r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

uppdraget i Budapest. I förhand kan det vara
svårt att säga att en viss person kommer att
göra det Raoul Wallenberg gjorde. Men i efterhand
– i retrospekt – kan man tänka sig faktorer som
bidrog till att han blev den han blev. Som oftast
handlar det om att vara rätt person vid rätt
tidpunkt på rätt plats.
Redan tidigt i livet tycks Raouls liv ha präglats av
den döde fadern och av att komma från en speciell
familj som hade viktiga uppdrag att förverkliga.
Hans mor förefaller också ha varit kärleksfull och
visat honom stort engagemang, något som är
nödvändigt för att från början utveckla en god
självkänsla. Modern skriver hur Raoul som liten
undrat över varför han inte hade någon pappa. I
sin sorg försökte han också trösta både sig själv
och modern. ”Vi få vara glada och tacksamma
ändå.” Modern berättade också för honom vad
pappan hade önskat från det barn han aldrig
fick se: ”...[att han] blir en snäll och god och enkel
människa.” Något som Raoul tycks ha uppfattat
redan som liten som ett fortsatt band till den
döde fadern.
Farfaderns förväntningar blir också en fortsätt-
ning på denna strävan att göra fadern och famil-
jen stolta över honom. Raoul träffar farfadern för
första gången vid fyra års ålder, alltså en lång
period av uppladdning tills han fick träffa famil-
jens fadersfigur, som han inte vill släppa ur sikte
igen. Farfadern beskriver i brevet till svågern hur
han utbildat Raoul till man. Hans finger tycks
finnas med under hela Raouls uppväxt. Även om
Raoul knorrar ibland, så är han beroende av att
farfadern planerar framtiden tillsammans med
honom.
Farfadern tänker ut ett passande yrke, arkitektens.
Han bestämmer sig för en amerikansk uppfostran
för att åstadkomma självständighet. Här finns an-
tagligen också farfaderns motsättning med Mar-
cus Wallenberg i bakgrunden. Raoul ska bli den
självständige grundaren av den nya Orientbanken
och behöver en internationell utbildning. ”Sverige
är för lågt i tak”, säger farfadern och syftar kanske
både på det låga familjetaket hos Marcus och på
affärsvärlden i allmänhet. Raoul är identifierad
med farfaderns önskan att bygga nytt och blir
imponerad av amerikanernas ”vilja att bygga”
skyskrapor. Han tränar sig i förhandlingsförmåga
the end. It may be difficult to tell, in advance, that
a certain person will do what Raoul Wallenberg
did. But in retrospect one can conceive of factors
that contributed to making him what he became.
As in most cases, it is a question of being the right
person, at the right time, and at the right place.
Even at a young age Raoul’s life seems to have
been conditioned by the deceased father, and
being part of a special family that had important
missions to undertake. His mother seems to have
been a loving person and to have taken a great
interest in him, something that is necessary to
foster good self-esteem. His mother writes how
Raoul as a little boy was wondering why he did
not have a father. In his grief he tried to console
both himself and his mother: “We must be happy
and grateful, anyway.” Raoul’s mother also told
him what his father had wanted from the child
he never had the chance to see: “…[that he] would
be a kind and good and humble person.” This Raoul
seems to have viewed, already as a young child, as
a lasting tie to the dead father.
His grandfather’s expectations also become a con-
tinuation of the effort to make his father and family
proud of him. Raoul meets his grandfather the first
time at age four, which meant he had a long build-
up period before meeting the family father figure, a
person he did not want to let out of his sight again.
The grandfather describes in the letter to his brother-
in-law how he has educated Raoul to become a man.
He seems to have a hand in the entire upbringing
of Raoul Wallenberg. Even if Raoul sometimes com-
plains, he is dependent on his grandfather planning
his future together with him.
His grandfather works out a suitable profession,
that of an architect, and he decides on an Ameri-
can education to foster independence. Here, in the
background, probably lurks his grandfather’s schism
with Marcus Wallenberg. Raoul is meant to be the
independent founder of the new Orientbanken,
and therefore needs an international education. “In
Sweden, you’re cut down to size,” says his grandfa-
ther and may be referring to both the family climate
with Marcus and Swedish business, in general.
Raoul identifies with his grandfather’s wish to build
something new and is impressed by the Americans’
“actual wanting to build” scyscrapers. He practises
negotiating and diplomacy, “to be able to couch your
one man can make a difference raoul wallenberg
31