Sensus historia – Med historien mot framtiden

Tack

Många har hjälpt till med den här boken.

Vi vill speciellt tacka Mats Bernerstedt,

Karl-Erik Forsgren, Gunilla Granlund, Ulla Littgren

och Pehr Nilsson.

Tack också till TAM-arkiv och Riksarkivet som

bistått med bilder och fakta.

Litteraturlista

Då och Nu – jubileumsbroschyr, TBV, 1985

Folkbildning och tjänstemän TBV 1935-1985

Hans Almryd, TBV, 1985

Folkbildningens idéhistoria

Bernt Gustavsson, Bildningsförlaget 1992

Folkuppfostran, Folkupplysning, Folkbildning

Gösta Vestlund, Sober förlag, 2010. Tillägg Kerstin

Mustel, Folkbildningen 1980-2010

KFUK-KFUMs studieförbund, Bara en början…

Cecilia Nelson, KFUK-KFUMs studieförbund, 1989

Sensus verksamhetsberättelse 2011-2013

SKS – som det var 1947-1977

Maj Bitt Blinke, 1990

Studiecirkelbiblioteken – en viktig parentes

i svensk bibliotekshistoria

Sigurd Möhlenbrock Hosted, Köpenhamn 1990

Svenskt biografiskt lexikon

B. Åkesson (urn:sbl:1830)

2015 Sensus

ISBN: 978-91-976611-5-7

Projektledare, redaktör, text sid 18-21: Angelika Sandahl/Sensus

Redaktör och övrig text: Maria Rodikova/Proidea

Grafisk form: Anna L Andrén/AnnaGrafik

Tryck: Åtta.45

info@sensus.se

www.sensus.se

SKS storsamling i Skövde 1983.

Med HISTORIEn mot framtiden

Innehåll

Boken bygger på ett antal intervjuer med personer

som listas här under respektive rubrik.

6 Inledning

10 Hur det hela började…

17 Vad betyder folkbildning för dig?

Yasin Ahmed

18 Sensus tar sikte mot framtiden

Ann-Katrin Persson

22 Vad betyder folkbildning för dig?

Åsa Bergius

24 Lyssnandet är nyckeln till framgång

Michael Ekdahl

28 Folkbildning måste upplevas

Karl-Erik Forsgren, KFUK-KFUMs studieförbund

36 TBV ville få oss att överskrida gränserna

Solweig Eklund, TBV

44 Bibelstudier ledde till globalt engagemang

Ulla Littgren, SKS

50 SKS – som det var

Maj-Britt Blinke (minnesanteckningar)

52 Med Sensus genom två sammanslagningar

Mats Bernerstedt

59 Lista över rektorer och ordförande

60 Multireligiöst: Ett möte i ögonhöjd – på lika villkor

Åke Göransson

4

64

Multireligiöst: Ett unikt religiöst nätverk

Ingrid Burström

68 Att samarbeta med Sensus:

nyfikna konfirmander möter andra religioner

Juana Baumann

69 Att samarbeta med Sensus: Genom Sensus kan

de små församlingarna utveckla sin verksamhet

Kristina Hellgren

72 Kyrkomusik: Ett pionjärarbete för körmusiken

Kjell Bengtsson och Marit Zetterström

78 Att spela i band: Musiken förändrar samhället

Magnus Pejlert och Ammi Johansson


efter två år med Sensus hägrar Japan

Maja-Linn Samuelsson

84 Kultur: Folkbildningen ryggar inte för frågor som smärtar

Annika Broman och Kerstin Selén


familjestöd inför utlandstjänstgöringen

Victoria Lundgren

90 Erfarenheter från styrelsen:

Vi har alltid diskuterat oss fram till en lösning

Inger Harlevi


Genom Sensus kan vi nå ut brett

Maria Wilhelms


folkbildningen måste nytolkas

Lisa-Gun Bernerstedt

5

Inledning

Det här är en bok som handlar om mötet mellan människor. För det

är i grunden detta som folkbildning handlar om: att mötas, att dela

med sig, att lära sig av varandra och gå vidare med nya perspektiv.

Folkbildningen i Sverige har förändrats mycket sedan de första studiecirklarna

bildades i början av 1900-talet. Men den grundläggande ambitionen lever

kvar och har inte spelat ut sin roll, den om att bildning är något vi tillägnar

oss tillsammans.

I den här boken kan du läsa om de olika historiska folkbildningsinitiativ

som ryms i den organisation som sedan 2002 heter Sensus. De har alla olika

källor, men har med tiden flutit samman och bildat en levande, mångfacetterad

och föränderlig ström av kultur och bildning.

Ursprunget till verksamheten finns djupt i folkbildningens källa, i början

av förra seklet då människor slöt sig samman för att skaffa sig kunskap. Det

sågs i folkrörelserna redan från allra första början som en gemensam angelägenhet.

Folkbildningen blev ett verktyg för att utveckla ett demokratiskt

samhälle.

Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS), KFUK-KFUMs studieförbund

och Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV) var inbördes ganska olika

organisationer. Ingen kunde väl från början ha förutsett att de en gång skulle

sluta sig samman. Men det fanns några saker som de hade gemensamt. Det

var den grundläggande idén om mötet mellan människor som något utvecklande.

De hade alla också ett fokus på framtiden och på att utvecklingen

skulle vara nyskapande. De var dessutom öppna för att så många som möjligt

skulle få del av bildningen.

TBV-kurs i franska 1984 på Södermalm i Stockholm.

6

7

8

” ... människor ska

våga överskrida

sina gränser och

flytta perspektiven

in i framtiden.”

Idag uttrycks det som att människor ska våga

överskrida sina gränser och flytta perspektiven in i

framtiden.

Många människor har genom Sensus fått en

möjlighet att växa. När vi människor möts i dialog

prövas våra synsätt och vi växer, oavsett om det

handlar om att skapa och uppleva kultur, att diskutera livsfrågor eller att

stärka sin kompetens.

Samma målsättning gäller förstås också för själva organisationen. Ett

levande studieförbund förändras ständigt.

Den här boken berättar historien om vad det var som gjorde Sensus till

den organisation den blev. Vi gör djupdykningar i studieförbundets historia

och i några verksamheter för att hitta de unika värden som skapat allt det

som Sensus står för.

Mycket av det som berättas i intervjuerna i den här boken rör sig kring

den utveckling som skedde inom SKS, TBV och KFUK-KFUMs studieförbund

vid millennieskiftet, det som med tiden ledde till att de slog sig samman och

till förändringar av inriktningen på verksamheten.

Sensus har alltid bejakat människans livslånga lust till utveckling och

lärande. Men Sensus bedriver också ett eget inre arbete för att utveckla organisationen

så att den fortsätter att vara relevant för människor och livskraftig

i samtiden. Det arbetet har kallats för ”Destination framtiden”. Varje historia

som skrivs är ett försök att formulera det arv som vi tar med oss på resan

framåt. Så även denna.

Du kommer få möta många röster som ger sin bild av det som har varit,

varför det blev som det blev, och vad det är som Sensus tar med sig in i framtiden.

Det är en kör av röster som – inte enskilt, men tillsammans – formulerar

de erfarenheter och värden som format förbundet.

Det är ju detta som också är så typiskt för Sensus: mångfalden, olikheterna

och de många rösterna. Ingen av rösterna sitter inne med hela sanningen,

men tillsammans lägger de ett pussel där bilden tonar fram.

Hantverkskurs hos TBV.

9

Hur det hela började…

När det förra seklet var ungt hade folkrörelserna börjat sätta sin

prägel på utvecklingen av samhället. Nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen

och frikyrkorörelsen hade skapat en helt ny medvetenhet

hos människor om deras rättigheter och möjligheter, om de bara organiserade

sig. Ett engagemang för att utveckla samhället i en ny riktning hade fötts.

Tidigt insåg man behovet av utbildning. Folkhögskolor och studieförbund

växte fram som bedrev en ny sorts deltagande pedagogik som lockade

skaror.

Det här såg Manfred Björkquist, en kyrkoman som bekymrade sig för att

kyrkan tappade mark hos folket. Han ville förändra kyrkan till att bli en folkkyrka

och talade om social försoning:

”Kyrkan skall ej binda samman de

enskilda med lagar och lärors tvång,

men de enskilda skola finna varandra

i fri gemensamhet.” Tillsammans

med Axel Lutteman var han pådrivande

i den så kallade ungkyrkorörelsen

som ville förnya kyrkan

och nå ut till folket genom dialog.

De sneglade på den så lyckosamma

studiecirkelmetoden. Varför

skulle inte vi kunna arbeta på

samma vis i kyrkan? funderade de

och ställde frågor till kyrkobesökarna

om de kunde tänka sig att delta

i en kyrklig studiecirkel och vad de

helst ville studera i så fall. Jodå, de

ville gärna vara med i en studiecir- Manfred Björkquist (t v).

10

Tidigt studiecirkelbibliotek i Grängesberg.

kel. Men det man ville studera var inte i första hand de kyrkliga ämnena…

En försöksverksamhet sattes igång och 1930 bildades Sveriges Kyrkliga

Bildningsförbund av Diakonistyrelsen. Senare ändrades namnet till

Sveriges Kyrkliga Studieförbund (SKS).

Redan ett år tidigare, 1929, hade KFUK-KFUM bildat ett studieförbund,

det första i Sverige med kristen värdegrund.

KFUK-KFUM-rörelsen är en av världens största och äldsta ungdomsrörelser

och då studieförbundet bildades erbjöd man cirklar inom många områden.

Bibel- och missionskunskap var viktigt men det gick också att studera

språk, musik, samhällskunskap och litteratur. Tidigt startade man också

kurser i hantverk och verksamheten växte snabbt.

Men den breda inriktningen var inte okomplicerad. I början debatterades

internt huruvida man skulle erbjuda något annat än kristlig uppbyggelselitteratur

i sina bibliotek. I en artikel i KFUKs tidning 1929 skriver en medlem,

Elin Lindqvist: ”Gränsen mellan god och dålig litteratur är inte identisk med

uppdelningen i kristna och icke-kristna skildringar: Alltså: många böcker i

våra bibliotek, mycket skönlitteratur!” (KFUK-KFUMs studieförbund Bara en

början, Cecilia Nelson, 1989).

Det första statliga stödet till studieförbund var bidragen till studiecirkelbibliotek.

Studieförbundens utveckling gick därför till att börja med hand

i hand med folkbibliotekens framväxt. Kyrkan hade genom tiderna alltid

varit en utbildningsinstitution och de första biblioteken hade vuxit fram i

stiften. Därför var det naturligt för SKS under 1930-talet att starta och ta över

bibliotek. Så småningom kom folkrörelsernas och folkbildningens bibliotek

att kommunaliseras och de blev de folkbibliotek vi har idag.

På trettiotalet började till slut även tjänstemännen att organisera sig fackligt,

långt efter att arbetarkollektivet hade gjort det. Nu ville också

tjänstemännen ha förhandlingsrätt och värna om sina rättigheter. Det dröjde

11

12

Bildning är:

”En i djup mening sökande

och prövande aktivitet, där

man från början kanske

inte ens vet vad resultatet

eller målet ska bli”

Folkbildningens idéhistoria,

Bernt Gustavsson,

Bildningsförlaget 1992.

inte länge förrän tanken om ett bildningsförbund

för tjänstemännen tog form.

Industritjänstemannaförbundet (SIF) var

pådrivande och skrev till den dåvarande

centralorganisationen DACO om detta. Där

arbetade Gösta Malmström, en ung humanist

som trodde på folkbildningen. Han träffade

två andra unga bildningsivrare inom

SIF sent en kväll och tillsammans drog de

upp riktlinjerna för den nya organisationen.

1935 bildades så Tjänstemännens Bildningsverksamhet (TBV) där den fackliga

skolningen och yrkesutbildningen stod i fokus.

Då folkbildningsarbetet expanderade efter andra världskriget behövde

villkoren och ramarna ses över. Folkbildningsreformen 1947 innebar att alla

studieförbund fick ett gemensamt anslag och Skolöverstyrelsen fördelade

medlen mellan organisationerna. KFUK-KFUMs studieförbund blev statsbidragsberättigat

och kunde klara sig på egen hand. I samma veva definierades

syftet med studiecirklarna och de tveksamheter som tidigare funnit

om huruvida religiösa, estetiska och politiska ämnen hörde hemma inom

folkbildningen försvann.

Tidigare hade alla de tre studieförbunden med kristen värdegrund samarbetat

i en paraplyorganisation. De tre förbunden var SKS, KFUK-KFUMs

studieförbund och Frikyrkliga Studieförbundet (FS). En sammanslagning

hade diskuterats redan på trettiotalet, men då ramarna nu satts av statsmakten

för en lång tid framåt beslöt man att gå skilda vägar. SKS skrev långt

senare i en jubileumsskrift att det på den tiden ”fanns en rädsla för att de

skilda identiteterna skulle utplånas i en enda organisation”. Med tiden gick

som bekant två av dem samman, men varje försök att gå samman med FS,

numera Bilda, har misslyckats.*

Att statsmakterna i Sverige valde att ge ekonomiskt stöd till folkbildningen

utan att på något vis styra vad pengarna skulle användas till var

unikt i världen. Många av dem som var folkvalda i riksdagen hade fått såväl

sin utbildning som sin demokratiska skolning i folkrörelserna och förstod

vikten av folkbildningens fostran av demokratiska medborgare.

Under 1960-talet formades den nya skolan, grundskola och gymnasium

infördes. Flera studieförbund, däribland TBV, var tidigt ute med att erbjuda

vuxna att få samma utbildningsnivå. Denna verksamhet kom senare att

kommunaliseras till det som idag är Komvux.

* Senast 2014 då Bildas förbundsstämma sa nej till ett planerat samgående.

Ett av de första protokollen från Sveriges Kyrkliga Bildningsförbund som bildades 1930.

Senare ändrades namnet till Sveriges Kyrkliga Studieförbund.

13

TBV:s kontor Västmannagatan 50, 1964.

KFUK-KFUMs studieförbund, studieavdelningen i Lund 1988/89. Scoutlag.

14

Studiecirklarna hade redan från början haft starka inslag av kultur, såväl

skönlitterära läsecirklar som utövande av olika konstarter. Så småningom

började staten att ge bidrag till kulturprogram, ett brett format som kunde

rymma allt från föreläsningar och bildvisningar till teaterföreställningar

och konserter. När kulturen även på detta sätt kom in i folkbildningen blev

det ett argument för politikerna, studieförbunden tog ett stort ansvar för att

arbeta med kulturfrågor i Sverige.

Och det uppkom hela tiden nya behov som studieförbunden var snabba

med att identifiera och möta. Kurser i svenska för invandrare tog studieförbunden

allra först hand om tills kommunerna tog över ansvaret för detta lite

längre fram i tiden.

1991 bildades Folkbildningsrådet. Det övertog Skolöverstyrelsens myndighetsuppdrag

att fördela statsbidragen till folkbildningen och att följa upp

och utvärdera verksamheten. En helt ny folkbildningsförordning kom också

samma år. Folkbildningen blev målstyrd istället för regelstyrd.

Staten har valt att behålla ett starkt stöd till ett fritt och frivilligt folkbildningsarbete

i studieförbundens regi. Under 2014 bekräftades detta ännu

tydligare då folkbildningen genom ett riksdagsbeslut för första gången fick

ett eget folkbildningspolitiskt mål. Och vad är då målet? Jo, det är att ”ge

alla möjlighet att tillsammans med andra öka sin kunskap och bildning för

personlig utveckling och delaktighet i samhället”.

Det rimmar rätt väl med den ursprungliga tanken om folkbildningen

– en idé som ännu håller.

Staten låter folkbildningen sätta sina egna mål och styr

endast genom att ange syftena med att ge statsbidrag.

Statens stöd till folkbildningen ska ha till syfte att:

• stödja verksamhet som bidrar till att stärka och utveckla demokratin,

• bidra till att göra det möjligt för en ökad mångfald människor att påverka sin

livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen,

• bidra till att utjämna utbildningsklyftor och höja bildnings- och

utbildningsnivån i samhället,

• bidra till att bredda intresset för och öka delaktigheten i kulturlivet.

15

Vad betyder folkbildning för dig?

Yasin Ahmed

Yasin Ahmed

arbetar på Sensus

riksförbund som

verksamhetsutvecklare

sedan 2003.

Här berättar han om

hur han ser på den

utmaning folkbildningen

möter idag.

”Små föreningar med medlemmar som har annan kulturell,

etnisk eller religiös bakgrund har inte på långa vägar samma

inflytande i samhället som mer etablerade organisationer. Här

har folkbildningen en jätteviktig uppgift idag!

De här små föreningarna har till exempel fått väldigt bra stöd för att

kunna bedriva utbildningar, men då det kommer till frågan om medbestämmande

har det varit svårare. Folkbildning är i grunden därför en maktfråga.

Utmaningen idag är att stötta dessa föreningar så att de kan utvecklas

och bli fullvärdiga medlemmar i studieförbunden och därmed också kunna

vara med och bestämma.

Folkbildningen har ett stort ansvar att försöka utjämna klyftor och motverka

fördomar. Det är bara genom kunskap som rasism och diskriminering

kan motverkas. Det senaste decenniet har folkbildningen bidragit till en

ömsesidig integration. Dels har man stärkt minoritetsgruppernas identitet

för att de ska integreras i det svenska samhället, dels har man arbetat för att

integrera majoritetssamhället i det nya mångkulturella Sverige.

Jag tycker att folkbildningen ska bidra till att utveckla en ny medborgarskapsrörelse

och bredda begreppet medborgarskap. Studieförbunden kan bygga broar

mellan grupper, mellan sekulära och religiösa medborgare i det mångkulturella

Sverige och öka förståelsen för andra kulturer – inte minst på mindre orter där

det ofta inte tas initiativ till sådana möten och spänningar därför byggs upp.

