Hanöbukten, Kustvattenmiljö 2010. - Kristianstads Vattenrike

5. Sediment ochmjukbottendjurSedan 2009 har det förekommit storskaliga förändringari djursamhällena i Hanöbukten. Individtäteten per lokal(abundansen) har gått ner från i medeltal 2300 till 1350 perkvadratmeter. I storlek påminner denna förändring om vadsom hände mellan 2007 o 2008 och som sedan till stor delåterställdes till 2009.Hälften av minskningen till 2010 bestod av djur som tillfälligtbefinner sig i mjukbottensystemet med hjälp av kringdrivandealger, t. ex. märlor av släktet Gammarus, blåmusslor och denlilla gråsuggan Jaera albifrons. Andra stora grupper bestod avden i antal ofta varierande, men ändå som tålig betecknadesandmasken Pygospio elegans och gruppen fåborstmaskar(Oligochaeta). Ingen av de ovan nämnda arterna betecknassom känsliga för störning av föroreningar och kan sannoliktförväntas öka i proverna igen framöver.Den som känslig betecknade vitmärlan (Monoporeia affinis)minskade ytterligare till lägsta medeltätheten hittills samtidigtsom den försvunnit från flera lokaler. Denna typ av storskalignedgång är känd från norra Östersjön och från havsområdenanorr om Åland. Någon entydig förklaring utöver klimat- ochbiologiska faktorer har inte kunnat ges.Den ekologiska statusen klassades som god på drygt hälftenav lokalerna, medan den bedöms vara måttlig till dålig inågra skärgårdsområden.Mjukbottenundersökningarna 2010 genomfördesmellan 27 maj och 2 juni.Djur påträffades vid samtliga 24 stationer.Resultaten avseende sedimentanalyser,artantal, individantal, biomassa mm återfinnsi bilagorna 6 till 10. Stationernasgeografiska läge framgår av karta 9.5.1 SedimentMängder med partiklar i form av mineralkornoch växtrester från omgivandelandområden tillförs Östersjön varje år.Utöver detta produceras växtplanktonoch annat organiskt material på platsute i havet. Döda växtplankton och deandra partiklarna håller sig svävandeunder en tid men sjunker så småningommot botten. Det ”regn” av partiklar somsakta sedimenterar ur vattenmassan fördelarsig inte jämnt över havsbottnarna.I grunda områden längs öppna kustermedför strömmar och vågor att de små,lätta partiklarna inte får någon chansatt slå sig till ro på bottnen som därförkommer att bestå av grövre materialsom sand, grus eller sten, såvida detinte är helt renspolat så att det blir barklippbotten. Denna typ av botten kallaserosionsbottnar (Håkansson 1985).På något större djup kan de finkornigapartiklarna bli kvar åtminstone en tid,men kraftiga stormar kan virvla uppdem så djupt som ner till 70 m djup. Pådessa bottnar flyttas alltså partiklarnaflera gånger från plats till plats och dekallas därför transportbottnar. Först närpartiklarna förts ned till stora djup ellertill områden som på annat sätt är skyddademot vattenrörelser kan de kommatill slutlig vila. Dessa bottnar kallasackumulationsbottnar och har en högorganisk halt i sitt sediment. I instängda,skyddade vattenområden ansamlasorganiskt material i sedimentet redanpå grunt vatten. I exponerade områden,till exempel öster om Blekinge eller utei Hanöbukten, ansamlas det sedimente-% av TS Organisk halt i sedimentMedelvärde för sedimentets oxiderade ytskikt (mm) på 624medelvärden av 9 stationer med10stationer i Karlskronaområdet 1991-201023ackumulationsbotten9228721620519418317spridningen angesspridningen anges2som standarderror (SE)som standarderror (SE)16115091 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 1091 92 93 94 95 96 97 98 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10Figur 37 Organisk halt (glödförlust) på 9 stationer med ackumulationsbotteni Blekinge un der åren 1991-2010. Medelvärden med spridningsmått (SE).Figur 38 Medelväde för tjockleken på sedimentets oxiderade ytskiktpå 6 stationer i Karlskronafjärden un der åren 1991-2010. Tjocklekenanges i mm och är uppskattad direkt i bottenhuggaren.SEDIMENT OCH MJUKBOTTENDJUR | 33