Untitled - Korpögat

2 KORPÖGA ORPÖGA ORPÖGAT ORPÖGA 

Ledare 

Vår – årgång II 

För oss som gör Korpögat är steget från den första årgången till den 

andra en milstolpe. Korpögat går nu in på sitt andra år. Att tidningen är 

uppskattad har vi märkt genom alla kontakter med läsekretsen – och 

genom alla dem som frågar efter den när den inte kommer. 

I en debattartikel på sidan tre frågar sig Ewa Kohlström vad man ska 

ha tidningar till. Hon har själv svaret: Utan nyheter, ingen demokrati. Hon 

påpekar också att det är viktigt att det tidningarna skriver är korrekt för 

att kommuninvånarna ska kunna få ett vettigt beslutsunderlag för att 

kunna ta ställning i olika frågor. Korpögat är ingen stor tidning men den är 

nära och de uppgifter som förekommer i tidningen är lätta att kontrollera 

för den som bor nära händelserna i Torsåker. 

Under Korpögats första år har det skett en utveckling i Torsåker. På 

sensommaren förra året fick vi en järnvägstation, en utökad service för 

pendling till arbetsplatser i Sandviken och Gävle. Det finns en framåtanda 

i Torsåker. För medan centralortens befolkning minskar så ökar den i 

kommundelen Torsåker. Just nu planeras ett boende för de som just 

passerat medelåldern, så kallat 55-plus-boende. Torsåker har blivit 

attraktivt som bostadsort. Efterfrågan på tomtmark för att bygga hus på 

egen grund ökar. Även om det går långsamt, så är Torsåker på väg 

tillbaka till det som det en gång var. 

I tidningen möter vi Owe Eriksson, född på BB i Hofors 1946. Hans 

barndomsminnen från Torsåker är en berättelse om ett livaktigt samhälle, 

när det fanns en Idrottspark i Hästbo med artistuppträdanden och dans. 

På den tiden fanns två biografer i Torsåker, Grand och Palladium. 

När nya projekt startas är acceptans och engagemang viktiga egenskaper 

för fortlevnaden. Ett tecken på uppsvinget i Torsåker är att ett 

nytt företag, med ursprung i Korpögat, etablerar sig i Torsåker – 

TorVision. Det är ett medieföretag med filmproduktion och trycksaker 

som huvudsaklig verksamhet. Men, också utvecklare, idébank – 

visionärer – som i ordet vision. En av de första saker som det nya 

företaget satsar på är en filmfestival i Torsåker den 17 april. Detta 

företag som har kommit till utan några som helst bidrag, står på egna ben 

från första dagen. Eller som någon sa: Till bra idéer och framtidstro 

behövs inga bidrag. 

KORPÖGAT 

Torsåkers Sockentidning 

Politiskt oberoende 

Utges av: 

Torsåkers Sockenförening 

T.f. ansvarig utgivare 

Lars Pettersson 

Redaktionssekreterare: 

Maude Hydén, prosten246@hotmail.com 

Layout: Katarina Berglund 

Annonser: 

Margareta Skogsberg 0290-40173 

Material skickas till: 

Alkrantzvägen 2 

81395 Torsåker 

margareta.skogsberg@hem.utfors.se 

Tryck: 

Sandvikens Tryckeri AB 

2004 

Inte bara 

Korpögat 

Korpögat skrivs inte av journalister 

och därför är språket inte alltid 

korrekt, har det klagats på vid 

något tillfälle. Vi får ta till oss kritiken 

och konstaterar att vi trots allt 

befinner oss i gott sällskap. Inte 

minst med tanke på följande telegram 

som i januari utgick till media 

från Tidningarnas telegrambyrå: 

”Riksdagledamoten Gustav Fridolin 

(mp), som på nyårsafton greps av 

israelisk militär på Västbanken, 

slängdes på nyårsdagen ut ur Israel 

av landets regering. Han beräknas 

landa i Stockholm fredag förmiddag”. 

Saknar du Korpögat? 

Klagomål har inkommit på att 

några Torsåkersbor inte fått 

Korpögat i brevlådan. I så fall 

beror det på posten. Korpögat 

anlitar posten för att tidningen skall 

delas ut till samtliga hushåll i 

Torsåkers församling. Posten får 

också tidningar så att det räcker till 

alla. Om Korpögat uteblir skall 

man således klaga hos posten på 

tel 20096. Men givetvis kan man 

vända sig även till tidningen, så 

skall vi försöka göra vad vi kan för 

att alla Torsåkersbor skall få sitt 

Korpögebehov tillfredsställt. 

