Svenska highlights från ICOM:s generalkonferens - WordPress.com

ICOMRio 2013Svenska highlights frånICOM:s generalkonferensTio svenska museiproffs skriver om sina möten med globalt museimylleroch lokal favelaverklighet i Rio de Janeiro 2013FOTO: MATS SJÖLIN

FOTO: KonferenscentretICOM, InternationalCouncil of Museumsär en internationell organisation för museer och yrkesverksamma inom museiområdet. Syftet är att utvecklaoch förbättra världens museer. ICOM har funnits sedan 1946 och har idag nästan 30 000 individuellaoch institutionella medlemmar i 137 länder. Varje land har en nationell kommitté som arbetar medfrågor som är aktuella i respektive land. Sveriges nationella kommitté är Svenska ICOMs styrelse. ICOMhar också 31 internationella kommittéer som arbetar med olika ämnesområden och utgör en kärna förICOMs internationella arbete.Läs mer på www.icomsweden.se

Vill du också delamed dig?Brasilien är världens femte största land och världenssjunde starkaste ekonomi. Tillväxten ärstark men rikedomarna fördelas ojämnt blandde 200 miljoner invånarna – ni minns kanske protesternaoch demonstrationerna på Rio de Janeiros gatori början av sommaren? Mot korruption, sociala klyftoroch jätteinvesteringar inför fotbolls-VM och OS.I augusti stod Rio de Janeiro värd för ICOM:sgeneralkonferens – som anordnas var tredje år.Organisationen har 30 000 medlemmar över helavärlden och nära 3 000 kom till konferensen som i årarrangerades under temat MUSEUMS (MEMORY +CREATIVITY) = SOCIAL CHANGE.Klyftorna i det Brasilianska samhället speglas ochgestaltas på många av landets allt fler museer, sombryter ny mark i sina ansträngningar att skildra landetssnabba men ojämna utveckling.– Vi bevittnar med glädje framväxten av nya sortersmuseer, i städernas utkanter, i byar med urbefolkning,i småstäder runt om i landet och på historiska och naturhistoriskaplatser, sa polarprisbelönande musikernoch förre kulturministern Gilberto Gil i ett uttalandeinför generalkonferensen.Museo de Maré och Museo de Favela är två avdessa nyskapande och lokala museer som ocksåfascinerade några av de svenska museiproffs som valtatt medverka i denna artikelsamling.Riksutställningarkontaktade dem inför resan och frågade om de kundetänka sig att dela med sig av sina highlights från veckan,och till vår glädje tackade flera ja. Få saker är sågivande och lärorika som att resa och lära av museiproffsi andra delar av världen. Men det innebär ocksåstora investeringar och kostnader, både för konferensarrangöreroch deltagare. Så hur kan vi i Sverige utnyttjaresurserna så att fler i vår museisektor får del avinternationella insikter och erfarenheter? Den fråganarbetar Riksutställningar mycket med – och den härartikelsamlingen är ett sätt.Ska du som läser detta i väg på eller delta i någotspännande som fler skulle ha glädje av att ta del avvia Riksutställningar? Hör av dig så hittar vi formen förett samarbete!Karin Henriksson, Huvudredaktör RiksutställningarKarin.henriksson@riksutstallningar.se

Klicka på namnet för att gå till reportageStefan BohmanOrdförande Svenska ICOM och museichef Strindbergsmuseet.Katty HauptmanProjektledare och ansvarig för FoU om Kommunikationoch Publik på Historiska museet.Ulrika Bornestaf1:e antikvarie Kungliga Myntkabinettet.Staffan ForssellGeneraldirektör Riksutställningar.Li KolkerProducent lärande, Historiska Museet.Mats Sjölin1:e intendent Göteborgs Stadsmuseum.Eva-Sofi ErnstellMuseichef Armémuseum och nyvald ordförande i ICOMAM.Cecilia von Heijne1:e Antikvarie Kungliga Myntkabinettet.Lotta Fernstål1:e antikvarie Historiska museet.Peter ZanderIntendent, Armémuseum.

Stefan Bohman, Ordförande Svenska ICOM och museichef Strindbergsmuseet.”En jämn balans mellankoloss och hopp”Tänk dig en jättelik sal och tusentals ståendemänniskor som hyllar nationalsången. En gigantiskbrasiliansk flagga vajar digitalt på en storbildsskärmoch på scenen pågår en orgie i tackande.Organisatörer tackar politiker som tackar inspiratörersom tackar styrelseledamöter som tackar fler politikeroch så vidare. Och allt sker på klingande obegripligportugisiska.Här har du invigningen av ICOM:s generalkonferensi Rio de Janeiro. Addera ett välfyllt teoretisktföredrag av en mycket välrenommerad brasilianskmuseiforskare – på portugisiska. Simultantolkningenhjälpte föga, det är inte lätt att på ett begripligt sätttolka en svår teoretisk text till annat språk.Så här kan man hålla på att ironisera och klaga –över ständigt spräckta tidsramar och röriga besked,överKonferenscentretenormt tidsslukande kommunikationer och virrigamötesledare. Över att så mycket tid gick åt till formaliteteristället för verksamhetsdiskussioner. Att det varså svårt att ta vara på dötider där vi satt strandade iett konferenscenter mitt i en motorvägsrondell. Ochklagades gjordes det också under konferensensgång, deltagare emellan.Men – detta får inte skymma det fantastiska medICOM och dess generalkonferenser i ett bredare perspektiv.Tänk att över hundra stater från hela jordklotetsamlas i en och samma organisation för att främjakulturarv och museer. När man möter alla dessa representanterförstår man också under hur olika villkor ochförutsättningar de deltar. Rika museichefer i Europa,kulturansvariga från fattiga afrikanska stater, statligtstyrda representanter från Kina och så vidare. Syftenamed närvaron från alla dessa kan variera starkt. Därde nordiska länderna representeras av museichefer,djupt inbegripna i museers praktiska problem, kan representanterfrån Afrika och Sydamerika vara statligakulturadministratörer, för vilka den nationella representationeni sig är viktigast. Frågan är med andra ordinte varför generalkonferensen är så förvirrad, utan hurden trots allt kan genomföras så bra!Vilka andra viktiga intresse- och yrkesgrenar har ettså världsomspännande nätverk som det ICOM representerar?De finns nog, men hur många av dem har tillexempel kunnat enas om gemensamma etiska regler?ICOM håller dessutom i gång ett världsomfattandenätverk av arbetsgrupper kring gemensamma museiochkulturarvsfrågor. Generalkonferensernas storavärde, oavsett programmets kvalitet, är att träffa dessakollegor och umgås över gränserna i pauser och påmiddagar med mera. Och trots förvirring och megalo-

Invigningen av ICOM.http://www.flickr.com/photos/ministeriodacultura/9497722822/Tänk att över hundra stater från hela jordklotet samlas i enoch samma organisation för att främja kulturarv och museer.mani fattas det viktiga beslut. I Rio enades man blandannat om speciella etiska regler över hela världen förnaturhistoriska museer och samlingar.Ett annat viktigt beslut var att driva frågan i FN omskydd av kulturarv vid krig och konflikter. Ett tredjeväsentligt beslut var att mer beakta genusaspekter påmuseer världen runt.Så jag vill hylla ICOM och dess generalkonferenser.De blir nästan av nödvändighet svårmanövreradekolosser. Olika kulturer, intressen och språk skasamordnas för flera tusen personer och det är fantastisktatt en internationell museigemenskap faktisktfinns etablerad och kan fungera som en internationellpådrivare i kulturarvsfrågor, inför exempelvis FN. Detär fantastiskt att vi har kunnat besluta om gemensammaetiska regler, att vi har etablerade gemensammareferensramar. Att vi kan träffas och lära av varandra.ICOM behövs!stefan@strindbergsmuseet.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLAD

