08.02.2013 Views

r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

a o u l w a l l e n b e r g<br />

one man can make a difference


a o u l w a l l e n b e r g<br />

one man can make a difference<br />

25 januari – 30 <strong>de</strong>cember 2004<br />

UTSTÄLLNINGSANSVARIG JUDISKA MUSEET: Yvonne Jacobsson<br />

UTSTÄLLNINGSKOMMITTÉ: Tomas Böhm, Gabriel Her<strong>de</strong>vall, Paul A. Levine, Ricki Neuman, Yvonne Jacobsson<br />

UTSTÄLLNINGENS FORMGIVARE OCH ARKITEKT: Gabriel Her<strong>de</strong>vall<br />

KATALOGREDAKTION: Karl Gabor, Gabriel Her<strong>de</strong>vall, Ralph Jakobsson, Yvonne Jacobsson, Anna Kaufmann, Jenny Lindén,<br />

Lisa Marie Mannfolk, Ricki Neuman, Lars Norén<br />

REDIGERING: Jan Lundvik, Ricki Neuman, Lars Norén<br />

FOTO: Karl Gabor<br />

GRAFISK FORM, AFFISCH OCH KATALOG: Karl Gabor<br />

REPRO OCH TRYCK: Grafiska Punkten<br />

BILD, AFFISCH: Ur Nina Lagergrens privata album, foto Karl Gabor<br />

PRESSINFORMATION: Jenny Lindén<br />

UTSTÄLLNINGSTEKNISK LEDNING: Kjell-Åke Westerlund Byggnads AB<br />

SNICKERI: An<strong>de</strong>rs Broberg, Johnny Karlsson, Hans Kaufmann<br />

VEPOR MM: Abaros Bildbolaget AB gm Richard Fin<strong>de</strong>r<br />

LJUD OCH FILM: Jan Her<strong>de</strong>vall<br />

LJUS: Håkan Ledberg, Håkan Magnusson, Maxel-Belysning AB gm Kaj Laser<br />

ÖVERSÄTTNING: Lars Norén<br />

JUDISKA MUSEET I STOCKHOLM<br />

Hälsingegatan 2<br />

102 34 Stockholm<br />

Swe<strong>de</strong>n<br />

www.judiska-museet.a.se<br />

ÖPPETTIDER:<br />

Alla dagar 12-16 (ej lördagar)<br />

ISBN: 91-974363-1-3<br />

Judiska Museet får verksamhetsstöd från Stockholms läns landstings kulturnämnd,<br />

Stockholms stads kulturförvaltning, Kultur<strong>de</strong>partementet och Stockholms Judiska Församling<br />

2 raoul wallenberg one man can make a difference


Judiska Museet i Stockholm tackar för generöst bidrag från Conference on Jewish Claims Against Germany<br />

Inc och The Rich Foundation for Education, Culture and Welfare samt Stockholms Stad (B A Danelii Stiftelsen),<br />

Eduard och Sophie Heckschers Stiftelse och Längmanska Fon<strong>de</strong>n till utställningen RAOUL WALLENBERG<br />

– one man can make a difference. Ett stort tack till Stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond, som frikostigt<br />

tillskjutit me<strong>de</strong>l till katalogen.<br />

The Jewish Museum in Stockholm would like to thank the following for their generous contributions to the RAOUL<br />

WALLENBERG – one man can make a difference exhibition: Conference on Jewish Claims Against Germany Inc;<br />

The Rich Foundation for Education, Culture and Welfare; City of Stockholm (The B A Danelii Foundation); The<br />

Foundation of Eduard och Sophie Heckscher; The Längman Cultural Foundation. We would also like to thank the<br />

Bank of Swe<strong>de</strong>n Tercentenary Foundation for their generous contribution towards this catalogue.<br />

Ett varmt tack till nedanståen<strong>de</strong> långivare och övriga personer som gjort utställningen<br />

RAOUL WALLENBERG – one man can make a difference möjlig:<br />

We would like to thank the following people, organizations and companies for making the exhibition<br />

RAOUL WALLENBERG – one man can make a difference possible:<br />

Erika Aronowitsch<br />

Avner Azulay<br />

Peter Bajtay<br />

Eva Boer<br />

Alice Breuer<br />

An<strong>de</strong>rs Broberg<br />

Lucien Brongniard<br />

Tomas Böhm<br />

Bertil och Thomas Eriksson<br />

Richard Fin<strong>de</strong>r<br />

Karl Gabor<br />

Elvira Glück<br />

Bill Gross<br />

Gabriel Her<strong>de</strong>vall<br />

Jan Her<strong>de</strong>vall<br />

Johnny Karlsson<br />

Anna och Hans Kaufmann<br />

Gustav och Ulla Kraitz<br />

Kungl Myntkabinettet gm Eva Wiséhn<br />

Nina Lagergren<br />

Kaj Laser<br />

Håkan Ledberg<br />

Paul A. Levine<br />

Marika Lindblom-Jakobson<br />

Jan Lundvik<br />

Lars Löfgren<br />

Håkan Magnusson<br />

Magyar Távirati Iroda Rt.<br />

through Zoltán Szántó<br />

Lisa Marie Mannfolk<br />

Ricki Neuman<br />

Gunnar O. Nittzell<br />

Lars Norén<br />

Nordiska Museet gm Ulf Hamilton<br />

och Johan Silvan<strong>de</strong>r<br />

Riksarkivet gm Anna Karin Hermodsson<br />

och Thomas Lundgren<br />

Mats Rolén<br />

Lenke Rothman<br />

Birgitta Ry<strong>de</strong>ll<br />

Stiftelsen Judiska Museets i Stockholm styrelse:<br />

ordf. Mikael Kamras, vice ordf. Monica<br />

Nagler, Eva Bonnier, Britte Grünewald<br />

Grönberg, Ulf Hirsch, Morton Narrowe och<br />

Nina Solomin<br />

Marcus Storch<br />

Tekniska Museet gm Matts Ramberg<br />

Telemuseum gm An<strong>de</strong>rs Lin<strong>de</strong>berg<br />

Amitai Tov<br />

United States Holocaust Memorial Museum<br />

through Maren L. Read<br />

Tom Veres<br />

Kate Wacz<br />

Thomas Wester<br />

Kjell-Åke Westerlund<br />

Simon Wiesenthal Center L.A.<br />

through Phyllis Rosenhaft<br />

Olle Wästberg


<strong>de</strong>n svenske affärsmannen och diplomaten<br />

Raoul Wallenberg lycka<strong>de</strong>s rädda tiotusentals<br />

ungerska judars liv i andra världskrigets slutske<strong>de</strong>.<br />

Trettiotvå år gammal greps han <strong>de</strong>n 17 januari 1945<br />

av <strong>de</strong>n sovjetiska hemliga polisen NKVD och sedan<br />

<strong>de</strong>ss är hans ö<strong>de</strong> okänt.<br />

Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> upprör och engagerar<br />

människor i Sverige och över hela värl<strong>de</strong>n, och med<br />

<strong>de</strong>nna utställning vill Judiska Museet i Stockholm<br />

hedra Raoul Wallenbergs enaståen<strong>de</strong> gärning<br />

och sprida djupare kunskap om en av vårt lands<br />

största hjältar. Vi har kallat utställningen Raoul<br />

Wallenberg – one man can make a difference.<br />

För två år sedan, då Erika Aronowitsch var musei-<br />

chef, initiera<strong>de</strong> vi två <strong>de</strong>nna utställning om Raoul<br />

Wallenbergs liv. Det har såle<strong>de</strong>s varit en lång väg<br />

från idé till förverkligan<strong>de</strong>.<br />

För mig som museichef har <strong>de</strong>t känts angeläget<br />

att utställningen inte enbart återberättar ett ö<strong>de</strong>.<br />

Min intention är också att utmana besökarna, få<br />

<strong>de</strong>m att ifrågasätta och reflektera.<br />

Vem var Raoul Wallenberg egentligen? Vilka<br />

upplevelser i hans liv blev avgöran<strong>de</strong> för vad han<br />

4 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

förord introduction<br />

in the final throes of the Second World War,<br />

the Swedish businessman and diplomat, Raoul<br />

Wallenberg, managed to save the lives of tens of<br />

thousands of Hungarian Jews. On 17 January, 1945,<br />

at the age of thirty-two, he was captured by the<br />

Soviet secret police, NKVD, and what happened to<br />

him subsequently, we do not know.<br />

The fate of Raoul Wallenberg is upsetting and stirs<br />

the minds of people in Swe<strong>de</strong>n and around the<br />

world. The exhibition is a way for the Jewish Mu-<br />

seum in Stockholm to honour Raoul Wallenberg’s<br />

remarkable achievement, and to provi<strong>de</strong> a <strong>de</strong>eper<br />

un<strong>de</strong>rstanding of one of our country’s biggest he-<br />

roes. The exhibition is named, Raoul Wallenberg<br />

– one man can make a difference.<br />

Two years ago, when Erika Aronowitsch was the<br />

head of the museum, she and I came up with the<br />

i<strong>de</strong>a of portraying the life of Raoul Wallenberg. It<br />

has, evi<strong>de</strong>ntly, taken us a while to realize this i<strong>de</strong>a.<br />

As the person in charge of the museum, it has<br />

been my ambition not only to retell the fate of<br />

Wallenberg, but also to present the visitors with<br />

a challenge, to put them in a more critical and<br />

reflective frame of mind.


senare utför<strong>de</strong> i Budapest? Hur var <strong>de</strong>n möjlig,<br />

förvandlingen från diskret affärsman till karis-<br />

matisk ledare? Gjor<strong>de</strong> Sverige för lite, för att få ut<br />

honom från Sovjet? Varför blev <strong>de</strong>t amerikanerna<br />

som gjor<strong>de</strong> honom till en internationell hjälte, och<br />

inte svenskarna?<br />

För att söka svaren bilda<strong>de</strong> jag en arbetsgrupp<br />

beståen<strong>de</strong> av fyra personer med stor kompetens i<br />

sinsemellan helt olika sfärer och discipliner: Tomas<br />

Böhm, psykoanalytiker, Gabriel Her<strong>de</strong>vall, arkitekt<br />

SAR, Paul A. Levine, fil dr och universitetslektor i<br />

Förintelsens historia vid Uppsala Universitet samt<br />

Ricki Neuman, journalist och författare. Genom<br />

våra gemensamma diskussioner har så utställ-<br />

ningens gestaltning sakta vuxit fram.<br />

Judiska Museet i Stockholm ha<strong>de</strong> inte kunnat pre-<br />

sentera <strong>de</strong>nna utställning utan professionellt och<br />

engagerat stöd från <strong>de</strong>ssa fyra medarbetare.<br />

Stort tack till <strong>de</strong>m, och till följan<strong>de</strong> viktiga per-<br />

soner:<br />

Alice Breuer, som har tillåtit oss att göra en film-<br />

upptagning av sin personliga berättelse om hur<br />

hon rädda<strong>de</strong>s till livet två (!) gånger av Raoul<br />

Wallenberg. Den ena gången var då hon erhöll<br />

ett skyddspass ur Wallenbergs hand och <strong>de</strong>n<br />

andra gången var då Wallenberg i sista stund likt<br />

en ”uppenbarelse” dök upp på Donaus strand och<br />

rädda<strong>de</strong> hennes liv när hon stod inför arkebuse-<br />

ringspatrullen. Alice Breuers berättelse löper som<br />

en tråd genom utställningen.<br />

Nina Lagergren, Raoul Wallenbergs syster, som<br />

hängivet stöttat oss genom hela planeringssta-<br />

diet och som välvilligt ställt material till utställ-<br />

ningens förfogan<strong>de</strong> bland annat från sitt privata<br />

fotoalbum, Raoul Wallenberg-föreningens arkiv<br />

samt Raoul Wallenberg-arkivet, som båda finns<br />

<strong>de</strong>ponera<strong>de</strong> på Riksarkivet.<br />

Ambassadör Jan Lundvik, som från första början<br />

ställt sig positiv till våra planer för en Raoul Wal-<br />

lenberg-utställning. I <strong>de</strong>nna katalog beskriver Jan<br />

Lundvik sitt digra mångåriga arbete på UD med ef-<br />

terforskningarna om Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> (se sid<br />

11). Han har också sammanfattat <strong>de</strong>n svensk-ryska ar-<br />

betsgruppens och Eliassonkommissionens rapporter<br />

(se sid 23). Jan Lundviks kompetenta stöd har varit till<br />

stort gagn för planeringen av utställningen.<br />

Who was the real Raoul Wallenberg? What were<br />

the formative experiences that inspired the work<br />

he later carried out in Budapest? How was the<br />

transformation possible – from an unobtrusive<br />

businessman to a charismatic lea<strong>de</strong>r? Did Swe<strong>de</strong>n<br />

do too little to get him out of the Soviet Union?<br />

Why was it the Americans who ma<strong>de</strong> him an in-<br />

ternational hero, and not the Swe<strong>de</strong>s?<br />

To find the answers I put together a team of<br />

four people with consi<strong>de</strong>rable expertise, each<br />

representing a different sphere of knowledge.<br />

The members are: Tomas Böhm, a psychoanalyst;<br />

the architect Gabriel Her<strong>de</strong>vall; Paul A. Levine,<br />

Ph.D. and Lecturer in Holocaust History at Upp-<br />

sala University’s Programme for Holocaust and<br />

Genoci<strong>de</strong> Studies; Ricki Neuman, a journalist and<br />

author. It is through our joint discussions that the<br />

exhibition has slowly taken shape.<br />

The Jewish Museum in Stockholm would not have<br />

been able to present this exhibition without the<br />

commitment and professional support of these<br />

four contributors.<br />

I am <strong>de</strong>eply in<strong>de</strong>bted to them, as well as to the<br />

following essential contributors:<br />

Alice Breuer, who allowed us to record on film her<br />

personal account of how her life was saved twice (!)<br />

by Raoul Wallenberg. The first time was when she re-<br />

ceived a Schutzpass from his hand, the second when<br />

Wallenberg, at the last minute, “like a revelation”,<br />

turned up on the banks of the Danube, and saved<br />

her life as she stood before the execution squad. Alice<br />

Breuer’s story permeates the exhibition.<br />

And I would like to thank Nina Lagergren, Wallen-<br />

berg’s sister, for her <strong>de</strong>voted support throughout<br />

the planning stage, and for providing ready ac-<br />

cess to various sources, such as her private photo<br />

album, the archives of the Raoul Wallenberg As-<br />

sociation and the Raoul Wallenberg Archives, both<br />

kept at the Swedish National Archives.<br />

Then, ambassador Jan Lundvik, who from the<br />

outset was supportive of our plans for a Raoul<br />

Wallenberg exhibition. In this catalogue Jan Lund-<br />

vik <strong>de</strong>scribes his many years of painstaking hard<br />

work at the Foreign Ministry, researching the fate<br />

of Wallenberg (page 11). He has also summarized<br />

the work of the Swedish-Russian Working Group<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

5


Byggmästare Kjell-Åke Westerlund, K-Å Wes-<br />

terlund Byggnads AB, som generöst bidragit till<br />

att ännu en av våra viktiga utställningar kunnat<br />

förverkligas.<br />

Många paralleller kan dras mellan stämningen<br />

före andra världskriget och idag. Särskilt efter<br />

<strong>de</strong>n 11 september 2001, då skiljelinjerna mellan<br />

olika grupper, kulturer och religioner ter sig allt<br />

tydligare i vår värld.<br />

Våra ungdomar behöver goda förebil<strong>de</strong>r. Raoul<br />

Wallenberg är sinnebil<strong>de</strong>n för en sådan person.<br />

Hans handlingskraft och orädda läggning var<br />

egenskaper som gjor<strong>de</strong> honom till en stor hjälte<br />

i en tid som förmörka<strong>de</strong>s av Förintelsen och så<br />

mycket ondska.<br />

Det är vår förhoppning att utställningen le<strong>de</strong>r<br />

till eftertanke hos besökaren och inspirerar till<br />

vidare samtal.<br />

Stockholm <strong>de</strong>n 17 januari 2004<br />

Yvonne Jacobsson<br />

6 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

Museichef<br />

as well as that of the Eliasson Commission (page<br />

23). The expert support of Jan Lundvik has been of<br />

great benefit to the planning of the exhibition.<br />

Thanks also to building contractor Kjell-Åke<br />

Westerlund, of K-Å Westerlund Byggnads AB, who<br />

has generously contributed to making yet another<br />

important production possible.<br />

There are many similarities between the atmosphere<br />

existing before the Second World War and the cli-<br />

mate of today. Particularly after 11 September, 2001,<br />

when the <strong>de</strong>marcations between different groups,<br />

cultures and religions became a lot sharper.<br />

Young people need good role mo<strong>de</strong>ls. Raoul Wal-<br />

lenberg epitomizes that kind of person. His resolu-<br />

tion and courage were qualities that ma<strong>de</strong> him a<br />

big hero, at a time darkened by the Holocaust, and<br />

unfathomable evil.<br />

We hope the exhibition will make visitors think,<br />

and that it will inspire dialogue.<br />

Stockholm 17 January, 2004<br />

Yvonne Jacobsson<br />

Director of The Jewish Museum in Stockholm


aoul Wallenberg föd<strong>de</strong>s på Kappsta på<br />

Lidingö <strong>de</strong>n 4 augusti 1912. Fa<strong>de</strong>rn var officer vid<br />

flottan och dog i cancer vid 23 års ål<strong>de</strong>r, några<br />

måna<strong>de</strong>r innan Raoul föd<strong>de</strong>s. Hans mamma Maj,<br />

änka vid 21 års ål<strong>de</strong>r, ha<strong>de</strong> ensam hand om Raoul<br />

<strong>de</strong> första sex åren och dana<strong>de</strong> hans karaktär.<br />

Hennes inneboen<strong>de</strong> styrka blev också Raouls. Hon<br />

våga<strong>de</strong> ge honom ansvar tidigt och gav honom ett<br />

stort självförtroen<strong>de</strong>.<br />

Raouls farfar, Gustaf Wallenberg, ville fostra<br />

honom till internationell medvetenhet. Raoul<br />

skulle bli en världsmedborgare. 1918 gifte Maj<br />

om sig med Fredrik von Dar<strong>de</strong>l och Raoul fick två<br />

syskon, Guy och Nina och här nedan berättar <strong>de</strong>n<br />

senare om sin bror:<br />

Vi kan ännu inte<br />

sätta punkt<br />

- Jag minns Raoul mycket väl. Jag var tio år yngre.<br />

Han var oerhört rar och hjälpsam och mamma<br />

och jag avguda<strong>de</strong> honom, vi tyckte att han var<br />

Nina Lagergren<br />

Still, we cannot close<br />

this chapter<br />

raoul Wallenberg was born at Kappsta,<br />

in Lidingö, on 4 August, 1912. His father was an<br />

officer in the navy and died of cancer at the age<br />

of 23, a few months before Raoul was born. His<br />

mother, Maj, a widow at 21, alone took care of<br />

Raoul the first six years of his life, thus shaping<br />

his personality. She had an inner strength, which<br />

he inherited. Maj also had the courage to let Raoul<br />

take on responsibility from an early age, and she<br />

gave him a lot of self-confi<strong>de</strong>nce.<br />

Raoul’s paternal grandfather, Gustaf Wallenberg,<br />

wanted his education to bring an international<br />

awareness. Raoul was to be a world citizen. In 1918,<br />

Maj remarried Fredrik von Dar<strong>de</strong>l, and Raoul gain-<br />

ed a brother and a sister, Guy and Nina. This is<br />

Nina’s story about her brother.<br />

“I remember Raoul quite clearly. I was ten years<br />

younger. He was won<strong>de</strong>rfully sweet and always<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

7


en ovanlig person. Han ha<strong>de</strong> så rika gåvor och var<br />

allmänbildad, musikalisk, mycket humoristisk och<br />

charmeran<strong>de</strong>. Vi trod<strong>de</strong> att han skulle göra något<br />

all<strong>de</strong>les märkvärdigt med sitt liv.<br />

Han skicka<strong>de</strong>s tidigt utomlands och genom sin<br />

imitationsförmåga lär<strong>de</strong> han sig att tala perfekt<br />

franska, tyska och engelska. Det kom honom väl<br />

till pass i Budapest.<br />

Det var inga tillfälligheter som styr<strong>de</strong> Raoul mot<br />

Ungern och räddningsaktionen av judarna i Buda-<br />

pest. Raoul ha<strong>de</strong> alla egenskaper som kräv<strong>de</strong>s för<br />

att lyckas med sitt svåra och farliga uppdrag.<br />

Raouls skicklighet att organisera, hans entu-<br />

siasm, uppfinningsrikedom, arbetskapacitet<br />

och handlingsförmåga har omvittnats av alla<br />

som samarbeta<strong>de</strong> med honom. Med okonventio-<br />

nella me<strong>de</strong>l och ett obyråkratiskt tillvägagångs-<br />

sätt kringgick han alla hin<strong>de</strong>r som mötte honom<br />

i räddningsinsatserna. I trängda lägen kun<strong>de</strong> han<br />

utnyttja alla sina resurser och drog sig inte för<br />

att bå<strong>de</strong> smickra, lirka, hota och muta för att nå<br />

målet att rädda <strong>de</strong>n judiska befolkningen på väg<br />

mot dö<strong>de</strong>n.<br />

Det var självklart att han skulle tacka ja till missio-<br />

nen i Ungern. Med sitt<br />

civilkurage blev utma-<br />

ningen i Budapest ett<br />

uppdrag som passa<strong>de</strong><br />

hans mångfacettera<strong>de</strong><br />

personlighet.<br />

Väl på plats i Buda-<br />

pest fanns <strong>de</strong>t inga<br />

gränser för Raouls<br />

hjälpinsatser. Medar-<br />

betarna på legationen<br />

var till en början inte<br />

o<strong>de</strong>lat positiva till<br />

<strong>de</strong> förändringar som<br />

nykomlingen initiera-<br />

<strong>de</strong> i syfte att rädda<br />

så många judar som<br />

möjligt ur nazisternas<br />

grepp. Den svenska le-<br />

gationens rykte kun<strong>de</strong><br />

rent av komma till<br />

skada. Raoul svikta<strong>de</strong><br />

8 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

ready to help. Mother and I adored him, and we<br />

thought he was such an unusual person, and so<br />

richly endowed by nature. He was cultured, mu-<br />

sical, very humorous and charming. We believed<br />

he would do something quite remarkable with<br />

his life.<br />

He was sent abroad early on, and with his ability<br />

to mimic, he learnt to speak fluent French, Ger-<br />

man and English. This stood him in good stead in<br />

Budapest.<br />

It was not coinci<strong>de</strong>nce that pointed Raoul in the<br />

direction of Hungary and his rescuing mission of<br />

the Budapest Jews. Raoul had every quality that<br />

was required to succeed in his difficult and dan-<br />

gerous mission.<br />

Raoul’s ability at organizing, his enthusiasm,<br />

inventiveness, working capacity and executive<br />

ability have been confirmed by all who worked<br />

with him. Using unconventional means and<br />

opearating in an un-bureaucratic fashion, he cir-<br />

cumvented all the obstacles he came across in his<br />

rescuing efforts. In tight spots he would pull out<br />

all the stops, and did not shy away from flattering,<br />

cajoling, threatening or bribing his way to reach<br />

the objective of saving the Jewish population<br />

<strong>de</strong>stined to die.<br />

It was self-evi<strong>de</strong>nt<br />

that he would accept<br />

the mission in Hun-<br />

gary. With the cour-<br />

age to stand up for his<br />

beliefs, the Budapest<br />

challenge became<br />

an assignment that<br />

suited his versatile<br />

personality.<br />

Once there, in Buda-<br />

pest, there were no<br />

limits to Raoul’s efforts<br />

to help. His colleagues<br />

at the Swedish lega-<br />

tion were not unam-<br />

biguously positive to<br />

the changes initiated<br />

by this newcomer,<br />

aimed at saving as


På skidutflykt med vänner. Andra från vänster Nina<br />

Lagergren, längst ut till höger Raoul Wallenberg.<br />

dock aldrig. Han fann ständigt nya lösningar och<br />

arbeta<strong>de</strong> vid krigsslutet oförtrutet även på planer<br />

för <strong>de</strong> ungerska judarnas framtid.<br />

Raoul återvän<strong>de</strong> aldrig till Sverige. Han ställ<strong>de</strong>s<br />

först un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n ryska segermaktens beskydd, men<br />

arrestera<strong>de</strong>s och sattes i fångenskap i Moskva.<br />

Mina föräldrar, Maj och Fredrik, tog som sin livs-<br />

uppgift att få hem Raoul. Mamma gav aldrig upp<br />

hoppet, följ<strong>de</strong> varje spår och uppslag och var Raoul<br />

trofast in i dö<strong>de</strong>n. När hemvändan<strong>de</strong> krigsfångar,<br />

som suttit i ryska fängelser kun<strong>de</strong> rapportera om<br />

möten med Raoul i olika fängelser långt senare<br />

än vad som från rysk sida görs gällan<strong>de</strong> om hans<br />

död 1947, stärktes familjen i sina ansträngningar<br />

för att få veta om Raoul lev<strong>de</strong> och om och när han<br />

kun<strong>de</strong> komma hem till Sverige.<br />

Den svenska utrikesledningens ageran<strong>de</strong> i fallet<br />

Raoul Wallenberg syna<strong>de</strong>s av en statlig kommission,<br />

som på våren 2003 konstatera<strong>de</strong> att fallet Raoul<br />

Wallenberg var ”ett diplomatiskt misslyckan<strong>de</strong>”.<br />

Skiing with friends. Second from left, Nina<br />

Lagergren; far right, Raoul Wallenberg.<br />

many Jews as possible from the clutches of the<br />

Nazis. The reputation of the legation might even<br />

be tarnished. But Raoul never waivered. He con-<br />

tinually found new solutions, and was, at the end<br />

of the war, working in<strong>de</strong>fatigably even at planning<br />

the future of the Hungarian Jews.<br />

Raoul never returned to Swe<strong>de</strong>n. He was first put<br />

un<strong>de</strong>r the protection of the Russian victors, but<br />

was later arrested and imprisoned in Moscow. My<br />

parents, Maj and Fredrik, ma<strong>de</strong> it their life’s mis-<br />

sion to free Raoul. When war prisoners, who had<br />

been incarcerated in Russia, returned home and<br />

told of encounters with Raoul in different prisons,<br />

much later than 1947 – when the Russians claim<br />

he died – family efforts redoubled to find out if<br />

Raoul was alive, and if and when he would be able<br />

to return to Swe<strong>de</strong>n.<br />

A government inquiry into the Foreign Ministry’s<br />

handling of the Wallenberg case, conclu<strong>de</strong>d that<br />

it was “a diplomatic failure”.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

9


Raoul stod emot ond-<br />

skan och visa<strong>de</strong>, att en<br />

ensam människa kan<br />

göra hela skillna<strong>de</strong>n.<br />

Ryska och för <strong>de</strong>n <strong>de</strong>len<br />

även amerikanska arkiv<br />

måste öppnas för att <strong>de</strong>n<br />

fullständiga historien om<br />

vad som hän<strong>de</strong> min bror<br />

skall komma fram. Trots<br />

alla ansträngningar kan<br />

vi inte sätta punkt.<br />

När mina föräldrar dog<br />

1979, bilda<strong>de</strong>s Raoul<br />

Wal len berg-föreningen<br />

på grund av nya vitt-<br />

nesuppgifter och för att skapa internationellt<br />

stöd för att befria Raoul ur rysk fångenskap. Det<br />

har också blivit en livsuppgift för mig att gå ut<br />

i skolor och berätta om Raoul. Unga människor<br />

inspirerar mig och ger mig kraft när jag märker<br />

att Raouls budskap om tolerans, generositet,<br />

empati och hjälpsamhet är lika levan<strong>de</strong> för <strong>de</strong>m<br />

som för min bror.<br />

Att stå upp mot <strong>de</strong>t onda var Raoul Wallenbergs<br />

drivkraft. Det är allas vår skyldighet att hålla <strong>de</strong>t<br />

budskapet levan<strong>de</strong> för komman<strong>de</strong> generationer.<br />

10 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

Raoul confronted evil. He<br />

showed that one man<br />

alone can make a diffe-<br />

rence. Russian, and even<br />

American archives must<br />

be opened for the full<br />

story of what happened<br />

to my brother to emerge.<br />

Despite all that has been<br />

done, we cannot halt our<br />

efforts.<br />

When my parents died,<br />

in 1979, the Raoul Wal-<br />

lenberg Association was<br />

foun<strong>de</strong>d. It was built on<br />

the basis of new witness<br />

accounts and to create international support for<br />

the release of Raoul from Russian captivity. It has<br />

also become the mission of my life to visit schools<br />

and talk about Raoul. Young people inspire me and<br />

I feel a surge of energy when I realize that Raoul’s<br />

message about tolerance, generosity, empathy<br />

and a willingness to help is as vital to them as it<br />

was to my brother.<br />

Standing up against evil was what drove Raoul Wal-<br />

lenberg. It is each and everyone’s responsibility to<br />

keep that message alive in coming generations.


mitt engagemang inled<strong>de</strong>s<br />

en grå höstdag 1960<br />

Raoul Wallenbergs försvinnan<strong>de</strong> är <strong>de</strong>t<br />

största enskilda ären<strong>de</strong>t i UD:s historia, och<br />

generationer av UD-tjänstemän har <strong>de</strong>ltagit i <strong>de</strong>ss<br />

handläggning. För min egen <strong>de</strong>l rör <strong>de</strong>t sig om ett<br />

engagemang som inled<strong>de</strong>s en grå höstdag 1960,<br />

då jag som nybliven attaché i Budapest uppsökte<br />

<strong>de</strong>n gata som bar – och alltjämt bär – Raoul<br />

Wallenbergs namn. Där läste jag på en skylt:<br />

”Raoul Wallenberg, svensk legationssekreterare,<br />

som un<strong>de</strong>r pilkorsväl<strong>de</strong>t rädda<strong>de</strong> tiotusentals liv<br />

genom modigt uppträdan<strong>de</strong> och hängivna insatser.<br />

Han försvann un<strong>de</strong>r Budapests belägring.” Detta<br />

var vad som på <strong>de</strong>n kommunistiska ti<strong>de</strong>n fick sägas<br />

om Raoul Wallenberg i Ungern.<br />

Sedan <strong>de</strong>ss har utredan<strong>de</strong>t av Raoul Wallenbergs<br />

försvinnan<strong>de</strong> gång på gång hört till mina tjänste-<br />

uppgifter. På 1970-talet var jag en tid direkt un<strong>de</strong>r<br />

Jan Lundvik<br />

my un<strong>de</strong>rtaking began on<br />

a grey autumn day in 1960<br />

The vanishing of Raoul Wallenberg is<br />

the single most comprehensive case in the history<br />

of the Foreign Ministry, and generations of civil<br />

servants have participated in its handling. My own<br />

personal involvement started on a grey autumn<br />

day, in 1960, when I, as a newly-appointed attaché<br />

in Budapest, <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>d to find the street that bore<br />

– and still bears – Raoul Wallenberg’s name. There<br />

I read on a plaque: “Raoul Wallenberg, Swedish<br />

Legation Secretary, who, during the Arrow Cross<br />

reign, saved tens of thousands, through his brave<br />

conduct and committed actions. He disappeared<br />

during the siege of Budapest.” During the<br />

communist regime, this is what was allowed to<br />

be said about Raoul Wallenberg, in Hungary.<br />

Since then, investigating the vanishing of Raoul<br />

Wallenberg has been a part of my duties, time and<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

11


kabinettssekreteraren ansvarig för efterforsk-<br />

ningarna, som vid <strong>de</strong>nna tid tycktes helt ha kört<br />

fast. Bå<strong>de</strong> i Sverige och internationellt var intres-<br />

set ringa trots <strong>de</strong> ansträngningar som eldsjälar<br />

runt om i värl<strong>de</strong>n gjor<strong>de</strong> för att hålla hans minne<br />

levan<strong>de</strong>. Vittnesmålen från hemvändan<strong>de</strong> fångar<br />

ha<strong>de</strong> ebbat ut, och från sovjetisk sida besvara<strong>de</strong>s<br />

varje ny svensk hänvän<strong>de</strong>lse med en upprepning<br />

av <strong>de</strong>t 1957 lämna<strong>de</strong> svaret att Raoul Wallenberg<br />

1947 påträffats död i sin cell i Lubjankafängelset.<br />

Mot slutet av <strong>de</strong>cenniet förändra<strong>de</strong>s situatio-<br />

nen. Nya, till synes trovärdiga vittnesmål dök<br />

upp om att Raoul Wallenberg skulle ha setts<br />

på olika håll i <strong>de</strong>n sovjetiska fängelsevärl<strong>de</strong>n,<br />

frågan om mänskliga rättigheter blev en viktig<br />

faktor i världspolitiken, och Raoul Wallenbergs<br />

gärning uppmärksamma<strong>de</strong>s internationellt som<br />

ett lysan<strong>de</strong> föredöme i kampen mot diktatur och<br />

förtryck. Jag förflytta<strong>de</strong>s till Moskva och kun<strong>de</strong> på<br />

ort och ställe erfara hur svårt <strong>de</strong>t var att där följa<br />

upp vittnesmål. Det blev också min uppgift att i<br />

hemlighet till sovjetiska ve<strong>de</strong>rböran<strong>de</strong> framföra<br />

ett förslag om utväxling av <strong>de</strong>n spiondöm<strong>de</strong> Stig<br />

Bergling mot Raoul Wallenberg. Förslaget, som<br />

härrör<strong>de</strong> från Bergling själv, besvara<strong>de</strong>s från sov-<br />

jetisk sida med att <strong>de</strong>tta var omöjligt eftersom<br />

Raoul Wallenberg inte längre var i livet.<br />

I början av 1990-talet var jag generalkonsul i Berlin<br />

och kom i kontakt med en i Berlin bosatt svensk som<br />

på 1960-talet förmedlat vad han ansåg vara ett<br />

12 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

again. Reporting directly to the un<strong>de</strong>r secretary of<br />

state, I was, for a period in the 1970s, responsible<br />

for the investigations, which at that time appear-<br />

ed to have ground to a halt. Both in Swe<strong>de</strong>n and<br />

abroad there was little interest, <strong>de</strong>spite the efforts<br />

ma<strong>de</strong> by <strong>de</strong>dicated people around the world to<br />

keep his memory alive. Witness accounts from pris-<br />

oners returning home had petered out, and the<br />

Soviets respon<strong>de</strong>d to every new Swedish appeal by<br />

reiterating their statement from 1957, saying that,<br />

in 1947 Raoul Wallenberg had been found <strong>de</strong>ad in<br />

his cell in the Lubjanka prison.<br />

Towards the end of 1970s the situation changed.<br />

New, seemingly credible evi<strong>de</strong>nce surfaced, claim-<br />

ing that Raoul Wallenberg had been spotted at<br />

various locations in the Soviet prison world. The<br />

human rights issue became an important factor<br />

in world politics, and Raoul Wallenberg’s actions<br />

were recognized internationally, as a splendid<br />

example in the battle against dictatorship and<br />

repression. I was transferred to Moscow and had<br />

a chance to experience on the spot, the difficul-<br />

ties in verifying evi<strong>de</strong>nce, there. It also became<br />

my duty to secretly propose, to the Russian par-<br />

ties concerned, an exchange of the convicted spy<br />

Stig Bergling, for Raoul Wallenberg. The Russian<br />

response to this proposal, which originally came<br />

from Bergling himself, was that it was impossible,<br />

as Raoul Wallenberg was no longer alive.<br />

In the early 1990s I was consul general in Berlin<br />

and came into contact with a Swe<strong>de</strong> living in<br />

Berlin, who in the 1960s had relayed a message,<br />

which he believed was a Soviet offer to swap<br />

Wennerström for Raoul Wallenberg. The Swedish<br />

government were sceptical and did not, at that<br />

time, want to investigate the matter. Much<br />

later we tried to unravel what lay behind<br />

the allegation, and I had numerous<br />

discussions with the Berlin Swe<strong>de</strong>.<br />

Despite the fact that the Soviet<br />

Union and the GDR no longer<br />

existed, he did not want to<br />

Wallenbergs<br />

telefonbok.<br />

Wallenberg’s<br />

telephone book.