Postadress: 

Korpögat 

Solbergaleden 28 


Besöksadress: 

Bygdegården Torsåker 

tel. 0290-40887 fax. 0290-40537 

KORPÖGAT är inget EU-projekt

Insändare & 

Debatt 

Nyhetsförmedling är viktig av 

många skäl. Utan nyheter, ingen 

demokrati. Hur ska vi kunna veta 

vad vi ska ta ställning till om vi inte 

vet vad som händer? 

Då krävs det att nyhetsförmedlingen 

är korrekt. 

Det är här man kan börja undra 

om tidningarna verkligen är de 

informationskällor de borde vara. 

När man varit med om något och 

vet vad som hänt, kan det ofta vara 

svårt att känna igen referaten i 

pressen. 

Falskt om larm 

När det gäller Herculesplanet, som 

tack och lov inte störtade i Eltebo, 

så fick det en notis i Gefle Dagblad. 

Av notisen framgick att en 

äldre dam utanför Storvik hade 

falsklarmat om att ett litet plan hade 

störtat. Att det gällde falsklarm 

framgick av rubriken, som den 

notisskrivande journalisten troligen 

inte hade satt själv. 

Annelie larmade inte alls, utan 

hon ringde det icke akuta telefonnumret 

till Räddningstjänsten för 

att diskutera det hon hört och sett. 

Hon hade inte sett något flygplan 

utan bara avgasstrimmorna efter 

det, plus virvlande föremål i luften 

och rök längre bort. Hon hade där- 

Vad ska vi med 

tidningar till? 

för inte alls någon uppfattning om 

storleken på planet. 

Rätt agerat 

Även om hon skulle ha ringt larmnumret, 

hade det inte alls varit fråga 

om falsklarm. Eftersom Annelie 

befarade att något allvarligt hade 

inträffat, gjorde hon precis vad varje 

ansvarskännande medborgare 

ska göra, nämligen tog kontakt med 

räddningstjänsten. Falsklarm handlar 

det om när någon ringer 112 

och hittar på en historia om något 

allvarligt som inträffat, utan att 

något alls har hänt. 

Det här är ett exempel på hur 

sanningshalten kan vara i tidningar. 

Knappast något var rätt i denna 

notis. Fullt så här illa brukar det 

kanske inte vara. Men man hittar 

alltid något som inte stämmer med 

verkligheten när man vet vad som 

hänt. 

Gäller kanske inte 

storpolitiken 

Om alla tidningar skriver lika klantigt 

om allt som inträffat, har vi 

medborgare inget vettigt beslutsunderlag 

när vi ska bestämma vad 

vi ska tycka i olika frågor. Då fungerar 

inte demokratin. Och det är 

allvarligt. 

KORPÖGA ORPÖGA ORPÖGAT ORPÖGA 

3 

Kanske är inte risken så stor att 

Bush och Persson feltolkas i samma 

grad som den här händelsen i 

Eltebo. För oftast är det flera journalister 

som bevakar dessa herrar. 

Och då måste viss faktakontroll 

göras. Åtminstone kan man förmoda 

att någon av journalisterna 

har uppfattat budskapet något så 

när korrekt. 

Värre är det på den kommunala 

sidan. Vad händer när kommunala 

politiker och tjänstemän blir fullständigt 

felciterade? Och hur ofta 

blir de det? Här finns ingen mångfald, 

utan vi måste tro på det som 

står i tidningarna. Det kanske vi 

inte borde göra. 

Visst behöver vi tidningar och 

övriga massmedia. Men informationen 

måste i så fall vara korrekt. 

Annars måste vi hitta andra vägar 

att hålla oss informerade. 

Visserligen skämtar man i journalistkretsar 

lite vårdslöst om att 

”kolla aldrig en bra story, för då 

kanske den inte håller”. Nej, det 

kanske den inte gör. Men om man 

kontrollerar fakta kan det faktiskt 

bli en helt annan story av det hela. 

Den har då dessutom fördelen av 

att vara sann. 

Text och bild: Ewa Kohlström


Nytt boende för ny livsstil 

Kommer Torsåker inom kort 

att få sitt första specialbyggda 

hus för 55-plusboende? 