Vi måste nå de här nya målgrupperna där de finns och stötta dem att

kunna starta och driva en demokratisk förening.

Det är exakt samma fråga idag som det var för hundra år sedan i folkrörelsernas

barndom. En fråga om makt och inkludering. Det handlar bara

om andra grupper.”

17

Sensus tar sikte

mot framtiden

Ann-Katrin Persson

Förbundsrektor i Sensus från 2011 men har funnits i Sensus-sfären sedan 2007.

Lång erfarenhet av arbete i organisationsvärlden. Har haft styrelseuppdrag i både

företag och organisationer. Exempel på aktuella styrelseuppdrag är Sigtuna

folkhögskola, Arbetets museum och Folkbildningsförbundet.

Övrigt: Folkrörelseaktiv sedan länge och har suttit i TBVs styrelse. Är civilekonom,

Executive Master of Business Administration (eMBA) och har läst psykologi.

När Ann-Katrin Persson accepterade erbjudandet om att bli förbundsrektor

på Sensus 2011 visste hon vad hon gav sig in på. Hon

hade haft både anställningar och uppdrag i organisationen. Att

förändra och förbättra det hon sett kändes lockande.

Ann-Katrin Persson tycker om organisationsvärlden. Att leda en organisation

anser hon vara både roligare och svårare än att vara ledare i företagsvärlden

och hon gillar komplexiteten i civilsamhället. Dessutom känner

hon personligen till flera av Sensus medlems-och samarbetsorganisationer.

Utöver att hon arbetat i fackföreningsvärlden så var hon med i Svenska Kyrkans

Unga under uppväxten och en tid var hon blåvinge hos KFUK-KFUM.

– Innehållet och vilka grupper som deltar kan ändras men folkbildning

kommer alltid att behövas. Jag besjälas av folkbildningens människosyn: Det

kan bli bättre! Människan har förmågan! Dessa tankar är så självklara för mig.

Ann-Katrin Persson hade sett en organisation i behov av förändring

under sina inspel på Sensus. Hon såg ett behov av att lyfta fram kärnverksamheten

och förtydliga strategierna. Resurserna var ojämnt fördelade

mellan regionerna och riksorganisationen hade problem att få acceptans hos

regionerna.

– Jag såg att jag kunde göra nytta. Sensus brottades med stora utmaningar.

NKI-undersökningen (Nöjd Kund Index-undersökningen) visade att vi var

tvungna att utveckla vårt arbete med medlemsorganisationer och samarbetspartner.

De var inte tillräckligt nöjda. Vi levererade inte det de förväntade sig.

Ett förtroende att forma det nya

Redan i december 2011 tog förbundsstyrelsen beslut om att starta Destination

framtiden – Sensus arbete med framtidsfrågor. Sensus behövde formulera

en ny framtidsbild som tog avstamp i det studieförbund Sensus blivit

och den värld Sensus verkar i.

18

”Under hela Ann-Katrin Persson ser det beslutet som ett förtroende.

processen har Hon fick leda ett förändringsarbete där delaktighet

vi tillämpat och öppenhet skulle råda. Ett öppet arbetssätt med alla

folkbildningens berörda (medarbetare, förtroendevalda, medlemsorganisationer

och samarbetspartner) inblandade från början

och en stegvis utveckling. Det är inte självklart att

metoder.”

en förbundsstyrelse gillar ett sådant förändringsarbete.

– Vi valde att arbeta med Y-modellen. I korthet innebär det att man gör

en nulägesanalys, beskriver ett önskvärt framtida läge och jämför dem för att

få fram ett förändringsbehov. Därefter analyseras handlingsalternativ och

slutligen fastställs handlingsplanen. Det ena steget ger det andra. Visar det

sig att vi behöver tänka om gör vi det.

Arbetssättet har lett till en gemensam syn på vart Sensus behöver gå och

en önskan om förändring. När Sensus medarbetare under våren 2015 samtalade

om det önskade läget och reflekterade över vilka förändringsbehov de

såg kom det fram nästan 200 förslag.

– Engagemanget genom hela processen har varit glädjande stort. Många

har investerat mycket tid och lust i workshops, reguljära möten och i samtal

av olika slag. Under hela processen har vi tillämpat folkbildningens metoder.

Många trodde på ett samgående

Mitt i processen med Destination framtiden föddes tankarna om att Sensus

och Bilda skulle gå samman. Det hade gjorts flera försök tidigare så tanken

var inte ny. Sensus och Bilda kompletterar varandra med delvis liknande

medlemsorganisationer men de har också stora olikheter. Olikheter som

man tänkte skulle leda till ett dynamiskt nytt studieförbund.

– Tankarna om ett samgående började under några middagar, säger

Ann-Katrin Persson. Jag och Sensus förbundsordförande Michael Ekdahl

träffade Bildas rektor och förbundsordförande Kerstin Enlund och Erik

Amnå. Vi tyckte det var dags att försöka igen.

De båda förbundsstyrelserna gav klartecken till att börja arbeta för en

sammanslagning och i maj 2014 togs det första av två stämmobeslut och både

Sensus och Bildas stämmor sa ja till ett samgående.

– Egentligen slutade vi aldrig att arbeta med Destination framtiden under

den här tiden. Arbetet fortsatte, fast nu med Bilda, säger Ann-Katrin Persson.

De ämnesområden: bildning, kultur, relationer, livsfrågor, hållbarhet,

och rättigheter som vi i Sensus beslutat ska vara våra frågor fanns med som

ämnesområden även i våra samtal med Bilda.

Många trodde på idén om ett gemensamt studieförbund där olika livsfrågor

och rättighetsfrågor skulle mötas och som skulle få en betydande

kulturverksamhet. Ändå blev det inte så. I november 2014, när Sensus och

Bildas stämmor skulle bekräfta besluten från maj, sa Bildas stämma nej

medan Sensus stämma sa ett enhälligt ja.

20

– Jag vet inte varför det blev ett nej från Bilda. Det går bara att spekulera.

Kanske var det så att många i Bilda inte ville vara med i ett stort studieförbund?

En del menar att Sensus arbete med hbtq-frågor skrämde grupper i

Bilda, men jag tror snarare att det var en rädsla för att förlora närheten i det

lilla som stjälpte det hela. Samtalen kanske visade att det skulle bli andra

och större förändringar än man tänkt och då var det svårt att acceptera. Jag

kan bara gissa.

Sensus blev tydligare

Ann-Katrin Persson tror att Sensus och Bilda hade gjort mer nytta tillsammans

och att det hade varit roligt med en sammanslagning. Visionen var bra.

”Onödigt”, är hennes sammanfattande ord om det faktum att det blev ett nej.

Visst var det ett hårt slag, men Ann-Katrin Persson menar att Sensus ändå

gick stark ur processen.

Hon minns med värme Sensus delegaters stående ovationer för henne

och Michael Ekdahl när det stod klart att Bildas stämma sagt nej till samgåendet.

En hyllning för att de drivit processen om samgåendet.

– På många sätt blev Sensus tydligare i processen med Bilda. Vi hade

testat våra gränser och bestämt oss i där vi varit otydliga. Och vårt arbete

med Destination framtiden kunde fortsätta med de lärdomar vi fått under

processen med Bilda.

Sensus måste fokusera

Sensus har slagit fast sitt önskvärda läge, formulerat förändringsbehov och

tittar nu på olika handlingsalternativ för framtiden. Hur ser då vägen ut för

att bli det man vill: ett studieförbund som arbetar med bildning och kultur

och som har livsfrågor, rättigheter, hållbarhet och relationer som kombination

av frågor?

– Vi ska bidra till mötesplatser där olika människor kan mötas för att

dela och tänka fritt. Det är en av folkbildningens viktigaste uppgifter idag.

Vårt rättighetsarbete är så rätt. Vi ska göra vad vi kan för att skapa ett

samhälle där vi kan leva i fred. På individnivå ska vi se till att människor

kan bilda sig och det gör vi bland annat genom att skapa en miljö där alla är

välkomna.

Utmaningar då?

– Vi ska fokusera och göra det vi är bra på. Inte vara ett utbildningsföretag

eller aktivistorganisation. Det är inget fel med det men vi arbetar med en

annan metod för en bra sak – nämligen folkbildning.

21

Vad betyder folkbildning för dig?

Åsa Bergius

Åsa Bergius är verksamhetsutvecklare på Sensus kontor i Umeå.

Hon har under sina 10 år i Sensus arbetat mycket med Svenska

kyrkan. En skulptur av Mikael Åberg – ett barn med cyklop – framför

kyrkan i Umeå var med i ett konstprojekt under kulturhuvudstadsåret

som fick stöd av Sensus, ett exempel på möten som väcker frågor.

”För mig är det särskilt viktigt att Sensus aldrig har lämnat eller

förminskat kärnfrågorna: det globala perspektivet, mångfald

och livsfrågor. Dessa ligger mig mycket nära och det är därför

jag alltid känt mig hemma i Sensus. De bärs av Sensus medarbetare i det

vardagliga arbetet och finns hos alla våra medlemsorganisationer.

Om jag ska försöka beskriva vad folkbildning är för mig så vill jag göra det

med en bild: Det är bilden av ett rum med många dörrar. Där är stilla, men så

börjar dörrarna öppnas och människor kommer in från olika håll. Alla är olika,

med skilda bakgrunder, erfarenheter och kunskap.

De sätter sig ner på golvet och är först alldeles tysta. De har en stund av

egen reflexion för att landa i sig själva. Efter en stund ser de att det finns

andra människor i rummet. Och så börjar de prata med varandra.

Nu måste de försöka formulera vad det är de tänker och tycker, och de

22

förstår att de andra har ett annat perspektiv. De får ny kunskap, och vill kanske

efter en stund omformulera sig? Då händer det saker. De ändrar perspektiv.

När de sedan går ut ur rummet genom dörrarna kommer de tillbaka in i

sina ursprungliga sammanhang, men är förändrade!

Det är nu det blir spännande när de tar med sig den kraft de fått i rummet

in i andra sammanhang. De tar med sig de nya perspektiv de fått i mötet

med andra, och kan börja förändra sin omgivning.

Det här är vårt demokratiska uppdrag i folkbildningen. Jag riktigt ryser

när jag tänker på att vi faktiskt kan få till förändringar…

Ibland är de inte alltid så mätbara som vi kan önska. Man kan ju bara gå

till sig själv: det är inte enkelt att säga när en särskild utveckling har skett

och vad den haft för betydelse.

Vår uppgift är att stå strax bakom människorna och med hjälp av folkbildningens

metoder stödja dem i att växa och göra sina val, för sig själva,

för andra och för samhället i stort. Sen får vi bara lita på att något gott kan

hända.

Ingen var opåverkad

Jag har sett konkreta exempel på när detta verkligen sker. Vi har haft studiecirklar

om hur de som bor på äldreboende ska få det bättre. Det var många

grupper som diskuterade och tog fram material och satte ihop en hel rapport

som i våras kunde presenteras på en konferens med politiker. Det var en

enorm kraft i rummet och jag tror inte att någon av politikerna gick opåverkad

därifrån.

Jag tänker också på ett konstprojekt där samtida konstnärer fick i uppdrag

att skapa någonting nytt utifrån temat ’Fyren’. Vi hade ett vernissage

med konstnären Mikael Åberg som gjort en skulptur av ett barn som satt

framför kyrkan och tittade ner i en vattenpuss. Oj, vad det väckte frågor!

Det blev ett oerhört spännande möte mellan publiken och konstverket. Man

riktigt såg hur perspektiven förändrades.

Men det finns också mer känsliga exempel. Som i den lilla inlandsorten

Vindeln där Svenska kyrkan arbetade för att få till en dialog mellan renskötande

samer och skogsbrukare. En dialog mellan olika näringar som är

svår att få till stånd. Där bidrog vi med en särskild metod som vi kallar

vuxendialog.

Jag träffade en person som hade bott bara ett år i Sverige. Han tyckte att

det som utmärkte Sverige var att här är man inte bara individ, utan också

medborgare. Och han sa att det vi gör i Sensus är att få människor att bli

medborgare – att vilja ta ansvar för och påverka samhället.

Då förstår man hur superviktig folkbildningen är!”

23

24

Lyssnandet är

nyckeln till framgång

Michael Ekdahl

Ordförande i SKS 2001–2002, ordförande i Sensus

2002-2015.

Övrigt: Har arbetat i Svenska kyrkan bland annat som

klockare och projektledare för Svenska kyrkans riksmöte

2000. Är nu utredare på Svenska kyrkan i Göteborg.

Lyssnandet. Det är viktigast för Sensus avgående ordförande Michael

Ekdahl. Och det är kanske just detta som är nyckeln till att han under

14 år lyckats med uppdraget att få samman en så pass heterogen organisation

som Sensus.

Michael Ekdahl blev ordförande i samband med namnbytet på organisationen

och fick vara med om att både ta fram den nya inriktningen på

förbundet och ta beslut om de sammanslagningar som skett.

14 år är en lång tid. Men Michael Ekdahl berättar att hans företrädare satt

ännu längre på sin post – hela 25 år.

– Då jag tillträdde sa jag på en personalsamling för alla anställda att ”de

skulle vänja sig vid mitt ansikte för de skulle få se det de närmaste 25 åren”.

Men då jag såg de häpna minerna fick jag snabbt förklara att det bara var ett

uttryck för min göteborgshumor. Jag hade inga planer på att sitta så länge …

Men 14 år blev det i alla fall. Även det en respektingivande tidsrymd. Vid

stämman 2015 lämnar han över ordförandeklubban till nya krafter. Michael

Ekdahl tycker att de alla, styrelse, medlemsorganisationer och medarbetare,

tillsammans har satt Sensus på kartan på ett nytt sätt. Och under alla dessa

år har han aldrig tvivlat på sitt uppdrag.

– Det har varit viktigt att alltid tala om etiken och att alltid vara på tårna.

En ideell organisation av det här slaget har hela tiden ögonen på sig.

Arbete och uppdrag

I 14 år har Michael Ekdahl pendlat, oftast 2 dagar i veckan, mellan Göteborg

och Stockholm. Det blev tidiga morgnar och mycket sena kvällar, men det

har fungerat bra. Under hela denna tid har han arbetat parallellt med sitt

uppdrag. Han var klockare i Haga församling i 16 år och från 2005 föreståndare

för Åh Stiftsgård.

Som chef blev det svårt att kombinera det krävande uppdraget som

25

ordförande i Sensus med ett arbete där de anställda förväntade sig att chefen

skulle vara på plats.

– Då blev det mycket kvällsarbete, säger han men förklarar att de hittade

en bra lösning då de helt enkelt bestämde långt i förväg vilka dagar han

skulle vara på plats, då blev det mer förutsägbart och alla blev nöjda.

Sedan 2009 har han arbetat som utredare på Göteborgs kyrkliga samfällighet.

Trots att han nu kommer att gå upp i arbetstid tror han ändå att det

frigörs en hel del tid, inte minst restiden som han nu slipper.

– Det blir mer tid för familj och barnbarn, säger han och lyser upp. Fem

barnbarn mellan två och sju år kommer att fylla hans och hustruns nyvunna

fritid.

SKS förändrades

Michael Ekdahl var aktiv inom Kyrkans Ungdom (KU) då han blev invald

i SKS distriktstyrelse på KU-mandat på sjuttiotalet. Men en trasig hiss höll

på att sätta käppar i hjulet.

– Min hustru Kerstin satt i valberedningen och på väg till årsmötet där

ny styrelse skulle väljas fastnade hon i hissen!

En lakoniskt lagd ledamot konstaterade att det räcker om hon kommer

loss till i morgon, det är då valet av ledamöter ska ske. Så länge behövde hon

inte vänta på hjälp lyckligtvis. Och Michael hann också bli invald i styrelsen.

Då var SKS en betydligt mer kyrkligt präglad organisation. Och distrikten

och avdelningarna var mer självständiga och kunde ibland strida sinsemellan.

Detta har med tiden förändrats, tycker Michael Ekdahl.

Som nybliven ledamot hade han inte sett framför sig komplexiteten i de

olika frågor som hamnade på styrelsens bord: utvecklingsarbete och strategi

likaväl som kniviga detaljfrågor. Men han tycker att han trots sin ungdom

alltid blev lyssnad på, och Michael Ekdahl var inte rädd för att ta för sig.

– Jag satt där för att jag ville jobba för SKS, inte för att driva en agenda

för en av medlemsorganisationerna.

Fånga tillfället

2001 axlade Michael Ekdahl ansvaret att bli ordförande för hela organisationen.

Sensus skapades och det var en expansiv period.

– Sammanslagningen med TBV satte verkligen organisationen på prov,

berättar Michael Ekdahl. Men alla var med, det var en enorm aktivitet och

positiv vilja, säger han. Vi fick på ett bräde dubbelt så många anställda och

hade en kulturkrock att hantera.

Han berättar om ett tillfälle då Sensus skulle delta vid en mässa. Den

erfarne TBV-anställde hade packat ned roll-ups och broschyrer för att dela ut

tills han på plats insåg att det inte var fråga om en sådan mässa, utan om en

kyrklig begivenhet …

Samarbetet med rektorn för studieförbundet har alltid varit centralt.

26

”Att hela tiden

tala öppet

och diskutera

är viktigast.”

– Det är viktigt att man som ordförande inte trampar

in för mycket. Jag har arbetat mer inåt, fått ihop styrelsen

och företrätt förbundet i samarbetet med andra

organisationer. Rektorn har varit ansiktet utåt.

Att skapa enhetskänsla, bli ett team, ett arbetslag

som vill få allt att

fungera – det har drivit honom. Det handlar ju om ett uppdrag för andra.

