r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

Recommendations

Info

studerat tidigare, men inte tillräckligt djupt. Jag är glad att utställningen givit mig en ny och djupare förståelse av denne mycket specielle man. Det har skrivits mycket om Wallenberg, men jag har valt att starkt förlita mig på den långa och fascinerande brevväxlingen mellan Raoul och hans farfar, och kompletterat med andra brev och diplomatiska rap- porter skrivna av Wallenberg, före och under hans tid i Budapest. De här dokumenten utgör en synnerligen intressant dokumentär källa, som ger oss en verklig insikt i en ung, priviligierad mans uppväxt – en man som senare skulle ta plats på historiescenen. Utifrån de här källorna är det lätt att förstå den dramatiska utvecklingen av hans liv, potentialen och det löftesrika hos en begåvad och intelligent män- niska, vars liv förändrades så grymt efter att han, fortfarande oförklarat, fängslades. De källor som har skapats av Wallenberg själv är, i själva verket, en sällsynt och betydelsefull gåva för en historiker. Sällsynt, för att vi sällan erbjuds en så tydlig bild av en människas utveckling till den individ som senare ska komma att skriva historia. Betydelsefull, för att Wallenbergs självporträtt – som han arbetade på under två decennier innan han åkte till Budapest, och medan han befann sig där – inte bara hjälper oss att bättre förstå vad han uträttade i den staden mellan juli 1944 och januari 1945, utan också vad han faktiskt tänkte och kände under de här mycket svåra månaderna. Den historiker som studerar Wal- lenberg behöver inte spekulera eller gissa hur han tänkte eller kände från en tid till en annan – han berättar det för oss! Icke desto mindre måste man förstå att den historia jag berättar i mina texter endast utgör början på det som kan och borde skrivas om honom, och det kvarstår ett behov av en fullständig vetenskaplig analys av Raoul Wallen- bergs liv och verk under Förintelsen. Den verkliga förklaringen till den dramatiska förvandlingen av honom, från en vanlig affärsman till en heroisk diplomat, förblir okänd. Det finns endast få kapitel i Förintelsen som inte är komplicerade, och inga som inte är tragiska. Ändå utgör det som hände i Ungern och Budapest mellan 1944 och 1945 ett av de mest komplicerade och tragiska avsnitten i hela denna sorgliga period av nutida europeisk historia. Vad vi vet, och det gäller också Ungern, är att i botten av berättelsen om detta folkmord hittar vi en chockerande enkel men oförklarlig önskan hos tusentals vanliga och ofta 34 raoul wallenberg one man can make a difference had reviewed before, but had not studied closely enough. Happily, this task has given me new and deeper insight into this very special man. Although the secondary literature about Wallenberg is ex- tensive I have relied heavily on the long and remarkable exchange of letters between Raoul and his grandfather, complemented with other letters and diplomatic dispatches penned by Wallenberg before and during his time in Budapest. These documents provide a remarkable documentary source which provides us with genuine insight into the growth of a young man of privilege who would later walk on history’s stage. From these sources it is easy to sense the drama of his developing life, the potential and promise of a talented and intelligent individual whose life was altered so cruelly by his still unexplained deten- tion. Indeed, the sources created by Wallenberg himself are a rare and important treat for the historian. Rare because we are seldom provided with such a clear picture of a person’s growth into the individual who would later make history. Impor- tant because Wallenberg’s self-portrait – one he painted during the two decades before he left for Budapest and while there – helps us to understand better not only what he did in that city between July 1944 and January 1945, but what he actually thought and felt during those desperate months. The historian studying Wallenberg does not have to speculate or guess how he felt or thought at one time or another – he tells us! Nonetheless, it must be understood that the story told in my texts is merely the beginning of what can and should be written about him, and there remains a need for a full scholarly analysis of Raoul Wallenberg’s time and deeds during the Holocaust. What really explains the dramatic transformation of this man from an average businessman into a heroic diplomat remains unknown. There are few chapters of the Holocaust which are not complicated, and none which are not tragic. Yet what happened in Hungary and in Budapest in 1944–45 constitutes one of the most complicated and tragic events of the entire, sad period of very recent European history. What we do know, and this applies to Hungary as well, is that at the core of this genocidal narrative lies the shockingly simple if still inexplicable desire of thousands of common and often educated European men