– Ja, det kan bli så. Vi utreder 

frågan just nu, säger Hoforshus vd 

Christer Ekendahl då han bjöd till 

visning av fastigheten Västerleden 

4 i Hofors som är kommunens 

första 55-plusboende. 

55-plus är en boendeform som 

alltmer efterfrågas i Sverige. Barnen 

har flyttat ut och skaffat egna 

familjer. Själv har man har lagt sig 

till med en livsstil som kräver en 

del utrymme. Ekonomin är god 

vilket bäddar för villaboende. Men 

orken och viljan att klippa gräs, 

skotta snö, laga tak och måla föns- 

HULDS ÅKERI AB 

Torsåker 

0290-40689 

ter börjar lysa med sin frånvaro. 

Man säljer villan vilket ger ett rejält 

tillskott i kassan. För några år 

sedan började arkitekter landet 

runt att bry sina hjärnor med frågan 

om hur bostäder för denna 

grupp skulle utformas. Resultatet 

blev 55-plusboendet. 

Ljust och luftigt 

Hofors kommuns första 55-plushus 

innehåller tolv två- och trerumslägenheter 

med flera olika 

planlösningar att välja på. I den 

största lägenheten finner man ett 

väl tilltaget vardagsrum med stora 

fönster som gör rummet ljust och 

luftigt. Även hallutrymmet ger ett 

luftigt intryck. Och ännu luftigare 

blir det då man upptäcker att lägenheten 

är utrustad med två stora 

inbyggda och inglasade balkonger i 

olika väderstreck viket eliminerar 

den känsla av instängdhet som 

skulle kunna drabba hyresgäster 

som tidigare bott i villa. Köket har 

modern utrustning med god plats 

för både matbord och övriga köksmöbler. 

Vidare finns väl 

tilltagna våtutrymmen 

med tvättmaskin och 

torktumlare och ett stort 

förråd inne i lägenheten. 

Varmgarage finns för den 

som så önskar. Då man 

kommer från affä-ren 

med sina kassar kör man 

in bilen i garaget och tar 

hissen rakt upp till det 

våningsplan där man bor. 

Alla lägenheter är handikappanpassade 

och har 

När det 

gäller 

badrum 

Vi har våtrumsbehörighet 

Kakelbutiken, Storvik 

Tel/fax. 0290-10489 

uttag för bredband och kabel-TV. 

Boytorna ligger mellan 60 och 90 

kvadratmeter. De inbyggda balkongerna 

med skjutfönster kan 

mycket väl fungera som extrarum 

under åtta av årets månader. Eftersom 

boendet är avsett för lite 

äldre personer har man även byggt 

in ett säkerhetstänkande i huset. 

Brandvarnare finns i varje lägenhet. 

Ytterdörren är låst dygnet 

runt. Besökare kommer inte in 

utan att först ha gjort anrop via 

porttelefon. 

Priset då? En tvårummare kostar 

ca 4.000 kr och en trerummare 

ger en månadshyra på 6.000 kr, el 

och garage ej inräknade. 

55-plus står även för en livsstil 

där man inför en ny fas i livet kan 

unna sig lite bekvämlighet och göra 

sig fri ifrån fördomen om att man 

på sin ålderdom måste spara 

pengar till barnen. Det handlar om 

livskvalitet. Nu återstår att se om 

den typen av livskvalitet skall 

kunna bli tillgänglig även i 

Torsåker. 

Kommunens första 55-plus-hus 

Reportage: Staffan Berglind 

Dalgränsens 

mekaniska 

Tel. 0290-43082

Medelmåttig kulturkommun 

Hur är det med våra kulturbidrag? Satsar Hofors 

kommun på kultur eller inte? Svaret ges i en rapport 

från Statens kulturråd som visar hur mycket 

landets kommuner är benägna att ge kulturpengar 

till sina invånare. Bäst är Härnösands kommun. 

Hela 1.505 kr per invånare anslår kommunen för 

att Härnösandsborna skall få sitt kulturbehov 

tillgodosett. Sämst är Österåkers och Nordanstigs 

kommuner vars invånare får klara sig med 412 

respektive 420 kr. 

Hofors kommun satsar 871 kr vilket placerar 

kommunen strax ovanför mittstrecket på skalan 

där medelbeloppet för landet ligger på 855 kr. 

Gävle satsar 1.100 kr och Sandviken 1.083 kr. 

