Reseberättelse som PDF-fil (155K) - Stacken

åka dit, alltså gjorde vi det. Det visade sig att man svängdein på en väg genom samhället och som sedan drog upp påfjället. När vi nästan hade kommit upp på högsta punktenså fann vi avtagsvägen mot gruvan som mycket riktigt varstängd. Vi forsatte dock upp mot passet och vi kunde frånvägen se ned i dagbrottet. Uppe på passet så bytte folk omtill mer fältmässig utrustning och vi åkte nedåt igen, enliten bit nedanför passet fanns en grusplan där det redanstod en bil. Bilen var tysk och i bilen satt en dam ochbroderade. Vi fick senare reda på att hennes man vargeolog och befann sig här i ungefär samma ärende somPer: Han skulle leta mineraler. Jag hade inte följt med närde andra drog iväg på mineraljakten utan väntade vidbilen. Vi hade lite tidspress eftersom sista färjan skulle gåklockan 21 samtidigt som Per hade sagt att vi skullekomma fram till våran B&B klockan 21. När gängetbörjade röra sig bortåt från bilen samtidigt som klockanblev 19.30 tröttande jag och körde iväg med bilen nästanändra fram till gänget. Tutade gjorde jag också!Jag hittade allt folket och i princip kastade in dem i bilenmorrande över att de tog lite väl lång tid på sig. Jag sattesedan fart ned från fjället igen. Fart och fart förresten, vihittade en skylt som varnade för lutningen: 25%! Man körinte så fort då men ned kom vi! När vi var nästan nere varvi tvungen att snabbt fuska i boskapsbranchen: På vägenhade en vanlig ko samt 4 Highland Cattle placerat sig! Jaglyckades med lite tutningar och motorrusningar fösa bortdem från vägen.Nere på huvudvägen satte jag fart mot färjeläget och vilyckades hinna med åtta-färjan med noll marginal! Vi33