A 2013 webben.indd - Sjöfartsverket

6 Sjötrafik och sjövägar
47 Ufs A
6.1 Begrepp
Här nedan förklaras några av de begrepp som förekommer i samband med sjötrafik och sjövägar:
Farvatten Vattenområde där trafik med fartyg kan äga rum
Sjöväg Del av farvatten där trafik med fartyg äger rum i praktiken
Farled Sjöväg inomskärs eller nära kusten, anvisad genom sjömärken eller genom redovisning i
sjökort/ENC.
Sjötrafikreglering
Av nationella myndigheter eller IMO utfärdad rekommendation eller tvingande åtgärd för
reglering av sjötrafik
Ruttsystem Sjötrafikreglering som syftar till att dirigera sjötrafiken till särskilda områden eller i
särskilda trafikriktningar och därmed minska olycksriskerna eller påverkan på miljö eller
fiskenäring
Lotsled Farled i vilken Sjöfartsverket tillhandahåller lotsningsservice med, för aktuell led, särskilt
utbildad lots. I Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om lotsning finns en förteckning
över de svenska lotslederna. (TSFS 2009:123).
Ränna Sjöväg som genom grävning och/eller sprängning har fördjupats.
Kanal Anlagd sjöväg genom land eller näs.
Trafikstråk Anvisad sjöväg i ett trafiksepareringssystem.
Djupvattenled En sjötrafikreglering för att anvisa väg för fartyg med stort djupgående, inom vilken ett
minsta djup fastställts (DW-route).
Allmän farled Vissa farleder är allmänna (SJÖFS 1988:5). En allmän farled får etableras om den är av betydelse
för den allmänna samfärdseln, fiskerinäringen eller för trafik med fritidsbåtar och
ska skötas så dess ändamål tillgodoses. Den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter om hur den allmänna farleden ska ordnas och nyttjas. Sjöfartsverket
för ett register över de allmänna farlederna och vem som svarar för farleden.
Se (SFS 1983:293) för ytterligare information.
6.2 Farledsbredd
En fastställd farledsbredd finns i allmänhet endast angiven för kanaler och rännor. I farleder
genom skärgårdar kan farledsbredden variera beroende av de naturliga förhållandena. De
svenska farlederna är inte systematiskt ”kantmarkerade” men det förekommer att farledskanten
är utmärkt där det bedöms finnas särskilda behov. Det kan tilläggas att utmärkningen av
farleder är i allmänhet resultatet av en lång tids erfarenhet och baserad på de önskemål som
framförts från främst lotsar men även sjöfarande och andra intressenter.
6.3 Leddjupgående
För många av de i sjökortet markerade farlederna har fastställts ett leddjupgående, som är
det största djupgående* ett fartyg kan ha när det går i farleden vid medelvattenstånd. Ett leddjupgående
innebär inte att fartyg med större djupgående förbjuds att trafikera farleden utan
detta är formellt att betrakta som ett riktvärde. När leddjupgående fastställts har hänsyn tagits
till bl.a. bottentopografin, farledens allmänna karaktär, farledsanordningarna, förekommande
variationer i vattenstånd inom området och strömförhållanden.
Det bör särskilt påpekas att trots att det föreligger ett fastställt leddjupgående, kan inte säker
framfart garanteras för ett fartyg med ett djupgående som ligger nära leddjupgåendet. Det
finns en mängd faktorer som ytterligare påverkar bedömningen i det enskilda fallet, såsom