Förutom de kommunala bidragen får den genomsnittlige 

svensken 900 kr från staten och 202 kr 

från Landstingen i kulturbidrag. Av rapporten 

framgår även att Överkalix är den enda kommun i 

Sverige som inte satsar en endaste krona på 

Kulturskolan. 

Källa: Arbetarbladet 

8 

MARS 

Hemtjänst i förändring 


Hemtjänstens personal drabbas ofta av förslitningsskador. 

En av orsakerna till detta utgörs av den 

städning som hemtjänstpersonalen utför i pensionärernas 

hem, läser vi i en rapport från Omvårdnadsnämnden. 

Som ett led i att minska ohälsotalet 

förs därför diskussioner om att inrätta särskilda 

städpatruller. 

Arbetet inom hemtjänsten skulle då bli mer 

renodlat vilket möjligen även skulle bidra till att 

göra hemtjänstens arbete mer attraktivt. 

I rapporten konstateras vidare att ett ökat vårdbehov 

är att vänta. Allt fler bor vid livets slutskede 

kvar hemma istället för på sjukhus. Tendensen är 

även att allt fler drabbas av svåra demenssjukdomar 

i allt yngre åldrar. Arbetet inom hemtjänsten 

tenderar att övergå till kvalificerad hemsjukvård 

från att tidigare ha varit mer servicebetonat. 

Välkommen 

in till oss 

blir alla 

FÄRGSAMBUTIKER 

”Beckers Nya Hem” 

butiker 

Så även Färghuset 

5


Följetong: 

Lindska stiftelsen, del II 

1956 donerade två ensamma människor sin förmögenhet till Torsåkers 

församling. Fondens avkastning skulle gå till ungdomarna i Torsåker. 

Tillgångarna i fonden var vid instiftandet cirka en kvarts miljon i kontanter 

samt en stor aktieportfölj i svenska börsbolag. I förra numret av Korpögat 

berättade vi om Hilda Lind, en av de mest förmögna personer som 

någonsin bott i Torsåker. Genom Torsåkers församling testamenterade 

hon bort större delen av sin förmögenhet till Torsåkers barn. Idag ligger 

pengarna hos Handelsbanken i Stockholm. 

Även om Torsåkers barn får glädje 

av Hildas gåva kan ingen i Torsåker 

påverka något kring den. Var 

det så Hilda ville ha det? Korpögat 

försöker reda ut begreppen, vilket 

inte visade sig vara lätt i de komplicerade 

turerna kring en förmögen 

kvinnas sista vilja. 

Av Hildas testamente framgår 

att större delen av hennes förmögenhet 

skulle ”överlämnas till Torsåkers 

församling att av dess kyrkoråd 

förvaltas som en särskild stiftelse, 

benämnd Hilda och Simon 

Linds stiftelse, med ändamål att 

genom uppförande av en ungdomsgård 

och säkerställande av dess 

fortsatta verksamhet eller på annat 

lämpligt sätt verka för ungdomens 

vård och fostran inom Torsåkers 

församling”. 

Vidare fastslås att stiftelsen 

skall handhas av en styrelse med 

säte i Torsåker där kyrkoherden 

skall vara självskriven ledamot och 

tillika ordförande. 

Ungdomsgården i fråga blev den 

så kallade Lillstugan vid Församlingshemmet 

som redan då användes 

som ungdomslokal. Genom 

Hildas gåva kunde verksamheten 

nu utökas väsentligt. Vid tiden för 

testamentets upprättande fanns 

ingen övergripande lagstiftning i 

Sverige för hur den här typen av 

stiftelser skulle behandlas rent 

styrelsemässigt. Den 1 januari 

1996 blev det ändring på det. Då 

kom Stiftelselagen som genast vände 

upp och ner på en del begrepp 

vad gäller stiftelser. I lagen poängterades 

särskilt att inga dubbla 

identiteter fick finnas om vem som 

i juridiskt avseende skulle upprätthålla 

styrelsefunktionen för en 

stiftelse. 

Dubbla identiteter 

Och genast visade det sig att det i 

Hildas stiftelse fanns en sådan 

dubbel identitet. Hilda hade alltid 

haft förtroende för Handelsbanken. 