Katty Hauptman, Projektledare och ansvarig för FoU om Kommunikationoch Publik på Historiska museet.Mänskliga ögonblicki museivärldenDet är före gryningen. ICOMs generalkonferensi Rio de Janeiro har redan pågått ett par dagarmen jag har ännu inte lyckats navigera riktigträtt i det brokiga landskapet av ceremoniella event,keynote speakers och kommittésessioner. Och det äri dag vi ska hålla ett anförande om genuspedagogik itvå olika utställningar.Jag lyssnar på svensk morgonradio. I Tankar för dagenberättar häkteschefen Martin Höög finstämt omett besök i Museum of Broken Relationships i Zagreb.Han knyter samman föremålens personliga berättelserom sviken kärlek och förlorade relationer med de storafrågorna om att leva tillsammans, vad det betyderatt bryta upp och att göra gott eller ont. Livet handlarom relationer och om att trots allt gå vidare.Museum of Broken Relationships är ett konstprojektsom på allmän begäran blev ett museum, ettverkligt angeläget sådant som inkluderar alla som harvelat vara med. I Rio finns Museu da Maré, ett communitymuseumi en favela, som på invånarnas initiativsamlar föremål och berättelser på deras egna villkoroch som dessutom fungerar som en trygg plats förbarn som bara behöver någonstans att hänga. Härbyggs historien på teman som vatten, hem, arbete,fest, rädsla och motstånd i stället för på kronologiskaberättelser. Med små medel har Museu da Maré lyckatsrepresentera människor där de etablerade institutionernahar misslyckats.ICOMs generalkonferens har temat Museums +Memory = Social Change. Här minglar närmare 3 000deltagare och tillsammans företräder vi hundratalsmuseer i stora delar av världen. Men hur många avoss kan säga att våra museer drivs utifrån användarnasbehov?De föredrag som fastnar i mitt minne handlar ommuseer som tvingats – eller kanske helt enkelt settdet som sin självklara uppgift – att ta ansvar för attskapa ett bättre samhälle. Museo Arocena i den mexikanskastaden Torreon hamnade mitt i ett våldsamtdrogkrig och museichefen Rosario Ramos beskriverhur människor inte vågade röra sig fritt i staden. Närfolk slutade gå ut insåg museet att det viktigaste dekunde göra var att arrangera särskilda busstransporterså människor på ett tryggt sätt kunde komma tillmuseet och koppla av en stund på säker mark.I Kambodja brottas samhället med ett fragmenteratminneslandskap, UNESCOs expertrådgivareför kulturfrågor, Maria Fernandez Sabau, berättar attnästan 75 procent av befolkningen är under 25 år. Deflesta har inte några äldre släktingar eftersom nästanen hel generation har blivit utplånad. Bara en handfullkulturpersoner överlevde de systematiska morden ochi princip all kultur raderades ut. Museernas största rolli dag, i den mån de alls existerar, är att bidra till försoningmellan olika grupper i samhället.”Det ger hopp att ICOM antog en resolution i Rioom att verka för att integrera genusmedvetenhetgenerellt på museer världen över”

FOTO: BARN PÅ MARÉBarnen tog våra kameror och började fota oss och andra människor när vi gick runt och fotade föremål och miljödetaljer.Det här är bara två exempel från den session ommuseer och mänskliga rättigheter som INTERCOMarrangerade i samarbete med Federation of InternationalHuman Rights Museums. Här fanns också starkapresentationer från bland annat Storbritannien, Grekland,Taiwan och Nya Zeeland. Alla vred och vände påtemat om hur museer tar olika roller ”i människornastjänst” i svåra samhällssituationer.Historiska museets bidrag på konferensen utgickfrån projektet Jämus , ett regeringsuppdrag som vi hararbetat med under två år för att utveckla metoder förjämställd representation i samlingar och utställningar.I övrigt var genusperspektiv och medvetenhet om attolika sociala roller har betydelse för att förändra ochförbättra samhället lågt representerade på sessionerna.Det är inte en självklarhet för alla museer att jobbamed jämställdhet och genus. I Sverige och i de andraskandinaviska länderna finns frågan åtminstone sedanmånga år på den politiska agendan, vilket ger bättreförutsättningar än i många länder. Därför ser jag detsom vårt ansvar att bidra till att driva genusfrågornainternationellt. Det ger hopp att ICOM antog en resolutioni Rio om att verka för att integrera genusmedvetenhetgenerellt på museer världen över.Denna ”mainstreaming-aspekt” är viktig. På konferensengår alla på sina egna kommittéers sessioneroch har ytterst lite koll på vad som händer i rummetbredvid. Vi har pedagogik, samlingar, regionala museer,särskilda ämnesmuseer, museologi och ledningsfrågori parallella stuprör. Samtidigt säger allt flermuseer att de vill nyttja sina speciella förutsättningaroch sin trovärdighet för att bidra till positiv social förändringi samhället. De viktigaste erfarenheterna frånJämus-arbetet är att det finns stora behov att breddaperspektiven och att tänka genusmedvetet på tvärsöver ämnesområden och framförallt att belysa samhälletintersektionellt.ICOM-konferensen i Rio är en paradox. Å enasidan finns det fler möjligheter än någonsin att befinnasig i mötespunkten mellan många olika världar: i Brasilienlyssnar jag på en svensk som reflekterar över ettkroatiskt projekt, som jag senare kan samtala om meden sydafrikansk konferensdeltagare. Å andra sidan harjag med mig samma morgonradio som jag lyssnar påvarje dag i Stockholm och slipper möta den brasilianskavardagen mer än episodiskt. Allt fler, såväl museiprofessionellasom särskilda intressegrupper, kanvälja att få världen speglad uteslutande genom sinaegna utvalda kanaler och perspektiv. Det är troligt attden här situationen leder till mer polariserade konfrontationerför museer i framtiden när olika verkligheterkolliderar.I våras avrapporterade Jämus sitt uppdrag till regeringenoch jag medverkade i en intervju i Kulturnytti P1 . Några främlingsfientliga grupper valde att svaramed hatreaktioner där antifeministiska och rasistiskakommentarer blandades helt osorterat. Liknande harmött andra museiprojekt i Sverige. På INTERCOMssession hör jag David Fleming , chef för National MuseumsLiverpool, argumentera för att det är museernasroll att ta socialt ansvar och att vara arga, men attdet också alltid kommer att innebära konfrontationermed motkrafter i samhället. Hatretoriken är ett växandeproblem i många europeiska länder.När vi kliver ur vår museikrets och gör anspråk påatt säga något om samhället är genus och mångfaldsperspektivprovocerande. Och därför är det extraviktigt att göra just det, att gå utanför komfortzonenoch bli konfronterad. Det är då jag ser att museernasarbete gör skillnad.Jag tar med mig känslan av ett djupt glapp mellanolika museers självbilder. Skiljelinjen går inte mellanolika länder, den går mellan dem som anser att detfinns ett fördefinierat museiuppdrag och dem somförst ser sig runt och formar museiuppdraget utifrånhur deras institution bäst kan främja det mänskligasamhället.Katherine.Hauptman@historiska.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLAD

Ulrika Bornestaf, 1:e antikvarie Kungliga Myntkabinettet.”Ger barn och ungaekonomiska verktygför livet”Från min vecka i Rio de Janeiro vill jag berättaom tre inspirerande museer som åstadkommerkonkret social förändring genom pedagogik. Allaär museer inom ICOMON med ett påtagligt socialtengagemang och ett fokus på barn och unga. Manvill ge dem verktyg att påverka sitt liv genom grundläggandekunskaper i ekonomi och visa på av olikaekonomiska val. Hela verksamheten genomsyras avtanken att det museet tillhandahåller skall gynna bådeindividen och samhället i stort.Museu Eugênio Teixeira/Memorial EconomicBank Bahia, BrasilienDet här museet öppnade 1984, i ett nedgångetområde med fattigdom, prostitution och kriminalitet.Boende i området blev först väldigt upprörda, detrodde att museet skulle vara för de välbärgade. Mendet skulle visa sig att det var precis tvärtom. Museetbörjade direkt med att engagera sig i områdets barn.Man utbildar dem i ekonomi och deras rättigheter ochskyldigheter gentemot samhället. Utbildningen kallas”Passport for the future” och pågår under sex till tolvmånader. Man genomför workshops på museet ochmuseet kommer därefter till skolan där man gör enutställning och fortsätter med undervisning om ekonomiskhistoria.Utöver att vara ett museum erbjuder man dessutomområdet ett kulturcentrum med film, teater och bibliotek.Resultatet av allt arbete har resulterat i ett tryggareområde att växa upp i och gett barnen en störresjälvkänsla och en framtidstro.State Bank MuseumKarachi, PakistanKarachi har Pakistans enda monetära museum.Verksamheten är till stor del inriktad mot skolbarnoch programmet ses som en del i den utbildning somsamhället erbjuder. Man ska väcka medvetenhet omekonomi och social historia och liksom på MuseuEugênio Teixeira ge barnen verktyg som gagnar demsjälva och samhället i en föränderlig värld.Efter att klasserna besökt museet kommer museettill skolan för att återkoppla och repetera, vilket gynnarlärandet och utvecklar pedagogerna i deras fortsattaarbete med skolprogrammen.För att nå ut till elever i fattigare områden producerarmuseet vandringsutställningar.När barnen inte kan komma till museet kommer museettill dem. Vandringsutställningarna är uppskattadeoch betyder mycket för hela områdena de kommer till.De mer priviligierade eleverna runt om i Pakistankommer framöver att kunna ta del av utställningaron-line. Museet vill nå alla elever oavsett deras förutsättningaroch omständigheter.Interactive museum of economics – MIDE,Mexico City, Mexico”Vi är alla en del av ekonomin och påverkas av denvarje dag”. På MIDE använder man ett personligt tilltalså att eleverna omedelbart engageras och blir nyfiknapå just sin roll i ekonomin. De får se hur rollen

FOTO. ECONOMIACOTIDIANAElever på MIDEförändras genom livet och hur de val de gör påverkarderas framtid. Eleverna får grundläggande kunskap iekonomi och man talar om ekonomisk psykologi. Genomdenna metod vill man skapa självkännedom ochsjälvkänsla hos eleverna och få dem att göra medvetnaoch eftertänksamma val och på så sätt hjälpa dematt själva välja sin framtid.Pedagogerna kallas medlare då de ses som broarmellan museets koncept och besökarnas intressen.Det ekonomiska utbildningsprogrammet man gerheter ”Mot din framtid”. I utbildningen behandlas hurindividens ekonomi påverkas av nationalekonomin,ekonomisk historia, hur miljöpåverkan och ekonomihänger samman, vad som är en hållbar utveckling, tillväxtoch välbefinnande och hur man är en ansvarsfullkonsument. Till detta finns en karriärsguide.MIDE anser att museer är ett effektivt forum för attlära ut ekonomi och tar med museets arbetssätt ochutbildningsprogram ut till elever som av olika anledningarinte kan komma till museet.Deras och de andra två museernas idéer, arbetssätt,erfarenheter och engagemang inspirerar till efterföljd!ulrika.bornestaf@myntkabinettet.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLADLäs mer:https://www.facebook.com/museueugeniotlealhttp://www.sbp.org.pk/Museum/index.htmwww.mide.org.mx

Staffan Forssell, Generaldirektör Riksutställningar.”Jag bär med mig DavidFlemings brandtal”Om detta hade varit i mitt hemland skulle deansvariga ha fått sparken.Ja, så kommenterade en trevlig marockansom jag träffade på bussen tillbaka till hotellet ICOM:sförsta konferensdag och det organisatoriska kaos somrått. Logistik och tidsscheman hade havererat innanprogrammet ens börjat och om detta berodde på bristandeplanering från ICOM:s högkvarter i Paris eller lokalti Rio de Janeiro, det vet jag inte. Men konferensenhöll genomgående inte den standard som jag förväntarmig av en internationell konferens.Å andra sidan handlar en generalkonferens somdenna om så mycket mer än fungerade mötestideroch transporter. Det stora värdet ligger i möjlighetentill personliga möten mellan människor från alla världsdelaroch även länder som nyligen blivit demokratier,från diktaturer och kvasidemokratier. Man representerarvitt skilda bakgrunder och förutsättningar för attbygga museiverksamhet. Och många har uppdragsgivaresom står för en helt annan syn på museers funktioneri ett samhälle än den vi svenskar representerar.(Och då ska det tilläggas att vi själva kanske inteheller är riktigt är överens om vad ett museum skallvara...) Med detta sagt vill jag vara lite ödmjuk i minkritik mot att vissa föredrag höll en låg kvalitet, medspråkbegränsningar och ovana presentatörer på scen.ICOM är kanske mer en möjlighet för de som inte harFOTO: NATIONAL MUSEUMS, LIVERPOOLDavid Fleming, i mitten, kräver handling. Här syns han under invigningskonferensen för Federation of InternationalHuman Rights Museums.

samma förutsättningar som vi från Sverige att få tillgångtill, och inspireras av, möjligheter. Och samtidigtfanns det även många lysande föredrag, och här är treexempel som fick mig att ryckas med.1. En föreläsning om att bygga ett historiskt museumi Kambodja, i ett land som bara vill glömma ett avde största folkmorden i modern tid. Detta utan budgetoch knappast något stöd från sin regering.2. Min absoluta höjdpunkt var David Flemingfrån Liverpool som under en session om museeroch mänskliga rättigheter, visade på att museer kanoch bör vara aktiva mot rasism, detta inte genomatt i pamfletter och i böcker skriva vackra ord, utanatt genom modig handling åstadkomma något i sinverksamhet.3. En mycket intressant föreläsning gavs av enung astronom från Nation Maritem museum I London(Grenwich) som berättade om en utställning somdevis hade skapats av deltagande entusiaster utanförmuseet. Resultatet kan sammanfattas så här aven av de viktigaste och hårdaste kritikerna av kultur iStorbritannien, Jonathan Jones i The Guardian: “ Toput it bluntly, this is the most beautiful and significantexhibition I have seen in ages”Med andra ord ett lysande exempel på att låta entusiasternabli delaktiga i utställningar. För framtidenhoppas jag att ICOM utvecklas i sin form, och inte bliren maktplats för franska gubbar med ineffektiv byråkrati,utan en drivkraft för demokrati och globalt utbyte.staffan.forssell@riksutstallningar.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLADFOTO: MATS SJÖLINFrån elstolparna i favelan drar man sin egen elledning

