9789100113902

unt bakom den darrande vätskan i en stor framvällande tår,
och tåren steg och föll och hamnade nere i floden. Så träffades
hennes öron av något helt nära inpå –
Lars Porsena av Clusium
inför nio gudar svor –
och sedan svagare, som om den talande hade gått förbi henne
på sin promenad –
ingen orätt skall drabba dem
som det mäktiga Tarquinia bebor. 1
Ja, hon visste att hon måste återvända till allt det där, men just
nu måste hon gråta. Hon höll för ansiktet och nu snyftade hon
mer ihållande än hon hittills gjort, under det att axlarna steg
och sjönk med stor regelbundenhet. Det var denna gestalt
hennes make såg när han, efter att ha kommit fram till den
blankpolerade Sfinxen, 2 efter att ha fastnat hos en man som
sålde vykort, vände om; versen upphörde ögonblickligen. Han
kom fram till henne, lade handen på hennes axel och sade:
”Käraste.” Rösten var bönfallande. Men hon slöt ansiktet mot
honom, som för att säga: ”Du kan omöjligt förstå.”
Eftersom han dock inte lämnade henne blev hon tvungen
att torka ögonen och lyfta blicken i jämnhöjd med fabriksskorstenarna
på andra stranden. Hon såg också valven i Waterloo
Bridge och kärrorna som rörde sig över dem, likt djuren på en
skjutbana. Blicken som såg dem var tom, men att alls se något
var naturligtvis detsamma som att sluta gråta och börja gå.
”Jag skulle hellre promenera”, sade hon efter att hennes man
hade hejdat en droska där det redan satt två män.
Orubbligheten i hennes sinnesstämning stördes av promenadens
inverkan. De framrusande automobilerna, som snarare
påminde om spindlar på månen än om jordiska föremål, de
9