r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de
r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de
r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
a o u l w a l l e n b e r g<br />
one man can make a difference
a o u l w a l l e n b e r g<br />
one man can make a difference<br />
25 januari – 30 <strong>de</strong>cember 2004<br />
UTSTÄLLNINGSANSVARIG JUDISKA MUSEET: Yvonne Jacobsson<br />
UTSTÄLLNINGSKOMMITTÉ: Tomas Böhm, Gabriel Her<strong>de</strong>vall, Paul A. Levine, Ricki Neuman, Yvonne Jacobsson<br />
UTSTÄLLNINGENS FORMGIVARE OCH ARKITEKT: Gabriel Her<strong>de</strong>vall<br />
KATALOGREDAKTION: Karl Gabor, Gabriel Her<strong>de</strong>vall, Ralph Jakobsson, Yvonne Jacobsson, Anna Kaufmann, Jenny Lindén,<br />
Lisa Marie Mannfolk, Ricki Neuman, Lars Norén<br />
REDIGERING: Jan Lundvik, Ricki Neuman, Lars Norén<br />
FOTO: Karl Gabor<br />
GRAFISK FORM, AFFISCH OCH KATALOG: Karl Gabor<br />
REPRO OCH TRYCK: Grafiska Punkten<br />
BILD, AFFISCH: Ur Nina Lagergrens privata album, foto Karl Gabor<br />
PRESSINFORMATION: Jenny Lindén<br />
UTSTÄLLNINGSTEKNISK LEDNING: Kjell-Åke Westerlund Byggnads AB<br />
SNICKERI: An<strong>de</strong>rs Broberg, Johnny Karlsson, Hans Kaufmann<br />
VEPOR MM: Abaros Bildbolaget AB gm Richard Fin<strong>de</strong>r<br />
LJUD OCH FILM: Jan Her<strong>de</strong>vall<br />
LJUS: Håkan Ledberg, Håkan Magnusson, Maxel-Belysning AB gm Kaj Laser<br />
ÖVERSÄTTNING: Lars Norén<br />
JUDISKA MUSEET I STOCKHOLM<br />
Hälsingegatan 2<br />
102 34 Stockholm<br />
Swe<strong>de</strong>n<br />
www.judiska-museet.a.se<br />
ÖPPETTIDER:<br />
Alla dagar 12-16 (ej lördagar)<br />
ISBN: 91-974363-1-3<br />
Judiska Museet får verksamhetsstöd från Stockholms läns landstings kulturnämnd,<br />
Stockholms stads kulturförvaltning, Kultur<strong>de</strong>partementet och Stockholms Judiska Församling<br />
2 raoul wallenberg one man can make a difference
Judiska Museet i Stockholm tackar för generöst bidrag från Conference on Jewish Claims Against Germany<br />
Inc och The Rich Foundation for Education, Culture and Welfare samt Stockholms Stad (B A Danelii Stiftelsen),<br />
Eduard och Sophie Heckschers Stiftelse och Längmanska Fon<strong>de</strong>n till utställningen RAOUL WALLENBERG<br />
– one man can make a difference. Ett stort tack till Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, som frikostigt<br />
tillskjutit me<strong>de</strong>l till katalogen.<br />
The Jewish Museum in Stockholm would like to thank the following for their generous contributions to the RAOUL<br />
WALLENBERG – one man can make a difference exhibition: Conference on Jewish Claims Against Germany Inc;<br />
The Rich Foundation for Education, Culture and Welfare; City of Stockholm (The B A Danelii Foundation); The<br />
Foundation of Eduard och Sophie Heckscher; The Längman Cultural Foundation. We would also like to thank the<br />
Bank of Swe<strong>de</strong>n Tercentenary Foundation for their generous contribution towards this catalogue.<br />
Ett varmt tack till nedanståen<strong>de</strong> långivare och övriga personer som gjort utställningen<br />
RAOUL WALLENBERG – one man can make a difference möjlig:<br />
We would like to thank the following people, organizations and companies for making the exhibition<br />
RAOUL WALLENBERG – one man can make a difference possible:<br />
Erika Aronowitsch<br />
Avner Azulay<br />
Peter Bajtay<br />
Eva Boer<br />
Alice Breuer<br />
An<strong>de</strong>rs Broberg<br />
Lucien Brongniard<br />
Tomas Böhm<br />
Bertil och Thomas Eriksson<br />
Richard Fin<strong>de</strong>r<br />
Karl Gabor<br />
Elvira Glück<br />
Bill Gross<br />
Gabriel Her<strong>de</strong>vall<br />
Jan Her<strong>de</strong>vall<br />
Johnny Karlsson<br />
Anna och Hans Kaufmann<br />
Gustav och Ulla Kraitz<br />
Kungl Myntkabinettet gm Eva Wiséhn<br />
Nina Lagergren<br />
Kaj Laser<br />
Håkan Ledberg<br />
Paul A. Levine<br />
Marika Lindblom-Jakobson<br />
Jan Lundvik<br />
Lars Löfgren<br />
Håkan Magnusson<br />
Magyar Távirati Iroda Rt.<br />
through Zoltán Szántó<br />
Lisa Marie Mannfolk<br />
Ricki Neuman<br />
Gunnar O. Nittzell<br />
Lars Norén<br />
Nordiska Museet gm Ulf Hamilton<br />
och Johan Silvan<strong>de</strong>r<br />
Riksarkivet gm Anna Karin Hermodsson<br />
och Thomas Lundgren<br />
Mats Rolén<br />
Lenke Rothman<br />
Birgitta Ry<strong>de</strong>ll<br />
Stiftelsen Judiska Museets i Stockholm styrelse:<br />
ordf. Mikael Kamras, vice ordf. Monica<br />
Nagler, Eva Bonnier, Britte Grünewald<br />
Grönberg, Ulf Hirsch, Morton Narrowe och<br />
Nina Solomin<br />
Marcus Storch<br />
Tekniska Museet gm Matts Ramberg<br />
Telemuseum gm An<strong>de</strong>rs Lin<strong>de</strong>berg<br />
Amitai Tov<br />
United States Holocaust Memorial Museum<br />
through Maren L. Read<br />
Tom Veres<br />
Kate Wacz<br />
Thomas Wester<br />
Kjell-Åke Westerlund<br />
Simon Wiesenthal Center L.A.<br />
through Phyllis Rosenhaft<br />
Olle Wästberg
<strong>de</strong>n svenske affärsmannen och diplomaten<br />
Raoul Wallenberg lycka<strong>de</strong>s rädda tiotusentals<br />
ungerska judars liv i andra världskrigets slutske<strong>de</strong>.<br />
Trettiotvå år gammal greps han <strong>de</strong>n 17 januari 1945<br />
av <strong>de</strong>n sovjetiska hemliga polisen NKVD och sedan<br />
<strong>de</strong>ss är hans ö<strong>de</strong> okänt.<br />
Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> upprör och engagerar<br />
människor i Sverige och över hela värl<strong>de</strong>n, och med<br />
<strong>de</strong>nna utställning vill Judiska Museet i Stockholm<br />
hedra Raoul Wallenbergs enaståen<strong>de</strong> gärning<br />
och sprida djupare kunskap om en av vårt lands<br />
största hjältar. Vi har kallat utställningen Raoul<br />
Wallenberg – one man can make a difference.<br />
För två år sedan, då Erika Aronowitsch var musei-<br />
chef, initiera<strong>de</strong> vi två <strong>de</strong>nna utställning om Raoul<br />
Wallenbergs liv. Det har såle<strong>de</strong>s varit en lång väg<br />
från idé till förverkligan<strong>de</strong>.<br />
För mig som museichef har <strong>de</strong>t känts angeläget<br />
att utställningen inte enbart återberättar ett ö<strong>de</strong>.<br />
Min intention är också att utmana besökarna, få<br />
<strong>de</strong>m att ifrågasätta och reflektera.<br />
Vem var Raoul Wallenberg egentligen? Vilka<br />
upplevelser i hans liv blev avgöran<strong>de</strong> för vad han<br />
4 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
förord introduction<br />
in the final throes of the Second World War,<br />
the Swedish businessman and diplomat, Raoul<br />
Wallenberg, managed to save the lives of tens of<br />
thousands of Hungarian Jews. On 17 January, 1945,<br />
at the age of thirty-two, he was captured by the<br />
Soviet secret police, NKVD, and what happened to<br />
him subsequently, we do not know.<br />
The fate of Raoul Wallenberg is upsetting and stirs<br />
the minds of people in Swe<strong>de</strong>n and around the<br />
world. The exhibition is a way for the Jewish Mu-<br />
seum in Stockholm to honour Raoul Wallenberg’s<br />
remarkable achievement, and to provi<strong>de</strong> a <strong>de</strong>eper<br />
un<strong>de</strong>rstanding of one of our country’s biggest he-<br />
roes. The exhibition is named, Raoul Wallenberg<br />
– one man can make a difference.<br />
Two years ago, when Erika Aronowitsch was the<br />
head of the museum, she and I came up with the<br />
i<strong>de</strong>a of portraying the life of Raoul Wallenberg. It<br />
has, evi<strong>de</strong>ntly, taken us a while to realize this i<strong>de</strong>a.<br />
As the person in charge of the museum, it has<br />
been my ambition not only to retell the fate of<br />
Wallenberg, but also to present the visitors with<br />
a challenge, to put them in a more critical and<br />
reflective frame of mind.
senare utför<strong>de</strong> i Budapest? Hur var <strong>de</strong>n möjlig,<br />
förvandlingen från diskret affärsman till karis-<br />
matisk ledare? Gjor<strong>de</strong> Sverige för lite, för att få ut<br />
honom från Sovjet? Varför blev <strong>de</strong>t amerikanerna<br />
som gjor<strong>de</strong> honom till en internationell hjälte, och<br />
inte svenskarna?<br />
För att söka svaren bilda<strong>de</strong> jag en arbetsgrupp<br />
beståen<strong>de</strong> av fyra personer med stor kompetens i<br />
sinsemellan helt olika sfärer och discipliner: Tomas<br />
Böhm, psykoanalytiker, Gabriel Her<strong>de</strong>vall, arkitekt<br />
SAR, Paul A. Levine, fil dr och universitetslektor i<br />
Förintelsens historia vid Uppsala Universitet samt<br />
Ricki Neuman, journalist och författare. Genom<br />
våra gemensamma diskussioner har så utställ-<br />
ningens gestaltning sakta vuxit fram.<br />
Judiska Museet i Stockholm ha<strong>de</strong> inte kunnat pre-<br />
sentera <strong>de</strong>nna utställning utan professionellt och<br />
engagerat stöd från <strong>de</strong>ssa fyra medarbetare.<br />
Stort tack till <strong>de</strong>m, och till följan<strong>de</strong> viktiga per-<br />
soner:<br />
Alice Breuer, som har tillåtit oss att göra en film-<br />
upptagning av sin personliga berättelse om hur<br />
hon rädda<strong>de</strong>s till livet två (!) gånger av Raoul<br />
Wallenberg. Den ena gången var då hon erhöll<br />
ett skyddspass ur Wallenbergs hand och <strong>de</strong>n<br />
andra gången var då Wallenberg i sista stund likt<br />
en ”uppenbarelse” dök upp på Donaus strand och<br />
rädda<strong>de</strong> hennes liv när hon stod inför arkebuse-<br />
ringspatrullen. Alice Breuers berättelse löper som<br />
en tråd genom utställningen.<br />
Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs syster, som<br />
hängivet stöttat oss genom hela planeringssta-<br />
diet och som välvilligt ställt material till utställ-<br />
ningens förfogan<strong>de</strong> bland annat från sitt privata<br />
fotoalbum, Raoul Wallenberg-föreningens arkiv<br />
samt Raoul Wallenberg-arkivet, som båda finns<br />
<strong>de</strong>ponera<strong>de</strong> på Riksarkivet.<br />
Ambassadör Jan Lundvik, som från första början<br />
ställt sig positiv till våra planer för en Raoul Wal-<br />
lenberg-utställning. I <strong>de</strong>nna katalog beskriver Jan<br />
Lundvik sitt digra mångåriga arbete på UD med ef-<br />
terforskningarna om Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> (se sid<br />
11). Han har också sammanfattat <strong>de</strong>n svensk-ryska ar-<br />
betsgruppens och Eliassonkommissionens rapporter<br />
(se sid 23). Jan Lundviks kompetenta stöd har varit till<br />
stort gagn för planeringen av utställningen.<br />
Who was the real Raoul Wallenberg? What were<br />
the formative experiences that inspired the work<br />
he later carried out in Budapest? How was the<br />
transformation possible – from an unobtrusive<br />
businessman to a charismatic lea<strong>de</strong>r? Did Swe<strong>de</strong>n<br />
do too little to get him out of the Soviet Union?<br />
Why was it the Americans who ma<strong>de</strong> him an in-<br />
ternational hero, and not the Swe<strong>de</strong>s?<br />
To find the answers I put together a team of<br />
four people with consi<strong>de</strong>rable expertise, each<br />
representing a different sphere of knowledge.<br />
The members are: Tomas Böhm, a psychoanalyst;<br />
the architect Gabriel Her<strong>de</strong>vall; Paul A. Levine,<br />
Ph.D. and Lecturer in Holocaust History at Upp-<br />
sala University’s Programme for Holocaust and<br />
Genoci<strong>de</strong> Studies; Ricki Neuman, a journalist and<br />
author. It is through our joint discussions that the<br />
exhibition has slowly taken shape.<br />
The Jewish Museum in Stockholm would not have<br />
been able to present this exhibition without the<br />
commitment and professional support of these<br />
four contributors.<br />
I am <strong>de</strong>eply in<strong>de</strong>bted to them, as well as to the<br />
following essential contributors:<br />
Alice Breuer, who allowed us to record on film her<br />
personal account of how her life was saved twice (!)<br />
by Raoul Wallenberg. The first time was when she re-<br />
ceived a Schutzpass from his hand, the second when<br />
Wallenberg, at the last minute, “like a revelation”,<br />
turned up on the banks of the Danube, and saved<br />
her life as she stood before the execution squad. Alice<br />
Breuer’s story permeates the exhibition.<br />
And I would like to thank Nina Lagergren, Wallen-<br />
berg’s sister, for her <strong>de</strong>voted support throughout<br />
the planning stage, and for providing ready ac-<br />
cess to various sources, such as her private photo<br />
album, the archives of the Raoul Wallenberg As-<br />
sociation and the Raoul Wallenberg Archives, both<br />
kept at the Swedish National Archives.<br />
Then, ambassador Jan Lundvik, who from the<br />
outset was supportive of our plans for a Raoul<br />
Wallenberg exhibition. In this catalogue Jan Lund-<br />
vik <strong>de</strong>scribes his many years of painstaking hard<br />
work at the Foreign Ministry, researching the fate<br />
of Wallenberg (page 11). He has also summarized<br />
the work of the Swedish-Russian Working Group<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
5
Byggmästare Kjell-Åke Westerlund, K-Å Wes-<br />
terlund Byggnads AB, som generöst bidragit till<br />
att ännu en av våra viktiga utställningar kunnat<br />
förverkligas.<br />
Många paralleller kan dras mellan stämningen<br />
före andra världskriget och idag. Särskilt efter<br />
<strong>de</strong>n 11 september 2001, då skiljelinjerna mellan<br />
olika grupper, kulturer och religioner ter sig allt<br />
tydligare i vår värld.<br />
Våra ungdomar behöver goda förebil<strong>de</strong>r. Raoul<br />
Wallenberg är sinnebil<strong>de</strong>n för en sådan person.<br />
Hans handlingskraft och orädda läggning var<br />
egenskaper som gjor<strong>de</strong> honom till en stor hjälte<br />
i en tid som förmörka<strong>de</strong>s av Förintelsen och så<br />
mycket ondska.<br />
Det är vår förhoppning att utställningen le<strong>de</strong>r<br />
till eftertanke hos besökaren och inspirerar till<br />
vidare samtal.<br />
Stockholm <strong>de</strong>n 17 januari 2004<br />
Yvonne Jacobsson<br />
6 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
Museichef<br />
as well as that of the Eliasson Commission (page<br />
23). The expert support of Jan Lundvik has been of<br />
great benefit to the planning of the exhibition.<br />
Thanks also to building contractor Kjell-Åke<br />
Westerlund, of K-Å Westerlund Byggnads AB, who<br />
has generously contributed to making yet another<br />
important production possible.<br />
There are many similarities between the atmosphere<br />
existing before the Second World War and the cli-<br />
mate of today. Particularly after 11 September, 2001,<br />
when the <strong>de</strong>marcations between different groups,<br />
cultures and religions became a lot sharper.<br />
Young people need good role mo<strong>de</strong>ls. Raoul Wal-<br />
lenberg epitomizes that kind of person. His resolu-<br />
tion and courage were qualities that ma<strong>de</strong> him a<br />
big hero, at a time darkened by the Holocaust, and<br />
unfathomable evil.<br />
We hope the exhibition will make visitors think,<br />
and that it will inspire dialogue.<br />
Stockholm 17 January, 2004<br />
Yvonne Jacobsson<br />
Director of The Jewish Museum in Stockholm
aoul Wallenberg föd<strong>de</strong>s på Kappsta på<br />
Lidingö <strong>de</strong>n 4 augusti 1912. Fa<strong>de</strong>rn var officer vid<br />
flottan och dog i cancer vid 23 års ål<strong>de</strong>r, några<br />
måna<strong>de</strong>r innan Raoul föd<strong>de</strong>s. Hans mamma Maj,<br />
änka vid 21 års ål<strong>de</strong>r, ha<strong>de</strong> ensam hand om Raoul<br />
<strong>de</strong> första sex åren och dana<strong>de</strong> hans karaktär.<br />
Hennes inneboen<strong>de</strong> styrka blev också Raouls. Hon<br />
våga<strong>de</strong> ge honom ansvar tidigt och gav honom ett<br />
stort självförtroen<strong>de</strong>.<br />
Raouls farfar, Gustaf Wallenberg, ville fostra<br />
honom till internationell medvetenhet. Raoul<br />
skulle bli en världsmedborgare. 1918 gifte Maj<br />
om sig med Fredrik von Dar<strong>de</strong>l och Raoul fick två<br />
syskon, Guy och Nina och här nedan berättar <strong>de</strong>n<br />
senare om sin bror:<br />
Vi kan ännu inte<br />
sätta punkt<br />
- Jag minns Raoul mycket väl. Jag var tio år yngre.<br />
Han var oerhört rar och hjälpsam och mamma<br />
och jag avguda<strong>de</strong> honom, vi tyckte att han var<br />
Nina Lagergren<br />
Still, we cannot close<br />
this chapter<br />
raoul Wallenberg was born at Kappsta,<br />
in Lidingö, on 4 August, 1912. His father was an<br />
officer in the navy and died of cancer at the age<br />
of 23, a few months before Raoul was born. His<br />
mother, Maj, a widow at 21, alone took care of<br />
Raoul the first six years of his life, thus shaping<br />
his personality. She had an inner strength, which<br />
he inherited. Maj also had the courage to let Raoul<br />
take on responsibility from an early age, and she<br />
gave him a lot of self-confi<strong>de</strong>nce.<br />
Raoul’s paternal grandfather, Gustaf Wallenberg,<br />
wanted his education to bring an international<br />
awareness. Raoul was to be a world citizen. In 1918,<br />
Maj remarried Fredrik von Dar<strong>de</strong>l, and Raoul gain-<br />
ed a brother and a sister, Guy and Nina. This is<br />
Nina’s story about her brother.<br />
“I remember Raoul quite clearly. I was ten years<br />
younger. He was won<strong>de</strong>rfully sweet and always<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
7
en ovanlig person. Han ha<strong>de</strong> så rika gåvor och var<br />
allmänbildad, musikalisk, mycket humoristisk och<br />
charmeran<strong>de</strong>. Vi trod<strong>de</strong> att han skulle göra något<br />
all<strong>de</strong>les märkvärdigt med sitt liv.<br />
Han skicka<strong>de</strong>s tidigt utomlands och genom sin<br />
imitationsförmåga lär<strong>de</strong> han sig att tala perfekt<br />
franska, tyska och engelska. Det kom honom väl<br />
till pass i Budapest.<br />
Det var inga tillfälligheter som styr<strong>de</strong> Raoul mot<br />
Ungern och räddningsaktionen av judarna i Buda-<br />
pest. Raoul ha<strong>de</strong> alla egenskaper som kräv<strong>de</strong>s för<br />
att lyckas med sitt svåra och farliga uppdrag.<br />
Raouls skicklighet att organisera, hans entu-<br />
siasm, uppfinningsrikedom, arbetskapacitet<br />
och handlingsförmåga har omvittnats av alla<br />
som samarbeta<strong>de</strong> med honom. Med okonventio-<br />
nella me<strong>de</strong>l och ett obyråkratiskt tillvägagångs-<br />
sätt kringgick han alla hin<strong>de</strong>r som mötte honom<br />
i räddningsinsatserna. I trängda lägen kun<strong>de</strong> han<br />
utnyttja alla sina resurser och drog sig inte för<br />
att bå<strong>de</strong> smickra, lirka, hota och muta för att nå<br />
målet att rädda <strong>de</strong>n judiska befolkningen på väg<br />
mot dö<strong>de</strong>n.<br />
Det var självklart att han skulle tacka ja till missio-<br />
nen i Ungern. Med sitt<br />
civilkurage blev utma-<br />
ningen i Budapest ett<br />
uppdrag som passa<strong>de</strong><br />
hans mångfacettera<strong>de</strong><br />
personlighet.<br />
Väl på plats i Buda-<br />
pest fanns <strong>de</strong>t inga<br />
gränser för Raouls<br />
hjälpinsatser. Medar-<br />
betarna på legationen<br />
var till en början inte<br />
o<strong>de</strong>lat positiva till<br />
<strong>de</strong> förändringar som<br />
nykomlingen initiera-<br />
<strong>de</strong> i syfte att rädda<br />
så många judar som<br />
möjligt ur nazisternas<br />
grepp. Den svenska le-<br />
gationens rykte kun<strong>de</strong><br />
rent av komma till<br />
skada. Raoul svikta<strong>de</strong><br />
8 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
ready to help. Mother and I adored him, and we<br />
thought he was such an unusual person, and so<br />
richly endowed by nature. He was cultured, mu-<br />
sical, very humorous and charming. We believed<br />
he would do something quite remarkable with<br />
his life.<br />
He was sent abroad early on, and with his ability<br />
to mimic, he learnt to speak fluent French, Ger-<br />
man and English. This stood him in good stead in<br />
Budapest.<br />
It was not coinci<strong>de</strong>nce that pointed Raoul in the<br />
direction of Hungary and his rescuing mission of<br />
the Budapest Jews. Raoul had every quality that<br />
was required to succeed in his difficult and dan-<br />
gerous mission.<br />
Raoul’s ability at organizing, his enthusiasm,<br />
inventiveness, working capacity and executive<br />
ability have been confirmed by all who worked<br />
with him. Using unconventional means and<br />
opearating in an un-bureaucratic fashion, he cir-<br />
cumvented all the obstacles he came across in his<br />
rescuing efforts. In tight spots he would pull out<br />
all the stops, and did not shy away from flattering,<br />
cajoling, threatening or bribing his way to reach<br />
the objective of saving the Jewish population<br />
<strong>de</strong>stined to die.<br />
It was self-evi<strong>de</strong>nt<br />
that he would accept<br />
the mission in Hun-<br />
gary. With the cour-<br />
age to stand up for his<br />
beliefs, the Budapest<br />
challenge became<br />
an assignment that<br />
suited his versatile<br />
personality.<br />
Once there, in Buda-<br />
pest, there were no<br />
limits to Raoul’s efforts<br />
to help. His colleagues<br />
at the Swedish lega-<br />
tion were not unam-<br />
biguously positive to<br />
the changes initiated<br />
by this newcomer,<br />
aimed at saving as
På skidutflykt med vänner. Andra från vänster Nina<br />
Lagergren, längst ut till höger Raoul Wallenberg.<br />
dock aldrig. Han fann ständigt nya lösningar och<br />
arbeta<strong>de</strong> vid krigsslutet oförtrutet även på planer<br />
för <strong>de</strong> ungerska judarnas framtid.<br />
Raoul återvän<strong>de</strong> aldrig till Sverige. Han ställ<strong>de</strong>s<br />
först un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n ryska segermaktens beskydd, men<br />
arrestera<strong>de</strong>s och sattes i fångenskap i Moskva.<br />
Mina föräldrar, Maj och Fredrik, tog som sin livs-<br />
uppgift att få hem Raoul. Mamma gav aldrig upp<br />
hoppet, följ<strong>de</strong> varje spår och uppslag och var Raoul<br />
trofast in i dö<strong>de</strong>n. När hemvändan<strong>de</strong> krigsfångar,<br />
som suttit i ryska fängelser kun<strong>de</strong> rapportera om<br />
möten med Raoul i olika fängelser långt senare<br />
än vad som från rysk sida görs gällan<strong>de</strong> om hans<br />
död 1947, stärktes familjen i sina ansträngningar<br />
för att få veta om Raoul lev<strong>de</strong> och om och när han<br />
kun<strong>de</strong> komma hem till Sverige.<br />
Den svenska utrikesledningens ageran<strong>de</strong> i fallet<br />
Raoul Wallenberg syna<strong>de</strong>s av en statlig kommission,<br />
som på våren 2003 konstatera<strong>de</strong> att fallet Raoul<br />
Wallenberg var ”ett diplomatiskt misslyckan<strong>de</strong>”.<br />
Skiing with friends. Second from left, Nina<br />
Lagergren; far right, Raoul Wallenberg.<br />
many Jews as possible from the clutches of the<br />
Nazis. The reputation of the legation might even<br />
be tarnished. But Raoul never waivered. He con-<br />
tinually found new solutions, and was, at the end<br />
of the war, working in<strong>de</strong>fatigably even at planning<br />
the future of the Hungarian Jews.<br />
Raoul never returned to Swe<strong>de</strong>n. He was first put<br />
un<strong>de</strong>r the protection of the Russian victors, but<br />
was later arrested and imprisoned in Moscow. My<br />
parents, Maj and Fredrik, ma<strong>de</strong> it their life’s mis-<br />
sion to free Raoul. When war prisoners, who had<br />
been incarcerated in Russia, returned home and<br />
told of encounters with Raoul in different prisons,<br />
much later than 1947 – when the Russians claim<br />
he died – family efforts redoubled to find out if<br />
Raoul was alive, and if and when he would be able<br />
to return to Swe<strong>de</strong>n.<br />
A government inquiry into the Foreign Ministry’s<br />
handling of the Wallenberg case, conclu<strong>de</strong>d that<br />
it was “a diplomatic failure”.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
9
Raoul stod emot ond-<br />
skan och visa<strong>de</strong>, att en<br />
ensam människa kan<br />
göra hela skillna<strong>de</strong>n.<br />
Ryska och för <strong>de</strong>n <strong>de</strong>len<br />
även amerikanska arkiv<br />
måste öppnas för att <strong>de</strong>n<br />
fullständiga historien om<br />
vad som hän<strong>de</strong> min bror<br />
skall komma fram. Trots<br />
alla ansträngningar kan<br />
vi inte sätta punkt.<br />
När mina föräldrar dog<br />
1979, bilda<strong>de</strong>s Raoul<br />
Wal len berg-föreningen<br />
på grund av nya vitt-<br />
nesuppgifter och för att skapa internationellt<br />
stöd för att befria Raoul ur rysk fångenskap. Det<br />
har också blivit en livsuppgift för mig att gå ut<br />
i skolor och berätta om Raoul. Unga människor<br />
inspirerar mig och ger mig kraft när jag märker<br />
att Raouls budskap om tolerans, generositet,<br />
empati och hjälpsamhet är lika levan<strong>de</strong> för <strong>de</strong>m<br />
som för min bror.<br />
Att stå upp mot <strong>de</strong>t onda var Raoul Wallenbergs<br />
drivkraft. Det är allas vår skyldighet att hålla <strong>de</strong>t<br />
budskapet levan<strong>de</strong> för komman<strong>de</strong> generationer.<br />
10 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
Raoul confronted evil. He<br />
showed that one man<br />
alone can make a diffe-<br />
rence. Russian, and even<br />
American archives must<br />
be opened for the full<br />
story of what happened<br />
to my brother to emerge.<br />
Despite all that has been<br />
done, we cannot halt our<br />
efforts.<br />
When my parents died,<br />
in 1979, the Raoul Wal-<br />
lenberg Association was<br />
foun<strong>de</strong>d. It was built on<br />
the basis of new witness<br />
accounts and to create international support for<br />
the release of Raoul from Russian captivity. It has<br />
also become the mission of my life to visit schools<br />
and talk about Raoul. Young people inspire me and<br />
I feel a surge of energy when I realize that Raoul’s<br />
message about tolerance, generosity, empathy<br />
and a willingness to help is as vital to them as it<br />
was to my brother.<br />
Standing up against evil was what drove Raoul Wal-<br />
lenberg. It is each and everyone’s responsibility to<br />
keep that message alive in coming generations.
mitt engagemang inled<strong>de</strong>s<br />
en grå höstdag 1960<br />
Raoul Wallenbergs försvinnan<strong>de</strong> är <strong>de</strong>t<br />
största enskilda ären<strong>de</strong>t i UD:s historia, och<br />
generationer av UD-tjänstemän har <strong>de</strong>ltagit i <strong>de</strong>ss<br />
handläggning. För min egen <strong>de</strong>l rör <strong>de</strong>t sig om ett<br />
engagemang som inled<strong>de</strong>s en grå höstdag 1960,<br />
då jag som nybliven attaché i Budapest uppsökte<br />
<strong>de</strong>n gata som bar – och alltjämt bär – Raoul<br />
Wallenbergs namn. Där läste jag på en skylt:<br />
”Raoul Wallenberg, svensk legationssekreterare,<br />
som un<strong>de</strong>r pilkorsväl<strong>de</strong>t rädda<strong>de</strong> tiotusentals liv<br />
genom modigt uppträdan<strong>de</strong> och hängivna insatser.<br />
Han försvann un<strong>de</strong>r Budapests belägring.” Detta<br />
var vad som på <strong>de</strong>n kommunistiska ti<strong>de</strong>n fick sägas<br />
om Raoul Wallenberg i Ungern.<br />
Sedan <strong>de</strong>ss har utredan<strong>de</strong>t av Raoul Wallenbergs<br />
försvinnan<strong>de</strong> gång på gång hört till mina tjänste-<br />
uppgifter. På 1970-talet var jag en tid direkt un<strong>de</strong>r<br />
Jan Lundvik<br />
my un<strong>de</strong>rtaking began on<br />
a grey autumn day in 1960<br />
The vanishing of Raoul Wallenberg is<br />
the single most comprehensive case in the history<br />
of the Foreign Ministry, and generations of civil<br />
servants have participated in its handling. My own<br />
personal involvement started on a grey autumn<br />
day, in 1960, when I, as a newly-appointed attaché<br />
in Budapest, <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>d to find the street that bore<br />
– and still bears – Raoul Wallenberg’s name. There<br />
I read on a plaque: “Raoul Wallenberg, Swedish<br />
Legation Secretary, who, during the Arrow Cross<br />
reign, saved tens of thousands, through his brave<br />
conduct and committed actions. He disappeared<br />
during the siege of Budapest.” During the<br />
communist regime, this is what was allowed to<br />
be said about Raoul Wallenberg, in Hungary.<br />
Since then, investigating the vanishing of Raoul<br />
Wallenberg has been a part of my duties, time and<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
11
kabinettssekreteraren ansvarig för efterforsk-<br />
ningarna, som vid <strong>de</strong>nna tid tycktes helt ha kört<br />
fast. Bå<strong>de</strong> i Sverige och internationellt var intres-<br />
set ringa trots <strong>de</strong> ansträngningar som eldsjälar<br />
runt om i värl<strong>de</strong>n gjor<strong>de</strong> för att hålla hans minne<br />
levan<strong>de</strong>. Vittnesmålen från hemvändan<strong>de</strong> fångar<br />
ha<strong>de</strong> ebbat ut, och från sovjetisk sida besvara<strong>de</strong>s<br />
varje ny svensk hänvän<strong>de</strong>lse med en upprepning<br />
av <strong>de</strong>t 1957 lämna<strong>de</strong> svaret att Raoul Wallenberg<br />
1947 påträffats död i sin cell i Lubjankafängelset.<br />
Mot slutet av <strong>de</strong>cenniet förändra<strong>de</strong>s situatio-<br />
nen. Nya, till synes trovärdiga vittnesmål dök<br />
upp om att Raoul Wallenberg skulle ha setts<br />
på olika håll i <strong>de</strong>n sovjetiska fängelsevärl<strong>de</strong>n,<br />
frågan om mänskliga rättigheter blev en viktig<br />
faktor i världspolitiken, och Raoul Wallenbergs<br />
gärning uppmärksamma<strong>de</strong>s internationellt som<br />
ett lysan<strong>de</strong> föredöme i kampen mot diktatur och<br />
förtryck. Jag förflytta<strong>de</strong>s till Moskva och kun<strong>de</strong> på<br />
ort och ställe erfara hur svårt <strong>de</strong>t var att där följa<br />
upp vittnesmål. Det blev också min uppgift att i<br />
hemlighet till sovjetiska ve<strong>de</strong>rböran<strong>de</strong> framföra<br />
ett förslag om utväxling av <strong>de</strong>n spiondöm<strong>de</strong> Stig<br />
Bergling mot Raoul Wallenberg. Förslaget, som<br />
härrör<strong>de</strong> från Bergling själv, besvara<strong>de</strong>s från sov-<br />
jetisk sida med att <strong>de</strong>tta var omöjligt eftersom<br />
Raoul Wallenberg inte längre var i livet.<br />
I början av 1990-talet var jag generalkonsul i Berlin<br />
och kom i kontakt med en i Berlin bosatt svensk som<br />
på 1960-talet förmedlat vad han ansåg vara ett<br />
12 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
again. Reporting directly to the un<strong>de</strong>r secretary of<br />
state, I was, for a period in the 1970s, responsible<br />
for the investigations, which at that time appear-<br />
ed to have ground to a halt. Both in Swe<strong>de</strong>n and<br />
abroad there was little interest, <strong>de</strong>spite the efforts<br />
ma<strong>de</strong> by <strong>de</strong>dicated people around the world to<br />
keep his memory alive. Witness accounts from pris-<br />
oners returning home had petered out, and the<br />
Soviets respon<strong>de</strong>d to every new Swedish appeal by<br />
reiterating their statement from 1957, saying that,<br />
in 1947 Raoul Wallenberg had been found <strong>de</strong>ad in<br />
his cell in the Lubjanka prison.<br />
Towards the end of 1970s the situation changed.<br />
New, seemingly credible evi<strong>de</strong>nce surfaced, claim-<br />
ing that Raoul Wallenberg had been spotted at<br />
various locations in the Soviet prison world. The<br />
human rights issue became an important factor<br />
in world politics, and Raoul Wallenberg’s actions<br />
were recognized internationally, as a splendid<br />
example in the battle against dictatorship and<br />
repression. I was transferred to Moscow and had<br />
a chance to experience on the spot, the difficul-<br />
ties in verifying evi<strong>de</strong>nce, there. It also became<br />
my duty to secretly propose, to the Russian par-<br />
ties concerned, an exchange of the convicted spy<br />
Stig Bergling, for Raoul Wallenberg. The Russian<br />
response to this proposal, which originally came<br />
from Bergling himself, was that it was impossible,<br />
as Raoul Wallenberg was no longer alive.<br />
In the early 1990s I was consul general in Berlin<br />
and came into contact with a Swe<strong>de</strong> living in<br />
Berlin, who in the 1960s had relayed a message,<br />
which he believed was a Soviet offer to swap<br />
Wennerström for Raoul Wallenberg. The Swedish<br />
government were sceptical and did not, at that<br />
time, want to investigate the matter. Much<br />
later we tried to unravel what lay behind<br />
the allegation, and I had numerous<br />
discussions with the Berlin Swe<strong>de</strong>.<br />
Despite the fact that the Soviet<br />
Union and the GDR no longer<br />
existed, he did not want to<br />
Wallenbergs<br />
telefonbok.<br />
Wallenberg’s<br />
telephone book.
