NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN

Recommendations

Info

KLASSIFICERING AV NYA PSYKOAKTIVA SUBSTANSER Ny utredning om nya droger lämnar mycket ogjort Frågan om att bevaka, analysera och lagreglera nya droger har diskuterats i mer än 30 år. Nu senast har Utredningen om nätdroger med mera haft frågan hos sig sedan oktober 2015. Slutbetänkandet Klassificering av nya psykoaktiva substanser (SOU 2016:93) presenterades i slutet av december 2016. Problemen med denna utredning började redan med direktiven. Utredningen skulle i första hand titta på bevaknings- och klassificeringsprocessen för narkotika och hälsofarliga substanser samt en del definitionsfrågor. En rad viktiga samtida frågor, såsom farlighetsbedömningar av nya narkotika, lämnades utanför. Märkligt nog innehöll direktiven inga klara skrivningar om att åstadkomma en generell verkansbaserad (konnotativ) definition av narkotika. Direktiven åberopade här den s.k. legalitetsprincipen, som säger att tillämpningsområdet för en straffbestämmelse ska vara entydigt och klart. I praktiken tillämpas detta krav ej inom viktiga områden såsom kontroll av explosiva varor, gifter, dopningsmedel och skjutvapen. Om Kalle Skurkman kokar ihop en ny molekylblandning med skarp sprängverkan utan att denna variant är känd sedan tidigare riskerar han ändå att fällas för olagligt innehav av explosiva varor eller något annat. Avgörande blir sannolikt vad expertis finner vid sina provsprängningar i efterhand. Det första svenska statliga betänkandet om narkotikaproblem presenterades våren 1967 av Narkomanvårdskommittén (SOU 1967:25). Sedan dess har omkring 25 utredningar, kommissioner m.fl. levererat betänkanden. Några visas här. Den violetta i övre vänstra hörnet är slutrapporten från Hans Holmérs narkotikakommission (SOU 1984:13). Vid dess tillsättande i oktober 1982 sade statsrådet Ingvar Carlsson (s) att ”vi skall göra rent hus med knarket”. Foto: JH. Få förslag Nätutredningens betänkande innehåller sju förslag till författningsändringar. Polismyndigheten skall få möjligheter att under annan identitet göra köp av oreglerade droger för att analysera om de kan behöva regleras. Konsekvensändringar görs i Offentlighets- och sekretesslagen, ”Förstörandelagen” samt Förordningen om förbud mot vissa hälsofarliga varor. Nätverket för den aktuella drogsituationen i Sverige (NADiS) formaliseras som en funktion inom Folkhälsomyndigheten (FoHM) och får vissa bevakningsuppdrag. Ett viktigt initiativ är att definitionen av cannabis i Förordningen om kontroll av narkotika skall ändras så att undantaget för industrihampa får ett tillägg; i praktiken inskränks undantaget. Industrihampa som kommer ut på drogmarknaden räknas idag ej som narkotika, trots att den kan vara tjänlig som rusmedel. I fortsättningen blir sådan hampa narkotika redan när den hanteras obehörigen utanför jordbruksproduktionen. Så långt är allt väl och politiskt ofarligt. Mer problematisk är en ny formulering kring definitionen av hälsofarliga varor. I ett tillägg skall inkluderas även varor som ”[….] kan antas medföra fara för människors liv eller hälsa”. Som krav skall det räcka att det finns ”någon konkret omständighet som objektivt sett talar för att så är fallet”. I praktiken torde detta betyda förekomst i missbrukskulturen, påvisade förgiftningar eller liknande. Den nya formuleringen ”kan antas” är dock så obestämd att den sannolikt kan komma att bli föremål för rättsprövning. Rekvisitet ställer mycket låga krav på psykoaktiva egenskaper. Inledningsvis torde det räcka med att en substans har en svagt euforiserande effekt för att man skall kunna ”anta” att de kan bli föremål för missbruk. För många substanser har hög konsumtion och skadliga effekter dokumenterats först efter en tid. År 2013 riktade Åklagarmyndigheten i ett svar till Regeringen invändning- 26 Svenska Narkotikapolisföreningen 1 · 2017
KLASSIFICERING AV NYA PSYKOAKTIVA SUBSTANSER ar mot att förslagen från dåvarande Folkhälsoinstitutet (FHI, föregångare till FoHM) om klassning av två substanser (EAM-2201 och 25D-NBOMe). ÅM påpekade att förslaget hade så svag dokumentation att det var tveksamt om de uppfyllde kriterierna för narkotikaklassning. Vidare anfördes: ”Ställs saken på sin spets i domstol måste, som bekant, bevisläget vara sådant att det inte råder något tvivel om att preparaten har de egenskaper som enligt 8 § narkotikastrafflagen krävs för att preparaten skall anses utgöra narkotika.” Hos Nätdrogutredningen gäller klassningarna hälsofarliga varor. Även om man sänker kraven till ”kan antas” torde i en del fall domstolsprövning kunna bli aktuell. FoHM:s aktuella förteckning över ämnen som är eller varit föremål för utredning enligt Förstörandelagen (nr 184, januari 2017) anger två ämnen som ej blev föremål för vidare utredning. Men en period efter anmälan till FoHM torde de ha motsvarat rekvisitet ”kan antas”, eftersom medlen rapporterades. Brottskatalogen i fråga om hälsofarliga varor