LABORATION 1 - Högskolan i Kalmar
LABORATION 1 - Högskolan i Kalmar
LABORATION 1 - Högskolan i Kalmar
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
C. KALIBRERING AV pH-METERN OCH FRAMSTÄLLNING AV BUFFERTAR<br />
(läs metodikbok kap 6).<br />
De flesta biologiska molekyler innehåller svagt sura och basiska grupper. Dessas<br />
protoniseringsgrad förändras med pH, vilket ofta har stor effekt på deras funktion.<br />
Exempelvis är ett enzyms aktivitet helt beroende av pH. Det är således synnerligen<br />
väsentligt att man i ett biokemiskt experiment har rätt pH-värde och att detta hålls konstant.<br />
pH-metern liksom buffertar är således av största betydelse för att ett biokemiskt experiment<br />
skall kunna genomföras.<br />
I de flesta biologiska system är koncentrationen av vätejoner extremt låg. Undantag är t ex.<br />
magsäcken med en H + -koncentration på ca 10 mM (pH 2,0). I de flesta celler och<br />
kroppsvätskor måste pH hållas mellan ca 6,5 och 8,0. Blodets pH är normalt ca 7,4.<br />
Två buffertsystem är av största betydelse för att kontrollera pH. Fosfat-systemet med ett<br />
pKa (se nedan) på 6,86 är viktigt intracellulärt där fosfat förekommer i hög koncentration. I<br />
blodet, som innehåller löst CO2, har karbonat/bikarbonatsystemet med ett pKa på 6,37 en<br />
stor buffrande kapacitet. Proteiner har många svagt sura och basiska grupper, en del med<br />
pKa nära 7,0, som kan fungera som buffertsystem. Eftersom proteiner förekommer i stora<br />
mänger både i kroppsvätskor som blod och lymfa samt intracellulärt är deras pH buffrande<br />
effekt betydelsefull.<br />
pH<br />
pH är negativa 10-logaritmen för en lösnings koncentration av vätejoner, H + (egentligen<br />
H3O + , oxoniumjoner).<br />
En lösning med pH=1,0 har en vätejonkoncentration på 0,1 M<br />
pH=2,0 0,01M<br />
pH=3,0 0,001M (1 mM)<br />
osv.<br />
Blod har pH 7,4. Dess vätejonkoncentration är således 10 -7,4 M eller 4 × 10 -8 M.<br />
pH-elektroden och pH-metern<br />
En lösnings pH mäts med en pH-elektrod kopplad till en pH-meter. pH-metern är i princip<br />
en voltmeter, som mäter potentialdifferensen mellan två elektroder, glaselektroden (känslig<br />
mot H + -joner) och en yttre referenselektrod, figur 6.<br />
Glaselektroden ändrar sin potential efter lösningens H + -koncentration, medan<br />
referenselektroden, vanligen en kalomelelektrod, alltid uppvisar samma potential.<br />
Potentialskillnaden i glaselektroden är proportionell mot H + koncentrationen (och därmed<br />
lösningens pH) och är ca 59 mV per 1,0 pH-enhet.<br />
16