9789100113902

stort fabriksområde, där människorna ägnade sig åt att tillverka
föremål, som om West End med sina elektriska lampor, 3 sina
ofantliga skyltfönster som alla lyste gult, sina omsorgsfullt färdigställda
hus, och små levande figurer som travade trottoaren
fram, eller rullade fram på hjul på gatan, var det färdiga verket.
För att vara framställt av en så enorm fabrik tycktes det henne
som ett ytterst litet verk. Av någon anledning tycktes det henne
som en liten guldtofs i kanten av en ofantlig svart slängkappa.
Mrs Ambrose lade märke till att de inte passerade någon
annan tvåhjulig droska utan bara vagnar och kärror, och att
ingen av de tusen män och kvinnor som de såg var vare sig en
fin herre eller en fin dam, varvid hon förstod att det när allt
kommer omkring är normalt att vara fattig och att London är
otaliga fattiga människors stad. Häpen över denna upptäckt
insåg hon att hon själv i alla sitt livs dagar gick i en cirkel runt
Piccadilly Circus, så hon blev mycket lättad över att passera
en byggnad för aftonskolor som Londons grevskapsråd låtit
uppföra.
”Herregud, så dystert det är!” stönade hennes man. ”Arma
människor!”
Om det nu berodde på hennes förtvivlan över sina barn och
de fattiga eller på regnet, men hennes sinne liknade ett öppet
sår som skulle torka i luften.
Nu stannade droskan, för den riskerade att bli krossad som ett
äggskal. Den breda Embankment som haft rum för kanonkulor
och skvadroner hade nu krympt till en kullerstensgränd fylld
av ångande heta lukter av malt och olja och blockerad av kärror.
Medan hennes man läste anslagen som var uppklistrade
på teglet och där det meddelades vid vilka tider vissa fartyg
skulle avgå till Skottland gjorde mrs Ambrose sitt bästa för att
få information. Från en värld som uteslutande ägnade sig åt att
förse kärror med säckar, och som därtill var halvt utplånad i en
fin gul dimma, fick de varken hjälp eller uppmärksamhet. Det
var som ett mirakel när en gammal man närmade sig, gissade
11