Raoul Wallenberg med sina medarbetare. Från<br />

vänster: Dezsö Donnenberg, Hugó Wohl, okänd,<br />

Vilmos Forgács, Pál Hegedüs, Tibor Vándor och<br />

sovjetiskt erbjudan<strong>de</strong> att utväxla Wennerström mot<br />

Raoul Wallenberg. Svenska regeringen var skeptisk<br />

och ville då inte un<strong>de</strong>rsöka vad som kun<strong>de</strong> ligga bak-<br />

om. Långt senare försökte vi ta reda på <strong>de</strong>tta, och jag<br />

ha<strong>de</strong> upprepa<strong>de</strong> samtal med berlinsvensken i fråga.<br />

Trots att varken Sovjetunionen eller DDR existera<strong>de</strong><br />

längre ville han inte berätta vilka hans kontakter<br />

varit, och ären<strong>de</strong>t blev ännu en av <strong>de</strong> många oupp-<br />

klara<strong>de</strong> frågorna kring Raoul Wallenberg.<br />

Ottó Fleischmann.<br />

En ökad öppenhet i Sovjetunionen un<strong>de</strong>r Gorba-<br />

tjov led<strong>de</strong> 1989 till att några av Raoul Wallenbergs<br />

tillhörigheter återlämna<strong>de</strong>s till familjen. Två år se-<br />

nare, efter Sovjetunionens upplösning, ena<strong>de</strong>s <strong>de</strong><br />

svenska och ryska regeringarna om att tillsätta en<br />

gemensam arbetsgrupp med uppgift att klarlägga<br />

Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong>. Förhoppningarna om att<br />

klarhet skulle kunna nås med hjälp av dokumen-<br />

tation ur <strong>de</strong> sovjetiska arkiven kom emellertid på<br />

skam. Dokument som bor<strong>de</strong> ha funnits om Raoul<br />

Wallenbergs vistelse i sovjetiska fängelser visa<strong>de</strong><br />

sig ha försvunnit, men med hjälp av kvarblivna re-<br />

gisteranteckningar, <strong>de</strong>lvis överstrukna med tusch,<br />

kun<strong>de</strong> <strong>de</strong>t bevisas att han suttit fängslad i varje<br />

fall från 1945 till 1947, då spåren upphör<strong>de</strong>. Från<br />

rysk sida höll man fast vid <strong>de</strong>t svar som gavs 1957,<br />

Raoul Wallenberg with his staff. From left: Dezsö<br />

Donnenberg, Hugó Wohl, unknown, Vilmos<br />

Forgács, Pál Hegedüs, Tibor Vándor and Ottó<br />

Fleischmann.<br />

reveal who his contacts had been, and the matter<br />

became yet another unresolved issue in the Raoul<br />

Wallenberg case.<br />

The movement towards an increased openness<br />

in the Soviet Union un<strong>de</strong>r Gorbachev, led to the<br />

returning of some of Raoul Wallenberg’s person-<br />

al belongings, in 1989. Two years later, after the<br />

collapse of the Soviet Union, the Swedish and<br />

Russian governments agreed to appoint a joint<br />

committee, whose task was to investigate the<br />

fate of Raoul Wallenberg. The hopes for a clarifi-<br />

cation, based on documentation from the Soviet<br />

archives, were dashed, however. Documents that<br />

ought to have existed on Raoul Wallenberg’s stint<br />

in Soviet prisons turned out to have disappeared,<br />

but using register notes, partly crossed out with<br />

ink, that were left, it could be established that he<br />

had, at least, been imprisoned between 1945 and<br />

1947, when traces were lost. The Russians stuck to<br />

the response they had issued in 1957, that Raoul<br />

Wallenberg, according to an informal report<br />

by the prison doctor, had died in his cell, in July,<br />

1947. However, no <strong>de</strong>ath certificate or any other<br />

documentation supporting this assertion have<br />

been found.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

13


nämligen att Raoul<br />

Wallenberg enligt en<br />

informell rapport av<br />

fängelseläkaren avlidit<br />

i sin cell i juli 1947. Nå-<br />

gon dödsattest eller<br />

annan dokumenta-<br />

tion till stöd för <strong>de</strong>tta<br />

påståen<strong>de</strong> har dock<br />

inte påträffats.<br />

Som ambassadör i Bu-<br />

dapest åren 1994-1998<br />

mötte jag ett Ungern<br />

där Raoul Wallenberg<br />

nu ofta kom på tal. Jag<br />

träffa<strong>de</strong> många som<br />

ha<strong>de</strong> räddats till livet<br />

av honom. Han ha<strong>de</strong><br />

blivit föremål för flera<br />

minnesmärken, och jag<br />

ha<strong>de</strong> ofta anledning<br />

att reflektera över <strong>de</strong>n<br />

respekt och aktning<br />

som Sverige åtnjuter i<br />

Ungern tack vare Raoul<br />

Wallenberg. Svårare var<br />

<strong>de</strong>t att förklara varför<br />

hans eget land ännu<br />

inte offentligt hedrat<br />

hans minne, och <strong>de</strong>t<br />

var därför en stor<br />

glädje att närvara då<br />

Lenke Rothmans min-<br />

nesmärke över Raoul<br />

Wallenberg som <strong>de</strong>t<br />

första i vårt land invig-<br />

<strong>de</strong>s i Sveriges riksdag i<br />

januari 1998.<br />

Efter min återkomst till Sverige blev jag medlem<br />

av <strong>de</strong>n svensk-ryska arbetsgruppen och arbeta<strong>de</strong><br />

ett par år med forskning i förutom Stockholm även<br />

Moskva, Helsingfors, Bern, Budapest, Jerusalem<br />

och Washington. Mest intressant var besöket i<br />

Bern, där jag fick tillfälle att gå igenom handling-<br />

arna röran<strong>de</strong> <strong>de</strong> två schweiziska diplomater som<br />

i likhet med Raoul Wallenberg greps av ryssarna i<br />

Budapest och för<strong>de</strong>s till Moskva. De frigavs emel-<br />

lertid i en utväxlingsaktion, och <strong>de</strong>t var högst<br />

lärorikt att sätta sig in i hur <strong>de</strong>tta gick till.<br />

14 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

Som julklapp 1944<br />

fick Raoul av sina<br />

medarbetare ett<br />

illustrerat verk på temat<br />

skyddspassets roll i<br />

konsthistorien. Gåvan<br />

återger en <strong>de</strong>l kända<br />

konstverk, i vilka ett<br />

skyddspass på ett eller<br />

annat sätt infogats<br />

och beledsagas av en<br />

lärd konsthistorisk<br />

kommentar författad<br />

av Dr Peter Sugár,<br />

en av Wallenbergs<br />

medarbetare, som kort<br />

därefter mörda<strong>de</strong>s av<br />

pilkorsarna.<br />

For Christmas 1944<br />

Raoul Wallenberg’s staff<br />

presented him with<br />

an illustrated work on<br />

the role played by the<br />

“Schutzpass” in the history<br />

of art. The book features<br />

a number of well-known<br />

works of art, into which<br />

a “Schutzpass” in one<br />

way or another has been<br />

integrated. Part of the gift<br />

was an erudite art history<br />

commentary, written by<br />

Doctor Peter Sugár, one of<br />

Wallenberg’s team, who<br />

was killed by the Arrow<br />

Cross shortly afterwards.<br />

As ambassador in<br />

Budapest, between<br />

1994 and 1998, I now<br />

came across a nation<br />

where Raoul Wal-<br />

lenberg’s name was<br />

often mentioned.<br />

I met many whose<br />

lives had been saved<br />

by him. He had be-<br />

come the subject of<br />

several memorials,<br />

and I often had the<br />

opportunity to reflect<br />

on the respect and<br />

honour bestowed<br />

on Swe<strong>de</strong>n by the<br />

Hungarians, thanks<br />

to Raoul Wallenberg.<br />

It was more difficult<br />

to explain why his<br />

own country had<br />

not yet honoured his<br />

memory, and it was<br />

therefore a great joy<br />

to participate when<br />

Lenke Rothman’s mo-<br />

nument over Raoul<br />

Wallenberg – as the<br />

first one in our coun-<br />

try – was inaugurated,<br />

in the Swedish parlia-<br />

ment, in January, 1998.<br />

After my return to<br />

Swe<strong>de</strong>n I became a<br />

member of the Swed-<br />

ish-Russian Working<br />

Group and spent a<br />

couple of years on<br />

research in Stockholm, as well as in Moscow, Hel-<br />

sinki, Bern, Budapest, Jerusalem and Washington.<br />

Most interesting was visiting Bern, where I had the<br />

opportunity to go through the files on two Swiss dip-<br />

lomats, who, like Raoul Wallenberg were arrested by<br />

the Russians in Budapest and taken to Moscow. They<br />

were, however, released in an exchange, and it was<br />

most instructive to learn how this had been done.<br />

The Swedish-Russian Working Group submitted<br />

their two reports – one Swedish and one Russian


Inskrivningskortet vid ankomsten till Lubjanka<br />

6/2 – 45. Som yrke anges diplomatisk observatör.<br />

Den svensk-ryska arbetsgruppen framla<strong>de</strong> sina<br />

två rapporter – en svensk och en rysk – i januari<br />

2001. Som tidigare nämnts nåd<strong>de</strong>s ingen klarhet<br />

i kärnfrågan om vad som hänt Raoul Wallenberg<br />

un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n sovjetiska fångenskapen. I <strong>de</strong>n svenska<br />

rapporten ifrågasattes <strong>de</strong>ssutom <strong>de</strong>n dåvaran<strong>de</strong><br />

svenska utrikesledningens ageran<strong>de</strong> på flera<br />

punkter, och statsminister Persson tillsatte därför<br />

en historikerkommission – <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong> Eliasson-<br />

kommissionen – med uppgift att utreda och vär-<br />

<strong>de</strong>ra <strong>de</strong>n svenska utrikesledningens ageran<strong>de</strong>.<br />

Eliassonkommissionen har i sin rapport klarlagt<br />

vilka misstag och försummelser som prägla<strong>de</strong> ef-<br />

terforskningarna efter Raoul Wallenberg <strong>de</strong> första<br />

åren. Personligen känner jag stor tillfredsställelse<br />

över att <strong>de</strong>ssa frågor äntligen utretts, och jag tror<br />

att <strong>de</strong>t kommer att ha en positiv inverkan på <strong>de</strong>t<br />

fortsatta forskningsarbetet. Korta sammandrag av<br />

båda <strong>de</strong>ssa rapporter följer på sid 23.<br />

Låt mig till sist citera några ord av Ungerns förutva-<br />

ran<strong>de</strong> presi<strong>de</strong>nt Árpád Göncz vid öppnan<strong>de</strong>t av <strong>de</strong>n<br />

stora utställningen om Raoul Wallenberg i Budapest<br />

1992, som mutatis mutandis är lika giltiga nu som då:<br />

”Wallenberg skulle nu ha varit åttio år, men från väg-<br />

garna är <strong>de</strong>t en man på några och trettio som blickar<br />

mot oss. Han har förblivit evigt ung. Hans he<strong>de</strong>r och<br />

hans kall har inte låtit honom åldras.”<br />

Registry card on arrival at Lubjanka 6 February, 1945.<br />

Un<strong>de</strong>r occupation is listed diplomatic observer.<br />

– in January, 2001. As previously mentioned, no<br />

conclusion was ma<strong>de</strong> on the key issue of what had<br />

happened to Raoul Wallenberg, while in Soviet<br />

captivity. In the Swedish report several of the ac-<br />

tions of the foreign policy lea<strong>de</strong>rship at that time<br />

were put in question, and Prime minister Persson<br />

therefore appointed a commission of historians<br />

– the so-called Eliasson Commission – whose task<br />

it was to investigate and evaluate the measures<br />

taken by the foreign policy lea<strong>de</strong>rship. The Elias-<br />

son Commission have in their report i<strong>de</strong>ntified the<br />

mistakes and failures that characterized the inquir-<br />

ies into Raoul Wallenberg’s fate, those first years. I<br />

personally feel a great relief that these questions<br />

have finally been <strong>de</strong>lved into, and I believe it will<br />

have a positive effect on the continued research.<br />

Short summaries of the two reports will be found<br />

on page 23.<br />

Finally, let me quote a few words from Hungary’s<br />

former presi<strong>de</strong>nt, Árpád Göncz, spoken at the open-<br />

ing of the large Raoul Wallenberg exhibition, in<br />

Budapest, 1992 – words that, with the necessary<br />

changes, are as valid now as they were then: “Wal-<br />

lenberg would now have been eighty years old, but<br />

from these walls it is a man of just over thirty, who<br />

is looking at us. He has remained forever young.<br />

His honour and his duty have not let him age.”<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

15


Wallenberg?<br />

Vilken Wallenberg?<br />

att rädda Raoul Wallenberg till eftervärl<strong>de</strong>n<br />

är kanske ett omöjligt projekt. Det mesta tycks<br />

tala emot.<br />

Visserligen kan <strong>de</strong>t förefalla som om Förintel-<br />

sen kommer oss närmare, som om avstån<strong>de</strong>t<br />

i tid krymper, märkligt nog, i kraft av allt mer<br />

forskning och allt fler filmer, böcker, museer och<br />

monument.<br />

Men <strong>de</strong>nna rörelse innebär inte att Wallenberg<br />

syns tydligare, i varje fall inte hans fysiska gestalt,<br />

bil<strong>de</strong>n av en levan<strong>de</strong> människa, till exempel för-<br />

medlad av <strong>de</strong>m som minns honom, och som kan<br />

berätta. Nyligen gick Per Anger bort. Hans roll i be-<br />

varan<strong>de</strong>t av <strong>de</strong>n verklige Wallenberg var viktig. De<br />

två arbeta<strong>de</strong> tillsammans i Budapest. Med Anger<br />

förloras något sär<strong>de</strong>les vär<strong>de</strong>fullt.<br />

Att <strong>de</strong> sista ögonvittnena dör bort känns extra hot-<br />

fullt i just <strong>de</strong>tta fall. Wallenberg är en undflyen<strong>de</strong><br />

och svårfångad person, emellanåt en gestalt med<br />

synnerligen vaga konturer.<br />

16 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

Ricki Neuman<br />

Wallenberg?<br />

Which one?<br />

Saving Raoul Wallenberg for posterity, is<br />

perhaps an impossible task. Most indicators<br />

seem to point that way.<br />

Still, in the face of increased research, and more<br />

and more films, books, museums and monuments,<br />

it may look as if the Holocaust, strangely, is com-<br />

ing closer, as if the distance in time is shrinking.<br />

But this movement does not mean we see Wallen-<br />

berg more clearly, at least not the physical person,<br />

the image of a living human being, as conjured<br />

up by, for instance, those who remember him. Per<br />

Anger recently passed away. His role in maintain-<br />

ing the real Wallenberg was central, as the two of<br />

them worked together in Budapest. With Anger,<br />

something precious was lost.<br />

And in the case of Wallenberg, the fading away of<br />

the last eye witnesses feels particularly threaten-<br />

ing. Wallenberg is an elusive and difficult person<br />

to grasp. A mysterious character, whose outline<br />

remains essentially blurred.


Vi äger inga ljudupptagningar, som kan återge<br />

hans röst, inga rörliga bil<strong>de</strong>r, som kan visa hans<br />

hållning och gång, inga personliga dagböcker,<br />

som kan förmedla hans innersta tankar, ett fåtal<br />

fotografier, varav inga visar svensken ”in action”<br />

på Budapests gator.<br />

Försöken att göra fiktion av hans ö<strong>de</strong> har varit<br />

många och över lag mindre lycka<strong>de</strong>. Kenne Fants<br />

roman, och spelfilmerna med Richard Chamber-<br />

lain respektive Stellan Skarsgård i huvudrollen,<br />

ger bara undantagsvis en tredimensionell bild<br />

av hjälten.<br />

Vad är problemet?<br />

Kanske att vi vet för lite. Och att <strong>de</strong>t vi <strong>de</strong> facto<br />

vet, <strong>de</strong>t är inte tillräckligt intressant, förutom<br />

<strong>de</strong>n korta, intensiva ti<strong>de</strong>n i Budapest. Hans liv<br />

före tjänsten som legationssekreterare rymmer<br />

inget särskilt dramatiskt eller märkvärdigt, och<br />

inga tydliga varsel om vad som komma skall, med<br />

ett undantag.<br />

Nästan alla biografier återberättar historien om<br />

hur Wallenberg blir rånad i USA år 1933, och klarar<br />

situationen väl. Episo<strong>de</strong>n inklu<strong>de</strong>ras inte för att<br />

<strong>de</strong>n egentligen säger så mycket, annat än att 21-<br />

åringen måste ha varit en ganska modig person,<br />

utan för att <strong>de</strong>tta är enda tillfället då läsaren får<br />

möta ”en hjälte i vardan<strong>de</strong>”.<br />

Wallenbergs ageran<strong>de</strong> i Budapest är beundransvärt,<br />

men också obegripligt. Hur kun<strong>de</strong> <strong>de</strong>nna lågmälda<br />

affärsman, <strong>de</strong>nna bleka figur, på kort tid förvandlas<br />

till en kraftfull härförare, som med mod och försla-<br />

genhet slåss mot pilkorsare och nazister.<br />

Hur gick <strong>de</strong>t till? Vad bar han inom sig, som gjor<strong>de</strong><br />

<strong>de</strong>nna metamorfos möjlig?<br />

Att påstå att Wallenberg försvinner är förstås<br />

en förenkling. På ett plan kommer <strong>de</strong>n svenske<br />

diplomaten oss stadigt närmare, men som sym-<br />

bol. Han är he<strong>de</strong>rsmedborgare i tre län<strong>de</strong>r, hans<br />

ansikte syns på frimärken, hans namn ges till gator<br />

och torg. Från 90-talet har han blivit känd värl<strong>de</strong>n<br />

över, som en av krigets största hjältar, i första hand<br />

genom USA:s ansträngningar.<br />

Det i sig är anmärkningsvärt. Hur kommer <strong>de</strong>t sig<br />

att <strong>de</strong>t var just amerikanerna som lyfte fram hans<br />

We have no sound recordings, which would bring<br />

back his voice, no moving images, where we might<br />

see his gait and posture, no personal diaries, to re-<br />

veal his innermost thoughts – and only a handful<br />

of photographs, none of which show the Swedish<br />

diplomat in action, in the streets of Budapest.<br />

Attempts to turn his fate into fiction have been<br />

ma<strong>de</strong> by many, and generally with disappointing<br />

results. Kenne Fant’s novel, and the films featur-<br />

ing Richard Chamberlain and Stellan Skarsgård,<br />

respectively, in the leading role, only occasionally<br />

project a three-dimensional image of the hero.<br />

What is the problem?<br />

Perhaps that we know too little. And what we do<br />

know, is not interesting enough, except for those<br />

short, intensive months in Budapest. Prior to be-<br />

coming secretary at the Swedish legation, his life<br />

was not particularly dramatic nor remarkable, and<br />

there are no obvious indications of what is to be,<br />

with one exception.<br />

Nearly every biography retells the story of how<br />

Wallenberg was robbed in 1933, and that he man-<br />

aged the situation well. The episo<strong>de</strong> is not inclu<strong>de</strong>d<br />

because it reveals so much about him, other than<br />

he must have been a pretty brave young man, but<br />

rather because it is the only opportunity for the<br />

rea<strong>de</strong>r to meet “a hero in the making”.<br />

Wallenberg’s actions in Budapest are admirable,<br />

but also incomprehensible. How could this timid<br />

businessman, this somewhat insipid character, in<br />

a short time be transformed into a powerful com-<br />

man<strong>de</strong>r, courageously and cunningly fighting the<br />

Arrow Cross and Nazi.<br />

How was it done? Who was he, in reality? What<br />

did he carry insi<strong>de</strong> that ma<strong>de</strong> this metamorphosis<br />

possible?<br />

Saying that Wallenberg will disappear is, obvi-<br />

ously, a simplification. On one level the Swedish<br />

diplomat is steadily getting closer. As a symbol. He<br />

is an honorary citizen of three countries. His face<br />

is found on stamps, and schools, organizations,<br />

awards and streets of cities are named after him.<br />

From the 90s he has become known throughout<br />

the world as on of the central heroes of the war,<br />

primarily thanks to the Americans.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

17


gärning? Varför inte svenskarna, eller ungrarna, el-<br />

ler judarna? Eller <strong>de</strong>n judiska staten? Eller FN? Och<br />

varför tog <strong>de</strong>t så lång tid?<br />

Somliga menar att Wallenberg blev fa<strong>de</strong>rlös två<br />

gånger. Först när hans far avli<strong>de</strong>r några måna<strong>de</strong>r<br />

innan sonen föds i augusti 1912, och sedan när han<br />

själv blir tillfångatagen i januari 1945.<br />

Kanske ha<strong>de</strong> Wallenberg kunnat räddas till efter-<br />

värl<strong>de</strong>n, om mer ha<strong>de</strong> gjorts, och tidigare. Misstag,<br />

oklarheter, ointresse och rädsla har medverkat till<br />

vår otydliga bild av <strong>de</strong>n svenske diplomaten.<br />

Två andra förebil<strong>de</strong>r från samma sekel, Mahatma<br />

Gandhi och Martin Luther King, förefaller vara<br />

rädda<strong>de</strong> till eftervärl<strong>de</strong>n, och kan förhoppnings-<br />

vis nyttjas som mo<strong>de</strong>ller för komman<strong>de</strong> gene-<br />

rationer.<br />

De existerar i form av ljudupptagningar och doku-<br />

mentärfilmer, <strong>de</strong>ras ungdomsår präglas vid flera<br />

tillfällen av <strong>de</strong>t komman<strong>de</strong> uppdraget, och <strong>de</strong> dör<br />

båda en våldsam död, ihjälskjutna av fien<strong>de</strong>n. En<br />

betydligt bättre kombination av omständigheter,<br />

om man vill bli ihågkommen.<br />

I Wallenbergs fall vet vi inte ens om, och i så fall<br />

när, var och varför han dog. Å andra sidan, Gandhi<br />

och King stod upp för indierna och <strong>de</strong> svarta i USA,<br />

<strong>de</strong> stred för sitt folk, un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>t att Wallenberg<br />

slogs för ”<strong>de</strong>n andre”, och <strong>de</strong>t i dubbel bemärkelse;<br />

han riskera<strong>de</strong> sitt liv för en främman<strong>de</strong> nation i<br />

ett främman<strong>de</strong> land. På så vis framstår han som<br />

ett annat slags hjälte, en mer mo<strong>de</strong>rn, en världs-<br />

medborgare, och därmed minst lika viktig som<br />

”nationalisterna” Gandhi och King.<br />

I jämförelse med <strong>de</strong>ras väl dokumentera<strong>de</strong> livs-<br />

historier ter sig tyvärr berättelsen om Wallenberg<br />

som en avlägsen saga. Hjälten anas, visst, men för<br />

<strong>de</strong>t mesta i dis och dimma, och ytterst sällan möj-<br />

lig att helt urskilja.<br />

Att rädda Raoul Wallenberg till eftervärl<strong>de</strong>n är<br />

eventuellt ett omöjligt projekt. Men vi bor<strong>de</strong><br />

försöka. Han är för viktig att ge upp.<br />

18 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

This in itself is remarkable. How come the Amer-<br />

icans were the ones to acknowledge his <strong>de</strong>eds?<br />

Why not the Swe<strong>de</strong>s, or the Hungarians, or the<br />

Jews? Or even the Jewish state? Or the UN? And<br />

why did it take so long?<br />

Some people are of the opinion that Wallenberg<br />

lost his father twice. First when his father died a<br />

couple of months before Raoul was born in Au-<br />

gust, 1912. And then when he himself was captured<br />

in January, 1945.<br />

Perhaps Wallenberg could have been saved for<br />

posterity, if more had been done, and earlier.<br />

Mistakes, confusion, a lack of interest, and fear<br />

have contributed to the fuzzy image we have of<br />

the Swedish diplomat.<br />

Two other heroes of the same century, Mahatma<br />

Gandhi and Martin Luther King, both seem to be<br />

saved for posterity, and may hopefully serve as<br />

mo<strong>de</strong>ls for later generations.<br />

Gandhi and King exist in the form of sound record-<br />

ings and documentary films, their youth is on sev-<br />

eral occasions shaped by their mission to be, and<br />

they both died a violent <strong>de</strong>ath, shot <strong>de</strong>ad by the<br />

enemy. A far better combination of circumstances,<br />

if you want to be remembered.<br />

In the case of Wallenberg we do not even know<br />

if he is <strong>de</strong>ad, let alone when and where. Or why.<br />

Gandhi and King stood up for the Indian people<br />

and the black people in the United States, respec-<br />

tively. They fought for their own people, while Wal-<br />

lenberg took the si<strong>de</strong> of “the other”, in two ways:<br />

He put his life at risk to save a foreign people, in a<br />

foreign country. He must therefore be viewed as<br />

another kind of hero and mo<strong>de</strong>l, a more mo<strong>de</strong>rn<br />

one, a world citizen, just as important as the “na-<br />

tionalists”, Gandhi and King.<br />

Compared to their well-documented lives and<br />

achievements, the story of Wallenberg, regret-<br />

tably, is more akin to a distant fairytale. You sense<br />

the hero, absolutely, but he is mostly veiled in a<br />

kind of mist, and can rarely be ma<strong>de</strong> out clearly.<br />

Saving Raoul Wallenberg for posterity, may be<br />

an impossible task. But we ought to try. He is too<br />

important to lose.