ildade europeiska män (och en del kvinnor) att i sina länder döda så många oskyldiga judar som möjligt. Hitler gav dem chansen, och de tog den. De utförde sin uppgift med nit, förbättrade stän- digt sina metoder, och lyckades på det hela taget i sitt uppsåt. När Tyskland ockuperade Ungern rådde litet tvivel om vilket öde som skulle drabba landets stora judiska befolkning, och världen i stort tittade på medan det hände. De som vände sig mot förövarna – och de var inte många – måste uppmärksammas, samtidigt som vi minns offren och fördömer förövarna. Raoul Wallenberg var en av jämföreslesvis få europeiska kristna som, mellan 1933 och 1945, verkligen försökte hjälpa sina judiska medmänniskor. När vi tänker på Wallenbergs ställningstagande tänker vi också på de tiotals och åter tiotals miljoner som vände judarna ryggen. Men han var inte den ende som valde det rätta, och vi måste lära oss mer även om de andra. Slutligen måste det sägas att utifrån vad vi vet om Raoul Wallenberg, känns det allt smärtsam- mare att begrunda hans grymma och opåkallade öde. Låt oss endast för ett ögonblick föreställa oss denne livfulle, energiska och mycket intelligenta unge man sittande, timme efter timme, dag efter dag och vecka efter vecka, i sin dystra lilla cell. Tänk ett ögonblick på hur han måste ha känt det innan han somnade, om nästa dag skulle ge honom fri- heten åter, varför han var där. Vi har inga dokument författade av honom från den här tiden, men vi kan vara säkra på att han aldrig slutade hoppas att mardrömmen skulle ta slut. När Wallenberg samtyckte till att åka till Budapest kan han mycket väl ha insett att han riskerade livet, men självklart kunde han aldrig ha föreställt sig lidandet av att sitta isolerad i en rysk cell; att sitta där och fundera på när hans regering och mäktiga släktingar skulle göra slut på hans pina – ett lidande som tveklöst försvårades av vetskapen att han inte hade gjort något fel. Tvärtom… Det är svårt att föreställa sig att han någonsin helt förlorade hoppet om att återvända till Sverige, att åter få träffa sin älskade mor och släkt. Att histo- rien inte lyckades infria hans förhoppning förblir en mänsklig tragedi av stora mått. (and some women) to kill as many innocent Jews throughout their continent as was possible. Hitler gave them the chance, and they took it. They were assiduous in their task, they improved their meth- ods throughout, and on the whole they succeeded. When Germany occupied Hungary there was little doubt about the fate of that country’s large Jewish population, and the world essentially looked on as it happened. Those who opposed the perpetrators – and they weren’t many – must be recognized at the same time that we commemorate the victims and condemn the perpetrators. Raoul Wallenberg was one of the comparatively few Christian Eu- ropeans who, between 1933 and 1945, genuinely tried to help their fellow Jewish human beings. Thinking of Wallenberg’s choices makes us think of the tens after tens of millions who chose oth- erwise. But he was not the only one who made the right choices, and we must know more about them as well. Finally it must be said that knowing him better makes contemplation of his cruel and unneces- sary fate even harder to bear. Imagine just for a moment this vibrant, energetic, highly intelligent young man sitting hour after hour, day after day and week after week in his dismal, small cell. Think for a moment of how he must have felt before falling asleep, wondering if the next day would bring freedom, wondering why he was there. We have no documents penned by him from that time, but we can be sure that he never ceased hoping that his personal nightmare would end. When agreeing to go to Budapest Wallenberg may well have contemplated death, but surely he could never have imagined the bit- ter pain of his isolation in a Russian cell, wondering when his government and powerful relatives would end his ordeal – his anguish deepended no doubt by the knowledge that he had done no wrong. On the contrary... It is hard to imagine that he ever completely gave up hope of returning to Sweden, of seeing his be- loved mother and family again. That history failed to satisfy this hope will remain a human tragedy of historic proportions. one man can make a difference raoul wallenberg 35
Page 1 and 2: a o u l w a l l e n b e r g one man
Page 3 and 4: Judiska Museet i Stockholm tackar f
Page 5 and 6: senare utförde i Budapest? Hur var
Page 7 and 8: aoul Wallenberg föddes på Kappsta
Page 9 and 10: På skidutflykt med vänner. Andra
Page 11 and 12: mitt engagemang inleddes en grå h
Page 13 and 14: Raoul Wallenberg med sina medarbeta
Page 15 and 16: Inskrivningskortet vid ankomsten ti
Page 17 and 18: Vi äger inga ljudupptagningar, som
Page 19 and 20: Vem var han? Mina intryck var bara
Page 21 and 22: Och mitt i detta kaos - Raoul Walle
Page 23 and 24: Sammanfattning av den svensk-ryska
Page 25 and 26: one man can make a difference raoul
Page 27 and 28: Utdrag ur Staffan Söderbloms rappo
Page 29 and 30: Söderblom, spelade en viktig, för
Page 31 and 32: uppdraget i Budapest. I förhand ka
Page 33: Raoul Wallenberg - en hjälte i det
Page 37 and 38: esultat följt ungefär samma plan.
Page 39 and 40: Raoul Wallenberg med vänner i Syda
Page 41 and 42: förhållande eller inte.) Raoul be
Page 43 and 44: läggning att positivt verka för n
Page 45 and 46: Tidigt 1942 fann Wallenberg slutlig
Page 47 and 48: Lutz. Alla var de väl införstådd
Page 49 and 50: dramatik och djupa tragedier, möte
Page 51 and 52: Wallenberg kastade sig villigt in i
Page 53 and 54: Raoul Wallenbergs svenska diplomatp
Page 55 and 56: Tom Veres var fotograf och tog mån
Page 57 and 58: nuari, i vad som kallades ”det in
Page 59 and 60: jan lundvik Tidigare ambassadör oc

r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?