föreslås inte genomgå några väsentliga förändringar. Straffmaximum skall fortsätta att vara ett års fängelse. Troligen hade det varit bättre att kopiera in hela brottskatalogen från Narkotikastrafflagen, särskilt som dess begrepp och avgränsningar är juridiskt väl genomtröskade. Inga ändringar i Narkotikastrafflagen Viktigast är dock vad utredningen lagt åt sidan eller avfärdat. Den lämnar inget förslag om gruppklassning av nya substanser, ej heller något om en verkansbaserad definition. Lika lite vill utredningen generellt narkotikaklassa växtberedningar som innehåller narkotikaklassade enskilda substanser. Någon diskussion förs inte heller huruvida det är folkrättsligt bindande för Sverige att följa FN-konventionernas regler att både naturliga och syntetiska varianter skall anses vara reglerade. Oron för att växter eller svampar som växer vilt eller förekommer i svenska trädgårdar skulle komma att räknas som narkotika hade man kunnat lösa genom att göra ett tillägg som för psylocybinhaltig svamp. Man hade då exempelvis kunnat tillägga att de utgör narkotika ifall de ”är framodlade för missbruksändamål eller om de har torkats eller på annat sätt beretts”. Inget förslag lämnas heller om hur farlighetsbedömningar av narkotika formellt skall hanteras, trots att FNkonventionerna räknar vissa narkotika, som cannabis och heroin, till de särskilt farliga. Här kunde man också ha lagt förslag om vilken instans som skall tillhandahålla sakkunniga, exempelvis NADiS. På flera av dessa punkter ägnar utredningen stor möda åt att hävda varför vissa steg ej skall tas. I stället hade man fullt ut kunnat inventera t.ex. hur verkansbaserade definitioner kunnat införas och försvaras under legalitetsprincipen i fråga om explosiva varor med mera. Att dylika definitioner finns för dopningsmedel försvaras med att ”sådana medel kan avgränsas ur en medicinsk och farmakologisk synpunkt” (s. 184). Men det samma gäller även substanser med narkotikalik verkan. Hela den gruppen kan ”avgränsas ur en medicinsk och farmakologisk synpunkt”. Som indelningskriterium kan man välja att ha viss verkan på centrala nervsystemet och skriva in kriterierna från 1971 års konvention. En sista märklig underlåtenhet är att man försummat att rätta till den sedan länge kända definitionskrocken att narkotika enligt Narkotikastrafflagen kan vara hälsofarliga varor men att hälsofarliga varor enligt Lagen om förbud mot vissa hälsofarliga varor ej kan vara narkotika. Dags för en parlamentarisk utredning Den 28 februari 1967 dagtecknade den första svenska statliga narkotikautredningen, Narkomanvårdskommittén, sitt första betänkande (SOU 1967:25). Sedan dess har omkring 25 utredningar, kommissioner o.s.v. behandlat samtida narkotikaproblem. Samtliga har lämnat flera kända samtida problem åsido utan lösning. I en del fall har lösningarna kommit först åratal senare genom andra utredningar. Samtliga utredningar har haft samma struktur med ordförande eller huvudsekreterare som hämtats bland ledande jurister, ofta med god förankring i Regeringskansliet. Dessutom har det funnits bred representation i referensgrupper från det svenska narkotikakontrolletablissemanget. Alla har varit mot narkotika och så vidare. Sedan har man gjort halt inför svåra frågor. Än idag återstår ett antal kända problem inom narkotikaområdet som väntar på en juridisk lösning. Bland alla de utredningar med mera som under femtio år sysselsatt sig med narkotikafrågan har det aldrig tillkallats någon parlamentarisk utredning. Det är märkligt, särskilt som narkotikafrågan varit politiskt prioriterad under hela denna tid. En parlamentarisk utredning skulle kanske våga ta tag i de svåra problem som tidigare utredningar lämnat olösta. Jonas Hartelius Svenska Narkotikapolisföreningen 1 · 2017 27
Page 1: SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN S
Page 5 and 6: SVENSKA NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN U
Page 7 and 8: FRÅN STYRELSEN OCH REDAKTÖRENS RA
Page 9 and 10: Svenska Narkotikapolisföreningen 1
Page 11 and 12: DROGFRI BEROENDEBEHANDLING Drogutby
Page 15 and 16: DROGFRI BEROENDEBEHANDLING Daniel B
Page 19 and 20: LARO-MOTTAGNINGEN I SUNDSVALL själ
Page 29: Svenska Narkotikapolisföreningen 1
Page 35 and 36: NÄTDROGSAKTÖR PÅ RÄTT SIDA OM L
Page 39 and 40: KOMMENTAR TILL ÖVERFÖRSKRIVNING V
Page 43 and 44: CANNABISSMUGGLING Två av kartonger
Page 47 and 48: "PLATTAN"-EXPERIMENTET Enkel visual
Page 51 and 52: NYA NARKOTIKAGRUPPER Ljus i tunneln
Page 55 and 56: GROVT DOPNINGSBROTT Tingsrättsdom
Page 59 and 60: LANDET RUNT Landet runt Journalistp
Page 63 and 64: FAKTARESISTENS I NARKOTIKADEBATTEN
Page 65 and 66: SNPF 30 ÅR SVENSKA NARKOTIKAPOLISF
Page 69 and 70: NARKOTIKAUTBILDNING I KALIFORNIEN G
Page 77 and 78: METROPOLITAN DOG UNIT hylsor. När
Page 81 and 82:
BOK OCH FILMRECENSIONER som är bok
Page 83 and 84:
Svenska Narkotikapolisföreningen 1
show all

NARKOTIKAPOLISFÖRENINGEN

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?