r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

Recommendations

Info

kunna återvända hem till Stockholm. ”Jag vet verkligen inte när jag ska kunna gottgöra dig för min tystnad. […] Jag har en känsla av att det kommer att bli svårt att åka härifrån efter [den ryska] ockupationen, så jag betvivlar att jag kommer till Stockholm före påsktid. […] Jag försöker komma hem så fort som möjligt. Det är helt enkelt inte möjligt att planera för tillfället. Jag trodde verkligen att jag skulle vara hos dig till julen. […] Den enorma arbetsbördan får tiden att gå snabbt, och jag är ofta bjuden på sena kvällsfester med grillad spädgris och andra ungerska specialiteter.” Wallenberg fortsatte att arbeta hela vägen fram till det plågsamma slutet i Budapest, och visade prov på en närmast övermänsklig uthållighet och energi. De sista veckorna före befrielsen var kan- ske de farligaste för honom, och han tillbringade några av de sista nätterna undangömd i ett bank- valv i Pest. Ändå fortgick hans ansträngningar att rädda sina ”skyddslingar” undan pilkorsarnas sista försök att mörda dem, som när några tyskar och ungrare i sista minuten planerade att storma det kortlivade gettot i centrala Pest, med uppsåtet att slakta så många judar de kunde innan ryssarna anlände. En vanligt förekommande tanke är att Wallenberg ”räddade” gettot, men det är en över- drift. Mer sannolikt är att omedelbart före den planerade attacken – som inom parentes inte kunde ha utplånat gettot, även om många skulle ha gått under – ledde en serie omständigheter till att planen omintetgjordes. Under de anarkistiska förhållanden som då rådde bidrog Wallenbergs aktiva närvaro till den lyckliga utgången. Under de här sista dagarna var Wallenberg avsku- ren från sina landsmän; de förblev kvar i Buda, nära den svenska beskickningen, medan han befann sig på andra sidan floden i Pest. Ryssarna bröt sig först igenom stadens försvar runt Pest, och det verkar som om Wallenberg ansåg det lämpligt att ta kon- takt med dem. Det är tydligt att han trodde att hans ställning som diplomat skulle skydda honom, som den fram till dess hade gjort i konfrontationerna med de tyska och ungerska nazisterna. Enligt vitt- nen kontaktade Wallenberg de framryckande ryska trupperna, samtidigt som han fortsatte samarbetet med sina ungersk-judiska kolleger. Det råder visshet bland ett flertal överlevande om att Raoul Wallenberg senast sågs i Pest den 17 ja- 56 raoul wallenberg one man can make a difference ligen att jag skulle vara hos dig till julen. […] Den enorma arbetsbördan får tiden att gå snabbt, och jag är ofta bjuden på sena kvällsfester med grillad spädgris och andra ungerska specialiteter.”] Wallenberg kept working through to the very end of Budapest’s agonies, displaying an almost superhuman stamina and energy. The last weeks before liberation were perhaps the most danger- ous for him, and he spent some of his last nights sheltering in a bank vault in Pest. Yet his efforts never ceased to shield “his protectees” from the last murderous efforts of the Nyilas. One such effort was the last minute plan hatched by some Germans and Hungarians to storm the short- lived ghetto located in central Pest. They sought to slaughter as many Jews as they could before the Russians arrived. It has commonly been thought that Wallenberg “saved” the ghetto, but this is an exaggeration. More likely is the fact that im- mediately prior to the planned assault, which in any case could not have “annihilated” the ghetto even if many would have perished, a combination of circumstances combined to halt the attempt. In those anarchic days Wallenberg’s active presence indirectly contributed to this fortunate fact. In those last days Wallenberg was cut off from his fellow Swedes. They remained in Buda close to the Legation while he was across the river in Pest. And because the Russians first penetrated the city’s defences around Pest, he seems to have decided that contacting them would be helpful. He clearly believed that his diplomatic status would protect him, as it had to that point in confrontations with German and Hungarian nazis. Witnesses tell us that he contacted advancing Russian troops yet returned to Pest, continuing to work with his Hungarian Jewish colleagues. There is certainty among several survivors that Raoul Wallenberg was last in Pest on 17 January, 1945, in what was known as the “international ghetto”. He had in the last few days been allowed to move around in the city with Russian escort, al- though as he now left with two officers he seemed uncertain, as we are told, “I don’t know if they are here to protect me or to guard me. I don’t know if I’m a guest or a prisoner.” [”Jag vet inte om det är för att skydda mig eller att vakta mig. Jag vet inte om jag är gäst eller fånge.”] Some days later