Raoul Wallenberg med sina medarbetare. Från<br />
vänster: Dezsö Donnenberg, Hugó Wohl, okänd,<br />
Vilmos Forgács, Pál Hegedüs, Tibor Vándor och<br />
sovjetiskt erbjudan<strong>de</strong> att utväxla Wennerström mot<br />
Raoul Wallenberg. Svenska regeringen var skeptisk<br />
och ville då inte un<strong>de</strong>rsöka vad som kun<strong>de</strong> ligga bak-<br />
om. Långt senare försökte vi ta reda på <strong>de</strong>tta, och jag<br />
ha<strong>de</strong> upprepa<strong>de</strong> samtal med berlinsvensken i fråga.<br />
Trots att varken Sovjetunionen eller DDR existera<strong>de</strong><br />
längre ville han inte berätta vilka hans kontakter<br />
varit, och ären<strong>de</strong>t blev ännu en av <strong>de</strong> många oupp-<br />
klara<strong>de</strong> frågorna kring Raoul Wallenberg.<br />
Ottó Fleischmann.<br />
En ökad öppenhet i Sovjetunionen un<strong>de</strong>r Gorba-<br />
tjov led<strong>de</strong> 1989 till att några av Raoul Wallenbergs<br />
tillhörigheter återlämna<strong>de</strong>s till familjen. Två år se-<br />
nare, efter Sovjetunionens upplösning, ena<strong>de</strong>s <strong>de</strong><br />
svenska och ryska regeringarna om att tillsätta en<br />
gemensam arbetsgrupp med uppgift att klarlägga<br />
Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong>. Förhoppningarna om att<br />
klarhet skulle kunna nås med hjälp av dokumen-<br />
tation ur <strong>de</strong> sovjetiska arkiven kom emellertid på<br />
skam. Dokument som bor<strong>de</strong> ha funnits om Raoul<br />
Wallenbergs vistelse i sovjetiska fängelser visa<strong>de</strong><br />
sig ha försvunnit, men med hjälp av kvarblivna re-<br />
gisteranteckningar, <strong>de</strong>lvis överstrukna med tusch,<br />
kun<strong>de</strong> <strong>de</strong>t bevisas att han suttit fängslad i varje<br />
fall från 1945 till 1947, då spåren upphör<strong>de</strong>. Från<br />
rysk sida höll man fast vid <strong>de</strong>t svar som gavs 1957,<br />
Raoul Wallenberg with his staff. From left: Dezsö<br />
Donnenberg, Hugó Wohl, unknown, Vilmos<br />
Forgács, Pál Hegedüs, Tibor Vándor and Ottó<br />
Fleischmann.<br />
reveal who his contacts had been, and the matter<br />
became yet another unresolved issue in the Raoul<br />
Wallenberg case.<br />
The movement towards an increased openness<br />
in the Soviet Union un<strong>de</strong>r Gorbachev, led to the<br />
returning of some of Raoul Wallenberg’s person-<br />
al belongings, in 1989. Two years later, after the<br />
collapse of the Soviet Union, the Swedish and<br />
Russian governments agreed to appoint a joint<br />
committee, whose task was to investigate the<br />
fate of Raoul Wallenberg. The hopes for a clarifi-<br />
cation, based on documentation from the Soviet<br />
archives, were dashed, however. Documents that<br />
ought to have existed on Raoul Wallenberg’s stint<br />
in Soviet prisons turned out to have disappeared,<br />
but using register notes, partly crossed out with<br />
ink, that were left, it could be established that he<br />
had, at least, been imprisoned between 1945 and<br />
1947, when traces were lost. The Russians stuck to<br />
the response they had issued in 1957, that Raoul<br />
Wallenberg, according to an informal report<br />
by the prison doctor, had died in his cell, in July,<br />
1947. However, no <strong>de</strong>ath certificate or any other<br />
documentation supporting this assertion have<br />
been found.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
13
nämligen att Raoul<br />
Wallenberg enligt en<br />
informell rapport av<br />
fängelseläkaren avlidit<br />
i sin cell i juli 1947. Nå-<br />
gon dödsattest eller<br />
annan dokumenta-<br />
tion till stöd för <strong>de</strong>tta<br />
påståen<strong>de</strong> har dock<br />
inte påträffats.<br />
Som ambassadör i Bu-<br />
dapest åren 1994-1998<br />
mötte jag ett Ungern<br />
där Raoul Wallenberg<br />
nu ofta kom på tal. Jag<br />
träffa<strong>de</strong> många som<br />
ha<strong>de</strong> räddats till livet<br />
av honom. Han ha<strong>de</strong><br />
blivit föremål för flera<br />
minnesmärken, och jag<br />
ha<strong>de</strong> ofta anledning<br />
att reflektera över <strong>de</strong>n<br />
respekt och aktning<br />
som Sverige åtnjuter i<br />
Ungern tack vare Raoul<br />
Wallenberg. Svårare var<br />
<strong>de</strong>t att förklara varför<br />
hans eget land ännu<br />
inte offentligt hedrat<br />
hans minne, och <strong>de</strong>t<br />
var därför en stor<br />
glädje att närvara då<br />
Lenke Rothmans min-<br />
nesmärke över Raoul<br />
Wallenberg som <strong>de</strong>t<br />
första i vårt land invig-<br />
<strong>de</strong>s i Sveriges riksdag i<br />
januari 1998.<br />
Efter min återkomst till Sverige blev jag medlem<br />
av <strong>de</strong>n svensk-ryska arbetsgruppen och arbeta<strong>de</strong><br />
ett par år med forskning i förutom Stockholm även<br />
Moskva, Helsingfors, Bern, Budapest, Jerusalem<br />
och Washington. Mest intressant var besöket i<br />
Bern, där jag fick tillfälle att gå igenom handling-<br />
arna röran<strong>de</strong> <strong>de</strong> två schweiziska diplomater som<br />
i likhet med Raoul Wallenberg greps av ryssarna i<br />
Budapest och för<strong>de</strong>s till Moskva. De frigavs emel-<br />
lertid i en utväxlingsaktion, och <strong>de</strong>t var högst<br />
lärorikt att sätta sig in i hur <strong>de</strong>tta gick till.<br />
14 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
Som julklapp 1944<br />
fick Raoul av sina<br />
medarbetare ett<br />
illustrerat verk på temat<br />
skyddspassets roll i<br />
konsthistorien. Gåvan<br />
återger en <strong>de</strong>l kända<br />
konstverk, i vilka ett<br />
skyddspass på ett eller<br />
annat sätt infogats<br />
och beledsagas av en<br />
lärd konsthistorisk<br />
kommentar författad<br />
av Dr Peter Sugár,<br />
en av Wallenbergs<br />
medarbetare, som kort<br />
därefter mörda<strong>de</strong>s av<br />
pilkorsarna.<br />
For Christmas 1944<br />
Raoul Wallenberg’s staff<br />
presented him with<br />
an illustrated work on<br />
the role played by the<br />
“Schutzpass” in the history<br />
of art. The book features<br />
a number of well-known<br />
works of art, into which<br />
a “Schutzpass” in one<br />
way or another has been<br />
integrated. Part of the gift<br />
was an erudite art history<br />
commentary, written by<br />
Doctor Peter Sugár, one of<br />
Wallenberg’s team, who<br />
was killed by the Arrow<br />
Cross shortly afterwards.<br />
As ambassador in<br />
Budapest, between<br />
1994 and 1998, I now<br />
came across a nation<br />
where Raoul Wal-<br />
lenberg’s name was<br />
often mentioned.<br />
I met many whose<br />
lives had been saved<br />
by him. He had be-<br />
come the subject of<br />
several memorials,<br />
and I often had the<br />
opportunity to reflect<br />
on the respect and<br />
honour bestowed<br />
on Swe<strong>de</strong>n by the<br />
Hungarians, thanks<br />
to Raoul Wallenberg.<br />
It was more difficult<br />
to explain why his<br />
own country had<br />
not yet honoured his<br />
memory, and it was<br />
therefore a great joy<br />
to participate when<br />
Lenke Rothman’s mo-<br />
nument over Raoul<br />
Wallenberg – as the<br />
first one in our coun-<br />
try – was inaugurated,<br />
in the Swedish parlia-<br />
ment, in January, 1998.<br />
After my return to<br />
Swe<strong>de</strong>n I became a<br />
member of the Swed-<br />
ish-Russian Working<br />
Group and spent a<br />
couple of years on<br />
research in Stockholm, as well as in Moscow, Hel-<br />
sinki, Bern, Budapest, Jerusalem and Washington.<br />
Most interesting was visiting Bern, where I had the<br />
opportunity to go through the files on two Swiss dip-<br />
lomats, who, like Raoul Wallenberg were arrested by<br />
the Russians in Budapest and taken to Moscow. They<br />
were, however, released in an exchange, and it was<br />
most instructive to learn how this had been done.<br />
The Swedish-Russian Working Group submitted<br />
their two reports – one Swedish and one Russian
Inskrivningskortet vid ankomsten till Lubjanka<br />
6/2 – 45. Som yrke anges diplomatisk observatör.<br />
Den svensk-ryska arbetsgruppen framla<strong>de</strong> sina<br />
två rapporter – en svensk och en rysk – i januari<br />
2001. Som tidigare nämnts nåd<strong>de</strong>s ingen klarhet<br />
i kärnfrågan om vad som hänt Raoul Wallenberg<br />
un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n sovjetiska fångenskapen. I <strong>de</strong>n svenska<br />
rapporten ifrågasattes <strong>de</strong>ssutom <strong>de</strong>n dåvaran<strong>de</strong><br />
svenska utrikesledningens ageran<strong>de</strong> på flera<br />
punkter, och statsminister Persson tillsatte därför<br />
en historikerkommission – <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong> Eliasson-<br />
kommissionen – med uppgift att utreda och vär-<br />
<strong>de</strong>ra <strong>de</strong>n svenska utrikesledningens ageran<strong>de</strong>.<br />
Eliassonkommissionen har i sin rapport klarlagt<br />
vilka misstag och försummelser som prägla<strong>de</strong> ef-<br />
terforskningarna efter Raoul Wallenberg <strong>de</strong> första<br />
åren. Personligen känner jag stor tillfredsställelse<br />
över att <strong>de</strong>ssa frågor äntligen utretts, och jag tror<br />
att <strong>de</strong>t kommer att ha en positiv inverkan på <strong>de</strong>t<br />
fortsatta forskningsarbetet. Korta sammandrag av<br />
båda <strong>de</strong>ssa rapporter följer på sid 23.<br />
Låt mig till sist citera några ord av Ungerns förutva-<br />
ran<strong>de</strong> presi<strong>de</strong>nt Árpád Göncz vid öppnan<strong>de</strong>t av <strong>de</strong>n<br />
stora utställningen om Raoul Wallenberg i Budapest<br />
1992, som mutatis mutandis är lika giltiga nu som då:<br />
”Wallenberg skulle nu ha varit åttio år, men från väg-<br />
garna är <strong>de</strong>t en man på några och trettio som blickar<br />
mot oss. Han har förblivit evigt ung. Hans he<strong>de</strong>r och<br />
hans kall har inte låtit honom åldras.”<br />
Registry card on arrival at Lubjanka 6 February, 1945.<br />
Un<strong>de</strong>r occupation is listed diplomatic observer.<br />
– in January, 2001. As previously mentioned, no<br />
conclusion was ma<strong>de</strong> on the key issue of what had<br />
happened to Raoul Wallenberg, while in Soviet<br />
captivity. In the Swedish report several of the ac-<br />
tions of the foreign policy lea<strong>de</strong>rship at that time<br />
were put in question, and Prime minister Persson<br />
therefore appointed a commission of historians<br />
– the so-called Eliasson Commission – whose task<br />
it was to investigate and evaluate the measures<br />
taken by the foreign policy lea<strong>de</strong>rship. The Elias-<br />
son Commission have in their report i<strong>de</strong>ntified the<br />
mistakes and failures that characterized the inquir-<br />
ies into Raoul Wallenberg’s fate, those first years. I<br />
personally feel a great relief that these questions<br />
have finally been <strong>de</strong>lved into, and I believe it will<br />
have a positive effect on the continued research.<br />
Short summaries of the two reports will be found<br />
on page 23.<br />
Finally, let me quote a few words from Hungary’s<br />
former presi<strong>de</strong>nt, Árpád Göncz, spoken at the open-<br />
ing of the large Raoul Wallenberg exhibition, in<br />
Budapest, 1992 – words that, with the necessary<br />
changes, are as valid now as they were then: “Wal-<br />
lenberg would now have been eighty years old, but<br />
from these walls it is a man of just over thirty, who<br />
is looking at us. He has remained forever young.<br />
His honour and his duty have not let him age.”<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
15
Wallenberg?<br />
Vilken Wallenberg?<br />
att rädda Raoul Wallenberg till eftervärl<strong>de</strong>n<br />
är kanske ett omöjligt projekt. Det mesta tycks<br />
tala emot.<br />
Visserligen kan <strong>de</strong>t förefalla som om Förintel-<br />
sen kommer oss närmare, som om avstån<strong>de</strong>t<br />
i tid krymper, märkligt nog, i kraft av allt mer<br />
forskning och allt fler filmer, böcker, museer och<br />
monument.<br />
Men <strong>de</strong>nna rörelse innebär inte att Wallenberg<br />
syns tydligare, i varje fall inte hans fysiska gestalt,<br />
bil<strong>de</strong>n av en levan<strong>de</strong> människa, till exempel för-<br />
medlad av <strong>de</strong>m som minns honom, och som kan<br />
berätta. Nyligen gick Per Anger bort. Hans roll i be-<br />
varan<strong>de</strong>t av <strong>de</strong>n verklige Wallenberg var viktig. De<br />
två arbeta<strong>de</strong> tillsammans i Budapest. Med Anger<br />
förloras något sär<strong>de</strong>les vär<strong>de</strong>fullt.<br />
Att <strong>de</strong> sista ögonvittnena dör bort känns extra hot-<br />
fullt i just <strong>de</strong>tta fall. Wallenberg är en undflyen<strong>de</strong><br />
och svårfångad person, emellanåt en gestalt med<br />
synnerligen vaga konturer.<br />
16 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
Ricki Neuman<br />
Wallenberg?<br />
Which one?<br />
Saving Raoul Wallenberg for posterity, is<br />
perhaps an impossible task. Most indicators<br />
seem to point that way.<br />
Still, in the face of increased research, and more<br />
and more films, books, museums and monuments,<br />
it may look as if the Holocaust, strangely, is com-<br />
ing closer, as if the distance in time is shrinking.<br />
But this movement does not mean we see Wallen-<br />
berg more clearly, at least not the physical person,<br />
the image of a living human being, as conjured<br />
up by, for instance, those who remember him. Per<br />
Anger recently passed away. His role in maintain-<br />
ing the real Wallenberg was central, as the two of<br />
them worked together in Budapest. With Anger,<br />
something precious was lost.<br />
And in the case of Wallenberg, the fading away of<br />
the last eye witnesses feels particularly threaten-<br />
ing. Wallenberg is an elusive and difficult person<br />
to grasp. A mysterious character, whose outline<br />
remains essentially blurred.
Vi äger inga ljudupptagningar, som kan återge<br />
hans röst, inga rörliga bil<strong>de</strong>r, som kan visa hans<br />
hållning och gång, inga personliga dagböcker,<br />
som kan förmedla hans innersta tankar, ett fåtal<br />
fotografier, varav inga visar svensken ”in action”<br />
på Budapests gator.<br />
Försöken att göra fiktion av hans ö<strong>de</strong> har varit<br />
många och över lag mindre lycka<strong>de</strong>. Kenne Fants<br />
roman, och spelfilmerna med Richard Chamber-<br />
lain respektive Stellan Skarsgård i huvudrollen,<br />
ger bara undantagsvis en tredimensionell bild<br />
av hjälten.<br />
Vad är problemet?<br />
Kanske att vi vet för lite. Och att <strong>de</strong>t vi <strong>de</strong> facto<br />
vet, <strong>de</strong>t är inte tillräckligt intressant, förutom<br />
<strong>de</strong>n korta, intensiva ti<strong>de</strong>n i Budapest. Hans liv<br />
före tjänsten som legationssekreterare rymmer<br />
inget särskilt dramatiskt eller märkvärdigt, och<br />
inga tydliga varsel om vad som komma skall, med<br />
ett undantag.<br />
Nästan alla biografier återberättar historien om<br />
hur Wallenberg blir rånad i USA år 1933, och klarar<br />
situationen väl. Episo<strong>de</strong>n inklu<strong>de</strong>ras inte för att<br />
<strong>de</strong>n egentligen säger så mycket, annat än att 21-<br />
åringen måste ha varit en ganska modig person,<br />
utan för att <strong>de</strong>tta är enda tillfället då läsaren får<br />
möta ”en hjälte i vardan<strong>de</strong>”.<br />
Wallenbergs ageran<strong>de</strong> i Budapest är beundransvärt,<br />
men också obegripligt. Hur kun<strong>de</strong> <strong>de</strong>nna lågmälda<br />
affärsman, <strong>de</strong>nna bleka figur, på kort tid förvandlas<br />
till en kraftfull härförare, som med mod och försla-<br />
genhet slåss mot pilkorsare och nazister.<br />
Hur gick <strong>de</strong>t till? Vad bar han inom sig, som gjor<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>nna metamorfos möjlig?<br />
Att påstå att Wallenberg försvinner är förstås<br />
en förenkling. På ett plan kommer <strong>de</strong>n svenske<br />
diplomaten oss stadigt närmare, men som sym-<br />
bol. Han är he<strong>de</strong>rsmedborgare i tre län<strong>de</strong>r, hans<br />
ansikte syns på frimärken, hans namn ges till gator<br />
och torg. Från 90-talet har han blivit känd värl<strong>de</strong>n<br />
över, som en av krigets största hjältar, i första hand<br />
genom USA:s ansträngningar.<br />
Det i sig är anmärkningsvärt. Hur kommer <strong>de</strong>t sig<br />
att <strong>de</strong>t var just amerikanerna som lyfte fram hans<br />
We have no sound recordings, which would bring<br />
back his voice, no moving images, where we might<br />
see his gait and posture, no personal diaries, to re-<br />
veal his innermost thoughts – and only a handful<br />
of photographs, none of which show the Swedish<br />
diplomat in action, in the streets of Budapest.<br />
Attempts to turn his fate into fiction have been<br />
ma<strong>de</strong> by many, and generally with disappointing<br />
results. Kenne Fant’s novel, and the films featur-<br />
ing Richard Chamberlain and Stellan Skarsgård,<br />
respectively, in the leading role, only occasionally<br />
project a three-dimensional image of the hero.<br />
What is the problem?<br />
Perhaps that we know too little. And what we do<br />
know, is not interesting enough, except for those<br />
short, intensive months in Budapest. Prior to be-<br />
coming secretary at the Swedish legation, his life<br />
was not particularly dramatic nor remarkable, and<br />
there are no obvious indications of what is to be,<br />
with one exception.<br />
Nearly every biography retells the story of how<br />
Wallenberg was robbed in 1933, and that he man-<br />
aged the situation well. The episo<strong>de</strong> is not inclu<strong>de</strong>d<br />
because it reveals so much about him, other than<br />
he must have been a pretty brave young man, but<br />
rather because it is the only opportunity for the<br />
rea<strong>de</strong>r to meet “a hero in the making”.<br />
Wallenberg’s actions in Budapest are admirable,<br />
but also incomprehensible. How could this timid<br />
businessman, this somewhat insipid character, in<br />
a short time be transformed into a powerful com-<br />
man<strong>de</strong>r, courageously and cunningly fighting the<br />
Arrow Cross and Nazi.<br />
How was it done? Who was he, in reality? What<br />
did he carry insi<strong>de</strong> that ma<strong>de</strong> this metamorphosis<br />
possible?<br />
Saying that Wallenberg will disappear is, obvi-<br />
ously, a simplification. On one level the Swedish<br />
diplomat is steadily getting closer. As a symbol. He<br />
is an honorary citizen of three countries. His face<br />
is found on stamps, and schools, organizations,<br />
awards and streets of cities are named after him.<br />
From the 90s he has become known throughout<br />
the world as on of the central heroes of the war,<br />
primarily thanks to the Americans.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
17
gärning? Varför inte svenskarna, eller ungrarna, el-<br />
ler judarna? Eller <strong>de</strong>n judiska staten? Eller FN? Och<br />
varför tog <strong>de</strong>t så lång tid?<br />
Somliga menar att Wallenberg blev fa<strong>de</strong>rlös två<br />
gånger. Först när hans far avli<strong>de</strong>r några måna<strong>de</strong>r<br />
innan sonen föds i augusti 1912, och sedan när han<br />
själv blir tillfångatagen i januari 1945.<br />
Kanske ha<strong>de</strong> Wallenberg kunnat räddas till efter-<br />
värl<strong>de</strong>n, om mer ha<strong>de</strong> gjorts, och tidigare. Misstag,<br />
oklarheter, ointresse och rädsla har medverkat till<br />
vår otydliga bild av <strong>de</strong>n svenske diplomaten.<br />
Två andra förebil<strong>de</strong>r från samma sekel, Mahatma<br />
Gandhi och Martin Luther King, förefaller vara<br />
rädda<strong>de</strong> till eftervärl<strong>de</strong>n, och kan förhoppnings-<br />
vis nyttjas som mo<strong>de</strong>ller för komman<strong>de</strong> gene-<br />
rationer.<br />
De existerar i form av ljudupptagningar och doku-<br />
mentärfilmer, <strong>de</strong>ras ungdomsår präglas vid flera<br />
tillfällen av <strong>de</strong>t komman<strong>de</strong> uppdraget, och <strong>de</strong> dör<br />
båda en våldsam död, ihjälskjutna av fien<strong>de</strong>n. En<br />
betydligt bättre kombination av omständigheter,<br />
om man vill bli ihågkommen.<br />
I Wallenbergs fall vet vi inte ens om, och i så fall<br />
när, var och varför han dog. Å andra sidan, Gandhi<br />
och King stod upp för indierna och <strong>de</strong> svarta i USA,<br />
<strong>de</strong> stred för sitt folk, un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>t att Wallenberg<br />
slogs för ”<strong>de</strong>n andre”, och <strong>de</strong>t i dubbel bemärkelse;<br />
han riskera<strong>de</strong> sitt liv för en främman<strong>de</strong> nation i<br />
ett främman<strong>de</strong> land. På så vis framstår han som<br />
ett annat slags hjälte, en mer mo<strong>de</strong>rn, en världs-<br />
medborgare, och därmed minst lika viktig som<br />
”nationalisterna” Gandhi och King.<br />
I jämförelse med <strong>de</strong>ras väl dokumentera<strong>de</strong> livs-<br />
historier ter sig tyvärr berättelsen om Wallenberg<br />
som en avlägsen saga. Hjälten anas, visst, men för<br />
<strong>de</strong>t mesta i dis och dimma, och ytterst sällan möj-<br />
lig att helt urskilja.<br />
Att rädda Raoul Wallenberg till eftervärl<strong>de</strong>n är<br />
eventuellt ett omöjligt projekt. Men vi bor<strong>de</strong><br />
försöka. Han är för viktig att ge upp.<br />
18 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
This in itself is remarkable. How come the Amer-<br />
icans were the ones to acknowledge his <strong>de</strong>eds?<br />
Why not the Swe<strong>de</strong>s, or the Hungarians, or the<br />
Jews? Or even the Jewish state? Or the UN? And<br />
why did it take so long?<br />
Some people are of the opinion that Wallenberg<br />
lost his father twice. First when his father died a<br />
couple of months before Raoul was born in Au-<br />
gust, 1912. And then when he himself was captured<br />
in January, 1945.<br />
Perhaps Wallenberg could have been saved for<br />
posterity, if more had been done, and earlier.<br />
Mistakes, confusion, a lack of interest, and fear<br />
have contributed to the fuzzy image we have of<br />
the Swedish diplomat.<br />
Two other heroes of the same century, Mahatma<br />
Gandhi and Martin Luther King, both seem to be<br />
saved for posterity, and may hopefully serve as<br />
mo<strong>de</strong>ls for later generations.<br />
Gandhi and King exist in the form of sound record-<br />
ings and documentary films, their youth is on sev-<br />
eral occasions shaped by their mission to be, and<br />
they both died a violent <strong>de</strong>ath, shot <strong>de</strong>ad by the<br />
enemy. A far better combination of circumstances,<br />
if you want to be remembered.<br />
In the case of Wallenberg we do not even know<br />
if he is <strong>de</strong>ad, let alone when and where. Or why.<br />
Gandhi and King stood up for the Indian people<br />
and the black people in the United States, respec-<br />
tively. They fought for their own people, while Wal-<br />
lenberg took the si<strong>de</strong> of “the other”, in two ways:<br />
He put his life at risk to save a foreign people, in a<br />
foreign country. He must therefore be viewed as<br />
another kind of hero and mo<strong>de</strong>l, a more mo<strong>de</strong>rn<br />
one, a world citizen, just as important as the “na-<br />
tionalists”, Gandhi and King.<br />
Compared to their well-documented lives and<br />
achievements, the story of Wallenberg, regret-<br />
tably, is more akin to a distant fairytale. You sense<br />
the hero, absolutely, but he is mostly veiled in a<br />
kind of mist, and can rarely be ma<strong>de</strong> out clearly.<br />
Saving Raoul Wallenberg for posterity, may be<br />
an impossible task. But we ought to try. He is too<br />
important to lose.
