Untitled - Helda

212
4— 574- Från denna senare afviker den dessutom genom i
förhållande till längden mindre bred kropp, genom hjessans
bakkant, hvilkens ena hälft är på långt när ej så bred som
bakranden af ögat och tydligt kortare än hjessans längd samt
slutligen genom strukturen af honans sista ventralsegment.
Sahlberg säger nemligen om detta »medio levissime pro-
ducto« ; vid undersökning af hans typexemplar har jag emel-
lertid funnit det hos alla exemplaren fullkomligt sådant som
Kirschbaum beskrifver det för A. Schenckii, 1. c. p. 111,
d. v. s. i midten kortare och försedt med en svag tand, me-
dan det hos Kirschbaums och F 1 o r s plebejus har en
rak bakkant. Flors art torde för öfrigt icke vara synonym
med Kirschbaums, hvilken senare har hjessan bredare
emellan ögonen (»kaum doppelt
so breit als in der Mitte
lang« i motsats till »nicht doppelt so läng als in der Mitte «,
såsom hos A. distingvendus Kirschb.; Flor säger: » 3
/5 so
läng wie zwischen den Augen breit«), utan synes ganska väl
öfverens stämma med Kirschbaums distingvendus och
Sahlbergs stictopterus.
Hvilken af de nu uppräknade och omtalade arterna är
Fallens plebejus låter sig icke afgöra utan granskning af
typexemplar;
ehuru väl A. Schenckii i de flesta skaudina-
viskt-finska samlingar står under namn af plebejus, har jag
dock ansett rättast att tills vidare följa den af Kirschbaum
antagna nomenclaturen, enär det är möjligt att denna för-
fattares eller Flors plebejus äfven finnes i södra Sverige,
ehuru jag ej sett något exemplar deraf.
* 214. A. domino n.
sp. (Se nedan i Ofversigten af
o
Abo och
o
Ålands skärgårds Athysanus-aTter). Ett exemplar
från Pargas.
215. A. tinctus Zett. (— Thamnotettix simplex var.
b. J. Sahlb.). Pargas.