Därför uppgav hon också som sin 

vilja att stiftelsens tillgångar skulle 

förvaltas av Handelsbanken. Om 

så inte skett, hade hela ärendet 

kanske fått en annan utveckling. I 

de stadgar som senare upprättades 

för stiftelsen skulle en styrelse 

finnas i Torsåkers församling och 

en förvaltare, Handelsbanken i 

Gävle, således två styrelser som ej 

var identiska med varandra. Så 

fick det inte se ut enligt den nyinrättade 

Stiftelselagen. En av 

dessa måste bort och enligt Länsstyrelsens 

bedömning var det styrelsen 

i Torsåker som skulle bort 

eftersom den aldrig haft aktiv del i 

förmögenhetens förvaltning. Således 

kom styrelsefunktionen att läggas 

under Handelsbanken med 

administrering hos Handelsbankens 

stiftelsetjänst i Stockholm. Den 

tillsynsfunktion som tidigare legat 

hos Länsstyrelsen i Gävle överflyttades 

till Länsstyrelsen i Stockholm. 

Nuvarande förvaltare 

En av dem som idag svarar för 

stiftelsens förvaltning är Susanne 

Forsman vid Handelsbanken i 

Stockholm: 

– Vi har ingen annan ambition 

än att ha ett gott förhållande med 

både Torsåkers församling och 

Torsåkersborna. Det är inget 

konstigt i det här. Vi administrerar 

ca 120 sådana här stiftelser. Förvaltningen 

sker i enlighet med 

Stiftelselagen, stiftelsens stadgar 

och enligt Hildas testamente som 

är själva urkunden för stiftelsen, 

svarar Susanne Forsman då 

Korpögat ringer för att få ställa 

några frågor. Susanne Forsman 

berättar vidare att stiftelsens räkenskaper 

årligen kontrolleras av 

revisionsbyrån KPMG. 

– Årsredovisningen skickas 

varje år till Länsstyrelsen i 

Stockholm. Därmed är den en 

offentlig handling, säger Susanne 

Forsman och berättar vidare att 

stiftelsen är skattebefriad eftersom 

dess avkastning går till barn- och 

ungdomsverksamhet. Nackdelen

Lillstugan. Här är det några av Miniorerna som med Lillstugans ledare Ann 

Bergström och Margret Gustavsson övar sånger till en familjegudstjänst. 

med skattebefrielse är att utdelningen 

från stiftelsen måste delas 

ut inom femårsperiod. Man kan 

inte fondera något för senare behov 

som vanligt är inom t.ex. föreningar, 

annat än mindre summor. 

Skulle man t.ex. behöva bygga om 

Lillstugan kan man inte lägga utdelningen 

på hög från ena året till 

ett annat för att på så sätt få ihop 

ett kapital, berättar Susanne 

Forsman. 

Förmögenheten idag 

Stiftelsens förmögenhet uppgår 

idag till ca fem miljoner kronor. 

Vad får Torsåkers barn ut av 

detta? Under 2002 utbetalades från 

Handelsbanken ca 250.000 kronor 

till Torsåkers församling vilket var 

en förhållandevis stor årsutdelning 

från stiftelsen. Av dessa användes 

55.900 kronor för reparation och 

underhåll av Lillstugan medan 

143.988 kronor gick till Lillstugans 

löpande verksamhet. 25.000 kronor 

gick till konfirmandernas läger 

medan ytterligare några tusenlappar 

gick till annan ungdomsverksamhet 

i Torsåker. Till Lillstugan 

kommer regelbundet ca 200 barn 

indelade i olika grupper, ibland även 

i sällskap med sina föräldrar. Barnens 

ålder varierar mellan 0 och 16 

år. Barn- och ungdomsverksamheten 

i Torsåker har i och med detta 

en dignitet som är unik för en så 

pass liten ort som Torsåker. I det 

avseendet fick Hilda sin önskan 

uppfylld. Men ändå inställer sig en 

del frågor. Hade pengarna kunnat 

användas mer effektivt om Torsåkers 

församling fått behålla styrelsefunktionen 

för stiftelsen? 

Enligt stiftelsens nuvarande stadgar 

får grundkapitalet inte röras. Det 

är tveksamt om det verkligen var 

så som Hilda ville ha det. Den 

styrelse som hon själv ville ha blev 

brutalt avsatt då Stiftelselagen 

kom. Hilda poängterade särskilt i 

sitt testamente att styrelsen skulle 

ha sitt säte i Torsåker. Nu flyttades 

den till Stockholm, liksom så 

mycket annat under de senaste 

decennierna. Den detaljen ser nog 

inte Hilda med blida ögon då hon 

från sin himmel blickar ner över sitt 

kära Torsåker. Men å andra sidan 

gläder hon sig säkert åt verksamheten 

i Lillstugan som idag blir till 

glädje för de barn som hon själv 

aldrig kunde få. 



