9789100113902

Kapitel ett
Eftersom gatorna som leder från The Strand till The Embankment
är mycket smala är det bäst att inte gå arm i arm där.
Om man ändå envisas med att göra det måste advokatbiträden
ta flygande språng ned i leran; unga maskinskriverskor måste
rastlöst hålla sig bakom en. På Londons gator, där skönheten är
åsidosatt, måste excentriciteten betala priset och man ska helst
inte vara mycket lång, vara iförd en lång blå cape eller fäkta i
luften med vänsterhanden.
En eftermiddag i början av oktober när trafiken höll på att bli
livlig stegade en lång man beslutsamt fram längs trottoarkanten
med en dam vid armen. Ilskna blickar träffade dem i ryggen. De
små, upprörda gestalterna – ty i jämförelse med detta par såg de
flesta människor små ut – som var utrustade med reservoarpennor
och tyngda av dokumentportföljer, hade tider att passa och
lyfte veckolön, varför det fanns visst fog för den ovänliga blick
som riktades mot mr Ambroses längd och mrs Ambroses cape.
Men någon sorts förtrollning hade gjort såväl mannen som
kvinnan oåtkomliga för spydigheter och misshag. I hans fall
skulle man av läpparnas rörelse kunna gissa att det var tankar,
och i hennes fall av blicken som stelt riktades framför henne på
en höjd ovanför de flestas ögon att det var sorg. Det var bara
genom att förakta alla hon mötte som hon höll tillbaka tårarna,
och fientligheten från människor som svepte förbi henne var
uppenbart plågsam. Efter att i ett par tre minuter ha betraktat
trafiken på The Embankment med orubbligt lugn ryckte hon
maken i ärmen och de gick över mellan de snabbt framström-
7