Vem var han? Mina intryck var bara fragment.<br />
Han var släkt med bankfamiljen. Han rädda<strong>de</strong><br />
judar i Budapest. Han rädda<strong>de</strong> min farbror. Han<br />
kän<strong>de</strong> min farfar som var social<strong>de</strong>mokratisk exil-<br />
ungrare och flykting i Stockholm un<strong>de</strong>r kriget. Han<br />
hölls fången av ryssarna och gick ett okänt ö<strong>de</strong><br />
till mötes i Sovjet. Och långfilmen Go´afton, Herr<br />
Wallenberg.<br />
mina trådar<br />
till Raoul Wallenberg<br />
Hans portfölj har jag sett på promena<strong>de</strong>r i Kappsta<br />
på Lidingö, där <strong>de</strong>n står som ett märkligt monu-<br />
ment vid hans morföräldrars gamla lantställe.<br />
Man ser ännu trappan upp till ytterdörren, men<br />
för övrigt finns bara grun<strong>de</strong>n till huset kvar som<br />
ruin. Och där vid trappan står <strong>de</strong>n där metallport-<br />
följen med initialerna ”RW”, som om han nyss var<br />
där och ha<strong>de</strong> glömt <strong>de</strong>n.<br />
Tomas Böhm<br />
Getting my bearings<br />
on Raoul Wallenberg<br />
Who was he? My impressions were but fragments.<br />
He was related to that family of bankers. He saved<br />
Jews in Budapest. He saved my uncle. He knew my<br />
grandfather, who was an exiled Hungarian social<br />
<strong>de</strong>mocrat and refugee, in Stockholm, during the<br />
war. He was held captive by the Russians and met<br />
an unknown fate in the Soviet Union. And then that<br />
feature film Good Evening, Mr. Wallenberg.<br />
I have seen his briefcase on walks at Kappsta in Li-<br />
dingö, a singular monument perched at his grand-<br />
parents’ old country house. You can still see the<br />
steps leading up to the front door, but apart from<br />
that, the only thing left is the foundation of the<br />
house. And there, next to those steps, is that metal<br />
briefcase with the initials “RW”, as if he had been<br />
there a moment ago, and simply left it behind.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
19
Men vem var han? Jag tyckte jag kom honom<br />
närmare, när jag gjor<strong>de</strong> min <strong>de</strong>l av förbere<strong>de</strong>l-<br />
searbetet för utställningen på Judiska Museet.<br />
Vi diskutera<strong>de</strong>, läste litteraturen om honom, såg<br />
på fotografier, lär<strong>de</strong> av <strong>de</strong>m som visste mer. Plöts-<br />
ligt framträd<strong>de</strong> han som levan<strong>de</strong> gestalt, som en<br />
person. En fa<strong>de</strong>rlös pojke, som var nära sin unga<br />
mamma och som längta<strong>de</strong> efter farfar, som var<br />
utomlands och skrev brev till honom.<br />
Jag har försökt teckna <strong>de</strong>n bild jag fick av hans<br />
utveckling i utställningen. Hans förhållan<strong>de</strong> till<br />
farfar och mo<strong>de</strong>rn, positionen i förhållan<strong>de</strong> till<br />
farfars bankbrö<strong>de</strong>r, förväntningarna om att fylla<br />
<strong>de</strong>n dö<strong>de</strong> fa<strong>de</strong>rns plats, att bli någon som skulle<br />
märkas. Hur hans utbildning bå<strong>de</strong> forma<strong>de</strong>s till-<br />
sammans med farfar, men där han samtidigt insöp<br />
sina egna intryck, och kanske gjor<strong>de</strong> upp sina egna<br />
planer, som förmodligen inte var särskilt klara el-<br />
ler medvetna för honom själv. Men när uppdraget<br />
till Ungern kom, var han mentalt förberedd. Han<br />
kun<strong>de</strong> inte ha gjort på annat sätt när han kom dit.<br />
Han var modig och därmed osårbar, skyddad av en<br />
övertygelse om att han gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t rätta.<br />
Men han måste också ha varit rädd, förtvivlad<br />
att inte kunna räcka till och känna tvivel om han<br />
gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong> rätta valen. När jag ser och hör Alice<br />
Breuers historia som visas på utställningen kom-<br />
mer han ännu närmare, eftersom hon är en god<br />
vän och kollega till mig. Hon skulle inte ha överlevt<br />
utan honom. Skulle Förintelsen över huvudtaget<br />
varit möjlig om <strong>de</strong>t ha<strong>de</strong> funnits tusen personer<br />
som bara ha<strong>de</strong> haft en tion<strong>de</strong>l var av hans mod<br />
och initiativkraft? Han ha<strong>de</strong> ”chutzpah”, en för-<br />
måga att överskrida gränsen för <strong>de</strong>t förvänta<strong>de</strong>,<br />
att med fantasins hjälp använda en auktoritet,<br />
som egentligen bara ha<strong>de</strong> täckning i hans röst<br />
och mod. Det godas okuvliga riddare. ”Det här är<br />
mina skyddslingar! De har svenska skyddspass!<br />
Befria <strong>de</strong>m ögonblickligen!”<br />
Det skulle kunna kallas civilkurage också, en vac-<br />
cination mot att dras med i grymma gruppmeka-<br />
nismer eller passivt bredvidståen<strong>de</strong>. Att vara en<br />
<strong>de</strong>l av historien och känna ansvar för att forma <strong>de</strong>n<br />
med vissheten om att <strong>de</strong>t goda ständigt måste<br />
försvaras, annars kommer <strong>de</strong>t att gå un<strong>de</strong>r. Den<br />
vissheten ha<strong>de</strong> han.<br />
20 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
But who was he? I think I got closer to him, when<br />
I was doing my bit of research for the exhibition<br />
at the Jewish Museum in Stockholm. We had dis-<br />
cussions and read books about him, we studied<br />
photographs and learned from those who knew<br />
more. And sud<strong>de</strong>nly he appeared before me,<br />
alive. A fatherless boy, who was close to his young<br />
mother and longed for his grandfather, who was<br />
abroad and wrote letters to him.<br />
In this exhibition, I have tried to outline the<br />
impression I had of Raoul’s <strong>de</strong>velopment. His<br />
relationships with his mother and grandfather,<br />
his position vis-à-vis his grandfather’s banker<br />
brothers, the expectations of him taking his<br />
<strong>de</strong>ad father’s place, and that he should become<br />
someone worthy of note. How his education<br />
was planned together with the grandfather, but<br />
where he also absorbed impressions of his own,<br />
and maybe hatched plans for himself, which were<br />
probably neither very clear nor well conceived. But<br />
when he received his Hungarian mission, he was<br />
mentally prepared. And he could not have acted<br />
differently, once he arrived there. He was coura-<br />
geous and therefore invulnerable, protected by his<br />
conviction that what he did what was right.<br />
But he must have been afraid, too. Must have felt<br />
<strong>de</strong>spair at not being able to do everything, and<br />
doubting whether he ma<strong>de</strong> the right choices.<br />
When I see and hear Alice Breuer’s story, shown<br />
at the exhibition, he comes even closer, prob-<br />
ably because she is a good friend and colleague<br />
of mine. She would not have survived had it not<br />
been for him. Would the Holocaust have been<br />
possible, had there been a thousand people, each<br />
with only a tenth of his courage and initiative? He<br />
had “chutzpah”. An ability to transcend the limit<br />
of what might be expected, and to muster up an<br />
authority, which had no other backing than his<br />
voice and his courage. The Invincible Defen<strong>de</strong>r of<br />
Good. “They are my protectees! They have Swedish<br />
‘Schutzpasses’! Release them immediately!”<br />
It could also be called the courage of standing up<br />
for your own beliefs. A vaccination against getting<br />
caught up in cruel group dynamics or becoming<br />
a passive bystan<strong>de</strong>r. To be a part of history and<br />
be responsible for shaping it, knowing that we<br />
constantly need to <strong>de</strong>fend that which is good, or<br />
it will perish. He knew that.
Och mitt i <strong>de</strong>tta kaos<br />
– Raoul Wallenberg<br />
I arbetetmed utställningen om Raoul<br />
Wallenberg tänker man framförallt på offren,<br />
<strong>de</strong> som mörda<strong>de</strong>s, skända<strong>de</strong>s, tortera<strong>de</strong>s, men<br />
också på <strong>de</strong>m som genom hans räddningsinsatser<br />
överlev<strong>de</strong>.<br />
Detta fullständigt urskillningslösa mördan<strong>de</strong> som<br />
tyska och ungerska nazister gjor<strong>de</strong> sig skyldiga<br />
till i krigets slutske<strong>de</strong> samtidigt som mullret av<br />
sovjetiska kanoner närma<strong>de</strong> sig! Och mitt i <strong>de</strong>tta<br />
kaos, Raoul Wallenberg, som tillsammans med<br />
andra goda krafter försökte kämpa emot <strong>de</strong>tta<br />
vansinne. Han kän<strong>de</strong> säkert ofta förtvivlan, sorg<br />
och vanmakt i sina försök att rädda så många som<br />
möjligt. Ibland lycka<strong>de</strong>s han, ibland inte. En brin-<br />
nan<strong>de</strong> låga, envishet, stark vilja och ett oerhört<br />
mod är några av <strong>de</strong> egenskaper han måste ha haft<br />
för att orka fortsätta sin kamp.<br />
Raoul Wallenberg är också lätt att i<strong>de</strong>ntifiera sig<br />
med, glad, nyfiken och äventyrslysten i sin ung-<br />
dom. Därtill ha<strong>de</strong> han ett intresse och en utbild-<br />
ning som överensstämmer med min egen.<br />
Att ha fått möjlighet att arbeta med utställningen<br />
har varit mycket stimuleran<strong>de</strong> och tankeväckan<strong>de</strong>.<br />
Utställningens disponering och form är ett försök<br />
att på ett pedagogiskt sätt skildra människan<br />
Raoul Wallenberg, hans liv och insats i <strong>de</strong>n tid<br />
och miljö han verka<strong>de</strong>. Med bil<strong>de</strong>r, filmer, ljud och<br />
ljus försöker vi antyda <strong>de</strong>n tidsanda och <strong>de</strong> miljöer<br />
han befann sig i. Kontrasterna är slåen<strong>de</strong>: trygg-<br />
het – kaos, äventyr – blodigt allvar, me<strong>de</strong>lpunkt<br />
– övergiven!<br />
Min förhoppning är att utställningen, Raoul<br />
Wallenberg – one man can make a difference, ska<br />
nå ut och bidra till kampen mot rasism i olika former.<br />
En enda människa kan göra hela skillna<strong>de</strong>n.<br />
Gabriel Her<strong>de</strong>vall<br />
And at the centre of this<br />
chaos – Raoul Wallenberg<br />
When working on the Raoul Wallenberg<br />
exhibition, one primarily thinks of the victims:<br />
those who were killed, abused and tortured. But<br />
also of those, who through his rescuing mission,<br />
managed to survive.<br />
That completely indiscriminate killing that the<br />
German and Hungarian nazis committed in the<br />
final stages of the war, as the roaring of Soviet<br />
guns approached! And at the centre of that chaos,<br />
Raoul Wallenberg, who together with other good<br />
forces tried to combat this madness. Many times<br />
he must have <strong>de</strong>spaired, felt utterly sad and power-<br />
less in his attempt to save as many as possible.<br />
Sometimes he succee<strong>de</strong>d, at other times he did<br />
not. Passion, stubbornness and willpower, as well<br />
as tremendous courage are some of the qualities<br />
he must have had to keep battling.<br />
It is also easy to i<strong>de</strong>ntify with Raoul Wallenberg,<br />
who was a happy, inquisitive and adventurous<br />
young man. Besi<strong>de</strong>s, his interests and education<br />
parallel mine.<br />
Working on the exhibition has been very stimulat-<br />
ing and thought-provoking. The organisation and<br />
<strong>de</strong>sign of the display are an attempt to portray<br />
Raoul Wallenberg, the person, in an instructive<br />
manner, and to show his life and mission, where<br />
and when it took place. Using photographs, films,<br />
sound and light we try to create a sense of the<br />
time and place where he moved. The contrasts<br />
are striking: security – chaos; adventure – grave<br />
danger; focus – abandonment!<br />
I hope that the exhibition, Raoul Wallenberg<br />
– one man can make a difference, will reach many<br />
people, and that it will contribute to the struggle<br />
against racism of every kind.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
21
”Mannen med ormen”.<br />
Minnesmärket som uppför<strong>de</strong>s i Budapest 1946<br />
av skulptören Pál Pátzay försvann natten före<br />
avtäckningen. Det dök sedan anonymt upp<br />
Raouls ungerska körkort.<br />
utanför en farmaceutisk fabrik<br />
Raoul’s Hungarian driving licence.<br />
Raouls almanacka.<br />
Raoul’s diary.<br />
i sta<strong>de</strong>n Debrecen.<br />
22 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
“The man and the serpent”. Sculptor Pál<br />
Pátzay’s memorial erected in Budapest in<br />
1946, which disappeared the night before<br />
it was to be unveiled. It later, inexplicably,<br />
turned up outsi<strong>de</strong> a pharmaceutical factory,<br />
in the town of Debrecen.<br />
Wallenbergs svenska<br />
diplomatpass som gick ut <strong>de</strong>n<br />
31 <strong>de</strong>cember 1944 förläng<strong>de</strong>s<br />
av Per Anger <strong>de</strong>n 30 <strong>de</strong>cember<br />
1944 till <strong>de</strong>n 30 juni 1945.<br />
Wallenberg’s diplomatic<br />
passport, which expired on 31<br />
December, 1944, was granted<br />
extension by Per Anger on<br />
30 December, with the new<br />
expiry date of 30 June, 1945.<br />
Raouls första inresevisering<br />
daterad till <strong>de</strong>n 8 juli 1944<br />
giltig till <strong>de</strong>n 15 juli 1944.<br />
Raoul’s first entry visa,<br />
dated 8 July, 1944, valid until<br />
15 July, 1944.
Sammanfattning av <strong>de</strong>n<br />
svensk-ryska arbetsgruppens<br />
och Eliassonkommissionens<br />
rapporter<br />
<strong>de</strong>n svensk-ryska arbetsgruppen<br />
framla<strong>de</strong> sina båda rapporter – en svensk och<br />
en rysk – i januari 2001. Enighet råd<strong>de</strong> om att<br />
var<strong>de</strong>ra sidan skulle framlägga sin egen redovis-<br />
ning. Den svenska rapporten omfattar drygt 200<br />
sidor jämte bilagor. Inledningsvis redogöres för<br />
arbetets uppläggning och genomföran<strong>de</strong>, varefter<br />
följer en kort beskrivning av <strong>de</strong>t politiska läget<br />
i Sovjetunionen 1944-1957 och en rekapitule-<br />
ring av Raoul Wallenbergs insatser i Budapest.<br />
Omständigheterna kring Raoul Wallenbergs<br />
arrestering redovisas med hjälp av sovjetiska<br />
dokument och vittnesmål av före <strong>de</strong>tta sov-<br />
jetiska officerare. Därutöver uppmärksammas<br />
arresteringen av <strong>de</strong> schweiziska diplomaterna<br />
Feller och Meier jämte or<strong>de</strong>rn att föra <strong>de</strong>m till<br />
Moskva ”på samma sätt som Wallenberg”.<br />
Även om orsakerna till Raoul Wallenbergs fängs-<br />
lan<strong>de</strong> inte kunnat fastställas med säkerhet görs<br />
en genomgång av <strong>de</strong> olika hypoteser som fram-<br />
kommit un<strong>de</strong>r arbetsgruppens utredning. De<br />
viktigaste av <strong>de</strong>ssa är att han misstänkts för<br />
spioneri samt att avsikten kan ha varit att an-<br />
vända honom för utväxling mot sovjetiska med-<br />
borgare i Sverige analogt med vad som hän<strong>de</strong> i<br />
<strong>de</strong>t schweiziska fallet.<br />
Omständigheterna kring Raoul Wallenbergs<br />
fängelsevistelse i Moskva februari 1945 – juli<br />
1947 analyseras på grundval av sovjetiska doku-<br />
ment, intervjuer med före <strong>de</strong>tta medarbetare i<br />
säkerhetsorganen samt vittnesmålen från Raoul<br />
Wallenbergs medfångar. Framför allt <strong>de</strong> sovjetiska<br />
men även <strong>de</strong> svenska myndigheternas handlägg-<br />
ning av Wallenbergären<strong>de</strong>t beskrivs utförligt på<br />
grundval av skriftliga och muntliga källor.<br />
Jan Lundvik<br />
Summary of the reports of<br />
the swedish-russian working<br />
group and the eliasson<br />
commission<br />
the swedish-russian Working Group<br />
submitted their two reports – one Swedish and<br />
one Russian – in January, 2001. It was unanimously<br />
felt that both si<strong>de</strong>s would present their own<br />
findings. The Swedish report comprises a little<br />
over 200 pages, plus appendices. First, there is a<br />
presentation of how the work was structured and<br />
carried out, and then follows a short <strong>de</strong>scription<br />
of the political situation in the Soviet Union<br />
between 1944 and 1957 as well as a recapitulation<br />
of Raoul Wallenberg’s actions in Budapest. The<br />
circumstances of Raoul Wallenberg’s arrest are<br />
shown using Soviet documents and evi<strong>de</strong>nce given<br />
by former Soviet officers. Furthermore, attention<br />
is given to the arrest of the Swiss diplomats, Feller<br />
and Meier, as well as the or<strong>de</strong>r to take them to<br />
Moscow, “in the same way as Wallenberg”.<br />
Even though the reasons for the imprisonment<br />
of Raoul Wallenberg have not been conclusively<br />
established, there is a presentation of the various<br />
hypotheses, which have come up in the commit-<br />
tee’s investigations. The most important theories<br />
are that he is suspected of espionage, and that<br />
the intention may have been to use him in an ex-<br />
change for Soviet citizens in Swe<strong>de</strong>n, in keeping<br />
with what happened in the Swiss case.<br />
The circumstances of Raoul Wallenberg’s impris-<br />
onment in Moscow between February, 1945 and<br />
July, 1947, are analyzed on the basis of Soviet docu-<br />
mentation, interviews with former counter-intel-<br />
ligence staff, as well as evi<strong>de</strong>nce given by fellow<br />
prisoners. Particularly the Russian, but also the<br />
Swedish authorities’ handling of the Wallenberg<br />
case are <strong>de</strong>scribed in <strong>de</strong>tail, based on written and<br />
spoken sources.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
23
Trots att Sverige fått ett officiellt med<strong>de</strong>lan<strong>de</strong><br />
från <strong>de</strong>n sovjetiska sidan om att Raoul Wal-<br />
lenberg tagits om hand av sovjetiska trupper i<br />
Budapest åberopa<strong>de</strong>s <strong>de</strong>tta endast sällan i <strong>de</strong><br />
svenska framställningarna. Den svenske ministern<br />
i Moskva, Sö<strong>de</strong>rblom, uttala<strong>de</strong> i stället upprepa<strong>de</strong><br />
gånger som sin personliga mening till ryssarna att<br />
Raoul Wallenberg omkommit i Ungern och till sist<br />
framför<strong>de</strong> han <strong>de</strong>tta direkt till Stalin. Hans rapport<br />
om samtalet med Stalin föranled<strong>de</strong> ingen reak-<br />
tion i Stockholm. Ryssarna bemötte <strong>de</strong> svenska<br />
framställningarna om Raoul Wallenberg med att<br />
erinra om kraven på hemsändan<strong>de</strong> av sovjetiska<br />
medborgare i Sverige på ett sätt som antyd<strong>de</strong> att<br />
frågan skulle kunna lösas genom utväxling. På<br />
svensk sida tycktes endast få personer ha uppfat-<br />
tat <strong>de</strong>tta.<br />
På följan<strong>de</strong> sida:<br />
Ytterst hemligt<br />
Till Kamrat V S Abakumov, generalöverste<br />
Minister för <strong>de</strong>n statliga säkerheten, SSSR<br />
Rapport<br />
Härmed rapporterar jag att <strong>de</strong>n av Er kän<strong>de</strong><br />
intagne Wallenberg i natt plötsligt avlidit i sin<br />
cell, förmodligen till följd av en myokardinfarkt.<br />
Mot bakgrund av <strong>de</strong> instruktioner Ni utfärdat<br />
om att Wallenberg skall stå un<strong>de</strong>r personlig<br />
uppsikt ber jag Er om anvisningar om vem som<br />
ska ges i uppdrag att obducera liket för att<br />
fastställa dödsorsaken.<br />
[namnteckning, ö.a.]<br />
Chefen för fängelsets sjukvårdsav<strong>de</strong>lning,<br />
Överste inom sjukvårdstjänsten<br />
17/7 1947<br />
Rapport avlagd till ministern personligen.<br />
Or<strong>de</strong>r given om kremering av liket utan<br />
obduktion.<br />
17/7<br />
[namnteckning, ö.a.]<br />
24 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
Although Swe<strong>de</strong>n had received an official note<br />
from the Soviets, saying that Raoul Wallenberg<br />
was taken into custody by Soviet troops in Bu-<br />
dapest, it was referred to only occasionally in the<br />
Swedish appeals. Instead, Sö<strong>de</strong>rblom, the Swedish<br />
minister in Moscow, repeatedly stated his personal<br />
belief to the Russians, that Raoul Wallenberg had<br />
been killed in Hungary, and ultimately he conveyed<br />
this face to face with Stalin. Sö<strong>de</strong>rberg’s report on<br />
meeting Stalin provoked no reaction in Stockholm.<br />
The Russians respon<strong>de</strong>d to the Swedish appeals<br />
about Raoul Wallenberg by reiterating their <strong>de</strong>-<br />
mands for the repatriation of Soviet citizens in<br />
Swe<strong>de</strong>n, in a way which indicated that the issue<br />
could be solved through an exchange. On the part<br />
of the Swe<strong>de</strong>s, only a few people appear to have<br />
un<strong>de</strong>rstood this.<br />
Please see next page:<br />
Strictly confi<strong>de</strong>ntial<br />
To Comra<strong>de</strong> VS Abakumov, Col.-General<br />
Minister for State Security, USSR<br />
Report<br />
I hereby report that the internee Wallenberg, known<br />
by you, last night sud<strong>de</strong>nly passed away in his cell,<br />
following a suspected myocardic infarction.<br />
Following your instructions that Wallenberg be<br />
placed un<strong>de</strong>r personal supervision, I await your advice<br />
on whom to appoint for a post mortem examination<br />
to ascertain the cause of <strong>de</strong>ath.<br />
[signature, translator’s note]<br />
Head of prison medical wards,<br />
Colonel, medical care<br />
17 July, 1947<br />
Personally reported to the minister.<br />
Or<strong>de</strong>r issued for the cremation of the corpse, without<br />
post mortem.<br />
17 July<br />
[signature, translator’s note]
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
25
I augusti 1947 kom ett officiellt sovjetiskt besked,<br />
vari påstods att Raoul Wallenberg var okänd i<br />
Sovjetunionen. Av dokumentation som arbets-<br />
gruppen fått tillgång till framgår att beske<strong>de</strong>t<br />
föregåtts av kontakter mellan olika sovjetiska<br />
myndigheter, men <strong>de</strong>t troligen avgöran<strong>de</strong> doku-<br />
mentet, ett brev från säkerhetsministern Abaku-<br />
mov till utrikesminister Molotov <strong>de</strong>n 17 juli 1947,<br />
har inte påträffats.<br />
Sedan Sverige genom vittnesmål från hem-<br />
vändan<strong>de</strong> tyska krigsfångar påvisat att Raoul<br />
Wallenberg suttit fängslad i Moskva åtmins-<br />
tone åren 1945-1947 såg sig <strong>de</strong>n sovjetiska<br />
regeringen nödsakad att revi<strong>de</strong>ra sitt tidigare<br />
besked. I februari 1957 med<strong>de</strong>la<strong>de</strong> utrikesminis-<br />
ter Gromyko att Raoul Wallenberg faktiskt hållits<br />
fängslad i Moskva men att han enligt en rapport<br />
från läkaren i Lubjankafängelset, <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong><br />
Smoltsovrapporten, avlidit till följd av en så kal-<br />
la<strong>de</strong> myokardinfarkt <strong>de</strong>n 17 juli 1947. I tillgängliga<br />
dokument och genom intervjuer kan vi följa hur<br />
<strong>de</strong> sovjetiska myndigheterna ansträng<strong>de</strong> sig<br />
att få fram en version som ”kun<strong>de</strong> duga som<br />
halvsanning”.<br />
Rapporten diskuterar vidare olika hypoteser om<br />
vad som kan ha hänt Raoul Wallenberg i juli 1947<br />
med utgångspunkt från att något avgöran<strong>de</strong><br />
inträffa<strong>de</strong> då. Från rysk sida hävdas alltjämt<br />
att han skulle ha avlidit vid <strong>de</strong>nna tid, men ar-<br />
betsgruppen har inte fått fram några bevis som<br />
enligt svensk uppfattning medger <strong>de</strong>finitiva<br />
slutsatser härvidlag. Särskilt <strong>de</strong> sista åren av<br />
utredningsarbetet ägna<strong>de</strong>s därför åt att söka<br />
verifiera vittnesmål om att Raoul Wallenberg<br />
skulle ha befunnit sig i fängelser eller läger även<br />
efter 1947. Inte heller härom kun<strong>de</strong> någon <strong>de</strong>fi-<br />
nitiv klarhet nås. Avslutningsvis förs i rapporten<br />
resonemang om beslutsprocesserna på sovjetisk<br />
sida inför beske<strong>de</strong>n 1947 och 1957, giltiga för så-<br />
väl <strong>de</strong>t fall att Raoul Wallenberg avled/avrätta<strong>de</strong>s<br />
som att han isolera<strong>de</strong>s. Bristerna i <strong>de</strong>t svenska<br />
ageran<strong>de</strong>t 1945-1947 belyses än en gång i <strong>de</strong>tta<br />
sammanhang.<br />
»•«<br />
Den ryska rapporten omfattar knappt 40 sidor<br />
och är såle<strong>de</strong>s betydligt kortare än <strong>de</strong>n svenska.<br />
Den redogör för formalia kring arbetsgruppens<br />
26 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
In August, 1947, there was an official Soviet state-<br />
ment, which claimed that Raoul Wallenberg was<br />
not known in the Soviet Union. Documentation<br />
available to the Swedish committee reveal that,<br />
prior to the statement, contact between different<br />
Soviet authorities took place, but the seemingly<br />
<strong>de</strong>cisive document, a letter from the Security<br />
minister Abakumov to Foreign secretary Molotov,<br />
dated 17 July, 1947, has never been retrieved.<br />
When Swe<strong>de</strong>n, through the evi<strong>de</strong>nce of German<br />
POWs returning home, were able to show that<br />
Raoul Wallenberg had been imprisoned in Mos-<br />
cow, at least between 1945 and 1947, the Soviet<br />
government were compelled to revise their previ-<br />
ous statement. In February, 1957, Foreign secretary<br />
Gromyko <strong>de</strong>clared that Raoul Wallenberg had in-<br />
<strong>de</strong>ed been imprisoned in Moscow, but that he, ac-<br />
cording to a report by the Lubjanka prison doctor<br />
– the so-called Smoltsov report – had passed away<br />
in the aftermath of a so-called myocardial infarc-<br />
tion, on 17 July, 1947. Through available documen-<br />
tation and interviews we can see how the Soviet<br />
authorities ma<strong>de</strong> an effort to produce a version<br />
that could be “passed off as a half-truth”.<br />
The report also discusses various hypotheses<br />
about what might have happened to Raoul Wal-<br />
lenberg in July, 1947, based on the assumption<br />
that something <strong>de</strong>cisive occurred at that point.<br />
The Russians still maintain that he did die at that<br />
time, but the committee have not been able to<br />
find any evi<strong>de</strong>nce that, from a Swedish point of<br />
view, permits <strong>de</strong>finitive conclusions in the matter.<br />
The final years of the investigation were therefore<br />
particularly <strong>de</strong>dicated to attempting to verify evi-<br />
<strong>de</strong>nce that Raoul Wallenberg had been in prisons<br />
or camps, also after 1947. Nothing conclusive came<br />
of this work, either. Finally, the report contains a<br />
discussion of the Soviet <strong>de</strong>cision processes leading<br />
up to the statements of 1947 and 1957, equally rel-<br />
evant for the case of the <strong>de</strong>ath/execution of Raoul<br />
Wallenberg or that he was put in isolation. The<br />
shortcomings of the Swedish conduct between<br />
1945 and 1947 are here illuminated, yet again.<br />
»•«<br />
The Russian report contains less than 40 pages,<br />
which makes it consi<strong>de</strong>rably shorter than the Swed-<br />
ish one. It discusses the formal working procedures
Utdrag ur Staffan Sö<strong>de</strong>rbloms rapport om sitt<br />
samtal med Stalin <strong>de</strong>n 18 juni 1946.<br />
verksamhet och för <strong>de</strong> olika dokument som på-<br />
träffa<strong>de</strong>s i ryska arkiv. På grundval av <strong>de</strong>ssa dras<br />
slutsatsen att oavsett oklarheterna beträffan<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong> Smoltsovrapportens status får<br />
<strong>de</strong>ss huvudsakliga innehåll – att Raoul Wal-<br />
lenberg avlidit <strong>de</strong>n 17 juli 1947 – anses styrkt av<br />
<strong>de</strong>ls <strong>de</strong>t faktum att <strong>de</strong>t ej återfunna brevet från<br />
Excerpt from Staffan Sö<strong>de</strong>rblom’s report on his<br />
meeting with Stalin on 18 June, 1946.<br />
of the committee, as well as the various documents<br />
that have been found in Russian archives. On the<br />
basis of this documentation, it is conclu<strong>de</strong>d that,<br />
regardless of the uncertainties surrounding the<br />
status of the so-called Smoltsov report, its central<br />
contention – that Raoul Wallenberg died on 17 July,<br />
1947 – is strengthened by the fact that the missing<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
27
Abakumov till Molotov är daterat samma dag, <strong>de</strong>ls<br />
att ett antal av Raoul Wallenbergs medfångar kort<br />
därefter förhör<strong>de</strong>s om sina kontakter med honom<br />
och placera<strong>de</strong>s i isoleringscell. Rapporten konsta-<br />
terar också att trots omfattan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rsökningar<br />
har inga övertygan<strong>de</strong> belägg för att Wallenberg<br />
skulle ha varit i livet efter 1947 påträffats. Nämnas<br />
bör att från Eliassonkommissionens sida riktas<br />
kritik mot <strong>de</strong>n ryska rapporten för avsakna<strong>de</strong>n av<br />
källhänvisningar och för mindre väl un<strong>de</strong>rbyggda<br />
resonemang.<br />
»•«<br />
Den så kalla<strong>de</strong> Eliassonkommissionen tillsattes i<br />
oktober 2001 för att utreda <strong>de</strong>n svenska utrikes-<br />
ledningens ageran<strong>de</strong> i fallet Raoul Wallenberg<br />
och framla<strong>de</strong> sin drygt 750 sidor tjocka rapport i<br />
februari 2003 un<strong>de</strong>r titeln Ett diplomatiskt miss-<br />
lyckan<strong>de</strong>. Inledningsvis redogörs för omständig-<br />
heterna kring rekryteringen av Raoul Wallenberg<br />
för uppdraget i Ungern, och kommissionen kon-<br />
staterar att <strong>de</strong>t i allt väsentligt rör<strong>de</strong> sig om ett<br />
amerikanskt uppdrag.<br />
Utredningens tyngdpunkt utgöres av en mycket<br />
noggrann analys av omständigheterna kring<br />
Raoul Wallenbergs försvinnan<strong>de</strong> och hur <strong>de</strong>ssa<br />
uppfatta<strong>de</strong>s av utrikesledningen åren 1945-47.<br />
Steg för steg klarlägges hur olika bil<strong>de</strong>r av vad<br />
som hänt Raoul Wallenberg uppstod i Stockholm<br />
och avlöste varandra. Den första bil<strong>de</strong>n – Raoul<br />
Wallenberg i sovjetiskt beskydd – bygg<strong>de</strong> på<br />
<strong>de</strong>t officiella sovjetiska beske<strong>de</strong>t i januari 1945<br />
om att Wallenberg omhän<strong>de</strong>rtagits av <strong>de</strong> sov-<br />
jetiska styrkorna i Budapest. Redan i slutet av<br />
februari ersattes <strong>de</strong>nna bild av en annan, bil<strong>de</strong>n<br />
av Raoul Wallenberg försvunnen i bil mot okänd<br />
<strong>de</strong>stination, och efter ytterligare en månad<br />
framträd<strong>de</strong> en tredje bild av Raoul Wallenberg<br />
som död. Denna bild blev förhärskan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r<br />
