r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de
r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de
r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Wallenberg kasta<strong>de</strong> sig villigt in i <strong>de</strong>t våldsamma<br />
kaos som råd<strong>de</strong> i Budapest. I en rapport om sina<br />
första åtgär<strong>de</strong>r efter kuppen skrev han: ”Hela för-<br />
sta dagen fick [jag] fara omkring på en damcykel<br />
på <strong>de</strong> av banditer befolka<strong>de</strong> gatorna för att försöka<br />
knyta ihop trådarna. Andra dagen ägna<strong>de</strong>s åt att<br />
i bil flytta sådan personal som befann sig i fara till<br />
säkrare gömställen och att i en säck släpa omkring<br />
matvaror till <strong>de</strong>m.”<br />
Icke <strong>de</strong>sto mindre kun<strong>de</strong> <strong>de</strong> kvarvaran<strong>de</strong> diploma-<br />
terna i Budapest bibehålla ett mått av effektivitet,<br />
för <strong>de</strong> behandla<strong>de</strong>s alltjämt som diplomater av<br />
bå<strong>de</strong> tyskarna och ungrarna. Situationen innebar<br />
att fler judar än någonsin enträget sökte någon<br />
form av skydd, vilket <strong>de</strong> ”goda legationerna”, <strong>de</strong>t<br />
vill säga <strong>de</strong>n svenska och <strong>de</strong>n schweiziska men<br />
också diplomater från Vatikanen och Centrala-<br />
merika, fortfaran<strong>de</strong> kun<strong>de</strong> erbjuda. Från mitten av<br />
oktober till <strong>de</strong>n slutliga befrielsen, av först Pest i<br />
januari 1945 och sen Buda i februari, pågick ett in-<br />
trikat diplomatiskt spel som utgjor<strong>de</strong> <strong>de</strong>t politiska<br />
ramverk inom vilket Wallenberg och andra neutrala<br />
diplomater agera<strong>de</strong>. Deras förmåga att hjälpa tog<br />
sig främst två uttryck. Det första handla<strong>de</strong> om <strong>de</strong>n<br />
principiella ”extraterritorial-rätten”, som innebar<br />
men inte kun<strong>de</strong> garantera att många byggna<strong>de</strong>r<br />
runtom i Budapest (förutom själva beskickning-<br />
arna), åtnjöt åtminstone formell säkerhet undan<br />
pilkorsarnas härjningar. Det andra uttrycket var<br />
användningen av en diplomatisk metod som bäst<br />
beskrivs som ”byråkratiskt motstånd”. Det innebar<br />
att neutrala diplomater, och särskilt Wallenberg, på<br />
Budapests gator dagligen, på <strong>de</strong>t mest dramatiska<br />
vis, använ<strong>de</strong> sig av sin diplomatiska immunitet för<br />
att skydda människor – i <strong>de</strong>t här fallet Budapests<br />
judar – undan <strong>de</strong> mordiska härjningståg som bå<strong>de</strong><br />
pilkorsar-ligister och tyska ”skrivbordsmördare”<br />
utsatte <strong>de</strong>m för. Det vill säga, <strong>de</strong>ras erkända status<br />
som neutrala diplomater innebar ett minimum av<br />
skydd mot antisemiternas lust att döda <strong>de</strong> europe-<br />
iska judarna un<strong>de</strong>r Förintelsen. Taktiken får sin mest<br />
dramatiska belysning i Budapest mellan 1944 och<br />
1945, men har använts bå<strong>de</strong> tidigare och senare av<br />
svenska diplomater, un<strong>de</strong>r ledning av Utrikesrå<strong>de</strong>t<br />
Gösta Engzell från Stockholm, och även av andra<br />
diplomater i <strong>de</strong>t ockupera<strong>de</strong> Europa, från slutet av<br />
1942 till slutet av kriget. Ironiskt nog led<strong>de</strong> <strong>de</strong>nna<br />
möjligen överraskan<strong>de</strong> politiska realitet även till en<br />
episod i slutet av <strong>de</strong>cember, då svenska diploma-<br />
ter skydda<strong>de</strong>s av tyska soldater medan <strong>de</strong>, alltså<br />
they continued to be recognized as such both by<br />
the Germans and the Hungarians. This situation<br />
caused more Jews than ever to seek urgently some<br />
measure of protection which the “good offices”<br />
of the Swedish, Swiss, Vatican and even Central<br />
American diplomats could still offer. Between<br />
mid-October and the final liberation first of Pest<br />
in January 1945 and then Buda in February, a com-<br />
plicated diplomatic minuet provi<strong>de</strong>d the political<br />
framework in which Wallenberg and other neutral<br />
diplomats acted. Their ability to help was manifest<br />
primarily in two ways. The first was through the<br />
principle of “extraterritoriality”, which implied<br />
but could not guarantee that many buildings<br />
throughout Budapest (apart from the legations<br />
themselves) enjoyed at least nominal security from<br />
the rampages of the Nyilas. The second was by uti-<br />
lizing a method of diplomacy which can usefully be<br />
<strong>de</strong>scribed as “bureaucratic resistance”. This meant<br />
that neutral diplomats, and Raoul Wallenberg most<br />
dramatically day after day on the streets of Buda-<br />
pest, put into service their diplomatic status as a<br />
way of protecting people – in this case the Jews of<br />
Budapest against the mur<strong>de</strong>rous ravages of both<br />
Arrow Cross thugs and German “<strong>de</strong>sk-top” killers.<br />
That is, their recognized status as neutral diplomats<br />
provi<strong>de</strong>d a modicum of protection against the urge<br />
of antisemites to kill Jews in Europe during the<br />
Holocaust. This tactic is apparent most dramati-<br />
cally in Budapest in 1944-45, but had in fact hap-<br />
pened elsewhere both before and after. Swedish<br />
diplomats, led by Foreign Counsellor Gösta Engzell<br />
from Stockholm and practised by others through-<br />
out the occupied continent between late 1942 until<br />
the end of the war. This perhaps surprising political<br />
reality even led, rather ironically, to an episo<strong>de</strong> in<br />
late December in which Swedish diplomats were<br />
protected by German troops as they, the Swe<strong>de</strong>s,<br />
worked to protect Jews. This happened because<br />
Germany was the occupying power in the city and<br />
diplomatic convention empowered the Swe<strong>de</strong>s to<br />
call upon the Germans to protect them!<br />
Not only did Wallenberg ri<strong>de</strong> through the streets<br />
of Budapest trying to help Jews, he and other<br />
diplomats also continued visiting their German and<br />
Hungarian counterparts in a generally successful<br />
effort to maintain this vital but fragile diplomatic<br />
“protective space” for at least some of their<br />
increasingly <strong>de</strong>sperate charges. Contrary to the<br />
commonly accepted picture, neither Wallenberg<br />
one man can make a difference raoul wallenberg<br />
51