KYRKOR - Svenska kyrkan

nordligaste del, finns även ett vitputsat bårhus (1935).Intill kyrkan och prästgården längs åsryggen i nordsydligriktning, leder ett par äldre generationer av nuvarandelänsväg 172.KyrkoanläggningenKyrkogårdsområdet är relativt stort och har utvidgats fleragånger. Den äldsta delen är belägen söder om kyrkan.På 1830-talet började området norr om kyrkan tas ibruk samtidigt som den kallmurade kyrkogårdsmurennärmast kyrkan tillkom. 1895 skedde en större utvidgningav kyrkogården och stenmuren mot norr. Ca 200meter norrut längs vägen anlades omkring 1930 ”nyakyrkogården” som en separat enhet. Genom kyrkogårdsutvidgningar1972 och 1986 mellan ”gamla” och”nya” kyrkogården har de olika delarna av kyrkogårdenknutits samman på båda sidor om en föregångare tilllänsväg 172.Förutom stenmuren längs kyrkogårdens äldsta delarfinns en mur mot prästgårdstomten söder om 1972års utvidgning. I murarna finns samtida svarta smidesgrindarvarav de äldsta är söder och väster om kyrkan.Till ”Nya kyrkogården” längst i norr finns smidesgrindarmot väster, vilket är huvudentrén vid vägen, samtmot söder. Gångarna är grusade på kyrkogårdens västradelar och asfalterade i övrigt. Söder om kyrkan finnsnågon enstaka grusad grav och längs västra kyrkogårdsmurennågra smidda gravkors av varierande ålder.Yngre sådana finns också på ”Nya kyrkogården”. Söderom kyrkans sakristia, belägen öster om koret, finns detKaflerska gravkoret och ett gravmonument över assessornOtto Henrik de Frese (1720-94) och hans hustru,vilka bebodde säteriet Lästvik. I Kaflerska gravkoret vilarJohan Samuel Kafle (1764-1836) och hans hustru,bosatta på säteriet Dingelvik.Kyrkans äldsta partier i långhusets västra del anses varafrån omkring 1200, eventuellt 1100-talets slut. Dessnuvarande form och utsträckning härrör från 1700-talet. 1732-33 förlängdes kyrkan åt öster och fick entresidig koravslutning. 1751 uppfördes tornet i västersamtidigt som långhuset förlängdes något åt detta håll.Någon gång mellan 1735 och 1751 byggdes den oktogonalasakristian öster om koret.Kyrkans naturstensmurar täcks av vit spritputs. Omfattningarnakring västportalen och tornets västfönsterär slätputsade. På långhusets gavelröste mot väster, vidsidorna om tornet, består fasaden av brunmålad lockpanel.På tornet finns flera svartmålade ankarjärn bl a iform av årtalet 1751. Långhuset, tornet och sakristianhar takgesimser med hålkäl av tjärade brädor. Långhusetoch sakristians valmade sadeltak är täckta av skifferliksom tornets huv. Den senare kröns av en svartmåladlanternin av trä med plåttak vilket i sin tur kröns avett förgyllt kors på en glob. Kyrkans port- och fönsteröppningarär rundbågiga. Till vapenhuset i tornetsnedervåning finns en kraftig äldre port med svartmåladprofilerad snedställd panel och till sakristian finnsen liknande mindre ytterdörr mot söder, båda i djupanischer i murverket. Även tornets ljudluckor i varjeväderstreck är svarta och tjärade med snedställd profileradpanel. På långhusets sydfasad, vid koret, finnsen markerad nisch efter en sydportal som sattes igen1956. De stora rundbågiga fönstren på långsidorna ärbrunmålade och indelade i smårutor. De två fönstrenmitt på långsidorna är något större än de övriga.Kyrkorummet ger ett långsmalt, ljust och rymligt intryckmed kor i öster och orgelläktare i väster. Golvet i kyrkorummetbestår av kalkstensplattor i mittgången ochkoret, och av lackade brädor i bänkkvarteren. Innanföraltarringen finns också ett brädgolv, vilket är förhöjt.Väggarna är putsade och har dekormålningar från1895 (övermålade 1958 och framtagna 1984-85) medljust gröna marmoreringar inramade av bårder i rödakulörer. Det välvda trätunnvalvet i taket har liknandemålningar, schablonmålningar med bl a växtornamentikpå ljust gul botten. I mittpartiet finns två ”rosetter”med änglamotiv. Taklisten är profilerad och mörktmarmorerad. En marmorerad parspegeldörr finns tillvapenhuset i tornets nedervåning och en enkelspegeldörrfinns till sakristian bakom altaret. Långsidornasstora rundbågiga fönster är indelade i sex lufter ochhar s.k. antikglas i innerbågarna. På väggarna hängertre epitafier efter adelssläkter som verkat i trakten, ättenSvinhufvuds, Friedrich Ugglas och Gregorius Ahlefeldts.Det vitputsade altaret av gråsten med altarskiva av tvåkalkstenshällar är enligt uppgift uppmurat 1733. Altaruppsatsenfrån 1738 är utfört av bildhuggaren NilsFalk och troligen målat av målarmästaren Hans GeorgSchüffner, även kallad ”Guds målare på Dal och VästraVärmland”. Båda är kända för arbeten i provinsiellbarock i många av stiftets kyrkor. Altaruppsatsensuppbyggnad följer ett känt mönster, rikt utformad medspiralvridna kolonner, evangelistfigurer, änglar mm.Nedre tavlan föreställer Kristus på korset omgiven avMaria och Johannes och den övre tavlan segerlammetmed en fana. Altarringen är rundad med en öppen barriärav svarvade vita balusterdockor med förgyllningar.Predikstolen på norra sidan av koret är tillverkad ErikGrund, Karlstad, i rokokostil 1779. Den är målad i blåttoch grått med förgyllningar med symboler för de fyraevangelisterna samt Kristi pinoredskap på korgen. Baldakinenkröns av en änglafigur med Mose stentavlor.Till predikstolens trappa finns en dörr krönt av en inskriptionstavlamed förgylld ram kring. I kyrkan finnstre dopfuntar eller delar av sådana. Under predikstolenligger foten till en täljstensfunt daterad till ca 1200. Vidsödra korväggen står dels en originell funt från 1700-talet, med en dopskål av trä som bärs upp av en putto(barnfigur med änglavingar), samt den nu brukadedopfunten av kalksten från 1958.De öppna bänkarna, indelade i två kvarter är från25