Äntligen på plats! Äntligen på plats! - Swea Seattle

16
BLADET Seattle
AV MALIN JONSSON
I dagarna fyra firades 25 år av
systerskap och kvinnlig gemenskap.
Firandet skedde i staden med starkast
symbolvärde för oss svenskor
– Stockholm, i våra hjärtan.
Agneta Nilsson, SWEAs grundare och
inspirationsguru kunde inte ha önskat
sig en mer fantastisk födelsedagsfest.
Drygt tusen Sweor slöt upp för att fira
jubileet.
Det började storslaget med vacker musik
och fina tal i Storkyrkan. Allt ifrån Den
blomstertid…, I denna ljuva sommartid,
Kung Liljekonvalje, Dofta, dofta vit Syrén till
Koral och Österlensvisan sjöngs av Gustaf
Sjökvists kammarkör. Biskop Caroline
Krook höll tal efter att Christina Moliteus
hälsat alla välkomna samt prytt Agneta
Nilsson med en blomsterkrans.
Hovsångare Karl-Magnus Fredriksson
sjöng visor av Hugo Alfvén och Wilhelm
Peterson-Berger och sist men inte minst
fick vi höra årets Sigrid Paskell-stipendiat,
Susanna Andersson, sjunga fyra visor i
svensk folkviseton av Wilhelm Peterson-
Berger.
Susanna Andersson är ett namn vi ska lägga
på minnet. Hon sjunger så gudabenådat
JUBILEUMSREPORTAGE
att håren reser sig på kroppen och man
frågar sig hur dessa toner kan komma ur
en sådan gracil kropp.
Utställd konst
De flesta promenerade ner till ångbåtarna
efter invigningen, för att äta middag och
färdas till Millesgården. Själv plockade jag
upp Lena Powers vid flygbussarna och så
tog vi tunnelbanan till Ropsten.
Konstutställningen som invigdes under kvällen
av Prinsessan Christina, fru Magnusson,
hade planerats av Swean Malin Philipson
och i samråd med museichef Kjell Treslow
och en jury bestående av Staffan Carlén,
Anne Westin och Göran Christenson, två
museichefer och en gallerist.
Utställningen är ovanlig genom sin bredd
av olika konstarter – måleri, keramik, foto,
skulptur, silver, textil, akvarell och ett antal
verk som blandar olika tekniker.
Sammanlagt medverkar 23 SWEAkonstnärer
utav drygt 200 som skickade in
sina bidrag.
Nya och gamla vänner
På Millesgården träffade jag bland andra,
Ann Rådström, vår förra ordförande som
flyttade ner till Phoenix, Arizona förra
året. Hon hälsar så gott till alla Sweor hon
känner ”hemma” i Seattle.
Det här med att träffa andra Sweor
man inte känner, börja konversera
och då upptäcka att visst hittar man
gemensamma nämnare, nästan hos
varje kvinna man möter. Det är något så
otroligt inspirationsgivande och är något
som bara kan hända vid större möten.
Jag önska att ni alla vore med mig här
i Stockholm.
Nästa tillfälle som ges är på regionmötet
nere i San Diego i oktober. Kolla i
almanackan och följ gärna med. Man vet
inte vad alla dessa ordföranden pratar
om (SWEA-andan) förrän man själv har
varit med. Detta kan jag intyga.
Föredrag och seminarier
Fredagen var vikt åt olika
seminarier. Först ut var
naturligtvis invigning och
bandklippning av Christina
Moliteus och Prinsessan
Christina, fru Magnusson.
Fast normalt ägnar vi ju
oss åt att knyta och stärka
banden både kulturellt,
intellektuellt och språkligt
oss kvinnor emellan.
Ulf Wickbom, journalist
kåserade om svenskarnas
sommar2004
SWEAs jubileumsdagar
Christina Moliteus, Prinsessan Christina - fru
Magnusson och Agneta Nilsson hjälps åt att inviga
SWEAs konstutställning på Millesgården.
Foto: Malin Jonsson
Malins första bild på vår
häst som nu har flyttat
upp på Skansen.
Margareta Tönnisson (Ordförande SWEA
San Francisco), Malin Jonsson och Marianne
Forssblad (Nordic Heritage Museum, Seattle),
promenerandes genom Gåsgränd i Gamla
Stan.
Foto tillhandahållet av: Malin Jonsson
skeva självbild. En majoritet av dem tror
fortfarande att landets välfärdsmodell är
överlägsen alla andra länders. Sverige ser
sig som en idyll utanför världen. Hur kan
olyckor och våld drabba oss, borde inte vi
vara förskonade från det. Vi använder vår
särart för att slippa ta itu med de stora och
svåra problemen i Sverige. Trygghet och
frihet har ett större motsatsförhållande än
den traditionellt socialdemokratiska och
moderata politiken. Inom varje parti finns
det reaktionärer, nej-sägare och soffliggare.
Nej-sägarna eller de ej-förändringsbenägna
är den största gruppen. De vet
vad de har men inte vad de kan få. Tänk
om vi får det sämre…
Ulf samtalade också med Frank Belfrage,
Sveriges ambassadör i Frankrike, Jan
Eliasson, Sveriges ambassadör i USA och
Annika Rembe från Invest in
Sweden Agency om Sverige
och vår relation till EU och
USA.
Foto: Malin Jonsson
Lyskraft och humanism
Stadsdelsdirektören Luis
Abascal från Kista blev
känd under 1990-talet för att
ha minskat arbetslösheten
från 20 till 3 procent.
Stadsdelsförvaltningen arbetade
nära ihop med universitet,
högskola och arbetsliv, bl a