Då gäller det att inte skapa sig en egen uppfattning alltför snabbt utan att

lyssna, lyssna och lyssna.

– Det har alltid varit min filosofi, konstaterar han. Men man måste också

ha mod. Vara förändringsbenägen.

– Om man sitter och väntar på ”rätt” tid så missar man tillfällena. Tänk

om vi bara hade fortsatt att arbeta med våra inre frågor då tillfället med

TBV kom? Där gällde det att våga satsa, förklarar han.

Men man kan inte heller räkna med att alla satsningar går vägen. Den

senaste planen om att gå samman med Bilda föll vid målsnöret. Men då har

man i alla fall försökt.

Transparens en ledstjärna

Hur får man då till stånd denna enighet mellan förbund, distrikt, regioner

och alla viljor? Michael Ekdahl vet vad som varit ledstjärnan för honom:

transparens.

– Att hela tiden tala öppet och diskutera är viktigast. Ingen ska behöva

säga att ”de lyssnar inte på oss”.

Det bästa med de 14 åren som ordförande i Sensus har ändå varit alla

anställda och förtroendevalda.

– Det har varit ett fantastiskt engagemang och gensvar. Det har varit

så roligt, säger Michael Ekdahl entusiastiskt och tillägger att han kommer

att sakna alla möten med människor i olika sammanhang.

– Vi har haft högt i tak. Och det har bara blivit högre!

Har han något att säga till nästa ordförande?

– Nu arbetar Sensus med det vi kallar Destination framtiden. Att fortsätta

på den vägen och ta vara på allt arbete som påbörjats är väl ett bra förslag

till min efterträdare. Jag är säker på att jag inte kommer att säga ”Det var

bättre förr!” säger han och ler.

Vid stämman i maj 2015 är det hela fem förtroendevalda som slutar i

styrelsen. Så det lär komma in många nya tankar och idéer. Det tycker

Michael Ekdahl är positivt.

– Styrelsen har alltid präglats av en ambition att involvera. Det hoppas

jag att den kommer att fortsätta med även i framtiden.

27

Folkbildning

måste upplevas

Karl-Erik Forsgren

Studiekonsulent inom KFUK-KFUMs studieförbund

och Sensus 1979–2009.

Övrigt: I sin ungdom hann Karl-Erik Forsgren

en kort tid arbeta som både postiljon och typograflärling

innan han blev ungdomssekreterare i Borgs

församling i Norrköping. Han var också en tid

undervisningskonsulent på EFS rikskansli.

Få har följt utvecklingen inom studieförbundet lika länge och nära som

Karl-Erik Forsgren. Hans kärlek till folkbildningen grundlades tidigt

då han blev ungdomsledare som 25-åring, ett engagemang som sedan

följt honom hela livet. Han funderar över vilket arv som Sensus bär med sig

från KFUK-KFUMs studieförbund, eller ”KMS” som han själv kallar det, där

han var studiekonsulent i många år.

– Arvet är något mycket grundläggande, det mänskliga mötet, säger han.

I KMS arbetade vi nära de lokala medlemsorganisationerna, vi var måna om

att förstå deras behov och hjälpa dem.

Karl-Erik Forsgren är född i Norsjö i Västerbotten. Det är EFS-bygd. Han

var först verksam inom EFS studieförbund och därefter som studiekonsulent

i KFUK-KFUMs studieförbund. De bägge organisationerna gick samman

1979. Efter 30 år gick han i pension 2009. Det är ett långt yrkesliv i folkbildningens

tjänst.

Medlemmarna i KFUK-KFUMs studieförbund bestod både av EFS-föreningar

och KFUK-KFUM-rörelsens olika organisationer inom bland annat

scouting och idrott. Även om KFUK-KFUM var en större organisation

i medlemmar räknat så kom studieverksamheten inom EFS-föreningarna

med tiden att dominera i studieförbundet.

– EFS är en kyrklig ”läsar-rörelse” i grunden. Bibelstudier och undervisning

var därför mycket centralt och man hade stort behov av pedagogiskt

stöd, säger Karl-Erik Forsgren.

KFUK-KFUM är i sin tur en utpräglad ungdomsorganisation med mycket

idrott och scouting. Studieförbundet stöttade den verksamheten i första

hand med ledarskapsutbildning.

– KFUK-KFUM ville möta ungdomar där de befann sig. Det präglade

förstås studieförbundets utbud även om KMS hade bredare målgrupper

– inte bara ungdomar, förklarar han.

28

Internationella frågor var också alltid

viktiga. Grunden till detta var dels EFS

missionsarbete, dels att KFUK-KFUM

tillhörde ett internationellt nätverk inom

YMCA-rörelsen.

– Det internationella arbetet skedde alltid

i samarbete med en lokal förening som hade

ett projekt med, eller var fadder för, en organisation

i ett annat land. Då kunde vi gå in

med stöd till studiecirklar och studieresor.

EFS (Evangeliska

Fosterlands-Stiftelsen).

En inomkyrklig väckelserörelse.

EFS är en

självständig organisation

inom Svenska kyrkan,

med betoning på mission,

lekmanna-engagemang

och vardagskristendom.

Närhet till organisationerna

Studieförbundet arbetade överhuvudtaget alltid mycket nära de lokala

medlemsorganisationernas verksamhet. Detta kunde ibland kritiseras – inte

minst då man senare skulle gå samman med Sensus. Det ansågs inte vara

nog tydlig folkbildningsverksamhet.

– Men det var ju vår styrka! säger Karl-Erik Forsgren som tycker att kritiken

var felriktad. Han ger ett exempel:

– Jag arbetade under tidigt 1970-tal som ungdomssekreterare i Norrköping

där allt arbete utgick från den lokala församlingen. Studieförbundet var en

plattform för att få kontakt med folk och möta deras behov. De skulle känna

att det här var deras kyrka och att det var en låg tröskel in dit. Vi hade kurser i

konsthantverk och annat som intresserade dem. Det var inte alltid bibelstudier

som lockade, skrattar Karl-Erik Forsgren.

Just kurser i hantverk menar han är en nyckel till att få människor att

börja tala om livsfrågor.

– Jag minns särskilt en hantverkscirkel jag besökte i norra Sverige på

1980-talet. Jag klev in i en källarlokal där det vävdes och skulpterades. Men

snart märkte jag att det var något annat som pågick: en intensiv diskussion

om livsfrågor! Min erfarenhet är att när händerna arbetar med att skapa då

arbetar huvudet med något annat, och så börjar man prata…

Karl-Erik Forsgren brinner för ”handens kunskap”.

– Det finns mer kunskap som sitter i händerna än man tror. Det får inte försvinna,

det är också fråga om ett kulturarv. Oavsett om det handlar om silversmide

eller om att tova sockor. Här har folkbildningen en viktig uppgift.

KFUK-KFUM hade från början skilda organisationer för kvinnor och

män, men inom studieförbundet var verksamheten ända från början gemensam.

Och den var mångfacetterad. Scoutrörelsens lokala föreningar kunde få

hjälp av studieförbundet att skapa aktiviteter inför sina stora jamboree-läger

KFUK-KFUMs studieförbund bildades redan 1929. Först 1947 fick studieförbundet eget

statsanslag. Ett protokoll från KFUKs förbundsstyrelse samma år tar upp beslutet.

31

(scouternas internationella läger), man gav stöd till bibelstudiegrupper i församlingar,

kulturprogram, stöttade körer, musikgrupper, idrottsföreningar

och lokala initiativ för att knyta kontakter med invandrarföreningar, bara för

att nämna några exempel.

KFUK-KFUMs studieförbund bedrev också kurser i svenska för invandrare.

Innan den verksamheten övertogs av Komvux på 1970-talet var det

något som studieförbunden erbjöd.

– Det var synd att det gick över till det offentliga, säger Karl-Erik Forsgren.

Tänk vad enkelt det hade varit att förmedla kontakter mellan folkbildningen

och invandrarföreningar via språkundervisningen och på så vis

stärka integrationen för de nya svenskarna, funderar han.

Folkbildning kan betyda så mycket. Karl-Erik Forsgren berättar om ett

kulturprogram på 1980-talet i västra Sverige för att visa på bredden i verksamheten.

En pensionerad diakon inom Svenska kyrkan gick varje vecka till

ett demensboende och sjöng sånger. För dem var han ”spelemannen” som

spred glädje.

– Att hålla bildningen vid liv för dem som håller på att glömma bort alla

sina sånger, det är också folkbildning.

Samarbete kring bibelöversättningen

När KFUK-KFUMs studieförbund och SKS slog sig samman 2002 var processen

inte helt smärtfri enligt Karl-Erik Forsgren. De anställda visste inte att

diskussionerna i styrelsen hade gått så långt då beslutet kom.

– Det skedde väldigt plötsligt. Vi hade precis kommit tillbaka från en

konferens där vi lagt planer för verksamheten, jag var biträdande rektor då.

Att det brådskade berodde till stor del på att SKS bestämt sig för ett namnbyte.

Då öppnades plötsligt en möjlighet att kunna vara med från början och

bygga ett nytt varumärke, berättar Karl-Erik Forsgren.

Tankarna om att slå sig samman var inte ny. Det hade gjorts flera försök

tidigare och de tre studieförbunden med kristen värdegrund hade samarbetat

länge.

De gemensamma satsningarna kring nyöversättningen av Nya Testamentet

i början av 1980-talet är ett exempel då SKS, KFUK-KFUMs studieförbund

och Frikyrkliga Studieförbundet (senare Bilda) samarbetade med inriktning

på verksamhet i kyrka och samhälle.

– Vi hade gemensamma utställningar och studiematerial, vi bedrev projekt

tillsammans med Utbildningsradion och SVT och vi arbetade med bild

och drama. Detta fortgick under tjugo intensiva och viktiga år för alla de tre

studieförbunden. Till slut hade vi gemensamma metodutvecklingar och ett

Urklipp ur EFS-tidningen Västanvind om ett projekt i Eritrea 1996 tillsamman med

KFUK-KFUMs studieförbund. Växtfärgning vid KFUK-KFUMs studieförbunds kulturvecka

i juni 1974 på Bergslagsgården.

33

Transås EFS scoutkår med ledare Lennart Svedberg vid EFS årskonferens i Borås 1996.

tillfälle med samlokaliserade förbundsstämmor. Men vi kom inte ända fram,

det var tråkigt, säger Karl-Erik Forsgren.

Man skapade i alla fall ett samrådsorgan och rikskanslierna flyttade samman

på Olof Palmes gata i Stockholm i början av 1990-talet och därefter, då

cityhyrorna sköt i höjden, till Älvsjö där Frikyrkliga Studieförbundet hade

ett hus.

– Då började vi gemensamma projekt inför den nya kompletta bibelöversättningen

år 2000 med erfarenheterna från arbetet med Nya Testamentet

med oss i bagaget. Vi startade virtuella utbildningar, studiecirklar på nätet,

vilket var helt nytt då.

Men så kom sammanslagningen mellan KFUK-KFUMs studieförbund och

SKS. Karl-Erik Forsgren funderar över vad detta gav för konsekvenser.

– KMS kom in i ett större sammanhang än tidigare. Det var positivt. En

tråkig konsekvens var att något av närheten till de små föreningarna tappades

bort, menar Karl-Erik Forsgren och påpekar att det är just i lokalföreningen och

individen som man hittar folkbildningen hjärta.

– Bildningsprocessen beror på vad var och en tar med sig in i den, och

den sker i en takt som inte kan fastställas – till skillnad från utbildning som

för det mesta kan kvantifieras. Det handlar om kvalité. Folkbildning är därför

någonting som måste upplevas.

34

35

36

TBV ville få oss att

överskrida gränserna

Solweig Eklund

Pedagog och högskolelärare.

Förste vice ordförande i Lärarförbundet

1991–2004. Styrelseledamot i

TBV/Sensus 1993–2008.

Övrigt: Hedersdoktor vid Göteborgs universitet

2005. Ordförande för Lärarstiftelsen SAF.

När Solweig Eklund i sin ungdom gick fritidspedagogutbildningen

blev hon nyfiken på vad facket kunde hjälpa henne med. Hon gick

på ett möte, blev engagerad och ställde sig snart frågan vad hon

själv kunde göra för den fackliga organisationen.

Det blev inledningen på en lång facklig karriär. Solweig Eklund har varit

vice ordförande i Lärarförbundet i 13 år och hon var ledamot i TBVs styrelse

ända fram till sammanslagningen med Sensus 2004, och ytterligare några år

i Sensus styrelse.

Hon kommer ihåg att hon själv tidigt, redan på 1960-talet, deltog i TBVs

studiecirklar. Både i matlagning och barnpsykologi.

– Jag ville bli lärare och hade behov av detta i mitt jobb, berättar hon.

Det sammanfattar egentligen ganska bra vad TBVs verksamhet i grunden

gick ut på: att ge möjligheter till tjänstemännen att förkovra sig i sin yrkesutövning.

Men med tiden blev TBVs verksamhet mycket större än så. Ibland

beskrevs det som ett utbildningsföretag snarare än som ett studieförbund.

Kanske var det också detta faktum som gjorde att det längre fram blev svårt

att hålla ett så pass stort skepp flytande och manövrera nog snabbt i en föränderlig

omvärld?

Men vi tar det från början.

TBV bildades 1935. Då hade nyligen en central facklig organisation för

tjänstemännen skapats. Det hade dröjt en bit in på 1900-talet innan tjänstemännen

organiserade sig fackligt, men när de väl gjorde det uppstod snart

behovet av en egen bildningsorganisation. Behoven hos tjänstemännen såg

lite annorlunda än för arbetarkollektivet.

– Tjänstemännen hade redan en yrkesutbildning och hade på det viset

fått en bredare allmänbildning. Men de var i stort behov av vidareutbildning.

Så när TBV bildades var detta det kraftigaste argumentet för att skapa

ett studieförbund, berättar Solweig Eklund.

37

Med tiden skulle det visa sig att TBV många gånger fick anledning att

försvara sin inriktning. Idén om vidareutbildning kritiserades från flera håll

och det ifrågasattes om TBV skulle få statsbidrag. Var det verkligen folkbildning

man bedrev?

– Det var orättvist! säger Solweig Eklund. Det var ju på de grunderna

förbundet bildats och accepterats en gång i tiden.

Viktiga studieorganisatörer

Bildningsbegreppet var, och är fortfarande, svårt att fånga inom vissa utstakade

ramar. Och TBV blev en bildningsorganisation som många fler än bara

tjänstemän kom i kontakt med. Dels för kompetensutveckling inom yrket men

också för att lära sig språk, ett hantverk eller för att starta en musikgrupp.

Men det fanns förstås också ett grundläggande behov av facklig skolning

bland studieförbundets medlemsorganisationer. Detta tog TBV hand om.

– Varje lokal eller regional facklig organisation hade en studieorganisatör,

berättar Solweig Eklund. Det var den direkta länken till TBV. Studieorganisatören

skulle informera om kurser och rekrytera deltagare. Det var

ganska uppstyrt med ett fast utbud att välja mellan.

TBV-distrikten utbildade studieorganisatörerna som fick en viktig position.

De kunde förmedla behov och hade kontakt med både fackliga styrelser

och med medlemmarna på arbetsplatserna.

– De pratade med folk och visste vad som var på gång. Ja, de var verkligen

viktiga, de var ju vår direkta kontakt med det fackliga nätverket,

berättar Solweig Eklund och förklarar att uppdraget som studieorganisatör

ansågs lika centralt som att vara ordförande.

Studiecirkeln var förstås grunden för all verksamhet. TBV satsade mycket

på att ha kunniga ledare.

– Det hade absolut en mycket stor betydelse för kursernas popularitet, förklarar

Solweig Eklund. Det var en billig form för att få kvalitativ utbildning.

Studiecirkelmetoden exporterades också ut i världen genom de fackliga

medlemsorganisationerna som bedrev projekt med sina motsvarigheter i

olika utvecklingsländer. De behövde stöd för att bygga upp sina organisationer.

TBV stöttade med utbildningsmaterial och metodkurser.

– På det viset har studiecirkelmetoden betytt mycket för den fackliga organiseringen

och demokratiutvecklingen även internationellt, berättar hon.

Underjordiskt universitetsväsende

Solweig Eklund yrkesarbetade länge parallellt med sina fackliga uppdrag och

berättar att de fackliga klubbarna hade mycket stor glädje av TBVs kurser.

– Vi hade både yrkesmässiga och fackliga kurser bland förskollärarna,

Facklig kurskatalog från TBV, 1970-tal.

38

39

och kurser för att lära oss interaktiv teater och film. Inte minst satsningen

med kurser för kultur i arbetslivet betydde mycket för medlemmarnas sammanhållning,

förklarar hon.

När medbestämmandelagen kom på 1970-talet fanns det statliga medel

för att utbilda de fackliga medlemmarna i lagar och avtal.

– Det var då rättigheten att ta ledigt för fackliga studier kom, och det

anordnades mycket konferenser, fackliga aftonskolor och flerdagarskurser.

Solweig Eklund var ofta ute på avdelningarna under den här tiden för att

introducera studiematerial om rättigheter och skyldigheter i arbetslivet. Det

stärkte medlemmarna i deras yrkesidentitet och gjorde dem mer medvetna

om sina villkor.

Det fanns en uppdelning mellan de fackliga sfärerna i fråga om vilka

utbildningar man efterfrågade. SIF ville ha fortbildning. Andra förbund, inte

minst på den offentliga sidan, ville ha fackliga utbildningar.

TBV erbjöd både och. Studieförbundets framgångsrika högre utbildningar

blev ett begrepp. Det har beskrivits som att TBV bedrev ett ”underjordiskt

universitetsväsende”. Det gick nämligen att tenta av vissa kurser i samarbete

med högskolan och få högskolepoäng.

