r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

gärning? Varför inte svenskarna, eller ungrarna, el-
ler judarna? Eller den judiska staten? Eller FN? Och
varför tog det så lång tid?
Somliga menar att Wallenberg blev faderlös två
gånger. Först när hans far avlider några månader
innan sonen föds i augusti 1912, och sedan när han
själv blir tillfångatagen i januari 1945.
Kanske hade Wallenberg kunnat räddas till efter-
världen, om mer hade gjorts, och tidigare. Misstag,
oklarheter, ointresse och rädsla har medverkat till
vår otydliga bild av den svenske diplomaten.
Två andra förebilder från samma sekel, Mahatma
Gandhi och Martin Luther King, förefaller vara
räddade till eftervärlden, och kan förhoppnings-
vis nyttjas som modeller för kommande gene-
rationer.
De existerar i form av ljudupptagningar och doku-
mentärfilmer, deras ungdomsår präglas vid flera
tillfällen av det kommande uppdraget, och de dör
båda en våldsam död, ihjälskjutna av fienden. En
betydligt bättre kombination av omständigheter,
om man vill bli ihågkommen.
I Wallenbergs fall vet vi inte ens om, och i så fall
när, var och varför han dog. Å andra sidan, Gandhi
och King stod upp för indierna och de svarta i USA,
de stred för sitt folk, under det att Wallenberg
slogs för ”den andre”, och det i dubbel bemärkelse;
han riskerade sitt liv för en främmande nation i
ett främmande land. På så vis framstår han som
ett annat slags hjälte, en mer modern, en världs-
medborgare, och därmed minst lika viktig som
”nationalisterna” Gandhi och King.
I jämförelse med deras väl dokumenterade livs-
historier ter sig tyvärr berättelsen om Wallenberg
som en avlägsen saga. Hjälten anas, visst, men för
det mesta i dis och dimma, och ytterst sällan möj-
lig att helt urskilja.
Att rädda Raoul Wallenberg till eftervärlden är
eventuellt ett omöjligt projekt. Men vi borde
försöka. Han är för viktig att ge upp.
18 raoul wallenberg one man can make a difference
This in itself is remarkable. How come the Amer-
icans were the ones to acknowledge his deeds?
Why not the Swedes, or the Hungarians, or the
Jews? Or even the Jewish state? Or the UN? And
why did it take so long?
Some people are of the opinion that Wallenberg
lost his father twice. First when his father died a
couple of months before Raoul was born in Au-
gust, 1912. And then when he himself was captured
in January, 1945.
Perhaps Wallenberg could have been saved for
posterity, if more had been done, and earlier.
Mistakes, confusion, a lack of interest, and fear
have contributed to the fuzzy image we have of
the Swedish diplomat.
Two other heroes of the same century, Mahatma
Gandhi and Martin Luther King, both seem to be
saved for posterity, and may hopefully serve as
models for later generations.
Gandhi and King exist in the form of sound record-
ings and documentary films, their youth is on sev-
eral occasions shaped by their mission to be, and
they both died a violent death, shot dead by the
enemy. A far better combination of circumstances,
if you want to be remembered.
In the case of Wallenberg we do not even know
if he is dead, let alone when and where. Or why.
Gandhi and King stood up for the Indian people
and the black people in the United States, respec-
tively. They fought for their own people, while Wal-
lenberg took the side of “the other”, in two ways:
He put his life at risk to save a foreign people, in a
foreign country. He must therefore be viewed as
another kind of hero and model, a more modern
one, a world citizen, just as important as the “na-
tionalists”, Gandhi and King.
Compared to their well-documented lives and
achievements, the story of Wallenberg, regret-
tably, is more akin to a distant fairytale. You sense
the hero, absolutely, but he is mostly veiled in a
kind of mist, and can rarely be made out clearly.
Saving Raoul Wallenberg for posterity, may be
an impossible task. But we ought to try. He is too
important to lose.