flera år och förträng<strong>de</strong>s först så småningom av<br />
<strong>de</strong>n fjär<strong>de</strong> bil<strong>de</strong>n – Raoul Wallenberg i sovjetisk<br />
fångenskap.<br />
Kommissionen visar hur <strong>de</strong> sparsamma och ofta<br />
motstridiga uppgifter om Raoul Wallenbergs<br />
försvinnan<strong>de</strong> som kom till utrikesledningens<br />
kännedom bidrog till uppkomsten av <strong>de</strong>ssa lika<br />
skiftan<strong>de</strong> som grundlösa föreställningar om hans<br />
ö<strong>de</strong>. Att Sveriges minister i Moskva, Staffan<br />
28 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
letter from Abakumov to Molotov is dated the same<br />
day, and also by the fact that a number of Raoul Wal-<br />
lenberg’s fellow prisoners shortly afterwards were<br />
interviewed about their contacts with him, and<br />
then put in solitary confinement. The report also<br />
conclu<strong>de</strong>s that, <strong>de</strong>spite comprehensive investiga-<br />
tions, no persuasive evi<strong>de</strong>nce that Wallenberg was<br />
alive after 1947 has been found. Worth mentioning is<br />
that the Eliasson Commission have levelled criticism<br />
against the Russian report, for its lack of source refer-<br />
ences and for ina<strong>de</strong>quately foun<strong>de</strong>d reasoning.<br />
»•«<br />
The so-called Eliasson Commission was appointed<br />
in October, 2001 to investigate the conduct of the<br />
foreign policy lea<strong>de</strong>rship in the Raoul Wallenberg<br />
case, and submitted their comprehensive report<br />
of over 750 pages in February, 2003, entitled A<br />
diplomatic failure. Initially, the circumstances<br />
of the recruitment of Raoul Wallenberg for his<br />
mission in Hungary are discussed, and the Com-<br />
mission conclu<strong>de</strong> that it essentially concerned an<br />
American assignment.<br />
The focal point of the report is a very careful ana-<br />
lysis of the circumstances of Raoul Wallenberg’s<br />
disappearance, and how these were viewed by the<br />
Swedish foreign policy lea<strong>de</strong>rship between 1945 and<br />
1947. Step by step, it is revealed how a succession of<br />
different scenarios of what had happened to Raoul<br />
Wallenberg appeared in Stockholm. The first sce-<br />
nario – Raoul Wallenberg un<strong>de</strong>r Soviet protection<br />
– was based on the official Russian <strong>de</strong>claration in<br />
January, 1945, that Wallenberg had been taken into<br />
custody by the Soviet troops in Budapest. Already at<br />
the end of February this scenario was replaced by<br />
another one, the image of Raoul Wallenberg in a car,<br />
on his way to an unknown <strong>de</strong>stination, and when<br />
another month had gone by, there appeared a third<br />
scenario of Raoul Wallenberg as a <strong>de</strong>ad man. This<br />
remained the predominant conception for several<br />
years and it was not until later that it was pushed<br />
out by the fourth scenario – Raoul Wallenberg held<br />
captive by the Soviets.<br />
The Commission show how the scant and often<br />
conflicting information about the vanishing of Raoul<br />
Wallenberg that reached the foreign affairs execu-<br />
tives, contributed to the creation of these notions<br />
of his fate – i<strong>de</strong>as that were as varied as they were
Sö<strong>de</strong>rblom, spela<strong>de</strong> en viktig, för att inte säga<br />
ö<strong>de</strong>sdiger, roll i sammanhanget har länge varit<br />
känt och kommissionen gör en <strong>de</strong>taljerad analys<br />
av Sö<strong>de</strong>rbloms olika ställningstagan<strong>de</strong>n och <strong>de</strong><br />
motiv som kan tänkas ha legat bakom hans ofta<br />
svårförklarliga ageran<strong>de</strong>. Utrikesledningens<br />
passivitet belyses genom åtskilliga exempel<br />
med särskild betoning av utrikesminister Un-<br />
déns brist på engagemang un<strong>de</strong>r åren före 1952.<br />
Ansvaret för att tjänstemännens rapporter om<br />
sovjetiska inviter till förhandlingar om Raoul<br />
Wallenberg inte anamma<strong>de</strong>s av utrikesled-<br />
ningen faller tungt på Undéns axlar, heter <strong>de</strong>t<br />
bland annat.<br />
Kommissionen karakteriserar Raoul Wallenberg<br />
som en svensk diplomat med amerikanskt<br />
uppdrag och finner i sina slutsatser att UD och<br />
<strong>de</strong>n amerikanska uppdragsgivaren War Refugee<br />
Board inte tog <strong>de</strong>t ansvar för hans säkerhet som<br />
bor<strong>de</strong> ha åvilat <strong>de</strong>m. Varken då Raoul Wallenberg<br />
sän<strong>de</strong>s ut på sitt farliga uppdrag eller efter hans<br />
försvinnan<strong>de</strong> klarla<strong>de</strong>s ansvarsför<strong>de</strong>lningen<br />
mellan svenska och amerikanska ve<strong>de</strong>rböran<strong>de</strong>.<br />
Kommissionen riktar formellt klan<strong>de</strong>r mot sju<br />
namngivna personer i <strong>de</strong>n svenska utrikesled-<br />
ningen, däribland utrikesministrarna Günther<br />
och Undén, för felaktig handläggning men un-<br />
<strong>de</strong>rstryker samtidigt att <strong>de</strong>t yttersta ansvaret för<br />
Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> ligger hos Sovjetunionen.<br />
Avslutningsvis konstaterar kommissionen att<br />
forskningen måste fortsätta till <strong>de</strong>ss hela san-<br />
ningen om Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> klarlagts.<br />
insubstantial. That Swe<strong>de</strong>n’s minister in Moscow,<br />
Staffan Sö<strong>de</strong>rblom, played an important, not to say<br />
fateful, role in the situation has long been known,<br />
and the Commission provi<strong>de</strong> a <strong>de</strong>tailed analysis<br />
of the various standpoints of Sö<strong>de</strong>rblom’s and the<br />
un<strong>de</strong>rlying motives of many of his actions, which are<br />
hard to explain. The passiveness of the foreign policy<br />
lea<strong>de</strong>rship is highlighted with a host of examples,<br />
notably those that show Foreign Minister Undén’s<br />
lack of interest, in the years before 1952. The fact that<br />
staff reports about Soviet invitations to negotiating<br />
about Raoul Wallenberg were not acted upon by the<br />
foreign policy lea<strong>de</strong>rship, is unambiguously blamed<br />
on Undén, by the report.<br />
The Commission <strong>de</strong>scribe Raoul Wallenberg as a<br />
Swedish diplomat on an American mission, and<br />
conclu<strong>de</strong> that the Swedish Ministry for Foreign<br />
Affairs and Wallenberg’s American principal, the<br />
War Refugee Board, did not vouch for his safety as<br />
they should have. The division of responsibility be-<br />
tween the Swedish and American parties was not<br />
ma<strong>de</strong> clear when Raoul Wallenberg was sent on his<br />
dangerous mission, nor after he had disappeared.<br />
The Commission formally blame seven named<br />
persons in the Swedish foreign policy lea<strong>de</strong>rship,<br />
among them Foreign Ministers Günther and Un-<br />
dén, for handling the matter improperly, but the<br />
Commission also emphasize that the ultimate re-<br />
sponsibility for the fate of Raoul Wallenberg falls on<br />
the Soviet Union. By way of concluding, the Com-<br />
mission report establishes that the investigation<br />
must continue, until the whole truth about Raoul<br />
Wallenberg’s fate has been laid bare.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
29
Raouls uppväxt – en<br />
psykologisk reflektion<br />
man kan spekulera över hur faktorer i Raoul<br />
Wallenbergs personliga liv samspelar med<br />
hän<strong>de</strong>lser i värl<strong>de</strong>n och tillfälligheter i hans liv,<br />
för att leda fram till <strong>de</strong>n person som fullfölj<strong>de</strong><br />
30 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
Tomas Böhm<br />
Raoul´s childhood and youth<br />
– a psychological reflection<br />
one can speculate on how factors in Raoul<br />
Wallenberg’s personal life interacted with world<br />
events and chance occurrencies to create the<br />
person, who pursued his mission in Budapest to
uppdraget i Budapest. I förhand kan <strong>de</strong>t vara<br />
svårt att säga att en viss person kommer att<br />
göra <strong>de</strong>t Raoul Wallenberg gjor<strong>de</strong>. Men i efterhand<br />
– i retrospekt – kan man tänka sig faktorer som<br />
bidrog till att han blev <strong>de</strong>n han blev. Som oftast<br />
handlar <strong>de</strong>t om att vara rätt person vid rätt<br />
tidpunkt på rätt plats.<br />
Redan tidigt i livet tycks Raouls liv ha präglats av<br />
<strong>de</strong>n dö<strong>de</strong> fa<strong>de</strong>rn och av att komma från en speciell<br />
familj som ha<strong>de</strong> viktiga uppdrag att förverkliga.<br />
Hans mor förefaller också ha varit kärleksfull och<br />
visat honom stort engagemang, något som är<br />
nödvändigt för att från början utveckla en god<br />
självkänsla. Mo<strong>de</strong>rn skriver hur Raoul som liten<br />
undrat över varför han inte ha<strong>de</strong> någon pappa. I<br />
sin sorg försökte han också trösta bå<strong>de</strong> sig själv<br />
och mo<strong>de</strong>rn. ”Vi få vara glada och tacksamma<br />
ändå.” Mo<strong>de</strong>rn berätta<strong>de</strong> också för honom vad<br />
pappan ha<strong>de</strong> önskat från <strong>de</strong>t barn han aldrig<br />
fick se: ”...[att han] blir en snäll och god och enkel<br />
människa.” Något som Raoul tycks ha uppfattat<br />
redan som liten som ett fortsatt band till <strong>de</strong>n<br />
dö<strong>de</strong> fa<strong>de</strong>rn.<br />
Farfa<strong>de</strong>rns förväntningar blir också en fortsätt-<br />
ning på <strong>de</strong>nna strävan att göra fa<strong>de</strong>rn och famil-<br />
jen stolta över honom. Raoul träffar farfa<strong>de</strong>rn för<br />
första gången vid fyra års ål<strong>de</strong>r, alltså en lång<br />
period av uppladdning tills han fick träffa famil-<br />
jens fa<strong>de</strong>rsfigur, som han inte vill släppa ur sikte<br />
igen. Farfa<strong>de</strong>rn beskriver i brevet till svågern hur<br />
han utbildat Raoul till man. Hans finger tycks<br />
finnas med un<strong>de</strong>r hela Raouls uppväxt. Även om<br />
Raoul knorrar ibland, så är han beroen<strong>de</strong> av att<br />
farfa<strong>de</strong>rn planerar framti<strong>de</strong>n tillsammans med<br />
honom.<br />
Farfa<strong>de</strong>rn tänker ut ett passan<strong>de</strong> yrke, arkitektens.<br />
Han bestämmer sig för en amerikansk uppfostran<br />
för att åstadkomma självständighet. Här finns an-<br />
tagligen också farfa<strong>de</strong>rns motsättning med Mar-<br />
cus Wallenberg i bakgrun<strong>de</strong>n. Raoul ska bli <strong>de</strong>n<br />
självständige grundaren av <strong>de</strong>n nya Orientbanken<br />
och behöver en internationell utbildning. ”Sverige<br />
är för lågt i tak”, säger farfa<strong>de</strong>rn och syftar kanske<br />
bå<strong>de</strong> på <strong>de</strong>t låga familjetaket hos Marcus och på<br />
affärsvärl<strong>de</strong>n i allmänhet. Raoul är i<strong>de</strong>ntifierad<br />
med farfa<strong>de</strong>rns önskan att bygga nytt och blir<br />
imponerad av amerikanernas ”vilja att bygga”<br />
skyskrapor. Han tränar sig i förhandlingsförmåga<br />
the end. It may be difficult to tell, in advance, that<br />
a certain person will do what Raoul Wallenberg<br />
did. But in retrospect one can conceive of factors<br />
that contributed to making him what he became.<br />
As in most cases, it is a question of being the right<br />
person, at the right time, and at the right place.<br />
Even at a young age Raoul’s life seems to have<br />
been conditioned by the <strong>de</strong>ceased father, and<br />
being part of a special family that had important<br />
missions to un<strong>de</strong>rtake. His mother seems to have<br />
been a loving person and to have taken a great<br />
interest in him, something that is necessary to<br />
foster good self-esteem. His mother writes how<br />
Raoul as a little boy was won<strong>de</strong>ring why he did<br />
not have a father. In his grief he tried to console<br />
both himself and his mother: “We must be happy<br />
and grateful, anyway.” Raoul’s mother also told<br />
him what his father had wanted from the child<br />
he never had the chance to see: “…[that he] would<br />
be a kind and good and humble person.” This Raoul<br />
seems to have viewed, already as a young child, as<br />
a lasting tie to the <strong>de</strong>ad father.<br />
His grandfather’s expectations also become a con-<br />
tinuation of the effort to make his father and family<br />
proud of him. Raoul meets his grandfather the first<br />
time at age four, which meant he had a long build-<br />
up period before meeting the family father figure, a<br />
person he did not want to let out of his sight again.<br />
The grandfather <strong>de</strong>scribes in the letter to his brother-<br />
in-law how he has educated Raoul to become a man.<br />
He seems to have a hand in the entire upbringing<br />
of Raoul Wallenberg. Even if Raoul sometimes com-<br />
plains, he is <strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt on his grandfather planning<br />
his future together with him.<br />
His grandfather works out a suitable profession,<br />
that of an architect, and he <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>s on an Ameri-<br />
can education to foster in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nce. Here, in the<br />
background, probably lurks his grandfather’s schism<br />
with Marcus Wallenberg. Raoul is meant to be the<br />
in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt foun<strong>de</strong>r of the new Orientbanken,<br />
and therefore needs an international education. “In<br />
Swe<strong>de</strong>n, you’re cut down to size,” says his grandfa-<br />
ther and may be referring to both the family climate<br />
with Marcus and Swedish business, in general.<br />
Raoul i<strong>de</strong>ntifies with his grandfather’s wish to build<br />
something new and is impressed by the Americans’<br />
“actual wanting to build” scyscrapers. He practises<br />
negotiating and diplomacy, “to be able to couch your<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
31
och diplomati, att kunna lägga sina ord, ”så att<br />
man får åka med – och dit man vill”.<br />
När Raoul blir rånad un<strong>de</strong>r en av sina resor i<br />
Amerika, tycks han behålla lugnet och visar i<br />
stället ett nyfiket intresse. Det är som om han är<br />
skyddad av skyddshelgon – fa<strong>de</strong>rn? sitt namn?<br />
farfa<strong>de</strong>rn? förväntningarna på vad han ska göra?<br />
– så att han inte känner rädsla.<br />
När han kommer hem från Amerika är farfa<strong>de</strong>rn<br />
vaksam så att hans ä<strong>de</strong>lsten inte ska förföras av<br />
livet i Stockholm. Han beslutar sända Raoul till<br />
Sydafrika, och beskriver hur han får mo<strong>de</strong>rn och<br />
Raoul att gå med på sina planer utifrån långsik-<br />
tiga utbildningsaspekter. I Sydafrika blommar<br />
sedan Raouls och farfa<strong>de</strong>rns personliga projekt.<br />
Raoul beskrivs som en strålan<strong>de</strong> organisatör och<br />
förhandlare (!). Han har outtröttlig energi och<br />
stor fantasi, en förmåga att snabbt och grundligt<br />
sätta sig in i nya uppgifter. Han beskrivs som att ha<br />
större förmåga än <strong>de</strong> flesta utbilda<strong>de</strong> affärsmän<br />
skulle ha.<br />
Sedan planeras vistelsen i Haifa, som dock inte<br />
tycks stämma med Raouls person. Farfa<strong>de</strong>rn<br />
vill göra honom till internationell bankman, up-<br />
penbarligen med <strong>de</strong>n planera<strong>de</strong> Orientbanken i<br />
tankarna. Men Raoul är mer utåtriktad. Han vill<br />
inte lära sig säga nej till människor utan hellre<br />
kunna göra något positivt. Däremot träffar han<br />
<strong>de</strong> judiska flyktingarna från Tyskland och impone-<br />
ras av <strong>de</strong>ras revanschlust i att bygga <strong>de</strong>n judiska<br />
staten. På väg hem vistas han också i Tyskland en<br />
vecka och ser med egna ögon hur Tyskland präglas<br />
av nazisterna.<br />
När han kommer hem uppstår ett vacuum, när<br />
farfar inte har planerat för fortsättningen. När<br />
farfa<strong>de</strong>rn dör kan han dock hitta en väg på egen<br />
hand genom Kalman Lauers MEROPA. Han blir<br />
affärsman, får resa och förhandla och han är psy-<br />
kiskt förberedd för att vara orädd, få göra positiva<br />
saker för människor, att kunna lägga sina ord, så<br />
att han får <strong>de</strong>t han vill. Han får <strong>de</strong>ssutom kontakt<br />
med Ungern genom Lauer. Han har sett vad som<br />
hän<strong>de</strong>r i Nazi-Tyskland och hur förföljelsen av<br />
judar förvärras. Han är beredd att starta ett stort<br />
självständigt projekt ”för att vara en god och enkel<br />
människa”.<br />
32 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
words so they’ll let you ri<strong>de</strong> along – and so that you’ll<br />
end up where you want to go.”<br />
When Raoul is robbed during one of his trips in<br />
America, he seems to keep his cool and instead<br />
shows an interested curiosity. It is as if he were<br />
protected by a guardian angel – his father? his<br />
name? his grandfather? the expectations of him?<br />
– and does not sense any fear.<br />
When he returns home from America his grand-<br />
father is looking out for his gem not to lose its<br />
lustre, when he comes into contact with life in<br />
Stockholm. He <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>s to send Raoul to South<br />
Africa, and tells of how he gets the mother and<br />
Raoul to agree to his plans, based on long-term<br />
educational objectives. In South Africa Raoul and<br />
his grandfather’s personal project later flourishes.<br />
Raoul is <strong>de</strong>scribed as a splendid organizer and ne-<br />
gotiator (!). His energy is boundless and he has<br />
great imaginative powers, as well as an ability<br />
to grasp, quickly and thoroughly, new tasks. He is<br />
<strong>de</strong>scribed as having a greater capacity than most<br />
trained businessmen.<br />
Subsequently Raoul’s stay in Haifa is planned; it<br />
does not, however, seem to suit his person. His<br />
grandfather wants to make him an international<br />
banker, evi<strong>de</strong>ntly with the planned Orientbanken<br />
at the back of his mind. But Raoul is more outgoing.<br />
He does not want to learn how to say no to people,<br />
but would rather work in a more positive frame of<br />
mind. He meets Jewish refugees from Germany<br />
and is impressed by their <strong>de</strong>sire to take revenge, by<br />
building a Jewish state. On his way back home he<br />
spends a week in Germany, and sees with his own<br />
eyes how the Nazis dominate the country.<br />
When he gets home there is a vacuum, as his<br />
grandfather has not planned a continuation. When<br />
Raoul’s grandfather dies he is, however, able to find<br />
his own way through Kalman Lauer’s MEROPA. He<br />
becomes a businessman, and is allowed to travel<br />
and negotiate. Mentally he is prepared to feel no<br />
fear, to do positive things for people, to couch his<br />
words, so that he gets what he wants. Through<br />
Lauer he also establishes contact with Hungary.<br />
He has seen what is going on in Nazi Germany, and<br />
how the persecution is stepped up. He is prepared<br />
to start a big in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt project, “to be a good<br />
and humble human being”.
Raoul Wallenberg – en<br />
hjälte i <strong>de</strong>t verkliga livet<br />
förintelsen var en tid av exempellöst<br />
mördan<strong>de</strong>, förnedring, plundring och skräck. Vi<br />
har få hjältar från <strong>de</strong>nna hemska tid, och Raoul<br />
Wallenberg är en av <strong>de</strong>m. Ändå är han, som jag<br />
ser <strong>de</strong>t, en missförstådd hjälte, och missförstån<strong>de</strong>t<br />
minskar snarare än förbättrar vår förståelse<br />
av honom. Raoul Wallenberg var inte en <strong>de</strong>t<br />
tjugon<strong>de</strong> århundra<strong>de</strong>ts ”räddan<strong>de</strong> ängel” eller<br />
”Röda Nejlikan”. Han var snarare en verklig man<br />
som gjor<strong>de</strong> mycket verkliga saker för att hjälpa<br />
utsatta människor i en oerhört svår och farlig tid.<br />
Värl<strong>de</strong>n behöver fler verkliga människor som Raoul<br />
Wallenberg – för att hjälpa oss i svåra ti<strong>de</strong>r, och<br />
för att uppmuntra oss att själva göra något. Att<br />
vänta på att himmelska andar ska stiga ner är ett<br />
dåligt förhållningssätt.<br />
När jag ombads bidra till <strong>de</strong>n här utställningen<br />
trod<strong>de</strong> jag mig förstå Wallenberg, eftersom jag i mer<br />
än tio år ha<strong>de</strong> forskat om honom och <strong>de</strong>n svenska<br />
diplomatin un<strong>de</strong>r Förintelsen. Men jag förstod ho-<br />
nom egentligen inte, i varje fall inte helt och fullt.<br />
Jag tvinga<strong>de</strong>s därför återvända till en källa jag ha<strong>de</strong><br />
Paul A. Levine<br />
Raoul Wallenberg was<br />
a real life hero<br />
the holocaust was a time of unprece-<br />
<strong>de</strong>nted mur<strong>de</strong>r, humiliation, plun<strong>de</strong>r and horror.<br />
We have few heroes from that <strong>de</strong>sperate time,<br />
and Raoul Wallenberg is one of them. Yet he is,<br />
I believe, a misun<strong>de</strong>rstood hero, and this misun-<br />
<strong>de</strong>rstanding diminishes rather than enhances our<br />
un<strong>de</strong>rstanding of him. Raoul Wallenberg was not<br />
“an angel of rescue” or a “Scarlet Pimpernel” of<br />
the 20th century. Rather, he was a real man who<br />
did very real things to assist people in need during<br />
an extraordinarily difficult and dangerous time.<br />
Our world needs more real people like Raoul<br />
Wallenberg – to help us during a time of need,<br />
and to inspire us to do something ourselves.<br />
Waiting for spirits to <strong>de</strong>scend from the heavens<br />
is bad policy and practice.<br />
When asked to contribute to this exhibition I<br />
thought I un<strong>de</strong>rstood Wallenberg, since for over a<br />
<strong>de</strong>ca<strong>de</strong> I have been researching his story and the<br />
story of Swedish diplomacy during the Holocaust.<br />
But I did not really un<strong>de</strong>rstand him, or at least not<br />
enough. I was compelled to return to a source I<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
33
stu<strong>de</strong>rat tidigare, men inte tillräckligt djupt. Jag är<br />
glad att utställningen givit mig en ny och djupare<br />
förståelse av <strong>de</strong>nne mycket specielle man. Det har<br />
skrivits mycket om Wallenberg, men jag har valt<br />
att starkt förlita mig på <strong>de</strong>n långa och fascineran<strong>de</strong><br />
brevväxlingen mellan Raoul och hans farfar, och<br />
kompletterat med andra brev och diplomatiska rap-<br />
porter skrivna av Wallenberg, före och un<strong>de</strong>r hans tid<br />
i Budapest. De här dokumenten utgör en synnerligen<br />
intressant dokumentär källa, som ger oss en verklig<br />
insikt i en ung, priviligierad mans uppväxt – en man<br />
som senare skulle ta plats på historiescenen.<br />
Utifrån <strong>de</strong> här källorna är <strong>de</strong>t lätt att förstå <strong>de</strong>n dra-<br />
matiska utvecklingen av hans liv, potentialen och<br />
<strong>de</strong>t löftesrika hos en begåvad och intelligent män-<br />
niska, vars liv förändra<strong>de</strong>s så grymt efter att han,<br />
fortfaran<strong>de</strong> oförklarat, fängsla<strong>de</strong>s. De källor som<br />
har skapats av Wallenberg själv är, i själva verket,<br />
en sällsynt och bety<strong>de</strong>lsefull gåva för en historiker.<br />
Sällsynt, för att vi sällan erbjuds en så tydlig bild av<br />
en människas utveckling till <strong>de</strong>n individ som senare<br />
ska komma att skriva historia. Bety<strong>de</strong>lsefull, för att<br />
Wallenbergs självporträtt – som han arbeta<strong>de</strong> på<br />
un<strong>de</strong>r två <strong>de</strong>cennier innan han åkte till Budapest,<br />
och medan han befann sig där – inte bara hjälper<br />
oss att bättre förstå vad han uträtta<strong>de</strong> i <strong>de</strong>n sta<strong>de</strong>n<br />
mellan juli 1944 och januari 1945, utan också vad<br />
han faktiskt tänkte och kän<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> här mycket<br />
svåra måna<strong>de</strong>rna. Den historiker som stu<strong>de</strong>rar Wal-<br />
lenberg behöver inte spekulera eller gissa hur han<br />
tänkte eller kän<strong>de</strong> från en tid till en annan – han<br />
berättar <strong>de</strong>t för oss! Icke <strong>de</strong>sto mindre måste man<br />
förstå att <strong>de</strong>n historia jag berättar i mina texter<br />
endast utgör början på <strong>de</strong>t som kan och bor<strong>de</strong><br />
skrivas om honom, och <strong>de</strong>t kvarstår ett behov av<br />
en fullständig vetenskaplig analys av Raoul Wallen-<br />
bergs liv och verk un<strong>de</strong>r Förintelsen. Den verkliga<br />
förklaringen till <strong>de</strong>n dramatiska förvandlingen av<br />
honom, från en vanlig affärsman till en heroisk<br />
diplomat, förblir okänd.<br />
Det finns endast få kapitel i Förintelsen som inte är<br />
komplicera<strong>de</strong>, och inga som inte är tragiska. Ändå<br />
utgör <strong>de</strong>t som hän<strong>de</strong> i Ungern och Budapest mel-<br />
lan 1944 och 1945 ett av <strong>de</strong> mest komplicera<strong>de</strong> och<br />
tragiska avsnitten i hela <strong>de</strong>nna sorgliga period av<br />
nutida europeisk historia. Vad vi vet, och <strong>de</strong>t gäller<br />
också Ungern, är att i botten av berättelsen om<br />
<strong>de</strong>tta folkmord hittar vi en chockeran<strong>de</strong> enkel men<br />
oförklarlig önskan hos tusentals vanliga och ofta<br />
34 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
had reviewed before, but had not studied closely<br />
enough. Happily, this task has given me new and<br />
<strong>de</strong>eper insight into this very special man. Although<br />
the secondary literature about Wallenberg is ex-<br />
tensive I have relied heavily on the long and re-<br />
markable exchange of letters between Raoul and<br />
his grandfather, complemented with other letters<br />
and diplomatic dispatches penned by Wallenberg<br />
before and during his time in Budapest. These<br />
documents provi<strong>de</strong> a remarkable documentary<br />
source which provi<strong>de</strong>s us with genuine insight<br />
into the growth of a young man of privilege who<br />
would later walk on history’s stage.<br />
From these sources it is easy to sense the drama of<br />
his <strong>de</strong>veloping life, the potential and promise of a<br />
talented and intelligent individual whose life was<br />
altered so cruelly by his still unexplained <strong>de</strong>ten-<br />
tion. In<strong>de</strong>ed, the sources created by Wallenberg<br />
himself are a rare and important treat for the his-<br />
torian. Rare because we are seldom provi<strong>de</strong>d with<br />
such a clear picture of a person’s growth into the<br />
individual who would later make history. Impor-<br />
tant because Wallenberg’s self-portrait – one he<br />
painted during the two <strong>de</strong>ca<strong>de</strong>s before he left for<br />
Budapest and while there – helps us to un<strong>de</strong>rstand<br />
better not only what he did in that city between<br />
July 1944 and January 1945, but what he actually<br />
thought and felt during those <strong>de</strong>sperate months.<br />
The historian studying Wallenberg does not have<br />
to speculate or guess how he felt or thought at<br />
one time or another – he tells us! Nonetheless, it<br />
must be un<strong>de</strong>rstood that the story told in my texts<br />
is merely the beginning of what can and should<br />
be written about him, and there remains a need<br />
for a full scholarly analysis of Raoul Wallenberg’s<br />
time and <strong>de</strong>eds during the Holocaust. What really<br />
explains the dramatic transformation of this man<br />
from an average businessman into a heroic diplo-<br />
mat remains unknown.<br />
There are few chapters of the Holocaust which are<br />
not complicated, and none which are not tragic.<br />
Yet what happened in Hungary and in Budapest in<br />
1944–45 constitutes one of the most complicated<br />
and tragic events of the entire, sad period of very<br />
recent European history. What we do know, and<br />
this applies to Hungary as well, is that at the core<br />
of this genocidal narrative lies the shockingly<br />
simple if still inexplicable <strong>de</strong>sire of thousands<br />
of common and often educated European men
ilda<strong>de</strong> europeiska män (och en <strong>de</strong>l kvinnor) att i<br />
sina län<strong>de</strong>r döda så många oskyldiga judar som<br />
möjligt. Hitler gav <strong>de</strong>m chansen, och <strong>de</strong> tog <strong>de</strong>n.<br />
De utför<strong>de</strong> sin uppgift med nit, förbättra<strong>de</strong> stän-<br />
digt sina meto<strong>de</strong>r, och lycka<strong>de</strong>s på <strong>de</strong>t hela taget<br />
i sitt uppsåt. När Tyskland ockupera<strong>de</strong> Ungern<br />
råd<strong>de</strong> litet tvivel om vilket ö<strong>de</strong> som skulle drabba<br />
lan<strong>de</strong>ts stora judiska befolkning, och värl<strong>de</strong>n i<br />
stort titta<strong>de</strong> på medan <strong>de</strong>t hän<strong>de</strong>.<br />
De som vän<strong>de</strong> sig mot förövarna – och <strong>de</strong> var inte<br />
många – måste uppmärksammas, samtidigt som<br />
vi minns offren och fördömer förövarna. Raoul<br />
Wallenberg var en av jämföreslesvis få europe-<br />
iska kristna som, mellan 1933 och 1945, verkligen<br />
försökte hjälpa sina judiska medmänniskor. När vi<br />
tänker på Wallenbergs ställningstagan<strong>de</strong> tänker<br />
vi också på <strong>de</strong> tiotals och åter tiotals miljoner som<br />
vän<strong>de</strong> judarna ryggen. Men han var inte <strong>de</strong>n en<strong>de</strong><br />
som val<strong>de</strong> <strong>de</strong>t rätta, och vi måste lära oss mer även<br />
om <strong>de</strong> andra.<br />
Slutligen måste <strong>de</strong>t sägas att utifrån vad vi vet<br />
om Raoul Wallenberg, känns <strong>de</strong>t allt smärtsam-<br />
mare att begrunda hans grymma och opåkalla<strong>de</strong><br />
ö<strong>de</strong>. Låt oss endast för ett ögonblick föreställa oss<br />
<strong>de</strong>nne livfulle, energiska och mycket intelligenta<br />
unge man sittan<strong>de</strong>, timme efter timme, dag efter<br />
dag och vecka efter vecka, i sin dystra lilla cell. Tänk<br />
ett ögonblick på hur han måste ha känt <strong>de</strong>t innan<br />
han somna<strong>de</strong>, om nästa dag skulle ge honom fri-<br />
heten åter, varför han var där. Vi har inga doku-<br />
ment författa<strong>de</strong> av honom från <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n, men<br />