– Det här har alltid varit lite dubbelt i TBV, berättar Solweig Eklund. Var

gick gränsen för folkbildningen? Men det är otvetydigt att TBV fyllde ett

behov, samhället hade ingen regional högre utbildning på den tiden, och

behovet var enormt.

Språkkurser blev flaggskepp

Historien om folkrörelserna visar att det ofta är så det har gått till – människor

har ett behov, de sluter sig samman och ser till att själva skapa möjligheter

att få behovet täckt. Med tiden kommer det offentliga in i bilden och tar

över ansvaret.

Idag erbjuder Komvux och högskolorna mycket av det som TBV en gång

stod till tjänst med. TBV, liksom många andra studieförbund, bedrev till

exempel redan på 1960-talet svenskundervisning och yrkesutbildningar för

invandrare. På 1970-talet växte språkkurserna i främmande språk lavinartat.

Tjänstemännens yrkesliv internationaliserades och man hade stora behov av

att lära sig i första hand engelska. TBV mötte behovet och eftersom det fanns

lokala kontor på de flesta orter i Sverige nådde studieutbudet långt ut i landet.

– Språkkurserna var ett flaggskepp för TBV, berättar Solweig Eklund.

Man rekryterade deltagare också utanför tjänstemannakåren. TBV ansågs

vara lite mer ”neutralt” politiskt än ABF vilket lockade bredare grupper.

Under den här tiden ökade det statliga stödet till kulturområdet och TBVs

estetiska verksamhet växte.

– Kurser i konsthantverk blev mycket populära, berättar hon. Det var en

viktig verksamhet. Kanske inte så yrkesinriktad, men den var stor!

Det var också nu som rockoch popverksamheten startade. Ungdomar

40

Studieprogram TBV Västerort 1960-tal, studieprogram TBV Mellannorrland 1984-85, broschyren

Fackligt för dig 1970-tal, annons TBV 1955.

41

gavs möjlighet att spela och utöva sitt musikintresse i de musikhus TBV

startade. Återigen var det många som ifrågasatte om detta var något studieförbundet

skulle stötta. Men det kom att bli en stor och populär verksamhet

som idag är en av de större verksamheterna i Sensus – ett direkt arv från

TBV.

På 1980-talet skulle Sverige datoriseras och i synnerhet tjänstemännen

hade ett stort behov av vidareutbildning. TBV storsatsade, inrättade datasalar

och bedrev omfattande datautbildning.

– Vi startade utbildningsföretaget Eductus 1991 för att ta hand om den

arbetsmarknadsutbildning som det fanns ett så stort behov av. Men vi valde

att starta ett separat bolag för att möta kritiken från staten att TBV sysslade

för mycket med arbetsmarknadsutbildning och för lite med folkbildning,

säger Solweig Eklund.

Ändrad identitet fick stödet att minska

Vad var det då som gjorde att TBV tappade mark? Solweig Eklund menar att

det hade att göra med samhällsutvecklingen i stort.

– Samhället utvecklades. Det offentliga kunde erbjuda utbildningar som

TBV tidigare bedrivit. Så efterfrågan på vidareutbildning från både privata

och offentliga sektorn minskade. Sen hade det att göra med att bidragssystemet

ändrades och finansieringen blev svårare.

Solweig Eklund funderar också över om tjänstemannakåren fick en ändrad

identitet. Man identifierade sig med sin yrkeskår – inte som

tjänsteman. Och därmed inte med TBV.

– Saco startade till exempel aldrig ett eget studieförbund. Och bland

deras medlemmar är identifikationen med yrkesgruppen ännu starkare,

resonerar hon.

Fackförbunden tog med tiden ”tillbaka” den fackliga utbildningen från

TBV. Det hade inte att göra med att man var missnöjd på något sätt utan det

var en identitetsfråga.

– Förbunden ville ha sin egen logga på utbildningsmaterialet, berättar

Solweig Eklund. Den fackliga skolningen skulle ske i fackens egen regi. Man

ville profilera sig mot medlemmarna. Det var väl en rekryteringsfråga också,

eftersom den fackliga anslutningsgraden började minska.

TBV hamnade i en svår kris, både ekonomiskt och verksamhetsmässigt

och till slut blev det oundvikligt med en nedläggning. Andra studieförbund

och även utbildningsföretag var intresserade av att ta över vissa delar av

verksamheten.

– Då Sensus hörde av sig om ett samgående så kändes det väldigt positivt.

De ville ta över hela verksamheten vilket innebar att det fanns ett sätt

att få TBVs arv att leva vidare.

Solweig Eklund menar att allt har sin tid och accepterade utvecklingen.

– Det kanske till och med var bra, det var egentligen inte brister i själva

42

TBV-kurs under 1950-talet på TCOs kursgård Bergendal i Sollentuna.

verksamheten som var anledningen, utan det var uppslutningen runt TBV

som blivit för svag, konstaterar hon.

Samgåendet med Sensus gick mycket snabbt. Solweig Eklund hann sitta

med ett tag i Sensus styrelse och möttes av en annan kultur än i TBV.

– Det var spännande med de andra ledamöternas referensramar. Man

talade mer om visioner och hade mer generell karaktär på diskussionerna,

berättar hon. Men det var väldigt roligt att få kontakt med helt nya grupper.

En av Sensus bärande idéer är att erbjuda mötesplatser ”där människor

stärker sin kompetens, vågar överskrida sina gränser och flyttar perspektiven

in i framtiden”. Denna formulering är ett direkt arv från TBV.

– Studiecirkeln är fortfarande grunden för denna mötesplats, säger

Solweig Eklund. Och bildning är viktigare än någonsin trots att vi byggt ut

utbildningssystemet i Sverige så mycket. Bildning är nämligen något annat,

något som gör oss till goda samhällsmedborgare, avslutar hon.

43

44

Bibelstudier ledde

till globalt engagemang

Ulla Littgren

1963-1967 Sekreterare i SKS Riksförbund. 1967–1972

Studiekonsulent i SKS Stockholms stift. 1972–1989

Distriktschef SKS Stockholm.

Ledamot i Sensus styrelse för regionen Stockholm-

Gotland.

Övrigt: Ville som ung bli operasångerska

och studerade sång och harmonilära.

Ulla Littgren har fått folkbildningen med modersmjölken. Hennes

mamma Maj-Britt Blinke arbetade nästa hela sitt yrkesverksamma

liv inom SKS och Ulla satt redan som sexåring och slickade frimärken

till utskicket av Diakonistyrelsens tidskrift ”Vår kyrka” som skulle iväg

vid jultid 1949.

Det blev en lång karriär inom SKS även för hennes egen del. Efter universitetsstudierna

fick hon ett vikariat 1967 som studiekonsulent på SKS och

blev sedan kvar i 27 år.

– Som studiekonsulent åkte jag runt till SKS 35 lokalavdelningar i de

olika församlingarna i stiftet för att stödja dem och inspirera till studier. Jag

föreslog kurslitteratur och informerade om studieplaner bland annat, berättar

Ulla Littgren.

Svenska kyrkan står för den äldsta bildningstraditionen i Sverige. Kyrkan

bidrog till att folkskolan infördes 1842 och innan dess var det kyrkan som

spred läskunnigheten genom till exempel husförhör. I församlingarna växte

också de första biblioteken fram – föregångare till kommunbiblioteken.

Några av dem finns faktiskt kvar ännu idag.

När Sveriges Kyrkliga Studieförbund bildades 1930 på initiativ av

Diakonistyrelsen fick studieförbundet också ansvaret för att hantera de

statliga bidragen till biblioteken ända fram till dess att de övergick i offentlig

regi.

Pedagogiken lockade

Det var de mer progressiva krafterna i kyrkan som engagerade sig i SKS,

säger Ulla Littgren. Här kunde man göra andra saker än i kyrkan, och folkbildningspedagogiken

lockade, genom den kunde man erbjuda bibelstudier

på ett mer tillgängligt vis.

Men studieförbundet samarbetade med fler organisationer än Svenska

45

kyrkan. Både folkrörelser och andra ideella föreningar som stödde SKS värdegrund

anslöt sig.

– Många trodde felaktigt att vi hette Svenska kyrkans studieförbund, men

det fanns andra organisationer med från första början, säger Ulla Littgren.

Bibelstudier och andra kyrkofrågor dominerade till en början men SKS

ville ha en bredare inriktning på utbudet. Det startades studiecirklar i bland

annat livsåskådningsfrågor, familjekunskap, filosofi, vuxenpedagogik och

barnpsykologi. Kultur- och musikverksamheten växte med tiden. Under hela

SKS historia har stödet till kyrkomusiken varit utmärkande för organisationen.

– Det gjordes ett enormt arbete inom SKS med att ge ut noter till körverk,

berättar Ulla Littgren.

SKS startade till och med ett eget bokförlag 1951 – Studiebokförlaget. Det

gick senare upp i bokförlaget Verbum som hade bildats av Diakonistyrelsen.

SKS utgivning var omfattande. Man gav ut noter, kyrkospel, bibelstudier och

annat studiematerial men också guideböcker till det heliga landet.

Stöd till föräldrautbildning

Ulla Littgren blev i början på 1970-talet länsinstruktör och snart distriktschef

i SKS Stockholm. Hon ledde en stor organisation och var ansvarig för den

pedagogiska utvecklingen av regionens cirkelledare.

En speciell verksamhet som hon fick vara med om att bygga upp under

den perioden var kurser för barnmorskor i psykoprofylax och föräldrautbildning.

– Det här betydde väldigt mycket för utvecklingen av föräldrautbildningen

i Stockholm. Det fanns ju inte något sådant på den tiden. Vi hade kurser

i Paris för de svenska barnmorskorna. Där fanns nämligen ett sjukhus som

var specialiserat på just psykoprofylax. Sen hade vi studiecirklar här hemma

Medlemmar

Ett par av SKS tidiga medlemsorganisationer var till exempel Sigtunastiftelsen

och Svenska kyrkans Lekmannaförbund.

Med tiden anslöt sig organisationer inom ett brett spektrum till SKS, exempelvis

Svenska Scoutförbundet, Katolska kyrkans studieråd, Svenska Lottakåren och

Bröstcancerföreningarnas Riksförbund.

Studiecirkelbibliotek

Då studieförbunden bildades skapades också nya studiecirkelbibliotek. I SKS

fall var dessa kopplade till församlingarna. I slutet på 1930-talet hade SKS (då

SKB) över 500 studiecirkelbibliotek. Med kommunaliseringen av biblioteken

avvecklades de flesta av dessa.

46

S:t Matteus församlingsbibliotek i Matteus Församling

i Stockholm bildades 1912 och är fortfarande i funktion.

År 1916 flyttade biblioteket in i sina nuvarande

lokaler på Västmannagatan 92.

för både blivande mammor och pappor.

Kursledare i våra cirkelledarutbildningar var

barnmorskan Signe Jansson som introducerade

psykoprofylaxen i Sverige.

Kurserna pågick i 10–12 års tid och var oerhört

populära, berättar Ulla Littgren som är

stolt över att ha fått vara med och utveckla

denna nydanande verksamhet.

På 1980-talet ökade den internationella

verksamheten. Både Lutherhjälpen och

Svenska kyrkans mission var medlemsorganisationer

i SKS. Ett engagemang för Mellanöstern

växte fram som bland annat hade

sin grund i de många bibelstudiecirklarna.

SKS började organisera resor där man besökte

kristendomens heliga platser. Det här blev allt

mer populärt och ett helt koncept togs fram

som kallades ”Bibelns land, resans mål”.

– På den tiden pratade man inte så mycket

om den politiska situationen

Affisch Mellanöstern, studiecirkelguide,

SKS.

47

i regionen, den medvetenheten växte fram. Bibelstudiecirklarna och resorna

var en början, säger Ulla Littgren som berättar att det ibland skämtades lite

slarvigt om ”SKS resebyråverksamhet”.

Det var inte bara till de heliga platserna man reste. Lutherhjälpen och

Svenska kyrkans mission hade många studiecirklar i internationella frågor

och arrangerade resor genom SKS till andra delar i världen. Ulla Littgren var

själv med på några studieresor till bland annat Indien och Etiopien. Det här

skedde i samverkan med Sida för att sprida kunskap på hemmaplan. Deltagarna

tog med sig sina nya erfarenheter och kunskaper hem till sina lokala

församlingar där de ledde studiecirklar och höll föredrag.

– Vi hade också ett stort och långvarigt kombinerat bistånds- och folkbildningsprojekt

i Zimbabwe som hette ”Learning for survival”, berättar

Ulla Littgren.

Idag är globala frågor en av Sensus profilfrågor.

Samgående blev inte av

Ulla Littgren slutade sin tjänst på SKS 1989 långt innan Sensus bildades.

Hon hann dock vara med om ett försök att slå samman de tre studieförbunden

med kristen värdegrund. Det var när hon ledde ett projekt för att undersöka

möjligheterna till ett samgående mellan SKS, KFUK-KFUMs studieförbund

och Frikyrkliga studieförbundet i slutet på 1980-talet.

– Det var nära då, berättar hon, alla var positiva ända fram till att det skulle

beslutas… då tröt modet hos ledningarna.

Ulla Littgren är positiv till förändringarna som förbundet genomgått och

tycker att kunskaperna i församlingarna har ökat om vilken resurs Sensus är

för dem. Folkbildningens grundläggande idé finns kvar oavsett vilka organisatoriska

förändringar som görs. Idag är kanske drivkrafterna annorlunda.

Bildningsnivån är högre, liksom kraven, menar hon.

– Men den pedagogiska formen i folkbildningen, delaktighet, lyssnande

och respekt, kommer att få än större betydelse framöver, siar Ulla Littgren

och menar att folkbildningen har en stor och viktig uppgift då främlingsfientligheten

sprider sig i samhället.

– Då handlar det inte om vilka ämnen man studerar, utan om

värderingar.

48

SKS storsamling i Skövde 1983.

Exempel på studiesatsningar i SKS

• Lekman tar ansvar i början av 1960-talet blev den första stora kampanjen

som engagerade tusentals frivilliga i församlingslivet.

• Carols vid Betlehem från 1970-talet var en del av ett omfattande

musikpedagogiskt arbete för kyrkans körer.

• Händernas kunskap ingick i den hantverksvåg som engagerade

studieförbunden från 1980-talet.

• Befrielsen – stora boken om kristen tro var Svenska kyrkans stora

studiesatsning under 1990-talet.

• Fråga livet, Barns livsfrågor och Vad tror du på? var tre samarbeten

med Utbildningsradion på 1990-talet.

49

SKS – som det var

Maj-Britt Blinke (1917-2012) arbetade på SKS förbundsexpedition i Stockholm mellan

1947-1977. Hon var den andra personen som anställdes i förbundet. Hon började som

kontorist och slutade som studiesekreterare. 1990 skrev hon ner sina minnen från den

tiden till SKS 60-årsjubileum. Här är några urklipp från hennes anteckningar.

50

”Jag började i förbundet 1947. Biskop Brilioth var ordförande

i Diakonistyrelsen och det var ett elände att gå ut i korridoren

när han var där. Man kunde träffa honom många gånger på

samma dag och varje gång stannade han och hälsade. Han kom aldrig ihåg

att vi redan hälsat. Och varje gång skulle man alltså niga och ta i hand. Det

var nödvändigt på den tiden! När jag fick veta att de hade styrelsesammanträde

stannade jag instängd på mitt rum!”

”När verksamheten växte så räckte inte pengarna till. Det startades då något

som kallades för ’SKS-gåvan’. Vi fick in pengar från församlingar och intresserade

organisationer. Det var mest 10 och 25 kronor, till och med femmor,

som skickades in. Men många bäckar små … 1953 uppgick gåvor och anslag

till 2 000 kronor.”

”1967 blev Ottar Ottersen vald till studierektor. Alla som kommer ihåg

honom vet att han var en stor idéspruta. Alltså hände då en massa nya saker

och studiearbetet tog fart. Hans insatser var mycket stora i barnpsykologi

bland annat. Ottar var alltid glad. Om man satt och deppade och tyckte

allting var ganska trist och han kom in och talade om sina planer på sitt

entusiastiska sätt så var det som en riktig vitaminspruta.”

”Jag var under många år redaktionssekreterare och från 1975 redaktör för

tidningen Kyrklig Studiefront. Det var ett jobb som jag älskade, men jag

tyckte ibland att den var litet slätstruken och behövde piggas upp. Detta

försökte jag göra på olika sätt. En gång bad jag Sven Stolpe om en artikel.

Han sa då att han hade en färdig som jag fick om jag vågade trycka den. Det

han skrivit var ’De nya budorden’. Han menade att Tio Guds bud var med

löje avskaffade – till stor del okända – men att i deras ställe kommit tio andra

bud, man kunde kalla dem Tio Djävulens bud. Det blev en väldig kalabalik i

landet. I Göteborg gick en delegation upp till dåvarande distriktsstudieledaren

och hotade med att aldrig mer ha några cirklar inom SKS. Men det var en

klok man där vid den tiden och han tog det lugnt och så småningom blev det

lugnt igen.”

”Kvinnoåret 1975 bad jag Ingmar Ström om en artikel till Kvinnonumret.

Han skrev att de kvinnliga prästerna hade kommit för att stanna och

avslutade med: ’Fram för en kvinnlig domprost! Varför inte i Göteborg?’

Domprosten i Göteborg ringde och undrade varför SKS slog på honom, han

hade ju alltid varit vår vän. Jag ringde till Ingmar Ström och bad att få ta bort

raderna. Någon tid senare när jag var hos frissan läste jag i Veckojournalen

och fick då se rubriken ’Klipp ur Kyrkans Studiefront’. Till min förfäran

stod just de rader jag tagit bort tillsammans med en kul bild av en kvinnlig

biskop.”