Vem var han? Mina intryck var bara fragment.<br />

Han var släkt med bankfamiljen. Han rädda<strong>de</strong><br />

judar i Budapest. Han rädda<strong>de</strong> min farbror. Han<br />

kän<strong>de</strong> min farfar som var social<strong>de</strong>mokratisk exil-<br />

ungrare och flykting i Stockholm un<strong>de</strong>r kriget. Han<br />

hölls fången av ryssarna och gick ett okänt ö<strong>de</strong><br />

till mötes i Sovjet. Och långfilmen Go´afton, Herr<br />

Wallenberg.<br />

mina trådar<br />

till Raoul Wallenberg<br />

Hans portfölj har jag sett på promena<strong>de</strong>r i Kappsta<br />

på Lidingö, där <strong>de</strong>n står som ett märkligt monu-<br />

ment vid hans morföräldrars gamla lantställe.<br />

Man ser ännu trappan upp till ytterdörren, men<br />

för övrigt finns bara grun<strong>de</strong>n till huset kvar som<br />

ruin. Och där vid trappan står <strong>de</strong>n där metallport-<br />

följen med initialerna ”RW”, som om han nyss var<br />

där och ha<strong>de</strong> glömt <strong>de</strong>n.<br />

Tomas Böhm<br />

Getting my bearings<br />

on Raoul Wallenberg<br />

Who was he? My impressions were but fragments.<br />

He was related to that family of bankers. He saved<br />

Jews in Budapest. He saved my uncle. He knew my<br />

grandfather, who was an exiled Hungarian social<br />

<strong>de</strong>mocrat and refugee, in Stockholm, during the<br />

war. He was held captive by the Russians and met<br />

an unknown fate in the Soviet Union. And then that<br />

feature film Good Evening, Mr. Wallenberg.<br />

I have seen his briefcase on walks at Kappsta in Li-<br />

dingö, a singular monument perched at his grand-<br />

parents’ old country house. You can still see the<br />

steps leading up to the front door, but apart from<br />

that, the only thing left is the foundation of the<br />

house. And there, next to those steps, is that metal<br />

briefcase with the initials “RW”, as if he had been<br />

there a moment ago, and simply left it behind.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

19


Men vem var han? Jag tyckte jag kom honom<br />

närmare, när jag gjor<strong>de</strong> min <strong>de</strong>l av förbere<strong>de</strong>l-<br />

searbetet för utställningen på Judiska Museet.<br />

Vi diskutera<strong>de</strong>, läste litteraturen om honom, såg<br />

på fotografier, lär<strong>de</strong> av <strong>de</strong>m som visste mer. Plöts-<br />

ligt framträd<strong>de</strong> han som levan<strong>de</strong> gestalt, som en<br />

person. En fa<strong>de</strong>rlös pojke, som var nära sin unga<br />

mamma och som längta<strong>de</strong> efter farfar, som var<br />

utomlands och skrev brev till honom.<br />

Jag har försökt teckna <strong>de</strong>n bild jag fick av hans<br />

utveckling i utställningen. Hans förhållan<strong>de</strong> till<br />

farfar och mo<strong>de</strong>rn, positionen i förhållan<strong>de</strong> till<br />

farfars bankbrö<strong>de</strong>r, förväntningarna om att fylla<br />

<strong>de</strong>n dö<strong>de</strong> fa<strong>de</strong>rns plats, att bli någon som skulle<br />

märkas. Hur hans utbildning bå<strong>de</strong> forma<strong>de</strong>s till-<br />

sammans med farfar, men där han samtidigt insöp<br />

sina egna intryck, och kanske gjor<strong>de</strong> upp sina egna<br />

planer, som förmodligen inte var särskilt klara el-<br />

ler medvetna för honom själv. Men när uppdraget<br />

till Ungern kom, var han mentalt förberedd. Han<br />

kun<strong>de</strong> inte ha gjort på annat sätt när han kom dit.<br />

Han var modig och därmed osårbar, skyddad av en<br />

övertygelse om att han gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t rätta.<br />

Men han måste också ha varit rädd, förtvivlad<br />

att inte kunna räcka till och känna tvivel om han<br />

gjor<strong>de</strong> <strong>de</strong> rätta valen. När jag ser och hör Alice<br />

Breuers historia som visas på utställningen kom-<br />

mer han ännu närmare, eftersom hon är en god<br />

vän och kollega till mig. Hon skulle inte ha överlevt<br />

utan honom. Skulle Förintelsen över huvudtaget<br />

varit möjlig om <strong>de</strong>t ha<strong>de</strong> funnits tusen personer<br />

som bara ha<strong>de</strong> haft en tion<strong>de</strong>l var av hans mod<br />

och initiativkraft? Han ha<strong>de</strong> ”chutzpah”, en för-<br />

måga att överskrida gränsen för <strong>de</strong>t förvänta<strong>de</strong>,<br />

att med fantasins hjälp använda en auktoritet,<br />

som egentligen bara ha<strong>de</strong> täckning i hans röst<br />

och mod. Det godas okuvliga riddare. ”Det här är<br />

mina skyddslingar! De har svenska skyddspass!<br />

Befria <strong>de</strong>m ögonblickligen!”<br />

Det skulle kunna kallas civilkurage också, en vac-<br />

cination mot att dras med i grymma gruppmeka-<br />

nismer eller passivt bredvidståen<strong>de</strong>. Att vara en<br />

<strong>de</strong>l av historien och känna ansvar för att forma <strong>de</strong>n<br />

med vissheten om att <strong>de</strong>t goda ständigt måste<br />

försvaras, annars kommer <strong>de</strong>t att gå un<strong>de</strong>r. Den<br />

vissheten ha<strong>de</strong> han.<br />

20 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

But who was he? I think I got closer to him, when<br />

I was doing my bit of research for the exhibition<br />

at the Jewish Museum in Stockholm. We had dis-<br />

cussions and read books about him, we studied<br />

photographs and learned from those who knew<br />

more. And sud<strong>de</strong>nly he appeared before me,<br />

alive. A fatherless boy, who was close to his young<br />

mother and longed for his grandfather, who was<br />

abroad and wrote letters to him.<br />

In this exhibition, I have tried to outline the<br />

impression I had of Raoul’s <strong>de</strong>velopment. His<br />

relationships with his mother and grandfather,<br />

his position vis-à-vis his grandfather’s banker<br />

brothers, the expectations of him taking his<br />

<strong>de</strong>ad father’s place, and that he should become<br />

someone worthy of note. How his education<br />

was planned together with the grandfather, but<br />

where he also absorbed impressions of his own,<br />

and maybe hatched plans for himself, which were<br />

probably neither very clear nor well conceived. But<br />

when he received his Hungarian mission, he was<br />

mentally prepared. And he could not have acted<br />

differently, once he arrived there. He was coura-<br />

geous and therefore invulnerable, protected by his<br />

conviction that what he did what was right.<br />

But he must have been afraid, too. Must have felt<br />

<strong>de</strong>spair at not being able to do everything, and<br />

doubting whether he ma<strong>de</strong> the right choices.<br />

When I see and hear Alice Breuer’s story, shown<br />

at the exhibition, he comes even closer, prob-<br />

ably because she is a good friend and colleague<br />

of mine. She would not have survived had it not<br />

been for him. Would the Holocaust have been<br />

possible, had there been a thousand people, each<br />

with only a tenth of his courage and initiative? He<br />

had “chutzpah”. An ability to transcend the limit<br />

of what might be expected, and to muster up an<br />

authority, which had no other backing than his<br />

voice and his courage. The Invincible Defen<strong>de</strong>r of<br />

Good. “They are my protectees! They have Swedish<br />

‘Schutzpasses’! Release them immediately!”<br />

It could also be called the courage of standing up<br />

for your own beliefs. A vaccination against getting<br />

caught up in cruel group dynamics or becoming<br />

a passive bystan<strong>de</strong>r. To be a part of history and<br />

be responsible for shaping it, knowing that we<br />

constantly need to <strong>de</strong>fend that which is good, or<br />

it will perish. He knew that.


Och mitt i <strong>de</strong>tta kaos<br />

– Raoul Wallenberg<br />

I arbetetmed utställningen om Raoul<br />

Wallenberg tänker man framförallt på offren,<br />

<strong>de</strong> som mörda<strong>de</strong>s, skända<strong>de</strong>s, tortera<strong>de</strong>s, men<br />

också på <strong>de</strong>m som genom hans räddningsinsatser<br />

överlev<strong>de</strong>.<br />

Detta fullständigt urskillningslösa mördan<strong>de</strong> som<br />

tyska och ungerska nazister gjor<strong>de</strong> sig skyldiga<br />

till i krigets slutske<strong>de</strong> samtidigt som mullret av<br />

sovjetiska kanoner närma<strong>de</strong> sig! Och mitt i <strong>de</strong>tta<br />

kaos, Raoul Wallenberg, som tillsammans med<br />

andra goda krafter försökte kämpa emot <strong>de</strong>tta<br />

vansinne. Han kän<strong>de</strong> säkert ofta förtvivlan, sorg<br />

och vanmakt i sina försök att rädda så många som<br />

möjligt. Ibland lycka<strong>de</strong>s han, ibland inte. En brin-<br />

nan<strong>de</strong> låga, envishet, stark vilja och ett oerhört<br />

mod är några av <strong>de</strong> egenskaper han måste ha haft<br />

för att orka fortsätta sin kamp.<br />

Raoul Wallenberg är också lätt att i<strong>de</strong>ntifiera sig<br />

med, glad, nyfiken och äventyrslysten i sin ung-<br />

dom. Därtill ha<strong>de</strong> han ett intresse och en utbild-<br />

ning som överensstämmer med min egen.<br />

Att ha fått möjlighet att arbeta med utställningen<br />

har varit mycket stimuleran<strong>de</strong> och tankeväckan<strong>de</strong>.<br />

Utställningens disponering och form är ett försök<br />

att på ett pedagogiskt sätt skildra människan<br />

Raoul Wallenberg, hans liv och insats i <strong>de</strong>n tid<br />

och miljö han verka<strong>de</strong>. Med bil<strong>de</strong>r, filmer, ljud och<br />

ljus försöker vi antyda <strong>de</strong>n tidsanda och <strong>de</strong> miljöer<br />

han befann sig i. Kontrasterna är slåen<strong>de</strong>: trygg-<br />

het – kaos, äventyr – blodigt allvar, me<strong>de</strong>lpunkt<br />

– övergiven!<br />

Min förhoppning är att utställningen, Raoul<br />

Wallenberg – one man can make a difference, ska<br />

nå ut och bidra till kampen mot rasism i olika former.<br />

En enda människa kan göra hela skillna<strong>de</strong>n.<br />

Gabriel Her<strong>de</strong>vall<br />

And at the centre of this<br />

chaos – Raoul Wallenberg<br />

When working on the Raoul Wallenberg<br />

exhibition, one primarily thinks of the victims:<br />

those who were killed, abused and tortured. But<br />

also of those, who through his rescuing mission,<br />

managed to survive.<br />

That completely indiscriminate killing that the<br />

German and Hungarian nazis committed in the<br />

final stages of the war, as the roaring of Soviet<br />

guns approached! And at the centre of that chaos,<br />

Raoul Wallenberg, who together with other good<br />

forces tried to combat this madness. Many times<br />

he must have <strong>de</strong>spaired, felt utterly sad and power-<br />

less in his attempt to save as many as possible.<br />

Sometimes he succee<strong>de</strong>d, at other times he did<br />

not. Passion, stubbornness and willpower, as well<br />

as tremendous courage are some of the qualities<br />

he must have had to keep battling.<br />

It is also easy to i<strong>de</strong>ntify with Raoul Wallenberg,<br />

who was a happy, inquisitive and adventurous<br />

young man. Besi<strong>de</strong>s, his interests and education<br />

parallel mine.<br />

Working on the exhibition has been very stimulat-<br />

ing and thought-provoking. The organisation and<br />

<strong>de</strong>sign of the display are an attempt to portray<br />

Raoul Wallenberg, the person, in an instructive<br />

manner, and to show his life and mission, where<br />

and when it took place. Using photographs, films,<br />

sound and light we try to create a sense of the<br />

time and place where he moved. The contrasts<br />

are striking: security – chaos; adventure – grave<br />

danger; focus – abandonment!<br />

I hope that the exhibition, Raoul Wallenberg<br />

– one man can make a difference, will reach many<br />

people, and that it will contribute to the struggle<br />

against racism of every kind.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

21


”Mannen med ormen”.<br />

Minnesmärket som uppför<strong>de</strong>s i Budapest 1946<br />

av skulptören Pál Pátzay försvann natten före<br />

avtäckningen. Det dök sedan anonymt upp<br />

Raouls ungerska körkort.<br />

utanför en farmaceutisk fabrik<br />

Raoul’s Hungarian driving licence.<br />

Raouls almanacka.<br />

Raoul’s diary.<br />

i sta<strong>de</strong>n Debrecen.<br />

22 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

“The man and the serpent”. Sculptor Pál<br />

Pátzay’s memorial erected in Budapest in<br />

1946, which disappeared the night before<br />

it was to be unveiled. It later, inexplicably,<br />

turned up outsi<strong>de</strong> a pharmaceutical factory,<br />

in the town of Debrecen.<br />

Wallenbergs svenska<br />

diplomatpass som gick ut <strong>de</strong>n<br />

31 <strong>de</strong>cember 1944 förläng<strong>de</strong>s<br />

av Per Anger <strong>de</strong>n 30 <strong>de</strong>cember<br />

1944 till <strong>de</strong>n 30 juni 1945.<br />

Wallenberg’s diplomatic<br />

passport, which expired on 31<br />

December, 1944, was granted<br />

extension by Per Anger on<br />

30 December, with the new<br />

expiry date of 30 June, 1945.<br />

Raouls första inresevisering<br />

daterad till <strong>de</strong>n 8 juli 1944<br />

giltig till <strong>de</strong>n 15 juli 1944.<br />

Raoul’s first entry visa,<br />

dated 8 July, 1944, valid until<br />

15 July, 1944.


Sammanfattning av <strong>de</strong>n<br />

svensk-ryska arbetsgruppens<br />

och Eliassonkommissionens<br />

rapporter<br />

<strong>de</strong>n svensk-ryska arbetsgruppen<br />

framla<strong>de</strong> sina båda rapporter – en svensk och<br />

en rysk – i januari 2001. Enighet råd<strong>de</strong> om att<br />

var<strong>de</strong>ra sidan skulle framlägga sin egen redovis-<br />

ning. Den svenska rapporten omfattar drygt 200<br />

sidor jämte bilagor. Inledningsvis redogöres för<br />

arbetets uppläggning och genomföran<strong>de</strong>, varefter<br />

följer en kort beskrivning av <strong>de</strong>t politiska läget<br />

i Sovjetunionen 1944-1957 och en rekapitule-<br />

ring av Raoul Wallenbergs insatser i Budapest.<br />

Omständigheterna kring Raoul Wallenbergs<br />

arrestering redovisas med hjälp av sovjetiska<br />

dokument och vittnesmål av före <strong>de</strong>tta sov-<br />

jetiska officerare. Därutöver uppmärksammas<br />

arresteringen av <strong>de</strong> schweiziska diplomaterna<br />

Feller och Meier jämte or<strong>de</strong>rn att föra <strong>de</strong>m till<br />

Moskva ”på samma sätt som Wallenberg”.<br />

Även om orsakerna till Raoul Wallenbergs fängs-<br />

lan<strong>de</strong> inte kunnat fastställas med säkerhet görs<br />

en genomgång av <strong>de</strong> olika hypoteser som fram-<br />

kommit un<strong>de</strong>r arbetsgruppens utredning. De<br />

viktigaste av <strong>de</strong>ssa är att han misstänkts för<br />

spioneri samt att avsikten kan ha varit att an-<br />

vända honom för utväxling mot sovjetiska med-<br />

borgare i Sverige analogt med vad som hän<strong>de</strong> i<br />

<strong>de</strong>t schweiziska fallet.<br />

Omständigheterna kring Raoul Wallenbergs<br />

fängelsevistelse i Moskva februari 1945 – juli<br />

1947 analyseras på grundval av sovjetiska doku-<br />

ment, intervjuer med före <strong>de</strong>tta medarbetare i<br />

säkerhetsorganen samt vittnesmålen från Raoul<br />

Wallenbergs medfångar. Framför allt <strong>de</strong> sovjetiska<br />

men även <strong>de</strong> svenska myndigheternas handlägg-<br />

ning av Wallenbergären<strong>de</strong>t beskrivs utförligt på<br />

grundval av skriftliga och muntliga källor.<br />

Jan Lundvik<br />

Summary of the reports of<br />

the swedish-russian working<br />

group and the eliasson<br />

commission<br />

the swedish-russian Working Group<br />

submitted their two reports – one Swedish and<br />

one Russian – in January, 2001. It was unanimously<br />

felt that both si<strong>de</strong>s would present their own<br />

findings. The Swedish report comprises a little<br />

over 200 pages, plus appendices. First, there is a<br />

presentation of how the work was structured and<br />

carried out, and then follows a short <strong>de</strong>scription<br />

of the political situation in the Soviet Union<br />

between 1944 and 1957 as well as a recapitulation<br />

of Raoul Wallenberg’s actions in Budapest. The<br />

circumstances of Raoul Wallenberg’s arrest are<br />

shown using Soviet documents and evi<strong>de</strong>nce given<br />

by former Soviet officers. Furthermore, attention<br />

is given to the arrest of the Swiss diplomats, Feller<br />

and Meier, as well as the or<strong>de</strong>r to take them to<br />

Moscow, “in the same way as Wallenberg”.<br />

Even though the reasons for the imprisonment<br />

of Raoul Wallenberg have not been conclusively<br />

established, there is a presentation of the various<br />

hypotheses, which have come up in the commit-<br />

tee’s investigations. The most important theories<br />

are that he is suspected of espionage, and that<br />

the intention may have been to use him in an ex-<br />

change for Soviet citizens in Swe<strong>de</strong>n, in keeping<br />

with what happened in the Swiss case.<br />

The circumstances of Raoul Wallenberg’s impris-<br />

onment in Moscow between February, 1945 and<br />

July, 1947, are analyzed on the basis of Soviet docu-<br />

mentation, interviews with former counter-intel-<br />

ligence staff, as well as evi<strong>de</strong>nce given by fellow<br />

prisoners. Particularly the Russian, but also the<br />

Swedish authorities’ handling of the Wallenberg<br />

case are <strong>de</strong>scribed in <strong>de</strong>tail, based on written and<br />

spoken sources.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

23


Trots att Sverige fått ett officiellt med<strong>de</strong>lan<strong>de</strong><br />

från <strong>de</strong>n sovjetiska sidan om att Raoul Wal-<br />

lenberg tagits om hand av sovjetiska trupper i<br />

Budapest åberopa<strong>de</strong>s <strong>de</strong>tta endast sällan i <strong>de</strong><br />

svenska framställningarna. Den svenske ministern<br />

i Moskva, Sö<strong>de</strong>rblom, uttala<strong>de</strong> i stället upprepa<strong>de</strong><br />

gånger som sin personliga mening till ryssarna att<br />

Raoul Wallenberg omkommit i Ungern och till sist<br />

framför<strong>de</strong> han <strong>de</strong>tta direkt till Stalin. Hans rapport<br />

om samtalet med Stalin föranled<strong>de</strong> ingen reak-<br />

tion i Stockholm. Ryssarna bemötte <strong>de</strong> svenska<br />

framställningarna om Raoul Wallenberg med att<br />

erinra om kraven på hemsändan<strong>de</strong> av sovjetiska<br />

medborgare i Sverige på ett sätt som antyd<strong>de</strong> att<br />

frågan skulle kunna lösas genom utväxling. På<br />

svensk sida tycktes endast få personer ha uppfat-<br />

tat <strong>de</strong>tta.<br />

På följan<strong>de</strong> sida:<br />

Ytterst hemligt<br />

Till Kamrat V S Abakumov, generalöverste<br />

Minister för <strong>de</strong>n statliga säkerheten, SSSR<br />

Rapport<br />

Härmed rapporterar jag att <strong>de</strong>n av Er kän<strong>de</strong><br />

intagne Wallenberg i natt plötsligt avlidit i sin<br />

cell, förmodligen till följd av en myokardinfarkt.<br />

Mot bakgrund av <strong>de</strong> instruktioner Ni utfärdat<br />

om att Wallenberg skall stå un<strong>de</strong>r personlig<br />

uppsikt ber jag Er om anvisningar om vem som<br />

ska ges i uppdrag att obducera liket för att<br />

fastställa dödsorsaken.<br />

[namnteckning, ö.a.]<br />

Chefen för fängelsets sjukvårdsav<strong>de</strong>lning,<br />

Överste inom sjukvårdstjänsten<br />

17/7 1947<br />

Rapport avlagd till ministern personligen.<br />

Or<strong>de</strong>r given om kremering av liket utan<br />

obduktion.<br />

17/7<br />

[namnteckning, ö.a.]<br />

24 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

Although Swe<strong>de</strong>n had received an official note<br />

from the Soviets, saying that Raoul Wallenberg<br />

was taken into custody by Soviet troops in Bu-<br />

dapest, it was referred to only occasionally in the<br />

Swedish appeals. Instead, Sö<strong>de</strong>rblom, the Swedish<br />

minister in Moscow, repeatedly stated his personal<br />

belief to the Russians, that Raoul Wallenberg had<br />

been killed in Hungary, and ultimately he conveyed<br />

this face to face with Stalin. Sö<strong>de</strong>rberg’s report on<br />

meeting Stalin provoked no reaction in Stockholm.<br />

The Russians respon<strong>de</strong>d to the Swedish appeals<br />

about Raoul Wallenberg by reiterating their <strong>de</strong>-<br />

mands for the repatriation of Soviet citizens in<br />

Swe<strong>de</strong>n, in a way which indicated that the issue<br />

could be solved through an exchange. On the part<br />

of the Swe<strong>de</strong>s, only a few people appear to have<br />

un<strong>de</strong>rstood this.<br />

Please see next page:<br />

Strictly confi<strong>de</strong>ntial<br />

To Comra<strong>de</strong> VS Abakumov, Col.-General<br />

Minister for State Security, USSR<br />

Report<br />

I hereby report that the internee Wallenberg, known<br />

by you, last night sud<strong>de</strong>nly passed away in his cell,<br />

following a suspected myocardic infarction.<br />

Following your instructions that Wallenberg be<br />

placed un<strong>de</strong>r personal supervision, I await your advice<br />

on whom to appoint for a post mortem examination<br />

to ascertain the cause of <strong>de</strong>ath.<br />

[signature, translator’s note]<br />

Head of prison medical wards,<br />

Colonel, medical care<br />

17 July, 1947<br />

Personally reported to the minister.<br />

Or<strong>de</strong>r issued for the cremation of the corpse, without<br />

post mortem.<br />

17 July<br />

[signature, translator’s note]


one man can make a difference raoul wallenberg<br />

25


I augusti 1947 kom ett officiellt sovjetiskt besked,<br />

vari påstods att Raoul Wallenberg var okänd i<br />

Sovjetunionen. Av dokumentation som arbets-<br />

gruppen fått tillgång till framgår att beske<strong>de</strong>t<br />

föregåtts av kontakter mellan olika sovjetiska<br />

myndigheter, men <strong>de</strong>t troligen avgöran<strong>de</strong> doku-<br />

mentet, ett brev från säkerhetsministern Abaku-<br />

mov till utrikesminister Molotov <strong>de</strong>n 17 juli 1947,<br />

har inte påträffats.<br />

Sedan Sverige genom vittnesmål från hem-<br />

vändan<strong>de</strong> tyska krigsfångar påvisat att Raoul<br />

Wallenberg suttit fängslad i Moskva åtmins-<br />

tone åren 1945-1947 såg sig <strong>de</strong>n sovjetiska<br />

regeringen nödsakad att revi<strong>de</strong>ra sitt tidigare<br />

besked. I februari 1957 med<strong>de</strong>la<strong>de</strong> utrikesminis-<br />

ter Gromyko att Raoul Wallenberg faktiskt hållits<br />

fängslad i Moskva men att han enligt en rapport<br />

från läkaren i Lubjankafängelset, <strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong><br />

Smoltsovrapporten, avlidit till följd av en så kal-<br />

la<strong>de</strong> myokardinfarkt <strong>de</strong>n 17 juli 1947. I tillgängliga<br />

dokument och genom intervjuer kan vi följa hur<br />

<strong>de</strong> sovjetiska myndigheterna ansträng<strong>de</strong> sig<br />

att få fram en version som ”kun<strong>de</strong> duga som<br />

halvsanning”.<br />

Rapporten diskuterar vidare olika hypoteser om<br />

vad som kan ha hänt Raoul Wallenberg i juli 1947<br />

med utgångspunkt från att något avgöran<strong>de</strong><br />

inträffa<strong>de</strong> då. Från rysk sida hävdas alltjämt<br />

att han skulle ha avlidit vid <strong>de</strong>nna tid, men ar-<br />

betsgruppen har inte fått fram några bevis som<br />

enligt svensk uppfattning medger <strong>de</strong>finitiva<br />

slutsatser härvidlag. Särskilt <strong>de</strong> sista åren av<br />

utredningsarbetet ägna<strong>de</strong>s därför åt att söka<br />

verifiera vittnesmål om att Raoul Wallenberg<br />

skulle ha befunnit sig i fängelser eller läger även<br />

efter 1947. Inte heller härom kun<strong>de</strong> någon <strong>de</strong>fi-<br />

nitiv klarhet nås. Avslutningsvis förs i rapporten<br />

resonemang om beslutsprocesserna på sovjetisk<br />

sida inför beske<strong>de</strong>n 1947 och 1957, giltiga för så-<br />

väl <strong>de</strong>t fall att Raoul Wallenberg avled/avrätta<strong>de</strong>s<br />

som att han isolera<strong>de</strong>s. Bristerna i <strong>de</strong>t svenska<br />

ageran<strong>de</strong>t 1945-1947 belyses än en gång i <strong>de</strong>tta<br />

sammanhang.<br />

»•«<br />

Den ryska rapporten omfattar knappt 40 sidor<br />

och är såle<strong>de</strong>s betydligt kortare än <strong>de</strong>n svenska.<br />

Den redogör för formalia kring arbetsgruppens<br />

26 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

In August, 1947, there was an official Soviet state-<br />

ment, which claimed that Raoul Wallenberg was<br />

not known in the Soviet Union. Documentation<br />

available to the Swedish committee reveal that,<br />

prior to the statement, contact between different<br />

Soviet authorities took place, but the seemingly<br />

<strong>de</strong>cisive document, a letter from the Security<br />

minister Abakumov to Foreign secretary Molotov,<br />

dated 17 July, 1947, has never been retrieved.<br />

When Swe<strong>de</strong>n, through the evi<strong>de</strong>nce of German<br />

POWs returning home, were able to show that<br />

Raoul Wallenberg had been imprisoned in Mos-<br />

cow, at least between 1945 and 1947, the Soviet<br />

government were compelled to revise their previ-<br />

ous statement. In February, 1957, Foreign secretary<br />

Gromyko <strong>de</strong>clared that Raoul Wallenberg had in-<br />

<strong>de</strong>ed been imprisoned in Moscow, but that he, ac-<br />

cording to a report by the Lubjanka prison doctor<br />

– the so-called Smoltsov report – had passed away<br />

in the aftermath of a so-called myocardial infarc-<br />

tion, on 17 July, 1947. Through available documen-<br />

tation and interviews we can see how the Soviet<br />

authorities ma<strong>de</strong> an effort to produce a version<br />

that could be “passed off as a half-truth”.<br />

The report also discusses various hypotheses<br />

about what might have happened to Raoul Wal-<br />

lenberg in July, 1947, based on the assumption<br />

that something <strong>de</strong>cisive occurred at that point.<br />

The Russians still maintain that he did die at that<br />

time, but the committee have not been able to<br />

find any evi<strong>de</strong>nce that, from a Swedish point of<br />

view, permits <strong>de</strong>finitive conclusions in the matter.<br />

The final years of the investigation were therefore<br />

particularly <strong>de</strong>dicated to attempting to verify evi-<br />

<strong>de</strong>nce that Raoul Wallenberg had been in prisons<br />

or camps, also after 1947. Nothing conclusive came<br />

of this work, either. Finally, the report contains a<br />

discussion of the Soviet <strong>de</strong>cision processes leading<br />

up to the statements of 1947 and 1957, equally rel-<br />

evant for the case of the <strong>de</strong>ath/execution of Raoul<br />

Wallenberg or that he was put in isolation. The<br />

shortcomings of the Swedish conduct between<br />

1945 and 1947 are here illuminated, yet again.<br />

»•«<br />

The Russian report contains less than 40 pages,<br />

which makes it consi<strong>de</strong>rably shorter than the Swed-<br />

ish one. It discusses the formal working procedures


Utdrag ur Staffan Sö<strong>de</strong>rbloms rapport om sitt<br />

samtal med Stalin <strong>de</strong>n 18 juni 1946.<br />

verksamhet och för <strong>de</strong> olika dokument som på-<br />

träffa<strong>de</strong>s i ryska arkiv. På grundval av <strong>de</strong>ssa dras<br />

slutsatsen att oavsett oklarheterna beträffan<strong>de</strong><br />

<strong>de</strong>n så kalla<strong>de</strong> Smoltsovrapportens status får<br />

<strong>de</strong>ss huvudsakliga innehåll – att Raoul Wal-<br />

lenberg avlidit <strong>de</strong>n 17 juli 1947 – anses styrkt av<br />

<strong>de</strong>ls <strong>de</strong>t faktum att <strong>de</strong>t ej återfunna brevet från<br />

Excerpt from Staffan Sö<strong>de</strong>rblom’s report on his<br />

meeting with Stalin on 18 June, 1946.<br />

of the committee, as well as the various documents<br />

that have been found in Russian archives. On the<br />

basis of this documentation, it is conclu<strong>de</strong>d that,<br />

regardless of the uncertainties surrounding the<br />

status of the so-called Smoltsov report, its central<br />

contention – that Raoul Wallenberg died on 17 July,<br />

1947 – is strengthened by the fact that the missing<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

27


Abakumov till Molotov är daterat samma dag, <strong>de</strong>ls<br />

att ett antal av Raoul Wallenbergs medfångar kort<br />

därefter förhör<strong>de</strong>s om sina kontakter med honom<br />

och placera<strong>de</strong>s i isoleringscell. Rapporten konsta-<br />

terar också att trots omfattan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rsökningar<br />

har inga övertygan<strong>de</strong> belägg för att Wallenberg<br />

skulle ha varit i livet efter 1947 påträffats. Nämnas<br />

bör att från Eliassonkommissionens sida riktas<br />

kritik mot <strong>de</strong>n ryska rapporten för avsakna<strong>de</strong>n av<br />

källhänvisningar och för mindre väl un<strong>de</strong>rbyggda<br />

resonemang.<br />

»•«<br />

Den så kalla<strong>de</strong> Eliassonkommissionen tillsattes i<br />

oktober 2001 för att utreda <strong>de</strong>n svenska utrikes-<br />

ledningens ageran<strong>de</strong> i fallet Raoul Wallenberg<br />

och framla<strong>de</strong> sin drygt 750 sidor tjocka rapport i<br />

februari 2003 un<strong>de</strong>r titeln Ett diplomatiskt miss-<br />

lyckan<strong>de</strong>. Inledningsvis redogörs för omständig-<br />

heterna kring rekryteringen av Raoul Wallenberg<br />

för uppdraget i Ungern, och kommissionen kon-<br />

staterar att <strong>de</strong>t i allt väsentligt rör<strong>de</strong> sig om ett<br />

amerikanskt uppdrag.<br />

Utredningens tyngdpunkt utgöres av en mycket<br />

noggrann analys av omständigheterna kring<br />

Raoul Wallenbergs försvinnan<strong>de</strong> och hur <strong>de</strong>ssa<br />

uppfatta<strong>de</strong>s av utrikesledningen åren 1945-47.<br />

Steg för steg klarlägges hur olika bil<strong>de</strong>r av vad<br />

som hänt Raoul Wallenberg uppstod i Stockholm<br />

och avlöste varandra. Den första bil<strong>de</strong>n – Raoul<br />

Wallenberg i sovjetiskt beskydd – bygg<strong>de</strong> på<br />

<strong>de</strong>t officiella sovjetiska beske<strong>de</strong>t i januari 1945<br />

om att Wallenberg omhän<strong>de</strong>rtagits av <strong>de</strong> sov-<br />

jetiska styrkorna i Budapest. Redan i slutet av<br />

februari ersattes <strong>de</strong>nna bild av en annan, bil<strong>de</strong>n<br />

av Raoul Wallenberg försvunnen i bil mot okänd<br />

<strong>de</strong>stination, och efter ytterligare en månad<br />

framträd<strong>de</strong> en tredje bild av Raoul Wallenberg<br />

som död. Denna bild blev förhärskan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r<br />

flera år och förträng<strong>de</strong>s först så småningom av<br />

<strong>de</strong>n fjär<strong>de</strong> bil<strong>de</strong>n – Raoul Wallenberg i sovjetisk<br />

fångenskap.<br />

Kommissionen visar hur <strong>de</strong> sparsamma och ofta<br />

motstridiga uppgifter om Raoul Wallenbergs<br />

försvinnan<strong>de</strong> som kom till utrikesledningens<br />

kännedom bidrog till uppkomsten av <strong>de</strong>ssa lika<br />

skiftan<strong>de</strong> som grundlösa föreställningar om hans<br />

ö<strong>de</strong>. Att Sveriges minister i Moskva, Staffan<br />

28 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

letter from Abakumov to Molotov is dated the same<br />

day, and also by the fact that a number of Raoul Wal-<br />

lenberg’s fellow prisoners shortly afterwards were<br />

interviewed about their contacts with him, and<br />

then put in solitary confinement. The report also<br />

conclu<strong>de</strong>s that, <strong>de</strong>spite comprehensive investiga-<br />

tions, no persuasive evi<strong>de</strong>nce that Wallenberg was<br />

alive after 1947 has been found. Worth mentioning is<br />

that the Eliasson Commission have levelled criticism<br />

against the Russian report, for its lack of source refer-<br />

ences and for ina<strong>de</strong>quately foun<strong>de</strong>d reasoning.<br />