Li Kolker, Producent lärande, Historiska Museet.Pedagogik + aktivthandlande = santDet talas mycket om pedagogik i dag i museivärlden.”Education” eller ”Learning” som begreppoch dess roll i museers strävan efter att engagerasina besökare och att arbeta för positiv förändringi samhället dök upp i flera kommittéers sessionerunder ICOMs generalkonferens i Rio de Janeiro iaugusti 2013.Men vilken roll tillskrivs egentligen pedagogisktarbete och pedagogen i praktiken? Är det stor skillnadmellan länder och typer av museer? Tas pedagogisktarbete och pedagogen på allvar i museivärlden (ihela världen) eller är det bara något vi pratar om?Under ICOMs generalkonferens spenderade jagmest tid i CECA: Committee for Education and CulturalAction. För mig är pedagogik och aktivt handlandeintimt förknippade, faktum är att för mig är pedagogikatt agera, att vara engagerad i omvärlden, att vara närvarandei mötet med besökare, kollegor och samhället,att arbeta praktiskt och att lära sig genom dessaprocesser. Tyvärr tycker jag inte att arrangörerna inomCECA i Rio alltid träffade rätt i sin tolkning av pedagogikensroll. Istället för sessioner med tydligt fokuspå just pedagogikens roll och möjligheter i att arbetamot förändring i samhället till det bättre och för ökadsocial rättvisa så handlade mycket av det som presenteradesinom CECA om att anlägga en mer filosofiskvinkel på konferensens titel: Museums (Memory +Creativity) = Social change. Vad är lärande, vad ärminne och vad är ett museum? Hur intressanta defrågorna än är så skulle jag vilja haft ett mer spetsigttilltal där pedagogikens funktion och möjligheter diskuteradesoch gärna med praktiska exempel och engenerös stämning kring misslyckanden och lärdomar.Däremot så mötte jag i andra kommittéer en inställningtill pedagogik och lärande som på ett för mig merrelevant sätt kopplade lärandeverksamhet i museer tilljust museers möjlighet att medverka till positiv samhällsförändring.Exempelvis i (Intercoms, InternationalCommittee on Management) sessioner talade museicheferoch enhetschefer från Europa, Latinamerikaoch Asien om museers pedagogiska verksamhet.”För mig är pedagogikoch aktivt handlande intimtförknippade”Till exempel David Fleming från National MuseumsLiverpool, där bland annat International SlaveryMuseum ingår, som talade om museer och mänskligarättigheter och hävdade att museer kan förändramänniskor och därmed världen genom att erbjuda enlärande upplevelse. Han tipsade också om den nyaskriften Museums change lives från brittiska Museumsassociation där det står att ett museum som skakunna förändra människors liv har en organisatoriskstruktur där personal som arbetar med lärande harhög status.Eller Maria Fernandez Sabau, expertkonsult förUnesco som arbetar i Kambodja med en ny strategiför att arbeta med minne i landet, framförallt minnetav Röda Khmerernas terror. Hon hävdade att museerska vara en yta för interaktion, inkludering och tankarom tradition/framtid och gav som exempel Tuol Sleng;ett av de fängelser där många av Khmerregimensoffer miste livet, och som nu är ett öppet museum däröverlevare guidar skolklasser och där besökande barnfår lämna avtryck genom målningar.

FOTO: Katty HauptmanLi Kolker, Maria Jansén och Lotta Fernstål från Historiska museet.Och Marina Tsekou, pedagogiskt ansvarig på Nationalmuseetför samtidskonst i Grekland, som driverprojektet ”Art without borders” – ”Konst utan gränser”.Inom ramen för projektet, som drivs i princip heltutan finansiering, arbetar hon med före detta missbrukaresom i samarbete med konstnärer dokumenteraroch gör konst av sina erfarenheter av att varautslagna och utstötta ur samhället. Projektet avslutasmed en utställning på museet. I det här exemplet ärden pedagogiska verksamheten ett dynamiskt verktygför att, utan medel, arbeta med positiv förändring förmänniskor, samtidigt som museet får vara en arena förskapandet av unik konst.Eller Ying-Ying Lai från Our museum, NationalTaiwan University of Arts, Taiwan, som berättade omderas satsning med ”Art Therapy”. Det är en metodför att med hjälp av konst och konstnärligt uttryckarbeta med människor i områden där det skett naturkatastrofer,som jordbävningar.Jag tycker det är mycket positivt att det i den kommittésom engagerar museichefer pratas mest om pedagogikoch hur vi ska engagera och samarbeta medvåra besökare. En viktig förutsättning för förändringi organisationer är ofta att cheferna är med på tåget.Men jag skulle ha känt mig ännu mer stärkt i min rollsom pedagog om jag hade känt att vi pedagoger kundesamlas kring samma entusiasm och övertygelsesom jag tog del av inom INTERCOM.Missförstå mig rätt: CECAs program bjöd på enhel del guldkorn i alla fall. Som Viv Golding, forskareoch författare till boken Learning at the MuseumFrontiers: Identity, Race and Power, som påminde omatt för att inspirera människor som besöker våra mu-

seer att lära så måste vi koppla den kunskap vi har tillderas behov. Något som är helt centralt för att vara ettmuseum som bidrar till positiv förändring i samhället.Vi måste tala med människor på deras villkor, förstås.”Det var uppenbart attmänniskorna i favelan sågmuseet som en resurs”Eller Filippa Alves de Sousa från V&A i Londonsom bjöd oss på en regelrätt checklista för hur vi kanarbeta när vi vill engagera ungdomar i våra museer.Den unga målgruppen som inte är barn och inte vuxnaupplever nog många pedagoger som lite knepig ochsvår att nå och sedan att behålla intresset hos. Filippadelade med sig av till synes självklara tips, men somtillsammans utgör en sorts verktygslåda för att drivaprojekt med den här målgruppen: involvera dem iarbete med innehåll, marknadsför dig där de finns,håll kontakten – dela med dig av täta uppdateringar,håll projektets fana högt – unga personer är viktiga,involvera övrig personal på museet, lyssna på ungdomarna,var intresserad, känn dig ung.Jag blev sugen på att använda Filippas checklista iett eget projekt och det är just så som jag tycker atten internationell museikonferens ska fungera; du skakomma därifrån med nya idéer, inspiration till nya tagoch med en lust att prova sådant du inte gjort förut.Så kan ICOM främja kreativitet inom museivärldenoch arbeta för positiva samhällsförändringar.Den mest minnesvärda upplevelsen från konferensenvar besöket som jag fick möjlighet att göra tillsammansmed COMCOL, kommittén för samlande, påMuseu da Maré. Museet ligger i favelan (slumområdet)Maré och finns till för att dokumentera, diskuteraoch utveckla berättelser om livet i favelan, nu och då.Museet arbetade i en sorts helhetgrepp med favelanshistoria och engagerade lokalbefolkningen både iutställningsproduktion och i insamling och gallring avsamlingar. All verksamhet som museet bedriver vartill för den befolkning för vilka museet finns; favelansinvånare. Effekten blev väldigt stark och övertygandeoch det var uppenbart att människorna i favelansåg museet som en resurs för dem och som derassjälvklara arena. I museets arbete engagerades bådevuxna och barn. Ett pedagogiskt projekt som vi fickhöra särskilt om utgjordes av en insamling av kulhålfrån favelans husfasader. Ungdomar engagerades avmuseet för att gjuta av hålen i gips. Projektet ingåri den utställningsproduktion som pågår och där ettav temana handlar om rädsla. I favelan är människorrädda för våldet det här var ett sätt för museet attdiskutera det med ungdomar i favelan och samtidigtsamla in något som kommer att ingå i samlingen ochutställningen.Ett pedagogiskt projekt som vi fick höra särskilt om utgjordesav en insamling av kulhål från favelans husfasader. Ungdomarengagerades av museet för att gjuta av hålen i gips.Besöket på Museu da Maré påverkade mig väldigtstarkt. Museer världen över har liknande uppdrag,men deras förutsättningar ser väldigt olika ut. Museetdär jag arbetar har ett statligt anslag, personalen harfem veckors betald semester och min arbetsplatsligger i en stad där jag inte behöver vara rädd för attbli skjuten på gatan på väg till jobbet. Ändå kan jagkänna mig lite avundsjuk på personalen i Maré ochden närhet med en engagerad publik och omvärldsom de upplevde. De lyckas i sin strävan att involverasina besökare och få dem att själva ta ansvar för vadmuseet berättar. Något som vi i mitt museum pratarofta om att vi skulle vilja uppnå.Li.Kolker@historiska.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLADFOTO: LOTTA FERNSTÅL