51

52

Med Sensus genom

två sammanslagningar

Mats Bernerstedt

Studiesekreterare i SKS 1990, verksamhetschef 1994 och förbundsrektor/förbundschef

SKS/Sensus 1997–2011.

Övrigt: Engagerade sig redan som ung i kyrkans studiecirklar

i Västerås och blev ungdomsledare i församlingen. Har studerat

religionsvetenskap och är lärarutbildad. Ordförande i Gehrmans

Musikförlag AB. Organisationskonsult i eget företag.

När Mats Bernerstedt började som studiesekreterare i SKS 1990 visste

han inte att han 20 år senare skulle ha varit med om att leda två

sammanslagningar av tre studieförbund och fått se två nya studieförbund

födas. Han minns när han ringde till TBV den där gången då ingen

riktigt visste vad som skulle hända med den vacklande bildningsorganisationen

för tjänstemännen.

– TBVs rektor sa till mig att ”du var den sista jag förväntade mig skulle

ringa”, säger Mats Bernerstedt och ler åt minnet.

Men vägen för att komma dit var lång och krokig.

De tre organisationerna SKS, KFUK-KFUMs studieförbund och TBV

bildades alla under perioden 1929-1935. Det kan verka trivialt, men Mats

Bernerstedt tycker att det är anmärkningsvärt.

– Företag brukar inte överleva så pass länge som idéburna organisationer.

De har en mycket längre levnadscykel och är egentligen ganska lyckosamma

skapelser, konstaterar han.

– Folkbildningen borde egentligen ses som en av folkrörelserna, med en

alldeles egen grundidé menar Mats Bernerstedt.

– Om man ska utkristallisera den rena essensen av den idén så handlar

det om den deltagarstyrda studiecirkeln, att gruppen väljer själv, sammanfattar

han.

Förändringsarbete gav konsekvenser

När Mats Bernerstedt 1997 blev rektor för SKS hade ett samgående mellan

studieförbunden med kristen värdegrund stötts och blötts flera gånger. Men

det hade aldrig riktigt kommit till skott.

– En del såg ett samgående som ett ekumeniskt initiativ. Men det är inte

en uppgift för ett studieförbund. Det är i så fall medlemmarnas uppgift,

förklarar Mats Bernerstedt. Ett studieförbund ska inte ha åsikter i trosfrågor,

53

det vore att stå i vägen för den fria åsiktsbildning som sker i studiecirklarna.

SKS började att bearbeta sin relation med den största medlemmen

– Svenska kyrkan.

– Många hade en bild av att SKS var mer kopplat till Svenska kyrkan än

vad som var fallet. Det visade sig att Svenska kyrkan också hade en sådan

bild. Det blev viktigt att ge en korrekt bild av SKS dels som fristående från

Svenska kyrkan, dels som en organisation med medlemmar som inte alls var

knutna till kyrkan.

– En viktig fråga var hur SKS kristna koppling skulle uttryckas och om

den alls skulle finnas med? Den nya ändamålsskrivningen mejslades fram

tillsammans med kyrkan och då kom begreppet ”kristen värdegrund” med

på ett bra sätt, berättar Mats Bernerstedt.

Det var ingen lätt process att ta fram en ny inriktning, men det sågs som

strategiskt nödvändigt för att kunna växa och möta de nya förutsättningar

som samhällsutvecklingen gett. Utan den hade ett samgående med TBV

knappast varit möjligt, inte heller delaktigheten i att skapa det muslimska

studieförbundet Ibn Rushd.

Till sist kom man fram till att studieförbundet skulle profilera sig på livsfrågor,

mångfald och globala frågor. Ett betydligt öppnare förhållningssätt

än vad som tidigare hade varit fallet.

Sensus – en fullträff

Den nya inriktningen ledde till att man började diskutera namnet på förbundet.

Namnet SKS stod för den gamla bilden. Ett nytt namn skulle bli ett bra

avstamp inför den nya, bredare inriktningen på studieförbundet.

– Vi tittade på en massa latinska namn som inte används i svenska

språket och som därmed inte heller är fullt av associationer, berättar Mats

Bernerstedt. Till slut fastnade vi för Sensus som visade sig endast ha positiva

betydelser – bland annat känsla, sinne, förstånd och förståelse. Det kändes

som en fullträff!

Namnbytet 2002 skedde efter en dramatisk förbundsstämma året innan.

Svenska kyrkans delegater argumenterade mot kompromissförslaget ”Sensus

– Sveriges Kyrkliga Studieförbund”, men Svenska Kyrkans Unga fick med sig

majoriteten efter att ha fått förbundsstyrelsen att justera sitt eget förslag till

”Sensus studieförbund”.

Det visade sig snabbt att den nya inriktningen var oerhört lyckad. Frågorna

låg helt rätt i tiden. Sensus arbetade med utåtriktad verksamhet på ett

nytt sätt och bedrev lokala marknadsföringsaktiviteter.

– Alldeles efter namnbytet i januari 2002 tog rektorn för KFUK-KFUMs

studieförbund kontakt med mig. De ville med på båten, förklarar Mats Bernerstedt.

De var ett litet studieförbund som hade svårt att klara sig. Och för

oss var det bara positivt, de passade väl in i vår strategi. Vi behövde bli större

för att kunna förverkliga våra idéer och deras globala arbete var intressant.

54

Övergången gick smidigt. Redan i maj var processen klar och fusionen en

verklighet. Inga anställda behövde sägas upp.

Folkrörelse-crossover

Sensus hade på kort tid blivit ett starkt förbund med en ny tydlig profil och

var berett att ta nya djärva steg. Möjligheten lät inte vänta på sig.

På TBVs förbundsstämma i april 2004 meddelade medlemsförbunden att

de beslutat att avveckla sitt studieförbund. De fackförbund inom TCO som

var medlemmar hade under många år kämpat med att få ordning på TBVs

ekonomi. Parallellt med detta hade de flesta fackförbund sedan länge tagit

tillbaka merparten av den fackliga utbildningen till sina egna organisationer.

– Någon retades med mig då och sa ”ska vi inte gå ihop med TBV också?”,

berättar Mats Bernerstedt.

Men Mats såg det som en möjlighet. Efter att ha förankrat idén med förbundsstyrelse

och regionchefer ringde han TBVs rektor Mats Spånberg. Det

visade sig att många studieförbund och några utbildningsföretag hade hört

av sig till honom. Men alla ville bara ha vissa bitar. Sensus var beredd att ta

över allt, inklusive personalen. TBV högg direkt.

Redan i början av juli presenterades en gemensam vision om det nya

studieförbundet. Fanns det då inga ideologiska problem? Mats Bernerstedt

skakar på huvudet:

– Vi formade en gemensam värdegrund som togs väl emot. Även den

”kristna värdegrunden” accepterades. Vi förklarade att detta främst handlar

om ett försvar av mänskliga rättigheter och mänsklig värdighet samt

en kompetens att arbeta i den kyrkliga miljön. Vi kallade det hela för en

folkrörelse-crossover. Jag tror många gillade att det äntligen fanns ett

nytänkande i studieförbundsvärlden, men vi mötte också misstänksamhet,

inte minst från ABF som hade svårt att acceptera att fackförbund och kyrka

skulle samsas under samma tak.

Ibn Rushd blev varumärkesbyggande

KFUK-KFUMs studieförbund hade haft kontakter med muslimska organisationer

som var intresserade av att bilda ett eget studieförbund. Detta arbete

fortsatte i Sensus och ett samarbetsavtal tecknades 2002 mellan de muslimska

organisationerna och Sensus.

Under denna tid var fördelningen av statsbidraget till studieförbunden

helt låst. Varje studieförbund hade en andel som var svår att förändra. Att

både öka den egna verksamheten och rymma en ny verksamhet som förväntades

öka Sensus volym med 25 procent skulle drabba ekonomin hårt.

Därför försökte Sensus påverka bidragssystemet. Samarbetet med Ibn

Rushd användes som en kil in i systemet för att visa att det var orimligt att

ha kvar fördelningsmodellen. Det låg ju helt i linje med folkbildningens

syfte att nå ut till nya grupper. Då skulle väl inte bidragssystemet motverka

55

Ibn Rushd

Studieförbundet Ibn Rushd har tagit sitt

namn efter den muslimske filosofen Ibn

Rushd som också kallas för Averroës. Han

levde och verkade i Spanien och Marocko

1126-1198. Ibn Rushd ville förena tro och vetande

och är känd bland annat för sina kommentarer

av Aristoteles vars filosofi genom

honom fördes in i Västeuropa.

möjligheten att bygga upp en muslimsk verksamhet?

– Vi arbetade aktivt med lobbying och hade som mål att Ibn Rushd skulle

nämnas i riksdagsdebatten varje månad under ett år. Vi lyckades med det,

konstaterar Mats Bernerstedt. 2004 kom ett nytt bidragssystem som var

mycket mer rörligt.

Ibn Rushd verkade några år inom ramen för Sensus. Men då verksamheten

nådde den nivå som krävs för att få eget statsbidrag valde Ibn Rushd

att ansöka hos Folkbildningsrådet om att få bilda ett fristående studieförbund.

Det blev verklighet 2008.

– Vi ville förstås att Ibn Rushd skulle stanna kvar i Sensus men de ville

stå på egna ben, säger Mats Bernerstedt och påpekar att samarbetet med Ibn

Rushd idag är en stark orsak till att Sensus uppfattas som ett studieförbund

som arbetar med mångfald.

– Det visade sig ha varit ett starkt varumärkesbyggande samarbete, samtidigt

som vi lärde oss oerhört mycket om vad mångfald betyder i praktiken.

Nytt samarbete med amatörkulturen

Sensus hade nu varit med om att bygga upp ett annat studieförbund. Mats

Bernerstedt fick vara med om den resan en gång till.

Bakgrunden var att amatörkulturens organisationer länge klagat på att

de var hänvisade till studieförbunden för att få tillgång till statliga bidrag.

De ville ha en egen ingång till medlen.

Folkbildningspropositionen 2006 slog dock fast att det var studieförbunden

som även fortsatt skulle vara amatörkulturens stöd lokalt. En nyhet var

att amatörkulturorganisationerna kunde få bidrag till den nationella nivån.

De började då överväga att starta ett eget studieförbund.

Sensus tog kontakt med ett antal amatörkulturorganisationer och erbjöd

ett samarbete inom ramen för Sensus. Efter en del turer blev det ett avtal.

Urklipp ur SvD 27 mars 1932.

56

– Vi hade gått igenom två fusioner på två år. Vi hade samarbetat med de

muslimska organisationerna, och nu gick vi in i ett nytt liknande samarbete,

säger Mats Bernerstedt.

– Även denna gång medförde samarbetet att ett nytt studieförbund skapades.

Kulturens Bildningsverksamhet fick eget statsbidrag från 2010 efter

ett par års samarbete med Sensus.

Mats Bernerstedt reflekterar:

– Inget annat studieförbund har gjort en likadan satsning och byggt upp

två nya organisationer. Det var en stor påfrestning för både personalen och

organisationen, och det var en risktagning. Vi fick inte behålla verksamheterna

inom Sensus men vi ökade vår kompetens inom de områden de representerade.

Mångfald och kultur är i dag två mycket starka sidor av Sensus.

Det är väl just detta som är studieförbundens styrka: att snabbt kunna

möta behov när de dyker upp.

– Studieförbunden är otroligt flexibla för att kunna nå nya människor.

Genom det anpassningsbara verktyg som studiecirkeln är går det att möta

de utmaningar som dyker upp. Och det är väl det som är själva tjusningen

med den här verksamheten, sammanfattar Mats Bernerstedt.

– Att kunna möta människors behov utifrån en förankring i en medlemsrörelse

och ideologi. Det är en fantastisk möjlighet!

57

Lista över rektorer

och ordförande

Rektorer (motsvarande)

TBV

Per Sandberg 1947–1976

Hans Almryd 1977–1982

Lennart Larsson 1983–1986

Ulf Mårtensson 1986–1989

Georg Johansson 1989–1990

Ulf Lindberg 1991–1994

Håkan Wickström 1994–1998

Ingegerd Sahlström 1999–2001

Per Axel Landström 2001–2003

Mats Spånberg 2003–2004

KFUK-KFUMs studieförbund

Paul Terning 1947–1952

Gunnar Jansson 1952–1963

Revelyne Chesneau (tf) 1963–1964

Åke Lundell 1965–1971

Göran Adrian 1972–1975

Mårten Persson 1975–1979

Barbro Blomkvist (tf) 1979–1979

Åke Josefsson 1979–1999

Lena Lönnqvist 2000–2002

SKS

Gunnar Sundqvist 1930–1945

Gösta Herthelius 1946–1966

Olle Gnospelius 1966–1967

Ottar Ottersen 1967–1973

Gunnar Gyhlenius 1973–1976

Carl-Henrik Martling 1976

Mårten Mårtensson 1976–1978

Ingvar Laxvik 1979–1985

Christina Berglund 1986–1989

Karl-Göran Linzander 1990–1997

Mats Bernerstedt 1997–2002

Sensus

Mats Bernerstedt 2002–2011

Ann-Katrin Persson 2011–

Ordförande

TBV

C Gösta Malmström 1935–1943

Sven Hallnäs 1943–1963

Hans Almryd 1963–1976

John Eklööf 1976–1984

Evert Brandgård 1984–1986

Monica Englund 1987–1994

Björn Rosengren 1994–1994

Rolf Blom 1995–1997

Sten Persson 1998–2004

Gunnar Johanson 2004–2005

KFUK-KFUMs studieförbund

B M Hellerstedt 1947–1952

Paul Terning 1952–1971

Åke Lundell 1972–1978

Dick Samuelsson 1979–1997

Östen Eriksson 1997–2000

Ragnar Smittberg 2001–2002

SKS

Manfred Björkquist 1930–1940

Torsten Bohlin 1940–1950

Elis Malmeström 1950–1965

Åke Zetterberg 1965–1968

Olle Nivenius 1968–1972

Arne Palmqvist 1973–1977

Sven Fredriksson 1978–2001

Michael Ekdahl 2001–2002

Sensus

Michael Ekdahl 2002–2015

Studiecirkel hos Sensus, Medborgarplatsen i Stockholm.

59

Multireligiöst

Ett möte i ögonhöjd

– på lika villkor

Åke Göransson

Ledamot i avdelnings- och distriktsstyrelse för SKS 1982–1995.

Ledamot i förbundsstyrelsen för SKS/Sensus 1988–2010.

Ordförande i internationella utskottet för SKS under 1990-talet.

Är idag generalsekreterare för Nämnden för statligt stöd till trossamfund.

Man måste ha insikter innan man skapar sig åsikter. Detta var

utgångspunkten för det arbete om Mellanöstern som SKS inledde

under 1980-talet. En verksamhet som utvecklades och breddades

efter att Sensus skapats.

– Det kändes oerhört viktigt att få större kunskap om den här regionen

som bär en viktig historia, men som genom konflikter hotas att utraderas,

förklarar Åke Göransson som var med och drev arbetet om Mellanöstern.

Åke Göransson har en lång och gedigen erfarenhet av folkbildningsarbete.

Han har varit förtroendevald i SKS sedan 1982 och satt i förbundsstyrelsen

för SKS och därefter Sensus från 1988 fram till 2010. Under 1990-talet

var han ordförande i internationella utskottet och han deltog aktivt från

Sensus sida i stödet till och samarbetet med det muslimska studieförbundet

Ibn Rushd.

SKS hade länge intresserat sig för de heliga platserna i Mellanöstern genom

bibelstudieverksamheten. Med tiden växte insikterna och verksamheten breddades.

Man började studera inte bara Israel och Palestina utan också Jordanien

och Syrien. Men det var inte lätt. Det var svårt för många att möta den moderna

verkligheten i regionen då man tidigare mest sysslat med det historiska som

var så intimt hopkopplat med bibelstudiearbetet.

– Det blir ju genast en politisk dimension på det hela när man kommer

in i modern tid, och det blev svårt, berättar Åke Göransson.

SKS tonade ner reseverksamheten till det heliga landet som tidigare hade

varit mycket populär. Nu började man istället att anordna resor i Sverige.

– Mellanöstern finns ju runt knuten! säger Åke Göransson och berättar

hur de började arrangera bussresor till orientaliska kyrkor och moskéer i

Sverige.

Även Svenska kyrkan breddade sitt mellanösternarbete och startade flera

projekt på Västbanken och i Jordanien.

60

61

– Det var svårarbetat, berättar Åke Göransson. Det blev politiskt jobbigt.

Vi var noga med att inte ta ställning. Vår ambition var att förse människor

med material så att de skulle förstå att situationen var krångligare än man

tidigare trott då man lutat sig mot en religiös historiebeskrivning.

Men skam den som ger sig! Verksamheten fortsatte och med tiden blev

tröskeln lägre för att ta kontakt med grupper man tidigare inte mött.

– Det här arbetet ledde till en öppnare syn inom studieförbundet på olika

religiösa uttryck.

Åke Göransson berättar om den överraskning som deltagarna uttryckte

då de för första gången klev in i en källarlokal någonstans på Södermalm i

Stockholm och fick se en helt annan värld öppna sig bakom ett par plåtdörrar

– moskéer med hundratals besökare. Förvåningen över att man kunde möta

Mellanöstern i grannskapet var stor.

Medarbetarna ska spegla omvärden

Det multireligiösa arbetet har idag blivit något av Sensus signum. I SKS hade

Svenska kyrkan varit väldigt dominerande. Men då Sensus skapades och

namnbytet var ett faktum, kunde också det multireligiösa arbetet ta fart.