vi kan vara säkra på att han aldrig sluta<strong>de</strong> hoppas<br />
att mardrömmen skulle ta slut. När Wallenberg<br />
samtyckte till att åka till Budapest kan han mycket<br />
väl ha insett att han riskera<strong>de</strong> livet, men självklart<br />
kun<strong>de</strong> han aldrig ha föreställt sig lidan<strong>de</strong>t av att<br />
sitta isolerad i en rysk cell; att sitta där och fun<strong>de</strong>ra<br />
på när hans regering och mäktiga släktingar skulle<br />
göra slut på hans pina – ett lidan<strong>de</strong> som tveklöst<br />
försvåra<strong>de</strong>s av vetskapen att han inte ha<strong>de</strong> gjort<br />
något fel. Tvärtom…<br />
Det är svårt att föreställa sig att han någonsin helt<br />
förlora<strong>de</strong> hoppet om att återvända till Sverige, att<br />
åter få träffa sin älska<strong>de</strong> mor och släkt. Att histo-<br />
rien inte lycka<strong>de</strong>s infria hans förhoppning förblir<br />
en mänsklig tragedi av stora mått.<br />
(and some women) to kill as many innocent Jews<br />
throughout their continent as was possible. Hitler<br />
gave them the chance, and they took it. They were<br />
assiduous in their task, they improved their meth-<br />
ods throughout, and on the whole they succee<strong>de</strong>d.<br />
When Germany occupied Hungary there was little<br />
doubt about the fate of that country’s large Jewish<br />
population, and the world essentially looked on as<br />
it happened.<br />
Those who opposed the perpetrators – and they<br />
weren’t many – must be recognized at the same<br />
time that we commemorate the victims and<br />
con<strong>de</strong>mn the perpetrators. Raoul Wallenberg<br />
was one of the comparatively few Christian Eu-<br />
ropeans who, between 1933 and 1945, genuinely<br />
tried to help their fellow Jewish human beings.<br />
Thinking of Wallenberg’s choices makes us think<br />
of the tens after tens of millions who chose oth-<br />
erwise. But he was not the only one who ma<strong>de</strong><br />
the right choices, and we must know more about<br />
them as well.<br />
Finally it must be said that knowing him better<br />
makes contemplation of his cruel and unneces-<br />
sary fate even har<strong>de</strong>r to bear. Imagine just for<br />
a moment this vibrant, energetic, highly intel-<br />
ligent young man sitting hour after hour, day<br />
after day and week after week in his dismal,<br />
small cell. Think for a moment of how he must<br />
have felt before falling asleep, won<strong>de</strong>ring if the<br />
next day would bring freedom, won<strong>de</strong>ring why<br />
he was there. We have no documents penned by<br />
him from that time, but we can be sure that he<br />
never ceased hoping that his personal nightmare<br />
would end. When agreeing to go to Budapest<br />
Wallenberg may well have contemplated <strong>de</strong>ath,<br />
but surely he could never have imagined the bit-<br />
ter pain of his isolation in a Russian cell, won<strong>de</strong>r-<br />
ing when his government and powerful relatives<br />
would end his or<strong>de</strong>al – his anguish <strong>de</strong>epen<strong>de</strong>d<br />
no doubt by the knowledge that he had done no<br />
wrong. On the contrary...<br />
It is hard to imagine that he ever completely gave<br />
up hope of returning to Swe<strong>de</strong>n, of seeing his be-<br />
loved mother and family again. That history failed<br />
to satisfy this hope will remain a human tragedy<br />
of historic proportions.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
35
Den oavsluta<strong>de</strong> historien<br />
om en svensk hjälte<br />
barndom och uppväxt<br />
Raoul Wallenberg föd<strong>de</strong>s <strong>de</strong>n 4 augusti 1912, som<br />
medlem av en av Sveriges mest framståen<strong>de</strong><br />
familjer. Sakna<strong>de</strong>s gjor<strong>de</strong> dock fa<strong>de</strong>rn, som ha<strong>de</strong><br />
dött i cancer medan Raouls mor Maj vänta<strong>de</strong><br />
honom. Raouls barndom prägla<strong>de</strong>s av förlusten,<br />
även om hans mor och andra familjemedlemmar<br />
gjor<strong>de</strong> vad <strong>de</strong> kun<strong>de</strong> för att fylla tomrummet.<br />
Raoul fick mycket kärlek av sin mor, men eftersom<br />
fa<strong>de</strong>rn sakna<strong>de</strong>s fick farfar Gustaf Wallenberg<br />
agera mentor och stöd. Raouls farfar var en myck-<br />
et världsvan affärsman och diplomat, och han var<br />
fast besluten att rusta pojken för att möta livet.<br />
Det var världsmannen Gustaf Wallenberg som vä-<br />
sentligen forma<strong>de</strong> <strong>de</strong> första <strong>de</strong>cennierna i unge<br />
Raouls liv. Han såg till att pojken fick en grundlig<br />
utbildning, med tonvikt på affärer och diplomati.<br />
Vid <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n med<strong>de</strong>la<strong>de</strong> sig folk med <strong>de</strong>m där<br />
hemma genom att skriva brev, som ofta var långa<br />
och skicka<strong>de</strong>s med post. De många brev som växla-<br />
<strong>de</strong>s mellan Raoul och hans farfar ger oss en <strong>de</strong>talje-<br />
rad och levan<strong>de</strong> bild av <strong>de</strong>ras relation. Gustaf intres-<br />
sera<strong>de</strong> sig särskilt för Raouls studier och begär<strong>de</strong><br />
att få hållas un<strong>de</strong>rrättad om ynglingens resultat.<br />
Un<strong>de</strong>r en vistelse i Frankrike, innan han ha<strong>de</strong> gått<br />
ut gymnasiet, skrev Raoul: ”Jag ber att få tacka för<br />
farfars goda råd beträffan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rvisningen och<br />
är glad att kunna säga att jag hittills och med gott<br />
36 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
Paul A. Levine<br />
The unfinished story of a<br />
swedish hero<br />
childhood and youth<br />
Raoul Wallenberg was born on 4 August, 1912 into<br />
one of Swe<strong>de</strong>n’s most prominent families. Yet he<br />
began life without a father, who died of cancer<br />
while his mother, Maj, was pregnant. Raoul’s early<br />
years were shaped by this loss, even though his<br />
mother and other family members tried to fill this<br />
terrible gap in the boy’s existence.<br />
Absent his father and much beloved by his mother,<br />
Raoul received patriarchal guidance and affection<br />
from Gustaf Wallenberg, his paternal grandfather.<br />
Grandpa Gustaf was a businessman and diplomat<br />
with consi<strong>de</strong>rable experience of the world, and he<br />
was <strong>de</strong>termined that the boy be prepared for life.<br />
This man of the world shaped much of young<br />
Raoul’s first <strong>de</strong>ca<strong>de</strong>s, ensuring that he was me-<br />
thodically educated in life, particularly the worlds<br />
of business and diplomacy.<br />
In those days, people distant from one another com-<br />
municated by letters, often lengthy, sent through the<br />
mail. The many letters sent back and forth between<br />
Raoul and his grandfather provi<strong>de</strong> us with a <strong>de</strong>tailed<br />
and vivid picture of their relationship. Gustaf was<br />
particularly concerned about Raoul’s education,<br />
and insisted on remaining informed about how the<br />
boy was performing. Before finishing high school<br />
and while on a visit to France, Raoul wrote “Thank<br />
you for your advice about my studies. I’m happy
esultat följt ungefär<br />
samma plan.” Det rå<strong>de</strong>r<br />
ingen tvekan om att far-<br />
fa<strong>de</strong>rns fasta vägledning<br />
forma<strong>de</strong> Raoul.<br />
Efter att ha gått ut gym-<br />
nasiet med goda betyg<br />
tog han och farfa<strong>de</strong>rn<br />
itu med planeringen av<br />
Raouls universitetsstu-<br />
dier. I juli 1929 skrev Raoul<br />
i ett brev till sin farfar att,<br />
”Farfars mening med<br />
Amerika är <strong>de</strong>n att jag<br />
genom tekniska studier<br />
skall skaffa mig en trumf<br />
på hand gentemot mina<br />
svenska yrkesbrö<strong>de</strong>r. Jag<br />
tror också att vistelse vid<br />
amerikanskt universitet<br />
ev. förenat med någon<br />
tids praktik är av nästan oskattbart vär<strong>de</strong>”.<br />
De ambitiösa planerna hindra<strong>de</strong> dock inte Raoul<br />
från att leva väl i ett Stockholm som närma<strong>de</strong> sig<br />
slutet av <strong>de</strong>t första krigsfria <strong>de</strong>cenniet sedan för-<br />
sta världskrigets slut. Efter att ha mottagit sin jul-<br />
klapp skrev Raoul till sin farfar att, ”För närvaran<strong>de</strong><br />
bränna pengarna min innerficka men jag gissar att<br />
jag lämnar <strong>de</strong>m i farbror Marcus och farbror Jacobs<br />
vård. Tack snälla farfar och farmor”.<br />
Efter en kortare militärtjänst reste Raoul Wal-<br />
lenberg hösten 1931 till USA för att börja sina<br />
universitetsstudier. Det land han lämna<strong>de</strong> var<br />
lugnt och fredligt, medan stora <strong>de</strong>lar av Europa<br />
med stigan<strong>de</strong> oro åsåg <strong>de</strong>t tyska nazistpartiets<br />
växan<strong>de</strong> makt och radikala i<strong>de</strong>ologi. Ett och ett<br />
halvt år senare skulle Hitler ta makten i Europas<br />
mäktigaste nation.<br />
ann arbor och usa<br />
Raoul Wallenberg<br />
tar stu<strong>de</strong>nten<br />
vid Nya Elementar.<br />
Raoul gick med stor entusiasm in i <strong>de</strong>nna nya<br />
spännan<strong>de</strong> fas av livet, väl medveten om hur an-<br />
norlunda livet i Amerika ted<strong>de</strong> sig. Med lust och<br />
fascination inför sin nya tillvaro påbörja<strong>de</strong> han<br />
sina studier vid Michigan University. Med <strong>de</strong>n<br />
naturliga nyfikenhet som prägla<strong>de</strong> Raoul tog han<br />
snart till sig <strong>de</strong>t han uppfatta<strong>de</strong> som <strong>de</strong>t ameri-<br />
kanska i<strong>de</strong>alet. I ett brev till farfar Gustaf skrev<br />
Raoul Wallenberg<br />
graduates from<br />
the Nya Elementar<br />
college.<br />
to report that I followed<br />
roughly the same course<br />
of action up till now<br />
– and with good results.”<br />
[”Jag ber att få tacka för<br />
farfars goda råd beträf-<br />
fan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rvisningen<br />
och är glad att kunna<br />
säga att jag hittills och<br />
med gott resultat följt<br />
ungefär samma plan”].<br />
There is little question<br />
that such firm guidance<br />
shaped Raoul.<br />
Having done well in<br />
highschool, they turned<br />
their attention to Raoul’s<br />
planned university edu-<br />
cation. In July 1929, Raoul<br />
wrote his grandfather<br />
that, “...your American<br />
plan is to give me a trump card vis-à-vis my Swedish<br />
peers. I agree that going to an American university,<br />
possibly combined with a few years’ practical experi-<br />
ence, would be close to invaluable.” [”Farfars mening<br />
med Amerika är <strong>de</strong>n att jag genom tekniska studier<br />
skall skaffa mig en trumf på hand gentemot mina<br />
svenska yrkesbrö<strong>de</strong>r. Jag tror också att vistelse vid<br />
amerikanskt universitet ev. förenat med någon tids<br />
praktik är av nästan oskattbart vär<strong>de</strong>”.]<br />
Yet this careful planning did not stop Raoul from<br />
enjoying an affluent life in Stockholm as the<br />
first full post-war [WWI] <strong>de</strong>ca<strong>de</strong> came to an end.<br />
After collecting his “Christmas gift”, Raoul wrote<br />
his grandfather that, “...the money is burning a<br />
hole in my pocket, but I guess I’ll hand it over to<br />
Uncle Marcus and Uncle Jacob’s care. Thank you<br />
very much, Grandfather and Grandmother.” [”För<br />
närvaran<strong>de</strong> bränna pengarna min innerficka men<br />
jag gissar att jag lämnar <strong>de</strong>m i farbror Marcus<br />
och farbror Jacobs vård. Tack snälla farfar och<br />
farmor.”]<br />
Following a brief stint in the military, Raoul left<br />
for the United States in autumn 1931 to attend<br />
university. The country he left behind was peace-<br />
ful and stable, but much of Europe watched with<br />
increasing anxiety the growing strength and radi-<br />
cal i<strong>de</strong>ology of Germany’s Nazi Party. And a year<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
37
han: ”Men vad farfar mena<strong>de</strong> med att skicka mig<br />
över hit var väl inte så mycket att jag genom vis-<br />
telse och studier här skulle få kunskap om hur man<br />
bygger skyskrapor och biografer utan snarare att<br />
jag genom umgänge med amerikanare […] skulle<br />
få viljan att bygga <strong>de</strong>m!”<br />
I <strong>de</strong> brev Wallenberg skrev un<strong>de</strong>r sin vistelse i<br />
Amerika finns redan exempel på <strong>de</strong> karaktärs-<br />
drag och egenskaper som skulle komma honom<br />
så väl till pass i Budapest, många år senare. Hans<br />
förmåga att kommunicera med såväl släktingar<br />
som andra förbättra<strong>de</strong>s, och nyfikenheten kän<strong>de</strong><br />
inga gränser. Han skriver: ”Anledningen till att jag<br />
skulle fara till ett annat ställe är givetvis att jag då<br />
skulle få se en annan sida av lan<strong>de</strong>t och få vänner<br />
i andra trakter.”<br />
Wallenberg reste en hel <strong>de</strong>l och beskrev mycket<br />
<strong>de</strong>taljerat och på ett intelligent och medryckan<strong>de</strong><br />
sätt <strong>de</strong>t Amerika han stötte på. Han måna<strong>de</strong> också<br />
om sin framtid inom Wallenberg-imperiet genom<br />
att stu<strong>de</strong>ra amerikanskt affärsliv, och han träffa<strong>de</strong><br />
ofta högt uppsatta personer som hans farfar och<br />
andra ha<strong>de</strong> tipsat honom om. Det roa<strong>de</strong> Raoul att<br />
Utanför Ann Arbor.<br />
In the vicinity of Ann Arbor.<br />
beskriva <strong>de</strong>t han upplev-<br />
<strong>de</strong>, och han påverka<strong>de</strong>s<br />
av <strong>de</strong>t han såg och <strong>de</strong>m<br />
han träffa<strong>de</strong>. Wallenberg<br />
befann sig i USA mitt<br />
un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>pressionen, och<br />
<strong>de</strong>t fick honom att fun-<br />
<strong>de</strong>ra över hur amerikaner<br />
skulle uppträda, ”…when<br />
times were good, given<br />
how optimistic they are<br />
now.” Vid ti<strong>de</strong>n för åter-<br />
resan till Sverige var han<br />
passionerat förälskad i<br />
<strong>de</strong>t amerikanska, bå<strong>de</strong><br />
människorna och <strong>de</strong>n<br />
energi <strong>de</strong> uttryckte. Men<br />
han var också medveten<br />
om vem som givit honom<br />
<strong>de</strong>n chans han så väl ha<strong>de</strong> tagit vara på. “[Thank<br />
you Grandfather] for all your generosity and love<br />
in making possible for me [this] won<strong>de</strong>rful expe-<br />
rience…” (Detta skrivet på engelska.) Den unge<br />
man som 1935 återvän<strong>de</strong> till Sverige ha<strong>de</strong> ett gott<br />
självförtroen<strong>de</strong>, men var ändå osäker på var exakt<br />
hans framtid låg. Men Gustaf Wallenberg ha<strong>de</strong> en<br />
38 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
and a half later, Hitler gained control of Europe’s<br />
most powerful nation.<br />
ann arbor and usa<br />
Raoul entered this exciting new phase of life with<br />
great enthusiasm, aware of how different life was<br />
in America. He commenced studies at Michigan<br />
University, enthralled by, and eager to learn from,<br />
this new world. His natural curiosity flourished,<br />
and he absorbed what he un<strong>de</strong>rstood to be the<br />
American i<strong>de</strong>al. Writing to Gustaf he said, “But<br />
what grandfather inten<strong>de</strong>d by sending me here<br />
was not so much that by being here and studying I<br />
would learn how to build skyscrapers and cinemas,<br />
but [instead] to acquire a <strong>de</strong>sire to build them!”<br />
[”Men vad farfar mena<strong>de</strong> med att skicka mig över<br />
hit var väl inte så mycket att jag genom vistelse<br />
och studier här skulle få kunskap om hur man<br />
bygger skyskrapor och biografer utan snarare att<br />
jag genom umgänge med amerikanare […] skulle<br />
få viljan att bygga <strong>de</strong>m!”]<br />
During his stay in America, Wallenberg’s letters<br />
reveal many of the psychological characteristics<br />
and qualities which served him so well years later<br />
in Budapest. His ability to communicate both with<br />
his family and others improved, and his curiosity<br />
was insatiable. “The reason for going somewhere<br />
else is obviously that I’d then get to see another<br />
si<strong>de</strong> of the country, and make friends in other<br />
parts.” [”Anledningen till att jag skulle fara till ett<br />
annat ställe är givetvis att jag då skulle få se en an-<br />
nan sida av lan<strong>de</strong>t och få vänner i andra trakter.”]<br />
While there Raoul travelled extensively, record-<br />
ing what he saw of American life with great<br />
<strong>de</strong>tail, enthusiasm and intelligence. He also<br />
kept an eye on his future with the Wallenberg<br />
financial empire by studying American business<br />
conditions and often met high-ranking people<br />
recommen<strong>de</strong>d to him by his grandfather and<br />
others. He enjoyed <strong>de</strong>scribing what he experi-<br />
enced, and was influenced by what he saw and<br />
those he met. He was in America at the height of<br />
the Great Depression, a fact which caused him to<br />
won<strong>de</strong>r what Americans were like, “...when times<br />
were good, given how optimistic they are now.”<br />
[…i goda ti<strong>de</strong>r, om man betänker hur optimistiska<br />
<strong>de</strong> är nu.”] He left the country infatuated with<br />
its people and its spirit, yet also aware of who<br />
was responsible for the opportunity he utilized
Raoul Wallenberg med<br />
vänner i Sydafrika.<br />
noggrant uttänkt plan för Raoul. Efter att ha läst<br />
arkitektur i Amerika skulle Raoul nu på allvar tränga<br />
in i affärslivet, och även <strong>de</strong>n här <strong>de</strong>len av hans ut-<br />
bildning skulle ske i främman<strong>de</strong> land.<br />
Att vara ättling till en av Sveriges mest betydan<strong>de</strong><br />
finansfamiljer ha<strong>de</strong> naturligtvis en stor inverkan på<br />
Raouls liv, och alla inom <strong>de</strong>n stora släkten kän<strong>de</strong><br />
väl till honom. Men trots att Gustaf var stolt över<br />
sonsonens utveckling mana<strong>de</strong> han honom att<br />
skyndsamt lämna Stockholm och ge sig in i nästa<br />
fas av sin utbildning, så att inte <strong>de</strong>t bekymmerslösa<br />
livet här hemma eller svenska vär<strong>de</strong>ringar blev en<br />
vana. Att notera är även att Gustaf avråd<strong>de</strong> Raoul<br />
från att förlita sig på ett svenskt umgänge när han<br />
befann sig utomlands. Farfa<strong>de</strong>rn gjor<strong>de</strong> samtidigt<br />
klart att medan <strong>de</strong>t var vär<strong>de</strong>fullt med en viss själv-<br />
ständighet gentemot familjen, så öppna<strong>de</strong> namnet<br />
Wallenberg också många dörrar av bety<strong>de</strong>lse. Den<br />
utbildning som <strong>de</strong>nne närmast aristokratiske<br />
svensk erhöll var noga övervägd. Familjen förvän-<br />
ta<strong>de</strong> sig mycket av Raoul Wallenberg.<br />
en lång utbildning<br />
Raoul Wallenberg with friends<br />
in South Africa.<br />
Raoul gjor<strong>de</strong> som hans farfar ålagt honom och<br />
begav sig en kort tid därefter till <strong>de</strong>t avlägsna<br />
Sydafrika, för att utan betalning praktisera i af-<br />
färslivet. Det fysiska avstån<strong>de</strong>t mellan Raoul och<br />
hans farfar led<strong>de</strong>, precis som i fallet med Amerika,<br />
till en fängslan<strong>de</strong> skriftlig dokumentation – inte<br />
so well. “[Thank you<br />
Grandfather…] for all<br />
your generosity and<br />
love in making possi-<br />
ble for me [this] won-<br />
<strong>de</strong>rful experience […]”<br />
(written in English). It<br />
was a confi<strong>de</strong>nt young<br />
man who returned to<br />
Swe<strong>de</strong>n in 1935, yet<br />
one unsure of exactly<br />
where his future lay.<br />
But Gustaf had a<br />
carefully thought out<br />
plan for Raoul, and<br />
<strong>de</strong>termined that after<br />
studying architecture<br />
in America, Raoul<br />
would now seriously<br />
begin to learn the<br />
world of business and<br />
that this “education” would continue amongst<br />
other cultures and people.<br />
Naturally, being a scion of one of Swe<strong>de</strong>n’s<br />
most prominent business families greatly<br />
influenced Raoul’s life, and he was well known<br />
to all members of the important and exten<strong>de</strong>d<br />
Wallenberg clan. And though Gustaf was proud<br />
of his grandson’s <strong>de</strong>velopment, he urged Raoul to<br />
leave Stockholm quickly for the next phase of his<br />
education, lest the easy life at home, or Swedish<br />
attitu<strong>de</strong>s, became a habit. Tellingly, Gustaf even<br />
discouraged the young man from <strong>de</strong>pending on<br />
the companionship of other Swe<strong>de</strong>s while abroad.<br />
Raoul’s grandfather ma<strong>de</strong> it clear simultaneously<br />
that while it was important to construct a life<br />
somewhat in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt of the family, being a<br />
Wallenberg would also open many important<br />
doors. The education of this rather aristocratic<br />
Swe<strong>de</strong> was <strong>de</strong>liberate, and the family had great<br />
expectations for his future.<br />
years of training<br />
Obedient to his grandfather’s plan, Raoul quickly<br />
<strong>de</strong>parted for an unpaid apprenticeship in busi-<br />
ness in distant South Africa. As with his sojourn<br />
to America, the physical distance between Raoul<br />
and his grandfather created a fascinating writ-<br />
ten record not only of their very special relation-<br />
ship, but also of what the young man saw and<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
39
ara av <strong>de</strong>ras unika relation, utan också av sådant<br />
<strong>de</strong>n unge mannen såg och upplev<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r sina<br />
år utomlands. Måna<strong>de</strong>rna i Sydafrika och däref-<br />
ter i Palestina vittnar om utvecklingen av en syn-<br />
nerligen intelligent, energisk och charmig men<br />
samtidigt känslig man. Att läsa hans livfulla och<br />
ofta långa och <strong>de</strong>taljrika brev väcker intresse och<br />
nyfikenhet; breven ger också en inblick i personen<br />
Raoul Wallenberg, som bara ett <strong>de</strong>cennium senare<br />
skulle komma att skriva historia.<br />
Meningen med Wallenbergs vistelse i Kapsta<strong>de</strong>n<br />
var att han skulle lära sig hur <strong>de</strong>t går till i affärslivet,<br />
från grun<strong>de</strong>n. Raoul utbilda<strong>de</strong>s av sin farfar för en<br />
mycket specifik yrkesroll i Sverige, även om miljön<br />
var ytterst osvensk. Trots att han befann sig så<br />
långt ifrån sin farfar kän<strong>de</strong> sig Raoul tvungen att<br />
motivera varför han un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n första ti<strong>de</strong>n umgicks<br />
med landsmän. ”Jag vet att farfar invän<strong>de</strong>r mot […]<br />
att jag är [för mycket] tillsammans med svenskar<br />
och <strong>de</strong>tta skall jag undan för undan reparera.”<br />
Det nära förhållan<strong>de</strong>t till farfa<strong>de</strong>rn och hur <strong>de</strong>t<br />
påverka<strong>de</strong> Raoul belyses av <strong>de</strong>n skriftväxling<br />
Raouls kärleksaffär med en amerikansk flicka han<br />
träffa<strong>de</strong> vid universitetet gav upphov till. (Det är<br />
från breven oklart om Raoul verkligen ha<strong>de</strong> ett<br />
40 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
experienced during his years outsi<strong>de</strong> of Swe<strong>de</strong>n.<br />
His months in South Africa, and soon after in<br />
Palestine attest to the growth of a man with<br />
consi<strong>de</strong>rable intelligence, energy, charm and<br />
emotion. The rea<strong>de</strong>r of his letters is filled with<br />
interest and expectation when learning of him,<br />
for his <strong>de</strong>scriptions of his life are always vivid,<br />
often lengthy – and thus full of fascinating <strong>de</strong>-<br />
tails – and a window into the soul of a man who<br />
would, a <strong>de</strong>ca<strong>de</strong> later, make history.<br />
Wallenberg’s Cape Town visit was meant to be a<br />
school where he would learn the “nuts and bolts”<br />
of business. He was being trained by his grandfa-<br />
ther for a very specific career in Swe<strong>de</strong>n, but in a<br />
most “un-Swedish” environment. Yet even though<br />
he was so far away from him, he had to <strong>de</strong>fend his<br />
initial <strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nce on the company of his coun-<br />
trymen against his grandfather. “I know that you<br />
object to my hanging around with Swe<strong>de</strong>s, and<br />
I will remedy this bit by bit.” [”Jag vet att farfar<br />
invän<strong>de</strong>r mot […] att jag är [för mycket] tillsam-<br />
mans med svenskar och <strong>de</strong>tta skall jag undan för<br />
undan reparera.”]<br />
The complexity of their relationship and its effect<br />
on Raoul is laid bare in an exchange concerning the<br />
love affair Raoul had, or did not have (it is unclear<br />
from the letters!), with an American girl while at<br />
university there. Raoul <strong>de</strong>scribed the poignant<br />
letters of infatuation he was receiving from his<br />
unnamed Michigan admirer, and Gustaf misinter-<br />
preted what Raoul had written. He answered in<br />
anger and <strong>de</strong>spair. “A young man with your pros-<br />
pects does not have time to tie himself down until<br />
he has had time to organize his life and his work.<br />
A young wife wants everything to revolve around<br />
her. She wants to be entertained and amused [...]<br />
A young man absorbed by his sexual urges pays<br />
no attention to these [important] consi<strong>de</strong>rations.<br />
He wants her body. He wants the pleasure of the<br />
moment, and she does nothing but offer it. [...] I<br />
assume that the fault is yours. You have not been<br />
Raoul väntar på<br />
farfar i Florens.<br />
Raoul waiting for<br />
his grandfather in<br />
Florence.<br />
careful and pru<strong>de</strong>nt.<br />
That is what makes the<br />
matter so tragic. […] You<br />
must not <strong>de</strong>prive your<br />
mother and me of our<br />
expectations for you.”<br />
[”En ung man med Dina<br />
förutsättningar har ej tid
förhållan<strong>de</strong> eller inte.) Raoul beskrev <strong>de</strong> gripan<strong>de</strong><br />
kärleksbrev han mottagit från en icke namngiven<br />
beundrarinna från Michigan. Gustaf misstolka<strong>de</strong><br />
vad sonsonen ha<strong>de</strong> skrivit, och svara<strong>de</strong> honom<br />
med vre<strong>de</strong> och förtvivlan: ”En ung man med Dina<br />
förutsättningar har ej tid att binda sig förrän han<br />
hunnit att organisera sitt liv och sin verksamhet.<br />
En ung fru vill att allt skall egnas henne. Hon skall<br />
un<strong>de</strong>rhållas och roas. […] Alla dylika reflektioner<br />
bryr <strong>de</strong>n av könsdrift uppfyll<strong>de</strong> unge mannen sig<br />
ej om. Han vill åt hennes kropp. Han vill njuta för<br />
stun<strong>de</strong>n, och hon gör ej annat än att bjuda på <strong>de</strong>n.<br />
[…] I Ditt fall antar jag att felet är Ditt. Du har brus-<br />
tit i försiktighet och eftertanke. Det gör saken så<br />
tragisk. […] Du får ej fråntaga Din mor och mig vad<br />
vi av Dig förvänta.” Wallenberg telegrafera<strong>de</strong>, fullt<br />
medveten om <strong>de</strong> förväntningar som ställ<strong>de</strong>s på<br />
honom, till sin oroliga farfar: “Please don’t worry/<br />
no complications/ […]”. Raoul försäkra<strong>de</strong> Gustaf<br />
att han alls inte ha<strong>de</strong> tappat målet ur sikte.<br />
Hän<strong>de</strong>lsen gjor<strong>de</strong> att Raouls övertygelse om <strong>de</strong>t<br />
ofelbara i <strong>de</strong>n plan Gustaf ha<strong>de</strong> lagt för honom<br />
börja<strong>de</strong> svikta, och han var heller inte säker på<br />
att <strong>de</strong>t var vad han själv, en självständig 23-åring,<br />
önska<strong>de</strong> sig. Om <strong>de</strong>t långsiktiga målet var att<br />
Wallenberg skulle lyckas och nå framgång inom<br />
svenskt affärsliv, så verka<strong>de</strong> <strong>de</strong>t bakvänt att han<br />
inte tillbringa<strong>de</strong> mer tid i Sverige. Raoul insåg att<br />
hans kunskaper om <strong>de</strong>t svenska samhället i san-<br />
ning var begränsa<strong>de</strong>, vilket han uttryckte: ”[…] jag<br />
anser att min allmänna känsla för Sverige har blivit<br />
något virrig då jag endast känner till svenskt skol-<br />
liv men icke svenskt arbete, <strong>de</strong>ls emedan jag tror<br />
och vet att jag bättre skulle kunna tillgodogöra<br />
mig lärdomarna härute om jag kän<strong>de</strong> något bättre<br />
till produktionsförhållan<strong>de</strong>na där hemma.”<br />
Wallenberg höll dock fast vid farfa<strong>de</strong>rns plan, trots<br />
att han kän<strong>de</strong> en större och större motvilja. Som<br />
överenskommet var lämna<strong>de</strong> han Sydafrika för yt-<br />
terligare oavlönat praktikarbete, <strong>de</strong>n här gången<br />
på en bank i Haifa. Gustafs val var intressant av<br />
flera skäl, inte minst i ljuset av Raouls till synes<br />
negativa och okaraktäristiskt generaliseran<strong>de</strong><br />
intryck av <strong>de</strong> sydafrikanska judarna. På vägen till<br />
Palestina stanna<strong>de</strong> han till i Nice, där han besökte<br />
sina farföräldrar, innan han i mars 1936 anlän<strong>de</strong> till<br />
Mellanöstern. Där stötte han på ett exotiskt och<br />
sammansatt land med starka politiska spänningar,<br />
samtidigt som Europa chockera<strong>de</strong>s av Hitlers åter-<br />
att binda sig förrän han hunnit att organisera sitt<br />
liv och sin verksamhet. En ung fru vill att allt skall<br />
egnas henne. Hon skall un<strong>de</strong>rhållas och roas. […]<br />
Alla dylika reflektioner bryr <strong>de</strong>n av könsdrift upp-<br />
fyll<strong>de</strong> unge mannen sig ej om. Han vill åt hennes<br />
kropp. Han vill njuta för stun<strong>de</strong>n, och hon gör ej<br />
annat än att bjuda på <strong>de</strong>n. […] I Ditt fall antar jag<br />
att felet är Ditt. Du har brustit i försiktighet och<br />
eftertanke. Det gör saken så tragisk. […] Du får ej<br />
fråntaga Din mor och mig vad vi av Dig förvänta.”]<br />
Fully aware of these expectations, Wallenberg tele-<br />
graphed his worried grandfather: “Please don’t<br />
worry/no complications […]”, assuring Gustaf that<br />
he remained focused on the task at hand.<br />
Following this episo<strong>de</strong> Raoul began losing his total<br />
conviction that Gustaf’s plan for him was flaw-<br />
less and exactly what the in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt 23-year-old<br />
