Reseberättelse som PDF-fil (155K) - Stacken

ett av de få destilleriet som inte tillhörde någon av de storadrakarna utan var fortfarande privatägt. Som guide fick vien gammal skotte som hade jobbat på destilleriet i trettioår så han visste hur det gick till. Glenfarclas liteannorlunda grej var mäsktunnan som var hela tio meter idiameter, dvs den största blandaren i hela skottland! Iövrigt verkade det inte vara något speciellt med destilleriet.Vid provsmakningen så fick whiskygänget även prova påderas caskstrength. Tut! Tut! tyckte Per och visade hur detrök ur öronen på honom. Han tyckte dock att det skulle blibra om man spädde ned den så både Thord, Per ochHenning köpte en flaska var av caskstrength. Nu varklockan så pass mycket att destillerierna hade stängt fördagen så vi åkte söderut för att hitta något ställe att sovapå.Lämplig plats att sova borde vara Braemar så vi sökte ossdit. Vägen som vi åkte passerade över diverse fjäll ochäven en skidsportanläggning som hade öppet! Nu var juinte liftarna igång men väl kafeterian så kaffepåfyllningskedde där! Vi fortsatte ned från fjället och kom såsmåningom fram till Braemar. Nu skulle vi hittanågonstans att bo: Jag missade tror jag två B&B skyltarinnan jag lyckades svänga in på en gata. Per ageradelöpare och hörde sig för. Det visade sig vara fullt på detförsta stället och de andra två kunde inte ta emot oss alla.På det sista stället så föreslog värden att vi skulle höra medhotellet tvärs över huvudgatan, de hade stugor som manhyrde ut. Per verkade lite tveksam till en stuga men vi åktedit i alla fall.49