– Det har varit ett ideologiskt arbete för att alla ska förstå att det hand-

62

lar om ett möte i ögonhöjd – på lika villkor. Men det har också varit ett

strategiskt arbete där vi ansträngt oss för att även medarbetarna ska spegla

omvärlden och ha olika bakgrunder. Multireligiöst är ju också mångkulturellt,

konstaterar Åke Göransson.

Med namnbytet gick det att fylla varumärket Sensus med nytt innehåll.

– Vi brukade skämta och säga att när Sensus bildades gick vi från att ha

varit ett tämligen okänt studieförbund till att vara ett helt okänt studieförbund,

skrattar Åke Göransson.

Med den nya bredare inriktningen skapades öppningar. Man nådde nya

grupper. Resultatet lät snart visa sig då TBV slogs samman med Sensus och

studieförbunden Ibn Rushd och Kulturens skapades med Sensus hjälp. Åke

Göransson menar att det var viktigt att få bort stämpeln på Sensus som ett

”kristet” studieförbund.

– Studieförbundets roll är en helt annan än de religiösa medlemsförbundens.

Sensus arbetar inte med ekumenik utan ska endast skapa verktyg för

samtal.

Det har varit en svår balansgång, medger Åke Göransson, men den har

gått att klara av genom utbildning och ett pedagogiskt förhållningssätt.

– Folkbildningens utmaning är att hjälpa människor att inte vara rädda

för det som vi tycker är annorlunda. Det finns alltid en risk att det ”normala”

också blir normativt. Vi måste ständigt ställa oss frågan om det måste vara

på ett visst vis för att det alltid har sett ut så? Det gäller inte minst i hbtqfrågor.

Åke Göransson sammanfattar några lärdomar han gjort från sin tid i

Sensus och det multireligiösa arbetet.

– Vi har haft ett individperspektiv och tänkt allt för lite på gruppens

betydelse. Jag tror också att vi varit för måna om att skapa ”neutrala” mötesplatser.

Då känner sig ju ingen hemma! Jag tror att det är mycket bättre om

vi besöker varandra för att lära oss något på riktigt. Tänk om vi bara skulle

träffa våra vänner på restauranger? Då skulle vi aldrig komma nära varandra.

För att göra det behöver vi träffas på hemmaplan.

63

64

Multireligiöst

Ett unikt religiöst nätverk

Ingrid Burström

Verksamhetsutvecklare för det multireligiösa arbetet

i Sensus region Stockholm-Gotland. Har arbetat på

SKS/Sensus sedan 2001.

Något som utmärker Sensus är det multireligiösa arbetet. För vissa

låter det skrämmande, för andra befriande vidsynt. Ingrid Burström

arbetar med de här frågorna på Sensus region Stockholm-Gotland.

– Jag har världens bästa jobb! utropar hon och slår ut med händerna. Och

varje dag får jag lära mig något nytt.

När Ingrid Burström började arbeta i SKS 2001 hade hon en bakgrund

som församlingspedagog i Svenska kyrkan. Då samarbetade man bara med

ett par föreningar som samlade människor med annan etnisk bakgrund. När

SKS bytte namn till Sensus 2002 och KFUK-KFUMs studieförbund anslöt sig

till Sensus intensifierades det samarbete med muslimska organisationer som

KFUK-KFUMs studieförbund redan hade inlett.

– Snart sökte sig även organisationer som inte hade religiös koppling

till oss. Man gillade våra kärnvärden om allas lika värde, de kände att hos

Sensus fick alla plats.

Redan år 2000 hade Riksutställningar lanserat utställningen Gud har 99

namn, en interaktiv utställning om de sex världsreligionerna, som turnerade i

Sverige. Sensus blev involverat i utställningen och tog med tiden över både den

turnerande utställningen och en permanent utställning med samma namn.

– Det fanns ett behov av att prata mer om religion i Sverige och om hur

det är att vara religiös i ett multikulturellt sammanhang.

Nya religiösa uttryck blev vanligare i Sverige. Det fanns ett behov av att

förstå mer vad det innebar. Sensus började att utbildade något man kallade

för multireligiösa guider i det nätverk som bildats genom arbetet med Gud

har 99 namn. En multireligiös resväska togs fram som guiderna kunde ta

med vid olika uppdrag.

Guiderna åkte ut till skolor, arbetsplatser och organisationer och berättade

om de sex största religionerna utifrån teman som bön, mat, tempel,

kläder, döden och religionsdialog.

65

– Människor var jättenyfikna men hade inte haft möjlighet att få svar på

sina frågor, berättar Ingrid Burström. Kanske hade man en arbetskamrat

med en främmande religionstillhörighet, men man vågade inte riktigt ställa

frågor om det.

Verksamheten växte. Lärare ville ge klasserna en annorlunda introduktion

inför arbetet med religion i högstadiet och konfirmander kunde få en

spännande inledning till sina studier. Idag har det utbildats 400 multireligiösa

guider runt om i Sverige. Bara i region Stockholm-Gotland ger guiderna

ett 50-tal guidningar per år och besöker församlingar, skolor, arbetsplatser

och föreningar. Hur går då en guidning till?

– Den multireligösa resväskan innehåller föremål från de sex världsreligionerna.

Deltagarna får bekanta sig med föremålen och guiden berättar om

hur man ser på olika företeelser i livet.

Guiderna har oftast sin bakgrund i någon av de religioner som presenteras,

men de får ge ett löfte om att prata väl om alla religionerna innan de

blir guider. Man ska också vara bekväm med att guida i andras religiösa

hemvist.

– Varje guidning är unik, berättar Ingrid Burström. Men då man sett att

det glimmar till i någons öga och att de fått en aha-upplevelse av presentationen

– då känner man att det har betytt något, förklarar hon entusiastiskt.

Hon berättar om guidningar på arbetsplatser där någon medarbetare

aldrig vågat fråga en kollega om slöjan hon bär. Genom guidningen blev det

plötsligt möjligt. Eller om sjuksköterskorna med olika etnisk bakgrund som

började prata om sina olika traditioner i samband med dödsfall.

– Man vågar fråga och visa nyfikenhet.

Okända grupper

Arbetet med guidningarna har öppnat dörrarna till många andliga samfund.

Idag erbjuds också multireligiösa vandringar till deras olika heliga rum. Det

är ett unikt nätverk som har skapats. Ingrid Burström kan förmedla kontakter

till många små religiösa grupper som kanske är helt okända för de flesta.

Men de religiösa frågorna kan också vara mycket känsliga. Vissa har

kanske blivit förföljda för sin tro i sitt hemland och har svårt att öppna sig

i en grupp, andra söker sig till multireligiösa evenemang för att berätta om

just sin sanning.

Exempel på föreningar som Sensus samarbetar med i Stockholm:

Armeniska kyrkogruppen, Svenska muslimer för fred och rättvisa, Judiska

museet, Sveriges unga Dharmis och Ashavaner, Triratna Ung Buddhist,

Mandeiska Sabeiska Samfundet, Bahaisamfundet i Stockholm.

66

Sensus tar varje år

fram en multireligiös

almanacka med de

sex världsreligionernas

viktigaste högtider

markerade. De

sex religionerna är:

buddhism, hinduism,

islam, judendom,

kristendom och

sikhism.

– Då får vi vänligt men bestämt förklara att det är fel forum för att missionera

sin tro, säger Ingrid Burström.

Bakgrunden till det multireligiösa arbete som Sensus bedriver idag

kan man hitta både i Svenska kyrkans och KFUK-KFUMs studieförbunds

internationella arbete och i de resor SKS anordnade till det heliga landet.

Det fanns helt enkelt en tradition av nyfikenhet i studieförbundet på andra

religiösa uttryck.

Idag räknar man med Sensus som en resurs när det gäller nätverkande

och relationer över samfundsgränserna.

Ingrid Burström tycker sig se att tron ifrågasätts allt mer i samhället.

Också ur den aspekten har det multireligiösa arbetet en uppgift.

– I grunden handlar det om hur vi kan skapa ett samhälle där det är

okej att tro.

67

Att samarbeta med Sensus

Nyfikna konfirmander får

lära känna andra religioner

multireligösa vandringar

Svenska kyrkan i Huddinge

har under flera år beställt multireligiösa

guidningar av Sensus.

Juana Baumann, diakon i

Huddinge, berättar om verksamheten:

”Vi hade en utbildning

av ungdomsledare

då vi kände

ett behov av att de skulle få lära sig något om andra religioner – för att de

skulle få en större förståelse innan de började som ledare. Det blev väldigt

uppskattat och något år senare började vi ta in guidningen i konfirmandundervisningen.

Vi har länge haft en tradition i Huddinge att besöka en moské och en

synagoga med konfirmanderna, det har varit mycket lyckat. Men genom de

multireligiösa guidningarna kan ungdomarna få möta ännu fler religioner

på ett konkret vis utan att vi behöver åka iväg med dem. Vi brukar fortfarande

besöka moskén och synagogan med sommarkonfirmanderna.

När guiden kommer så bjuds ungdomarna in i ett rum där olika saker

från religionerna står framme. Guiden berättar om vad som skiljer och vad

som enar de olika trosuttrycken. Ungdomarna från röra vid sakerna och

ställa frågor. Det brukar bli jättebra och konfirmanderna blir nyfikna även

om de är tveksamma från början. Utvärderingar av konfirmandundervisningen

brukar visa att den multireligiösa guidningen är en av de lektioner

som uppskattats mest!

Det är viktigt att konfirmanderna får lära sig lite om andra trosuttryck.

I synnerhet är det viktigt att de förstår att vi talar om samma Gud i de tre

största världsreligionerna. Intresset för det här är stort även hos andra i församlingen.

När vi hade en föreläsning en gång om islam så blev det

tvärfullt!”

68


Genom Sensus kan de små

församlingarna utveckla

sin verksamhet

Burlövs församling ligger i en

förhållandevis liten ort mellan

Malmö och Lund. Det finns

endast två kyrkor, men man har

trots detta ett rikt musikliv och

många körer. Kristina Hellgren

är organist i Burlöv och har lång

erfarenhet av Sensus stöd till

körmusiken.

”Vi har i alla år prenumererat på Sensus körabonnemang – två

gånger om året får vi noter och förslag på söndagar och högtider

där de passar in. Det är jättebra att det finns! Ibland arrangeras

gamla stycken om på ett enklare vis och ibland är det nya tonsättare

som ges ut. Den här repertoarutgivningen är värdefull i det dagliga arbetet.

Vi har också använt oss av Sensus pedagogiska böcker i körundervisningen

– till exempel om hur man tränar rösten, eller om hur man använder

hela kroppen då man sjunger.

Ibland har vi kulturarrangemangen i samarbete med Sensus. Men det

händer att vi arrangerar dem själva eftersom de oftast organiseras som

gudstjänster. I vissa sådana fall kan vi inte få stöd från Sensus.

Sensus fyller en stor funktion när det gäller att skapa nätverk och samordna

evenemang i större sammanhang, till exempel rikskyrkliga konvent

och det Kyrkomusiksymposium som anordnas vart fjärde år. Det vore svårt

för enskilda församlingar att anordna. På det viset bidrar Sensus till att

hjälpa de små församlingarna att kunna utveckla sin verksamhet.”

69

Kyrkomusik

Ett pionjärarbete

för körmusiken

Kjell Bengtsson

Musikrektor på SKS/Sensus från senare

delen av 1970-talet till 2008.

Marit Zetterström

Nationell verksamhetsutvecklare för

körverksamheten i Sensus sedan 2008.

När Kjell Bengtsson blev ledamot av förbundsstyrelsen och sedan

musikrektor på SKS i början av 1970-talet blev han varse att musiken,

som stod för mer än hälften av förbundets intäkter, bara fick

en bråkdel av utvecklingsresurserna.

– Det ville vi inom kyrkosångsrörelsen ändra på, säger han och pekar på

en stor trave noter och böcker som bara är en liten del av allt det som sedan

skapades.

Kjell Bengtssons insats för körmusiken är svår att skatta tillräckligt högt.

Fram till idag har ett 40-tal musikpedagogiska böcker getts ut och 800 körutgåvor

med ca 1500 körsånger. Sensus utgivning av körmusik är en institution

som för alltid förändrat kartan för kyrkomusiken i Sverige.

– Körmusiken har alltid fått slåss för sin plats inom folkbildningen, säger

Kjell Bengtsson och berättar hur politiker och gamla folkbildningsledare lät

den vara kvar på nåder – det var ju inte ”riktig” folkbildning…

Hur pass allvarligt det här var menat är kanske svårt att säga, men musiken

hade ett starkt trumfkort i ärmen – den var mycket populär och drog

skaror av deltagare.

Marit Zetterström är idag nationell verksamhetsutvecklare för körverksamheten

i Sensus. Hon berättar att diskussionen om körens status som

folkbildningsverksamhet fortfarande finns kvar.

– En kyrkokör har oftast en professionellt utbildad ledare som för det

mesta är anställd av kyrkan. I det avseendet skiljer sig körcirklar från många

andra studiecirklar. Men deltagarna är med helt ideellt. Och kören möter en

längtan och ett behov hos människor av att få uttrycka sig genom musik och

sång. Det är verkligen folkbildning.

Körsång inom kyrkan är lika gammal som kyrkan själv. Men då SKS bildades

fanns det en poäng i att sätta körverksamheten i ett folkbildningssammanhang.

Kyrkosångsrörelsen är en folkrörelse och i körerna har människor

72

73

träffats, sjungit, pratat, lärt sig av varandra och utvecklats.

Kjell Bengtsson var under alla år han arbetade på SKS och Sensus även

verksam som organist. Det betydde mycket, tror han, att han faktiskt var ute

i verkligheten och stod där med egna körer varje vecka. Han såg vilka behov

körerna hade och vad som fungerade. Han träffade kolleger och odlade

kontakter.

– Vi började ganska snart att ge ut böcker på SKS om hur man kunde

arbeta med körer och tillsammans med Carl-Bertil Agnestig byggde vi upp

en metodik för barnkörarbete, berättar Kjell Bengtsson.

Den nya bokutgivningen med körpedagogik blev under 1980-talet snabbt

populär bland SKS-körerna. Behovet var stort. Mycket uppmärksammad

blev till exempel ”Människan i kören”, en bok om körens inre arbete.

– För att undvika att belasta körens ekonomi med dyra sångböcker

övergick vi, i samarbete med Gehrmans musikförlag, till notutgivningar på

separatblad i slutet av åttiotalet, förklarar Kjell Bengtsson.

Kompositörer anlitades

Det var ett pionjärarbete man gav sig på. Särskilt när det gäller körmusik för

de små körerna, till exempel arrangemang där det endast finns en mansstämma.

Det behövdes nya arrangemang av gammal musik och nyskriven

musik av moderna kompositörer. SKS beställde helt enkelt verk av olika

kompositörer, ett femtiotal per år. Bara detta faktum har betytt oerhört

mycket för utvecklingen av kyrkans musik. Och genom åren har författare

och kompositörer som Georg Riedel, Ylva Eggehorn, Benny Andersson och

Britt G Hallqvist anlitats.

Men Kjell Bengtsson nöjde sig inte med det. Han reste runt och tog kontakt

med körer i andra länder och tog hem

musik, okänd i Sverige, som gavs ut i

studieförbundets körserie.

Det var t ex SKS förtjänst att den

engelska körtraditionen med s k

carols blev kända och med tiden

älskade i Sverige.

– Hittills hade vi mest vänt oss mot

den tyska, strama traditionen. För oss

var det helt okänt att det fanns en hel

värld av andra klanger och mjukt böljande

melodier i den engelska körtraditionen.

Det var fantastiskt att upptäcka

detta, berättar han.

Hur var det möjligt med denna

enorma satsning?

– Ingen hade tidigare drivit

74

musikfrågan, men vi lyckades få med oss

förbundsstyrelsen att satsa på detta, säger

Kjell Bengtson.

Och det gav snart resultat. Den nya

musiken hördes i kyrkorna, körledare

pratade med varandra om pedagogik och

nyutgiven musik, barnkörverksamheten fick

ny näring och blomstrade.

– Den här perioden var oerhört central

för hela körutvecklingen i Sverige, säger

Marit Zetterström. Hade inte SKS och Kjell

gjort detta hade ingen annan gjort det. Det

låg helt rätt i tiden och det fanns resurser,

möjligheter och kompetens.

Studieförbundet samarbetade på 1970- och

1980-talen med Geijerskolan, en folkhögskola

i Ransäter med Svenska kyrkan som huvudman.

Det blev en mötesplats och en kreativ

miljö för kompositörer och textförfattare att

testa ny musik. Där etablerades till exempel

den allra första kontakten mellan Britt G

Hallqvist och tonsättaren Egil Hovland, ett

samarbete som blev mycket fruktbart.

Samarbete med England

Kjell Bengtsson berättar om det nya samarbete

som inleddes med engelska körer efter

att den engelska körtraditionen introducerats

i Sverige.

I ett antal unika band finns

handskrivna markeringar med

rödpenna vid noterna; ett stöd

för att genom betoningstecken

med mera komma närmare ett

stiltroget framförande. Dessa

band har lånats ut till dirigenter

inför framföranden av Händels

Messias och andra större verk.

– Varje sommar tog vi över ett femtiotal musiker till England för en kurs

i engelsk körmusik. De fick träffa legendaren David Willcocks, körledare vid

King´s College i Cambridge. Det är många som har deltagit i dessa kurser

genom åren och därefter spridit traditionen vidare i Sverige.

Kjell Bengtsson plockar fram en stor pärm med långa listor sida upp och

sida ner. Det är SKS körfil. Även detta ett pionjärarbete som mötte ett stort

behov. Här listades nämligen repertoarförslag för hela kyrkoåret från alla

svenska förlag. Något sådant hade inte funnits tidigare.

