Knut Olivecrona and his ”Om dödsstraffet”. - Figuras

necessary to preserve society and its order. Therefore he advocated clemency
although no other reason to pardon existed. The minister of public
administration Axel Adlercreutz on the other hand found her crime so heinous
and so threatening for the legal condition of society that his advise was not to
pardon Margareta Larsson.1
At least since the parliament of 1867 Olivecrona disseminated his view that
the abolition of the penalty of death was imminent in Sweden. 2 After the
parliament of 1868 the hope of Olivecrona of abolition de jure was altered into
the hope and, subsequently, conviction that the penalty of death now de facto
was abolished in Sweden. The pardon of Margareta Larsson for him and others
strengthened the trust in the new situation.3 The growing conviction of
Olivecrona that abolition de facto now was established in Sweden can be
followed in his writings of the years 1868-1871. In 1868 his hope especially was
built upon the public opinion that soon would make any execution impossible.4
1 Statsrådsprotokoll (justitieärende) 20/10 1868 § 1 NJrA RA. De Geer: ”Då under
närvarande förhållanden och så länge icke en tillökning av i antalet av grova brott häntyder
på nödvändigheten av ett mera utsträckt användande av dödsstraffet för rättstillståndets
uppehållande, jag, med avseende jämväl å 2 Kap 4 § Strafflagen, finner verkställighet av
dödsstraff icke böra ske för andra än de grövsta och under utomordentligt försvårande
omständigheter begångna brott, helst med den obenägenhet att i andra fall ådöma dödsstraff,
som förefinnas hos en stor del av våra domare, och med det utrymme som lagen lämnar att i
stället sätta annat straff, eljest lätt skulle kunna hända att dödsstraffet komme att undergås av
sakfällde vilkas brott i intet avseende vore grövre än de, som av andra till följd av domstols
beslut finge umgällas med lindrigare straff, – så hemställer jag att Kongl. Majt. måtte täckas
av nåd förskona Brita Margareta Larsson från dödsstraffet och tillåta att hon i stället må
umgälla sina brott med straffarbete på livstid och förlust av medborgeligt förtroende för
alltid.”
2 In a letter from Charles Lucas to Knut Olivecrona 30/5 1867 G 197 k:10 UUB he wrote
concerning a planned study of capital punishment in Europe: ”Je serai hereux d'y signaler
votre utile coopération au succès du mouvement abolitionniste, dont vous m'indiquez avec
raison le prochain et définitif triompe, comme conséquence inévitable des votes récents de la
Diète. Du moment où il n'a manqué qu'une voix à l'abolition de la peine de mort, le résultat
n'est plus douteux.” In a letter from Knut Olivecrona to Carl Joseph Anton Mittermaier 27/4
1867 Heid Hs. 3469 UBH he wrote: ”Le partisans de la reforme abolitioniste a vraiment
gagné une grande victoire morale qu'on ne peut nier. De ce moment je prétends que la justice
ne préparera jamais l'échafaud en Suède, et si les deux Chambres à la Diète prochaine (1868)
approvent une nouvelle proposition de l'abolition de la peine de mort le Gouvernement sera
obligé d'effacer de notre législation cet ancien reste des Temps barbares.” Exactly the same
text, although in Italian, is to be found in a letter by Knut Olivecrona to Pietro Ellero 11/5
1867 printed in Gazetta delle Romagne 23/5 1867. A similar view on the future in letter from
Johan Anton Bovin to Knut Olivecrona 13/4 1867 B 187 m 26 UUB.
3 Seth 1984 p 168, cf letter from Charles Lucas to Knut Olivecrona 13/2 1869 G 197 k:10
UUB: ”Vos renseignements en effet sur le procès de la femme Marguerite Larsson constate la
suppression de fait de la peine de mort en Suède.”
4 Letter from Knut Olivecrona to Fredrik Brandt 1/5 1868, brevsamling 237 ONB: ”Jag vågar
tro att hädanefter skall icke någon dödsdom gå i verkställighet; Ty när det kommer därhän att
33