wanted for himself. If the long-range i<strong>de</strong>a was for<br />
Wallenberg to succeed and prosper in the Swedish<br />
business market, it ma<strong>de</strong> little sense to him that<br />
he did not spend more time in Swe<strong>de</strong>n. He recog-<br />
nized that his un<strong>de</strong>rstanding of Swedish society<br />
was in fact quite limited. “...I believe my general<br />
un<strong>de</strong>rstanding of Swe<strong>de</strong>n is a little confused, since<br />
I only know Swedish school life and not Swedish<br />
working life, while I also believe and know that I<br />
would learn more out here if I knew more about<br />
production at home.” [” jag anser att min allmänna<br />
känsla för Sverige har blivit något virrig då jag en-<br />
dast känner till svenskt skolliv men icke svenskt<br />
arbete, <strong>de</strong>ls emedan jag tror och vet att jag bättre<br />
skulle kunna tillgodogöra mig lärdomarna härute<br />
om jag kän<strong>de</strong> något bättre till produktionsförhål-<br />
lan<strong>de</strong>na där hemma.”]<br />
Yet Wallenberg adhered to his grandfather’s plan,<br />
although with growing resentment. As instructed<br />
he left South Africa bound for another unpaid in-<br />
ternship at a bank in Haifa. Gustaf’s choice was<br />
an interesting one for several reasons, not least<br />
when seen in light of Raoul’s apparently nega-<br />
tive, uncharacteristically generalized impression<br />
of South African Jews. On the way to Palestine he<br />
stopped briefly in Italy, visited his grandparents<br />
in Nice and arrived in the Middle East in March,<br />
1936. There he found an exotic and complicated<br />
land experiencing serious political tensions at<br />
the same time that Europe was absorbing the<br />
shock of Hitler’s rearmament and move into the<br />
Rhineland. The threat that Nazi Germany posed<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
41
upprustning och besättningen av Rhenlan<strong>de</strong>t.<br />
Det hot som Nazityskland innebar för <strong>de</strong>t övriga<br />
Europa blev alltmer uppenbart men, i likhet med<br />
flertalet européer vid <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n, tycks Wallen-<br />
berg endast ha haft en vag insikt om <strong>de</strong>n hastigt<br />
försämra<strong>de</strong> situationen för Tysklands judar: ”Jag<br />
var ledsen att möta en sådan allmän pessimism<br />
med avseen<strong>de</strong> för utsikterna för Europas framtid.<br />
Den var emellertid speciellt koncentrerad till ju-<br />
darna men <strong>de</strong> ha<strong>de</strong> väl sina skäl.”<br />
Wallenberg intressera<strong>de</strong> sig alltid för sin omgiv-<br />
ning och <strong>de</strong> få måna<strong>de</strong>rna i Palestina bjöd på bå<strong>de</strong><br />
spänning och många oförglömliga sevärdheter.<br />
Dessutom växte insikten att <strong>de</strong>t inte var till af-<br />
färslivet hans håg stod, i varje fall inte <strong>de</strong>t som<br />
ha<strong>de</strong> med banker att skaffa. Tanken på en framtid<br />
som bankman gjor<strong>de</strong> honom bekymrad. Han lätt-<br />
ta<strong>de</strong> sitt hjärta för farfa<strong>de</strong>rn: ”En sak bör man inte<br />
förlora ur sikte och <strong>de</strong>t är att jag möjligen inte alls<br />
är särskilt lämpad för bankverksamhet. […] För att<br />
säga sanningen finner jag mig inte särskilt bank-<br />
mässig; [han] skall hava något domaraktigt och<br />
lugnt över sig och <strong>de</strong>ssutom vara kall och cynisk.<br />
[Min chef] och Jacob W. [Jacob Wallenberg, Raouls<br />
fars kusin] äro väl typiska och jag känner mig själv<br />
så olika <strong>de</strong>m som jag väl kun<strong>de</strong> göra.<br />
Jag tror jag har mer<br />
Tillstånd att för skyddsändamål innehava en<br />
pistol med patroner 4/7 1944.<br />
Permit of 4 July, 1944 to hold<br />
a pistol with ammunition for<br />
protection purposes.<br />
42 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
to Europe became steadily more apparent, yet like<br />
most Europeans of that time, Wallenberg seems<br />
only to have had a vague un<strong>de</strong>rstanding of the<br />
rapidly <strong>de</strong>teriorating situation facing Germany’s<br />
Jewish population. “I was sorry to find such univer-<br />
sal gloominess as to the prospects for the future<br />
of Europe. It was mainly concentrated among the<br />
Jews, but I guess they had their reasons.” [”Jag var<br />
ledsen att möta en sådan allmän pessimism med<br />
avseen<strong>de</strong> för utsikterna för Europas framtid. Den<br />
var emellertid speciellt koncentrerad till judarna<br />
men <strong>de</strong> ha<strong>de</strong> väl sin skäl”].<br />
Always interested in the world around him, Wal-<br />
lenberg’s few months in Palestine were filled<br />
with unforgettable sights, some adventure and<br />
a growing realization that business, or at least<br />
banking, was not where his heart lay. The prospect<br />
of life as a banker ma<strong>de</strong> him anxious. He told his<br />
grandfather that, “You mustn’t lose sight of one<br />
thing, and that is that I may not be particularly<br />
suited for banking at all. […] To tell you the truth,<br />
I don’t find myself very bankerish; [he] should be<br />
judgelike and calm and cold and cynical besi<strong>de</strong>s.<br />
[My boss] and Jacob W. [Jacob Wallenberg, his fa-<br />
ther’s cousin] are probably typical, and I feel<br />
as different from them as I could be. My<br />
temperament is better suited to some<br />
positive line of work than to sitting<br />
around saying no.” [”En sak sak bör<br />
man inte förlora ur sikte och <strong>de</strong>t är<br />
att jag möjligen inte alls är särskilt<br />
lämpad för bankverksamhet. […]<br />
För att säga sanningen finner jag<br />
mig inte särskilt bankmässig;<br />
[han] skall hava något doma-<br />
raktigt och lugnt över sig<br />
och <strong>de</strong>ssutom vara kall och<br />
cynisk. [Min chef] och Jacob<br />
W. [Jacob Wallenberg, Raouls<br />
fars kusin] äro väl typiska och<br />
jag känner mig själv så olika <strong>de</strong>m som jag<br />
väl kun<strong>de</strong> göra. Jag tror jag har mer läggning att<br />
positivt verka för någonting än att sitta och säga<br />
nej åt folk.”]<br />
They <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>d together that Raoul would stay in<br />
Palestine <strong>de</strong>spite the worrying atmosphere cre-<br />
ated by that period’s Palestinian riots against<br />
the country’s/nation’s rapidly growing Jewish<br />
population. Yet discussions about Raoul’s next
läggning att positivt verka för någonting än att<br />
sitta och säga nej åt folk.”<br />
Gemensamt bestäm<strong>de</strong> Raoul och hans farfar att<br />
han skulle stanna kvar i Palestina, trots <strong>de</strong>n osäker-<br />
het som <strong>de</strong>n ti<strong>de</strong>ns palestinska upplopp, rikta<strong>de</strong><br />
mot lan<strong>de</strong>ts snabbt växan<strong>de</strong> judiska befolkning,<br />
gav upphov till. Diskussionen om vart nästa inter-<br />
nationella steg skulle föra honom led<strong>de</strong> till en, vad<br />
<strong>de</strong>t verkar, tidigare avresa än planerat. Beslutet att<br />
återvända till Sverige förstärktes av Maj von Dar-<br />
<strong>de</strong>ls (Wallenbergs mor) naturliga önskan att hen-<br />
nes son skulle tillbringa tid hemma i Sverige. Väl<br />
tillbaka i Stockholm blev Raouls främsta angelä-<br />
genhet att skaffa sig ett tillräckligt intressant jobb,<br />
som han också kun<strong>de</strong> försörja sig på. Inte minst för<br />
att farfa<strong>de</strong>rns ekonomiska un<strong>de</strong>rstöd bara gäll<strong>de</strong><br />
när han befann sig utomlands, men också för att<br />
han vid sin ål<strong>de</strong>r naturligt nog inte ville ligga sin<br />
mor och styvfar till last.<br />
Wallenberg uppbar en tillfällig lön från sin fars<br />
kusiners, Jacob och Marcus, affärsrörelse, sedan<br />
<strong>de</strong> bett honom skriva en rapport om en affärs-<br />
möjlighet i Tyskland. Raouls arbete med rapporten<br />
och <strong>de</strong>t återupptagna livet i Stockholm avhandlas<br />
i <strong>de</strong>t sista brevet han skrev till sin farfar. I brevet<br />
till Gustaf Wallenberg, daterat <strong>de</strong>n 19 januari 1937,<br />
skriver Raoul också om hur han åter bekantar sig<br />
med släkten och finner en daglig rutin. Vad gäller<br />
arbetet känner Raoul sig osäker, men han njuter<br />
av att vara en i kretsen i <strong>de</strong>n inflytelserika och<br />
framståen<strong>de</strong> familjen Wallenberg. Gustaf dog<br />
un<strong>de</strong>r ett besök i Sverige, i mars samma år. Far-<br />
fa<strong>de</strong>rns död var säkerligen ett hårt slag för Raoul;<br />
hans bortgång satte också punkt för <strong>de</strong>n anmär-<br />
kingsvärda korrespon<strong>de</strong>nsen <strong>de</strong>m emellan. Raoul<br />
Wallenberg efterlämna<strong>de</strong> inga dagböcker, så vi vet<br />
inte med säkerhet hur han upplev<strong>de</strong> situationen.<br />
Med tanke på hur central farfa<strong>de</strong>rns roll ha<strong>de</strong><br />
varit i Raouls liv, tor<strong>de</strong> hans frånfälle ha orsakat<br />
en känsla av tomhet, möjligen balanserad av <strong>de</strong>t<br />
faktum att han nu fick bestämma själv.<br />
uppdraget<br />
Från <strong>de</strong>t att farfa<strong>de</strong>rn gick bort (1937) till Nazi-<br />
tysklands invasion av Polen (1939) tycks Wal-<br />
lenberg främst ha varit upptagen med att tjäna<br />
sitt uppehälle. Han triv<strong>de</strong>s i Stockholm samtidigt<br />
som han var angelägen om att hitta en lämplig<br />
affärsmöjlighet och en fast inkomst. Ur brev till<br />
international step en<strong>de</strong>d with his seemingly<br />
premature <strong>de</strong>parture and return to Swe<strong>de</strong>n, a<br />
<strong>de</strong>cision reinforced by Maj von Dar<strong>de</strong>l’s natural<br />
longing for her son to spend time at home. In<br />
Stockholm Raoul’s primary concern was to find a<br />
sufficiently interesting job which would support<br />
him, not least because he received financial help<br />
from his grandfather only while abroad and at his<br />
age naturally did not want to bur<strong>de</strong>n his mother<br />
and stepfather.<br />
He received a temporary salary from his father’s<br />
cousins’, Jacob and Marcus, business after they<br />
asked him to draft a report on a prospective<br />
business opportunity in Germany. Raoul’s en-<br />
gagement with this as well as his renewed life<br />
in Stockholm are the subjects of his very last let-<br />
ter to Gustaf, dated 19 January 1937. It tells of his<br />
hope for the project, of life in Stockholm, getting<br />
re-acquainted with the whole family and settling<br />
into a daily pattern – a professionally uncertain<br />
time but one comfortably enjoyed as a member<br />
in the world of the powerful and socially promi-<br />
nent Wallenberg family. Gustaf died during a visit<br />
to Swe<strong>de</strong>n in March that year. His <strong>de</strong>ath surely<br />
had an impact on Raoul, and it also brought to an<br />
end a remarkable correspon<strong>de</strong>nce between the<br />
two. Raoul did not leave a diary behind so we do<br />
not know exactly how he felt, but consi<strong>de</strong>ring<br />
the central role his grandfather played in his life,<br />
Gustaf’s <strong>de</strong>mise must have left a <strong>de</strong>gree of emp-<br />
tiness, yet one perhaps balanced by the fact that<br />
he could now make his own <strong>de</strong>cisions.<br />
the mission<br />
Between that year (1937) and Nazi Germany’s inva-<br />
sion of Poland (1939) Wallenberg was, it seems, pri-<br />
marily concerned with making a living. He enjoyed<br />
life in Stockholm yet remained anxious about find-<br />
ing a suitable business opportunity and a steady<br />
income. During this period his letters to both<br />
family and business contacts – they were some-<br />
times one and the same – provi<strong>de</strong> a clear picture<br />
of this impatient young Swe<strong>de</strong> during a <strong>de</strong>cisive<br />
period of European history. It has sometimes been<br />
asserted that Raoul was in some way estranged<br />
from the family in Stockholm, but this is clearly<br />
not the case. On the contrary, although just one<br />
individual in a small country on Europe’s periph-<br />
ery, his connections to the international activities<br />
of the family’s business empire ma<strong>de</strong> it virtually<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
43
å<strong>de</strong> familjen och affärskontakter – kategorierna<br />
sammanföll emellanåt – från <strong>de</strong>n här historiskt<br />
avgöran<strong>de</strong> perio<strong>de</strong>n i Europa, trä<strong>de</strong>r bil<strong>de</strong>n<br />
tydligt fram av en otålig ung svensk. Det har<br />
ibland gjorts gällan<strong>de</strong> att Raouls förhållan<strong>de</strong><br />
till familjen i Stockholm blivit kyligare, men <strong>de</strong>t<br />
är uppenbarligen inte fallet. Tvärtom. Trots att<br />
<strong>de</strong>t endast handlar om en individ från ett litet<br />
land i Europas utkanter, innebar kopplingarna<br />
till affärsimperiets internationella verksamhet<br />
att hans liv närmast oundvikligen påverka<strong>de</strong>s<br />
av <strong>de</strong>n starka känsla av osäkerhet som då råd<strong>de</strong>.<br />
Intressant är att trots ett flertal resor till och ge-<br />
nom Tyskland un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n här perio<strong>de</strong>n, nämner<br />
Wallenbergs brev ingenting om <strong>de</strong>n omvälvan<strong>de</strong><br />
politik och <strong>de</strong> förföljelser av Tysklands judar som<br />
känneteckna<strong>de</strong> Tredje riket. Hitlers politik skulle<br />
snart störta Europa in i <strong>de</strong>t andra kriget inom<br />
loppet av en generation, ett krig som led<strong>de</strong> till<br />
att nästan alla Europas judar utrota<strong>de</strong>s och att<br />
tiotals miljoner andra dog.<br />
Så sent som vid krigsutbrottet, när Sverige be-<br />
fann sig i en farlig beroen<strong>de</strong>ställning och senare<br />
närmast omringa<strong>de</strong>s av Hitlers arméer, förefaller<br />
Wallenbergs främsta bekymmer alltjämt ha varit<br />
<strong>de</strong>n osäkra arbetssituationen. De få brev vi har<br />
skrivna av Wallenberg mellan 1939 och 1944 ger<br />
ingen inblick i hur han såg på kriget, inte heller<br />
vilka – om några – tankar han ha<strong>de</strong> om <strong>de</strong>t helvete<br />
som drabba<strong>de</strong> Europas judar. Vi vet att han, likt<br />
alla andra uppmärksamma läsare av Stockholms<br />
dagstidningar, ofta kun<strong>de</strong> läsa om Tysklands<br />
omsvängning från <strong>de</strong>n vitt omtala<strong>de</strong> och ge-<br />
nomgripan<strong>de</strong> förföljelsen av judar till att, efter<br />
1941, <strong>de</strong>portera och mörda <strong>de</strong>m. I själva verket<br />
var Wallenberg sannolikt bättre informerad om<br />
vad som hän<strong>de</strong> på kontinenten än <strong>de</strong> flesta. Han<br />
träffa<strong>de</strong> ofta sin fars kusiner, som båda spela<strong>de</strong><br />
framträdan<strong>de</strong> roller inom svensk diplomati un<strong>de</strong>r<br />
kriget, och <strong>de</strong> <strong>de</strong>la<strong>de</strong> säkert med sig av vad <strong>de</strong> vis-<br />
ste. Själv reste Wallenberg i centrala Europa och<br />
besökte i november 1942 till och med Berlin, men<br />
vad han än kan ha sett eller hört un<strong>de</strong>r resorna<br />
har inte gjort något avtryck i <strong>de</strong> tillgängliga käl-<br />
lorna. Till och med så betydan<strong>de</strong> hän<strong>de</strong>lser, som<br />
att Sverige tog emot ett tusental judar som flyd<strong>de</strong><br />
från Norge i slutet av 1942, eller att Sverige spela<strong>de</strong><br />
en ännu mer framträdan<strong>de</strong> roll i räddningen av <strong>de</strong><br />
danska judarna i oktober 1943, kommenteras inte<br />
av Wallenberg.<br />
44 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
inevitable that his life was also influenced by the<br />
acute uncertainty of the times. Interestingly, even<br />
though Wallenberg travelled to and through Ger-<br />
many several times during this period, his letters<br />
say nothing about the whirlwind of politics and<br />
persecution which characterized Hitler’s Third<br />
Reich, policies which would soon plunge Europe<br />
into its second war in a generation and which<br />
would bring about the virtual extermination of<br />
Europe’s Jewish population and the <strong>de</strong>aths of tens<br />
of millions of others.<br />
Even as the war started and Swe<strong>de</strong>n found itself<br />
dangerously <strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt upon and later almost<br />
surroun<strong>de</strong>d by Hitler’s armies, Wallenberg’s pri-<br />
mary concern seems to have remained his still<br />
uncertain employment situation. The few letters<br />
we have written by him between 1939 and 1944<br />
offer no insight into what he thought about the<br />
war, nor what if anything he might have thought<br />
about the maelstrom engulfing Europe’s Jews. We<br />
know that he, like any other attentive rea<strong>de</strong>r of<br />
Stockholm’s daily newspapers, could frequently<br />
read of Germany’s shift from wi<strong>de</strong>ly publicized<br />
and pervasive persecution of Jews to, after 1941,<br />
<strong>de</strong>portation and mur<strong>de</strong>r of Jews. In<strong>de</strong>ed, Wallen-<br />
berg was probably better informed of events on<br />
the continent than most. He frequently met his<br />
father’s cousins, both of whom played a promi-<br />
nent role in Swedish diplomacy during the war,<br />
and it is likely they shared some of their insights<br />
with him. Wallenberg himself travelled in central<br />
Europe, even visiting Berlin in November 1942. Yet<br />
anything he might have seen or heard of during<br />
these trips remained unremarked upon in the<br />
available sources. Even such important events as<br />
Swe<strong>de</strong>n’s reception of some one thousand Jews<br />
who escaped Norway in late 1942 or its even more<br />
visible role in the salvation of Danish Jewry in Oc-<br />
tober 1943 are not commented upon by him.<br />
Early in 1942 Wallenberg finally found stable and<br />
interesting employment with the thriving inter-<br />
national trading firm, Mellaneuropeiska Han<strong>de</strong>ls<br />
A.B. Owned by Koloman Lauer, a Hungarian Jew<br />
who came to Swe<strong>de</strong>n before the war, Wallenberg<br />
quickly became a valued partner because of his<br />
intelligence, energy, fluency in several important<br />
languages and not least, because as a Swe<strong>de</strong> and<br />
non-Jew, he could travel in Europe to conduct<br />
business negotiations and organize shipments of
Tidigt 1942 fann Wallenberg slutligen ett stabilt och<br />
intressant arbete hos <strong>de</strong>t blomstran<strong>de</strong> internatio-<br />
nella han<strong>de</strong>lsbolaget Mellaneuropeiska Han<strong>de</strong>ls<br />
A.B. Företaget äg<strong>de</strong>s av Koloman Lauer, en ungersk<br />
ju<strong>de</strong> som ha<strong>de</strong> kommit till Sverige före kriget, och<br />
Wallenberg blev med sin intelligens, energi och<br />
förmåga att tala flera viktiga språk snabbt en upp-<br />
skattad kompanjon. Minst lika viktigt var att han<br />
<strong>de</strong>ssutom, som svensk och icke-ju<strong>de</strong>, kun<strong>de</strong> resa i<br />
Europa och genomföra affärsförhandlingar och or-<br />
ganisera livsme<strong>de</strong>lstransporter mellan kontinenten<br />
och Sverige. Trots att Mellaneuropeiska inte syss-<br />
la<strong>de</strong> med bankaffärer så passa<strong>de</strong> <strong>de</strong>n utbildning<br />
farfa<strong>de</strong>rn ha<strong>de</strong> planerat och styrt för hans räkning<br />
perfekt in i kompanjonskapet med Lauer, och <strong>de</strong>ras<br />
affärsverksamhet blomstra<strong>de</strong> trots <strong>de</strong>t allt farligare<br />
och mer kaotiska krigstidsklimat som råd<strong>de</strong>. Det var<br />
allmän tillväxt i <strong>de</strong>n svenska ekonomin un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n<br />
här ti<strong>de</strong>n. Samtidigt – och <strong>de</strong>t är värt att notera<br />
– utgör <strong>de</strong> måna<strong>de</strong>r, när Wallenberg vid ett flertal<br />
tillfällen reste i affärer i centrala Europa, en period<br />
då några av <strong>de</strong> blodigaste slagen utkämpa<strong>de</strong>s och<br />
då Tysklands ansträngningar att utplåna <strong>de</strong> europe-<br />
iska judarna samtidigt blev alltmer omfattan<strong>de</strong>.<br />
Wallenbergs besök i Berlin i slutet av 1942 sam-<br />
manföll med höjdpunkten i slaget om Stalingrad.<br />
Samtidigt organisera<strong>de</strong> Heinrich Himmlers SS<br />
transporter från Europas alla hörn, där tusentals<br />
godsvagnar fyll<strong>de</strong>s med judar på väg mot Förintel-<br />
sen i <strong>de</strong> dödsläger som byggts i Polen. Där, och i hela<br />
Östeuropa, arbeta<strong>de</strong> tyskarna hårt och framgångs-<br />
rikt för att eliminera <strong>de</strong>n judiska befolkningen i<br />
bå<strong>de</strong> västra och östra Europa. I slutet av 1943, just<br />
innan Maj von Dar<strong>de</strong>ls begåva<strong>de</strong> son skulle kliva in<br />
på <strong>de</strong>n historiska scenen, ha<strong>de</strong> miljoner män, kvin-<br />
nor och barn skjutits, gasats eller svultits till döds<br />
av <strong>de</strong>t enda skälet att <strong>de</strong> var judar. När Tyskland<br />
ockupera<strong>de</strong> sin tidigare alliera<strong>de</strong> Ungern i mars<br />
1944, utgjor<strong>de</strong> därför lan<strong>de</strong>ts cirka en miljon judar<br />
Europas sista större judiska befolkningsgrupp.<br />
Precis som med Sverige i allmänhet prägla<strong>de</strong>s<br />
Stockholm un<strong>de</strong>r Wallenbergs sista måna<strong>de</strong>r där<br />
av ett slåen<strong>de</strong> lugn, inte minst för att <strong>de</strong>t blev allt<br />
klarare att Tyskland oundvikligen skulle falla, även<br />
om <strong>de</strong>t dröj<strong>de</strong>. Tecken på <strong>de</strong>tta förekommer i ett<br />
långt brev daterat i slutet av februari 1944 och skri-<br />
vet till systern Nina Lagergren (född von Dar<strong>de</strong>l),<br />
som då bod<strong>de</strong> i Berlin. ”Det är fruktansvärt tråkigt<br />
här utan dig, och middagsbor<strong>de</strong>t hemma är som<br />
foodstuffs between the continent and Swe<strong>de</strong>n.<br />
Although not engaged in banking, in some ways<br />
the education Gustaf had planned and directed for<br />
Raoul was perfect for his partnership with Lauer,<br />
and their business thrived even within the chaotic<br />
and increasingly dangerous wartime conditions.<br />
In general the Swedish economy grew during<br />
this period, yet it is worthwhile noting that the<br />
months between 1942 and 1944, when Wallen-<br />
berg travelled at least several times on business<br />
in central Europe, represent a period of some of<br />
the bloodiest battles simultaneous to Germany’s<br />
ever more comprehensive efforts to exterminate<br />
the Jews of Europe.<br />
His visit to Berlin in late 1942 occurred during the<br />
height of the battle for Stalingrad, while at the<br />
same time, Heinrich Himmler’s SS was organizing<br />
the dispatch from every corner of Europe of many<br />
thousands of boxcars filled with Jews <strong>de</strong>stined for<br />
annihilation in the <strong>de</strong>ath camps built in Poland. In<br />
that country and throughout Eastern Europe, the<br />
Germans and their allies worked energetically and<br />
with success to liquidate both East and Western<br />
Europe’s Jewish population. By early 1944, right be-<br />
fore Maj von Dar<strong>de</strong>l’s gifted son entered history’s<br />
scene, millions of men, women and children had<br />
been shot, starved or gassed to <strong>de</strong>ath merely for<br />
being Jewish. Thus, when the Germans occupied<br />
their erstwhile ally Hungary in March 1944, that<br />
country’s approximately one million Jews consti-<br />
tuted Europe’s last numerically significant Jewish<br />
population.<br />
Wallenberg’s last months in Stockholm, as with<br />
Swe<strong>de</strong>n in general, were characterized by a strik-<br />
ing normality, not least because the inevitabil-<br />
ity of German <strong>de</strong>feat became ever clearer, if still<br />
somewhat distant. We see evi<strong>de</strong>nce of this in a<br />
long letter written in late February 1944 to his<br />
sister Nina Lagergren (née von Dar<strong>de</strong>l), then liv-<br />
ing in Berlin. “It is frightfully boring here without<br />
you, and the dinner table at home is straight out<br />
of a play by Strindberg. […At work] we have been<br />
terribly busy. The boxcars with oranges keep roll-<br />
ing in, one after the other, and so far without any<br />
hitches or problems. The market has been floo<strong>de</strong>d<br />
with oranges this past week [...] making prices<br />
plummet. […] The rest of the business is not doing<br />
too well. […] We have some other major projects<br />
planned, but it’s too soon to tell whether they<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
45
hämtat från en pjäs av Strindberg... På arbetet<br />
har vi haft rysligt mycket att göra. Godsvagnarna<br />
med apelsiner fortsätter att rulla in, <strong>de</strong>n ena efter<br />
<strong>de</strong>n andra, och än så länge utan några hin<strong>de</strong>r eller<br />
problem. Markna<strong>de</strong>n har varit översvämmad med<br />
apelsiner <strong>de</strong>n senaste veckan […], vilket har fått<br />
priserna att dyka. […] De andra <strong>de</strong>larna av bola-<br />
get går inte särskilt bra. […] Vi har planerat en <strong>de</strong>l<br />
större projekt, men <strong>de</strong>t är för tidigt att säga om <strong>de</strong><br />
är genomförbara eller inte.” Han avslutar brevet<br />
till Nina med att säga att, ”Ja, jag tror inte <strong>de</strong>t finns<br />
något mer att berätta”.<br />
Av ett flertal skäl, inte minst missnöjet med att<br />
Ungern ännu inte ha<strong>de</strong> <strong>de</strong>porterat sina judar för att<br />
avrättas, ockupera<strong>de</strong> tyskarna sin tidigare alliera<strong>de</strong><br />
<strong>de</strong>n 19 mars 1944. De slog till mot judarna över hela<br />
lan<strong>de</strong>t och iscensatte, i nära samarbete med unger-<br />
ska antisemiter, sina vid <strong>de</strong>t här laget välrepetera<strong>de</strong><br />
rutiner av att i<strong>de</strong>ntifiera, segregera, <strong>de</strong>portera och<br />
slutligen mörda judar. Tyskarnas plan var att, un<strong>de</strong>r<br />
ledning av SS-officeren Adolf Eichmann, <strong>de</strong>portera<br />
Budapests runt 300 000 judar sist. Av <strong>de</strong>t skälet<br />
arbeta<strong>de</strong> svenska diplomater, flera måna<strong>de</strong>r innan<br />
Wallenberg anlän<strong>de</strong> till Budapest, med att hjälpa<br />
och värna åtminstone några av <strong>de</strong> tusentals judar<br />
som enträget bad om beskydd.<br />
Historien om Sveriges stundtals framgångsrika<br />
diplomati till gagn för ett mindre antal judar un<strong>de</strong>r<br />
Förintelsen är bå<strong>de</strong> krånglig och fascineran<strong>de</strong>, men<br />
få verkar känna till att när Wallenberg anlän<strong>de</strong> till<br />
Budapest <strong>de</strong>n 9 juli, ha<strong>de</strong> svenska diplomater, un-<br />
<strong>de</strong>r ledning av Utrikesrå<strong>de</strong>t Gösta Engzell, un<strong>de</strong>r 15<br />
måna<strong>de</strong>rs tid framgångsrikt – och öppet – arbetat<br />
med att rädda ett antal judar undan <strong>de</strong>portation<br />
och dö<strong>de</strong>n. Eftersom judarna i Budapest kän<strong>de</strong> till<br />
vilket arbete <strong>de</strong> svenska diplomaterna tidigare ha<strong>de</strong><br />
gjort, belägra<strong>de</strong>s bokstavligen <strong>de</strong>n svenska legatio-<br />
nen – belägen bland kullarna i Buda – av <strong>de</strong>sperata<br />
män och kvinnor som leta<strong>de</strong> efter en utväg ur vad<br />
<strong>de</strong> förstod var en i <strong>de</strong>t närmaste säker död. Chefen<br />
för <strong>de</strong>n svenska legationen Ivan Danielsson och För-<br />
ste sekreterare Per Anger ansträng<strong>de</strong> sig hårt om<br />
än <strong>de</strong>lvis förgäves för att hjälpa åtminstone några<br />
av <strong>de</strong> många tusen som vädja<strong>de</strong> om undsättning.<br />
De fick hjälp av landsmannen och <strong>de</strong>n sedan länge<br />
i Budapest boen<strong>de</strong> Val<strong>de</strong>mar Langlet, som stöd<strong>de</strong>s<br />
av Svenska Röda Korset. De samarbeta<strong>de</strong> i sin tur<br />
med diplomater från andra neutrala län<strong>de</strong>r och<br />
organisationer, som exempelvis schweizaren Carl<br />
46 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
are feasible or not.” [”Det är fruktansvärt tråkigt<br />
här utan dig, och middagsbor<strong>de</strong>t hemma är som<br />
hämtat från en pjäs av Strindberg... På arbetet<br />
har vi haft rysligt mycket att göra. Godsvagnarna<br />
med apelsiner fortsätter att rulla in, <strong>de</strong>n ena efter<br />
<strong>de</strong>n andra, och än så länge utan några hin<strong>de</strong>r eller<br />
problem. Markna<strong>de</strong>n har varit översvämmad med<br />
apelsiner <strong>de</strong>n senaste veckan […], vilket har fått<br />
priserna att dyka. […] De andra <strong>de</strong>larna av bolaget<br />
går inte särskilt bra. […] Vi har planerat en <strong>de</strong>l<br />
större projekt, men <strong>de</strong>t är för tidigt att säga om<br />
<strong>de</strong> är genomförbara eller inte.”] He conclu<strong>de</strong>s by<br />
telling Nina that there is “nothing more to report<br />
as far as I know.” [”Ja, jag tror inte <strong>de</strong>t finns något<br />
mer att berätta”.]<br />
For a variety of reasons, not least their dissatisfac-<br />
tion that Hungary had not yet <strong>de</strong>ported its Jews to<br />
be killed, the Germans occupied their erstwhile ally<br />
on 19 March. Throughout the country they struck<br />
against the Jews, working in close cooperation<br />
with Hungarian antisemites, implementing their<br />
by now well practised procedures of i<strong>de</strong>ntification,<br />
segregation, <strong>de</strong>portation and mur<strong>de</strong>r. The Ger-<br />
mans’ plan, led by SS officer Adolf Eichmann, was<br />
to <strong>de</strong>port Budapest’s approximately 300,000 Jews<br />
last. Because of this, months before Wallenberg<br />
arrived in Budapest, Swedish diplomats worked to<br />
assist and shield at least some of the thousands of<br />
Jews beseeching them for protection.<br />
The story of Swe<strong>de</strong>n’s sometimes effective diplo-<br />
matic efforts on behalf of small numbers of Jews<br />
during the Holocaust is complicated and fasci-<br />
nating, yet few seem to know that by the time<br />
Wallenberg arrived in Budapest on 9 July, Swed-<br />
