9789100113902

Recommendations

Info

dånande bryggarvagnarna, de skramlande tvåhjuliga droskorna och små svarta kupéerna kom henne att tänka på den värld hon levde i. Någonstans däruppe ovanför takspirorna där röken steg i en spetsig kulle frågade hennes barn efter henne nu, och fick ett tröstande svar. Vad beträffar den stora mängden gator, torg och offentliga byggnader som skilde dem åt, kände hon i den här stunden bara hur lite London hade gjort för att hon skulle älska staden, fastän hon hade tillbringat trettio av sina fyrtio år vid en gata. Hon visste hur hon skulle uppfatta människorna som passerade henne; där var de rika som sprang av och an mellan varandras hus så här dags; där var de trångsynta arbetarna som åkte i ett rakt led till sina kontor; där var de fattiga som var olyckliga och med rätta hätska. Trots att det fanns solsken i diset nickade luggslitna gamla gubbar och gummor redan till på bänkarna. När man avstod från att se den skönhet som höljde saker och ting var det detta som var skelettet därinnanför. Ett fint regn kom henne nu att bli ännu mer nedstämd; vagnar med de besynnerliga namnen på dem som ägnade sig åt besynnerliga verksamheter – Sågspåns-Fabrikör Sprules; Grabb tackar inte nej till minsta bit pappersavfall – förfelade sin verkan som dåliga skämt; oförskräckta älskande par i skydd av en slängkappa tycktes henne sjaskiga, deras lidelse överspelad; blomsterförsäljerskorna, ett förnöjsamt sällskap vilkas prat alltid är hörvärt, var dyblöta gamla kärringar; de röda, gula och blå blommorna, vilkas huvuden var tätt hoppressade, vägrade att lysa. Till det kom att hennes man, som gick med långa snabba rytmiska steg och emellanåt knyckte med den fria handen, antingen var en viking eller en slagen Nelson; fiskmåsarna hade fått honom att ändra ton. ”Ridley, ska vi åka? Ska vi åka, Ridley?” Mrs Ambrose blev tvungen att tala med skarp röst; vid det här laget var han långt borta. Genom att köra samma gata fram i jämn trav förde droskan snart bort dem från West End och kastade dem in i London. Det tycktes som om detta var ett 10
stort fabriksområde, där människorna ägnade sig åt att tillverka föremål, som om West End med sina elektriska lampor, 3 sina ofantliga skyltfönster som alla lyste gult, sina omsorgsfullt färdigställda hus, och små levande figurer som travade trottoaren fram, eller rullade fram på hjul på gatan, var det färdiga verket. För att vara framställt av en så enorm fabrik tycktes det henne som ett ytterst litet verk. Av någon anledning tycktes det henne som en liten guldtofs i kanten av en ofantlig svart slängkappa. Mrs Ambrose lade märke till att de inte passerade någon annan tvåhjulig droska utan bara vagnar och kärror, och att ingen av de tusen män och kvinnor som de såg var vare sig en fin herre eller en fin dam, varvid hon förstod att det när allt kommer omkring är normalt att vara fattig och att London är otaliga fattiga människors stad. Häpen över denna upptäckt insåg hon att hon själv i alla sitt livs dagar gick i en cirkel runt Piccadilly Circus, så hon blev mycket lättad över att passera en byggnad för aftonskolor som Londons grevskapsråd låtit uppföra. ”Herregud, så dystert det är!” stönade hennes man. ”Arma människor!” Om det nu berodde på hennes förtvivlan över sina barn och de fattiga eller på regnet, men hennes sinne liknade ett öppet sår som skulle torka i luften. Nu stannade droskan, för den riskerade att bli krossad som ett äggskal. Den breda Embankment som haft rum för kanonkulor och skvadroner hade nu krympt till en kullerstensgränd fylld av ångande heta lukter av malt och olja och blockerad av kärror. Medan hennes man läste anslagen som var uppklistrade på teglet och där det meddelades vid vilka tider vissa fartyg skulle avgå till Skottland gjorde mrs Ambrose sitt bästa för att få information. Från en värld som uteslutande ägnade sig åt att förse kärror med säckar, och som därtill var halvt utplånad i en fin gul dimma, fick de varken hjälp eller uppmärksamhet. Det var som ett mirakel när en gammal man närmade sig, gissade 11
Page 3 and 4: Kapitel ett Eftersom gatorna som le
Page 5: unt bakom den darrande vätskan i e
Page 9 and 10: tjugofyra år gammal, och väntade
Page 11 and 12: ”Hans inledning till Jellaby stå
Page 13 and 14: tillbaka såg de mr Pepper som om h
Page 15 and 16: Helen att han alltid kom på sönda
Page 17 and 18: els axlar så att de kom obehagligt
Page 19: hade inte ett enda av dem blivit be

9789100113902

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?