Mats Sjölin, 1:e intendent Göteborgs Stadsmuseum.”För att veta om enapelsin är god måsteman skala den”DDet är vad invånarna själva säger när detkommer till att förstå de så mytomspunnakåkstäderna i Rio och det var därför deltagarnai CAMOC (Collections and Activities of Museums ofCities) erbjöds ett särskilt besök på Museu de Favela.Favelorna i Rio är i ständig förändring. I en av dessafavelor spelar Museu de Favela en viktig roll. Museetär lokaliserat högt upp i favelan längs sluttningarna påberget Cantagalo precis ovanför Copacabana, mellanstadsdelarna Ipanema, Copacabana och Lagoa. Påett 12 hektar stort område finns omkring 5 300 husvars historia går tillbaka till 1907. Här bor runt 20 000människor och det gör den till en av de mindre av deöver 700 favelorna i Rio de Janeiro. Uppskattningsvisbor mer än en miljon av stadens tolv miljoner invånarei en favela. I de ofta attraktiva lägena byggs ävennytt och det sägs att en mindre ny- eller nyrenoveradfavelalägenhet kan kosta upp emot en halv miljonsvenska kronor. Men renoverade hus erbjuds ävenmed subvention till de tidigare innehavarna.Begreppet favela har sin egen historia. Termendyker först upp i portugisiska lexikon under 1800-taletoch syftar då på ett vanligt träd i Bahiaområdet,nordost om Rio. Den allmänt accepterade historienom tillkomsten av favelorna är att under Canudakriget(1895 - 1896) bodde regeringstrupperna blandfavelaträden i Bahia. Efter kriget marscherade desegrande soldaterna till Rio för att kräva ut sin lön. Deslog sig ner på det berg som senare kom att kallas”Morro de Favela”. Canubakrigets historieskrivareskildrar kriget som en konflikt mellan människornaboende vid kusten och de som bodde i inlandet. Enkonflikt mellan vad man då såg som de kultiveradeoch de okultiverade och kan tolkas som hur livet ifavelan skulle skilja sig från det moderna stadslivet.Det var dock först på 1950- och 1960-talen som deboende i favelorna kom att identifieras med begreppetfavelado. Från början beskrev begreppet en personknuten till en plats men kom senare att beteckna ensocial position och då i negativ betydelse.Intresset för favelan som företeelse började dåarkitekter, journalister, sociologer och antropologer på1950- och 1960-talen började studera livet i favelornaMuseu de Favelas logotyp. Den stora och lilla påfågelnsamt tuppen är de kvarter i favelan som samarbetar i museet.I bakgrunden finns berget och påfågelsfjädrarna somsymboliserar den kreativa kraften.FOTO: MATS SJÖLIN

”Arbetet tillsammans med favelados går ut på attfånga upp den muntliga historien och dokumenteraområdets förändring.”FOTO: MATS SJÖLINFOTO: MATS SJÖLINDen utsträckta handen symboliserar vänskap och samarbetetmellan de olika kvarteren i favelan.i syfte att förändra villkoren för favelados. Genom attgeneralisera livsvillkoren i favelorna skapade forskarnaen stereotyp som bortsåg från de stora skillnadernainom och mellan favelorna. Fortfarande i dag när manskriver och pratar om favelorna är det i singularis.Och i det växande antalet publikationer om favelornatillskrevs dessa människor vissa egenskaper och ensärskild och oföränderlig livsstil. Invånarna ansågsvara lata och okvalificerade. Stereotypen bet sig fasttrots att antalet favelor ökade och förändrades när Riounder 1980-talet expanderade söder ut. Den växandemedelklassen etablerade sig i nya bostadsområdenoch trängde undan de som redan bodde där.Favelamuseets utvecklingsarbete har skett i närasamarbete med ICOM/CAMOC. 2012 ordnadesen workshop om hur man skulle inkludera fler frånområdet i museets arbete. Det är ett exempel på internationelltsamarbete om att inkludera fler berättelseri stadens historia och som berör många städer idag.Det finns stora möjligheter att lära av varandra.Butiker med ett begränsat sortiment finns i området.Museu de Favela (MUF) är i huvudsak ett utomhusmuseumsom startade 2008. Deras mission är attskapa framtidstro och förvandla favelan till ett internationelltkulturturistmål genom att berätta om framväxtenav Rios favelor. En historia om sambans ursprung,immigrationen och vad man kallar den svarta kulturen.Målgrupperna är huvudsakligen två. Museet riktar sigdels till favelados och dels till besökarna till favelan.Arbetet tillsammans med favelados går ut på attfånga upp den muntliga historien och dokumenteraområdets förändring. Den muntliga historien förmedlaspå olika sätt till den yngre generationen. Här spelarsambaskolan en viktig roll. Genom musiken ochdansen förmedlas favelans erfarenheter med målet attvarje år delta i karnevalen. Riokarnevalen har varje årolika teman där Brasiliens historia tolkas och presenteras.Favelans historia skildras även i muralmålningarnai området som riktar sig till både faveladosoch besökare. Museet anordnar guidade vandringargenom favelan för både turister och Riobor. Favela-

FOTO: MATS SJÖLINPå Museo Casa do Pontal finns lerfigurer som berättar om livets alla händelser. Detta motiv beskriver flytten frånlandsbygden till staden.vandringarna är en historisk berättelse om stadsdelen.Om fotboll, samba och barbecue.Museets logotyp sammanfattar hur de olikatidigare konkurrerande kvarteren inom favelan harbörjat att samarbete. Olika kvarter har olika namn somPåfågeln, Lilla Påfågeln och Tuppen. Då de tre börjadesamarbeta bildade det grunden för museet. Detvar tack vare fotbollen, barbecuen och samban somde olika kvartersgängen kunde samlas under en hatt.Det är i alla fall en berättelse som en muralmålningförmedlar.FOTO: MATS SJÖLINMUF lyckas delvis tvätta bort den romantiska ochmånga gånger exotiska bilden av favelados. En stereotypsom forskare en gång etablerade, som fördesvidare och är svår att förändra. Den återkommer ävendelvis i MUF:s egna berättelser med den skillnadenatt det som först beskrevs som ett problem har blivitmer till en möjlighet. Man har vänt utifrånperspektivettill att själv tolka och nyansera sin verklighet. Men föreställningarom dom andra är djupt rotade. En problematiksom inte är unik för Rio. Favelor finns även i SaoPaulo och i övriga Brasilien. I USA går dessa kåkstäderunder beteckningen Hooverville efter presidentenHerbert Hoover som ansågs ha orsakat utanförskapetoch hemlösheten under 1930-talets depression. Vimöter även utanförskap i svenska städer och föreställningarom människorna som bor där. Här kan museerspela en viktig roll genom att skala apelsinen och låtasmaka på innehållet.Mats.Sjolin@kultur.goteborg.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLADMed hjälp av fotboll, barbecue och samba lyckadesman samla de olika kvartersgängen i favelan ocharbeta mot ett gemensamt mål. Väggmålningen ärgjord av den mest kände artisten ACME.Läs mer:Perlman J. 2010. Favela: Four Decades of Living on the Edge in Rio de Janeiro . Oxford University Press. New York.The Guardian har reportage om favela och karnivalen. http://www.theguardian.com/world/series/five-days-in-the-favelaValladares L. Social science representations of favelas in Rio de Janeiro: A historical perspective. Hämtad 2013.08.17 på:http://goo.gl/IgzVXpEsteban G. Karnevalen i Hammarkullen i Sjölin M. (Red.) 2004. De många kulturernas betydelse. Göteborgs Stad. Riga/Lettland