ish diplomats, gui<strong>de</strong>d from Stockholm by Foreign<br />
Counsellor, Gösta Engzell, had for some 15 months<br />
been working successfully – and openly – to save<br />
some Jews from <strong>de</strong>portation and <strong>de</strong>ath. Because<br />
earlier efforts by Swedish diplomats were known<br />
to the Jews of Budapest, the Legation – located in<br />
the hills of Buda – was literally besieged by <strong>de</strong>sper-<br />
ate men and women searching for a way out of<br />
what they un<strong>de</strong>rstood was almost certain <strong>de</strong>ath.<br />
Minister Ivan Danielsson and First Secretary Per<br />
Anger worked energetically if somewhat in vain<br />
to assist at least some of the many thousands be-<br />
seeching them for assistance. They were helped<br />
by their fellow Swe<strong>de</strong> and longtime Budapest<br />
resi<strong>de</strong>nt Val<strong>de</strong>mar Langlet, who was supported
Lutz. Alla var <strong>de</strong> väl införstådda med vad <strong>de</strong>porta-<br />
tionen innebar.<br />
Varför lämna<strong>de</strong> då Raoul Wallenberg <strong>de</strong>t trygga<br />
Stockholm för att bege sig till Budapest? Och<br />
vilken skulle hans uppgift bli? Svaret varför han<br />
acceptera<strong>de</strong> uppdraget kan vi ytterst endast<br />
spekulera om, eftersom vi saknar hans egen för-<br />
klaring. Historiker är i allmänhet ense om att en<br />
serie politiska tillfälligheter fick ett antal inflytel-<br />
serika personer – svenskar, ungrare och amerika-<br />
ner – som vid <strong>de</strong>t tillfället befann sig i Stockholm<br />
att be <strong>de</strong>n då 31-årige Wallenberg att tillfälligt<br />
avbryta sin affärsverksamhet och, med stöd av<br />
<strong>de</strong>n amerikanska regeringens speciella enhet<br />
för flyktingfrågor, the War Refugee Board, öka <strong>de</strong><br />
redan pågåen<strong>de</strong> diplomatiska ansträngningarna<br />
att hjälpa en <strong>de</strong>l judar i Budapest. Även om <strong>de</strong>t<br />
rå<strong>de</strong>r viss oenighet om exakt vilken Wallenbergs<br />
uppgift var, stämmer <strong>de</strong>t inte att han skicka<strong>de</strong>s<br />
till Ungern för att ”rädda” lan<strong>de</strong>ts judiska befolk-<br />
ning. När han anlän<strong>de</strong> ha<strong>de</strong> flertalet redan fått<br />
utstå förlusten av sina hem, arbeten och ägo<strong>de</strong>lar<br />
och höll på att fösas samman i getton runtom<br />
i lan<strong>de</strong>t. Och mellan mitten av maj och början<br />
av juli skicka<strong>de</strong>s cirka 430 000 oskyldiga män,<br />
kvinnor och barn med tåg genom Slovakien till<br />
sydvästra Polen och <strong>de</strong> väntan<strong>de</strong> gaskamrarna<br />
och krematorierna i Birkenau. De allra flesta av<br />
<strong>de</strong>m mörda<strong>de</strong>s vid ankomsten, medan några,<br />
framförallt unga kvinnor, val<strong>de</strong>s ut och sattes<br />
i arbete.<br />
by Swe<strong>de</strong>n’s Red Cross. They in turn cooperated<br />
with diplomats from other neutral countries and<br />
organizations, such as the Swiss Carl Lutz. They all<br />
un<strong>de</strong>rstood what <strong>de</strong>portation meant.<br />
Why then did Raoul Wallenberg leave the security<br />
of Stockholm to go to war-torn Budapest? And<br />
what was his mission to be? The answer to why he<br />
agreed to this task can ultimately only be a matter<br />
of speculation because we lack his own explana-<br />
tion. Historians generally agree that a series of<br />
political coinci<strong>de</strong>nces caused some influential<br />
individuals then in Stockholm – Swe<strong>de</strong>s, Hungar-<br />
ians and Americans – to ask the now 31-year-old<br />
to leave temporarily his business activities and,<br />
supported by the American government’s special<br />
unit “The War Refugee Board” (WRB), to strengthen<br />
the already on-going Swedish diplomatic efforts<br />
to help some Jews in Budapest. Although there<br />
is some disagreement about precisely what Wal-<br />
lenberg would do, it is incorrect that he was sent<br />
to Hungary to “save” that country’s Jewish popula-<br />
tion. For by the time he arrived, the majority had<br />
already endured the loss of their homes, jobs and<br />
property and were her<strong>de</strong>d into temporary ghettos<br />
throughout the country. And between mid-May and<br />
early July, some 430,000 innocent men, women and<br />
children were <strong>de</strong>ported by train through Slovakia to<br />
south-west Poland and the waiting gas chambers<br />
and crematoria of Birkenau. The vast majority were<br />
mur<strong>de</strong>red upon arrival, with some, primarily young<br />
women, being selected for labour.<br />
Svenska legationen på Gyopar utca. The Swedish Legation in Gyopar street.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
47
udapest<br />
Den amerikanska regeringen trod<strong>de</strong> att fler<br />
neutrala diplomater i Budapest kanske kun<strong>de</strong><br />
mildra hotet mot judarna som var fånga<strong>de</strong> i vad<br />
som föreföll vara en dödsfälla. Sveriges regering<br />
svara<strong>de</strong> på amerikanernas begäran med en för-<br />
stärkning av personalen på legationen, som redan<br />
var överhopad med arbete. Det är kombinationen<br />
av egenintresse och behov som är bakgrun<strong>de</strong>n<br />
till Wallenbergs uppdrag i Budapest, som i själva<br />
verket var betydligt mer begränsat i bå<strong>de</strong> tid<br />
och omfattning än vad som är allmänt känt. Av<br />
utrikes<strong>de</strong>partementet (UD) fick Wallenberg ett<br />
mandat som i stort innebar att han, un<strong>de</strong>r två<br />
måna<strong>de</strong>rs tid, skulle rapportera om situationen.<br />
Den amerikanska regeringen bidrog med välbe-<br />
hövliga ekonomiska me<strong>de</strong>l, och the War Refugee<br />
Boards representant i Stockholm, Iver Olsen,<br />
skicka<strong>de</strong> pengar till Wallenberg för inköp av mat,<br />
inkvartering och andra förnö<strong>de</strong>nheter till <strong>de</strong> judar<br />
som svenskarna lycka<strong>de</strong>s hjälpa.<br />
Vid ankomsten till Budapest kasta<strong>de</strong> sig Wallenberg<br />
med närmast feberaktig entusiasm in i <strong>de</strong> uppford-<br />
ran<strong>de</strong> arbetsuppgifter som ålagts honom. Han skrev<br />
<strong>de</strong>taljera<strong>de</strong> diplomatiska rapporter till UD, där han<br />
beskrev judarnas svåra belägenhet, och han etable-<br />
ra<strong>de</strong> kontakter och börja<strong>de</strong> förhandla bå<strong>de</strong> med <strong>de</strong><br />
rovlystna myndigheterna och <strong>de</strong>n judiska gruppen,<br />
som behöv<strong>de</strong> skyddas. Ironiskt nog råd<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r Wal-<br />
lenbergs tre första måna<strong>de</strong>r i Budapest en period av<br />
relativt lugn för sta<strong>de</strong>n och <strong>de</strong>ss judiska befolkning.<br />
Förbättringen inled<strong>de</strong>s <strong>de</strong>n 7 juli, två dagar innan<br />
Wallenberg anlän<strong>de</strong>, när <strong>de</strong>n ungerske ledaren Mi-<br />
klos Horthy abrupt avbröt regeringssamarbetet med<br />
nazisterna, och beordra<strong>de</strong> att <strong>de</strong>portationerna skulle<br />
stoppas. Landsbyg<strong>de</strong>n töm<strong>de</strong>s på sin stora judiska<br />
befolkning, men Horthys åtgärd rädda<strong>de</strong> <strong>de</strong> flesta av<br />
Budapests judar. Men även om <strong>de</strong> rädda<strong>de</strong>s undan<br />
dö<strong>de</strong>n, fick judarna utstå antisemitiska lagar och lo-<br />
kal förföljelse. De tvinga<strong>de</strong>s flytta från sina hem till<br />
”ju<strong>de</strong>hus” runtom i sta<strong>de</strong>n, och fick betydligt mindre<br />
ransoner jämfört med <strong>de</strong> flesta andra. Och givetvis<br />
kun<strong>de</strong> ingen säga när befrielsen skulle komma.<br />
Trots att han befann sig i en sådan häxkittel tog sig<br />
Wallenberg tid att skriva till sin mor. Den handfull<br />
brev som finns kvar ger oss återigen bil<strong>de</strong>n av en<br />
man som verka<strong>de</strong> ha fått exakt <strong>de</strong>n träning som<br />
behöv<strong>de</strong>s för att utföra <strong>de</strong>t uppdrag historien givit<br />
honom. I breven, som skrevs un<strong>de</strong>r en tid med stor<br />
48 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
budapest<br />
The American government believed that more<br />
neutral diplomats in Budapest might in some<br />
way diminish the apparently fatal trap in which<br />
the Jews were caught. Swe<strong>de</strong>n’s government<br />
respon<strong>de</strong>d to this request, which also reinforced<br />
the Legation’s staff, who were overwhelmed by<br />
the <strong>de</strong>mands placed on them. This combination<br />
of interests and needs are the background to<br />
Wallenberg’s mission in Budapest, a mission<br />
which was in fact far more limited in both time<br />
and task than is generally un<strong>de</strong>rstood. The<br />
Swedish Foreign Ministry gave Wallenberg a<br />
mandate of two months, basically to report on<br />
the situation. The American government provi<strong>de</strong>d<br />
much nee<strong>de</strong>d financial resources, and the WRB’s<br />
agent in Stockholm, Iver Olsen, channelled money<br />
to Wallenberg for the purchase of food, shelters<br />
and other necessities for those Jews the Swe<strong>de</strong>s<br />
were able to help.<br />
On arrival Wallenberg enthusiastically threw<br />
himself almost feverishly into the challenge fac-<br />
ing him. He wrote <strong>de</strong>tailed diplomatic reports to<br />
the Foreign Ministry <strong>de</strong>scribing the plight of the<br />
Jews, he established contacts and began nego-<br />
tiating both with the predatory authorities and<br />
the Jewish community which nee<strong>de</strong>d protection.<br />
Yet ironically, Wallenberg’s first three months in<br />
Budapest were a period of relative calm for the<br />
city and its Jews. This period began on 7 July, two<br />
days before Wallenberg arrived, when Hungarian<br />
lea<strong>de</strong>r Miklos Horthy abruptly terminated his<br />
government’s cooperation with the Nazis, or<strong>de</strong>r-<br />
ing a halt to the <strong>de</strong>portations. The countrysi<strong>de</strong><br />
was emptied of its large Jewish population, but<br />
the Jews of Budapest were, for the most part,<br />
saved by Horthy’s move. Saved, but not spared,<br />
because the Jews of Budapest suffered from a<br />
series of antisemitic laws and local persecution;<br />
they were forced from their homes into “Jewish<br />
houses” spread around the city and were granted<br />
severely diminished rations compared with most<br />
others. And of course no one knew when liberation<br />
would come.<br />
Engulfed in this maelstrom Wallenberg still<br />
found time to send some words to his mother.<br />
The handful of letters surviving provi<strong>de</strong> us yet<br />
again with insight into a man who, it seemed,<br />
was perfectly trained to accomplish the task that
dramatik och djupa tragedier, möter vi en man som<br />
var genuint stimulerad av <strong>de</strong>n situation han befann<br />
sig i. Han var fast besluten att rädda så många män-<br />
niskor han någonsin kun<strong>de</strong>, och han gjöt liv i <strong>de</strong><br />
svenska diplomatiska ansträngningarna att hjälpa<br />
Budapests judar. Wallenberg skrev till sin mor att,<br />
Försörjningshäfte. Food coupons.<br />
”Jag har tillbringat vad som förmodligen är <strong>de</strong> in-<br />
tressantaste tre, fyra veckorna i mitt liv här, trots att<br />
vi omges av en tragedi av omätbara dimensioner,<br />
[och] våra dagar och nätter är […] fyllda av arbete<br />
[…].” Även när situationen allvarligt försämra<strong>de</strong>s i<br />
oktober skrev han: ”Ti<strong>de</strong>rna är extremt spännan<strong>de</strong><br />
och nervpåfrestan<strong>de</strong>. Men vi arbetar och kämpar<br />
vidare, <strong>de</strong>t är huvudsaken.”<br />
Vid sidan av <strong>de</strong>n diplomatiska rapporteringen, vil-<br />
ken han tog på största allvar, fortsatte Wallenberg<br />
att organisera betydan<strong>de</strong> hjälpinsatser, samtidigt<br />
som han fortsatte att förhandla med sina ungerska<br />
och tyska motståndare. ”[…] allt flyter på mycket<br />
bra. […] Jag tycker mycket om <strong>de</strong>ssa förhandlingar.<br />
De är ofta mycket dramatiska.” Raoul förstod <strong>de</strong>n<br />
andra sidan. ”Jag ha<strong>de</strong> några trevliga middags-<br />
bjudningar för en <strong>de</strong>l funktionärer som är viktiga<br />
för mitt arbete. För några dagar sedan ha<strong>de</strong> jag<br />
bjudit några riktigt intressanta höjdare […] Tyvärr<br />
[…] förhindra<strong>de</strong>s [Eichmann] att <strong>de</strong>lta. Han är en<br />
history gave him. These letters, written during a<br />
time of profound tragedy and drama, reveal a<br />
man genuinely excited by the situation he found<br />
himself in. He was <strong>de</strong>termined to help as many<br />
people as he possibly could, and he energized<br />
Swe<strong>de</strong>n’s on-going diplomatic efforts to assist<br />
some of Budapest’s Jews. Wallenberg wrote to<br />
his mother that, “I have lived here through what<br />
are probably the 3-4 most interesting weeks of my<br />
life, even though we are surroun<strong>de</strong>d by a tragedy<br />
of immeasurable proportions, [and] our days and<br />
nights are […] filled with work […]”. Even when<br />
things turned very bad in October, he wrote that,<br />
“The times are extraordinarily exciting and nerve-<br />
racking. We keep on working and struggling on,<br />
and that is the main thing.”<br />
In addition to his diplomatic reporting,<br />
which he took very seriously, Wallenberg<br />
organized significant humanitarian activ-<br />
ities while continuing to negotiate with<br />
his Hungarian and German adversaries.<br />
“[…] everything is moving along very<br />
well. […] I enjoy these negotiations very much.<br />
They are often extremely dramatic.” Raoul un<strong>de</strong>r-<br />
stood his counterparts. “I gave some nice dinner<br />
parties for various officials who are important<br />
to my work. A few days ago I had invited some<br />
very interesting big game. […] Unfortunately,<br />
[something] prevented [Eichmann] from com-<br />
ing. He is quite a nice man who, according to<br />
what he himself says, will soon shoot himself.”<br />
Wallenberg also un<strong>de</strong>rstood that the situation<br />
required unorthodox methods. “What is impor-<br />
tant is to have the financial and organizational<br />
means to be able to do that which is necessary<br />
when it is necessary without having to obtain<br />
permission every time.” [”Vad som är viktigt är<br />
att besitta <strong>de</strong> pekuniära och organisatoriska<br />
medlen för att i varje ögonblick kunna vidtaga<br />
<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som situationen kräver, helst utan<br />
att behöva be om lov.”]<br />
Defying his government’s intentions, Wallenberg<br />
stayed longer than planned. Yet in late September<br />
he wrote home of his plans to return quickly to<br />
Stockholm, explaining that he had accomplished<br />
his task, and that he had done what was possi-<br />
ble to help Budapest’s Jews. But this was not to<br />
be, and events intervened. Miklos Horthy was a<br />
conservative nationalist who finally un<strong>de</strong>rstood<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
49
iktigt trevlig man som, enligt vad han själv säger,<br />
snart kommer att skjuta sig.” Wallenberg förstod<br />
också att situationen kräv<strong>de</strong> okonventionella meto-<br />
<strong>de</strong>r: ”Vad som är viktigt är att besitta <strong>de</strong> pekuniära<br />
och organisatoriska medlen för att i varje ögonblick<br />
kunna vidtaga <strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som situationen kräver,<br />
helst utan att behöva be om lov.”<br />
Wallenberg nonchalera<strong>de</strong> <strong>de</strong>n svenska regering-<br />
ens önskan, och stanna<strong>de</strong> kvar i Budapest längre<br />
än planerat. Men i slutet av september skrev<br />
han hem om sina planer att snabbt återvända<br />
till Stockholm för han ha<strong>de</strong>, som han förklara<strong>de</strong>,<br />
slutfört sitt uppdrag och gjort vad som var möj-<br />
ligt för att hjälpa Budapests judar. Men <strong>de</strong>t kom<br />
hän<strong>de</strong>lser emellan, och av planen blev intet.<br />
Miklos Horthy var en konservativ nationalist<br />
som till slut insåg att ungerska intressen bättre<br />
skulle tillgodoses om man överlämna<strong>de</strong> sig åt<br />
<strong>de</strong> alliera<strong>de</strong>, snarare än fortsätta alliansen med<br />
Hitler. Det resultera<strong>de</strong> i att han, söndagen <strong>de</strong>n 15<br />
oktober, i radio till hela nationen annonsera<strong>de</strong> sin<br />
avsikt att undandra Ungern från kriget, och över-<br />
lämna sig till <strong>de</strong> framryckan<strong>de</strong> ryssarna. Utspelet<br />
gjor<strong>de</strong> att tyskarna och <strong>de</strong>ras ungerska alliera<strong>de</strong>,<br />
pilkorsarna, arrestera<strong>de</strong> Horthy och tillskansa<strong>de</strong><br />
sig regeringsmakten. Pilkorsarna led<strong>de</strong>s av Ferenc<br />
Szálasi, en fanatisk antisemit, som var fast beslu-<br />
ten att i Ungern slutföra <strong>de</strong>t arbete som tyskarna<br />
ha<strong>de</strong> påbörjat. Tidpunkten och övertagan<strong>de</strong>t av<br />
makten markerar bå<strong>de</strong> början av slutfasen i Bu-<br />
dapest-judarnas lidan<strong>de</strong>, och Raoul Wallenbergs<br />
dramatiska uppdykan<strong>de</strong> på <strong>de</strong>nna ö<strong>de</strong>sbestämda<br />
historiska scen.<br />
slutet närmar sig<br />
Om kuppen mot Horthy ha<strong>de</strong> misslyckats skulle<br />
Raoul Wallenberg ha återvänt till Stockholm,<br />
och hans tillfälliga diplomatkarriär ha<strong>de</strong> varit<br />
till ända. Sovjetiska Röda armén ha<strong>de</strong> vid <strong>de</strong>t<br />
här laget trängt långt in i Ungern och nästan<br />
alla förstod att tyskarna skulle lida slutligt<br />
ne<strong>de</strong>rlag. Även om <strong>de</strong>n ome<strong>de</strong>lbara framti<strong>de</strong>n<br />
förblev ytterst osäker våga<strong>de</strong> många i Budapest,<br />
veckorna före <strong>de</strong>n 15 oktober, hoppas att <strong>de</strong> skulle<br />
överleva kriget. Men med un<strong>de</strong>rstöd av tyskarna<br />
starta<strong>de</strong> <strong>de</strong> rabiat antisemitiska pilkorsarna ge-<br />
nast ett terrorväl<strong>de</strong> riktat mot <strong>de</strong> kvarvaran<strong>de</strong><br />
judarna i Budapest. Tusentals mörda<strong>de</strong>s, och <strong>de</strong><br />
som klara<strong>de</strong> sig fick utstå mycket lidan<strong>de</strong> och<br />
förödmjukelse.<br />
50 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
that Hungary’s interests were better served by sur-<br />
ren<strong>de</strong>ring to the Allies rather than in continuing<br />
his alliance with Hitler. As a result, on Sunday 15<br />
October, he broadcast to the nation his intention<br />
of withdrawing Hungary from the war, and of sur-<br />
ren<strong>de</strong>ring to the advancing Russians. This move<br />
caused the Germans and their Hungarian ally the<br />
Nyilas (Hungary’s nazi party, Arrow Cross), to ar-<br />
rest Horthy and take control of the government.<br />
The Nyilas were led by Ferenc Szálasi, a fanatic<br />
antisemite who was <strong>de</strong>termined to finish in Hun-<br />
gary what the Germans had begun. This date and<br />
his takeover of power represent both the begin-<br />
ning of Budapest Jewry’s final agonies, and Raoul<br />
Wallenberg’s dramatic appearance on this fateful<br />
stage of history.<br />
the end is near<br />
If the coup against Horthy had failed, Raoul Wal-<br />
lenberg would have returned to Stockholm, his<br />
ad hoc diplomatic career at an end. The Soviet<br />
Red Army was by now <strong>de</strong>ep into Hungary and<br />
almost everyone un<strong>de</strong>rstood that the Germans<br />
would suffer final <strong>de</strong>feat. Though the immedi-<br />
ate future remained acutely uncertain, many in<br />
Budapest in the weeks before 15 October dared to<br />
hope that they would survive the war. But ai<strong>de</strong>d<br />
by the Germans, the rabidly antisemitic Nyilas<br />
immediately commenced a violent reign of terror<br />
against the remaining Jews of Budapest, mur<strong>de</strong>r-<br />
ing thousands and inflicting pain and humiliation<br />
on those they did not kill.<br />
Wallenberg plunged willingly into the violent<br />
chaos which Budapest became. Reporting on his<br />
first activities after the coup, he wrote: “I spent the<br />
whole of the first day in streets filled with bandits,<br />
on a lady’s bicycle, trying to straighten everything<br />
out. Day two was spent moving staff members in<br />
imminent danger by car to safer hiding places<br />
and hauling food in a sack to them”. [”Hela första<br />
dagen fick [jag] fara omkring på en damcykel på<br />
<strong>de</strong> av banditer befolka<strong>de</strong> gatorna för att försöka<br />
knyta ihop trå<strong>de</strong>rna. Andra dagen ägna<strong>de</strong>s åt att<br />
i bil flytta sådan personal som befann sig i fara till<br />
säkrare gömställen och att i en säck släpa omkring<br />
matvaror till <strong>de</strong>m.”] (The Swedish is taken directly<br />
from the original diplomatic report.)<br />
Nonetheless, the diplomats remaining in Buda-<br />
pest retained a measure of effectiveness because
Wallenberg kasta<strong>de</strong> sig villigt in i <strong>de</strong>t våldsamma<br />
kaos som råd<strong>de</strong> i Budapest. I en rapport om sina<br />
första åtgär<strong>de</strong>r efter kuppen skrev han: ”Hela för-<br />
sta dagen fick [jag] fara omkring på en damcykel<br />
på <strong>de</strong> av banditer befolka<strong>de</strong> gatorna för att försöka<br />
knyta ihop trådarna. Andra dagen ägna<strong>de</strong>s åt att<br />
i bil flytta sådan personal som befann sig i fara till<br />
säkrare gömställen och att i en säck släpa omkring<br />
matvaror till <strong>de</strong>m.”<br />
Icke <strong>de</strong>sto mindre kun<strong>de</strong> <strong>de</strong> kvarvaran<strong>de</strong> diploma-<br />
terna i Budapest bibehålla ett mått av effektivitet,<br />
för <strong>de</strong> behandla<strong>de</strong>s alltjämt som diplomater av<br />
bå<strong>de</strong> tyskarna och ungrarna. Situationen innebar<br />
att fler judar än någonsin enträget sökte någon<br />
form av skydd, vilket <strong>de</strong> ”goda legationerna”, <strong>de</strong>t<br />
vill säga <strong>de</strong>n svenska och <strong>de</strong>n schweiziska men<br />
också diplomater från Vatikanen och Centrala-<br />
merika, fortfaran<strong>de</strong> kun<strong>de</strong> erbjuda. Från mitten av<br />
oktober till <strong>de</strong>n slutliga befrielsen, av först Pest i<br />
januari 1945 och sen Buda i februari, pågick ett in-<br />
trikat diplomatiskt spel som utgjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t politiska<br />
ramverk inom vilket Wallenberg och andra neutrala<br />
diplomater agera<strong>de</strong>. Deras förmåga att hjälpa tog<br />
sig främst två uttryck. Det första handla<strong>de</strong> om <strong>de</strong>n<br />
principiella ”extraterritorial-rätten”, som innebar<br />
men inte kun<strong>de</strong> garantera att många byggna<strong>de</strong>r<br />
runtom i Budapest (förutom själva beskickning-<br />
arna), åtnjöt åtminstone formell säkerhet undan<br />
pilkorsarnas härjningar. Det andra uttrycket var<br />
användningen av en diplomatisk metod som bäst<br />
beskrivs som ”byråkratiskt motstånd”. Det innebar<br />
att neutrala diplomater, och särskilt Wallenberg, på<br />
Budapests gator dagligen, på <strong>de</strong>t mest dramatiska<br />
vis, använ<strong>de</strong> sig av sin diplomatiska immunitet för<br />
att skydda människor – i <strong>de</strong>t här fallet Budapests<br />
judar – undan <strong>de</strong> mordiska härjningståg som bå<strong>de</strong><br />
pilkorsar-ligister och tyska ”skrivbordsmördare”<br />
utsatte <strong>de</strong>m för. Det vill säga, <strong>de</strong>ras erkända status<br />
som neutrala diplomater innebar ett minimum av<br />
skydd mot antisemiternas lust att döda <strong>de</strong> europe-<br />
iska judarna un<strong>de</strong>r Förintelsen. Taktiken får sin mest<br />
dramatiska belysning i Budapest mellan 1944 och<br />
1945, men har använts bå<strong>de</strong> tidigare och senare av<br />
svenska diplomater, un<strong>de</strong>r ledning av Utrikesrå<strong>de</strong>t<br />
Gösta Engzell från Stockholm, och även av andra<br />
diplomater i <strong>de</strong>t ockupera<strong>de</strong> Europa, från slutet av<br />
1942 till slutet av kriget. Ironiskt nog led<strong>de</strong> <strong>de</strong>nna<br />
möjligen överraskan<strong>de</strong> politiska realitet även till en<br />
episod i slutet av <strong>de</strong>cember, då svenska diploma-<br />
ter skydda<strong>de</strong>s av tyska soldater medan <strong>de</strong>, alltså<br />
they continued to be recognized as such both by<br />
the Germans and the Hungarians. This situation<br />
caused more Jews than ever to seek urgently some<br />
measure of protection which the “good offices”<br />
of the Swedish, Swiss, Vatican and even Central<br />
American diplomats could still offer. Between<br />
mid-October and the final liberation first of Pest<br />
in January 1945 and then Buda in February, a com-<br />
plicated diplomatic minuet provi<strong>de</strong>d the political<br />
framework in which Wallenberg and other neutral<br />
diplomats acted. Their ability to help was manifest<br />
primarily in two ways. The first was through the<br />
principle of “extraterritoriality”, which implied<br />
but could not guarantee that many buildings<br />
throughout Budapest (apart from the legations<br />
themselves) enjoyed at least nominal security from<br />
the rampages of the Nyilas. The second was by uti-<br />
lizing a method of diplomacy which can usefully be<br />
<strong>de</strong>scribed as “bureaucratic resistance”. This meant<br />
that neutral diplomats, and Raoul Wallenberg most<br />
dramatically day after day on the streets of Buda-<br />
pest, put into service their diplomatic status as a<br />
way of protecting people – in this case the Jews of<br />
Budapest against the mur<strong>de</strong>rous ravages of both<br />
Arrow Cross thugs and German “<strong>de</strong>sk-top” killers.<br />
That is, their recognized status as neutral diplomats<br />
provi<strong>de</strong>d a modicum of protection against the urge<br />
of antisemites to kill Jews in Europe during the<br />
Holocaust. This tactic is apparent most dramati-<br />
cally in Budapest in 1944-45, but had in fact hap-<br />
pened elsewhere both before and after. Swedish<br />
diplomats, led by Foreign Counsellor Gösta Engzell<br />
from Stockholm and practised by others through-<br />
out the occupied continent between late 1942 until<br />
the end of the war. This perhaps surprising political<br />
reality even led, rather ironically, to an episo<strong>de</strong> in<br />
late December in which Swedish diplomats were<br />
protected by German troops as they, the Swe<strong>de</strong>s,<br />
worked to protect Jews. This happened because<br />
Germany was the occupying power in the city and<br />
diplomatic convention empowered the Swe<strong>de</strong>s to<br />
call upon the Germans to protect them!<br />
Not only did Wallenberg ri<strong>de</strong> through the streets<br />
of Budapest trying to help Jews, he and other<br />
diplomats also continued visiting their German and<br />
Hungarian counterparts in a generally successful<br />
effort to maintain this vital but fragile diplomatic<br />
“protective space” for at least some of their<br />
increasingly <strong>de</strong>sperate charges. Contrary to the<br />
commonly accepted picture, neither Wallenberg<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
51
svenskarna, arbeta<strong>de</strong> med att skydda judar. Detta<br />
kun<strong>de</strong> inträffa eftersom Tyskland uppträd<strong>de</strong> som<br />
ockupationsmakt i sta<strong>de</strong>n, och svenskarna ha<strong>de</strong><br />
därför rätt att enligt diplomatisk konvention be-<br />
gära skydd av tyskarna!<br />
Wallenberg korsa<strong>de</strong> inte endast Budapests gator<br />
i sina försök att hjälpa judar; han och andra diplo-<br />
mater fortsatte att besöka sina tyska och ungerska<br />
motsvarigheter och lycka<strong>de</strong>s på <strong>de</strong>t hela taget i<br />
sina ansträngningar att upprätthålla <strong>de</strong>nna livs-<br />
viktiga men sköra ”skyddszon”, för åtminstone<br />
några av sina alltmer <strong>de</strong>sperata skyddslingar.<br />
I motsats till <strong>de</strong>n allmänt acceptera<strong>de</strong> bil<strong>de</strong>n<br />
lycka<strong>de</strong>s varken Wallenberg eller andra neutrala<br />
diplomater skydda ”alla judar” i Budapest, även<br />
om <strong>de</strong> säkert ha<strong>de</strong> velat göra <strong>de</strong>t.<br />
Wallenberg, som ständigt besvara<strong>de</strong> nya nödrop,<br />
använ<strong>de</strong> sin diplomatiska status på ett modigt<br />
och fantasifullt sätt för att skydda ett antal judar<br />
undan faran. Raouls starka personlighet lyste klart<br />
un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> här veckorna. Hans karismatiska djärv-<br />
het betyd<strong>de</strong> mycket, och hans hjältelika insats räd-<br />
da<strong>de</strong> många liv. Det är just <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n och <strong>de</strong><br />
här insatserna som så många överlevan<strong>de</strong> minns,<br />
och <strong>de</strong>n outtröttlige unge svensken blev ome<strong>de</strong>l-<br />
bart en hjälte bland Budapests belägra<strong>de</strong> judar.<br />
Det är för <strong>de</strong>n tapperhet och mod han visa<strong>de</strong> prov<br />
på, mellan oktober 1944 och januari 1945, som vi<br />
minns och hedrar Raoul Wallenberg idag.<br />
Un<strong>de</strong>r hans nära sju måna<strong>de</strong>r i Budapest arbe-<br />
ta<strong>de</strong> Wallenberg mycket nära ett antal ledan<strong>de</strong><br />
representanter för judarna i Budapest, och sedan<br />
pilkorsarna gripit makten arbeta<strong>de</strong> <strong>de</strong> ännu<br />
närmare varandra. Han bidrog med ledarskap<br />
och visst diplomatiskt skydd, och <strong>de</strong> gav honom<br />
sitt förtroen<strong>de</strong> och kunskap om <strong>de</strong> lokala förhål-<br />
lan<strong>de</strong>na. Information kun<strong>de</strong> nå Wallenberg vid<br />
vilken tid som helst på dygnet, och han kasta<strong>de</strong> sig<br />
ome<strong>de</strong>lbart in i vad han visste skulle vara en farlig<br />
och nervpåfrestan<strong>de</strong> situation, där pilkorsar-mi-<br />
lis – en <strong>de</strong>l tonåringar, andra berusa<strong>de</strong>, <strong>de</strong>sperata<br />
och våldsamma män – tvinga<strong>de</strong> livrädda judar att<br />
