mtmas1650

VECKA 50 • 2016 • 39
LÄSVÄRT/strängnäs
Tilda Engström går till Mälarblick så ofta hon hinner. Det är lärorikt att
prata med de vuxna, men allra roligast är att umgås med barnen.
Juliette är en av tjejerna i Tildas egen ålder som hon umgås en hel del med.
Tilda trivs på Mälarblick
- Jag minns den där kvällen i somras när den lille pojken jag höll i handen
berättade hur hans pappa drunknade på väg mot Sverige. Vi stod vid
vattnet här i Strängnäs och tittade mot vågorna.
DET ÄR MITTEN AV december och Tilda Engström,
15 år, och jag har stämt möte på asylboendet
Mälarblick. Hon kommer direkt
från skolan, går första året på Europaskolan,
och har både läxor, fritidsaktiviteter och
kompisar. Ändå går hon till Mälarblick och
hälsar på så ofta hon kan. För ett tag sedan
varenda dag.
- Men det blev för mycket. Till slut tänkte jag
inte på annat än människorna här och började
må dåligt. Nu har jag dragit ner lite.
ÄNDÅ ÄR HON HÄR varenda vecka. Hon har fått
många nya vänner, både små och stora, och
hon har lärt sig massor. När hon ska berätta
vad det bästa med besöken är har hon svårt
att välja.
- Man märker att det betyder mycket att man
kommer hit. Vi har jätteroligt - och jag lär
mig hela tiden nya saker.
HENNES ENGAGEMANG började med den vanliga
kvällspromenaden med hunden. Eftersom
hon bor ganska nära asylboendet gick
hon ofta förbi och började prata med dem
som var utanför. När barnen frågade om
hon ville hänga med in till dem och leka tvekade
hon inte.
- Klart jag ville det! Jag har alltid varit nyfiken
och gärna velat hjälpa till om jag kan.
MEN ALLT ÄR INTE solsken på Mälarblick. Tilda
berättar hur flera gråtit mot hennes axel och
berättat om sitt hemland och bland har det
värsta inträffat. Hon har varit tvungen att
säga adjö.
- Efter jättelång väntan på besked finns det
de som får veta att de måste åka tillbaka. Det
är hemskt! Känns som om myndigheterna
inte behandlar dem som människor, mer
som spelpjäser.
DE SOM RETAR sig på att flyktingar finns i
Strängnäs och visar främlingsfientlighet har
Tilda inte mycket till övers för. Hon avskyr
dem. Och hon är inte rädd för att säga ifrån.
- Jag höjer gärna rösten om det behövs. Jag
hatar när folk ger sig på de som tvingats fly
hit. På Facebook har jag rutit till många
gånger.
BÄSTA SÄTTET ATT motarbeta rasism är kunskap.
Det är Tilda säker på och därför försöker
hon förklara hur läget är för dem
som inte vet. Hon har en blogg och där berättar
hon öppet om sitt engagemang och
att ingen behöver vara rädd för att göra
som hon.
- Jag går hit ensam, jag umgås med alla här
utan att vara det minsta rädd. Det behöver
ingen annan heller vara.
ÄVEN OM SKOLAN och livet i övrigt kräver
mycket av henne har hon inga planer på
att dra ner på besöken. Ibland fikar hon
med sina nya vänner, ibland går de på promenader,
hon leker med de minsta och på
somrarna badar de.
- Det ger mig massor att få hjälpa dem som
verkligen behöver hjälp. Jag har utvecklats
mycket, lärt känna mig själv, men framför
allt har jag fått många nya vänner.
ANNA LÖFVING