»•«<br />

The so-called Eliasson Commission was appointed<br />

in October, 2001 to investigate the conduct of the<br />

foreign policy lea<strong>de</strong>rship in the Raoul Wallenberg<br />

case, and submitted their comprehensive report<br />

of over 750 pages in February, 2003, entitled A<br />

diplomatic failure. Initially, the circumstances<br />

of the recruitment of Raoul Wallenberg for his<br />

mission in Hungary are discussed, and the Com-<br />

mission conclu<strong>de</strong> that it essentially concerned an<br />

American assignment.<br />

The focal point of the report is a very careful ana-<br />

lysis of the circumstances of Raoul Wallenberg’s<br />

disappearance, and how these were viewed by the<br />

Swedish foreign policy lea<strong>de</strong>rship between 1945 and<br />

1947. Step by step, it is revealed how a succession of<br />

different scenarios of what had happened to Raoul<br />

Wallenberg appeared in Stockholm. The first sce-<br />

nario – Raoul Wallenberg un<strong>de</strong>r Soviet protection<br />

– was based on the official Russian <strong>de</strong>claration in<br />

January, 1945, that Wallenberg had been taken into<br />

custody by the Soviet troops in Budapest. Already at<br />

the end of February this scenario was replaced by<br />

another one, the image of Raoul Wallenberg in a car,<br />

on his way to an unknown <strong>de</strong>stination, and when<br />

another month had gone by, there appeared a third<br />

scenario of Raoul Wallenberg as a <strong>de</strong>ad man. This<br />

remained the predominant conception for several<br />

years and it was not until later that it was pushed<br />

out by the fourth scenario – Raoul Wallenberg held<br />

captive by the Soviets.<br />

The Commission show how the scant and often<br />

conflicting information about the vanishing of Raoul<br />

Wallenberg that reached the foreign affairs execu-<br />

tives, contributed to the creation of these notions<br />

of his fate – i<strong>de</strong>as that were as varied as they were


Sö<strong>de</strong>rblom, spela<strong>de</strong> en viktig, för att inte säga<br />

ö<strong>de</strong>sdiger, roll i sammanhanget har länge varit<br />

känt och kommissionen gör en <strong>de</strong>taljerad analys<br />

av Sö<strong>de</strong>rbloms olika ställningstagan<strong>de</strong>n och <strong>de</strong><br />

motiv som kan tänkas ha legat bakom hans ofta<br />

svårförklarliga ageran<strong>de</strong>. Utrikesledningens<br />

passivitet belyses genom åtskilliga exempel<br />

med särskild betoning av utrikesminister Un-<br />

déns brist på engagemang un<strong>de</strong>r åren före 1952.<br />

Ansvaret för att tjänstemännens rapporter om<br />

sovjetiska inviter till förhandlingar om Raoul<br />

Wallenberg inte anamma<strong>de</strong>s av utrikesled-<br />

ningen faller tungt på Undéns axlar, heter <strong>de</strong>t<br />

bland annat.<br />

Kommissionen karakteriserar Raoul Wallenberg<br />

som en svensk diplomat med amerikanskt<br />

uppdrag och finner i sina slutsatser att UD och<br />

<strong>de</strong>n amerikanska uppdragsgivaren War Refugee<br />

Board inte tog <strong>de</strong>t ansvar för hans säkerhet som<br />

bor<strong>de</strong> ha åvilat <strong>de</strong>m. Varken då Raoul Wallenberg<br />

sän<strong>de</strong>s ut på sitt farliga uppdrag eller efter hans<br />

försvinnan<strong>de</strong> klarla<strong>de</strong>s ansvarsför<strong>de</strong>lningen<br />

mellan svenska och amerikanska ve<strong>de</strong>rböran<strong>de</strong>.<br />

Kommissionen riktar formellt klan<strong>de</strong>r mot sju<br />

namngivna personer i <strong>de</strong>n svenska utrikesled-<br />

ningen, däribland utrikesministrarna Günther<br />

och Undén, för felaktig handläggning men un-<br />

<strong>de</strong>rstryker samtidigt att <strong>de</strong>t yttersta ansvaret för<br />

Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> ligger hos Sovjetunionen.<br />

Avslutningsvis konstaterar kommissionen att<br />

forskningen måste fortsätta till <strong>de</strong>ss hela san-<br />

ningen om Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong> klarlagts.<br />

insubstantial. That Swe<strong>de</strong>n’s minister in Moscow,<br />

Staffan Sö<strong>de</strong>rblom, played an important, not to say<br />

fateful, role in the situation has long been known,<br />

and the Commission provi<strong>de</strong> a <strong>de</strong>tailed analysis<br />

of the various standpoints of Sö<strong>de</strong>rblom’s and the<br />

un<strong>de</strong>rlying motives of many of his actions, which are<br />

hard to explain. The passiveness of the foreign policy<br />

lea<strong>de</strong>rship is highlighted with a host of examples,<br />

notably those that show Foreign Minister Undén’s<br />

lack of interest, in the years before 1952. The fact that<br />

staff reports about Soviet invitations to negotiating<br />

about Raoul Wallenberg were not acted upon by the<br />

foreign policy lea<strong>de</strong>rship, is unambiguously blamed<br />

on Undén, by the report.<br />

The Commission <strong>de</strong>scribe Raoul Wallenberg as a<br />

Swedish diplomat on an American mission, and<br />

conclu<strong>de</strong> that the Swedish Ministry for Foreign<br />

Affairs and Wallenberg’s American principal, the<br />

War Refugee Board, did not vouch for his safety as<br />

they should have. The division of responsibility be-<br />

tween the Swedish and American parties was not<br />

ma<strong>de</strong> clear when Raoul Wallenberg was sent on his<br />

dangerous mission, nor after he had disappeared.<br />

The Commission formally blame seven named<br />

persons in the Swedish foreign policy lea<strong>de</strong>rship,<br />

among them Foreign Ministers Günther and Un-<br />

dén, for handling the matter improperly, but the<br />

Commission also emphasize that the ultimate re-<br />

sponsibility for the fate of Raoul Wallenberg falls on<br />

the Soviet Union. By way of concluding, the Com-<br />

mission report establishes that the investigation<br />

must continue, until the whole truth about Raoul<br />

Wallenberg’s fate has been laid bare.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

29


Raouls uppväxt – en<br />

psykologisk reflektion<br />

man kan spekulera över hur faktorer i Raoul<br />

Wallenbergs personliga liv samspelar med<br />

hän<strong>de</strong>lser i värl<strong>de</strong>n och tillfälligheter i hans liv,<br />

för att leda fram till <strong>de</strong>n person som fullfölj<strong>de</strong><br />

30 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

Tomas Böhm<br />

Raoul´s childhood and youth<br />

– a psychological reflection<br />

one can speculate on how factors in Raoul<br />

Wallenberg’s personal life interacted with world<br />

events and chance occurrencies to create the<br />

person, who pursued his mission in Budapest to


uppdraget i Budapest. I förhand kan <strong>de</strong>t vara<br />

svårt att säga att en viss person kommer att<br />

göra <strong>de</strong>t Raoul Wallenberg gjor<strong>de</strong>. Men i efterhand<br />

– i retrospekt – kan man tänka sig faktorer som<br />

bidrog till att han blev <strong>de</strong>n han blev. Som oftast<br />

handlar <strong>de</strong>t om att vara rätt person vid rätt<br />

tidpunkt på rätt plats.<br />

Redan tidigt i livet tycks Raouls liv ha präglats av<br />

<strong>de</strong>n dö<strong>de</strong> fa<strong>de</strong>rn och av att komma från en speciell<br />

familj som ha<strong>de</strong> viktiga uppdrag att förverkliga.<br />

Hans mor förefaller också ha varit kärleksfull och<br />

visat honom stort engagemang, något som är<br />

nödvändigt för att från början utveckla en god<br />

självkänsla. Mo<strong>de</strong>rn skriver hur Raoul som liten<br />

undrat över varför han inte ha<strong>de</strong> någon pappa. I<br />

sin sorg försökte han också trösta bå<strong>de</strong> sig själv<br />

och mo<strong>de</strong>rn. ”Vi få vara glada och tacksamma<br />

ändå.” Mo<strong>de</strong>rn berätta<strong>de</strong> också för honom vad<br />

pappan ha<strong>de</strong> önskat från <strong>de</strong>t barn han aldrig<br />

fick se: ”...[att han] blir en snäll och god och enkel<br />

människa.” Något som Raoul tycks ha uppfattat<br />

redan som liten som ett fortsatt band till <strong>de</strong>n<br />

dö<strong>de</strong> fa<strong>de</strong>rn.<br />

Farfa<strong>de</strong>rns förväntningar blir också en fortsätt-<br />

ning på <strong>de</strong>nna strävan att göra fa<strong>de</strong>rn och famil-<br />

jen stolta över honom. Raoul träffar farfa<strong>de</strong>rn för<br />

första gången vid fyra års ål<strong>de</strong>r, alltså en lång<br />

period av uppladdning tills han fick träffa famil-<br />

jens fa<strong>de</strong>rsfigur, som han inte vill släppa ur sikte<br />

igen. Farfa<strong>de</strong>rn beskriver i brevet till svågern hur<br />

han utbildat Raoul till man. Hans finger tycks<br />

finnas med un<strong>de</strong>r hela Raouls uppväxt. Även om<br />

Raoul knorrar ibland, så är han beroen<strong>de</strong> av att<br />

farfa<strong>de</strong>rn planerar framti<strong>de</strong>n tillsammans med<br />

honom.<br />

Farfa<strong>de</strong>rn tänker ut ett passan<strong>de</strong> yrke, arkitektens.<br />

Han bestämmer sig för en amerikansk uppfostran<br />

för att åstadkomma självständighet. Här finns an-<br />

tagligen också farfa<strong>de</strong>rns motsättning med Mar-<br />

cus Wallenberg i bakgrun<strong>de</strong>n. Raoul ska bli <strong>de</strong>n<br />

självständige grundaren av <strong>de</strong>n nya Orientbanken<br />

och behöver en internationell utbildning. ”Sverige<br />

är för lågt i tak”, säger farfa<strong>de</strong>rn och syftar kanske<br />

bå<strong>de</strong> på <strong>de</strong>t låga familjetaket hos Marcus och på<br />

affärsvärl<strong>de</strong>n i allmänhet. Raoul är i<strong>de</strong>ntifierad<br />

med farfa<strong>de</strong>rns önskan att bygga nytt och blir<br />

imponerad av amerikanernas ”vilja att bygga”<br />

skyskrapor. Han tränar sig i förhandlingsförmåga<br />

the end. It may be difficult to tell, in advance, that<br />

a certain person will do what Raoul Wallenberg<br />

did. But in retrospect one can conceive of factors<br />

that contributed to making him what he became.<br />

As in most cases, it is a question of being the right<br />

person, at the right time, and at the right place.<br />

Even at a young age Raoul’s life seems to have<br />

been conditioned by the <strong>de</strong>ceased father, and<br />

being part of a special family that had important<br />

missions to un<strong>de</strong>rtake. His mother seems to have<br />

been a loving person and to have taken a great<br />

interest in him, something that is necessary to<br />

foster good self-esteem. His mother writes how<br />

Raoul as a little boy was won<strong>de</strong>ring why he did<br />

not have a father. In his grief he tried to console<br />

both himself and his mother: “We must be happy<br />

and grateful, anyway.” Raoul’s mother also told<br />

him what his father had wanted from the child<br />

he never had the chance to see: “…[that he] would<br />

be a kind and good and humble person.” This Raoul<br />

seems to have viewed, already as a young child, as<br />

a lasting tie to the <strong>de</strong>ad father.<br />

His grandfather’s expectations also become a con-<br />

tinuation of the effort to make his father and family<br />

proud of him. Raoul meets his grandfather the first<br />

time at age four, which meant he had a long build-<br />

up period before meeting the family father figure, a<br />

person he did not want to let out of his sight again.<br />

The grandfather <strong>de</strong>scribes in the letter to his brother-<br />

in-law how he has educated Raoul to become a man.<br />

He seems to have a hand in the entire upbringing<br />

of Raoul Wallenberg. Even if Raoul sometimes com-<br />

plains, he is <strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt on his grandfather planning<br />

his future together with him.<br />

His grandfather works out a suitable profession,<br />

that of an architect, and he <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>s on an Ameri-<br />

can education to foster in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nce. Here, in the<br />

background, probably lurks his grandfather’s schism<br />

with Marcus Wallenberg. Raoul is meant to be the<br />

in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt foun<strong>de</strong>r of the new Orientbanken,<br />

and therefore needs an international education. “In<br />

Swe<strong>de</strong>n, you’re cut down to size,” says his grandfa-<br />

ther and may be referring to both the family climate<br />

with Marcus and Swedish business, in general.<br />

Raoul i<strong>de</strong>ntifies with his grandfather’s wish to build<br />

something new and is impressed by the Americans’<br />

“actual wanting to build” scyscrapers. He practises<br />

negotiating and diplomacy, “to be able to couch your<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

31


och diplomati, att kunna lägga sina ord, ”så att<br />

man får åka med – och dit man vill”.<br />

När Raoul blir rånad un<strong>de</strong>r en av sina resor i<br />

Amerika, tycks han behålla lugnet och visar i<br />

stället ett nyfiket intresse. Det är som om han är<br />

skyddad av skyddshelgon – fa<strong>de</strong>rn? sitt namn?<br />

farfa<strong>de</strong>rn? förväntningarna på vad han ska göra?<br />

– så att han inte känner rädsla.<br />

När han kommer hem från Amerika är farfa<strong>de</strong>rn<br />

vaksam så att hans ä<strong>de</strong>lsten inte ska förföras av<br />

livet i Stockholm. Han beslutar sända Raoul till<br />

Sydafrika, och beskriver hur han får mo<strong>de</strong>rn och<br />

Raoul att gå med på sina planer utifrån långsik-<br />

tiga utbildningsaspekter. I Sydafrika blommar<br />

sedan Raouls och farfa<strong>de</strong>rns personliga projekt.<br />

Raoul beskrivs som en strålan<strong>de</strong> organisatör och<br />

förhandlare (!). Han har outtröttlig energi och<br />

stor fantasi, en förmåga att snabbt och grundligt<br />

sätta sig in i nya uppgifter. Han beskrivs som att ha<br />

större förmåga än <strong>de</strong> flesta utbilda<strong>de</strong> affärsmän<br />

skulle ha.<br />

Sedan planeras vistelsen i Haifa, som dock inte<br />

tycks stämma med Raouls person. Farfa<strong>de</strong>rn<br />

vill göra honom till internationell bankman, up-<br />

penbarligen med <strong>de</strong>n planera<strong>de</strong> Orientbanken i<br />

tankarna. Men Raoul är mer utåtriktad. Han vill<br />

inte lära sig säga nej till människor utan hellre<br />

kunna göra något positivt. Däremot träffar han<br />

<strong>de</strong> judiska flyktingarna från Tyskland och impone-<br />

ras av <strong>de</strong>ras revanschlust i att bygga <strong>de</strong>n judiska<br />

staten. På väg hem vistas han också i Tyskland en<br />

vecka och ser med egna ögon hur Tyskland präglas<br />

av nazisterna.<br />

När han kommer hem uppstår ett vacuum, när<br />

farfar inte har planerat för fortsättningen. När<br />

farfa<strong>de</strong>rn dör kan han dock hitta en väg på egen<br />

hand genom Kalman Lauers MEROPA. Han blir<br />

affärsman, får resa och förhandla och han är psy-<br />

kiskt förberedd för att vara orädd, få göra positiva<br />

saker för människor, att kunna lägga sina ord, så<br />

att han får <strong>de</strong>t han vill. Han får <strong>de</strong>ssutom kontakt<br />

med Ungern genom Lauer. Han har sett vad som<br />

hän<strong>de</strong>r i Nazi-Tyskland och hur förföljelsen av<br />

judar förvärras. Han är beredd att starta ett stort<br />

självständigt projekt ”för att vara en god och enkel<br />

människa”.<br />

32 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

words so they’ll let you ri<strong>de</strong> along – and so that you’ll<br />

end up where you want to go.”<br />

When Raoul is robbed during one of his trips in<br />

America, he seems to keep his cool and instead<br />

shows an interested curiosity. It is as if he were<br />

protected by a guardian angel – his father? his<br />

name? his grandfather? the expectations of him?<br />

– and does not sense any fear.<br />

When he returns home from America his grand-<br />

father is looking out for his gem not to lose its<br />

lustre, when he comes into contact with life in<br />

Stockholm. He <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>s to send Raoul to South<br />

Africa, and tells of how he gets the mother and<br />

Raoul to agree to his plans, based on long-term<br />

educational objectives. In South Africa Raoul and<br />

his grandfather’s personal project later flourishes.<br />

Raoul is <strong>de</strong>scribed as a splendid organizer and ne-<br />

gotiator (!). His energy is boundless and he has<br />

great imaginative powers, as well as an ability<br />

to grasp, quickly and thoroughly, new tasks. He is<br />

<strong>de</strong>scribed as having a greater capacity than most<br />

trained businessmen.<br />

Subsequently Raoul’s stay in Haifa is planned; it<br />

does not, however, seem to suit his person. His<br />

grandfather wants to make him an international<br />

banker, evi<strong>de</strong>ntly with the planned Orientbanken<br />

at the back of his mind. But Raoul is more outgoing.<br />

He does not want to learn how to say no to people,<br />

but would rather work in a more positive frame of<br />

mind. He meets Jewish refugees from Germany<br />

and is impressed by their <strong>de</strong>sire to take revenge, by<br />

building a Jewish state. On his way back home he<br />

spends a week in Germany, and sees with his own<br />

eyes how the Nazis dominate the country.<br />

When he gets home there is a vacuum, as his<br />

grandfather has not planned a continuation. When<br />

Raoul’s grandfather dies he is, however, able to find<br />

his own way through Kalman Lauer’s MEROPA. He<br />

becomes a businessman, and is allowed to travel<br />

and negotiate. Mentally he is prepared to feel no<br />

fear, to do positive things for people, to couch his<br />

words, so that he gets what he wants. Through<br />

Lauer he also establishes contact with Hungary.<br />

He has seen what is going on in Nazi Germany, and<br />

how the persecution is stepped up. He is prepared<br />

to start a big in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt project, “to be a good<br />

and humble human being”.


Raoul Wallenberg – en<br />

hjälte i <strong>de</strong>t verkliga livet<br />

förintelsen var en tid av exempellöst<br />

mördan<strong>de</strong>, förnedring, plundring och skräck. Vi<br />

har få hjältar från <strong>de</strong>nna hemska tid, och Raoul<br />

Wallenberg är en av <strong>de</strong>m. Ändå är han, som jag<br />

ser <strong>de</strong>t, en missförstådd hjälte, och missförstån<strong>de</strong>t<br />

minskar snarare än förbättrar vår förståelse<br />

av honom. Raoul Wallenberg var inte en <strong>de</strong>t<br />

tjugon<strong>de</strong> århundra<strong>de</strong>ts ”räddan<strong>de</strong> ängel” eller<br />

”Röda Nejlikan”. Han var snarare en verklig man<br />

som gjor<strong>de</strong> mycket verkliga saker för att hjälpa<br />

utsatta människor i en oerhört svår och farlig tid.<br />

Värl<strong>de</strong>n behöver fler verkliga människor som Raoul<br />

Wallenberg – för att hjälpa oss i svåra ti<strong>de</strong>r, och<br />

för att uppmuntra oss att själva göra något. Att<br />

vänta på att himmelska andar ska stiga ner är ett<br />

dåligt förhållningssätt.<br />

När jag ombads bidra till <strong>de</strong>n här utställningen<br />

trod<strong>de</strong> jag mig förstå Wallenberg, eftersom jag i mer<br />

än tio år ha<strong>de</strong> forskat om honom och <strong>de</strong>n svenska<br />

diplomatin un<strong>de</strong>r Förintelsen. Men jag förstod ho-<br />

nom egentligen inte, i varje fall inte helt och fullt.<br />

Jag tvinga<strong>de</strong>s därför återvända till en källa jag ha<strong>de</strong><br />

Paul A. Levine<br />

Raoul Wallenberg was<br />

a real life hero<br />

the holocaust was a time of unprece-<br />

<strong>de</strong>nted mur<strong>de</strong>r, humiliation, plun<strong>de</strong>r and horror.<br />

We have few heroes from that <strong>de</strong>sperate time,<br />

and Raoul Wallenberg is one of them. Yet he is,<br />

I believe, a misun<strong>de</strong>rstood hero, and this misun-<br />

<strong>de</strong>rstanding diminishes rather than enhances our<br />

un<strong>de</strong>rstanding of him. Raoul Wallenberg was not<br />

“an angel of rescue” or a “Scarlet Pimpernel” of<br />

the 20th century. Rather, he was a real man who<br />

did very real things to assist people in need during<br />

an extraordinarily difficult and dangerous time.<br />

Our world needs more real people like Raoul<br />

Wallenberg – to help us during a time of need,<br />

and to inspire us to do something ourselves.<br />

Waiting for spirits to <strong>de</strong>scend from the heavens<br />

is bad policy and practice.<br />

When asked to contribute to this exhibition I<br />

thought I un<strong>de</strong>rstood Wallenberg, since for over a<br />

<strong>de</strong>ca<strong>de</strong> I have been researching his story and the<br />

story of Swedish diplomacy during the Holocaust.<br />

But I did not really un<strong>de</strong>rstand him, or at least not<br />

enough. I was compelled to return to a source I<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

33


stu<strong>de</strong>rat tidigare, men inte tillräckligt djupt. Jag är<br />

glad att utställningen givit mig en ny och djupare<br />

förståelse av <strong>de</strong>nne mycket specielle man. Det har<br />

skrivits mycket om Wallenberg, men jag har valt<br />

att starkt förlita mig på <strong>de</strong>n långa och fascineran<strong>de</strong><br />

brevväxlingen mellan Raoul och hans farfar, och<br />

kompletterat med andra brev och diplomatiska rap-<br />

porter skrivna av Wallenberg, före och un<strong>de</strong>r hans tid<br />

i Budapest. De här dokumenten utgör en synnerligen<br />

intressant dokumentär källa, som ger oss en verklig<br />

insikt i en ung, priviligierad mans uppväxt – en man<br />

som senare skulle ta plats på historiescenen.<br />

Utifrån <strong>de</strong> här källorna är <strong>de</strong>t lätt att förstå <strong>de</strong>n dra-<br />

matiska utvecklingen av hans liv, potentialen och<br />

<strong>de</strong>t löftesrika hos en begåvad och intelligent män-<br />

niska, vars liv förändra<strong>de</strong>s så grymt efter att han,<br />

fortfaran<strong>de</strong> oförklarat, fängsla<strong>de</strong>s. De källor som<br />

har skapats av Wallenberg själv är, i själva verket,<br />

en sällsynt och bety<strong>de</strong>lsefull gåva för en historiker.<br />

Sällsynt, för att vi sällan erbjuds en så tydlig bild av<br />

en människas utveckling till <strong>de</strong>n individ som senare<br />

ska komma att skriva historia. Bety<strong>de</strong>lsefull, för att<br />

Wallenbergs självporträtt – som han arbeta<strong>de</strong> på<br />

un<strong>de</strong>r två <strong>de</strong>cennier innan han åkte till Budapest,<br />

och medan han befann sig där – inte bara hjälper<br />

oss att bättre förstå vad han uträtta<strong>de</strong> i <strong>de</strong>n sta<strong>de</strong>n<br />

mellan juli 1944 och januari 1945, utan också vad<br />

han faktiskt tänkte och kän<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> här mycket<br />

svåra måna<strong>de</strong>rna. Den historiker som stu<strong>de</strong>rar Wal-<br />

lenberg behöver inte spekulera eller gissa hur han<br />

tänkte eller kän<strong>de</strong> från en tid till en annan – han<br />

berättar <strong>de</strong>t för oss! Icke <strong>de</strong>sto mindre måste man<br />

förstå att <strong>de</strong>n historia jag berättar i mina texter<br />

endast utgör början på <strong>de</strong>t som kan och bor<strong>de</strong><br />

skrivas om honom, och <strong>de</strong>t kvarstår ett behov av<br />

en fullständig vetenskaplig analys av Raoul Wallen-<br />

bergs liv och verk un<strong>de</strong>r Förintelsen. Den verkliga<br />

förklaringen till <strong>de</strong>n dramatiska förvandlingen av<br />

honom, från en vanlig affärsman till en heroisk<br />

diplomat, förblir okänd.<br />

Det finns endast få kapitel i Förintelsen som inte är<br />

komplicera<strong>de</strong>, och inga som inte är tragiska. Ändå<br />

utgör <strong>de</strong>t som hän<strong>de</strong> i Ungern och Budapest mel-<br />

lan 1944 och 1945 ett av <strong>de</strong> mest komplicera<strong>de</strong> och<br />

tragiska avsnitten i hela <strong>de</strong>nna sorgliga period av<br />

nutida europeisk historia. Vad vi vet, och <strong>de</strong>t gäller<br />

också Ungern, är att i botten av berättelsen om<br />

<strong>de</strong>tta folkmord hittar vi en chockeran<strong>de</strong> enkel men<br />

oförklarlig önskan hos tusentals vanliga och ofta<br />

34 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

had reviewed before, but had not studied closely<br />

enough. Happily, this task has given me new and<br />

<strong>de</strong>eper insight into this very special man. Although<br />

the secondary literature about Wallenberg is ex-<br />

tensive I have relied heavily on the long and re-<br />

markable exchange of letters between Raoul and<br />

his grandfather, complemented with other letters<br />

and diplomatic dispatches penned by Wallenberg<br />

before and during his time in Budapest. These<br />

documents provi<strong>de</strong> a remarkable documentary<br />

source which provi<strong>de</strong>s us with genuine insight<br />

into the growth of a young man of privilege who<br />

would later walk on history’s stage.<br />

From these sources it is easy to sense the drama of<br />

his <strong>de</strong>veloping life, the potential and promise of a<br />

talented and intelligent individual whose life was<br />

altered so cruelly by his still unexplained <strong>de</strong>ten-<br />

tion. In<strong>de</strong>ed, the sources created by Wallenberg<br />

himself are a rare and important treat for the his-<br />

torian. Rare because we are seldom provi<strong>de</strong>d with<br />

such a clear picture of a person’s growth into the<br />

individual who would later make history. Impor-<br />

tant because Wallenberg’s self-portrait – one he<br />

painted during the two <strong>de</strong>ca<strong>de</strong>s before he left for<br />

Budapest and while there – helps us to un<strong>de</strong>rstand<br />

better not only what he did in that city between<br />

July 1944 and January 1945, but what he actually<br />

thought and felt during those <strong>de</strong>sperate months.<br />

The historian studying Wallenberg does not have<br />

to speculate or guess how he felt or thought at<br />

one time or another – he tells us! Nonetheless, it<br />

must be un<strong>de</strong>rstood that the story told in my texts<br />

is merely the beginning of what can and should<br />

be written about him, and there remains a need<br />

for a full scholarly analysis of Raoul Wallenberg’s<br />

time and <strong>de</strong>eds during the Holocaust. What really<br />

explains the dramatic transformation of this man<br />

from an average businessman into a heroic diplo-<br />

mat remains unknown.<br />

There are few chapters of the Holocaust which are<br />

not complicated, and none which are not tragic.<br />

Yet what happened in Hungary and in Budapest in<br />

1944–45 constitutes one of the most complicated<br />

and tragic events of the entire, sad period of very<br />

recent European history. What we do know, and<br />

this applies to Hungary as well, is that at the core<br />

of this genocidal narrative lies the shockingly<br />

simple if still inexplicable <strong>de</strong>sire of thousands<br />

of common and often educated European men


ilda<strong>de</strong> europeiska män (och en <strong>de</strong>l kvinnor) att i<br />

sina län<strong>de</strong>r döda så många oskyldiga judar som<br />

möjligt. Hitler gav <strong>de</strong>m chansen, och <strong>de</strong> tog <strong>de</strong>n.<br />

De utför<strong>de</strong> sin uppgift med nit, förbättra<strong>de</strong> stän-<br />

digt sina meto<strong>de</strong>r, och lycka<strong>de</strong>s på <strong>de</strong>t hela taget<br />

i sitt uppsåt. När Tyskland ockupera<strong>de</strong> Ungern<br />

råd<strong>de</strong> litet tvivel om vilket ö<strong>de</strong> som skulle drabba<br />

lan<strong>de</strong>ts stora judiska befolkning, och värl<strong>de</strong>n i<br />

stort titta<strong>de</strong> på medan <strong>de</strong>t hän<strong>de</strong>.<br />

De som vän<strong>de</strong> sig mot förövarna – och <strong>de</strong> var inte<br />

många – måste uppmärksammas, samtidigt som<br />

vi minns offren och fördömer förövarna. Raoul<br />

Wallenberg var en av jämföreslesvis få europe-<br />

iska kristna som, mellan 1933 och 1945, verkligen<br />

försökte hjälpa sina judiska medmänniskor. När vi<br />

tänker på Wallenbergs ställningstagan<strong>de</strong> tänker<br />

vi också på <strong>de</strong> tiotals och åter tiotals miljoner som<br />

vän<strong>de</strong> judarna ryggen. Men han var inte <strong>de</strong>n en<strong>de</strong><br />

som val<strong>de</strong> <strong>de</strong>t rätta, och vi måste lära oss mer även<br />

om <strong>de</strong> andra.<br />

Slutligen måste <strong>de</strong>t sägas att utifrån vad vi vet<br />

om Raoul Wallenberg, känns <strong>de</strong>t allt smärtsam-<br />

mare att begrunda hans grymma och opåkalla<strong>de</strong><br />

ö<strong>de</strong>. Låt oss endast för ett ögonblick föreställa oss<br />

<strong>de</strong>nne livfulle, energiska och mycket intelligenta<br />

unge man sittan<strong>de</strong>, timme efter timme, dag efter<br />

dag och vecka efter vecka, i sin dystra lilla cell. Tänk<br />

ett ögonblick på hur han måste ha känt <strong>de</strong>t innan<br />

han somna<strong>de</strong>, om nästa dag skulle ge honom fri-<br />

heten åter, varför han var där. Vi har inga doku-<br />

ment författa<strong>de</strong> av honom från <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n, men<br />

vi kan vara säkra på att han aldrig sluta<strong>de</strong> hoppas<br />

att mardrömmen skulle ta slut. När Wallenberg<br />

samtyckte till att åka till Budapest kan han mycket<br />

väl ha insett att han riskera<strong>de</strong> livet, men självklart<br />

kun<strong>de</strong> han aldrig ha föreställt sig lidan<strong>de</strong>t av att<br />

sitta isolerad i en rysk cell; att sitta där och fun<strong>de</strong>ra<br />

på när hans regering och mäktiga släktingar skulle<br />

göra slut på hans pina – ett lidan<strong>de</strong> som tveklöst<br />

försvåra<strong>de</strong>s av vetskapen att han inte ha<strong>de</strong> gjort<br />

något fel. Tvärtom…<br />

Det är svårt att föreställa sig att han någonsin helt<br />

förlora<strong>de</strong> hoppet om att återvända till Sverige, att<br />

åter få träffa sin älska<strong>de</strong> mor och släkt. Att histo-<br />

rien inte lycka<strong>de</strong>s infria hans förhoppning förblir<br />

en mänsklig tragedi av stora mått.<br />

(and some women) to kill as many innocent Jews<br />

throughout their continent as was possible. Hitler<br />

gave them the chance, and they took it. They were<br />

assiduous in their task, they improved their meth-<br />

ods throughout, and on the whole they succee<strong>de</strong>d.<br />

When Germany occupied Hungary there was little<br />

doubt about the fate of that country’s large Jewish<br />

population, and the world essentially looked on as<br />

it happened.<br />

Those who opposed the perpetrators – and they<br />

weren’t many – must be recognized at the same<br />

time that we commemorate the victims and<br />

con<strong>de</strong>mn the perpetrators. Raoul Wallenberg<br />

was one of the comparatively few Christian Eu-<br />

ropeans who, between 1933 and 1945, genuinely<br />

tried to help their fellow Jewish human beings.<br />

Thinking of Wallenberg’s choices makes us think<br />

of the tens after tens of millions who chose oth-<br />

erwise. But he was not the only one who ma<strong>de</strong><br />

the right choices, and we must know more about<br />

them as well.<br />

Finally it must be said that knowing him better<br />

makes contemplation of his cruel and unneces-<br />

sary fate even har<strong>de</strong>r to bear. Imagine just for<br />

a moment this vibrant, energetic, highly intel-<br />

ligent young man sitting hour after hour, day<br />

after day and week after week in his dismal,<br />

small cell. Think for a moment of how he must<br />

have felt before falling asleep, won<strong>de</strong>ring if the<br />

next day would bring freedom, won<strong>de</strong>ring why<br />

he was there. We have no documents penned by<br />

him from that time, but we can be sure that he<br />

never ceased hoping that his personal nightmare<br />

would end. When agreeing to go to Budapest<br />

Wallenberg may well have contemplated <strong>de</strong>ath,<br />

but surely he could never have imagined the bit-<br />

ter pain of his isolation in a Russian cell, won<strong>de</strong>r-<br />

ing when his government and powerful relatives<br />

would end his or<strong>de</strong>al – his anguish <strong>de</strong>epen<strong>de</strong>d<br />

no doubt by the knowledge that he had done no<br />

wrong. On the contrary...<br />

It is hard to imagine that he ever completely gave<br />

up hope of returning to Swe<strong>de</strong>n, of seeing his be-<br />

loved mother and family again. That history failed<br />

to satisfy this hope will remain a human tragedy<br />

of historic proportions.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

35


Den oavsluta<strong>de</strong> historien<br />

om en svensk hjälte<br />

barndom och uppväxt<br />

Raoul Wallenberg föd<strong>de</strong>s <strong>de</strong>n 4 augusti 1912, som<br />

medlem av en av Sveriges mest framståen<strong>de</strong><br />

familjer. Sakna<strong>de</strong>s gjor<strong>de</strong> dock fa<strong>de</strong>rn, som ha<strong>de</strong><br />

dött i cancer medan Raouls mor Maj vänta<strong>de</strong><br />

honom. Raouls barndom prägla<strong>de</strong>s av förlusten,<br />

även om hans mor och andra familjemedlemmar<br />

gjor<strong>de</strong> vad <strong>de</strong> kun<strong>de</strong> för att fylla tomrummet.<br />

