14.01.2013 Views

OSE PROGRAMA MANO DONOSTIA 6

OSE PROGRAMA MANO DONOSTIA 6

OSE PROGRAMA MANO DONOSTIA 6

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

<strong>PROGRAMA</strong> <strong>MANO</strong> 6 10/1/13 12:20 P gina 44<br />

ere gaizki zebilen —agian aurretik izandako<br />

nahigabeen ondorioz—; eta, gainera, urtebete<br />

lehenago bere karrera uztera behartu zuen<br />

gorreriak izandako bilakaeraren ondorioz, ia guztiz<br />

gortuta zegoen. Hain zegoen etsita Beethoven,<br />

bere buruaz beste egitea ere ibili zuen gogoan.<br />

Baina egoera beltz horretatik, Zortzigarren Sinfonia<br />

sortu zen, monumentu gailen baten gisan, eta<br />

den-denek diotenez, gure egilearen sinfoniarik<br />

baikorrena eta alaiena da; are gehiago, bromakutsu<br />

handiena duena dela esan ohi da. “Umore<br />

onaren sinfonia” deitu zion Krug-ek. Grove, berriz,<br />

pozik zegoen “bizialdi luze eta zail baten amaieran,<br />

[Beethovenek] Zortzigarrenean agertzen den une<br />

guztiz atsegin, xalo eta pozez beteaz gozatzeko<br />

aukera eman ziolako bere buruari”.<br />

8. Sinfonia divertimento zoragarria da, eta umoreune<br />

ugariz eta Haydn-ekiko nahiz antzinako<br />

formekiko omenalditxo ugariz beteta dago. Bertan,<br />

Beethovenek minuetari heldu zion berriz hirugarren<br />

mugimenduan, Bigarren Sinfonia egin zuenetik<br />

XVIII. mendeko dantza horren ordez scherzi-ak<br />

erabili ondoren. Dena den, are adierazgarriagoa<br />

da obran ohiko lento mugimendua ez erabiltzea<br />

eta, horren ordez, benetan originala den Allegretto<br />

bat sortzea, Johann Nepomuk Mälzel asmatzaileak<br />

hilabete batzuk lehenago erakutsia zion aparatu<br />

mekaniko berri batek —kronometroak— inspiratuta.<br />

Haize-instrumentuen staccati-ek metronomoaren<br />

zuzeneko aitzindaria den aparatu horren<br />

zorroztasun erritmikoa marrazten dute.<br />

Ez dira, hala ere, sinfoniaren umore-elementu<br />

bakarrak. Lehen mugimendua Beethovenek jolasalderdia<br />

nagusitu izanaren adibiderik garbiena da.<br />

Horren adierazgarri ditugu 3/4-ko pultsu orokorraren<br />

eta 2/4-koaren arteko txandakatzea; modu<br />

obsesiboan errepikatzen diren kadentziak, kiribil<br />

trabatu baten antzera; eta itxaropen formal faltsuak<br />

sorrarazten dituen ezusteko etenen bat edo beste.<br />

Eta amaierak, hasieran garrantzirik gabea ematen<br />

duen tema batez hasten denak, gero eta sofistikazio<br />

handiagoa du. Haydnek egiten zuen<br />

moduan garapen-atalaren hasi bezain laster<br />

egindako berraurkezpen faltsuak; tokiz kanpo<br />

dagoen do sostenitu bitxi batek, zeresan handia<br />

eman duenak; eta fa maiorreko 23 konpas errepikatu<br />

dituen amaiera arranditsuak koroatzen<br />

dute Beethovenen azken eta, askoren esanetan,<br />

biribilena den sinfonia “tradizionala”, Bederatzigarrenean<br />

egin zuen urrats iraultzailearen aurretik.<br />

Composici n<br />

C M Y CM MY CY CMY K<br />

una salud resentida —probablemente por los<br />

anteriores disgustos— que se sumó a los estadios<br />

finales de una sordera que le había obligado a<br />

abandonar su carrera como pianista un año antes.<br />

Tan desesperado estaba Beethoven que llegó a<br />

barajar la idea del suicidio. Pero de este trasfondo<br />

tan negativo habría de surgir, como un monumento<br />

triunfante, la Octava Sinfonía, considerada<br />

por todos como la más optimista, feliz e incluso<br />

bromista de sus sinfonías. “La sinfonía del buen<br />

humor” la llamaría Krug, mientras que Grove se<br />

alegraba de que “al final de un largo y difícil<br />

período de vida, [Beethoven] se concediera gozar<br />

de un momento tan cordial, inocente y jubiloso<br />

como el que aparece en la Octava”.<br />

La Sinfonía nº8 es un maravilloso divertimento<br />

repleto de humoradas y guiños a Haydn y a las<br />

formas antiguas. En ella Beethoven recupera el<br />

minué para el tercer movimiento, una danza<br />

dieciochesca que desde la Segunda Sinfonía había<br />

venido sustituyendo por scherzi. Pero aún más<br />

significativo es que destierre de la obra el tradicional<br />

movimiento lento, sustituido por un Allegretto<br />

ciertamente original, inspirado por un nuevo<br />

ingenio mecánico, el cronómetro, que le había<br />

mostrado unos meses antes el inventor Johann<br />

Nepomuk Mälzel. Los staccati de los instrumentos<br />

de viento dibujan el ritmo incisivo de este aparato,<br />

precursor directo del metrónomo.<br />

No son los únicos elementos de humor de la<br />

sinfonía. El primer movimiento, con sus balanceos<br />

entre el pulso general de 3/4 y el de 2/4, sus<br />

cadencias que se repiten obsesivamente, a la<br />

manera de un bucle atascado, o algún corte<br />

inesperado que crea falsas expectativas formales,<br />

es el mejor ejemplo de la inclinación lúdica de<br />

Beethoven. Y el final, que arranca con un tema<br />

aparentemente intrascendente, crece progresivamente<br />

en sofisticación. Su falsa recapitulación,<br />

al estilo de Haydn, nada más comenzar la sección<br />

de desarrollo; un extraño do sostenido que suena<br />

fuera de lugar y sobre el que han corrido ríos de<br />

tinta; además de un final rimbombante, con 23<br />

compases repetidos de fa mayor, coronan la última,<br />

y para muchos la más perfecta, de las sinfonías<br />

“tradicionales” de Beethoven, antes del paso<br />

revolucionario que supuso la Novena.

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!