Untitled - Helda

67
alltför vidlyftigt, hvarför jag här endast vill angifva de mest
karakteristiska, äfvensom de sällsyntare. Främsta rummet
bland de förstnämnda intager otvifvelaktigt Geraniam sylvaticum,
varierande från rödviolett till hvitt, dernäst Ranun-
culus acris, Cerefolium sylvestre, Cirshim heterophyllum,
Hieracium vulgatum, collinum, glomeratum och pilosella,
Rubus arcticus, Alchemilla vulgaris, Majanthemum bi/o-
lium, Asplenium filix-femina och Polypodium dryopteris,
samt på sankare ställen Caltha palustris, Pedicularis palu-
stris och Sceptrum carolinum, Viola palustris, Menyanthes
trifoliata, Epilobium palustre, Equisetum palustre, Selaginella
spinulosa och Salix nigricans. Bland de sednare må
nämnas Banunculus pqlyanthemos, Convallaria majalis, Ac-
taea spicata, MUium ejfusum och Pteris aquilina, hvilken
sistnämnda ej annorstädes är i Norra Österbotten observerad.
Om trakterna mellan Sotkamo och Kajana, dit jag derpå be-
gaf mig, är just ej någonting att säga, vägen går mest genom
tallmoar, med gran och björk bevuxna kärraktiga marker
eller genom af skogseldar härjade sträckor; äfven sänka kärr
saknas ej närmare Kajana, genomdragna af tallbevuxna sand-
åsar. Bland mera anmärkningsvärda växter från Kajana trak-
ten må nämnas: Carex loliacea (i ymnighet på en kärräng
vid Rähjä), Veronica chamaedrys, Hypericum quadrangulum,
Potentlila tormentilla och Trifolhim spadiceum, alla vid
Koivukoski i Kajana, vid hvilken äfven efter trovärdig persons
utsago hvitsippan åren 1860— 1862 skall hafva funnits. Äf-
ven Dianthus deltoides från Kajana anträffade jag i ett her-
barium och Equisetum hiemale på begrafningsplatsen äfven-
som Anagallis arvens is på sandgångarne i en trädgård. På
begrafningsplatsen blommade Bellis, Aquilegia
och Lonicera
samt i trädgårdarne Syren, ehuru denna i det mycket sydligare
belägna Nurmis ej uppnår mer än ett par fot och aldrig