Raoul fick mycket kärlek av sin mor, men eftersom<br />

fa<strong>de</strong>rn sakna<strong>de</strong>s fick farfar Gustaf Wallenberg<br />

agera mentor och stöd. Raouls farfar var en myck-<br />

et världsvan affärsman och diplomat, och han var<br />

fast besluten att rusta pojken för att möta livet.<br />

Det var världsmannen Gustaf Wallenberg som vä-<br />

sentligen forma<strong>de</strong> <strong>de</strong> första <strong>de</strong>cennierna i unge<br />

Raouls liv. Han såg till att pojken fick en grundlig<br />

utbildning, med tonvikt på affärer och diplomati.<br />

Vid <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n med<strong>de</strong>la<strong>de</strong> sig folk med <strong>de</strong>m där<br />

hemma genom att skriva brev, som ofta var långa<br />

och skicka<strong>de</strong>s med post. De många brev som växla-<br />

<strong>de</strong>s mellan Raoul och hans farfar ger oss en <strong>de</strong>talje-<br />

rad och levan<strong>de</strong> bild av <strong>de</strong>ras relation. Gustaf intres-<br />

sera<strong>de</strong> sig särskilt för Raouls studier och begär<strong>de</strong><br />

att få hållas un<strong>de</strong>rrättad om ynglingens resultat.<br />

Un<strong>de</strong>r en vistelse i Frankrike, innan han ha<strong>de</strong> gått<br />

ut gymnasiet, skrev Raoul: ”Jag ber att få tacka för<br />

farfars goda råd beträffan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rvisningen och<br />

är glad att kunna säga att jag hittills och med gott<br />

36 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

Paul A. Levine<br />

The unfinished story of a<br />

swedish hero<br />

childhood and youth<br />

Raoul Wallenberg was born on 4 August, 1912 into<br />

one of Swe<strong>de</strong>n’s most prominent families. Yet he<br />

began life without a father, who died of cancer<br />

while his mother, Maj, was pregnant. Raoul’s early<br />

years were shaped by this loss, even though his<br />

mother and other family members tried to fill this<br />

terrible gap in the boy’s existence.<br />

Absent his father and much beloved by his mother,<br />

Raoul received patriarchal guidance and affection<br />

from Gustaf Wallenberg, his paternal grandfather.<br />

Grandpa Gustaf was a businessman and diplomat<br />

with consi<strong>de</strong>rable experience of the world, and he<br />

was <strong>de</strong>termined that the boy be prepared for life.<br />

This man of the world shaped much of young<br />

Raoul’s first <strong>de</strong>ca<strong>de</strong>s, ensuring that he was me-<br />

thodically educated in life, particularly the worlds<br />

of business and diplomacy.<br />

In those days, people distant from one another com-<br />

municated by letters, often lengthy, sent through the<br />

mail. The many letters sent back and forth between<br />

Raoul and his grandfather provi<strong>de</strong> us with a <strong>de</strong>tailed<br />

and vivid picture of their relationship. Gustaf was<br />

particularly concerned about Raoul’s education,<br />

and insisted on remaining informed about how the<br />

boy was performing. Before finishing high school<br />

and while on a visit to France, Raoul wrote “Thank<br />

you for your advice about my studies. I’m happy


esultat följt ungefär<br />

samma plan.” Det rå<strong>de</strong>r<br />

ingen tvekan om att far-<br />

fa<strong>de</strong>rns fasta vägledning<br />

forma<strong>de</strong> Raoul.<br />

Efter att ha gått ut gym-<br />

nasiet med goda betyg<br />

tog han och farfa<strong>de</strong>rn<br />

itu med planeringen av<br />

Raouls universitetsstu-<br />

dier. I juli 1929 skrev Raoul<br />

i ett brev till sin farfar att,<br />

”Farfars mening med<br />

Amerika är <strong>de</strong>n att jag<br />

genom tekniska studier<br />

skall skaffa mig en trumf<br />

på hand gentemot mina<br />

svenska yrkesbrö<strong>de</strong>r. Jag<br />

tror också att vistelse vid<br />

amerikanskt universitet<br />

ev. förenat med någon<br />

tids praktik är av nästan oskattbart vär<strong>de</strong>”.<br />

De ambitiösa planerna hindra<strong>de</strong> dock inte Raoul<br />

från att leva väl i ett Stockholm som närma<strong>de</strong> sig<br />

slutet av <strong>de</strong>t första krigsfria <strong>de</strong>cenniet sedan för-<br />

sta världskrigets slut. Efter att ha mottagit sin jul-<br />

klapp skrev Raoul till sin farfar att, ”För närvaran<strong>de</strong><br />

bränna pengarna min innerficka men jag gissar att<br />

jag lämnar <strong>de</strong>m i farbror Marcus och farbror Jacobs<br />

vård. Tack snälla farfar och farmor”.<br />

Efter en kortare militärtjänst reste Raoul Wal-<br />

lenberg hösten 1931 till USA för att börja sina<br />

universitetsstudier. Det land han lämna<strong>de</strong> var<br />

lugnt och fredligt, medan stora <strong>de</strong>lar av Europa<br />

med stigan<strong>de</strong> oro åsåg <strong>de</strong>t tyska nazistpartiets<br />

växan<strong>de</strong> makt och radikala i<strong>de</strong>ologi. Ett och ett<br />

halvt år senare skulle Hitler ta makten i Europas<br />

mäktigaste nation.<br />

ann arbor och usa<br />

Raoul Wallenberg<br />

tar stu<strong>de</strong>nten<br />

vid Nya Elementar.<br />

Raoul gick med stor entusiasm in i <strong>de</strong>nna nya<br />

spännan<strong>de</strong> fas av livet, väl medveten om hur an-<br />

norlunda livet i Amerika ted<strong>de</strong> sig. Med lust och<br />

fascination inför sin nya tillvaro påbörja<strong>de</strong> han<br />

sina studier vid Michigan University. Med <strong>de</strong>n<br />

naturliga nyfikenhet som prägla<strong>de</strong> Raoul tog han<br />

snart till sig <strong>de</strong>t han uppfatta<strong>de</strong> som <strong>de</strong>t ameri-<br />

kanska i<strong>de</strong>alet. I ett brev till farfar Gustaf skrev<br />

Raoul Wallenberg<br />

graduates from<br />

the Nya Elementar<br />

college.<br />

to report that I followed<br />

roughly the same course<br />

of action up till now<br />

– and with good results.”<br />

[”Jag ber att få tacka för<br />

farfars goda råd beträf-<br />

fan<strong>de</strong> un<strong>de</strong>rvisningen<br />

och är glad att kunna<br />

säga att jag hittills och<br />

med gott resultat följt<br />

ungefär samma plan”].<br />

There is little question<br />

that such firm guidance<br />

shaped Raoul.<br />

Having done well in<br />

highschool, they turned<br />

their attention to Raoul’s<br />

planned university edu-<br />

cation. In July 1929, Raoul<br />

wrote his grandfather<br />

that, “...your American<br />

plan is to give me a trump card vis-à-vis my Swedish<br />

peers. I agree that going to an American university,<br />

possibly combined with a few years’ practical experi-<br />

ence, would be close to invaluable.” [”Farfars mening<br />

med Amerika är <strong>de</strong>n att jag genom tekniska studier<br />

skall skaffa mig en trumf på hand gentemot mina<br />

svenska yrkesbrö<strong>de</strong>r. Jag tror också att vistelse vid<br />

amerikanskt universitet ev. förenat med någon tids<br />

praktik är av nästan oskattbart vär<strong>de</strong>”.]<br />

Yet this careful planning did not stop Raoul from<br />

enjoying an affluent life in Stockholm as the<br />

first full post-war [WWI] <strong>de</strong>ca<strong>de</strong> came to an end.<br />

After collecting his “Christmas gift”, Raoul wrote<br />

his grandfather that, “...the money is burning a<br />

hole in my pocket, but I guess I’ll hand it over to<br />

Uncle Marcus and Uncle Jacob’s care. Thank you<br />

very much, Grandfather and Grandmother.” [”För<br />

närvaran<strong>de</strong> bränna pengarna min innerficka men<br />

jag gissar att jag lämnar <strong>de</strong>m i farbror Marcus<br />

och farbror Jacobs vård. Tack snälla farfar och<br />

farmor.”]<br />

Following a brief stint in the military, Raoul left<br />

for the United States in autumn 1931 to attend<br />

university. The country he left behind was peace-<br />

ful and stable, but much of Europe watched with<br />

increasing anxiety the growing strength and radi-<br />

cal i<strong>de</strong>ology of Germany’s Nazi Party. And a year<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

37


han: ”Men vad farfar mena<strong>de</strong> med att skicka mig<br />

över hit var väl inte så mycket att jag genom vis-<br />

telse och studier här skulle få kunskap om hur man<br />

bygger skyskrapor och biografer utan snarare att<br />

jag genom umgänge med amerikanare […] skulle<br />

få viljan att bygga <strong>de</strong>m!”<br />

I <strong>de</strong> brev Wallenberg skrev un<strong>de</strong>r sin vistelse i<br />

Amerika finns redan exempel på <strong>de</strong> karaktärs-<br />

drag och egenskaper som skulle komma honom<br />

så väl till pass i Budapest, många år senare. Hans<br />

förmåga att kommunicera med såväl släktingar<br />

som andra förbättra<strong>de</strong>s, och nyfikenheten kän<strong>de</strong><br />

inga gränser. Han skriver: ”Anledningen till att jag<br />

skulle fara till ett annat ställe är givetvis att jag då<br />

skulle få se en annan sida av lan<strong>de</strong>t och få vänner<br />

i andra trakter.”<br />

Wallenberg reste en hel <strong>de</strong>l och beskrev mycket<br />

<strong>de</strong>taljerat och på ett intelligent och medryckan<strong>de</strong><br />

sätt <strong>de</strong>t Amerika han stötte på. Han måna<strong>de</strong> också<br />

om sin framtid inom Wallenberg-imperiet genom<br />

att stu<strong>de</strong>ra amerikanskt affärsliv, och han träffa<strong>de</strong><br />

ofta högt uppsatta personer som hans farfar och<br />

andra ha<strong>de</strong> tipsat honom om. Det roa<strong>de</strong> Raoul att<br />

Utanför Ann Arbor.<br />

In the vicinity of Ann Arbor.<br />

beskriva <strong>de</strong>t han upplev-<br />

<strong>de</strong>, och han påverka<strong>de</strong>s<br />

av <strong>de</strong>t han såg och <strong>de</strong>m<br />

han träffa<strong>de</strong>. Wallenberg<br />

befann sig i USA mitt<br />

un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>pressionen, och<br />

<strong>de</strong>t fick honom att fun-<br />

<strong>de</strong>ra över hur amerikaner<br />

skulle uppträda, ”…when<br />

times were good, given<br />

how optimistic they are<br />

now.” Vid ti<strong>de</strong>n för åter-<br />

resan till Sverige var han<br />

passionerat förälskad i<br />

<strong>de</strong>t amerikanska, bå<strong>de</strong><br />

människorna och <strong>de</strong>n<br />

energi <strong>de</strong> uttryckte. Men<br />

han var också medveten<br />

om vem som givit honom<br />

<strong>de</strong>n chans han så väl ha<strong>de</strong> tagit vara på. “[Thank<br />

you Grandfather] for all your generosity and love<br />

in making possible for me [this] won<strong>de</strong>rful expe-<br />

rience…” (Detta skrivet på engelska.) Den unge<br />

man som 1935 återvän<strong>de</strong> till Sverige ha<strong>de</strong> ett gott<br />

självförtroen<strong>de</strong>, men var ändå osäker på var exakt<br />

hans framtid låg. Men Gustaf Wallenberg ha<strong>de</strong> en<br />

38 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

and a half later, Hitler gained control of Europe’s<br />

most powerful nation.<br />

ann arbor and usa<br />

Raoul entered this exciting new phase of life with<br />

great enthusiasm, aware of how different life was<br />

in America. He commenced studies at Michigan<br />

University, enthralled by, and eager to learn from,<br />

this new world. His natural curiosity flourished,<br />

and he absorbed what he un<strong>de</strong>rstood to be the<br />

American i<strong>de</strong>al. Writing to Gustaf he said, “But<br />

what grandfather inten<strong>de</strong>d by sending me here<br />

was not so much that by being here and studying I<br />

would learn how to build skyscrapers and cinemas,<br />

but [instead] to acquire a <strong>de</strong>sire to build them!”<br />

[”Men vad farfar mena<strong>de</strong> med att skicka mig över<br />

hit var väl inte så mycket att jag genom vistelse<br />

och studier här skulle få kunskap om hur man<br />

bygger skyskrapor och biografer utan snarare att<br />

jag genom umgänge med amerikanare […] skulle<br />

få viljan att bygga <strong>de</strong>m!”]<br />

During his stay in America, Wallenberg’s letters<br />

reveal many of the psychological characteristics<br />

and qualities which served him so well years later<br />

in Budapest. His ability to communicate both with<br />

his family and others improved, and his curiosity<br />

was insatiable. “The reason for going somewhere<br />

else is obviously that I’d then get to see another<br />

si<strong>de</strong> of the country, and make friends in other<br />

parts.” [”Anledningen till att jag skulle fara till ett<br />

annat ställe är givetvis att jag då skulle få se en an-<br />

nan sida av lan<strong>de</strong>t och få vänner i andra trakter.”]<br />

While there Raoul travelled extensively, record-<br />

ing what he saw of American life with great<br />

<strong>de</strong>tail, enthusiasm and intelligence. He also<br />

kept an eye on his future with the Wallenberg<br />

financial empire by studying American business<br />

conditions and often met high-ranking people<br />

recommen<strong>de</strong>d to him by his grandfather and<br />

others. He enjoyed <strong>de</strong>scribing what he experi-<br />

enced, and was influenced by what he saw and<br />

those he met. He was in America at the height of<br />

the Great Depression, a fact which caused him to<br />

won<strong>de</strong>r what Americans were like, “...when times<br />

were good, given how optimistic they are now.”<br />

[…i goda ti<strong>de</strong>r, om man betänker hur optimistiska<br />

<strong>de</strong> är nu.”] He left the country infatuated with<br />

its people and its spirit, yet also aware of who<br />

was responsible for the opportunity he utilized


Raoul Wallenberg med<br />

vänner i Sydafrika.<br />

noggrant uttänkt plan för Raoul. Efter att ha läst<br />

arkitektur i Amerika skulle Raoul nu på allvar tränga<br />

in i affärslivet, och även <strong>de</strong>n här <strong>de</strong>len av hans ut-<br />

bildning skulle ske i främman<strong>de</strong> land.<br />

Att vara ättling till en av Sveriges mest betydan<strong>de</strong><br />

finansfamiljer ha<strong>de</strong> naturligtvis en stor inverkan på<br />

Raouls liv, och alla inom <strong>de</strong>n stora släkten kän<strong>de</strong><br />

väl till honom. Men trots att Gustaf var stolt över<br />

sonsonens utveckling mana<strong>de</strong> han honom att<br />

skyndsamt lämna Stockholm och ge sig in i nästa<br />

fas av sin utbildning, så att inte <strong>de</strong>t bekymmerslösa<br />

livet här hemma eller svenska vär<strong>de</strong>ringar blev en<br />

vana. Att notera är även att Gustaf avråd<strong>de</strong> Raoul<br />

från att förlita sig på ett svenskt umgänge när han<br />

befann sig utomlands. Farfa<strong>de</strong>rn gjor<strong>de</strong> samtidigt<br />

klart att medan <strong>de</strong>t var vär<strong>de</strong>fullt med en viss själv-<br />

ständighet gentemot familjen, så öppna<strong>de</strong> namnet<br />

Wallenberg också många dörrar av bety<strong>de</strong>lse. Den<br />

utbildning som <strong>de</strong>nne närmast aristokratiske<br />

svensk erhöll var noga övervägd. Familjen förvän-<br />

ta<strong>de</strong> sig mycket av Raoul Wallenberg.<br />

en lång utbildning<br />

Raoul Wallenberg with friends<br />

in South Africa.<br />

Raoul gjor<strong>de</strong> som hans farfar ålagt honom och<br />

begav sig en kort tid därefter till <strong>de</strong>t avlägsna<br />

Sydafrika, för att utan betalning praktisera i af-<br />

färslivet. Det fysiska avstån<strong>de</strong>t mellan Raoul och<br />

hans farfar led<strong>de</strong>, precis som i fallet med Amerika,<br />

till en fängslan<strong>de</strong> skriftlig dokumentation – inte<br />

so well. “[Thank you<br />

Grandfather…] for all<br />

your generosity and<br />

love in making possi-<br />

ble for me [this] won-<br />

<strong>de</strong>rful experience […]”<br />

(written in English). It<br />

was a confi<strong>de</strong>nt young<br />

man who returned to<br />

Swe<strong>de</strong>n in 1935, yet<br />

one unsure of exactly<br />

where his future lay.<br />

But Gustaf had a<br />

carefully thought out<br />

plan for Raoul, and<br />

<strong>de</strong>termined that after<br />

studying architecture<br />

in America, Raoul<br />

would now seriously<br />

begin to learn the<br />

world of business and<br />

that this “education” would continue amongst<br />

other cultures and people.<br />

Naturally, being a scion of one of Swe<strong>de</strong>n’s<br />

most prominent business families greatly<br />

influenced Raoul’s life, and he was well known<br />

to all members of the important and exten<strong>de</strong>d<br />

Wallenberg clan. And though Gustaf was proud<br />

of his grandson’s <strong>de</strong>velopment, he urged Raoul to<br />

leave Stockholm quickly for the next phase of his<br />

education, lest the easy life at home, or Swedish<br />

attitu<strong>de</strong>s, became a habit. Tellingly, Gustaf even<br />

discouraged the young man from <strong>de</strong>pending on<br />

the companionship of other Swe<strong>de</strong>s while abroad.<br />

Raoul’s grandfather ma<strong>de</strong> it clear simultaneously<br />

that while it was important to construct a life<br />

somewhat in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt of the family, being a<br />

Wallenberg would also open many important<br />

doors. The education of this rather aristocratic<br />

Swe<strong>de</strong> was <strong>de</strong>liberate, and the family had great<br />

expectations for his future.<br />

years of training<br />

Obedient to his grandfather’s plan, Raoul quickly<br />

<strong>de</strong>parted for an unpaid apprenticeship in busi-<br />

ness in distant South Africa. As with his sojourn<br />

to America, the physical distance between Raoul<br />

and his grandfather created a fascinating writ-<br />

ten record not only of their very special relation-<br />

ship, but also of what the young man saw and<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

39


ara av <strong>de</strong>ras unika relation, utan också av sådant<br />

<strong>de</strong>n unge mannen såg och upplev<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r sina<br />

år utomlands. Måna<strong>de</strong>rna i Sydafrika och däref-<br />

ter i Palestina vittnar om utvecklingen av en syn-<br />

nerligen intelligent, energisk och charmig men<br />

samtidigt känslig man. Att läsa hans livfulla och<br />

ofta långa och <strong>de</strong>taljrika brev väcker intresse och<br />

nyfikenhet; breven ger också en inblick i personen<br />

Raoul Wallenberg, som bara ett <strong>de</strong>cennium senare<br />

skulle komma att skriva historia.<br />

Meningen med Wallenbergs vistelse i Kapsta<strong>de</strong>n<br />

var att han skulle lära sig hur <strong>de</strong>t går till i affärslivet,<br />

från grun<strong>de</strong>n. Raoul utbilda<strong>de</strong>s av sin farfar för en<br />

mycket specifik yrkesroll i Sverige, även om miljön<br />

var ytterst osvensk. Trots att han befann sig så<br />

långt ifrån sin farfar kän<strong>de</strong> sig Raoul tvungen att<br />

motivera varför han un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n första ti<strong>de</strong>n umgicks<br />

med landsmän. ”Jag vet att farfar invän<strong>de</strong>r mot […]<br />

att jag är [för mycket] tillsammans med svenskar<br />

och <strong>de</strong>tta skall jag undan för undan reparera.”<br />

Det nära förhållan<strong>de</strong>t till farfa<strong>de</strong>rn och hur <strong>de</strong>t<br />

påverka<strong>de</strong> Raoul belyses av <strong>de</strong>n skriftväxling<br />

Raouls kärleksaffär med en amerikansk flicka han<br />

träffa<strong>de</strong> vid universitetet gav upphov till. (Det är<br />

från breven oklart om Raoul verkligen ha<strong>de</strong> ett<br />

40 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

experienced during his years outsi<strong>de</strong> of Swe<strong>de</strong>n.<br />

His months in South Africa, and soon after in<br />

Palestine attest to the growth of a man with<br />

consi<strong>de</strong>rable intelligence, energy, charm and<br />

emotion. The rea<strong>de</strong>r of his letters is filled with<br />

interest and expectation when learning of him,<br />

for his <strong>de</strong>scriptions of his life are always vivid,<br />

often lengthy – and thus full of fascinating <strong>de</strong>-<br />

tails – and a window into the soul of a man who<br />

would, a <strong>de</strong>ca<strong>de</strong> later, make history.<br />

Wallenberg’s Cape Town visit was meant to be a<br />

school where he would learn the “nuts and bolts”<br />

of business. He was being trained by his grandfa-<br />

ther for a very specific career in Swe<strong>de</strong>n, but in a<br />

most “un-Swedish” environment. Yet even though<br />

he was so far away from him, he had to <strong>de</strong>fend his<br />

initial <strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nce on the company of his coun-<br />

trymen against his grandfather. “I know that you<br />

object to my hanging around with Swe<strong>de</strong>s, and<br />

I will remedy this bit by bit.” [”Jag vet att farfar<br />

invän<strong>de</strong>r mot […] att jag är [för mycket] tillsam-<br />

mans med svenskar och <strong>de</strong>tta skall jag undan för<br />

undan reparera.”]<br />

The complexity of their relationship and its effect<br />

on Raoul is laid bare in an exchange concerning the<br />

love affair Raoul had, or did not have (it is unclear<br />

from the letters!), with an American girl while at<br />

university there. Raoul <strong>de</strong>scribed the poignant<br />

letters of infatuation he was receiving from his<br />

unnamed Michigan admirer, and Gustaf misinter-<br />

preted what Raoul had written. He answered in<br />

anger and <strong>de</strong>spair. “A young man with your pros-<br />

pects does not have time to tie himself down until<br />

he has had time to organize his life and his work.<br />

A young wife wants everything to revolve around<br />

her. She wants to be entertained and amused [...]<br />

A young man absorbed by his sexual urges pays<br />

no attention to these [important] consi<strong>de</strong>rations.<br />

He wants her body. He wants the pleasure of the<br />

moment, and she does nothing but offer it. [...] I<br />

assume that the fault is yours. You have not been<br />

Raoul väntar på<br />

farfar i Florens.<br />

Raoul waiting for<br />

his grandfather in<br />

Florence.<br />

careful and pru<strong>de</strong>nt.<br />

That is what makes the<br />

matter so tragic. […] You<br />

must not <strong>de</strong>prive your<br />

mother and me of our<br />

expectations for you.”<br />

[”En ung man med Dina<br />

förutsättningar har ej tid


förhållan<strong>de</strong> eller inte.) Raoul beskrev <strong>de</strong> gripan<strong>de</strong><br />

kärleksbrev han mottagit från en icke namngiven<br />

beundrarinna från Michigan. Gustaf misstolka<strong>de</strong><br />

vad sonsonen ha<strong>de</strong> skrivit, och svara<strong>de</strong> honom<br />

med vre<strong>de</strong> och förtvivlan: ”En ung man med Dina<br />

förutsättningar har ej tid att binda sig förrän han<br />

hunnit att organisera sitt liv och sin verksamhet.<br />

En ung fru vill att allt skall egnas henne. Hon skall<br />

un<strong>de</strong>rhållas och roas. […] Alla dylika reflektioner<br />

bryr <strong>de</strong>n av könsdrift uppfyll<strong>de</strong> unge mannen sig<br />

ej om. Han vill åt hennes kropp. Han vill njuta för<br />

stun<strong>de</strong>n, och hon gör ej annat än att bjuda på <strong>de</strong>n.<br />

[…] I Ditt fall antar jag att felet är Ditt. Du har brus-<br />

tit i försiktighet och eftertanke. Det gör saken så<br />

tragisk. […] Du får ej fråntaga Din mor och mig vad<br />

vi av Dig förvänta.” Wallenberg telegrafera<strong>de</strong>, fullt<br />

medveten om <strong>de</strong> förväntningar som ställ<strong>de</strong>s på<br />

honom, till sin oroliga farfar: “Please don’t worry/<br />

no complications/ […]”. Raoul försäkra<strong>de</strong> Gustaf<br />

att han alls inte ha<strong>de</strong> tappat målet ur sikte.<br />

Hän<strong>de</strong>lsen gjor<strong>de</strong> att Raouls övertygelse om <strong>de</strong>t<br />

ofelbara i <strong>de</strong>n plan Gustaf ha<strong>de</strong> lagt för honom<br />

börja<strong>de</strong> svikta, och han var heller inte säker på<br />

att <strong>de</strong>t var vad han själv, en självständig 23-åring,<br />

önska<strong>de</strong> sig. Om <strong>de</strong>t långsiktiga målet var att<br />

Wallenberg skulle lyckas och nå framgång inom<br />

svenskt affärsliv, så verka<strong>de</strong> <strong>de</strong>t bakvänt att han<br />

inte tillbringa<strong>de</strong> mer tid i Sverige. Raoul insåg att<br />

hans kunskaper om <strong>de</strong>t svenska samhället i san-<br />

ning var begränsa<strong>de</strong>, vilket han uttryckte: ”[…] jag<br />

anser att min allmänna känsla för Sverige har blivit<br />

något virrig då jag endast känner till svenskt skol-<br />

liv men icke svenskt arbete, <strong>de</strong>ls emedan jag tror<br />

och vet att jag bättre skulle kunna tillgodogöra<br />

mig lärdomarna härute om jag kän<strong>de</strong> något bättre<br />

till produktionsförhållan<strong>de</strong>na där hemma.”<br />

Wallenberg höll dock fast vid farfa<strong>de</strong>rns plan, trots<br />

att han kän<strong>de</strong> en större och större motvilja. Som<br />

överenskommet var lämna<strong>de</strong> han Sydafrika för yt-<br />

terligare oavlönat praktikarbete, <strong>de</strong>n här gången<br />

på en bank i Haifa. Gustafs val var intressant av<br />

flera skäl, inte minst i ljuset av Raouls till synes<br />

negativa och okaraktäristiskt generaliseran<strong>de</strong><br />

intryck av <strong>de</strong> sydafrikanska judarna. På vägen till<br />

Palestina stanna<strong>de</strong> han till i Nice, där han besökte<br />

sina farföräldrar, innan han i mars 1936 anlän<strong>de</strong> till<br />

Mellanöstern. Där stötte han på ett exotiskt och<br />

sammansatt land med starka politiska spänningar,<br />

samtidigt som Europa chockera<strong>de</strong>s av Hitlers åter-<br />

att binda sig förrän han hunnit att organisera sitt<br />

liv och sin verksamhet. En ung fru vill att allt skall<br />

egnas henne. Hon skall un<strong>de</strong>rhållas och roas. […]<br />

Alla dylika reflektioner bryr <strong>de</strong>n av könsdrift upp-<br />

fyll<strong>de</strong> unge mannen sig ej om. Han vill åt hennes<br />

kropp. Han vill njuta för stun<strong>de</strong>n, och hon gör ej<br />

annat än att bjuda på <strong>de</strong>n. […] I Ditt fall antar jag<br />

att felet är Ditt. Du har brustit i försiktighet och<br />

eftertanke. Det gör saken så tragisk. […] Du får ej<br />

fråntaga Din mor och mig vad vi av Dig förvänta.”]<br />

Fully aware of these expectations, Wallenberg tele-<br />

graphed his worried grandfather: “Please don’t<br />

worry/no complications […]”, assuring Gustaf that<br />

he remained focused on the task at hand.<br />

Following this episo<strong>de</strong> Raoul began losing his total<br />

conviction that Gustaf’s plan for him was flaw-<br />

less and exactly what the in<strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt 23-year-old<br />

wanted for himself. If the long-range i<strong>de</strong>a was for<br />

Wallenberg to succeed and prosper in the Swedish<br />

business market, it ma<strong>de</strong> little sense to him that<br />

he did not spend more time in Swe<strong>de</strong>n. He recog-<br />

nized that his un<strong>de</strong>rstanding of Swedish society<br />

was in fact quite limited. “...I believe my general<br />

un<strong>de</strong>rstanding of Swe<strong>de</strong>n is a little confused, since<br />

I only know Swedish school life and not Swedish<br />

working life, while I also believe and know that I<br />

would learn more out here if I knew more about<br />

production at home.” [” jag anser att min allmänna<br />

känsla för Sverige har blivit något virrig då jag en-<br />

dast känner till svenskt skolliv men icke svenskt<br />

arbete, <strong>de</strong>ls emedan jag tror och vet att jag bättre<br />

skulle kunna tillgodogöra mig lärdomarna härute<br />

om jag kän<strong>de</strong> något bättre till produktionsförhål-<br />

lan<strong>de</strong>na där hemma.”]<br />

Yet Wallenberg adhered to his grandfather’s plan,<br />

although with growing resentment. As instructed<br />

he left South Africa bound for another unpaid in-<br />

ternship at a bank in Haifa. Gustaf’s choice was<br />

an interesting one for several reasons, not least<br />

when seen in light of Raoul’s apparently nega-<br />

tive, uncharacteristically generalized impression<br />

of South African Jews. On the way to Palestine he<br />

stopped briefly in Italy, visited his grandparents<br />

in Nice and arrived in the Middle East in March,<br />

1936. There he found an exotic and complicated<br />

land experiencing serious political tensions at<br />

the same time that Europe was absorbing the<br />

shock of Hitler’s rearmament and move into the<br />

Rhineland. The threat that Nazi Germany posed<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

