Genus- och mångfaldsperspektiv i ar.kivverksamhetman inrättat en forskarskola vid Nordiska museet,hoppas på en närmare samverkan mellan museer,universitet och högskolor. Museer och arkiv ärkulturarvsinstitutioner, som har mycket gemensamtmen också stora olikheter. En sådan olikhet ärnaturligtvisatt de offentliga arkiven styrs av lagar menskillnaden är också stor i sättet att samla in, systematiseraoch presentera det kulturarv vi förvarar.Museerna har tidigt, till skillnad från arkiven, inteskyggat för att direkt vägleda sina besökare i tolkningenav sitt material. Utställningar och programverksamhethar ofta uttalade budskap till besökarna.Detta arbetssätt har arkiven också, på senare år,försiktigt börjat tillämpa men då huvudsakligen iarkivpedagogisk publik verksamhet för barn ochungdomar. Traditionell arkivforskning i våra forskarsalarbedrivs på samma sätt som tidigare. Samtidigthar både arkiv och museer från departementshålluppmanats att pröva nya perspektiv i sinverksamhet. Syftet är att nå nya besökare ochanvändare grupper. Med tanke på museernas arbetssättoch närmandet till universitet och högskolor ärdet inte egendomligt att de, före arkiven, uppmanatsatt introducera sådana nya perspektiv under mer organiseradeformer.<strong>200</strong>1 tillsattes en statlig utredning med uppdragatt utarbeta förslag till hur genusperspektivetskulle kunna få större genomslagskraft i museernasverksamhet. Enligt direktiven skulle fyra områdenundersökas, nämligen utbildningsmöjligheter, forskningsamt utställnings- och programverksamhet.Man fick även i uppdrag att utreda möjligheternaatt etablera en resursenhet för genusfrågor på museerna.Utredarna bestod av företrädare för museer,arkiv och forskarsamhället. Ordförande varprofessorn i historia Ann-Sofie Ohlander. slutrapporten"Genus på museer" (Ds <strong>200</strong>3 :61) överlämnadesi januari <strong>200</strong>4 till kultunninistern.För Inig, som representant för arkivvärlden, gavutredningsarbetet anledning till flera reflexioner bla över hur genusperspektiv eventuellt skulle kunnaintroduceras i arkivverksamhet, trots att vi arbetarpå ett annorlunda sätt än museerna, inte minst närdet gäller strukturerandet av våra respektive arkivbestånd.Från genusperspektivet är steget inte långttill mångfaldsperspektivet och jag kommer här attkort utveckla varför dessa båda perspektiv kan kombinerasoch vitalisera vår verksamhet i framtiden.Vad menas med genusperspektiv?Regeringen poängterar i propositionen Kulturpolitik(1996/97:3) det ansvar som kultursektorn haratt belysa köns- och jämställdhetsperspektiv. Detmanliga kulturarvet har hittills dominerat. De centralamuseerna har i sina regleringsbrev, liksomArkivverket, numera krav på sig att i sin verksamhetbeakta flera perspektiv t ex kön, klass, etnicitetoch generation. Det mångkulturella perspektivetbetonas allt mer.Det är inte ovanligt att man blandar ihop begreppenkvinna-, jämställdhets- och genusperspektiv,men det finns en utvecklingslinje från kvinnoforskningvia jämställdhetsforskning till genusforskning.Idehistorikern Eva Gothlin har på ett lättfattligtsätt klarlagt begreppet genus i skriften "Kön ellergenus?" (utg. av Nationella sekretariatet för genusforskning1999). Hon sätter det biologiska könetmot det "sociala" Gämför engelskans sex- gender).Utgångspunkten för definitionen är att relationenmellan könen inte är biologiskt given utansocialt och kulturellt konstruerad. Genusperpektivetinnebär en kulturell tolkning av de biologiskaskillnaderna mellan män och kvinnor. Det är alltsåinte de biologiska skillnaderna i sig som utgör genusutan tolkningen av dessa.Gothlin citerar historikern Yvonne Hirdmansom hävdar att genus är en föränderlig process somskapar institutioner och föreställningar t o m avbiologi. "Den genusformerande processen" skaparhierarkier och olikheter som går ut på "könensisärhållande". Det skapas under olika tider "genuskontrakt",dvs könsbaserade normsystem inom deflesta samhällen, där bägge könen är delaktiga. Detmanliga står alltid över det kvinnliga i en hierarkiskordning. Genus är, enligt Hirdman, alltid relaterattill makt dvs ett sätt att uttrycka, förmedlaoch beteckna makt. Andra forskare anser att detkan finnas samhällen med icke-hierarkiska genussystem.Genus rör heller inte bara individer ochkaraktärer eller identiteter. Det är något som hörARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING <strong>200</strong>5:1