Eva-Sofi Ernstell, Museichef Armémuseum och nyvald ordförande i ICOMAM.”Bubblan gav mig energi”Jag klev på pendeltåget till Arlanda med tvåusb-minnen, allt dubbelt sparat och allt utskrivetutifall att tekniken skulle strula. Varför skulle jag tillRio de Janeiro?Jag har en plats i styrelsen för ICOMAM. (Arms andMilitary History) och en gång per år arrangerar vi konferenser.Vart tredje år sammanfaller de med ICOM:sgeneralkonferens, som i år. ICOMAM:s tema för i årvar gallring. Från Armémuseum reste jag och PeterZander, som ansvarar för museets insamling och gallringsfrågor,och vi hade båda förberett föredrag. Jagskulle redogöra för ett projekt som jag drev för någraår sedan då vi gallrade 3 500 föremål ur samlingarnasamtidigt som vi gjorde oss av med ett magasin.Under fredagen valdes jag till ny ordförande, och det blevdags att lägga i en ny växel.ICOMAMKanske är det Museisveriges största gallringsprojektnågonsin? Dessutom skulle jag hålla en presentationfrån The Russian Museum of Armed Forces i Moskva.Det var förberett av min kollega Elena i Moskvasom själv inte kunde delta i konferensen. Andra målmed mitt Riobesök var att hitta ryska representanteroch komma vidare i planeringen av ICOMAM:s nästakonferens som ska hållas i Moskva 2014, samt att fåtill stånd ett arbetsplatsutbyte med något engelsktmuseum för en av våra pedagoger.Väl framme var konferensbyggnaden som en skulpturi betong med fantastiska vinklar och vrår som sersnygga ut på alla fotografier. Den var inte riktigt färdigbyggd,och det gick knappt att hitta dit eller att hittain. Den låg i en trafikkarusell utanför Rio, men kundelika gärna ha legat vid Arlanda.Om byggnaden var vettig eller inte blev en förenandelänk mellan alla som deltog. Alla åsikter framfördeshögljutt i pauser och matköer. Jag gillade huset, jagtyckte att det var häftigt. Folks mat blåste bort i deblåsiga, långa matköerna, en del hann aldrig framinnan rasten var slut och det kändes ibland som om vivar utsatta för dolda kameran. Den schemalagda tidenvar lång, i bland 16 timmarsdagar. Men samtidigt somjag blev jättetrött blev jag enormt uppiggad. Att varai en bubbla, utan privata förpliktelser eller att behövatänka på när man ska äta eller vad, ger mig energi.Jag blir fokuserad och lyckas koppla bort allt annat.Det blev väldigt sena kvällar. I mitt hotellrum gälldeatt ha kontakt med vissa viktiga personer hemma. Hasynpunkter på mail om upphandlingar och andra vardagsbestyrpå museet. Mail-jämförelser med kollegorgav insyn i hur snarlika museivärldens dilemman äroavsett var man jobbar.

”Hur tackar man för enmarsch i formationenICOMAM?”Som ledamot i ICOMAM-styrelsen deltog jag imöten redan första söndagen. På ett möte upplevdejag den bästa mötesledare jag stött på. Kvinnan somledde mötet hanterade en grupp om kanske 100personer som hade massor av åsikter. Hon var artig,lyssnande, kunde fördela ordet samt avsluta diskussionernär det blev rundgång. Hon var för mig en avhöjdpunkterna, allt hon lärde ut genom sitt uppförande.Hon kom från Kanada. Under veckan stötte jag påmotsatsen också, riktigt dåliga mötesledare, men jaglär mig av dem också. De tillfällen då alla var samlade,som vid invigningen fanns personer från över 100olika länder i samma sal. Att befinna sig i ett sådantrum är intressant, även om vissa inlägg är onödigaoch föredrag tråkiga. Det ger en möjlighet att studeramuseifolket.Är Sverige bra inom museibäranchen? Jag kan jubäst min armémuseisektor och i Sverige har vi heltandra infallsvinklar än många andra länder vilket berorpå att vi inte har någon aktuell krigshistoria. För ossblir ämnen som utställningsteknik och estetik viktiga.Medan i många länder där man kämpar för frihet ochrättvisa är kriget mycket mera aktuellt och känsligteftersom det ligger nära i tid.I många länder är också de militära muserna en delav armén med uppgift att göra reklam för armén ochatt sprida imagen av hjälte och soldat samt att visapå all ny militär vapenteknik. I Rio besökte vår gruppfrämst militärhistoriska museer som Flygvapenmuseum,Marinmuseum och Fort Copacabana samt Marinkårensmuseum, Nationalmuseum och Pedro II s slott.Vi förevisades highligths och möttes av det brasilianskaentusiastiska museifolket. Vi verkar vara likadanaoavsett var vi arbetar.På Fortet förevisades jag en svensk kanon och jagvet inte om jag ska bli glad eller ledsen över att detfinns svenska vapen över hela världen.ICOMAM:s grupp bestod av cirka 40 deltagare.Flest från värdlandet Brasilien och övriga från Algeriet,Angola, Argentina, Belgien, England, Holland, Korea,Mongoliet, Oman, Senegal, Slovenien och Sverige.En stark upplevelse var när ”the marine corps” uppfördeett tattoo för oss. Förutom en flagghalningsceremonilyckades de med att marschera i formationenICOMAM. Hur tackar man för det?På fredagen under årsmötet valdes jag till ICO-MAM:s ordförande. Jag visste ju att jag var nominerad,men jag var ändå var lite oförberedd på att detvar en betydlig gradskillnad att vara ordförande. Framemotfredagen var konferensen nästan slut men nutvingades jag lägga in ytterligare en växel. Vara vänligoch artig och intresserad av alla och deras idéer. Minfranska är ganska kass och jag undrar så här efteråtom jag lovat någon något?Rio då, själva staden, hur ser jag på Rio? Vi varomhändertagna från tidig morgon till sen kväll då vikom tillbaka till hotellet med buss. Det jag såg frånbussfönster var en ganska sluten stad, många högalåsta galler och staket som omgärdade bostadshus,hotell, slumområden, butiker och industrier.”Vi kunde inte något ord påsamma språk, men de bjödändå på någon slags varmmiddagsmat sista kvällen”De fria områdena var stränderna som inte får privatiseras.Hotell eller stoluthyrare får inte paxa vissaområden. På stranden kan man gå långa promenader,barfota eller spela beachvolley boll, eller träffas ochumgås. Möta mormor eller sin blivande partner. Ochtill sist finns ju de gula kioskerna. De som likt ett pärlbandligger med jämna mellanrum längs den två millånga stranden. Vår gula kiosk med gula brasse-stolar,mittemot hotellingången blev en länk till Rioinvånarna.Här gick det att äta frukost, lunch, middag. Drickakokosnötter eller caipirinhia, bara hänga och kolla påfotboll. Öppen dygnet runt. Trötta kvällar tog de emotoss med glädje. Vi kunde inte något ord på sammaspråk, men de bjöd ändå på någon slags varm middagsmatsista kvällen. Dessutom spände de snabbtupp extra tak när det kom regnskurar. Där i vår gula kioskfick jag lära mig det rikta uttalet av Rio de Janeiro.När jag kom hem väntade två brev. Ett från Rysslandskulturminister som lovade att öppna konferenseni Moskva nästa år. Det andra var från Armémuseumi London som meddelade att de tar emot en avvåra pedagoger under 14 dagar i september 2013.eva-sofi.ernstell@armemuseum.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLAD

Cecilia von Heijne, 1:e Antikvarie Kungliga Myntkabinettet.Jag tror på fler sciencecenters om ekonomiSom medarbetare på Kungliga Myntkabinettet,Sveriges ekonomiska museum (KMK), tillhörjag sedan några år sektionen ICOMON (InternationalCommittee for Money and Banking Museums).I Rio de Janeiro följde jag främst ICOMON:ssessioner, men plockade även ett och annat russinur den stora ICOM-kaka som de andra sektionernaerbjöd.Temat för ICOM i Rio de Janeiro 2013 var ”Museums(memory + creativity = social change)”, somavser den aktiva roll som museer kan och bör ha i förhållandetill de förändringar som pågår i samhället. Utifråndetta hade ICOMON formulerat undertemat hurde monetära museerna bäst kan bidra till ”den finansiellamedvetenheten hos medborgarna”. Tillsammansmed Ulrika Bornestaf bidrog jag till ämnet genomett föredrag för KMK:s pågående utställningsprojektrörande entreprenörskap med grund- och gymnasieskolansom primär målgrupp, och vårt pedagogiskakoncept ”Flippat museum”.Den första gruppen utgörs av museer som är friståendefrån nationalbanker och andra finansiella institutioner.Flera av dem är inte egna museer utan avdelningarpå nationalmuseer eller historiska museer. Dehar ofta omfattande och delvis äldre samlingar. Ämnetnumismatik har en framträdande plats och kopplingentill forskning är ofta stark. Många av de äldre västerländskainstitutionerna tillhör denna kategori. Exempelsom var representerade på ICOM i Rio är The CitiMoney Gallery på British Museum och National NumismaticCollection på Smithsonian Institution (USA).Även Kungliga Myntkabinettet tillhör denna kategoriav museer. Viktiga frågor för dessa museer rör förvaltningenav samlingarna och den kunskap som finnskring dem. Men som exempelvis British Museumvisade på, också vikten av att hålla samlingarna ochutställningarna relevanta för besökarna. Mieka Harrissom är utbildningsansvarig på Citi Money Gallery,påpekade att ”The gallery’s coverage is global, makingit a valuable educational resource. However, as anumismatic collection it faces very real challenges ofturning into a usable educational resource”.FOTO: MARIA JANSÉNICOMON grundades 1994 och är en av de mindresektionerna inom ICOM sett till antalet enskildamedlemmar, men en av de största avseende antalinstitutionella medlemmar. Museerna som ingår iICOMON har något olika profiler beroende på derasorganisation, och det medför att de ställs inför delvisolika typer av utmaningar.Cecilia von Heijne med Ulrika Bornestaf håller ett föredragom det pedagogiska konceptet ”Flippat museum”.

Den andra kategorin är bank- och monetära museersom har nära kopplingar med främst sina respektiveländers nationalbanker. Många av dem är påkostadeoch håller en hög materiell standard. En av deras huvudsakligauppgifter är att representera de banker somstår bakom dem, till exempel genom att belysa bankernashistoria, monetära historia och produktion av myntoch sedlar. Exempel på sådana museer representeradepå ICOM var Money Museum of Banco Centraldo Brasil (öppnade i Rio de Janeiro 1972), Museude Valores (öppnade i Brasilien 1996), The Bank ofIndonesia Museum (öppnade i Jakarta 2006), TheVisitor Centre of the National Bank of Serbia (öppnadei Belgrad 2004), China Numismatic Museum (öppnadei Peking 1992) och Musée de Bank Al-Maghrib(öppnade i Rabat 2002). Och bland alla närvarandeförtjänar ”State Bank Pakistan Museum” ett särskiltomnämnande. Det öppnade år 2011 i Karachi och storapersonliga insatser har gjorts för att kunna genomdrivaprojektet trots ett svårt säkerhetsläge.”Jag tror på fler sciencecenters för ekonomi”Det går att identifiera ett gemensamt intresseområdeför museerna i ICOMON. Samtliga lyfter fram barnoch ungdomar som en viktig målgrupp och vikten av”financial education”, det vill säga att utbilda barn ochunga i att hantera sin ekonomi. Ett centralt begrepp i”financial education” är ”financial literacy” som avserförmågan att förstå hur pengar fungerar i världen samtfärdigheter och kunskaper som gör att en individ kangöra välgrundade och effektiva beslut rörande sinaekonomiska resurser. En av de intressantaste presentationernaav ”financial education” gjordes av MemorialEconomic Bank, som är en del av Museum EugênioTeixeira Leal (öppnade 1984 i Salvador, Brasilien).De har sedan drygt tio år aktivt arbetat med att föraut kunskap om ekonomi och pengar till socialt utsattaområden, bland annat favelan Rochina, där kunskaperoch erfarenheter av att långsiktigt bygga upp en stabilprivatekonomi är bristfälliga. En intressant aspektav ”financial education” är ”financial psychology”. IVera Rita de Mello Ferreiras föredrag påpekades attinformation inte alltid räcker för att fatta bra ekonomiskabeslut. Ofta finns en överdriven optimism sompåverkar hur personer agerar. NUMIP är ett pilotprojektsom planeras bli ett interaktivt museicenter där”financial psychology” har en stor betydelse och fördetta har Ferreira etablerat ett samarbete med Museude Valores.I framtiden tror jag att vi kommer att se fler museeri ICOMON som påminner om ”Interactive Museumsof Economics” (MIDE) i Mexico som öppnade 2006.Det är närmast är att likna vid ett science center förekonomi. Där lyfts frågor fram som är viktiga i ”Financialeducation” såsom konsumtion, sparande, räntor,lån, hållbar utveckling och så vidare. Liknande ekonomiskaproblemställningar behandlas även på museersom inte tillhör ICOMON. Ekonomiska frågor harbörjat fångas upp av en del science center i världensom har huvudsaklig inriktning mot naturvetenskap.Ett annat intressant museum som tangerar ekonomiskafrågor på ett nytt sätt är The National Museumof Korean Contemporary History (MUCH, öppnade2008) som behandlar Koreas moderna historia utifrånlandets omvälvande tekniska förändringar och desspåverkan på samhället (föredrag presenterat påCOMCOL).Presidenten för ICOMON Christel Schollaardtutgick i sitt inledningsanförande från det som honidentifierat som ett centralt problem för monetära- ochbankmuseer: ”How to reboot Numismatics”. Mångamuseer har under senare år kämpat med de problemsom den sviktande ekonomiska konjunkturen inneburit.Detta gäller inte minst det museum där Schollaardttidigare var anställd, Geldmuseum i Utrecht,Nederländerna. En förhoppning som Schollaardt harför framtiden är ett ökat samarbete mellan museernai ICOMON som resulterar i vandringsutställningar.Detta arbete kan eventuellt bedrivas tillsammans medsektionen ICEE (International Committee for ExhibitionExchange).Tack till Gunnar Ekströms stiftelse för numismatiksamt Helge Ax:son Johnsons Stiftelse för generösabidrag till deltagandet i konferensen.cecilia.vonheijne@myntkabinettet.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLAD

Lotta Fernstål, 1:e antikvarie Historiska museet.”Visar vad ett lokaltmuseum kan vara”COMCOL (ICOM International Committee forCollecting) bjöd in till sina sessioner med ett Callfor Papers där samlande och samhällsrelevans vari fokus. ”We invite papers that address (re)interpretationand (re)use of older collections and discuss their valuefor contemporary society”. På plats var det Victoria Phirisbidrag som bet sig starkast fast i mig. Hon är verksam vidMoto Moto-museet i Mbala i Zambi, där de arbetar medMbusa-figurer ur museets etnografiska samlingar i informationsarbetekring HIV/AIDS, som har drabbat stora delar avbefolkningen i Zambia.Mbusa-Figurerna bär sedan gammalt med sig särskildakaraktäristika och har tidigare använts i undervisning och initiationsriter.I dag har figurerna återupplivats och nya lagerav egenskaper har adderats, och figurerna fyller nu en viktigfunktion i kampen mot HIV/AIDS. Victoria Phiris bidrag tydliggjordehur föremål i museers samlingar kan aktualiserasoch bli relevanta på ett väldigt omedelbart vis.Museu da MaréAv liknande anledning gjorde Museu da Maré ett djuptintryck på mig. Museu da Maré ligger i favelan Maré. COM-COL organiserade tillsammans med MINOM ett besök påmuseet.Museets utställning var stängd för ombyggnad menprincipen för utställningen presenterades; tolv teman som tillsammansmed invånare i favelan ska utforskas utifrån dåtid,nutid och framtid. Teman som till exempel tro och rädsla.Vi bjöds in att ta del av utställningslokalen där ombyggnadsarbetetpågick men där det permanenta huset påstyltor med sin inredning fanns att ta del av. Maré betyderFOTO: MATS SJÖLINMuseu da Maré ligger i favelan Maré.

