r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

Recommendations

Info

ara av deras unika relation, utan också av sådant den unge mannen såg och upplevde under sina år utomlands. Månaderna i Sydafrika och däref- ter i Palestina vittnar om utvecklingen av en syn- nerligen intelligent, energisk och charmig men samtidigt känslig man. Att läsa hans livfulla och ofta långa och detaljrika brev väcker intresse och nyfikenhet; breven ger också en inblick i personen Raoul Wallenberg, som bara ett decennium senare skulle komma att skriva historia. Meningen med Wallenbergs vistelse i Kapstaden var att han skulle lära sig hur det går till i affärslivet, från grunden. Raoul utbildades av sin farfar för en mycket specifik yrkesroll i Sverige, även om miljön var ytterst osvensk. Trots att han befann sig så långt ifrån sin farfar kände sig Raoul tvungen att motivera varför han under den första tiden umgicks med landsmän. ”Jag vet att farfar invänder mot […] att jag är [för mycket] tillsammans med svenskar och detta skall jag undan för undan reparera.” Det nära förhållandet till farfadern och hur det påverkade Raoul belyses av den skriftväxling Raouls kärleksaffär med en amerikansk flicka han träffade vid universitetet gav upphov till. (Det är från breven oklart om Raoul verkligen hade ett 40 raoul wallenberg one man can make a difference experienced during his years outside of Sweden. His months in South Africa, and soon after in Palestine attest to the growth of a man with considerable intelligence, energy, charm and emotion. The reader of his letters is filled with interest and expectation when learning of him, for his descriptions of his life are always vivid, often lengthy – and thus full of fascinating de- tails – and a window into the soul of a man who would, a decade later, make history. Wallenberg’s Cape Town visit was meant to be a school where he would learn the “nuts and bolts” of business. He was being trained by his grandfather for a very specific career in Sweden, but in a most “un-Swedish” environment. Yet even though he was so far away from him, he had to defend his initial dependence on the company of his coun- trymen against his grandfather. “I know that you object to my hanging around with Swedes, and I will remedy this bit by bit.” [”Jag vet att farfar invänder mot […] att jag är [för mycket] tillsammans med svenskar och detta skall jag undan för undan reparera.”] The complexity of their relationship and its effect on Raoul is laid bare in an exchange concerning the love affair Raoul had, or did not have (it is unclear from the letters!), with an American girl while at university there. Raoul described the poignant letters of infatuation he was receiving from his unnamed Michigan admirer, and Gustaf misinter- preted what Raoul had written. He answered in anger and despair. “A young man with your pros- pects does not have time to tie himself down until he has had time to organize his life and his work. A young wife wants everything to revolve around her. She wants to be entertained and amused [...] A young man absorbed by his sexual urges pays no attention to these [important] considerations. He wants her body. He wants the pleasure of the moment, and she does nothing but offer it. [...] I assume that the fault is yours. You have not been Raoul väntar på farfar i Florens. Raoul waiting for his grandfather in Florence. careful and prudent. That is what makes the matter so tragic. […] You must not deprive your mother and me of our expectations for you.” [”En ung man med Dina förutsättningar har ej tid
förhållande eller inte.) Raoul beskrev de gripande kärleksbrev han mottagit från en icke namngiven beundrarinna från Michigan. Gustaf misstolkade vad sonsonen hade skrivit, och svarade honom med vrede och förtvivlan: ”En ung man med Dina förutsättningar har ej tid att binda sig förrän han hunnit att organisera sitt liv och sin verksamhet. En ung fru vill att allt skall egnas henne. Hon skall underhållas och roas. […] Alla dylika reflektioner bryr den av könsdrift uppfyllde unge mannen sig ej om. Han vill åt hennes kropp. Han vill njuta för stunden, och hon gör ej annat än att bjuda på den. […] I Ditt fall antar jag att felet är Ditt. Du har brustit i försiktighet och eftertanke. Det gör saken så tragisk. […] Du får ej fråntaga Din mor och mig vad vi av Dig förvänta.” Wallenberg telegraferade, fullt medveten om de förväntningar som ställdes på honom, till sin oroliga farfar: “Please don’t worry/ no complications/ […]”. Raoul försäkrade Gustaf att han alls inte hade tappat målet ur sikte. Händelsen gjorde att Raouls övertygelse om det ofelbara i den plan Gustaf hade lagt för honom började svikta, och han var heller inte säker på att det var vad han själv, en självständig 23-åring, önskade sig. Om det långsiktiga målet var att Wallenberg skulle lyckas och nå framgång inom svenskt affärsliv, så verkade det bakvänt att han inte tillbringade mer tid i Sverige. Raoul insåg att hans kunskaper om det