nuari, i vad som kallades ”det internationella gettot”. Han hade under de sista dagarna tillåtits åka runt i staden med rysk eskort, men när han nu gav sig av tillsammans med två officerare verkade han osäker. ”Jag vet inte om det är för att skydda mig eller att vakta mig. Jag vet inte om jag är gäst eller fånge.” Ryssarna internerade några dagar senare i Buda de andra svenska diplomaterna, med de tilläts återvända till Stockholm i april 1945. Raoul Wallen- berg återvände emellertid inte till Sverige, utan blev tragiskt nog tillfångatagen av ryssarna. Vi kommer förmodligen aldrig att få veta exakt hur många män, kvinnor och barn som Wallen- berg faktiskt räddade. Siffran ”100 000” förknip- pas ofta med honom, men eftersom uppgiften inte kan verifieras och säkert är en överdrift, kan vi bortse från den. Det exakta antalet är egent- ligen ganska oviktigt. Vi minns Wallenberg idag, och vi firar hans mod och hans ställningsta- gande för livet, inte för att han räddade ett visst antal judar, utan för att han bestämde sig för att hjälpa dem när så många andra vände sig bort. Den ungerske journalisten Jenö Levai som först tecknade Wallenbergs livsöde bara några år efter kriget, sammanfattade sin skildring – som publicerades i Sverige 1948 – på följande vis: ”Den största betydelsen har det faktum att nazisterna och pilkorsarna inte fingo härja fritt – de voro tvungna att se, att varje deras steg övervakades och följdes av den unge svenske diplomaten. […] De kunde inte handla fritt, de ställdes till ansvar för de förföljdas och dödsdömdas liv.” Mysteriet kring Wallenbergs försvinnande och martyrskap i Stalins Sovjet förblir i allt väsentligt olöst. Sedan Sovjetunionens fall har två officiella ut- redningar misslyckats med att besvara de två vikti- gaste frågorna. Varför tog ryssarna Wallenberg men undlät att släppa honom, som de gjorde med hans svenska kolleger? Och vilka är de exakta omstän- digheterna kring och orsaken till hans bortförande? Den chockerande likgiltighet som medlemmar av den svenska regeringen visade under de första kritiska åren sedan han hade anhållits, förblir en nationell skandal som det svenska samhället ännu inte har gått till botten med. Förlusten av denna modiga människa för hans familj, för landet och resten av världen, efter att ha hjälpt så många andra, förblir – nära två generationer senare – en mänsklig tragedi av nästan klassiska mått. in Buda the Russians interned the other Swedish diplomats, but they returned in April 1945 to Stock- holm. Raoul Wallenberg, however, did not return to Sweden with his colleagues, but was tragically captured by the Russians. We will probably never know exactly how many men, women and children Wallenberg actually saved. The figure of “100,000” is often associated with him, but since this can neither be verified and is surely exag- gerated, it can be discounted. The exact number is, in fact, quite unimportant. We remember Wallenberg today, and celebrate his courage and commitment to life not because he saved a specific number of Jews, but because he chose to help during a time when so many others turned away. Jenö Levai, the Hungarian journalist who first chronicled Wallenberg just a couple of years after the war ended, concluded his account– which was published in Sweden in 1948– in the following way: “The greatest significance [of his work] is the fact that the nazis and Nyilas were unable to destroy freely – they were forced to look around, knowing that their every step was observed and followed by the young Swedish diplomat. […] They couldn’t act freely, they were held responsible for the lives of the persecuted and the condemned.” [“Den största betydelsen har det faktum att nazisterna och pilkorsarna inte fingo härja fritt – de voro tvungna att se, att varje deras steg övervakades och följdes av den unge svenske diplomaten. […] De kunde inte handla fritt, de ställdes till ansvar för de förföljdas och dödsdömdas liv.”] They mystery of Wallenberg’s disappearance and martyrdom in Stalinist Russia remains essentially unsolved. Since the fall of the Soviet Union two official investigations have failed to answer the two most important questions. Why did the Rus- sians take him and not release him as they did his Swedish colleagues? And, what are the exact circumstances and cause of his capture? The shocking indifference shown by leaders of Swe- den’s government in the first crucial years after his detention remains a national scandal which Swed- ish society has yet to explore fully. The loss of that brave individual to his family, his country and the people of the world, after having helped so many others, remains – almost two generations later – a human tragedy of almost classic proportions. one man can make a difference raoul wallenberg 57
Page 1 and 2:
a o u l w a l l e n b e r g one man
Page 3 and 4:
Judiska Museet i Stockholm tackar f
Page 5 and 6: senare utförde i Budapest? Hur var
Page 7 and 8: aoul Wallenberg föddes på Kappsta
Page 9 and 10: På skidutflykt med vänner. Andra
Page 11 and 12: mitt engagemang inleddes en grå h
Page 13 and 14: Raoul Wallenberg med sina medarbeta
Page 15 and 16: Inskrivningskortet vid ankomsten ti
Page 17 and 18: Vi äger inga ljudupptagningar, som
Page 19 and 20: Vem var han? Mina intryck var bara
Page 21 and 22: Och mitt i detta kaos - Raoul Walle
Page 23 and 24: Sammanfattning av den svensk-ryska
Page 25 and 26: one man can make a difference raoul
Page 27 and 28: Utdrag ur Staffan Söderbloms rappo
Page 29 and 30: Söderblom, spelade en viktig, för
Page 31 and 32: uppdraget i Budapest. I förhand ka
Page 33 and 34: Raoul Wallenberg - en hjälte i det
Page 35 and 36: ildade europeiska män (och en del
Page 37 and 38: esultat följt ungefär samma plan.
Page 39 and 40: Raoul Wallenberg med vänner i Syda
Page 41 and 42: förhållande eller inte.) Raoul be
Page 43 and 44: läggning att positivt verka för n
Page 45 and 46: Tidigt 1942 fann Wallenberg slutlig
Page 47 and 48: Lutz. Alla var de väl införstådd
Page 49 and 50: dramatik och djupa tragedier, möte
Page 51 and 52: Wallenberg kastade sig villigt in i
Page 53 and 54: Raoul Wallenbergs svenska diplomatp
Page 55: Tom Veres var fotograf och tog mån
Page 59 and 60: jan lundvik Tidigare ambassadör oc
show all

r a o u l w a l l e n b e r g - mostar-friedensprojekt.de

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?