– Det var fantastiskt när det kom. Varje kyrkomusiker fick tillgång till

körfilen och en översiktlig karta över både utbudet och hur det passade in

i kyrkoåret, förklarar Marit Zetterström. Det blev en bas för hela notutgivningen.

Sensus notutgivning finns kvar ännu idag även om resurserna inte är

lika generösa som under 1980 och 1990-talen. Navet för Sensus stöd till

75

körerna är fortbildning och pedagogiska hjälpmedel

för att underlätta och utveckla körarbetet. Ett unikt

övningsverktyg med inspelade stämmor på nätet,

ScorX, har tagits fram och man genomför större

nationella fortbildningsinsatser som till exempel

Kyrkomusiksymposiet som arrangeras vart fjärde år

och lockar nästan tusen deltagare

– Vårt uppdrag är att garantera att varhelst du

bor i Sverige och sjunger i kör så ska du ha nytta

av Sensus, säger Marit Zetterström.

”Vårt uppdrag

är att garantera

att varhelst du

bor i Sverige och

sjunger i kör så

ska du ha nytta

av Sensus.”

Lokalverksamhet är grunden

När Sensus bildades 2002 så påverkade inte detta körverksamheten nämnvärt.

Den fortsatte som förut. Men Kjell Bengtsson tycker att det blev svårare

att ha direktkontakt med styrelsen. När organisationen växte blev det ett

större gap mellan verksamheten och dem som beslutar.

– Det är viktigt att nämna Sveriges Kyrkosångsförbund och Kyrkomusikernas

Riksförbund, säger han. Det är medlemsorganisationer som alltid har

stått upp för körverksamheten i studieförbundet.

De noter och metodböcker som Sensus i samarbete med Verbum och

Gehrmans Musikförlag har gett ut har nått långt ut till både små och stora

församlingar i hela landet. De fungerar även för den lilla kören på sex-sju

personer där det kanske fattas tenorer.

– I vårt arbete har vi alltid den lilla kören i åtanke, säger Marit Zetterström

och får medhåll av Kjell Bengtsson.

– Vår uppgift är att se till att vi har något att erbjuda alla, konstaterar

Marit Zetterström. Det behövs nationella resurser för att ta fram musik-material,

men vi får inte glömma att det är lokalt som körerna verkar och

att det är där basen för verksamheten finns.

Kör i Burlövs

församling.

76

Att spela i band

Musiken förändrar

samhället

Magnus Pejlert

Ansvarig för rockoch popverksamheten i TBV Sundsvall 1996–2004. Verksamhets-utvecklare

för musikverksamheten på Sensus Sundsvall 2004–2006. Enhetschef

för enheten Rock och pop i Sensus Uppsala-Härnösand 2007–2010. Verksamhetsutvecklare

för musikverksamheten på Sensus riksförbund från 2010.

Ammi Johansson

Musikkonsulent på NBV 2007–2012. Verksamhetsutvecklare på Sensus i Göteborg

från 2012.

En av de större verksamheterna i Sensus är stödet till musikgrupper

som spelar tillsammans i cirkelform. Men då verksamheten startade

en gång i tiden var den ifrågasatt. Så var det i de flesta studieförbund

berättar Magnus Pejlert och Ammi Johansson.

– Egentligen är bandcirklar de ultimata studiecirklarna, hävdar Magnus

Pejlert. I ett band är alla med och driver, man lär sig av och med varandra,

vilket ju är studiecirkelns grundläggande idé!

Magnus Pejlert är verksamhetsutvecklare för musikverksamheten på

Sensus riksförbund. Men han började redan på 1990-talet att bygga upp

verksamheten i det dåvarande TBV.

TBVs verksamhet för att stödja rockoch popband började spira under

tidigt 1980-tal. Studieförbundet skapade musikhus där ungdomar skulle

kunna repetera och man var kanske inte helt beredd på det intresse och

behov som fanns där ute.

– I stadgarna stod det att TBV skulle vara till för ”tjänstemannen och

hans familj” – jo, det stod faktiskt ”hans”, och vi får väl säga att vi var familjen

då, skrattar Magnus Pejlert.

Trots populariteten fick verksamheten argumentera för sin existens.

Vad hade rockband gemensamt med studieförbund? frågade sig många. Det

fanns ju ingen naturlig koppling mellan något medlemsförbund och rockmusiken,

till skillnad från körmusiken som hade hela kyrkan bakom sig.

Att det blev som det blev tror Magnus Pejlert hade att göra med det stora

behov som fanns hos ungdomen på 1980-talet att kunna utöva ”sin” kultur.

Att det hamnade hos studieförbunden beror sannolikt på att banden inte

hade samma infrastruktur bakom sig som t ex idrottsrörelsen.

– Kritiken mot ”utövande” verksamhet har alltid funnits och finns fortfarande,

men acceptansen har blivit större idag, säger Magnus Pejlert. Att

78

79

spela i band passade helt enkelt väldigt bra in i studiecirkelformen.

Ammi Johansson är verksamhetsutvecklare på Sensus i Göteborg. När hon

som ung började att spela i rockband så upplevde hon en stor orättvisa mot

kvinnor i rockbranschen. Den kunde vara oerhört exkluderande. Den erfarenheten

har sedan dess drivit henne att arbeta med jämställdhetsfrågor inom

musiken. Från det att hon som aktiv i musikföreningen ARRG (Aktion Rädda

Rocken i Göteborg) letade repetitionslokaler, fram till sitt mångåriga arbete

med att utveckla genusarbetet inom musikverksamheten först i Nykterhetsrörelsens

Bildningsverksamhet (NBV) och nu i Sensus region i Västra Sverige.

– Det har funnits en norm väldigt länge om hur ett rockband ser ut och

det har varit mycket svårt för tjejer att ta en plats på rockscenen, berättar hon.

Ammi Johansson är övertygad om att studieförbunden kan påverka.

– Vi har ett stort ansvar och kan förändra om vi verkligen tar jämställdhetsarbetet

på allvar. Det kan handla om små men betydelsefulla steg om

hur vi uttrycker oss i annonser och bildspråket på affischer till större samarbeten

där vi nätverkar med andra organisationer för en jämställd musikscen

och bedriver politisk lobbying, förklarar hon.

80

Mycket har hänt på de dryga två år hon arbetat i Sensus. Idag pratar man

om jämställdhet som en självklarhet och andelen kvinnor inom rockoch

popverksamheten har ökat markant.

Magnus Pejlert berättar att han först var skeptisk när TBV skulle gå in i

Sensus. Han var orolig över hur det kyrkliga skulle påverka. TBV hade ju en

helt annan grund. Men ganska snart insåg han att det faktiskt var bättre, till

och med mycket bättre, i Sensus.

– Under mitt första Sensus-år sparkade jag in många öppna dörrar, skrattar

han. Genom SKS gedigna erfarenhet av körer fanns det en mycket större

förståelse för hur musikverksamhet fungerar! Verksamheterna befruktade

varandra.

Magnus Pejlert upplevde att det fanns ett tydligare folkbildningstänk

i Sensus. TBV hade alltför länge försökt vara ett utbildningsföretag. Men å

andra sidan hade man inom TBV byggt upp en nationell organisation för

verksamheten och hela det nätverket tog man med sig in i Sensus.

– Det var helt enkelt en bra jordmån i Sensus och den här verksamheten

fick alla möjligheter att växa, förklarar han.

Svårt att ändra genustänket

Men det fanns ett problem. Bilden av en typisk hårdrockare var en kille

mellan 15–25 år med en rätt grabbig attityd. Det var den genren som allra

först hade hittat in i folkbildningen, och den normen blev stilbildande och

stängde effektivt ut alla andra. Inte bara tjejer, utan även killar som gillade

pop, hip-hopare och så vidare.

– Vi behövde göra ett jobb för att ändra attityderna, förklarar Ammi

Johansson.

Genustänket sitter hårt i samhället och att förändra attityder är ett långsamt

och enträget arbete. Men nu har man kunnat börja skörda frukterna av

att under flera år ha arbetat med ett tydligare genusperspektiv inom rockoch

popverksamheten.

– För fem år sedan kunde det muttras över varför tjejerna skulle in, men

nu är det en helt annan attityd, berättar Magnus Pejlert.

– Det gäller att hitta verktyg och ta små steg hela tiden, säger Ammi

Johansson och exemplifierar: det kan handla om att se till så att det finns toasitsar

i replokalerna. Så länge det bara var killar där fanns inte det behovet,

och hur välkomna kände sig tjejerna in dit då?

Basen för verksamheten är de repetitioner som små band bedriver i form

av studiecirklar, ofta i de musikhus där Sensus erbjuder replokaler. Men man

tillhandahåller också musikstudior och genomför musikläger, veckokurser

och workshops. Och i samarbete med musikfestivaler kan Sensus erbjuda

speltillfällen till banden.

– Skillnaden mellan studieförbunden och musikskolorna är att de lär upp

musiker, vi utvecklar grupper.

81

”Cardigans, Kent,

Sahara Hotnights,

Håkan Hellström,

Bob Hund… alla

har på något sätt

haft kontakt med

studieförbund

då de började.”

Och det är nog detta som är det unika med de

möjligheter som folkbildningen kan ge ett gäng

ungdomar som vill spela musik, men som varken

har resurser, kontakter eller en medlemsorganisation

bakom ryggen. De kan knacka på dörren till

Sensus, be om hjälp, och få det!

Många stora rockband har börjat på det här

viset. Ammi Johansson och Magnus Pejlert ger

exempel: Cardigans, Kent, Sahara Hotnights,

Håkan Hellström, Bob Hund… alla har på något

sätt haft kontakt med studieförbund då de började.

– Sensus är mångkulturellt, men världsmusiken är vi dåliga på. Det är

tråkigt, tycker Ammi Johansson som önskar att man skulle tala om musikverksamhet

generellt istället för att definiera den som antingen rock och pop

eller körverksamhet. Det stänger ute andra genrer och grupper.

– Vi arbetar aktivt med ett genusperspektiv men borde också ha ett

socio-ekonomiskt perspektiv, fyller Magnus Pejlert i.

Musiken har nämligen en förändrande kraft, menar de bägge.

– Beslutsfattarna vet inte vilken stor roll det här har i samhället, och vi

är stolta över att få hålla på med detta och faktiskt få vara med och förändra,

avslutar Ammi Johansson.

82


Efter två år med Sensus

hägrar Japan

Heavy Tigers är en rockgrupp med tre medlemmar: Maja Linn Samuelsson, Sara

Frendin och Astrid Carsbring De satsar hårt och repeterar flera gånger i veckan. De

spelar i klassisk 1970-tals-rockstil och skriver egen musik och texter.Heavy Tigers

fick kontakt med Sensus då ett nytt musikhus startade på Wallingatan i Stockholm

för ett par år sedan. Idag har gruppen släppt sitt första album och ska snart iväg på

turné till Spanien och Japan. Maja-Linn Samuelsson (mitten i bild) berättar:

”Jag fick tipset av ett annat band. Det är så svårt att få tag på

schyssta replokaler till ett rimligt pris när man är ung och

varken har kontakter eller pengar. Då betyder stödet från

Sensus väldigt mycket. Vi har fått turnéstöd,

tillgång till studio och inte minst kontakter

genom Sensus. Till exempel fick vi kontakt Manifest On Tour

med Manifest On Tour – vi ställde upp i

Ett årligt evenemang

tävlingen 2013, och vann! Det betydde då experter från musikbranschen

delar med sig

jättemycket

för självförtroendet! Vi fick öppna

av sina kunskaper i en

Manifestgalan och många i branschen såg

seminarieturné. Samtidigt

anordnas en tävling och

oss spela.

vinnaren får öppna Manifestgalan

i Stockholm.

Vi har också haft en studiecirkel i marknadsföring

för att lära oss om hur man ska

Manifest On Tour

arrangeras av Sensus i

göra för att synas mer utåt. I vår har vi släppt

samarbete med Svenska

vår första skiva och ska snart ut på en turné

Oberoende Musikproducenter,

SAMI och

till Spanien och Japan. Vi har utvecklats så

mycket på dessa två år. Sensus stöd har betytt

Musikerförbundet.

väldigt mycket för oss.”

83

Kultur

Folkbildningen ryggar inte

för frågor som smärtar

Kerstin Selén

Nationell verksamhetsutvecklare inom kulturområdet

på Sensus riksförbund sedan 1999.

Annika Broman

Enhetschef i Sensus Västra Sverige. Har arbetat

i SKS/Sensus sedan 2001.

Kultur är ingen lyxvara, det är en grundbult för hela demokratin,

säger Annika Broman som är enhetschef i Sensus Västra Sverige

med ansvar för kultur och bildning.

Kultur och bildning. Just detta vill staten stödja genom bidragen till

studieförbunden. Och Sensus arbete med kultur är omfattande. Det handlar

inte bara om att stödja estetiska studiecirklar utan också om ett proaktivt

arbete med att ta fram kulturprogram.

– Kulturaktiviteter har alltid varit det bästa sättet att få människor att

börja prata om sina liv, därför är kulturfrågor så intimt förknippade med

livsfrågor, förklarar Annika Broman.

Kerstin Selén är nationell verksamhetsutvecklare inom kulturområdet

på Sensus riksförbund. Hon menar att Sensus uppdrag handlar om så

mycket mer än att erbjuda kultur för konsumtion:

– Vi ska stödja och ta fram kulturverksamhet som människor aktivt kan

ta del av. Och delaktighet är ju hela idén med studieförbundens verksamhet,

förklarar hon.

En längtan efter att gestalta

Kulturverksamheten har alltid varit en fundamental del av studieförbunden.

SKS stöd till de tidiga församlingsbiblioteken och till kyrkomusiken är ett

exempel, TBVs stöd till rockgrupper och teaterprojekt på arbetsplatser ett

annat och den breda lokalförankrade estetiska cirkelverksamhet som KFUK-

KFUMs studieförbund bedrev ett tredje. Människor träffas och diskuterar

samhälls- och livsfrågor över drejskivor och målarpenslar.

– Jag tror att det alltid handlat om en längtan hos människor efter att

hitta ett sätt att gestalta det som är unikt mänskligt – att hitta ett språk för

det, säger Annika Broman.

Allas rätt till kultur är en demokratifråga. Kulturverksamhet, som exem-

84

Kerstin Selén (t v) och Annika Broman (t h).

pelvis kyrkokören, har också en demokratisk betydelse på ett sätt som man

ofta inte tänker på, i kyrkokören möts deltagare från alla sociala skikt, de tar

del av varandras liv och diskuterar aktuella samhällsfrågor.

– Studiecirkeln är vår grundpelare. Studieförbundens uppdrag är i första

hand att anordna cirklar, men många vill vara delaktiga på ett annat vis

idag. De vill inte binda sig för en längre tid. Inte minst därför är vår verksamhet

med kulturprogram så viktig, förklarar Kerstin Selén.

Det kan handla om att arrangera eller stötta lokala konstutställningar,

teaterföreställningar eller konserter, ja, egentligen vilket kulturuttryck som

helst som människor kan ta del av. Men det kan också handla om att ta fram

studiematerial, ge ut böcker eller att samverka i kulturprojekt nationellt

tillsammans med många andra organisationer.

Kerstin Selén berättar att med tiden har opinionsbildningen blivit allt

viktigare: att påverka politiker både regionalt och lokalt för att de ska förstå

kulturens värde, vilja satsa på olika projekt och förändra kulturpolitiken.

Kulturprogrammen är väldigt beroende av det regionala och lokala stöd de

kan få. Det kostar att arrangera kultur. Därför kan olika regioner ha väldigt

olika förutsättningar beroende på politiska beslut.

– Men det är fantastiskt att se vad de här arrangemangen kan betyda på

mindre orter, berättar Annika Broman. På landsbygden går de man ur huse

för att ta del av dem. Det blir en mötesplats där man träffas lokalt!

85

Kerstin Selén började arbeta på SKS på 1990-talet. Hon berättar om när

Ecce Homo-utställningen visades i Uppsala domkyrka 1997. Det var en

konsthändelse som blev oerhört omskriven och väckte opinionsyttringar för

och emot utställningen, protestaktioner och demonstrationer. SKS tog emot

besökare efter visningen i församlingshemmet bredvid kyrkan.

– Att få möta människor som tagit del av utställningen var en upplevelse.

Många kom med tårar i ögonen, starkt berörda. Och jag glömmer aldrig

synen av de två äldre kvinnorna som

kom vandrande till församlingshemmet

hand i hand – för första gången i sitt

långa liv tillsammans visade de sig som

ett par på det sättet. Det var stort, berättar

Kerstin Selén.

Annika Broman förklarar att mycket

av arbetet handlar om att ta fram pedagogiska

verktyg för att kunna skapa

delaktighet.

– Vi har alltid ett deltagarperspektiv

Ecce-Homo

(Ecce homo är latin för

”Se här människan”).

En fotoutställning fotoutställning

av Elisabeth Ohlson

Wallin som invigdes 1998.

I tolv fotografier gestaltade

hon bibliska motiv med

HBTQ-associationer.

86

”Det handlar om

barn i utsatta

situationer och då

rör vi vid det som

smärtar, men folkbildningen

ska

inte rygga för det.”

i våra arrangemang. Ta t ex en orgelkonsert i

kyrkan. Då kan det vara så enkelt som att det finns

någon i dörren som möter besökarna och pratar

med dem. Vi kan filma organistens händer under

konserten och projicera dem på en duk framför

åhörarna. Det ger deltagaren en större upplevelse

av konserten.

Men det kan också innebära att ta fram texter

till en konstutställning. Besökarna kan läsa dem

till bilderna och tankar och dialog kan lockas fram av utställningsguiden.