Nornholms Blommor 

Solbergaleden - Torsåker 

Tel. 0290-40760 

- Kickis Formkeramik - 

Dalgränsen 

7 

Inte dyr 

Inte billig 

Inte bäst 

Men jag finns här 

Måla på bränd keramik gjuten i 

formar. Inga förkunskaper krävs. 

En kul hobby du inte kan sluta med. 

Kvälls- & helgkurser. 

Prova på en kväll (du betalar bara för 

materialet) 

Anmälan & info tel. 0290-43091

8 KORPÖGA ORPÖGA ORPÖGAT 

ORPÖGA

Vårfint i vaktmästarbostaden 

I bygdegårdens vaktmästarbostad 

rustas nu inte bara i själva 

bostaden, utan också övervåningen 

blir vårfräsch. Det är ett 

nystartat företag, TorVision, som 

flyttat in. TorVision kommer att 

vara ett centrum för medieproduktion 

och står bakom Torsåkers 

Filmfestival i april. Vidare 

kommer här att produceras 

trycksaker och film. 

Korpögats redaktion är den 

första som flyttar in. 

Ulrik Jansson, filmproducent, 

Sandviken, presenterar bolaget 

så här: 

– Vi ska inte bara ägna oss 

åt medieproduktion utan också åt 

utveckling av lokala initiativ som 

kan få bygden att blomstra, som 

ordet ’vision’ i TorVision antyder. 

Extra stöd till 

Hästbo bygdegård 

Hofors kommun ger ett extra 

stöd om 20.000 kr till Hästbo 

bygdegård som länge brottats 

med problem. Bristen på hyresgäster 

har försatt bygdegårdsföreningen 

i ekonomisk kris. 

Företrädare för föreningen har 

ordnat möten med Hästboborna 

för att diskutera förutsättningarna 

för fortsatt drift. Därvid 

framkom att fler ortsbor är 

beredda att göra en insats för att 

om möjligt få verksamheten på 

fötter. På dessa premisser har 

kommunen gått in med ett extra 

ekonomiskt stöd, då man anser 

det värdefullt för orten om verksamheten 

vid bygdegården kunde 

fortgå. 

Nya hus behövs i Torsåker 


Inom ramen för kommunens lokala tillväxtråd finns en boendegrupp som 

bland annat utreder bostadssituationen i Torsåker. Gruppen leds av förre 

kommunalrådet Kjell Höglin som till sin hjälp har kommunarkitekten Leif 

Holmqvist. Anita Drugge, Pia Möller-Andersen samt personer med 

administrativ och byggteknisk kompetens ingår också. Under 2003 har 

man inventerat bostadsbehovet i Torsåker. Därav framgår att några 

personer boende i annan kommun gärna skulle bosätta sig i Torsåker om 

det fanns lämpliga flerfamiljshus. 

Vidare framgår att det inom fem år kommer att finnas behov av vad 

man kallar seniorboenden. Vad gäller fastigheter för seniorboende har 

DTU i Hofors AB fått kommunstyrelsens uppdrag att utreda frågan 

vidare. Kommunens Pensionärsråd har bett om kontinuerlig information i 

frågan. Till Pensionärsrådets sammanträde den 10 mars kommer plantekniker 

Maine Westin och berättar om senaste nytt i utredningsläget. 

9


AVDRAGSMÖJLIGHET 

Nu närmar sig den tid på året 

då allmän självdeklaration ska 

lämnas – på heder och samvete. 

Det är en snårig djungel 

av paragrafer och avdrag, regler 

som ibland inte ens skattemyndighetens 

experter kan 

hålla reda på. Ibland blir bestämmelserna 

oförenliga, till 

exempel avdrag för förvaltning 

av kapital, där det är en självklarhet. 

Men detta gäller inte 

förvaltningskostnader för det 

kapital som det egna huset är. 

Med förvaltningskostnader menas 

de kostnader man har för förvaltning 

av kapital, samt kostnader 

som har samband med investeringar, 

till exempel reparationer 

och tillbyggnader, även om dessa 

ej löpande ger skattepliktig intäkt. 

