r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

Vi äger inga ljudupptagningar, som kan återge
hans röst, inga rörliga bilder, som kan visa hans
hållning och gång, inga personliga dagböcker,
som kan förmedla hans innersta tankar, ett fåtal
fotografier, varav inga visar svensken ”in action”
på Budapests gator.
Försöken att göra fiktion av hans öde har varit
många och över lag mindre lyckade. Kenne Fants
roman, och spelfilmerna med Richard Chamber-
lain respektive Stellan Skarsgård i huvudrollen,
ger bara undantagsvis en tredimensionell bild
av hjälten.
Vad är problemet?
Kanske att vi vet för lite. Och att det vi de facto
vet, det är inte tillräckligt intressant, förutom
den korta, intensiva tiden i Budapest. Hans liv
före tjänsten som legationssekreterare rymmer
inget särskilt dramatiskt eller märkvärdigt, och
inga tydliga varsel om vad som komma skall, med
ett undantag.
Nästan alla biografier återberättar historien om
hur Wallenberg blir rånad i USA år 1933, och klarar
situationen väl. Episoden inkluderas inte för att
den egentligen säger så mycket, annat än att 21-
åringen måste ha varit en ganska modig person,
utan för att detta är enda tillfället då läsaren får
möta ”en hjälte i vardande”.
Wallenbergs agerande i Budapest är beundransvärt,
men också obegripligt. Hur kunde denna lågmälda
affärsman, denna bleka figur, på kort tid förvandlas
till en kraftfull härförare, som med mod och försla-
genhet slåss mot pilkorsare och nazister.
Hur gick det till? Vad bar han inom sig, som gjorde
denna metamorfos möjlig?
Att påstå att Wallenberg försvinner är förstås
en förenkling. På ett plan kommer den svenske
diplomaten oss stadigt närmare, men som sym-
bol. Han är hedersmedborgare i tre länder, hans
ansikte syns på frimärken, hans namn ges till gator
och torg. Från 90-talet har han blivit känd världen
över, som en av krigets största hjältar, i första hand
genom USA:s ansträngningar.
Det i sig är anmärkningsvärt. Hur kommer det sig
att det var just amerikanerna som lyfte fram hans
We have no sound recordings, which would bring
back his voice, no moving images, where we might
see his gait and posture, no personal diaries, to re-
veal his innermost thoughts – and only a handful
of photographs, none of which show the Swedish
diplomat in action, in the streets of Budapest.
Attempts to turn his fate into fiction have been
made by many, and generally with disappointing
results. Kenne Fant’s novel, and the films featur-
ing Richard Chamberlain and Stellan Skarsgård,
respectively, in the leading role, only occasionally
project a three-dimensional image of the hero.
What is the problem?
Perhaps that we know too little. And what we do
know, is not interesting enough, except for those
short, intensive months in Budapest. Prior to be-
coming secretary at the Swedish legation, his life
was not particularly dramatic nor remarkable, and
there are no obvious indications of what is to be,
with one exception.
Nearly every biography retells the story of how
Wallenberg was robbed in 1933, and that he man-
aged the situation well. The episode is not included
because it reveals so much about him, other than
he must have been a pretty brave young man, but
rather because it is the only opportunity for the
reader to meet “a hero in the making”.
Wallenberg’s actions in Budapest are admirable,
but also incomprehensible. How could this timid
businessman, this somewhat insipid character, in
a short time be transformed into a powerful com-
mander, courageously and cunningly fighting the
Arrow Cross and Nazi.
How was it done? Who was he, in reality? What
did he carry inside that made this metamorphosis
possible?
Saying that Wallenberg will disappear is, obvi-
ously, a simplification. On one level the Swedish
diplomat is steadily getting closer. As a symbol. He
is an honorary citizen of three countries. His face
is found on stamps, and schools, organizations,
awards and streets of cities are named after him.
From the 90s he has become known throughout
the world as on of the central heroes of the war,
primarily thanks to the Americans.
one man can make a difference raoul wallenberg
17