41


upprustning och besättningen av Rhenlan<strong>de</strong>t.<br />

Det hot som Nazityskland innebar för <strong>de</strong>t övriga<br />

Europa blev alltmer uppenbart men, i likhet med<br />

flertalet européer vid <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n, tycks Wallen-<br />

berg endast ha haft en vag insikt om <strong>de</strong>n hastigt<br />

försämra<strong>de</strong> situationen för Tysklands judar: ”Jag<br />

var ledsen att möta en sådan allmän pessimism<br />

med avseen<strong>de</strong> för utsikterna för Europas framtid.<br />

Den var emellertid speciellt koncentrerad till ju-<br />

darna men <strong>de</strong> ha<strong>de</strong> väl sina skäl.”<br />

Wallenberg intressera<strong>de</strong> sig alltid för sin omgiv-<br />

ning och <strong>de</strong> få måna<strong>de</strong>rna i Palestina bjöd på bå<strong>de</strong><br />

spänning och många oförglömliga sevärdheter.<br />

Dessutom växte insikten att <strong>de</strong>t inte var till af-<br />

färslivet hans håg stod, i varje fall inte <strong>de</strong>t som<br />

ha<strong>de</strong> med banker att skaffa. Tanken på en framtid<br />

som bankman gjor<strong>de</strong> honom bekymrad. Han lätt-<br />

ta<strong>de</strong> sitt hjärta för farfa<strong>de</strong>rn: ”En sak bör man inte<br />

förlora ur sikte och <strong>de</strong>t är att jag möjligen inte alls<br />

är särskilt lämpad för bankverksamhet. […] För att<br />

säga sanningen finner jag mig inte särskilt bank-<br />

mässig; [han] skall hava något domaraktigt och<br />

lugnt över sig och <strong>de</strong>ssutom vara kall och cynisk.<br />

[Min chef] och Jacob W. [Jacob Wallenberg, Raouls<br />

fars kusin] äro väl typiska och jag känner mig själv<br />

så olika <strong>de</strong>m som jag väl kun<strong>de</strong> göra.<br />

Jag tror jag har mer<br />

Tillstånd att för skyddsändamål innehava en<br />

pistol med patroner 4/7 1944.<br />

Permit of 4 July, 1944 to hold<br />

a pistol with ammunition for<br />

protection purposes.<br />

42 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

to Europe became steadily more apparent, yet like<br />

most Europeans of that time, Wallenberg seems<br />

only to have had a vague un<strong>de</strong>rstanding of the<br />

rapidly <strong>de</strong>teriorating situation facing Germany’s<br />

Jewish population. “I was sorry to find such univer-<br />

sal gloominess as to the prospects for the future<br />

of Europe. It was mainly concentrated among the<br />

Jews, but I guess they had their reasons.” [”Jag var<br />

ledsen att möta en sådan allmän pessimism med<br />

avseen<strong>de</strong> för utsikterna för Europas framtid. Den<br />

var emellertid speciellt koncentrerad till judarna<br />

men <strong>de</strong> ha<strong>de</strong> väl sin skäl”].<br />

Always interested in the world around him, Wal-<br />

lenberg’s few months in Palestine were filled<br />

with unforgettable sights, some adventure and<br />

a growing realization that business, or at least<br />

banking, was not where his heart lay. The prospect<br />

of life as a banker ma<strong>de</strong> him anxious. He told his<br />

grandfather that, “You mustn’t lose sight of one<br />

thing, and that is that I may not be particularly<br />

suited for banking at all. […] To tell you the truth,<br />

I don’t find myself very bankerish; [he] should be<br />

judgelike and calm and cold and cynical besi<strong>de</strong>s.<br />

[My boss] and Jacob W. [Jacob Wallenberg, his fa-<br />

ther’s cousin] are probably typical, and I feel<br />

as different from them as I could be. My<br />

temperament is better suited to some<br />

positive line of work than to sitting<br />

around saying no.” [”En sak sak bör<br />

man inte förlora ur sikte och <strong>de</strong>t är<br />

att jag möjligen inte alls är särskilt<br />

lämpad för bankverksamhet. […]<br />

För att säga sanningen finner jag<br />

mig inte särskilt bankmässig;<br />

[han] skall hava något doma-<br />

raktigt och lugnt över sig<br />

och <strong>de</strong>ssutom vara kall och<br />

cynisk. [Min chef] och Jacob<br />

W. [Jacob Wallenberg, Raouls<br />

fars kusin] äro väl typiska och<br />

jag känner mig själv så olika <strong>de</strong>m som jag<br />

väl kun<strong>de</strong> göra. Jag tror jag har mer läggning att<br />

positivt verka för någonting än att sitta och säga<br />

nej åt folk.”]<br />

They <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>d together that Raoul would stay in<br />

Palestine <strong>de</strong>spite the worrying atmosphere cre-<br />

ated by that period’s Palestinian riots against<br />

the country’s/nation’s rapidly growing Jewish<br />

population. Yet discussions about Raoul’s next


läggning att positivt verka för någonting än att<br />

sitta och säga nej åt folk.”<br />

Gemensamt bestäm<strong>de</strong> Raoul och hans farfar att<br />

han skulle stanna kvar i Palestina, trots <strong>de</strong>n osäker-<br />

het som <strong>de</strong>n ti<strong>de</strong>ns palestinska upplopp, rikta<strong>de</strong><br />

mot lan<strong>de</strong>ts snabbt växan<strong>de</strong> judiska befolkning,<br />

gav upphov till. Diskussionen om vart nästa inter-<br />

nationella steg skulle föra honom led<strong>de</strong> till en, vad<br />

<strong>de</strong>t verkar, tidigare avresa än planerat. Beslutet att<br />

återvända till Sverige förstärktes av Maj von Dar-<br />

<strong>de</strong>ls (Wallenbergs mor) naturliga önskan att hen-<br />

nes son skulle tillbringa tid hemma i Sverige. Väl<br />

tillbaka i Stockholm blev Raouls främsta angelä-<br />

genhet att skaffa sig ett tillräckligt intressant jobb,<br />

som han också kun<strong>de</strong> försörja sig på. Inte minst för<br />

att farfa<strong>de</strong>rns ekonomiska un<strong>de</strong>rstöd bara gäll<strong>de</strong><br />

när han befann sig utomlands, men också för att<br />

han vid sin ål<strong>de</strong>r naturligt nog inte ville ligga sin<br />

mor och styvfar till last.<br />

Wallenberg uppbar en tillfällig lön från sin fars<br />

kusiners, Jacob och Marcus, affärsrörelse, sedan<br />

<strong>de</strong> bett honom skriva en rapport om en affärs-<br />

möjlighet i Tyskland. Raouls arbete med rapporten<br />

och <strong>de</strong>t återupptagna livet i Stockholm avhandlas<br />

i <strong>de</strong>t sista brevet han skrev till sin farfar. I brevet<br />

till Gustaf Wallenberg, daterat <strong>de</strong>n 19 januari 1937,<br />

skriver Raoul också om hur han åter bekantar sig<br />

med släkten och finner en daglig rutin. Vad gäller<br />

arbetet känner Raoul sig osäker, men han njuter<br />

av att vara en i kretsen i <strong>de</strong>n inflytelserika och<br />

framståen<strong>de</strong> familjen Wallenberg. Gustaf dog<br />

un<strong>de</strong>r ett besök i Sverige, i mars samma år. Far-<br />

fa<strong>de</strong>rns död var säkerligen ett hårt slag för Raoul;<br />

hans bortgång satte också punkt för <strong>de</strong>n anmär-<br />

kingsvärda korrespon<strong>de</strong>nsen <strong>de</strong>m emellan. Raoul<br />

Wallenberg efterlämna<strong>de</strong> inga dagböcker, så vi vet<br />

inte med säkerhet hur han upplev<strong>de</strong> situationen.<br />

Med tanke på hur central farfa<strong>de</strong>rns roll ha<strong>de</strong><br />

varit i Raouls liv, tor<strong>de</strong> hans frånfälle ha orsakat<br />

en känsla av tomhet, möjligen balanserad av <strong>de</strong>t<br />

faktum att han nu fick bestämma själv.<br />

uppdraget<br />

Från <strong>de</strong>t att farfa<strong>de</strong>rn gick bort (1937) till Nazi-<br />

tysklands invasion av Polen (1939) tycks Wal-<br />

lenberg främst ha varit upptagen med att tjäna<br />

sitt uppehälle. Han triv<strong>de</strong>s i Stockholm samtidigt<br />

som han var angelägen om att hitta en lämplig<br />

affärsmöjlighet och en fast inkomst. Ur brev till<br />

international step en<strong>de</strong>d with his seemingly<br />

premature <strong>de</strong>parture and return to Swe<strong>de</strong>n, a<br />

<strong>de</strong>cision reinforced by Maj von Dar<strong>de</strong>l’s natural<br />

longing for her son to spend time at home. In<br />

Stockholm Raoul’s primary concern was to find a<br />

sufficiently interesting job which would support<br />

him, not least because he received financial help<br />

from his grandfather only while abroad and at his<br />

age naturally did not want to bur<strong>de</strong>n his mother<br />

and stepfather.<br />

He received a temporary salary from his father’s<br />

cousins’, Jacob and Marcus, business after they<br />

asked him to draft a report on a prospective<br />

business opportunity in Germany. Raoul’s en-<br />

gagement with this as well as his renewed life<br />

in Stockholm are the subjects of his very last let-<br />

ter to Gustaf, dated 19 January 1937. It tells of his<br />

hope for the project, of life in Stockholm, getting<br />

re-acquainted with the whole family and settling<br />

into a daily pattern – a professionally uncertain<br />

time but one comfortably enjoyed as a member<br />

in the world of the powerful and socially promi-<br />

nent Wallenberg family. Gustaf died during a visit<br />

to Swe<strong>de</strong>n in March that year. His <strong>de</strong>ath surely<br />

had an impact on Raoul, and it also brought to an<br />

end a remarkable correspon<strong>de</strong>nce between the<br />

two. Raoul did not leave a diary behind so we do<br />

not know exactly how he felt, but consi<strong>de</strong>ring<br />

the central role his grandfather played in his life,<br />

Gustaf’s <strong>de</strong>mise must have left a <strong>de</strong>gree of emp-<br />

tiness, yet one perhaps balanced by the fact that<br />

he could now make his own <strong>de</strong>cisions.<br />

the mission<br />

Between that year (1937) and Nazi Germany’s inva-<br />

sion of Poland (1939) Wallenberg was, it seems, pri-<br />

marily concerned with making a living. He enjoyed<br />

life in Stockholm yet remained anxious about find-<br />

ing a suitable business opportunity and a steady<br />

income. During this period his letters to both<br />

family and business contacts – they were some-<br />

times one and the same – provi<strong>de</strong> a clear picture<br />

of this impatient young Swe<strong>de</strong> during a <strong>de</strong>cisive<br />

period of European history. It has sometimes been<br />

asserted that Raoul was in some way estranged<br />

from the family in Stockholm, but this is clearly<br />

not the case. On the contrary, although just one<br />

individual in a small country on Europe’s periph-<br />

ery, his connections to the international activities<br />

of the family’s business empire ma<strong>de</strong> it virtually<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

43


å<strong>de</strong> familjen och affärskontakter – kategorierna<br />

sammanföll emellanåt – från <strong>de</strong>n här historiskt<br />

avgöran<strong>de</strong> perio<strong>de</strong>n i Europa, trä<strong>de</strong>r bil<strong>de</strong>n<br />

tydligt fram av en otålig ung svensk. Det har<br />

ibland gjorts gällan<strong>de</strong> att Raouls förhållan<strong>de</strong><br />

till familjen i Stockholm blivit kyligare, men <strong>de</strong>t<br />

är uppenbarligen inte fallet. Tvärtom. Trots att<br />

<strong>de</strong>t endast handlar om en individ från ett litet<br />

land i Europas utkanter, innebar kopplingarna<br />

till affärsimperiets internationella verksamhet<br />

att hans liv närmast oundvikligen påverka<strong>de</strong>s<br />

av <strong>de</strong>n starka känsla av osäkerhet som då råd<strong>de</strong>.<br />

Intressant är att trots ett flertal resor till och ge-<br />

nom Tyskland un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n här perio<strong>de</strong>n, nämner<br />

Wallenbergs brev ingenting om <strong>de</strong>n omvälvan<strong>de</strong><br />

politik och <strong>de</strong> förföljelser av Tysklands judar som<br />

känneteckna<strong>de</strong> Tredje riket. Hitlers politik skulle<br />

snart störta Europa in i <strong>de</strong>t andra kriget inom<br />

loppet av en generation, ett krig som led<strong>de</strong> till<br />

att nästan alla Europas judar utrota<strong>de</strong>s och att<br />

tiotals miljoner andra dog.<br />

Så sent som vid krigsutbrottet, när Sverige be-<br />

fann sig i en farlig beroen<strong>de</strong>ställning och senare<br />

närmast omringa<strong>de</strong>s av Hitlers arméer, förefaller<br />

Wallenbergs främsta bekymmer alltjämt ha varit<br />

<strong>de</strong>n osäkra arbetssituationen. De få brev vi har<br />

skrivna av Wallenberg mellan 1939 och 1944 ger<br />

ingen inblick i hur han såg på kriget, inte heller<br />

vilka – om några – tankar han ha<strong>de</strong> om <strong>de</strong>t helvete<br />

som drabba<strong>de</strong> Europas judar. Vi vet att han, likt<br />

alla andra uppmärksamma läsare av Stockholms<br />

dagstidningar, ofta kun<strong>de</strong> läsa om Tysklands<br />

omsvängning från <strong>de</strong>n vitt omtala<strong>de</strong> och ge-<br />

nomgripan<strong>de</strong> förföljelsen av judar till att, efter<br />

1941, <strong>de</strong>portera och mörda <strong>de</strong>m. I själva verket<br />

var Wallenberg sannolikt bättre informerad om<br />

vad som hän<strong>de</strong> på kontinenten än <strong>de</strong> flesta. Han<br />

träffa<strong>de</strong> ofta sin fars kusiner, som båda spela<strong>de</strong><br />

framträdan<strong>de</strong> roller inom svensk diplomati un<strong>de</strong>r<br />

kriget, och <strong>de</strong> <strong>de</strong>la<strong>de</strong> säkert med sig av vad <strong>de</strong> vis-<br />

ste. Själv reste Wallenberg i centrala Europa och<br />

besökte i november 1942 till och med Berlin, men<br />

vad han än kan ha sett eller hört un<strong>de</strong>r resorna<br />

har inte gjort något avtryck i <strong>de</strong> tillgängliga käl-<br />

lorna. Till och med så betydan<strong>de</strong> hän<strong>de</strong>lser, som<br />

att Sverige tog emot ett tusental judar som flyd<strong>de</strong><br />

från Norge i slutet av 1942, eller att Sverige spela<strong>de</strong><br />

en ännu mer framträdan<strong>de</strong> roll i räddningen av <strong>de</strong><br />

danska judarna i oktober 1943, kommenteras inte<br />

av Wallenberg.<br />

44 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

inevitable that his life was also influenced by the<br />

acute uncertainty of the times. Interestingly, even<br />

though Wallenberg travelled to and through Ger-<br />

many several times during this period, his letters<br />

say nothing about the whirlwind of politics and<br />

persecution which characterized Hitler’s Third<br />

Reich, policies which would soon plunge Europe<br />

into its second war in a generation and which<br />

would bring about the virtual extermination of<br />

Europe’s Jewish population and the <strong>de</strong>aths of tens<br />

of millions of others.<br />

Even as the war started and Swe<strong>de</strong>n found itself<br />

dangerously <strong>de</strong>pen<strong>de</strong>nt upon and later almost<br />

surroun<strong>de</strong>d by Hitler’s armies, Wallenberg’s pri-<br />

mary concern seems to have remained his still<br />

uncertain employment situation. The few letters<br />

we have written by him between 1939 and 1944<br />

offer no insight into what he thought about the<br />

war, nor what if anything he might have thought<br />

about the maelstrom engulfing Europe’s Jews. We<br />

know that he, like any other attentive rea<strong>de</strong>r of<br />

Stockholm’s daily newspapers, could frequently<br />

read of Germany’s shift from wi<strong>de</strong>ly publicized<br />

and pervasive persecution of Jews to, after 1941,<br />

<strong>de</strong>portation and mur<strong>de</strong>r of Jews. In<strong>de</strong>ed, Wallen-<br />

berg was probably better informed of events on<br />

the continent than most. He frequently met his<br />

father’s cousins, both of whom played a promi-<br />

nent role in Swedish diplomacy during the war,<br />

and it is likely they shared some of their insights<br />

with him. Wallenberg himself travelled in central<br />

Europe, even visiting Berlin in November 1942. Yet<br />

anything he might have seen or heard of during<br />

these trips remained unremarked upon in the<br />

available sources. Even such important events as<br />

Swe<strong>de</strong>n’s reception of some one thousand Jews<br />

who escaped Norway in late 1942 or its even more<br />

visible role in the salvation of Danish Jewry in Oc-<br />

tober 1943 are not commented upon by him.<br />

Early in 1942 Wallenberg finally found stable and<br />

interesting employment with the thriving inter-<br />

national trading firm, Mellaneuropeiska Han<strong>de</strong>ls<br />

A.B. Owned by Koloman Lauer, a Hungarian Jew<br />

who came to Swe<strong>de</strong>n before the war, Wallenberg<br />

quickly became a valued partner because of his<br />

intelligence, energy, fluency in several important<br />

languages and not least, because as a Swe<strong>de</strong> and<br />

non-Jew, he could travel in Europe to conduct<br />

business negotiations and organize shipments of


Tidigt 1942 fann Wallenberg slutligen ett stabilt och<br />

intressant arbete hos <strong>de</strong>t blomstran<strong>de</strong> internatio-<br />

nella han<strong>de</strong>lsbolaget Mellaneuropeiska Han<strong>de</strong>ls<br />

A.B. Företaget äg<strong>de</strong>s av Koloman Lauer, en ungersk<br />

ju<strong>de</strong> som ha<strong>de</strong> kommit till Sverige före kriget, och<br />

Wallenberg blev med sin intelligens, energi och<br />

förmåga att tala flera viktiga språk snabbt en upp-<br />

skattad kompanjon. Minst lika viktigt var att han<br />

<strong>de</strong>ssutom, som svensk och icke-ju<strong>de</strong>, kun<strong>de</strong> resa i<br />

Europa och genomföra affärsförhandlingar och or-<br />

ganisera livsme<strong>de</strong>lstransporter mellan kontinenten<br />

och Sverige. Trots att Mellaneuropeiska inte syss-<br />

la<strong>de</strong> med bankaffärer så passa<strong>de</strong> <strong>de</strong>n utbildning<br />

farfa<strong>de</strong>rn ha<strong>de</strong> planerat och styrt för hans räkning<br />

perfekt in i kompanjonskapet med Lauer, och <strong>de</strong>ras<br />

affärsverksamhet blomstra<strong>de</strong> trots <strong>de</strong>t allt farligare<br />

och mer kaotiska krigstidsklimat som råd<strong>de</strong>. Det var<br />

allmän tillväxt i <strong>de</strong>n svenska ekonomin un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>n<br />

här ti<strong>de</strong>n. Samtidigt – och <strong>de</strong>t är värt att notera<br />

– utgör <strong>de</strong> måna<strong>de</strong>r, när Wallenberg vid ett flertal<br />

tillfällen reste i affärer i centrala Europa, en period<br />

då några av <strong>de</strong> blodigaste slagen utkämpa<strong>de</strong>s och<br />

då Tysklands ansträngningar att utplåna <strong>de</strong> europe-<br />

iska judarna samtidigt blev alltmer omfattan<strong>de</strong>.<br />

Wallenbergs besök i Berlin i slutet av 1942 sam-<br />

manföll med höjdpunkten i slaget om Stalingrad.<br />

Samtidigt organisera<strong>de</strong> Heinrich Himmlers SS<br />

transporter från Europas alla hörn, där tusentals<br />

godsvagnar fyll<strong>de</strong>s med judar på väg mot Förintel-<br />

sen i <strong>de</strong> dödsläger som byggts i Polen. Där, och i hela<br />

Östeuropa, arbeta<strong>de</strong> tyskarna hårt och framgångs-<br />

rikt för att eliminera <strong>de</strong>n judiska befolkningen i<br />

bå<strong>de</strong> västra och östra Europa. I slutet av 1943, just<br />

innan Maj von Dar<strong>de</strong>ls begåva<strong>de</strong> son skulle kliva in<br />

på <strong>de</strong>n historiska scenen, ha<strong>de</strong> miljoner män, kvin-<br />

nor och barn skjutits, gasats eller svultits till döds<br />

av <strong>de</strong>t enda skälet att <strong>de</strong> var judar. När Tyskland<br />

ockupera<strong>de</strong> sin tidigare alliera<strong>de</strong> Ungern i mars<br />

1944, utgjor<strong>de</strong> därför lan<strong>de</strong>ts cirka en miljon judar<br />

Europas sista större judiska befolkningsgrupp.<br />

Precis som med Sverige i allmänhet prägla<strong>de</strong>s<br />

Stockholm un<strong>de</strong>r Wallenbergs sista måna<strong>de</strong>r där<br />

av ett slåen<strong>de</strong> lugn, inte minst för att <strong>de</strong>t blev allt<br />

klarare att Tyskland oundvikligen skulle falla, även<br />

om <strong>de</strong>t dröj<strong>de</strong>. Tecken på <strong>de</strong>tta förekommer i ett<br />

långt brev daterat i slutet av februari 1944 och skri-<br />

vet till systern Nina Lagergren (född von Dar<strong>de</strong>l),<br />

som då bod<strong>de</strong> i Berlin. ”Det är fruktansvärt tråkigt<br />

här utan dig, och middagsbor<strong>de</strong>t hemma är som<br />

foodstuffs between the continent and Swe<strong>de</strong>n.<br />

Although not engaged in banking, in some ways<br />

the education Gustaf had planned and directed for<br />

Raoul was perfect for his partnership with Lauer,<br />

and their business thrived even within the chaotic<br />

and increasingly dangerous wartime conditions.<br />

In general the Swedish economy grew during<br />

this period, yet it is worthwhile noting that the<br />

months between 1942 and 1944, when Wallen-<br />

berg travelled at least several times on business<br />

in central Europe, represent a period of some of<br />

the bloodiest battles simultaneous to Germany’s<br />

ever more comprehensive efforts to exterminate<br />

the Jews of Europe.<br />

His visit to Berlin in late 1942 occurred during the<br />

height of the battle for Stalingrad, while at the<br />

same time, Heinrich Himmler’s SS was organizing<br />

the dispatch from every corner of Europe of many<br />

thousands of boxcars filled with Jews <strong>de</strong>stined for<br />

annihilation in the <strong>de</strong>ath camps built in Poland. In<br />

that country and throughout Eastern Europe, the<br />

Germans and their allies worked energetically and<br />

with success to liquidate both East and Western<br />

Europe’s Jewish population. By early 1944, right be-<br />

fore Maj von Dar<strong>de</strong>l’s gifted son entered history’s<br />

scene, millions of men, women and children had<br />

been shot, starved or gassed to <strong>de</strong>ath merely for<br />

being Jewish. Thus, when the Germans occupied<br />

their erstwhile ally Hungary in March 1944, that<br />

country’s approximately one million Jews consti-<br />

tuted Europe’s last numerically significant Jewish<br />

population.<br />

Wallenberg’s last months in Stockholm, as with<br />

Swe<strong>de</strong>n in general, were characterized by a strik-<br />

ing normality, not least because the inevitabil-<br />

ity of German <strong>de</strong>feat became ever clearer, if still<br />

somewhat distant. We see evi<strong>de</strong>nce of this in a<br />

long letter written in late February 1944 to his<br />

sister Nina Lagergren (née von Dar<strong>de</strong>l), then liv-<br />

ing in Berlin. “It is frightfully boring here without<br />

you, and the dinner table at home is straight out<br />

of a play by Strindberg. […At work] we have been<br />

terribly busy. The boxcars with oranges keep roll-<br />

ing in, one after the other, and so far without any<br />

hitches or problems. The market has been floo<strong>de</strong>d<br />

with oranges this past week [...] making prices<br />

plummet. […] The rest of the business is not doing<br />

too well. […] We have some other major projects<br />

planned, but it’s too soon to tell whether they<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

45


hämtat från en pjäs av Strindberg... På arbetet<br />

har vi haft rysligt mycket att göra. Godsvagnarna<br />

med apelsiner fortsätter att rulla in, <strong>de</strong>n ena efter<br />

<strong>de</strong>n andra, och än så länge utan några hin<strong>de</strong>r eller<br />

problem. Markna<strong>de</strong>n har varit översvämmad med<br />

apelsiner <strong>de</strong>n senaste veckan […], vilket har fått<br />

priserna att dyka. […] De andra <strong>de</strong>larna av bola-<br />

get går inte särskilt bra. […] Vi har planerat en <strong>de</strong>l<br />

större projekt, men <strong>de</strong>t är för tidigt att säga om <strong>de</strong><br />

är genomförbara eller inte.” Han avslutar brevet<br />

till Nina med att säga att, ”Ja, jag tror inte <strong>de</strong>t finns<br />

något mer att berätta”.<br />

Av ett flertal skäl, inte minst missnöjet med att<br />

Ungern ännu inte ha<strong>de</strong> <strong>de</strong>porterat sina judar för att<br />

avrättas, ockupera<strong>de</strong> tyskarna sin tidigare alliera<strong>de</strong><br />

<strong>de</strong>n 19 mars 1944. De slog till mot judarna över hela<br />

lan<strong>de</strong>t och iscensatte, i nära samarbete med unger-<br />

ska antisemiter, sina vid <strong>de</strong>t här laget välrepetera<strong>de</strong><br />

rutiner av att i<strong>de</strong>ntifiera, segregera, <strong>de</strong>portera och<br />

slutligen mörda judar. Tyskarnas plan var att, un<strong>de</strong>r<br />

ledning av SS-officeren Adolf Eichmann, <strong>de</strong>portera<br />

Budapests runt 300 000 judar sist. Av <strong>de</strong>t skälet<br />

arbeta<strong>de</strong> svenska diplomater, flera måna<strong>de</strong>r innan<br />

Wallenberg anlän<strong>de</strong> till Budapest, med att hjälpa<br />

och värna åtminstone några av <strong>de</strong> tusentals judar<br />

som enträget bad om beskydd.<br />

Historien om Sveriges stundtals framgångsrika<br />

diplomati till gagn för ett mindre antal judar un<strong>de</strong>r<br />

Förintelsen är bå<strong>de</strong> krånglig och fascineran<strong>de</strong>, men<br />

få verkar känna till att när Wallenberg anlän<strong>de</strong> till<br />

Budapest <strong>de</strong>n 9 juli, ha<strong>de</strong> svenska diplomater, un-<br />

<strong>de</strong>r ledning av Utrikesrå<strong>de</strong>t Gösta Engzell, un<strong>de</strong>r 15<br />

måna<strong>de</strong>rs tid framgångsrikt – och öppet – arbetat<br />

med att rädda ett antal judar undan <strong>de</strong>portation<br />

och dö<strong>de</strong>n. Eftersom judarna i Budapest kän<strong>de</strong> till<br />

vilket arbete <strong>de</strong> svenska diplomaterna tidigare ha<strong>de</strong><br />

gjort, belägra<strong>de</strong>s bokstavligen <strong>de</strong>n svenska legatio-<br />

nen – belägen bland kullarna i Buda – av <strong>de</strong>sperata<br />

män och kvinnor som leta<strong>de</strong> efter en utväg ur vad<br />

<strong>de</strong> förstod var en i <strong>de</strong>t närmaste säker död. Chefen<br />

för <strong>de</strong>n svenska legationen Ivan Danielsson och För-<br />

ste sekreterare Per Anger ansträng<strong>de</strong> sig hårt om<br />

än <strong>de</strong>lvis förgäves för att hjälpa åtminstone några<br />

av <strong>de</strong> många tusen som vädja<strong>de</strong> om undsättning.<br />

De fick hjälp av landsmannen och <strong>de</strong>n sedan länge<br />

i Budapest boen<strong>de</strong> Val<strong>de</strong>mar Langlet, som stöd<strong>de</strong>s<br />

av Svenska Röda Korset. De samarbeta<strong>de</strong> i sin tur<br />

med diplomater från andra neutrala län<strong>de</strong>r och<br />

organisationer, som exempelvis schweizaren Carl<br />

46 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

are feasible or not.” [”Det är fruktansvärt tråkigt<br />

här utan dig, och middagsbor<strong>de</strong>t hemma är som<br />

hämtat från en pjäs av Strindberg... På arbetet<br />

har vi haft rysligt mycket att göra. Godsvagnarna<br />

med apelsiner fortsätter att rulla in, <strong>de</strong>n ena efter<br />

<strong>de</strong>n andra, och än så länge utan några hin<strong>de</strong>r eller<br />

problem. Markna<strong>de</strong>n har varit översvämmad med<br />

apelsiner <strong>de</strong>n senaste veckan […], vilket har fått<br />

priserna att dyka. […] De andra <strong>de</strong>larna av bolaget<br />

går inte särskilt bra. […] Vi har planerat en <strong>de</strong>l<br />

större projekt, men <strong>de</strong>t är för tidigt att säga om<br />

<strong>de</strong> är genomförbara eller inte.”] He conclu<strong>de</strong>s by<br />

telling Nina that there is “nothing more to report<br />

as far as I know.” [”Ja, jag tror inte <strong>de</strong>t finns något<br />

mer att berätta”.]<br />

For a variety of reasons, not least their dissatisfac-<br />

tion that Hungary had not yet <strong>de</strong>ported its Jews to<br />

be killed, the Germans occupied their erstwhile ally<br />

on 19 March. Throughout the country they struck<br />

against the Jews, working in close cooperation<br />

with Hungarian antisemites, implementing their<br />

by now well practised procedures of i<strong>de</strong>ntification,<br />

segregation, <strong>de</strong>portation and mur<strong>de</strong>r. The Ger-<br />

mans’ plan, led by SS officer Adolf Eichmann, was<br />

to <strong>de</strong>port Budapest’s approximately 300,000 Jews<br />

last. Because of this, months before Wallenberg<br />

arrived in Budapest, Swedish diplomats worked to<br />

assist and shield at least some of the thousands of<br />

Jews beseeching them for protection.<br />

The story of Swe<strong>de</strong>n’s sometimes effective diplo-<br />

matic efforts on behalf of small numbers of Jews<br />

during the Holocaust is complicated and fasci-<br />

nating, yet few seem to know that by the time<br />

Wallenberg arrived in Budapest on 9 July, Swed-<br />

ish diplomats, gui<strong>de</strong>d from Stockholm by Foreign<br />

Counsellor, Gösta Engzell, had for some 15 months<br />

been working successfully – and openly – to save<br />

some Jews from <strong>de</strong>portation and <strong>de</strong>ath. Because<br />

earlier efforts by Swedish diplomats were known<br />

to the Jews of Budapest, the Legation – located in<br />

the hills of Buda – was literally besieged by <strong>de</strong>sper-<br />

ate men and women searching for a way out of<br />

what they un<strong>de</strong>rstood was almost certain <strong>de</strong>ath.<br />