Det finns många sätt att skapa delaktighet genom ganska enkla medel.

Detta går som en röd tråd genom all verksamhet.

Det deltagarperspektiv som Sensus kan erbjuda lockar också andra

organisationer. Sensus har genom åren till exempel haft ett antal samarbeten

med Riksteatern i föreställningar som rör livsfrågor.

– Vi är experter på att skapa delaktighet och för Riksteatern ger detta

ett mervärde i deras föreställningar, förklarar Kerstin Selén.

Annika Broman berättar om ett projekt tillsammans med Kultur i Väst

och Göteborgs Räddningsmission som byggde på barns brevväxling med

sina föräldrar som sitter i fängelse.

– Det handlar om barn i utsatta situationer och då rör vi vid det som

smärtar, men folkbildningen ska inte rygga för det.

Tala film, tala liv

Sensus har tillsammans med Svenska kyrkan under flera år samarbetat med

Göteborgs filmfestival för att få människor att komma och se film de kanske

aldrig annars skulle ha sett. Efter filmen samlas de till samtal och var och

en får berätta om en känsla, en karaktär och en scen från filmen. Konceptet

kallas Tala film, tala liv och är mycket uppskattat.

– Det är magiska möten! berättar Annika Broman entusiastiskt. Folk har

strömmat in i princip från gatan för att delta och de samtal som uppstår är

fantastiska.

Hon berättar om Hanna, 91 år, som tagit del av samtalen efter filmerna

med sin livsvisdom. När någon blev upprörd över en scen i en film menade

hon: ”men livet gör ju mycket med oss det här kan mycket väl hända”.

– Det blir diskussioner om livsfrågor efter varje film. Och det är ju precis

så vi vill att kulturen ska fungera! Då blir den en förändrande kraft, konstaterar

hon.

87


Familjestöd inför

utlandstjänstgöringen

Svenska soldathemsförbundet har

betytt mycket för många generationer

av värnpliktiga och militärer. Idag när

värnplikten är avskaffad, Försvarsmakten

till stor del förändrad och många

regementen har försvunnit, har också

Svenska soldathemsförbundet hittat

nya uppgifter. Victoria Lundgren,

koordinator för arbetet med PREPkurser

på förbundet, berättar:

”Vi ger familjestöd till dem som skickas ut i utlandstjänst, bland

annat genom att erbjuda PREP-kurser. Det har visat sig att

skilsmässostatistiken är högre bland militärfamiljer. Militärerna

är tidvis länge borta från sina familjer, det är slitsamt. De som arbetar

i uppdrag utomlands lever i pressade situationer och när de kommer hem

kan det upplevas av bägge parter som att man lever i två skilda världar.

Sedan 2009 kan de som gått kurserna räknas i över tusen. Bara under

2014 kommer vi att ha haft 200 deltagare och när nya insatser i utlandet

planeras av Försvarsmakten växer behovet.

Vi har egna kursledare som kan anpassa kurserna till de speciella förhållanden

som rör just försvarsanställda. De som ska ut på uppdrag i ett oroligt

land kan känna sig osäkra på vad det kommer att innebära för familjen.

I kursen får paren verktyg för att kunna kommunicera bättre.

Under en intensiv kurshelg får paren mycket stöd och hjälp att diskutera

frågor som de kanske aldrig förut har pratat om. De får en chans att verkligen

gå på djupet, få en ömsesidig förståelse för varandra och de olika synsätt

de kan ha. Målet är att undvika konflikter och i förlängningen separation.

Att få en mer livskraftig relation helt enkelt.

Vi får så oerhört bra feedback från deltagarna. Ibland undrar vi om

Försvarsmakten tror på våra utvärderingar…

88

PREP är en metod som togs fram av

beteendevetare i USA på 1970-talet

för att hjälpa par att stärka sin relation

och få en bättre kommunikation med

varandra. PREP står för Preparation

and relationsship, education program.

I Sverige är det Sensus som erbjuder

metoden.

Stödet från Sensus har varit

helt avgörande för oss för att

kunna erbjuda de här kurserna.

Sensus har gett oss mycket professionellt

stöd, de har både bra

kurslitteratur, erfarenhet och ett

stort nätverk med experter som

vi använt oss av.

Nu har vi tillsammans med

Sensus arbetat fram en fortsättningskurs

för dem som kommer hem efter avslutad utlandstjänstgöring. Det

har efterfrågats. Många är väldigt uppfyllda av vad de varit med om då de

gått en PREP-kurs och det fanns ett stort behov av en fortsättning. Det känns

så roligt att nu kunna erbjuda dem det.”

bild?

Deltagare på Sensus yrkeshögskoleutbildning i Göteborg.

89

Erfarenheter från styrelsen

Vi har alltid diskuterat

oss fram till en lösning

Inger Harlevi

Ledamot i styrelsen för SKS/Sensus från 1999,

i stiftsstyrelsen i Visby stift från 2005 och i kyrkorådet

i Visby domkyrkoförsamling från 1994.

Inger Harlevi har i 15 år varit ledamot i styrelsen för först SKS och därefter

Sensus. Det är en lång styrelseerfarenhet. Och hon kan se tillbaka

på en process som förändrat inte minst förbundet, men kanske också

styrelsen.

– Idag är det en mer öppen och demokratisk process, säger Inger Harlevi.

Från början var ordföranden mer dominant. Och under SKS-tiden märktes

det att Svenska kyrkan var mest tongivande.

Inger Harlevi har ett långt ideellt engagemang i Svenska kyrkan bakom

sig. I dag sitter hon också i kyrkorådet i Visby. Parallellt med sitt engagemang

inom kyrkan och folkbildningen har hon arbetat inom turistnäringen

i Visby. Och de bägge verksamheterna har befruktat varandra.

– Det är inte många som kommer ihåg att det faktiskt var SKS som startade

medeltidsveckan i Visby, säger hon på klingande gotländska.

TBV gjorde skillnad

Inger Harlevi konstaterar att det enda sättet att bredda synsättet i en styrelse

är att få in folk i som har skilda erfarenheter från helt olika områden. I takt

med att fler organisationer kom med i samarbetet blev också engagemanget

större bland de olika representanterna i styrelsen. Störst skillnad på styrelsearbetet

i Sensus tycker Inger Harlevi att det blev efter att TBV kom in i bilden.

– Det var ju ett helt nytt segment av samhället som kom in – den fackliga

världen. De arbetade för att möta helt andra behov och de hade en annorlunda

profil på verksamheten.

Det första styrelsemötet efter samgåendet med TBV blev något av en

kulturkrock. Det blev en karaktärsskillnad på sammanträdet. Inger Harlevi

försöker sätta fingret på vad det var för en ny sorts kultur som TBV kom in

med:

– Vi hade hittills bara haft medlemsorganisationer som stod för

90

91

SKS var med och startade medeltidsveckan i Visby.

”mjuka”, inre värden. I TBV var man van vid en mer affärsmässig hållning.

Och deras erfarenhet av ett öppet utbud mot externa grupper var en stor

tillgång. Sensus kunde enklare etablera sig på helt nya områden.

Inger Harlevi har under alla 15 år åkt med glädje på styrelsesammanträdena.

Det har alltid funnits en gemensam strävan, tycker hon. Har man

varit oense har man diskuterat sig fram till en lösning.

– Det som är bra är att det alltid har funnits gott om tid för att verkligen

diskutera igenom beslut. Vi har sällan behövt gå till omröstning utan har

helt enkelt diskuterat oss fram till konsensus, berättar hon.

Men visst har det funnits sådant som varit mindre roligt.

– Det är alltid väldigt trist då man måste besluta om neddragningar i

någon region för att det har gått dåligt. Sådant har ju hänt. Och det var väldigt

tråkigt då de katolska organisationerna lämnade Sensus 2008. Det kom

så oväntat. Men vi hade helt enkelt inte skött relationerna med dem nog bra,

de var inte nöjda och kände sig inte sedda. Det var en nyttig väckarklocka,

konstaterar Inger Harlevi och berättar att det ledde till att Sensus ryckte upp

sig när det gällde hur man arbetar med medlemsorganisationerna.

Många samarbeten

Styrelsen har under åren inte bara haft sammanslagningar att hantera utan

också nya samarbeten. Inger Harlevi berättar om när Sensus beslöt att gå in

med resurser för att stötta Fonden för mänskliga rättigheter.

– De hade svårigheter att kunna fortsätta sin verksamhet, men vi beslöt

92

att stödja Fonden så att den inte skulle försvinna. Sensus brinner ju för

rättighetsfrågor så det kändes naturligt.

Idag har Fonden för mänskliga rättigheter renodlat verksamheten och

Sensus är huvudman för organisationen. Ett annat exempel på samarbete är

det med Sigtuna folkhögskola. Sensus är en av huvudmännen för folkhögskolan

och är därmed djupt involverat i utvecklingen av skolan.

– Alla dessa samarbeten ska också hanteras i styrelsen, berättar Inger

Harlevi som tycker att bredden på frågorna göra att det aldrig blir ointressant.

Men det är inte bara frågorna som hamnar på styrelsens bord som har

stor bredd. Det finns också en stor spännvid på vilka erfarenheter olika

ledamöter har med sig.

– Styrelseledamöterna är ju inte bara aktiva i olika organisationer utan

har också olika yrkeserfarenheter. Det ger en god bredd på perspektiven,

tycker Inger Harlevi.

Kunnighet gjorde intryck

Vissa personer har gjort ett särskilt starkt intryck:

– Jag kommer med glädje ihåg Einar Malmström, präst i Svenska kyrkan

från Skåne. Han var så otroligt kunnig i folkbildning och hade en lång erfarenhet.

Hans inlägg kunde bli som korta föreläsningar som var fantastiskt

intressanta, berättar hon.

Och visst kan en del ledamöter ha särskilda hjärtefrågor de driver. Men

det har aldrig snedvridit helhetsperspektivet.

– Det händer att någon kanske bara vill diskutera musikverksamheten,

en annan har uteslutande ett genderperspektiv. En tredje är mån om att den

lilla organisationens synpunkter alltid ska komma fram, säger Inger Harlevi

men betonar att toleransen inom styrelsen för allas olikheter är stor.

Själv har hon aldrig känt något behov av att ”kolla av” ett beslut med

Svenska kyrkans ledning trots att hon sitter som deras representant i

styrelsen.

– Man har alltid studieförbundets bästa för ögonen, säger hon.

93


Genom Sensus

kan vi nå ut brett

Maria Wilhelms är utbildningsansvarig

på fackförbundet Vision.

Vision, som tidigare hette SKTF,

hade redan tagit hem den fackliga

utbildningen från TBV då studieförbundet

gick samman med Sensus.

Sensus allmänna utbud erbjuds

idag som en medlemsförmån för

Visions medlemmar. Men fackförbundets

samarbete med Sensus

är mycket bredare än så. Maria

Wilhems berättar:

”Vi har medlemmar i kommunerna, landstingen, kyrkorna,

i kommunala fastighetsbolag, ja överallt där verksamheten

finansieras av offentliga medel. Och eftersom Sensus samarbetar

med hela TCO-nätverket kan vi nå ut väldigt brett. Det finns en öppenhet

i samarbetet som grundar sig på en likadan syn på vuxnas lärande. Dessutom

ligger Sensus grundläggande värderingar om mänskliga rättigheter oss

väldigt nära. Det gör Sensus till en bra samarbetspartner för Vision.

Sensus är spindeln i nätet i ett brett samarbete lokalt och regionalt mellan

fackförbunden. Det skapar värdefulla mötesplatser ute i landet. På flera platser,

som till exempel i Göteborgsregionen, finns ett väldigt gott samarbete.

Sensus bjuder också en gång om året in till en arena som kallas Mötesplats

Engagemang där medlems- och samarbetsorganisationer kan utbyta erfarenheter

och diskutera. Det är väldigt värdefullt. Det kan verka enkelt, men det

är viktigt att kunna mötas och ha ett utbyte. För mig har det betytt mycket.

Vi bedriver e-utbildningar om mänskliga rättigheter genom Sensus som

en del av fackförbundets internationella utbildningar. Och i det sammanhanget

brukar multireligiösa guidningar också vara mycket uppskattade

lokalt.

Jag tycker att Sensus har gjort ett gediget arbete för att vara relevant i

samtiden. Men det är viktigt att också vi är duktiga som beställare, öppenheten

innebar ett stort ansvar även för oss som samarbetsorganisation.”

94


Folkbildningen måste nytolkas

Jag tror inte svenskar alltid förstår hur starka folkrörelserna är och

vilken fantastisk möjlighet de är för samhällsengagemang, säger

Lisa-Gun Bernerstedt.

När hon som ung på 1980-talet kom till Sverige ifrån Finland och började

arbeta på SKS tyckte hon att alla var så allmänbildade. Och alla verkade gå

i någon studiecirkel!

– Jag förstod inte från början hur inkorporerad folkbildningen är i det

svenska samhället.

Lisa-Gun Bernerstedt har genom åren ofta refererat till den här första

tiden. Hur folkbildningen gav henne en fantastiskt introduktion till det

svenska samhället och en kontaktyta till den kommunala världen och till

andra organisationer.

– Jag fick en bred bild av hur det svenska samhället fungerar, hur den

demokratiska processen går till och jag förstod snart att människor var vana

att göra sina röster hörda. Och de visste hur de skulle göra det!

Lisa-Gun Bernerstedt tänker på ett tidigt projekt inom SKS, Kvinnoliv

och Kvinnosyn, där hon var med och dokumenterade finska invandrade

kvinnors liv och erfarenheter.

– Det betydde mycket för mig. Vi utmanade nog en del normer i studieförbundet

med detta kvinnoprojekt. I dag är mångfald och jämställdhet en

viktig profil i Sensus

Lisa-Gun Bernerstedt är i

dag avdelningschef för kyrkoliv

och samhällsansvar på Svenska

kyrkans kansli i Uppsala. Hon

menar att den erfarenhet som

Sensus skaffat sig av mångfald

Lisa-Gun Bernerstedt

1987–1995 konsulent på SKS i

Uppsala. Har arbetat sedan 1996

vid Svenska kyrkans kyrkokansli,

bland annat med vuxenpedagogik.

Sedan 2008 är hon

avdelningschef för kyrkoliv och

samhällsansvar.

96

Guldhedskyrkan i Göteborg.

är oerhört viktig för Svenska kyrkan. Och den profilen har blivit starkare.

– Vi arbetar aktivt med migrationsfrågor, integration, genderfrågor och

hållbarhet. I det arbetet behöver vi studieförbundet. Det är i mötet mellan

människor som frågorna kan förverkligas, säger hon. Men för att studieförbundet

ska vara kraftfullt gäller det att hålla fast vid folkbildningen både

som metod och arena, det är ju själva kärnan i folkbildningsidén!

Det gäller också att vara nytänkande. Den nya generationen som växer

upp har inte med sig folkbildningen på samma sätt som sina föräldrar – det

som Lisa-Gun Bernerstedt mötte då hon kom till Sverige. Men det finns

andra ingångar:

– I dag arbetar man aktivt i skolan med mänskliga rättigheter och

ung-domar har stor kunskap i de frågorna. Det finns en väldig kraft i detta.

Ungdomar vill engagera sig i sådant de tycker är meningsfullt och som

betyder någonting för andra.

Just detta tror hon är nyckeln till hur folkbildningen ska nytolkas.

– Det här blir utmaningen för Sensus i framtiden!

97

Fotografier

Omslag framsida: Björn Myrman/Nordiska Museet/TAM-arkiv (övre)

– utbildningsdagar TBV 1969, och Peder Carlsson (nedre).

Pärm insida fram: Mikael Ringlander/Riksarkivet.

Sid 7: Sonja Östergren/TAM-arkiv.

Sid 8: TAM-arkiv.

Sid 10: Sune Sundahl/Arkitektur- och designcentrum.

Sid 11: Sundsvalls museum.

Sid 14: Allan Myrman/TAM-arkiv (övre) och Riksarkivet/Sensus (nedre).

Sid 16: Anders Nicander/Sensus.


Sid 19: Peter Knutson.

Sid 22: Ulrika Ljungblahd.



Sid 32: Riksarkivet/Sensus.

Sid 34: Lena Sjöberg.

Sid 35: Kent Smids.


Sid 39: Bengt O Nordin/TAM-arkiv.

Sid 41: TAM-arkiv.

Sid 43: Gösta Ask/TAM-arkiv.

Sid 44: Lasse Littgren.

Sid 47: Matteus församling (övre) och Riksarkivet/Sensus (nedre).

Sid 49: Mikael Ringlander/Riksarkivet/Sensus.

Sid 50: Stefan Källstigen.


Sid 56: Wikimedia commons.





Sid 67: Sensus.

Sid 68 Maria Norrman.

Sid 69: Stina Holmberg.



Sid 74: Riksarkivet/Sensus.



Sid 77: Stina Holmberg.

Sid 79: Danilo Giannini.



Sid 83: Peder Carlsson.



Sid 88: Björn Nielsen.



Sid 92: Medeltidsveckan.

Sid 94: Nina Andersson.


Sid 96: Magnus Aronson.


Pärm insida bak: Allan Myrman/TAM-arkiv.

Omslag baksida: Gösta Ask/TAM-arkiv (övre) och Anders Nicander/

Sensus (nedre), Kyrkomusiksymposiet 2014.

TBVs kontor Västmannagatan 50, 1964

I den här boken får du möta många röster som tillsammans

berättar historien om Sensus – tre studieförbund som

blev ett. De formulerar de erfarenheter och värden som

skapat förbundet, det arv som Sensus tar med sig till nästa

destination – framtiden.

med Historien mot framtiden – sensus

Sensus historia – Med historien mot framtiden

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?