lämna <strong>de</strong>n relativa säkerhet <strong>de</strong>ras tillflyktsorter<br />
erbjöd. De ökända ”dödsmarscherna” i november<br />
och <strong>de</strong>cember, som organisera<strong>de</strong>s av ungrarna,<br />
led<strong>de</strong> till att tusentals dog på vägen mellan Buda-<br />
pest och <strong>de</strong>n österrikiska gränsen. Tusentals andra<br />
tvinga<strong>de</strong>s in i överfulla ”ju<strong>de</strong>hus” runtom i Buda-<br />
52 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
nor other neutral diplomats were able to protect<br />
“all the Jews” of Budapest – even though they<br />
probably would have wanted to do so.<br />
Responding to one emergency call after another,<br />
Wallenberg bravely and imaginatively utilized<br />
his diplomatic status to shield some Jews from<br />
danger. The strength of his personality was on<br />
full display during these weeks; his charismatic<br />
boldness ma<strong>de</strong> a difference, and his heroic efforts<br />
saved many lives. In<strong>de</strong>ed, it is this time and these<br />
actions that so many survivors remember, and the<br />
in<strong>de</strong>fatigable young Swe<strong>de</strong> became an instant<br />
hero for the beleaguered Jews of Budapest. It is<br />
for his bravery and boldness between October<br />
1944 and January 1945 that we remember and<br />
honour Raoul Wallenberg today.<br />
Throughout his almost seven months in Budapest<br />
Wallenberg worked very closely with a number of<br />
leading individuals from Budapest’s Jewish com-<br />
munity. After the Arrow Cross seized power they<br />
worked together even more closely. He provi<strong>de</strong>d<br />
them with lea<strong>de</strong>rship and a measure of diplomatic<br />
protection, and they provi<strong>de</strong>d him with their trust<br />
and knowledge of the local situation. Information<br />
would reach Wallenberg at any time of the day or<br />
night, and he would rush out into what he knew<br />
would be a dangerous, nerve-racking situation<br />
where Nyilas miltiamen – some teenagers, others<br />
drunk, <strong>de</strong>sperate and violent men – forced terri-<br />
fied Jews from the relative safety of their shelters.<br />
The infamous “<strong>de</strong>ath marches” of November and<br />
December organized by the Hungarians killed<br />
thousands along the road between Budapest<br />
and the Austrian bor<strong>de</strong>r. Thousands of others were<br />
forced into already overcrow<strong>de</strong>d “Jewish houses”<br />
located throughout Budapest or, later, into the<br />
ghetto hastily formed in the middle of Pest, in<br />
which eventually some 70,000 Jews would suffer<br />
the last weeks of the war in horrible conditions.<br />
Many others were shot on the spot by the Arrow<br />
Cross or marched to the quays of the Danube river<br />
by sadistic party members, to be either shot into<br />
the water, or worse, pushed living but bound into<br />
the frigid waters to drown to <strong>de</strong>ath.<br />
Wallenberg did what was humanly possible to do,<br />
sometimes even more. Yet even he grew weary at<br />
times, <strong>de</strong>spairing that he might fail to surmount<br />
the challenge history had presented him with.<br />
“There is a power cut – that is all we need in this
Raoul Wallenbergs svenska<br />
diplomatpass.<br />
Raoul Wallenberg’s Swedish<br />
diplomatic passport.<br />
Inskrivningskortet vid ankomsten till<br />
Lubjanka-fängelset 6 februari 1945. Som<br />
yrke anges diplomatisk observatör.<br />
Registry card on arrival at Lubjanka 6<br />
February, 1945. Un<strong>de</strong>r occupation is listed<br />
diplomatic observer.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
53
pest eller blev senare skicka<strong>de</strong> till <strong>de</strong>t getto som<br />
hastigt inrättats i centrala Pest, där till slut cirka<br />
70 000 judar, un<strong>de</strong>r fruktansvärda villkor, skulle<br />
tvingas leva un<strong>de</strong>r krigets sista veckor. Många an-<br />
dra sköts på fläcken av pilkorsarna eller tvinga<strong>de</strong>s<br />
av sadistiska partimedlemmar att marschera ner<br />
till Donaus kajer, där <strong>de</strong> sköts och föll i vattnet eller<br />
– ännu värre – knuffa<strong>de</strong>s levan<strong>de</strong> men bundna ner<br />
i <strong>de</strong>t iskalla vattnet för att drunkna.<br />
Wallenberg gjor<strong>de</strong> allt <strong>de</strong>t en människa kan<br />
göra, och ibland lite till. Men även han kän<strong>de</strong> sig<br />
emellanåt missmodig och misströsta<strong>de</strong> om sin<br />
förmåga att klara av <strong>de</strong>n utmaning som historien<br />
ha<strong>de</strong> dukat upp för honom. ”Det är strömavbrott<br />
– precis vad vi behöver mitt i <strong>de</strong>n här soppan. Det<br />
står dussintals människor runtom mig, alla med<br />
angelägna ären<strong>de</strong>n, så jag vet inte vem jag ska<br />
vända mig till först med råd.”<br />
Trots <strong>de</strong>t enorma tryck han utsattes för lät sig<br />
Wallenberg inte avskräckas, och hans passione-<br />
ra<strong>de</strong> önskan att hjälpa avtog inte. I enlighet med<br />
<strong>de</strong>n person han var, förblev Wallenberg medveten<br />
om att han befann sig mitt i ett historiskt ske<strong>de</strong><br />
som sakna<strong>de</strong> motstycke, och sannolikt aldrig<br />
skulle återkomma un<strong>de</strong>r hans levnad. Han var<br />
medveten om att han var omgiven av tragedier,<br />
men triv<strong>de</strong>s likafullt, som han skriver, med alla<br />
utmaningar och äventyr. Tidigt i <strong>de</strong>cember skrev<br />
han att, ”Situationen är riskabel och spänd, och<br />
min arbetsbörda är i <strong>de</strong>t närmaste övermänsklig.<br />
I sta<strong>de</strong>n härjar banditer, som slår, torterar och<br />
skjuter människor. Bara bland mina medarbetare<br />
har <strong>de</strong>t förekommit fyrtio fall av kidnappning och<br />
misshan<strong>de</strong>l. På <strong>de</strong>t hela taget är vi vid gott mod<br />
och glä<strong>de</strong>r oss åt stri<strong>de</strong>n.”<br />
I takt med att ryssarna fortsatte att rycka närmare<br />
öka<strong>de</strong> <strong>de</strong>sperationen hos Budapests försvarare,<br />
och <strong>de</strong> besluta<strong>de</strong> att mörda så många judar <strong>de</strong><br />
kun<strong>de</strong> före slutet. Härjningarna fortsatte runtom<br />
i sta<strong>de</strong>n, och <strong>de</strong> ökända ”dödsmarscherna”<br />
kräv<strong>de</strong> tusentals liv bland män, kvinnor och<br />
barn som tvinga<strong>de</strong>s att marschera un<strong>de</strong>r svåra<br />
vintriga förhållan<strong>de</strong>n, på väg till, som man sa<strong>de</strong>,<br />
”försvarsarbete”. Wallenberg bruka<strong>de</strong>, ibland i<br />
sällskap med Per Anger, köra i ilfart längs vägen,<br />
för att försöka rädda så många av sina ”svenska<br />
medborgare” som möjligt. Han, Anger och <strong>de</strong>-<br />
ras ungerska judiska kamrater storma<strong>de</strong> in på<br />
54 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
great mess. Dozens of people are standing around<br />
me, everyone with pressing questions, so that I<br />
don’t know to whom to reply and advise first.”<br />
Yet even these enormous pressures did not <strong>de</strong>ter<br />
him or diminish his passionate <strong>de</strong>sire to help.<br />
True to his character, he remained aware that he<br />
was in the middle of an historic, unprece<strong>de</strong>nted<br />
situation unlikely ever to be repeated in his life.<br />
He knew there was tragedy all around him, yet he<br />
continued, he tells us, to enjoy the challenge and<br />
adventure of it all. Early in December he wrote that,<br />
“The situation is risky and tense, and my workload<br />
almost superhuman. Thugs are roaming around<br />
the city, beating, torturing, and shooting people.<br />
Among my staff alone there have been forty cases<br />
of kidnapping and beatings. On the whole we are in<br />
good spirits and enjoying the fight.” [”Situationen<br />
är riskabel och spänd, och min arbetsbörda är i <strong>de</strong>t<br />
närmaste övermänsklig. I sta<strong>de</strong>n härjar banditer,<br />
som slår, torterar och skjuter människor. Bara bland<br />
mina medarbetare har <strong>de</strong>t förekommit fyrtio fall av<br />
kidnappning och misshan<strong>de</strong>l. På <strong>de</strong>t hela taget är vi<br />
vid gott mod och glä<strong>de</strong>r oss åt stri<strong>de</strong>n.”]<br />
As the Russians pressed closer, Budapest’s <strong>de</strong>fend-<br />
ers became more and more <strong>de</strong>sperate, <strong>de</strong>termined<br />
to mur<strong>de</strong>r as many Jews as they could before the<br />
end. Depredations continued throughout the city,<br />
and the infamous “<strong>de</strong>ath marches” claimed the<br />
lives of thousands of men, women and children<br />
who were forced to march in brutal wintry condi-<br />
tions towards what they were told was “<strong>de</strong>fence<br />
labour”. Wallenberg, sometimes accompanied by<br />
Per Anger, would race in a car along the route, try-<br />
ing to save as many of their “Swedish citizens” as<br />
possible. He, Anger and their Hungarian Jewish<br />
comra<strong>de</strong>s would burst into train stations, brick-<br />
yards, barns and other way stations along the road,<br />
confronting those tormenting their innocent vic-<br />
tims loudly and with great drama. During these<br />
not infrequent confrontations, he argued with<br />
the perpetrators, boldly and firmly stating that<br />
his “fellow citizens” were un<strong>de</strong>r the protection<br />
of the Swedish government and thus not liable<br />
to continued maltreatment. Sometimes the Jews<br />
had papers with them which would “prove” this<br />
connection, at other times – witnesses tell us<br />
– Wallenberg’s forceful personality convinced the<br />
hunters to let their prey go. Sadly, some he saved<br />
on one occasion were mur<strong>de</strong>red later, but he never<br />
gave up, and he never ceased fighting to save lives.
Tom Veres var fotograf och tog många bil<strong>de</strong>r<br />
järnvägsstationer, tegelbruk, i lador och andra<br />
ställen längs vägen, där <strong>de</strong> på ett mycket ljudligt<br />
och dramatiskt sätt konfrontera<strong>de</strong> <strong>de</strong>m som plå-<br />
ga<strong>de</strong> sina oskyldiga offer. Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>ssa inte sällan<br />
förekomman<strong>de</strong> konfrontationer, argumentera<strong>de</strong><br />
Wallenberg med förövarna och <strong>de</strong>klarera<strong>de</strong> med<br />
mod och fasthet att hans ”landsmän” stod un<strong>de</strong>r<br />
<strong>de</strong>n svenska regeringens beskydd, och därför inte<br />
kun<strong>de</strong> fortsätta att behandlas illa. Ibland ha<strong>de</strong> ju-<br />
darna papper på sig som ”bevisa<strong>de</strong>” kopplingen<br />
till Sverige, medan vid andra tillfällen – berättar<br />
vittnen – var <strong>de</strong>t Wallenbergs starka personlighet<br />
som fick jägarna att släppa sina byten. Tragiskt<br />
nog mörda<strong>de</strong>s senare några av <strong>de</strong>m han tidigare<br />
ha<strong>de</strong> räddat, men Wallenberg gav aldrig upp, och<br />
han sluta<strong>de</strong> aldrig att kämpa för att rädda liv. Till<br />
och med när ryssarna börja<strong>de</strong> omringa Budapest<br />
och riskerna öka<strong>de</strong> dramatiskt, så fatta<strong>de</strong> Wallen-<br />
berg och <strong>de</strong> andra svenska diplomaterna beslutet<br />
att stanna kvar i sta<strong>de</strong>n, fullt medvetna om hur<br />
farlig situationen var.<br />
med dold kamera.<br />
Även när anarkin ha<strong>de</strong> börjat gripa omkring sig i<br />
Budapest fann Wallenberg tid att tänka på framti-<br />
<strong>de</strong>n. Han förblev <strong>de</strong>n tillgivne sonen som trots <strong>de</strong>t<br />
stora avstån<strong>de</strong>t höll kontakten, samtidigt som han<br />
beklaga<strong>de</strong> för sin mor att han, naturligt nog, knap-<br />
past kun<strong>de</strong> finna någon tid att skriva till henne. I<br />
hans sista kända brev hem, vilket han diktera<strong>de</strong><br />
på tyska, beklaga<strong>de</strong> han att han inte skrev mer,<br />
men försäkra<strong>de</strong> henne att trots att han måd<strong>de</strong><br />
bra kun<strong>de</strong> han ändå inte förutspå när han skulle<br />
Tom Veres was a photographer, who took many<br />
pictures using a hid<strong>de</strong>n camera.<br />
Even as the Russians began their encirclement of<br />
Budapest and the dangers dramatically increased,<br />
Wallenberg and the other Swedish diplomats<br />
ma<strong>de</strong> the <strong>de</strong>cision to stay in the city, fully aware<br />
of how hazardous the situation was.<br />
Even as Budapest plunged into anarchy, Wallenberg<br />
found time to think of the future, remaining the<br />
<strong>de</strong>voted son communicating from afar, yet lament-<br />
ing to his mother that he found – naturally enough<br />
– almost no time to write her. In his last known let-<br />
ter home, which he dictated in German, he regret-<br />
ted not writing more, assuring her that though he<br />
remained well, he could not predict when he would<br />
be able to return home to Stockholm. “I really don’t<br />
know when I’ll be able to make it up to you for my<br />
silence. […] I have a feeling that it will be difficult<br />
to leave after the [Russian] occupation, so I doubt<br />
I will get to Stockholm before Easter. […] I will try<br />
to return home as soon as possible. It is simply<br />
not possible to make plans at the moment. I really<br />
thought I would be with you for Christmas. […] The<br />
enormous amount of work makes the time pass<br />
quickly, and I am often invited to late-night feasts<br />
of roast suckling pig and other Hungarian special-<br />
ties.” [”Jag vet verkligen inte när jag ska kunna<br />
gottgöra dig för min tystnad. […] Jag har en känsla<br />
av att <strong>de</strong>t kommer att bli svårt att åka härifrån efter<br />
[<strong>de</strong>n ryska] ockupationen, så jag betvivlar att jag<br />
kommer till Stockholm före påsktid. […] Jag försöker<br />
komma hem så fort som möjligt. Det är helt enkelt<br />
inte möjligt att planera för tillfället. Jag trod<strong>de</strong> verk-<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
55
kunna återvända hem till Stockholm. ”Jag vet<br />
verkligen inte när jag ska kunna gottgöra dig för<br />
min tystnad. […] Jag har en känsla av att <strong>de</strong>t kom-<br />
mer att bli svårt att åka härifrån efter [<strong>de</strong>n ryska]<br />
ockupationen, så jag betvivlar att jag kommer till<br />
Stockholm före påsktid. […] Jag försöker komma<br />
hem så fort som möjligt. Det är helt enkelt inte<br />
möjligt att planera för tillfället. Jag trod<strong>de</strong> verk-<br />
ligen att jag skulle vara hos dig till julen. […] Den<br />
enorma arbetsbördan får ti<strong>de</strong>n att gå snabbt, och<br />
jag är ofta bju<strong>de</strong>n på sena kvällsfester med grillad<br />
spädgris och andra ungerska specialiteter.”<br />
Wallenberg fortsatte att arbeta hela vägen fram<br />
till <strong>de</strong>t plågsamma slutet i Budapest, och visa<strong>de</strong><br />
prov på en närmast övermänsklig uthållighet och<br />
energi. De sista veckorna före befrielsen var kan-<br />
ske <strong>de</strong> farligaste för honom, och han tillbringa<strong>de</strong><br />
några av <strong>de</strong> sista nätterna undangömd i ett bank-<br />
valv i Pest. Ändå fortgick hans ansträngningar att<br />
rädda sina ”skyddslingar” undan pilkorsarnas sista<br />
försök att mörda <strong>de</strong>m, som när några tyskar och<br />
ungrare i sista minuten planera<strong>de</strong> att storma <strong>de</strong>t<br />
kortliva<strong>de</strong> gettot i centrala Pest, med uppsåtet att<br />
slakta så många judar <strong>de</strong> kun<strong>de</strong> innan ryssarna<br />
anlän<strong>de</strong>. En vanligt förekomman<strong>de</strong> tanke är att<br />
Wallenberg ”rädda<strong>de</strong>” gettot, men <strong>de</strong>t är en över-<br />
drift. Mer sannolikt är att ome<strong>de</strong>lbart före <strong>de</strong>n<br />
planera<strong>de</strong> attacken – som inom parentes inte<br />
kun<strong>de</strong> ha utplånat gettot, även om många skulle<br />
ha gått un<strong>de</strong>r – led<strong>de</strong> en serie omständigheter till<br />
att planen omintetgjor<strong>de</strong>s. Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> anarkistiska<br />
förhållan<strong>de</strong>n som då råd<strong>de</strong> bidrog Wallenbergs<br />
aktiva närvaro till <strong>de</strong>n lyckliga utgången.<br />
Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> här sista dagarna var Wallenberg avsku-<br />
ren från sina landsmän; <strong>de</strong> förblev kvar i Buda, nära<br />
<strong>de</strong>n svenska beskickningen, medan han befann sig<br />
på andra sidan flo<strong>de</strong>n i Pest. Ryssarna bröt sig först<br />
igenom sta<strong>de</strong>ns försvar runt Pest, och <strong>de</strong>t verkar<br />
som om Wallenberg ansåg <strong>de</strong>t lämpligt att ta kon-<br />
takt med <strong>de</strong>m. Det är tydligt att han trod<strong>de</strong> att hans<br />
ställning som diplomat skulle skydda honom, som<br />
<strong>de</strong>n fram till <strong>de</strong>ss ha<strong>de</strong> gjort i konfrontationerna<br />
med <strong>de</strong> tyska och ungerska nazisterna. Enligt vitt-<br />
nen kontakta<strong>de</strong> Wallenberg <strong>de</strong> framryckan<strong>de</strong> ryska<br />
trupperna, samtidigt som han fortsatte samarbetet<br />
med sina ungersk-judiska kolleger.<br />
Det rå<strong>de</strong>r visshet bland ett flertal överlevan<strong>de</strong> om<br />
att Raoul Wallenberg senast sågs i Pest <strong>de</strong>n 17 ja-<br />
56 raoul wallenberg one man can make a difference<br />
ligen att jag skulle vara hos dig till julen. […] Den<br />
enorma arbetsbördan får ti<strong>de</strong>n att gå snabbt, och<br />
jag är ofta bju<strong>de</strong>n på sena kvällsfester med grillad<br />
spädgris och andra ungerska specialiteter.”]<br />
Wallenberg kept working through to the very<br />
end of Budapest’s agonies, displaying an almost<br />
superhuman stamina and energy. The last weeks<br />
before liberation were perhaps the most danger-<br />
ous for him, and he spent some of his last nights<br />
sheltering in a bank vault in Pest. Yet his efforts<br />
never ceased to shield “his protectees” from the<br />
last mur<strong>de</strong>rous efforts of the Nyilas. One such<br />
effort was the last minute plan hatched by some<br />
Germans and Hungarians to storm the short-<br />
lived ghetto located in central Pest. They sought<br />
to slaughter as many Jews as they could before the<br />
Russians arrived. It has commonly been thought<br />
that Wallenberg “saved” the ghetto, but this is<br />
an exaggeration. More likely is the fact that im-<br />
mediately prior to the planned assault, which in<br />
any case could not have “annihilated” the ghetto<br />
even if many would have perished, a combination<br />
of circumstances combined to halt the attempt. In<br />
those anarchic days Wallenberg’s active presence<br />
indirectly contributed to this fortunate fact.<br />
In those last days Wallenberg was cut off from his<br />
fellow Swe<strong>de</strong>s. They remained in Buda close to the<br />
Legation while he was across the river in Pest. And<br />
because the Russians first penetrated the city’s<br />
<strong>de</strong>fences around Pest, he seems to have <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>d<br />
that contacting them would be helpful. He clearly<br />
believed that his diplomatic status would protect<br />
him, as it had to that point in confrontations with<br />
German and Hungarian nazis. Witnesses tell us<br />
that he contacted advancing Russian troops yet<br />
returned to Pest, continuing to work with his<br />
Hungarian Jewish colleagues.<br />
There is certainty among several survivors that<br />
Raoul Wallenberg was last in Pest on 17 January,<br />
1945, in what was known as the “international<br />
ghetto”. He had in the last few days been allowed<br />
to move around in the city with Russian escort, al-<br />
though as he now left with two officers he seemed<br />
uncertain, as we are told, “I don’t know if they are<br />
here to protect me or to guard me. I don’t know<br />
if I’m a guest or a prisoner.” [”Jag vet inte om <strong>de</strong>t<br />
är för att skydda mig eller att vakta mig. Jag vet<br />
inte om jag är gäst eller fånge.”] Some days later
nuari, i vad som kalla<strong>de</strong>s ”<strong>de</strong>t internationella get-<br />
tot”. Han ha<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> sista dagarna tillåtits åka<br />
runt i sta<strong>de</strong>n med rysk eskort, men när han nu gav<br />
sig av tillsammans med två officerare verka<strong>de</strong> han<br />
osäker. ”Jag vet inte om <strong>de</strong>t är för att skydda mig<br />
eller att vakta mig. Jag vet inte om jag är gäst eller<br />
fånge.” Ryssarna internera<strong>de</strong> några dagar senare i<br />
Buda <strong>de</strong> andra svenska diplomaterna, med <strong>de</strong> tilläts<br />
återvända till Stockholm i april 1945. Raoul Wallen-<br />
berg återvän<strong>de</strong> emellertid inte till Sverige, utan blev<br />
tragiskt nog tillfångatagen av ryssarna.<br />
Vi kommer förmodligen aldrig att få veta exakt<br />
hur många män, kvinnor och barn som Wallen-<br />
berg faktiskt rädda<strong>de</strong>. Siffran ”100 000” förknip-<br />
pas ofta med honom, men eftersom uppgiften<br />
inte kan verifieras och säkert är en överdrift, kan<br />
vi bortse från <strong>de</strong>n. Det exakta antalet är egent-<br />
ligen ganska oviktigt. Vi minns Wallenberg idag,<br />
och vi firar hans mod och hans ställningsta-<br />
gan<strong>de</strong> för livet, inte för att han rädda<strong>de</strong> ett visst<br />
antal judar, utan för att han bestäm<strong>de</strong> sig för att<br />
hjälpa <strong>de</strong>m när så många andra vän<strong>de</strong> sig bort.<br />
Den ungerske journalisten Jenö Levai som först<br />
teckna<strong>de</strong> Wallenbergs livsö<strong>de</strong> bara några år<br />
efter kriget, sammanfatta<strong>de</strong> sin skildring – som<br />
publicera<strong>de</strong>s i Sverige 1948 – på följan<strong>de</strong> vis: ”Den<br />
största bety<strong>de</strong>lsen har <strong>de</strong>t faktum att nazisterna<br />
och pilkorsarna inte fingo härja fritt – <strong>de</strong> voro<br />
tvungna att se, att varje <strong>de</strong>ras steg övervaka<strong>de</strong>s<br />
och följ<strong>de</strong>s av <strong>de</strong>n unge svenske diplomaten. […]<br />
De kun<strong>de</strong> inte handla fritt, <strong>de</strong> ställ<strong>de</strong>s till ansvar<br />
för <strong>de</strong> förföljdas och dödsdömdas liv.”<br />
Mysteriet kring Wallenbergs försvinnan<strong>de</strong> och<br />
martyrskap i Stalins Sovjet förblir i allt väsentligt<br />
olöst. Sedan Sovjetunionens fall har två officiella ut-<br />
redningar misslyckats med att besvara <strong>de</strong> två vikti-<br />
gaste frågorna. Varför tog ryssarna Wallenberg men<br />
undlät att släppa honom, som <strong>de</strong> gjor<strong>de</strong> med hans<br />
svenska kolleger? Och vilka är <strong>de</strong> exakta omstän-<br />
digheterna kring och orsaken till hans bortföran<strong>de</strong>?<br />
Den chockeran<strong>de</strong> likgiltighet som medlemmar av<br />
<strong>de</strong>n svenska regeringen visa<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> första<br />
kritiska åren sedan han ha<strong>de</strong> anhållits, förblir en<br />
nationell skandal som <strong>de</strong>t svenska samhället ännu<br />
inte har gått till botten med. Förlusten av <strong>de</strong>nna<br />
modiga människa för hans familj, för lan<strong>de</strong>t och<br />
resten av värl<strong>de</strong>n, efter att ha hjälpt så många<br />
andra, förblir – nära två generationer senare – en<br />
mänsklig tragedi av nästan klassiska mått.<br />
in Buda the Russians interned the other Swedish<br />
diplomats, but they returned in April 1945 to Stock-<br />
holm. Raoul Wallenberg, however, did not return<br />
to Swe<strong>de</strong>n with his colleagues, but was tragically<br />
captured by the Russians.<br />
We will probably never know exactly how many men,<br />
women and children Wallenberg actually saved. The<br />
figure of “100,000” is often associated with him, but<br />
since this can neither be verified and is surely exag-<br />
gerated, it can be discounted. The exact number is, in<br />
fact, quite unimportant. We remember Wallenberg<br />
today, and celebrate his courage and commitment to<br />
life not because he saved a specific number of Jews,<br />
but because he chose to help during a time when so<br />
many others turned away.<br />
Jenö Levai, the Hungarian journalist who first<br />
chronicled Wallenberg just a couple of years after<br />
the war en<strong>de</strong>d, conclu<strong>de</strong>d his account– which was<br />
published in Swe<strong>de</strong>n in 1948– in the following way:<br />
“The greatest significance [of his work] is the fact<br />
that the nazis and Nyilas were unable to <strong>de</strong>stroy<br />
freely – they were forced to look around, knowing<br />
that their every step was observed and followed<br />
by the young Swedish diplomat. […] They couldn’t<br />
act freely, they were held responsible for the lives<br />
of the persecuted and the con<strong>de</strong>mned.” [“Den<br />
största bety<strong>de</strong>lsen har <strong>de</strong>t faktum att nazisterna<br />
och pilkorsarna inte fingo härja fritt – <strong>de</strong> voro<br />
tvungna att se, att varje <strong>de</strong>ras steg övervaka<strong>de</strong>s<br />
och följ<strong>de</strong>s av <strong>de</strong>n unge svenske diplomaten. […]<br />
De kun<strong>de</strong> inte handla fritt, <strong>de</strong> ställ<strong>de</strong>s till ansvar<br />
för <strong>de</strong> förföljdas och dödsdömdas liv.”]<br />
They mystery of Wallenberg’s disappearance and<br />
martyrdom in Stalinist Russia remains essentially<br />
unsolved. Since the fall of the Soviet Union two<br />
official investigations have failed to answer the<br />
two most important questions. Why did the Rus-<br />
sians take him and not release him as they did<br />
his Swedish colleagues? And, what are the exact<br />
circumstances and cause of his capture? The<br />
shocking indifference shown by lea<strong>de</strong>rs of Swe-<br />
<strong>de</strong>n’s government in the first crucial years after his<br />
<strong>de</strong>tention remains a national scandal which Swed-<br />
ish society has yet to explore fully. The loss of that<br />
brave individual to his family, his country and the<br />
people of the world, after having helped so many<br />
others, remains – almost two generations later – a<br />
human tragedy of almost classic proportions.<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
57
Presentation av<br />
artikelförfattare<br />
tomas böhm<br />
Psykoanalytiker och författare. Tomas Böhm har<br />
analyserat Raoul Wallenbergs barndoms- och<br />
uppväxtår i utställningen samt utarbetat ett<br />
frågeformulär för utställningsbesökarna. Medlem<br />
i utställningskommittén.<br />
gabriel her<strong>de</strong>vall<br />
Arkitekt. Utställningens kreatör och formgivare.<br />
Medlem i utställningskommittén.<br />
yvonne jacobsson<br />
Musei- och ekonomichef vid Judiska Museet i<br />
Stockholm. Projektledare och utställningsansvarig.<br />
Medlem i utställningskommittén.<br />
nina lagergren<br />
Raoul Wallenbergs syster, som hängivet arbetat för<br />
att söka klarhet i Raouls ö<strong>de</strong> och stöttat museet<br />
genom hela planeringsstadiet och därtill välvilligt<br />
ställt material till utställningens förfogan<strong>de</strong>.<br />
paul a. levine<br />
Fil dr och lektor i Förintelsens historia vid Uppsala<br />
Universitet. Paul A. Levine är en av författarna till<br />
boken Om <strong>de</strong>tta må ni berätta, som publicera<strong>de</strong>s<br />
i samband med att Levan<strong>de</strong> Historia initiera<strong>de</strong>s<br />
av Sveriges statsminister Göran Persson. Paul<br />
A. Levine har skrivit samtliga historiska texter<br />
till utställningen och katalogen. Medlem av<br />
utställningskommittén.<br />
Presentation of writers<br />
in the catalogue<br />
Psychoanalyst and author. Tomas Böhm has<br />
analysed Raoul Wallenberg´s childhood and youth<br />
in the exhibition. He has prepared a questionnaire<br />
for visitors to the exhibition. Member of the<br />
exhibition team.<br />
Architect. Exhibition creator and <strong>de</strong>signer.<br />
Member of the exhibition team.<br />
Director and Treasurer of the Jewish Museum in<br />
Stockholm and Coordinator and Project Director for<br />
the exhibition. Member of the exhibition team.<br />
Raoul Wallenberg’s sister, who has <strong>de</strong>dicated<br />
her life to finding the truth of her brother’s fate.<br />
She has also been a committed supporter of the<br />
project and the museum, throughout the planning<br />
stage. Furthermore, Nina Lagergren has provi<strong>de</strong>d<br />
access to materials crucial to the exhibition.<br />
Ph. D. and Lecturer in Holocaust History at Uppsala<br />
University’s Programme for Holocaust and<br />
Genoci<strong>de</strong> Studies. Paul A. Levine co-wrote Tell Ye<br />
Your Children, a book about the Holocaust, which<br />
was published in Swe<strong>de</strong>n in conjunction with the<br />
launch of the Living History Project, initiated by<br />
the Swedish Prime Minister, Göran Persson. Paul A.<br />
Levine has written all historical texts, both for the<br />
exhibition and the catalogue. Levine is a member<br />
of the exhibition team.
jan lundvik<br />
Tidigare ambassadör och UD-tjänsteman, som<br />
un<strong>de</strong>r många år <strong>de</strong>ltagit i handläggningen av<br />
ären<strong>de</strong>t om Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong>. Medlem av<br />
svensk-ryska arbetsgruppen. Jan Lundvik forskar<br />
alltjämt vidare i fallet Raoul Wallenberg.<br />
ricki neuman<br />
Författare och journalist. Ricki Neuman har skrivit<br />
några av utställningstexterna, och redigerat andra.<br />
Medlem i utställningskommittén.<br />
lars norén<br />
Skribent, översättare. Har översatt samtliga texter<br />
till utställningen och katalogen.<br />
Och redigerat vissa.<br />
Former ambassador and civil servant. Ambassador<br />
Lundvik was for many years the Swedish Foreign<br />
Office official in charge of the Raoul Wallenberg<br />
case. He was also a member of the Swedish-<br />
Russian Working Group. Jan Lundvik continues<br />
his research into the fate of Raoul Wallenberg.<br />
Writer and journalist. Ricki Neuman has written<br />
some of the exhibition texts and acted as an<br />
editor. Member of the exhibition team.<br />
Writer, translator. Has translated all texts for the<br />
exhibition as well as the catalogue.<br />
And edited some.
a o u l w a l l e n b e r g<br />
one man can make a difference<br />
25/1-30/12 2004<br />
Hälsingegatan 2<br />
08-31 01 43<br />
www.judiska-museet.a.se