Som förvaltningskostnad räknas 

bl.a. depåavgifter, bankfacksavgift 

och omkostnader för villalån såsom 

avikostnader. Dessa kostnader är 

avdragsgilla först över 1000 kr, så 

det är kanske inte så många som 

kan utnyttja den möjligheten. Nu 

finns det även en utgift för villa- 

lånet som man kanske inte har 

reflekterat över, och det är brandförsäkringskostnaden. 

För att banken 

ska bevilja lån kräver den att 

huset är brandförsäkrat. Detta står 

inskrivet i kreditavtalet och är alltså 

en ofrånkomlig kostnad för 

villalånet. 

Aktier och premieobligationer 

ger inte avkastning varje år. Ändå 

får man göra avdrag för de kostnader 

man har i samband med 

ägandet. Ett hus ger ju inte heller 

någon vinst förrän det säljs. 

Brandförsäkringen som är villkoret 

för lånet kan man ju på samma sätt 

se som en investeringsavgift, för 

att det med säkerhet skall stå kvar 

och i sinom tid generera en realisationsvinst. 

Brandförsäkringen är 

alltså en investering för att egendom 

i inkomstslaget kapital inte 

skall gå förlorad. Den summa som 

avser brandförsäkring av panten, 

borde ju betraktas som en förvaltningskostnad. 

Med detta resonemang 

blir den jämställbar med den 

avdragsgilla förvaltningskostnaden 

för premieobligationer och aktier. 

Vad säger då skattemyndigheten? 

Skattemyndigheten kan säkert vid 

detta nya tankesätt vrida på argumenten 

och påstå att kostnaden för 

huset utgör den enskildes privata 

konsumtion och därför inte är avdragsgill. 

Är meningen att man konsumerar 

huset och kör det i botten så 

får man ju köpa ett nytt om 30 år. 

I sådant fall är det mycket riktigt 

en privat konsumtionsomkostnad, 

men då duger det ju samtidigt inte 

heller som pant för lånet, varför 

påståendet om konsumtion faller 

av sig själv. 

När man istället målar, underhåller 

och tillför huset nya saker 

hela tiden, då är syftet att det ska 

hålla en sån standard att det kan 

generera vinst vid en försäljning, 

alltså i spekulationssyfte. Man 

åläggs ju dessutom i kreditvillkoren 

att vårda panten, vilket borde vara 

den boendes ensak om huset ändå 

var avsett att konsumeras. Detta 

avdrag kan yrkas 5 år tillbaka i 

tiden. 

Hör gärna av er till Korpögat 

om skattemyndighetens eventuella 

avslagsmotivering. 

Text: Korpulenten 

Centralgatan 13 Hofors 

Tel. 0290-20047

Bakåtsträvare i Bryssel 

Det är inte bara Hofors kommun 

som ibland tar sig vatten 

över huvudet i sina ansträngningar 

att marknadsföra den 

egna regionens förträfflighet. 

Det händer även på andra 

sidan länsgränsen, i Dalarna. 

Senaste exemplet var då Länsstyrelsen 

i Dalarna beslutade sig för 

att skänka en uppstoppad älg till 

EU-parlamentet i Bryssel där den 

skulle ställas upp till allmänt beskådande 

och i ett europeiskt forum 

tjänstgöra som ambassadör för 

Dalarna. Älgen packades ner i en 

låda och skickades till Bryssel 

tillsammans med ett veterinärintyg 

om att älgen var död vilket var 

villkoret för att den skulle få föras 

in i Belgien. 

Idén med den dödförklarade 

ambassadören kom ursprungligen 

från EU-parlamentarikern Marit 

Paulsen från Yttterhogdal som 

länge verkat för att Dalarna skall 

exponeras så mycket som möjligt i 

Bryssel. Av transporttekniska skäl 

tog man av hornen som skickades i 

en låda för sig. Då älgen skulle få 

sina horn tillbaka uppstod genast 

problem eftersom Brysselborna 

inte visste hur en älg såg ut. Resultatet 

blev att hornen monterades 

bak och fram. Så nu får alla kullor 

och masar hålla tummarna för att 

de som skall betrakta älgen i 

Bryssel inte besitter så stora kunskaper 

om den nordiska viltstammens 

anatomi. I annat fall finns 

risk för att älgen ger intrycket av 

att livet i Dalarna är lite bakvänt. 

Kanske rent av lite dött. 