svenska samhället i san- ning var begränsade, vilket han uttryckte: ”[…] jag anser att min allmänna känsla för Sverige har blivit något virrig då jag endast känner till svenskt skolliv men icke svenskt arbete, dels emedan jag tror och vet att jag bättre skulle kunna tillgodogöra mig lärdomarna härute om jag kände något bättre till produktionsförhållandena där hemma.” Wallenberg höll dock fast vid farfaderns plan, trots att han kände en större och större motvilja. Som överenskommet var lämnade han Sydafrika för yt- terligare oavlönat praktikarbete, den här gången på en bank i Haifa. Gustafs val var intressant av flera skäl, inte minst i ljuset av Raouls till synes negativa och okaraktäristiskt generaliserande intryck av de sydafrikanska judarna. På vägen till Palestina stannade han till i Nice, där han besökte sina farföräldrar, innan han i mars 1936 anlände till Mellanöstern. Där stötte han på ett exotiskt och sammansatt land med starka politiska spänningar, samtidigt som Europa chockerades av Hitlers åter- att binda sig förrän han hunnit att organisera sitt liv och sin verksamhet. En ung fru vill att allt skall egnas henne. Hon skall underhållas och roas. […] Alla dylika reflektioner bryr den av könsdrift uppfyllde unge mannen sig ej om. Han vill åt hennes kropp. Han vill njuta för stunden, och hon gör ej annat än att bjuda på den. […] I Ditt fall antar jag att felet är Ditt. Du har brustit i försiktighet och eftertanke. Det gör saken så tragisk. […] Du får ej fråntaga Din mor och mig vad vi av Dig förvänta.”] Fully aware of these expectations, Wallenberg tele- graphed his worried grandfather: “Please don’t worry/no complications […]”, assuring Gustaf that he remained focused on the task at hand. Following this episode Raoul began losing his total conviction that Gustaf’s plan for him was flaw- less and exactly what the independent 23-year-old wanted for himself. If the long-range idea was for Wallenberg to succeed and prosper in the Swedish business market, it made little sense to him that he did not spend more time in Sweden. He recog- nized that his understanding of Swedish society was in fact quite limited. “...I believe my general understanding of Sweden is a little confused, since I only know Swedish school life and not Swedish working life, while I also believe and know that I would learn more out here if I knew more about production at home.” [” jag anser att min allmänna känsla för Sverige har blivit något virrig då jag endast känner till svenskt skolliv men icke svenskt arbete, dels emedan jag tror och vet att jag bättre skulle kunna tillgodogöra mig lärdomarna härute om jag kände något bättre till produktionsförhål- landena där hemma.”] Yet Wallenberg adhered to his grandfather’s plan, although with growing resentment. As instructed he left South Africa bound for another unpaid in- ternship at a bank in Haifa. Gustaf’s choice was an interesting one for several reasons, not least when seen in light of Raoul’s apparently nega- tive, uncharacteristically generalized impression of South African Jews. On the way to Palestine he stopped briefly in Italy, visited his grandparents in Nice and arrived in the Middle East in March, 1936. There he found an exotic and complicated land experiencing serious political tensions at the same time that Europe was absorbing the shock of Hitler’s rearmament and move into the Rhineland. The threat that Nazi Germany posed one man can make a difference raoul wallenberg 41
Page 1 and 2: a o u l w a l l e n b e r g one man
Page 3 and 4: Judiska Museet i Stockholm tackar f
Page 5 and 6: senare utförde i Budapest? Hur var
Page 7 and 8: aoul Wallenberg föddes på Kappsta
Page 9 and 10: På skidutflykt med vänner. Andra
Page 11 and 12: mitt engagemang inleddes en grå h
Page 13 and 14: Raoul Wallenberg med sina medarbeta
Page 15 and 16: Inskrivningskortet vid ankomsten ti
Page 17 and 18: Vi äger inga ljudupptagningar, som
Page 19 and 20: Vem var han? Mina intryck var bara
Page 21 and 22: Och mitt i detta kaos - Raoul Walle
Page 23 and 24: Sammanfattning av den svensk-ryska
Page 25 and 26: one man can make a difference raoul
Page 27 and 28: Utdrag ur Staffan Söderbloms rappo
Page 29 and 30: Söderblom, spelade en viktig, för
Page 31 and 32: uppdraget i Budapest. I förhand ka
Page 33 and 34: Raoul Wallenberg - en hjälte i det
Page 35 and 36: ildade europeiska män (och en del
Page 37 and 38: esultat följt ungefär samma plan.
Page 39: Raoul Wallenberg med vänner i Syda
Page 43 and 44: läggning att positivt verka för n
Page 45 and 46: Tidigt 1942 fann Wallenberg slutlig
Page 47 and 48: Lutz. Alla var de väl införstådd
Page 49 and 50: dramatik och djupa tragedier, möte
Page 51 and 52: Wallenberg kastade sig villigt in i
Page 53 and 54: Raoul Wallenbergs svenska diplomatp
Page 55 and 56: Tom Veres var fotograf och tog mån
Page 57 and 58: nuari, i vad som kallades ”det in
Page 59 and 60: jan lundvik Tidigare ambassadör oc

r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?