Minister Ivan Danielsson and First Secretary Per<br />

Anger worked energetically if somewhat in vain<br />

to assist at least some of the many thousands be-<br />

seeching them for assistance. They were helped<br />

by their fellow Swe<strong>de</strong> and longtime Budapest<br />

resi<strong>de</strong>nt Val<strong>de</strong>mar Langlet, who was supported


Lutz. Alla var <strong>de</strong> väl införstådda med vad <strong>de</strong>porta-<br />

tionen innebar.<br />

Varför lämna<strong>de</strong> då Raoul Wallenberg <strong>de</strong>t trygga<br />

Stockholm för att bege sig till Budapest? Och<br />

vilken skulle hans uppgift bli? Svaret varför han<br />

acceptera<strong>de</strong> uppdraget kan vi ytterst endast<br />

spekulera om, eftersom vi saknar hans egen för-<br />

klaring. Historiker är i allmänhet ense om att en<br />

serie politiska tillfälligheter fick ett antal inflytel-<br />

serika personer – svenskar, ungrare och amerika-<br />

ner – som vid <strong>de</strong>t tillfället befann sig i Stockholm<br />

att be <strong>de</strong>n då 31-årige Wallenberg att tillfälligt<br />

avbryta sin affärsverksamhet och, med stöd av<br />

<strong>de</strong>n amerikanska regeringens speciella enhet<br />

för flyktingfrågor, the War Refugee Board, öka <strong>de</strong><br />

redan pågåen<strong>de</strong> diplomatiska ansträngningarna<br />

att hjälpa en <strong>de</strong>l judar i Budapest. Även om <strong>de</strong>t<br />

rå<strong>de</strong>r viss oenighet om exakt vilken Wallenbergs<br />

uppgift var, stämmer <strong>de</strong>t inte att han skicka<strong>de</strong>s<br />

till Ungern för att ”rädda” lan<strong>de</strong>ts judiska befolk-<br />

ning. När han anlän<strong>de</strong> ha<strong>de</strong> flertalet redan fått<br />

utstå förlusten av sina hem, arbeten och ägo<strong>de</strong>lar<br />

och höll på att fösas samman i getton runtom<br />

i lan<strong>de</strong>t. Och mellan mitten av maj och början<br />

av juli skicka<strong>de</strong>s cirka 430 000 oskyldiga män,<br />

kvinnor och barn med tåg genom Slovakien till<br />

sydvästra Polen och <strong>de</strong> väntan<strong>de</strong> gaskamrarna<br />

och krematorierna i Birkenau. De allra flesta av<br />

<strong>de</strong>m mörda<strong>de</strong>s vid ankomsten, medan några,<br />

framförallt unga kvinnor, val<strong>de</strong>s ut och sattes<br />

i arbete.<br />

by Swe<strong>de</strong>n’s Red Cross. They in turn cooperated<br />

with diplomats from other neutral countries and<br />

organizations, such as the Swiss Carl Lutz. They all<br />

un<strong>de</strong>rstood what <strong>de</strong>portation meant.<br />

Why then did Raoul Wallenberg leave the security<br />

of Stockholm to go to war-torn Budapest? And<br />

what was his mission to be? The answer to why he<br />

agreed to this task can ultimately only be a matter<br />

of speculation because we lack his own explana-<br />

tion. Historians generally agree that a series of<br />

political coinci<strong>de</strong>nces caused some influential<br />

individuals then in Stockholm – Swe<strong>de</strong>s, Hungar-<br />

ians and Americans – to ask the now 31-year-old<br />

to leave temporarily his business activities and,<br />

supported by the American government’s special<br />

unit “The War Refugee Board” (WRB), to strengthen<br />

the already on-going Swedish diplomatic efforts<br />

to help some Jews in Budapest. Although there<br />

is some disagreement about precisely what Wal-<br />

lenberg would do, it is incorrect that he was sent<br />

to Hungary to “save” that country’s Jewish popula-<br />

tion. For by the time he arrived, the majority had<br />

already endured the loss of their homes, jobs and<br />

property and were her<strong>de</strong>d into temporary ghettos<br />

throughout the country. And between mid-May and<br />

early July, some 430,000 innocent men, women and<br />

children were <strong>de</strong>ported by train through Slovakia to<br />

south-west Poland and the waiting gas chambers<br />

and crematoria of Birkenau. The vast majority were<br />

mur<strong>de</strong>red upon arrival, with some, primarily young<br />

women, being selected for labour.<br />

Svenska legationen på Gyopar utca. The Swedish Legation in Gyopar street.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

47


udapest<br />

Den amerikanska regeringen trod<strong>de</strong> att fler<br />

neutrala diplomater i Budapest kanske kun<strong>de</strong><br />

mildra hotet mot judarna som var fånga<strong>de</strong> i vad<br />

som föreföll vara en dödsfälla. Sveriges regering<br />

svara<strong>de</strong> på amerikanernas begäran med en för-<br />

stärkning av personalen på legationen, som redan<br />

var överhopad med arbete. Det är kombinationen<br />

av egenintresse och behov som är bakgrun<strong>de</strong>n<br />

till Wallenbergs uppdrag i Budapest, som i själva<br />

verket var betydligt mer begränsat i bå<strong>de</strong> tid<br />

och omfattning än vad som är allmänt känt. Av<br />

utrikes<strong>de</strong>partementet (UD) fick Wallenberg ett<br />

mandat som i stort innebar att han, un<strong>de</strong>r två<br />

måna<strong>de</strong>rs tid, skulle rapportera om situationen.<br />

Den amerikanska regeringen bidrog med välbe-<br />

hövliga ekonomiska me<strong>de</strong>l, och the War Refugee<br />

Boards representant i Stockholm, Iver Olsen,<br />

skicka<strong>de</strong> pengar till Wallenberg för inköp av mat,<br />

inkvartering och andra förnö<strong>de</strong>nheter till <strong>de</strong> judar<br />

som svenskarna lycka<strong>de</strong>s hjälpa.<br />

Vid ankomsten till Budapest kasta<strong>de</strong> sig Wallenberg<br />

med närmast feberaktig entusiasm in i <strong>de</strong> uppford-<br />

ran<strong>de</strong> arbetsuppgifter som ålagts honom. Han skrev<br />

<strong>de</strong>taljera<strong>de</strong> diplomatiska rapporter till UD, där han<br />

beskrev judarnas svåra belägenhet, och han etable-<br />

ra<strong>de</strong> kontakter och börja<strong>de</strong> förhandla bå<strong>de</strong> med <strong>de</strong><br />

rovlystna myndigheterna och <strong>de</strong>n judiska gruppen,<br />

som behöv<strong>de</strong> skyddas. Ironiskt nog råd<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r Wal-<br />

lenbergs tre första måna<strong>de</strong>r i Budapest en period av<br />

relativt lugn för sta<strong>de</strong>n och <strong>de</strong>ss judiska befolkning.<br />

Förbättringen inled<strong>de</strong>s <strong>de</strong>n 7 juli, två dagar innan<br />

Wallenberg anlän<strong>de</strong>, när <strong>de</strong>n ungerske ledaren Mi-<br />

klos Horthy abrupt avbröt regeringssamarbetet med<br />

nazisterna, och beordra<strong>de</strong> att <strong>de</strong>portationerna skulle<br />

stoppas. Landsbyg<strong>de</strong>n töm<strong>de</strong>s på sin stora judiska<br />

befolkning, men Horthys åtgärd rädda<strong>de</strong> <strong>de</strong> flesta av<br />

Budapests judar. Men även om <strong>de</strong> rädda<strong>de</strong>s undan<br />

dö<strong>de</strong>n, fick judarna utstå antisemitiska lagar och lo-<br />

kal förföljelse. De tvinga<strong>de</strong>s flytta från sina hem till<br />

”ju<strong>de</strong>hus” runtom i sta<strong>de</strong>n, och fick betydligt mindre<br />

ransoner jämfört med <strong>de</strong> flesta andra. Och givetvis<br />

kun<strong>de</strong> ingen säga när befrielsen skulle komma.<br />

Trots att han befann sig i en sådan häxkittel tog sig<br />

Wallenberg tid att skriva till sin mor. Den handfull<br />

brev som finns kvar ger oss återigen bil<strong>de</strong>n av en<br />

man som verka<strong>de</strong> ha fått exakt <strong>de</strong>n träning som<br />

behöv<strong>de</strong>s för att utföra <strong>de</strong>t uppdrag historien givit<br />

honom. I breven, som skrevs un<strong>de</strong>r en tid med stor<br />

48 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

budapest<br />

The American government believed that more<br />

neutral diplomats in Budapest might in some<br />

way diminish the apparently fatal trap in which<br />

the Jews were caught. Swe<strong>de</strong>n’s government<br />

respon<strong>de</strong>d to this request, which also reinforced<br />

the Legation’s staff, who were overwhelmed by<br />

the <strong>de</strong>mands placed on them. This combination<br />

of interests and needs are the background to<br />

Wallenberg’s mission in Budapest, a mission<br />

which was in fact far more limited in both time<br />

and task than is generally un<strong>de</strong>rstood. The<br />

Swedish Foreign Ministry gave Wallenberg a<br />

mandate of two months, basically to report on<br />

the situation. The American government provi<strong>de</strong>d<br />

much nee<strong>de</strong>d financial resources, and the WRB’s<br />

agent in Stockholm, Iver Olsen, channelled money<br />

to Wallenberg for the purchase of food, shelters<br />

and other necessities for those Jews the Swe<strong>de</strong>s<br />

were able to help.<br />

On arrival Wallenberg enthusiastically threw<br />

himself almost feverishly into the challenge fac-<br />

ing him. He wrote <strong>de</strong>tailed diplomatic reports to<br />

the Foreign Ministry <strong>de</strong>scribing the plight of the<br />

Jews, he established contacts and began nego-<br />

tiating both with the predatory authorities and<br />

the Jewish community which nee<strong>de</strong>d protection.<br />

Yet ironically, Wallenberg’s first three months in<br />

Budapest were a period of relative calm for the<br />

city and its Jews. This period began on 7 July, two<br />

days before Wallenberg arrived, when Hungarian<br />

lea<strong>de</strong>r Miklos Horthy abruptly terminated his<br />

government’s cooperation with the Nazis, or<strong>de</strong>r-<br />

ing a halt to the <strong>de</strong>portations. The countrysi<strong>de</strong><br />

was emptied of its large Jewish population, but<br />

the Jews of Budapest were, for the most part,<br />

saved by Horthy’s move. Saved, but not spared,<br />

because the Jews of Budapest suffered from a<br />

series of antisemitic laws and local persecution;<br />

they were forced from their homes into “Jewish<br />

houses” spread around the city and were granted<br />

severely diminished rations compared with most<br />

others. And of course no one knew when liberation<br />

would come.<br />

Engulfed in this maelstrom Wallenberg still<br />

found time to send some words to his mother.<br />

The handful of letters surviving provi<strong>de</strong> us yet<br />

again with insight into a man who, it seemed,<br />

was perfectly trained to accomplish the task that


dramatik och djupa tragedier, möter vi en man som<br />

var genuint stimulerad av <strong>de</strong>n situation han befann<br />

sig i. Han var fast besluten att rädda så många män-<br />

niskor han någonsin kun<strong>de</strong>, och han gjöt liv i <strong>de</strong><br />

svenska diplomatiska ansträngningarna att hjälpa<br />

Budapests judar. Wallenberg skrev till sin mor att,<br />

Försörjningshäfte. Food coupons.<br />

”Jag har tillbringat vad som förmodligen är <strong>de</strong> in-<br />

tressantaste tre, fyra veckorna i mitt liv här, trots att<br />

vi omges av en tragedi av omätbara dimensioner,<br />

[och] våra dagar och nätter är […] fyllda av arbete<br />

[…].” Även när situationen allvarligt försämra<strong>de</strong>s i<br />

oktober skrev han: ”Ti<strong>de</strong>rna är extremt spännan<strong>de</strong><br />

och nervpåfrestan<strong>de</strong>. Men vi arbetar och kämpar<br />

vidare, <strong>de</strong>t är huvudsaken.”<br />

Vid sidan av <strong>de</strong>n diplomatiska rapporteringen, vil-<br />

ken han tog på största allvar, fortsatte Wallenberg<br />

att organisera betydan<strong>de</strong> hjälpinsatser, samtidigt<br />

som han fortsatte att förhandla med sina ungerska<br />

och tyska motståndare. ”[…] allt flyter på mycket<br />

bra. […] Jag tycker mycket om <strong>de</strong>ssa förhandlingar.<br />

De är ofta mycket dramatiska.” Raoul förstod <strong>de</strong>n<br />

andra sidan. ”Jag ha<strong>de</strong> några trevliga middags-<br />

bjudningar för en <strong>de</strong>l funktionärer som är viktiga<br />

för mitt arbete. För några dagar sedan ha<strong>de</strong> jag<br />

bjudit några riktigt intressanta höjdare […] Tyvärr<br />

[…] förhindra<strong>de</strong>s [Eichmann] att <strong>de</strong>lta. Han är en<br />

history gave him. These letters, written during a<br />

time of profound tragedy and drama, reveal a<br />

man genuinely excited by the situation he found<br />

himself in. He was <strong>de</strong>termined to help as many<br />

people as he possibly could, and he energized<br />

Swe<strong>de</strong>n’s on-going diplomatic efforts to assist<br />

some of Budapest’s Jews. Wallenberg wrote to<br />

his mother that, “I have lived here through what<br />

are probably the 3-4 most interesting weeks of my<br />

life, even though we are surroun<strong>de</strong>d by a tragedy<br />

of immeasurable proportions, [and] our days and<br />

nights are […] filled with work […]”. Even when<br />

things turned very bad in October, he wrote that,<br />

“The times are extraordinarily exciting and nerve-<br />

racking. We keep on working and struggling on,<br />

and that is the main thing.”<br />

In addition to his diplomatic reporting,<br />

which he took very seriously, Wallenberg<br />

organized significant humanitarian activ-<br />

ities while continuing to negotiate with<br />

his Hungarian and German adversaries.<br />

“[…] everything is moving along very<br />

well. […] I enjoy these negotiations very much.<br />

They are often extremely dramatic.” Raoul un<strong>de</strong>r-<br />

stood his counterparts. “I gave some nice dinner<br />

parties for various officials who are important<br />

to my work. A few days ago I had invited some<br />

very interesting big game. […] Unfortunately,<br />

[something] prevented [Eichmann] from com-<br />

ing. He is quite a nice man who, according to<br />

what he himself says, will soon shoot himself.”<br />

Wallenberg also un<strong>de</strong>rstood that the situation<br />

required unorthodox methods. “What is impor-<br />

tant is to have the financial and organizational<br />

means to be able to do that which is necessary<br />

when it is necessary without having to obtain<br />

permission every time.” [”Vad som är viktigt är<br />

att besitta <strong>de</strong> pekuniära och organisatoriska<br />

medlen för att i varje ögonblick kunna vidtaga<br />

<strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som situationen kräver, helst utan<br />

att behöva be om lov.”]<br />

Defying his government’s intentions, Wallenberg<br />

stayed longer than planned. Yet in late September<br />

he wrote home of his plans to return quickly to<br />

Stockholm, explaining that he had accomplished<br />

his task, and that he had done what was possi-<br />

ble to help Budapest’s Jews. But this was not to<br />

be, and events intervened. Miklos Horthy was a<br />

conservative nationalist who finally un<strong>de</strong>rstood<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

49


iktigt trevlig man som, enligt vad han själv säger,<br />

snart kommer att skjuta sig.” Wallenberg förstod<br />

också att situationen kräv<strong>de</strong> okonventionella meto-<br />

<strong>de</strong>r: ”Vad som är viktigt är att besitta <strong>de</strong> pekuniära<br />

och organisatoriska medlen för att i varje ögonblick<br />

kunna vidtaga <strong>de</strong> åtgär<strong>de</strong>r som situationen kräver,<br />

helst utan att behöva be om lov.”<br />

Wallenberg nonchalera<strong>de</strong> <strong>de</strong>n svenska regering-<br />

ens önskan, och stanna<strong>de</strong> kvar i Budapest längre<br />

än planerat. Men i slutet av september skrev<br />

han hem om sina planer att snabbt återvända<br />

till Stockholm för han ha<strong>de</strong>, som han förklara<strong>de</strong>,<br />

slutfört sitt uppdrag och gjort vad som var möj-<br />

ligt för att hjälpa Budapests judar. Men <strong>de</strong>t kom<br />

hän<strong>de</strong>lser emellan, och av planen blev intet.<br />

Miklos Horthy var en konservativ nationalist<br />

som till slut insåg att ungerska intressen bättre<br />

skulle tillgodoses om man överlämna<strong>de</strong> sig åt<br />

<strong>de</strong> alliera<strong>de</strong>, snarare än fortsätta alliansen med<br />

Hitler. Det resultera<strong>de</strong> i att han, söndagen <strong>de</strong>n 15<br />

oktober, i radio till hela nationen annonsera<strong>de</strong> sin<br />

avsikt att undandra Ungern från kriget, och över-<br />

lämna sig till <strong>de</strong> framryckan<strong>de</strong> ryssarna. Utspelet<br />

gjor<strong>de</strong> att tyskarna och <strong>de</strong>ras ungerska alliera<strong>de</strong>,<br />

pilkorsarna, arrestera<strong>de</strong> Horthy och tillskansa<strong>de</strong><br />

sig regeringsmakten. Pilkorsarna led<strong>de</strong>s av Ferenc<br />

Szálasi, en fanatisk antisemit, som var fast beslu-<br />

ten att i Ungern slutföra <strong>de</strong>t arbete som tyskarna<br />

ha<strong>de</strong> påbörjat. Tidpunkten och övertagan<strong>de</strong>t av<br />

makten markerar bå<strong>de</strong> början av slutfasen i Bu-<br />

dapest-judarnas lidan<strong>de</strong>, och Raoul Wallenbergs<br />

dramatiska uppdykan<strong>de</strong> på <strong>de</strong>nna ö<strong>de</strong>sbestämda<br />

historiska scen.<br />

slutet närmar sig<br />

Om kuppen mot Horthy ha<strong>de</strong> misslyckats skulle<br />

Raoul Wallenberg ha återvänt till Stockholm,<br />

och hans tillfälliga diplomatkarriär ha<strong>de</strong> varit<br />

till ända. Sovjetiska Röda armén ha<strong>de</strong> vid <strong>de</strong>t<br />

här laget trängt långt in i Ungern och nästan<br />

alla förstod att tyskarna skulle lida slutligt<br />

ne<strong>de</strong>rlag. Även om <strong>de</strong>n ome<strong>de</strong>lbara framti<strong>de</strong>n<br />

förblev ytterst osäker våga<strong>de</strong> många i Budapest,<br />

veckorna före <strong>de</strong>n 15 oktober, hoppas att <strong>de</strong> skulle<br />

överleva kriget. Men med un<strong>de</strong>rstöd av tyskarna<br />

starta<strong>de</strong> <strong>de</strong> rabiat antisemitiska pilkorsarna ge-<br />

nast ett terrorväl<strong>de</strong> riktat mot <strong>de</strong> kvarvaran<strong>de</strong><br />

judarna i Budapest. Tusentals mörda<strong>de</strong>s, och <strong>de</strong><br />

som klara<strong>de</strong> sig fick utstå mycket lidan<strong>de</strong> och<br />

förödmjukelse.<br />

50 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

that Hungary’s interests were better served by sur-<br />

ren<strong>de</strong>ring to the Allies rather than in continuing<br />

his alliance with Hitler. As a result, on Sunday 15<br />

October, he broadcast to the nation his intention<br />

of withdrawing Hungary from the war, and of sur-<br />

ren<strong>de</strong>ring to the advancing Russians. This move<br />

caused the Germans and their Hungarian ally the<br />

Nyilas (Hungary’s nazi party, Arrow Cross), to ar-<br />

rest Horthy and take control of the government.<br />

The Nyilas were led by Ferenc Szálasi, a fanatic<br />

antisemite who was <strong>de</strong>termined to finish in Hun-<br />

gary what the Germans had begun. This date and<br />

his takeover of power represent both the begin-<br />

ning of Budapest Jewry’s final agonies, and Raoul<br />

Wallenberg’s dramatic appearance on this fateful<br />

stage of history.<br />

the end is near<br />

If the coup against Horthy had failed, Raoul Wal-<br />

lenberg would have returned to Stockholm, his<br />

ad hoc diplomatic career at an end. The Soviet<br />

Red Army was by now <strong>de</strong>ep into Hungary and<br />

almost everyone un<strong>de</strong>rstood that the Germans<br />

would suffer final <strong>de</strong>feat. Though the immedi-<br />

ate future remained acutely uncertain, many in<br />

Budapest in the weeks before 15 October dared to<br />

hope that they would survive the war. But ai<strong>de</strong>d<br />

by the Germans, the rabidly antisemitic Nyilas<br />

immediately commenced a violent reign of terror<br />

against the remaining Jews of Budapest, mur<strong>de</strong>r-<br />

ing thousands and inflicting pain and humiliation<br />

on those they did not kill.<br />

Wallenberg plunged willingly into the violent<br />

chaos which Budapest became. Reporting on his<br />

first activities after the coup, he wrote: “I spent the<br />

whole of the first day in streets filled with bandits,<br />

on a lady’s bicycle, trying to straighten everything<br />

out. Day two was spent moving staff members in<br />

imminent danger by car to safer hiding places<br />

and hauling food in a sack to them”. [”Hela första<br />

dagen fick [jag] fara omkring på en damcykel på<br />

<strong>de</strong> av banditer befolka<strong>de</strong> gatorna för att försöka<br />

knyta ihop trå<strong>de</strong>rna. Andra dagen ägna<strong>de</strong>s åt att<br />

i bil flytta sådan personal som befann sig i fara till<br />

säkrare gömställen och att i en säck släpa omkring<br />

matvaror till <strong>de</strong>m.”] (The Swedish is taken directly<br />

from the original diplomatic report.)<br />

Nonetheless, the diplomats remaining in Buda-<br />

pest retained a measure of effectiveness because


Wallenberg kasta<strong>de</strong> sig villigt in i <strong>de</strong>t våldsamma<br />

kaos som råd<strong>de</strong> i Budapest. I en rapport om sina<br />

första åtgär<strong>de</strong>r efter kuppen skrev han: ”Hela för-<br />

sta dagen fick [jag] fara omkring på en damcykel<br />

på <strong>de</strong> av banditer befolka<strong>de</strong> gatorna för att försöka<br />

knyta ihop trådarna. Andra dagen ägna<strong>de</strong>s åt att<br />

i bil flytta sådan personal som befann sig i fara till<br />

säkrare gömställen och att i en säck släpa omkring<br />

matvaror till <strong>de</strong>m.”<br />

Icke <strong>de</strong>sto mindre kun<strong>de</strong> <strong>de</strong> kvarvaran<strong>de</strong> diploma-<br />

terna i Budapest bibehålla ett mått av effektivitet,<br />

för <strong>de</strong> behandla<strong>de</strong>s alltjämt som diplomater av<br />

bå<strong>de</strong> tyskarna och ungrarna. Situationen innebar<br />

att fler judar än någonsin enträget sökte någon<br />

form av skydd, vilket <strong>de</strong> ”goda legationerna”, <strong>de</strong>t<br />

vill säga <strong>de</strong>n svenska och <strong>de</strong>n schweiziska men<br />

också diplomater från Vatikanen och Centrala-<br />

merika, fortfaran<strong>de</strong> kun<strong>de</strong> erbjuda. Från mitten av<br />

oktober till <strong>de</strong>n slutliga befrielsen, av först Pest i<br />

januari 1945 och sen Buda i februari, pågick ett in-<br />

trikat diplomatiskt spel som utgjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t politiska<br />

ramverk inom vilket Wallenberg och andra neutrala<br />

diplomater agera<strong>de</strong>. Deras förmåga att hjälpa tog<br />

sig främst två uttryck. Det första handla<strong>de</strong> om <strong>de</strong>n<br />

principiella ”extraterritorial-rätten”, som innebar<br />

men inte kun<strong>de</strong> garantera att många byggna<strong>de</strong>r<br />

runtom i Budapest (förutom själva beskickning-<br />

arna), åtnjöt åtminstone formell säkerhet undan<br />

pilkorsarnas härjningar. Det andra uttrycket var<br />

användningen av en diplomatisk metod som bäst<br />

beskrivs som ”byråkratiskt motstånd”. Det innebar<br />

att neutrala diplomater, och särskilt Wallenberg, på<br />

Budapests gator dagligen, på <strong>de</strong>t mest dramatiska<br />

vis, använ<strong>de</strong> sig av sin diplomatiska immunitet för<br />

att skydda människor – i <strong>de</strong>t här fallet Budapests<br />

judar – undan <strong>de</strong> mordiska härjningståg som bå<strong>de</strong><br />

pilkorsar-ligister och tyska ”skrivbordsmördare”<br />

utsatte <strong>de</strong>m för. Det vill säga, <strong>de</strong>ras erkända status<br />

som neutrala diplomater innebar ett minimum av<br />

skydd mot antisemiternas lust att döda <strong>de</strong> europe-<br />

iska judarna un<strong>de</strong>r Förintelsen. Taktiken får sin mest<br />

dramatiska belysning i Budapest mellan 1944 och<br />

1945, men har använts bå<strong>de</strong> tidigare och senare av<br />

svenska diplomater, un<strong>de</strong>r ledning av Utrikesrå<strong>de</strong>t<br />

Gösta Engzell från Stockholm, och även av andra<br />

diplomater i <strong>de</strong>t ockupera<strong>de</strong> Europa, från slutet av<br />

1942 till slutet av kriget. Ironiskt nog led<strong>de</strong> <strong>de</strong>nna<br />

möjligen överraskan<strong>de</strong> politiska realitet även till en<br />

episod i slutet av <strong>de</strong>cember, då svenska diploma-<br />

ter skydda<strong>de</strong>s av tyska soldater medan <strong>de</strong>, alltså<br />

they continued to be recognized as such both by<br />

the Germans and the Hungarians. This situation<br />

caused more Jews than ever to seek urgently some<br />

measure of protection which the “good offices”<br />

of the Swedish, Swiss, Vatican and even Central<br />

American diplomats could still offer. Between<br />

mid-October and the final liberation first of Pest<br />

in January 1945 and then Buda in February, a com-<br />

plicated diplomatic minuet provi<strong>de</strong>d the political<br />

framework in which Wallenberg and other neutral<br />

diplomats acted. Their ability to help was manifest<br />

primarily in two ways. The first was through the<br />

principle of “extraterritoriality”, which implied<br />

but could not guarantee that many buildings<br />

throughout Budapest (apart from the legations<br />

themselves) enjoyed at least nominal security from<br />

the rampages of the Nyilas. The second was by uti-<br />

lizing a method of diplomacy which can usefully be<br />

<strong>de</strong>scribed as “bureaucratic resistance”. This meant<br />

that neutral diplomats, and Raoul Wallenberg most<br />

dramatically day after day on the streets of Buda-<br />

pest, put into service their diplomatic status as a<br />

way of protecting people – in this case the Jews of<br />

Budapest against the mur<strong>de</strong>rous ravages of both<br />

Arrow Cross thugs and German “<strong>de</strong>sk-top” killers.<br />

That is, their recognized status as neutral diplomats<br />

provi<strong>de</strong>d a modicum of protection against the urge<br />

of antisemites to kill Jews in Europe during the<br />

Holocaust. This tactic is apparent most dramati-<br />

cally in Budapest in 1944-45, but had in fact hap-<br />

pened elsewhere both before and after. Swedish<br />

diplomats, led by Foreign Counsellor Gösta Engzell<br />

from Stockholm and practised by others through-<br />

out the occupied continent between late 1942 until<br />

the end of the war. This perhaps surprising political<br />

reality even led, rather ironically, to an episo<strong>de</strong> in<br />

late December in which Swedish diplomats were<br />

protected by German troops as they, the Swe<strong>de</strong>s,<br />

worked to protect Jews. This happened because<br />

Germany was the occupying power in the city and<br />

diplomatic convention empowered the Swe<strong>de</strong>s to<br />

call upon the Germans to protect them!<br />

Not only did Wallenberg ri<strong>de</strong> through the streets<br />

of Budapest trying to help Jews, he and other<br />

diplomats also continued visiting their German and<br />

Hungarian counterparts in a generally successful<br />

effort to maintain this vital but fragile diplomatic<br />

“protective space” for at least some of their<br />

increasingly <strong>de</strong>sperate charges. Contrary to the<br />

commonly accepted picture, neither Wallenberg<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

51


svenskarna, arbeta<strong>de</strong> med att skydda judar. Detta<br />

kun<strong>de</strong> inträffa eftersom Tyskland uppträd<strong>de</strong> som<br />

ockupationsmakt i sta<strong>de</strong>n, och svenskarna ha<strong>de</strong><br />

därför rätt att enligt diplomatisk konvention be-<br />

gära skydd av tyskarna!<br />

Wallenberg korsa<strong>de</strong> inte endast Budapests gator<br />

i sina försök att hjälpa judar; han och andra diplo-<br />

mater fortsatte att besöka sina tyska och ungerska<br />

motsvarigheter och lycka<strong>de</strong>s på <strong>de</strong>t hela taget i<br />

sina ansträngningar att upprätthålla <strong>de</strong>nna livs-<br />

viktiga men sköra ”skyddszon”, för åtminstone<br />

några av sina alltmer <strong>de</strong>sperata skyddslingar.<br />

I motsats till <strong>de</strong>n allmänt acceptera<strong>de</strong> bil<strong>de</strong>n<br />

lycka<strong>de</strong>s varken Wallenberg eller andra neutrala<br />

diplomater skydda ”alla judar” i Budapest, även<br />

om <strong>de</strong> säkert ha<strong>de</strong> velat göra <strong>de</strong>t.<br />

Wallenberg, som ständigt besvara<strong>de</strong> nya nödrop,<br />

använ<strong>de</strong> sin diplomatiska status på ett modigt<br />

och fantasifullt sätt för att skydda ett antal judar<br />

undan faran. Raouls starka personlighet lyste klart<br />

un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> här veckorna. Hans karismatiska djärv-<br />

het betyd<strong>de</strong> mycket, och hans hjältelika insats räd-<br />

da<strong>de</strong> många liv. Det är just <strong>de</strong>n här ti<strong>de</strong>n och <strong>de</strong><br />

här insatserna som så många överlevan<strong>de</strong> minns,<br />

och <strong>de</strong>n outtröttlige unge svensken blev ome<strong>de</strong>l-<br />

bart en hjälte bland Budapests belägra<strong>de</strong> judar.<br />

Det är för <strong>de</strong>n tapperhet och mod han visa<strong>de</strong> prov<br />

på, mellan oktober 1944 och januari 1945, som vi<br />

minns och hedrar Raoul Wallenberg idag.<br />

Un<strong>de</strong>r hans nära sju måna<strong>de</strong>r i Budapest arbe-<br />

ta<strong>de</strong> Wallenberg mycket nära ett antal ledan<strong>de</strong><br />

representanter för judarna i Budapest, och sedan<br />

pilkorsarna gripit makten arbeta<strong>de</strong> <strong>de</strong> ännu<br />

närmare varandra. Han bidrog med ledarskap<br />

och visst diplomatiskt skydd, och <strong>de</strong> gav honom<br />

sitt förtroen<strong>de</strong> och kunskap om <strong>de</strong> lokala förhål-<br />

lan<strong>de</strong>na. Information kun<strong>de</strong> nå Wallenberg vid<br />

vilken tid som helst på dygnet, och han kasta<strong>de</strong> sig<br />

ome<strong>de</strong>lbart in i vad han visste skulle vara en farlig<br />

och nervpåfrestan<strong>de</strong> situation, där pilkorsar-mi-<br />

lis – en <strong>de</strong>l tonåringar, andra berusa<strong>de</strong>, <strong>de</strong>sperata<br />

och våldsamma män – tvinga<strong>de</strong> livrädda judar att<br />

lämna <strong>de</strong>n relativa säkerhet <strong>de</strong>ras tillflyktsorter<br />

erbjöd. De ökända ”dödsmarscherna” i november<br />

och <strong>de</strong>cember, som organisera<strong>de</strong>s av ungrarna,<br />

led<strong>de</strong> till att tusentals dog på vägen mellan Buda-<br />

pest och <strong>de</strong>n österrikiska gränsen. Tusentals andra<br />

tvinga<strong>de</strong>s in i överfulla ”ju<strong>de</strong>hus” runtom i Buda-<br />

