Untitled - Helda

243
norra delen af Onega sjö (62° 35' n. 1.). Skogslindens nord-
gräns håller sij? således inom den Skandinaviska floran mel-
lan 62° och 64° och sänker sig obetydligt mot öster. — Löf-
sprickningen inträffar i slutet af Maj eller i början af Juni;
blomningen i slutet af Juli eller början af Augusti; fruktmognaden
i midten af September och löffällningen i början af
Oktober.
Tilia septemtrionalis Rupr. 1. c. skiljer sig, efter hvad
jag kan finna, endast genom ett fåblommigare (2— 3-blommigt)
blomknippe från hufvudformen *) och utgör en hos oss ganska
vanligt förekommande form, som vid odling får en rikare blom-
samling.
Mot sin nordliga gräns blir Linden låg och busklik; i
Lestijärvi är den enl. F. Hellström 6— 7 aln hög; vid Tuo-
vilanlaks i Pielavesi endast 3 fot hög (A. Palmen); dylika
små buskar voro äfven de af mig i Keuru socken i en san-
dig skogsbacke påträffade exemplaren. Derjämte tyckas bla-
den hos de från Lesti, Kivijärvi
och Pielavesi till Museum
inlemnade exemplaren vara något tunnare än hos hufvudformen
och undertill nästan lika gröna, som på öfre sidan. A
Kiviniemi i närheten af Kuopio förekomma vildt växande
Lindar, som mäta 8— 9 cent. i diameter en fot från roten.
Ofvanom Kuopio torde Linden i vildt tillstånd knappast fö-
rekomma annorlunda än i buskform. De i Polvijärvi kapell
förekommande Lindarna äro äfven buskartade, 4— 5 aln höga
(K. A. Hällström); de på Kypärivaara vid Evärilä gård i
Tohmajärvi växande Lindarna äro öfver manshöga (Hj. Hjelt);
vid Loimala sjö i Suistamo äro de åter låga, busklika (N. Mo-
*) Rupreckt anför sjelf på anf. st.: »variat in diversis regionibus
et arboribus cyma 4— 6- flora «. De öfriga af honom anförda skiljemär-
kena: folia subtus pallidiora, nec evidenter glauca; bractea 3— 4 lin. lata,
versus basin subseqvalem attenuata, corymbum (2 — 3-florum) aeqvans, äro
icke heller beständiga.