”Museets insamling av föremål bygger helt pålokalinvånarnas donationer. Boende i Maré lämnarin föremål de tycker bär på viktiga berättelser omområdet och deras liv”tidvatten och innan området dikades ut på 1980-taletbyggdes husen på styltor. I lokalen fanns även en hyllamed en samling skotthål som barn och ungdomar samlat infrån favelans hus och murar. Omgivningen i favelan är oftavåldsam.Dynamiska samlingarMuseets insamling av föremål bygger helt på lokalinvånarnasdonationer. Boende i Maré lämnar in föremål detycker bär på viktiga berättelser om området och deras liv.Föremålen fotograferas och registreras och kan användasi utställningar. Samlingen är dock organisk. Det betyderatt föremål inte bara kan lämnas in utan också tas ut ursamlingen, av lokalinvånare. Ett föremål kan hämtas tillbakaav den person som donerat det, eller av någon annan. Påså vis är föremålen tillgängliga och möjliga för människor attinteragera kring rörande betydelser och berättelser.Vår guide Carlinhos uttryckte det som att museet har ettfritt förhållande till samlingen; föremål går både in och utur den beroende på de boende i området, som ju museetfrämst är till för. Samlingen är dynamisk och därmed ocksårelevant för de boende att engagera sig i.Vad ett museum kan varaMuseu da Maré är ett museum med en social och aktivistiskagenda. De deltar bland annat i undervisning i en skola förungdomar ur favelan som behöver läsa upp betygen för attkomma in på universitetet. Inte bara betygen är viktiga utanäven att hjälpa ungdomarna på traven med självkänslan ochatt de ska kunna känna sig stolta över sin bakgrund.Museu da Maré visar hur samlingar skulle kunna varabetydelsefulla och relevanta och är vad ett museum i ettlokalsamhälle skulle kunna vara på många fler platser i världen.I Sverige kämpar hembygdsrörelsen med en åldrandemedlemsskara och svag medlemstillväxt. Museu da Maréskulle förmodligen kunna bidra med inspiration till en radikalförnyelse av hembygdsverksamheten och göra den aktuelloch angelägen för många fler än idag.Det polysemantiska Museu da MaréÄven många andra museer kan lära av Museu da Maré, inteminst när det gäller samlingarna. Att låta samlingarna varaorganiska är i många fall inte möjligt, och troligen inte helleralltid önskvärt. Att låta dem vara dynamiska och angelägna ibetydelsen att på olika vis uppmuntra deltagandeperspektivkan dock göras på många sätt, till exempel i utställningaroch skolverksamheten på museer. Och inte minst på nätet.Vid Historiska museet i Stockholm driver vi projektet”Polysemantiskt digitalt samlande”, som jag också pratadeom i mitt bidrag på en av COMCOL:s sessioner. Medpolysemantiskt menar vi att föremål kan ha många olikabetydelser och bära på flera berättelser. I Maré insåg jag attär det något museum som verkligen arbetar polysemantisktfullt ut med de resurser som står till buds, så är det Museuda Maré.lotta.fernstal@historiska.seTILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLADLäs mer:Museu da Marés hemsida: http://museudamare.org.brPaula Assunção dos Santos, från Reinwardt Academyof Cultural Heritage i Amsterdam, har skrivit om Museuda Maré: Museu da Maré: A Museum Full of Soul.I: Curator. The Museum Journal, number 1 January2012. Tillgänglig online: http://goo.gl/d9k8zWof Cultural Heritage i Amsterdam, hade i uppdragatt efter COMCOL:s sessioner ge sammanfattandereflektioner över dem. Dessa finns publicerade onlineCOMCOL 2013 Rio de Janeiro: First reflections byPeter van Mensch, http://goo.gl/wUv3mvEn bloggpost om konferensen och länk till bidragetReviving the collections. A polysemantic approach forworking with collections in online museum managementsystems finns att ta del av här: http://goo.gl/RNwQPYPeter van Mensch, också från Reinwardt Academy

Peter Zander, Intendent, Armémuseum.”Frosseriet kan börja”Redan på flygplatsen i Frankfurt kändes det attdet inte var en vanlig resa. Vi museimänniskorhar en tendens att nicka, på ett deltagande ochlite bekymrat sätt. Här nickades det både till höger ochvänster och efter bara några timmar uppstod spontanaarbetsgrupper. Som en liten förfest inför vad som kommaskulle kan man säga.Efter tolv timmar landade vi i Rio och tillsammansvar vi 3 000 förväntansfulla konferensdeltagare påväg in i en veckas totalt yrkesfrosseri. Själv tillhör jagICOMAM, en kommitté för armémuseer världen över.Vi överöstes av våra brasilianska värdars omtanke.Övriga konferensdeltagare kunde med viss oro seoss bli bortförda till små bussar av personer i vitauniformer. Bussarna skumpade sedan fram genom ettoändligt stadslandskap där spontana urbanisationerblandades med mer uppradad höghusbebyggelse.Som en svensk förort med palmer, så såg det ut därbussen släppte av oss. Låt oss kalla det Solfittja. Precissom hemma i Snöfittja fanns det en strand. Menden här var mycket, mycket längre och vi hade en idéom att gå sköna promenader där varje morgon.Redan klockan 07.00 varje morgon bussades vi tillkongresscentret. Det var så modernt att vi först intehittade ingången. En högtidlig känsla av FN infann sigvid åsynen av alla simultantolkar och hörlurar underinvignings- och öppningsceremonin.Sen inleddes frossandet. Vi vältrade oss i museisamlingar.Vad gör man när det är något mer än fullt imagasinen samtidigt som man vill förvärva fler föremål?Person efter person trädde fram och kom ut somsamlare. Alla hade någon gång försökt att sluta samlamen stött på patrull. Några var föst avvaktande ochhävdade i flera dagar att det mest var de andra påmuseet som samlade. De skulle lätt kunna göra sig avmed alltihop i morgon om så vore.En genomsnittsdag i Rio innehöll tre seminarier,fyra guidade turer, tre timmars bussresor och någotlitet coctailparty. Ibland bestod lunchen av en liten filialcoctaildär allt fler erkände sitt samlarproblem. Denlilla bussen bromsade i allmänhet in utanför hotelletklockan 23. Promenaderna i sanden förblev en idé.Under den sista natten med ICOM-gänget gungarfunderande folklorister runt med garnerade generaleri ett sambacrescendo. De som ännu inte hade pratatfärdigt om museer gjorde sig här intet besvär. Vikände det som om vi varit på det stora taberraset iKatthult där vi sen flög på kälken, eller om det var enbuss, hem från sambaskolan.Lika stilla som vi en gång börjat resan rullade vi senhem med våra resväskor. Var och en till sitt museum.Och det värmer som solen i Rio att tänka på allaengagerade människor som lärde känna varandra därborta. Att det finns fler som har svårt att sluta samla!Hur ska det gå för oss? Jag hoppas snart att vi fårfortsätta samtalen.peter.zander@armemuseum.seICOMAMPeter Zander ochEva-Sofie Ernstellpresenterar Armémuseumsgallringsprojekt.TILLBAKATILL FÖRSÄTTSBLAD