52 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

nor other neutral diplomats were able to protect<br />

“all the Jews” of Budapest – even though they<br />

probably would have wanted to do so.<br />

Responding to one emergency call after another,<br />

Wallenberg bravely and imaginatively utilized<br />

his diplomatic status to shield some Jews from<br />

danger. The strength of his personality was on<br />

full display during these weeks; his charismatic<br />

boldness ma<strong>de</strong> a difference, and his heroic efforts<br />

saved many lives. In<strong>de</strong>ed, it is this time and these<br />

actions that so many survivors remember, and the<br />

in<strong>de</strong>fatigable young Swe<strong>de</strong> became an instant<br />

hero for the beleaguered Jews of Budapest. It is<br />

for his bravery and boldness between October<br />

1944 and January 1945 that we remember and<br />

honour Raoul Wallenberg today.<br />

Throughout his almost seven months in Budapest<br />

Wallenberg worked very closely with a number of<br />

leading individuals from Budapest’s Jewish com-<br />

munity. After the Arrow Cross seized power they<br />

worked together even more closely. He provi<strong>de</strong>d<br />

them with lea<strong>de</strong>rship and a measure of diplomatic<br />

protection, and they provi<strong>de</strong>d him with their trust<br />

and knowledge of the local situation. Information<br />

would reach Wallenberg at any time of the day or<br />

night, and he would rush out into what he knew<br />

would be a dangerous, nerve-racking situation<br />

where Nyilas miltiamen – some teenagers, others<br />

drunk, <strong>de</strong>sperate and violent men – forced terri-<br />

fied Jews from the relative safety of their shelters.<br />

The infamous “<strong>de</strong>ath marches” of November and<br />

December organized by the Hungarians killed<br />

thousands along the road between Budapest<br />

and the Austrian bor<strong>de</strong>r. Thousands of others were<br />

forced into already overcrow<strong>de</strong>d “Jewish houses”<br />

located throughout Budapest or, later, into the<br />

ghetto hastily formed in the middle of Pest, in<br />

which eventually some 70,000 Jews would suffer<br />

the last weeks of the war in horrible conditions.<br />

Many others were shot on the spot by the Arrow<br />

Cross or marched to the quays of the Danube river<br />

by sadistic party members, to be either shot into<br />

the water, or worse, pushed living but bound into<br />

the frigid waters to drown to <strong>de</strong>ath.<br />

Wallenberg did what was humanly possible to do,<br />

sometimes even more. Yet even he grew weary at<br />

times, <strong>de</strong>spairing that he might fail to surmount<br />

the challenge history had presented him with.<br />

“There is a power cut – that is all we need in this


Raoul Wallenbergs svenska<br />

diplomatpass.<br />

Raoul Wallenberg’s Swedish<br />

diplomatic passport.<br />

Inskrivningskortet vid ankomsten till<br />

Lubjanka-fängelset 6 februari 1945. Som<br />

yrke anges diplomatisk observatör.<br />

Registry card on arrival at Lubjanka 6<br />

February, 1945. Un<strong>de</strong>r occupation is listed<br />

diplomatic observer.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

53


pest eller blev senare skicka<strong>de</strong> till <strong>de</strong>t getto som<br />

hastigt inrättats i centrala Pest, där till slut cirka<br />

70 000 judar, un<strong>de</strong>r fruktansvärda villkor, skulle<br />

tvingas leva un<strong>de</strong>r krigets sista veckor. Många an-<br />

dra sköts på fläcken av pilkorsarna eller tvinga<strong>de</strong>s<br />

av sadistiska partimedlemmar att marschera ner<br />

till Donaus kajer, där <strong>de</strong> sköts och föll i vattnet eller<br />

– ännu värre – knuffa<strong>de</strong>s levan<strong>de</strong> men bundna ner<br />

i <strong>de</strong>t iskalla vattnet för att drunkna.<br />

Wallenberg gjor<strong>de</strong> allt <strong>de</strong>t en människa kan<br />

göra, och ibland lite till. Men även han kän<strong>de</strong> sig<br />

emellanåt missmodig och misströsta<strong>de</strong> om sin<br />

förmåga att klara av <strong>de</strong>n utmaning som historien<br />

ha<strong>de</strong> dukat upp för honom. ”Det är strömavbrott<br />

– precis vad vi behöver mitt i <strong>de</strong>n här soppan. Det<br />

står dussintals människor runtom mig, alla med<br />

angelägna ären<strong>de</strong>n, så jag vet inte vem jag ska<br />

vända mig till först med råd.”<br />

Trots <strong>de</strong>t enorma tryck han utsattes för lät sig<br />

Wallenberg inte avskräckas, och hans passione-<br />

ra<strong>de</strong> önskan att hjälpa avtog inte. I enlighet med<br />

<strong>de</strong>n person han var, förblev Wallenberg medveten<br />

om att han befann sig mitt i ett historiskt ske<strong>de</strong><br />

som sakna<strong>de</strong> motstycke, och sannolikt aldrig<br />

skulle återkomma un<strong>de</strong>r hans levnad. Han var<br />

medveten om att han var omgiven av tragedier,<br />

men triv<strong>de</strong>s likafullt, som han skriver, med alla<br />

utmaningar och äventyr. Tidigt i <strong>de</strong>cember skrev<br />

han att, ”Situationen är riskabel och spänd, och<br />

min arbetsbörda är i <strong>de</strong>t närmaste övermänsklig.<br />

I sta<strong>de</strong>n härjar banditer, som slår, torterar och<br />

skjuter människor. Bara bland mina medarbetare<br />

har <strong>de</strong>t förekommit fyrtio fall av kidnappning och<br />

misshan<strong>de</strong>l. På <strong>de</strong>t hela taget är vi vid gott mod<br />

och glä<strong>de</strong>r oss åt stri<strong>de</strong>n.”<br />

I takt med att ryssarna fortsatte att rycka närmare<br />

öka<strong>de</strong> <strong>de</strong>sperationen hos Budapests försvarare,<br />

och <strong>de</strong> besluta<strong>de</strong> att mörda så många judar <strong>de</strong><br />

kun<strong>de</strong> före slutet. Härjningarna fortsatte runtom<br />

i sta<strong>de</strong>n, och <strong>de</strong> ökända ”dödsmarscherna”<br />

kräv<strong>de</strong> tusentals liv bland män, kvinnor och<br />

barn som tvinga<strong>de</strong>s att marschera un<strong>de</strong>r svåra<br />

vintriga förhållan<strong>de</strong>n, på väg till, som man sa<strong>de</strong>,<br />

”försvarsarbete”. Wallenberg bruka<strong>de</strong>, ibland i<br />

sällskap med Per Anger, köra i ilfart längs vägen,<br />

för att försöka rädda så många av sina ”svenska<br />

medborgare” som möjligt. Han, Anger och <strong>de</strong>-<br />

ras ungerska judiska kamrater storma<strong>de</strong> in på<br />

54 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

great mess. Dozens of people are standing around<br />

me, everyone with pressing questions, so that I<br />

don’t know to whom to reply and advise first.”<br />

Yet even these enormous pressures did not <strong>de</strong>ter<br />

him or diminish his passionate <strong>de</strong>sire to help.<br />

True to his character, he remained aware that he<br />

was in the middle of an historic, unprece<strong>de</strong>nted<br />

situation unlikely ever to be repeated in his life.<br />

He knew there was tragedy all around him, yet he<br />

continued, he tells us, to enjoy the challenge and<br />

adventure of it all. Early in December he wrote that,<br />

“The situation is risky and tense, and my workload<br />

almost superhuman. Thugs are roaming around<br />

the city, beating, torturing, and shooting people.<br />

Among my staff alone there have been forty cases<br />

of kidnapping and beatings. On the whole we are in<br />

good spirits and enjoying the fight.” [”Situationen<br />

är riskabel och spänd, och min arbetsbörda är i <strong>de</strong>t<br />

närmaste övermänsklig. I sta<strong>de</strong>n härjar banditer,<br />

som slår, torterar och skjuter människor. Bara bland<br />

mina medarbetare har <strong>de</strong>t förekommit fyrtio fall av<br />

kidnappning och misshan<strong>de</strong>l. På <strong>de</strong>t hela taget är vi<br />

vid gott mod och glä<strong>de</strong>r oss åt stri<strong>de</strong>n.”]<br />

As the Russians pressed closer, Budapest’s <strong>de</strong>fend-<br />

ers became more and more <strong>de</strong>sperate, <strong>de</strong>termined<br />

to mur<strong>de</strong>r as many Jews as they could before the<br />

end. Depredations continued throughout the city,<br />

and the infamous “<strong>de</strong>ath marches” claimed the<br />

lives of thousands of men, women and children<br />

who were forced to march in brutal wintry condi-<br />

tions towards what they were told was “<strong>de</strong>fence<br />

labour”. Wallenberg, sometimes accompanied by<br />

Per Anger, would race in a car along the route, try-<br />

ing to save as many of their “Swedish citizens” as<br />

possible. He, Anger and their Hungarian Jewish<br />

comra<strong>de</strong>s would burst into train stations, brick-<br />

yards, barns and other way stations along the road,<br />

confronting those tormenting their innocent vic-<br />

tims loudly and with great drama. During these<br />

not infrequent confrontations, he argued with<br />

the perpetrators, boldly and firmly stating that<br />

his “fellow citizens” were un<strong>de</strong>r the protection<br />

of the Swedish government and thus not liable<br />

to continued maltreatment. Sometimes the Jews<br />

had papers with them which would “prove” this<br />

connection, at other times – witnesses tell us<br />

– Wallenberg’s forceful personality convinced the<br />

hunters to let their prey go. Sadly, some he saved<br />

on one occasion were mur<strong>de</strong>red later, but he never<br />

gave up, and he never ceased fighting to save lives.


Tom Veres var fotograf och tog många bil<strong>de</strong>r<br />

järnvägsstationer, tegelbruk, i lador och andra<br />

ställen längs vägen, där <strong>de</strong> på ett mycket ljudligt<br />

och dramatiskt sätt konfrontera<strong>de</strong> <strong>de</strong>m som plå-<br />

ga<strong>de</strong> sina oskyldiga offer. Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong>ssa inte sällan<br />

förekomman<strong>de</strong> konfrontationer, argumentera<strong>de</strong><br />

Wallenberg med förövarna och <strong>de</strong>klarera<strong>de</strong> med<br />

mod och fasthet att hans ”landsmän” stod un<strong>de</strong>r<br />

<strong>de</strong>n svenska regeringens beskydd, och därför inte<br />

kun<strong>de</strong> fortsätta att behandlas illa. Ibland ha<strong>de</strong> ju-<br />

darna papper på sig som ”bevisa<strong>de</strong>” kopplingen<br />

till Sverige, medan vid andra tillfällen – berättar<br />

vittnen – var <strong>de</strong>t Wallenbergs starka personlighet<br />

som fick jägarna att släppa sina byten. Tragiskt<br />

nog mörda<strong>de</strong>s senare några av <strong>de</strong>m han tidigare<br />

ha<strong>de</strong> räddat, men Wallenberg gav aldrig upp, och<br />

han sluta<strong>de</strong> aldrig att kämpa för att rädda liv. Till<br />

och med när ryssarna börja<strong>de</strong> omringa Budapest<br />

och riskerna öka<strong>de</strong> dramatiskt, så fatta<strong>de</strong> Wallen-<br />

berg och <strong>de</strong> andra svenska diplomaterna beslutet<br />

att stanna kvar i sta<strong>de</strong>n, fullt medvetna om hur<br />

farlig situationen var.<br />

med dold kamera.<br />

Även när anarkin ha<strong>de</strong> börjat gripa omkring sig i<br />

Budapest fann Wallenberg tid att tänka på framti-<br />

<strong>de</strong>n. Han förblev <strong>de</strong>n tillgivne sonen som trots <strong>de</strong>t<br />

stora avstån<strong>de</strong>t höll kontakten, samtidigt som han<br />

beklaga<strong>de</strong> för sin mor att han, naturligt nog, knap-<br />

past kun<strong>de</strong> finna någon tid att skriva till henne. I<br />

hans sista kända brev hem, vilket han diktera<strong>de</strong><br />

på tyska, beklaga<strong>de</strong> han att han inte skrev mer,<br />

men försäkra<strong>de</strong> henne att trots att han måd<strong>de</strong><br />

bra kun<strong>de</strong> han ändå inte förutspå när han skulle<br />

Tom Veres was a photographer, who took many<br />

pictures using a hid<strong>de</strong>n camera.<br />

Even as the Russians began their encirclement of<br />

Budapest and the dangers dramatically increased,<br />

Wallenberg and the other Swedish diplomats<br />

ma<strong>de</strong> the <strong>de</strong>cision to stay in the city, fully aware<br />

of how hazardous the situation was.<br />

Even as Budapest plunged into anarchy, Wallenberg<br />

found time to think of the future, remaining the<br />

<strong>de</strong>voted son communicating from afar, yet lament-<br />

ing to his mother that he found – naturally enough<br />

– almost no time to write her. In his last known let-<br />

ter home, which he dictated in German, he regret-<br />

ted not writing more, assuring her that though he<br />

remained well, he could not predict when he would<br />

be able to return home to Stockholm. “I really don’t<br />

know when I’ll be able to make it up to you for my<br />

silence. […] I have a feeling that it will be difficult<br />

to leave after the [Russian] occupation, so I doubt<br />

I will get to Stockholm before Easter. […] I will try<br />

to return home as soon as possible. It is simply<br />

not possible to make plans at the moment. I really<br />

thought I would be with you for Christmas. […] The<br />

enormous amount of work makes the time pass<br />

quickly, and I am often invited to late-night feasts<br />

of roast suckling pig and other Hungarian special-<br />

ties.” [”Jag vet verkligen inte när jag ska kunna<br />

gottgöra dig för min tystnad. […] Jag har en känsla<br />

av att <strong>de</strong>t kommer att bli svårt att åka härifrån efter<br />

[<strong>de</strong>n ryska] ockupationen, så jag betvivlar att jag<br />

kommer till Stockholm före påsktid. […] Jag försöker<br />

komma hem så fort som möjligt. Det är helt enkelt<br />

inte möjligt att planera för tillfället. Jag trod<strong>de</strong> verk-<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

55


kunna återvända hem till Stockholm. ”Jag vet<br />

verkligen inte när jag ska kunna gottgöra dig för<br />

min tystnad. […] Jag har en känsla av att <strong>de</strong>t kom-<br />

mer att bli svårt att åka härifrån efter [<strong>de</strong>n ryska]<br />

ockupationen, så jag betvivlar att jag kommer till<br />

Stockholm före påsktid. […] Jag försöker komma<br />

hem så fort som möjligt. Det är helt enkelt inte<br />

möjligt att planera för tillfället. Jag trod<strong>de</strong> verk-<br />

ligen att jag skulle vara hos dig till julen. […] Den<br />

enorma arbetsbördan får ti<strong>de</strong>n att gå snabbt, och<br />

jag är ofta bju<strong>de</strong>n på sena kvällsfester med grillad<br />

spädgris och andra ungerska specialiteter.”<br />

Wallenberg fortsatte att arbeta hela vägen fram<br />

till <strong>de</strong>t plågsamma slutet i Budapest, och visa<strong>de</strong><br />

prov på en närmast övermänsklig uthållighet och<br />

energi. De sista veckorna före befrielsen var kan-<br />

ske <strong>de</strong> farligaste för honom, och han tillbringa<strong>de</strong><br />

några av <strong>de</strong> sista nätterna undangömd i ett bank-<br />

valv i Pest. Ändå fortgick hans ansträngningar att<br />

rädda sina ”skyddslingar” undan pilkorsarnas sista<br />

försök att mörda <strong>de</strong>m, som när några tyskar och<br />

ungrare i sista minuten planera<strong>de</strong> att storma <strong>de</strong>t<br />

kortliva<strong>de</strong> gettot i centrala Pest, med uppsåtet att<br />

slakta så många judar <strong>de</strong> kun<strong>de</strong> innan ryssarna<br />

anlän<strong>de</strong>. En vanligt förekomman<strong>de</strong> tanke är att<br />

Wallenberg ”rädda<strong>de</strong>” gettot, men <strong>de</strong>t är en över-<br />

drift. Mer sannolikt är att ome<strong>de</strong>lbart före <strong>de</strong>n<br />

planera<strong>de</strong> attacken – som inom parentes inte<br />

kun<strong>de</strong> ha utplånat gettot, även om många skulle<br />

ha gått un<strong>de</strong>r – led<strong>de</strong> en serie omständigheter till<br />

att planen omintetgjor<strong>de</strong>s. Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> anarkistiska<br />

förhållan<strong>de</strong>n som då råd<strong>de</strong> bidrog Wallenbergs<br />

aktiva närvaro till <strong>de</strong>n lyckliga utgången.<br />

Un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> här sista dagarna var Wallenberg avsku-<br />

ren från sina landsmän; <strong>de</strong> förblev kvar i Buda, nära<br />

<strong>de</strong>n svenska beskickningen, medan han befann sig<br />

på andra sidan flo<strong>de</strong>n i Pest. Ryssarna bröt sig först<br />

igenom sta<strong>de</strong>ns försvar runt Pest, och <strong>de</strong>t verkar<br />

som om Wallenberg ansåg <strong>de</strong>t lämpligt att ta kon-<br />

takt med <strong>de</strong>m. Det är tydligt att han trod<strong>de</strong> att hans<br />

ställning som diplomat skulle skydda honom, som<br />

<strong>de</strong>n fram till <strong>de</strong>ss ha<strong>de</strong> gjort i konfrontationerna<br />

med <strong>de</strong> tyska och ungerska nazisterna. Enligt vitt-<br />

nen kontakta<strong>de</strong> Wallenberg <strong>de</strong> framryckan<strong>de</strong> ryska<br />

trupperna, samtidigt som han fortsatte samarbetet<br />

med sina ungersk-judiska kolleger.<br />

Det rå<strong>de</strong>r visshet bland ett flertal överlevan<strong>de</strong> om<br />

att Raoul Wallenberg senast sågs i Pest <strong>de</strong>n 17 ja-<br />

56 raoul wallenberg one man can make a difference<br />

ligen att jag skulle vara hos dig till julen. […] Den<br />

enorma arbetsbördan får ti<strong>de</strong>n att gå snabbt, och<br />

jag är ofta bju<strong>de</strong>n på sena kvällsfester med grillad<br />

spädgris och andra ungerska specialiteter.”]<br />

Wallenberg kept working through to the very<br />

end of Budapest’s agonies, displaying an almost<br />

superhuman stamina and energy. The last weeks<br />

before liberation were perhaps the most danger-<br />

ous for him, and he spent some of his last nights<br />

sheltering in a bank vault in Pest. Yet his efforts<br />

never ceased to shield “his protectees” from the<br />

last mur<strong>de</strong>rous efforts of the Nyilas. One such<br />

effort was the last minute plan hatched by some<br />

Germans and Hungarians to storm the short-<br />

lived ghetto located in central Pest. They sought<br />

to slaughter as many Jews as they could before the<br />

Russians arrived. It has commonly been thought<br />

that Wallenberg “saved” the ghetto, but this is<br />

an exaggeration. More likely is the fact that im-<br />

mediately prior to the planned assault, which in<br />

any case could not have “annihilated” the ghetto<br />

even if many would have perished, a combination<br />

of circumstances combined to halt the attempt. In<br />

those anarchic days Wallenberg’s active presence<br />

indirectly contributed to this fortunate fact.<br />

In those last days Wallenberg was cut off from his<br />

fellow Swe<strong>de</strong>s. They remained in Buda close to the<br />

Legation while he was across the river in Pest. And<br />

because the Russians first penetrated the city’s<br />

<strong>de</strong>fences around Pest, he seems to have <strong>de</strong>ci<strong>de</strong>d<br />

that contacting them would be helpful. He clearly<br />

believed that his diplomatic status would protect<br />

him, as it had to that point in confrontations with<br />

German and Hungarian nazis. Witnesses tell us<br />

that he contacted advancing Russian troops yet<br />

returned to Pest, continuing to work with his<br />

Hungarian Jewish colleagues.<br />

There is certainty among several survivors that<br />

Raoul Wallenberg was last in Pest on 17 January,<br />

1945, in what was known as the “international<br />

ghetto”. He had in the last few days been allowed<br />

to move around in the city with Russian escort, al-<br />

though as he now left with two officers he seemed<br />

uncertain, as we are told, “I don’t know if they are<br />

here to protect me or to guard me. I don’t know<br />

if I’m a guest or a prisoner.” [”Jag vet inte om <strong>de</strong>t<br />

är för att skydda mig eller att vakta mig. Jag vet<br />

inte om jag är gäst eller fånge.”] Some days later


nuari, i vad som kalla<strong>de</strong>s ”<strong>de</strong>t internationella get-<br />

tot”. Han ha<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> sista dagarna tillåtits åka<br />

runt i sta<strong>de</strong>n med rysk eskort, men när han nu gav<br />

sig av tillsammans med två officerare verka<strong>de</strong> han<br />

osäker. ”Jag vet inte om <strong>de</strong>t är för att skydda mig<br />

eller att vakta mig. Jag vet inte om jag är gäst eller<br />

fånge.” Ryssarna internera<strong>de</strong> några dagar senare i<br />

Buda <strong>de</strong> andra svenska diplomaterna, med <strong>de</strong> tilläts<br />

återvända till Stockholm i april 1945. Raoul Wallen-<br />

berg återvän<strong>de</strong> emellertid inte till Sverige, utan blev<br />

tragiskt nog tillfångatagen av ryssarna.<br />

Vi kommer förmodligen aldrig att få veta exakt<br />

hur många män, kvinnor och barn som Wallen-<br />

berg faktiskt rädda<strong>de</strong>. Siffran ”100 000” förknip-<br />

pas ofta med honom, men eftersom uppgiften<br />

inte kan verifieras och säkert är en överdrift, kan<br />

vi bortse från <strong>de</strong>n. Det exakta antalet är egent-<br />

ligen ganska oviktigt. Vi minns Wallenberg idag,<br />

och vi firar hans mod och hans ställningsta-<br />

gan<strong>de</strong> för livet, inte för att han rädda<strong>de</strong> ett visst<br />

antal judar, utan för att han bestäm<strong>de</strong> sig för att<br />

hjälpa <strong>de</strong>m när så många andra vän<strong>de</strong> sig bort.<br />

Den ungerske journalisten Jenö Levai som först<br />

teckna<strong>de</strong> Wallenbergs livsö<strong>de</strong> bara några år<br />

efter kriget, sammanfatta<strong>de</strong> sin skildring – som<br />

publicera<strong>de</strong>s i Sverige 1948 – på följan<strong>de</strong> vis: ”Den<br />

största bety<strong>de</strong>lsen har <strong>de</strong>t faktum att nazisterna<br />

och pilkorsarna inte fingo härja fritt – <strong>de</strong> voro<br />

tvungna att se, att varje <strong>de</strong>ras steg övervaka<strong>de</strong>s<br />

och följ<strong>de</strong>s av <strong>de</strong>n unge svenske diplomaten. […]<br />

De kun<strong>de</strong> inte handla fritt, <strong>de</strong> ställ<strong>de</strong>s till ansvar<br />

för <strong>de</strong> förföljdas och dödsdömdas liv.”<br />

Mysteriet kring Wallenbergs försvinnan<strong>de</strong> och<br />

martyrskap i Stalins Sovjet förblir i allt väsentligt<br />

olöst. Sedan Sovjetunionens fall har två officiella ut-<br />

redningar misslyckats med att besvara <strong>de</strong> två vikti-<br />

gaste frågorna. Varför tog ryssarna Wallenberg men<br />

undlät att släppa honom, som <strong>de</strong> gjor<strong>de</strong> med hans<br />

svenska kolleger? Och vilka är <strong>de</strong> exakta omstän-<br />

digheterna kring och orsaken till hans bortföran<strong>de</strong>?<br />

Den chockeran<strong>de</strong> likgiltighet som medlemmar av<br />

<strong>de</strong>n svenska regeringen visa<strong>de</strong> un<strong>de</strong>r <strong>de</strong> första<br />

kritiska åren sedan han ha<strong>de</strong> anhållits, förblir en<br />

nationell skandal som <strong>de</strong>t svenska samhället ännu<br />

inte har gått till botten med. Förlusten av <strong>de</strong>nna<br />

modiga människa för hans familj, för lan<strong>de</strong>t och<br />

resten av värl<strong>de</strong>n, efter att ha hjälpt så många<br />

andra, förblir – nära två generationer senare – en<br />

mänsklig tragedi av nästan klassiska mått.<br />

in Buda the Russians interned the other Swedish<br />

diplomats, but they returned in April 1945 to Stock-<br />

holm. Raoul Wallenberg, however, did not return<br />

to Swe<strong>de</strong>n with his colleagues, but was tragically<br />

captured by the Russians.<br />

We will probably never know exactly how many men,<br />

women and children Wallenberg actually saved. The<br />

figure of “100,000” is often associated with him, but<br />

since this can neither be verified and is surely exag-<br />

gerated, it can be discounted. The exact number is, in<br />

fact, quite unimportant. We remember Wallenberg<br />

today, and celebrate his courage and commitment to<br />

life not because he saved a specific number of Jews,<br />

but because he chose to help during a time when so<br />

many others turned away.<br />

Jenö Levai, the Hungarian journalist who first<br />

chronicled Wallenberg just a couple of years after<br />

the war en<strong>de</strong>d, conclu<strong>de</strong>d his account– which was<br />

published in Swe<strong>de</strong>n in 1948– in the following way:<br />

“The greatest significance [of his work] is the fact<br />

that the nazis and Nyilas were unable to <strong>de</strong>stroy<br />

freely – they were forced to look around, knowing<br />

that their every step was observed and followed<br />

by the young Swedish diplomat. […] They couldn’t<br />

act freely, they were held responsible for the lives<br />

of the persecuted and the con<strong>de</strong>mned.” [“Den<br />

största bety<strong>de</strong>lsen har <strong>de</strong>t faktum att nazisterna<br />

och pilkorsarna inte fingo härja fritt – <strong>de</strong> voro<br />

tvungna att se, att varje <strong>de</strong>ras steg övervaka<strong>de</strong>s<br />

och följ<strong>de</strong>s av <strong>de</strong>n unge svenske diplomaten. […]<br />

De kun<strong>de</strong> inte handla fritt, <strong>de</strong> ställ<strong>de</strong>s till ansvar<br />

för <strong>de</strong> förföljdas och dödsdömdas liv.”]<br />

They mystery of Wallenberg’s disappearance and<br />

martyrdom in Stalinist Russia remains essentially<br />

unsolved. Since the fall of the Soviet Union two<br />

official investigations have failed to answer the<br />

two most important questions. Why did the Rus-<br />

sians take him and not release him as they did<br />

his Swedish colleagues? And, what are the exact<br />

circumstances and cause of his capture? The<br />

shocking indifference shown by lea<strong>de</strong>rs of Swe-<br />

<strong>de</strong>n’s government in the first crucial years after his<br />

<strong>de</strong>tention remains a national scandal which Swed-<br />

ish society has yet to explore fully. The loss of that<br />

brave individual to his family, his country and the<br />

people of the world, after having helped so many<br />

others, remains – almost two generations later – a<br />

human tragedy of almost classic proportions.<br />

one man can make a difference raoul wallenberg<br />

57


Presentation av<br />

artikelförfattare<br />

tomas böhm<br />

Psykoanalytiker och författare. Tomas Böhm har<br />

analyserat Raoul Wallenbergs barndoms- och<br />

uppväxtår i utställningen samt utarbetat ett<br />

frågeformulär för utställningsbesökarna. Medlem<br />

i utställningskommittén.<br />

gabriel her<strong>de</strong>vall<br />

Arkitekt. Utställningens kreatör och formgivare.<br />

Medlem i utställningskommittén.<br />

yvonne jacobsson<br />

Musei- och ekonomichef vid Judiska Museet i<br />

Stockholm. Projektledare och utställningsansvarig.<br />

Medlem i utställningskommittén.<br />

nina lagergren<br />

Raoul Wallenbergs syster, som hängivet arbetat för<br />

att söka klarhet i Raouls ö<strong>de</strong> och stöttat museet<br />

genom hela planeringsstadiet och därtill välvilligt<br />

ställt material till utställningens förfogan<strong>de</strong>.<br />

paul a. levine<br />

Fil dr och lektor i Förintelsens historia vid Uppsala<br />

Universitet. Paul A. Levine är en av författarna till<br />

boken Om <strong>de</strong>tta må ni berätta, som publicera<strong>de</strong>s<br />

i samband med att Levan<strong>de</strong> Historia initiera<strong>de</strong>s<br />

av Sveriges statsminister Göran Persson. Paul<br />

A. Levine har skrivit samtliga historiska texter<br />

till utställningen och katalogen. Medlem av<br />

utställningskommittén.<br />

Presentation of writers<br />

in the catalogue<br />

Psychoanalyst and author. Tomas Böhm has<br />

analysed Raoul Wallenberg´s childhood and youth<br />

in the exhibition. He has prepared a questionnaire<br />

for visitors to the exhibition. Member of the<br />

exhibition team.<br />

Architect. Exhibition creator and <strong>de</strong>signer.<br />

Member of the exhibition team.<br />

Director and Treasurer of the Jewish Museum in<br />

Stockholm and Coordinator and Project Director for<br />

the exhibition. Member of the exhibition team.<br />

Raoul Wallenberg’s sister, who has <strong>de</strong>dicated<br />

her life to finding the truth of her brother’s fate.<br />

She has also been a committed supporter of the<br />

project and the museum, throughout the planning<br />

stage. Furthermore, Nina Lagergren has provi<strong>de</strong>d<br />

access to materials crucial to the exhibition.<br />

Ph. D. and Lecturer in Holocaust History at Uppsala<br />

University’s Programme for Holocaust and<br />

Genoci<strong>de</strong> Studies. Paul A. Levine co-wrote Tell Ye<br />

Your Children, a book about the Holocaust, which<br />

was published in Swe<strong>de</strong>n in conjunction with the<br />

launch of the Living History Project, initiated by<br />

the Swedish Prime Minister, Göran Persson. Paul A.<br />

Levine has written all historical texts, both for the<br />

exhibition and the catalogue. Levine is a member<br />

of the exhibition team.


jan lundvik<br />

Tidigare ambassadör och UD-tjänsteman, som<br />

un<strong>de</strong>r många år <strong>de</strong>ltagit i handläggningen av<br />

ären<strong>de</strong>t om Raoul Wallenbergs ö<strong>de</strong>. Medlem av<br />

svensk-ryska arbetsgruppen. Jan Lundvik forskar<br />

alltjämt vidare i fallet Raoul Wallenberg.<br />

ricki neuman<br />

Författare och journalist. Ricki Neuman har skrivit<br />

några av utställningstexterna, och redigerat andra.<br />

Medlem i utställningskommittén.<br />

lars norén<br />

Skribent, översättare. Har översatt samtliga texter<br />

till utställningen och katalogen.<br />

Och redigerat vissa.<br />

Former ambassador and civil servant. Ambassador<br />

Lundvik was for many years the Swedish Foreign<br />

Office official in charge of the Raoul Wallenberg<br />

case. He was also a member of the Swedish-<br />

Russian Working Group. Jan Lundvik continues<br />

his research into the fate of Raoul Wallenberg.<br />

Writer and journalist. Ricki Neuman has written<br />

some of the exhibition texts and acted as an<br />

editor. Member of the exhibition team.<br />

Writer, translator. Has translated all texts for the<br />

exhibition as well as the catalogue.<br />

And edited some.


a o u l w a l l e n b e r g<br />

one man can make a difference<br />

25/1-30/12 2004<br />

Hälsingegatan 2<br />

08-31 01 43<br />

www.judiska-museet.a.se

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!