… om detta må ni berätta …

Livet i gettot
De första gettona bildades under 1940. I början av
1942 fanns hundratals små och stora getton runt om
i Polen och östra Europa.Till många getton deporterades
inte bara den lokala judiska befolkningen, utan
också judar från Tyskland och Österrike. Även tyska
»zigenare« skickades ibland till gettona i Polen. Förhållandena
i dessa kvarter blev snabbt olidliga. De
tyska myndigheterna hade bestämt att samhällets
normala »spelregler« inte gällde i gettona. Gettona
blev dödsfällor.
En avgörande faktor var den avsiktligt extrema
trängseln. Som mest fanns i t.ex. Warszawagettot
över 400 000 människor. Det betydde en befolkningstäthet
på en person per 7,5m 2 . Många familjer
bodde femton personer eller fler i ett enda rum.
Under vintrarna var det så svårt att ordna bränsle
att vanligt kol fick beteckningen »svarta pärlor«.
Svårigheterna att få tag på mat innebar en daglig
kamp för gettoinvånarna. Den av tyskarna tilldelade
mängden kalorier per dag var i Warszawagettot
ungefär 200 kcal. (Bantningskost på svenska sjukhus
är i dag ca 1 000 kcal.) Därför var smugglingen av
mat en helt nödvändig förutsättning för överlevnad.
De som ertappades med gömd mat i kläderna sköts
ofta omedelbart av de tyska vakterna. Förhållandena
ledde oundvikligen till sjukdomar och svåra epidemier,
framför allt tyfus.
Den »naturliga« dödligheten steg dramatiskt.
Under 1941 dog en av tio invånare i Warszawagettot
av svält och sjukdomar. Sjukvård var en omöjlighet
eftersom judiska läkare och sjuksköterskor
inte hade tillgång till mediciner, mat eller lämpliga
Efter den tyska ockupationen av Polen 1939 blev judar tvungna
att offentligt bära davidsstjärnan som ett identifieringsmärke. I
Warszawa skulle den vara blå på ett vitt band runt armen. Den
gamla judiska kvinnan i Warszawagettot försöker överleva genom
att sälja stärkta band.
Bilden togs av den tyske armésergeanten Heinrich Jöst,
19 september 1941.
29