Louise Lönm·othtill såväl institutioner som historiska processer.Alla samhällen har emellertid en genusordning ellerett genussystem som influerats av olika ideologier,religioner, ekonomiska system etc."Man föds inte till kvinna- man blir det" skrevSimone de Beauvoir. Könsskillnaderna uttrycks irelationer, institutioner, lagar, texter, bilder mm.Genus är en analytisk kategori, ett analytiskt verktygmed vars hjälp man kan belysa och beskriva relationermellan könen i olika historiska kontexter,på sociala, språkliga och individuella nivåer, menarEva Gothlin. Kön och genus sammanfaller intealltid. Könsforskning kan innefatta genusforskningmen kan lika gärna innebära forskning som förklararbiologiska skillnader. Vissa hävdar att kön ärlika konstruerat som genus. Vårt tvådelade genussystemär sammankopplat med en föreställning omheterosexualiteten som "naturlig". Detta är nödvändigtom en stabil genusidentitet skall upprätthållas.Därav föreställningen om homosexuellamän som "feminina" eller homosexuella kvinnorsom "maskulina".Kvinnoforskning har utvecklats till genusforskning.Det innebär att man gått vidare från att synliggörakvinnor och deras villkor till att synliggöramaktstrukturer. Genusforskningen problematiserardärmed också manlighet som något historisktföränderligt och socialt präglat i stället för normenför människan ("man", "homme"). Queerforskning,som inte bara omfattar homosexuella utanäven bisexuella, transsexuella m fl, kan ses som enny gren av genusforskningen men precis som medmansforskning, så är inte relationen mellan genusforskningoch queerforskning oproblematisk. Delarav mansforskningen, som behandlar mänsmaktrelationer med andra män, tar inte sin utgångspunkti kvinna- och genusforskning och ifrågasätteräven postulatet om kvinnors strukturellaunderordning. Detsamma gäller inom queerforskning,påpekar Eva Gothlin.Eftersom genusperspektivet har slagit igenominom ett antal forskningsområden som exempelvishumaniora och samhällsvetenskaper är det naturligtvissynnerligen viktigt att även kulturarvsinstitutioneraktivt medverkar till att uppmärksammade maktrelationer som styrt synliggörandet avmäns och kvinnors olika samhällsroller över tid.Genusperspektivet kan, som tidigare nämnts, ocksåmed fördel kombineras med ett mångfaldsperspektiv.Vad menas med mångfaldsperspektiv?Mångfaldbegreppet har definierats på olika sätt.Vanligast och snävast tolkas det som mångfald i arbetslivet.I999 kom tre lagar som på olika sätt skallfrämja mångfald och hindra diskriminering. Dessaär lagen (I999= I JO) om åtgärder mot etnisk diskrimineringi arbetslivet (arbetsgivare skall aktivtfrämja etnisk mångfald), lagen (I999= IJ2) om förbudmot diskriminering i arbetslivet av personermed funktionshinder samt lagen (I999=IJJ) omförbud mot diskriminering i arbetslivet på grund avsexuell läggning. Sedan tidigare finns jämställdhetslagen(I 99 I :4 J J).Mångfaldens innehåll tyds på olika sätt. Förutometnisk och social mångfald talar man om könsmässigmångfald, ålder, kulturell bakgrund, skolbakgrund/ar be tslivserfarenhe t/yrkes bakgrund,funktionshinder, sexuellläggning samt religiös ochpolitisk åskådning. I ett vitt perspektiv omfattar alltsåmångfalden även samhällsklass och generation.Mångfaldens betydelse har kommit att uppmärksammasallt mer och mångfald ses som en demokrati-och rättvisefråga. Man talar om mångfaldensberikande potential; samhälleliga verksamheter fåren högre kvalitet genom att nya impulser och kunskaperkommer till. Genom att fler perspektiv tillförsfår man en samhällsbild som i högre gradöverensstämmer med verkligheten. Att öka mångfaldeni arbetslivet ses således som betydelsefullt mensamtidigt problematiskt att genomföra i praktiken.Mångfald är dock inget enkelt begrepp att arbetamed. Det råder t ex begreppsförvirring om den etniskamångfaldens innebörd. Vilka är underrepresenterade?Är det invandrare, personer med utländskbakgrund eller icke-svenskar?Antalet utrikes födda var I 940 I % av Sverigesbefolkning och I0,5% I995 (920 ooo).lnkluderaspersoner födda i Sverige med minst en förälderfödd utomlands blir det I,6 milj dvs I8 % av lan-ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING <strong>200</strong>5:I
- Page 1 and 2: JAN DAHLSTRÖM, BO LUNDSTRÖM, PETE
- Page 3 and 4: Jan Dahlstriim, Bo Lundström, Pete
- Page 5 and 6: Jan Dahlström, Bo Lundström, Pete
- Page 7 and 8: Jan Dnhlst:röm, Bo Lundström, Pet
- Page 9 and 10: Jan Dahlström, Bo Lundström, Pete
- Page 11 and 12: Christer Bogefe/dtidentifieras och
- Page 13: LOUISE LÖNNROTHGenus- och mångfal
- Page 17 and 18: Louise LönnrothDe arkivredovisning
- Page 19 and 20: LARS LUNDQVISTInternationell arkivk
- Page 21 and 22: Lars Lundqvistarkivbeståndsdatabas
- Page 23 and 24: Katharina PragerUpphovsrättens tv
- Page 25 and 26: Katharina Fragerkunde en blomstrand
- Page 27 and 28: Katharina Pragerlandskap och att de
- Page 29 and 30: RecensionArkiven i forskningens tj
- Page 31 and 32: RecensionFrån handskrift till XMLF
- Page 33 and 34: RecensionNy handbok om bevarande oc
- Page 35 and 36: Svenska Arkivsamfundets verksamhet
- Page 37: MEDVERKANDE I DETrA NUMMERChrister