Text: Staffan Berglind 

Foto: Torbjörn Andersson 

20 

mars 

Älg á la Bryssel 


po.ferm 

datorservice 

11 

Service av PC och lokala nätverk 

Ring 0290-10999, 070-3468205 

Per-Olof Ferm 

Wijbyvägen 59 813 94 Torsåker 

www.poferm.se 

Winterjamboree 

med Frank Wakefield Band 

från USA 

Förboka gärna bord


Le Xéme Festival International de Chant Choral 

Kören under en av sina konserter. 

Vi lämnade ett mycket kallt 

Torsåker med 20 minusgrader, 

torsdagen den 22 januari kl 09.00 

med buss till Arlanda för att fortsätta 

med flyg till Paris.Vädret i 

Paris var regnigt med 5 plusgrader. 

Lite varmare än i Torsåker, men 

blött! 

Efter inkvartering på Comfort 

Hotel Lamarck, startade ett fullspäckat 

program, med lunch på en 

av Montmartres pittoreska restauranger. 

Där åts bl.a. Boeuf la 

Bourgignon. Efter maten var det 

dags för en båttur på Seine med 

Bateaux Parisiens, namnet på båten. 

Turen blev kort, för floden 

Seine var översvämmad, liknade 

mer en fors. 

Vi hann se förlagan till Frihetsgudinnan, 

men i mycket mindre 

skala. Och självklart Eiffeltornet i 

en fantastisk kvällsbelysning. 

Dag 2 fredag: Efter en fransk 

frukost följde en ca 3 timmars 

busstur för att se Paris med ett be- 

sök på Notre Dame, men ringaren 

såg vi inte till. Musee du Louvre 

passerade vi med buss. 

Trafiken är intensivare här än i 

Torsåker. Det bor mer folk i Paris 

än i hela Sverige. Här gäller inte 

någon 10 metersregel i gathörnen. 

Parkering sker på tvären om så 

behövs. Guiden i Paris som hette 

Leif Karlsson berättade att 

Louvren är 700 m långt, så vill 

man se allt tar det månader! 

Triumffärd 

I rask takt passerades Hotell des 

Invalides, Ecole Militaire, Avenye 

des Champs Elysees med Triumfbågen 

och Place de la Concorde. 

Presidentpalatset tror jag att vi såg 

i farten ? Lunch på Bistro de 

Montmartre med menyn, Creme 

de la gumes och Boeuf la Bourgignon 

som dessert Vacherin , det 

franska köket är fantastiskt! Åter 

till hotellet för sångövning inför 

kvällens konsert. 

Sen var det dags för den första 

konserten i en kyrka som heter 

Saint-Pierre de Montmarte med 

Torsåkers Kyrkokör och en fransk 

kör med namnet Les Choeurs de 

l´Abbaye de Montmartre och en 

från USA, som heter New All 

Saints Roman Catholic Church 

Mass Choir. En oförglömlig kväll 

med fantastisk körsång! Vi sjöng 

en sång på franska, Notre Père, på 

svenska Fader Vår, som uppskattades 

av alla med stående ovationer! 

Efteråt bjöds alla körerna på 

en liten fest i församlingshemmet, 

som avslutades med tack till den 

franska kören med presenter och 

improviserad sång. 

Sacre Coeur-besök 

Nattlig promenad tillbaka till hotellet. 

Får ej glömma bort att vi besökte 

även Sacre Coeur, kyrkan 

alltså!

Under alla broar - flyter floden Seine. 


13

14 KORPÖGA ORPÖGA ORPÖGAT 

ORPÖGA

Pricksäkert med laser 

Studiefrämjandet i Falun har besökt Torsåkers bygdegård 

för att konfrontera Torsåkers jägarkår med 

en jaktskyttesimulator. Ett tjugotal jaktintresserade 

hade infunnit sig för att ta sig en titt på nymodigheten. 

En jaktskyttesimulator är ett lasergevär som 

avfyras mot silhuetter föreställande fåglar, rådjur 

och älgar, som på skjutbanan. Geväret är sedan 

kopplat till en dator som registrerar allt som sker. 

På datorskärmen avläses hur skottet har träffat. 

– Men man kan se mycket mer än så, berättar 

instruktören Per Folkerud. Man kan se exakt hur 

skytten har siktat innan skottet gick av. Den erfarenheten 

kan man aldrig få på en skjutbana. Det är 

mycket viktigt att behärska rätt siktteknik. Och det 

kan man träna in med simulatorn. Dessvärre 

förlorar man upplevelsen av skottljudet men man 

får ta det onda med det goda. 

En av Torsåkers pangbrudar, Iréne Johnsson, har greppat 

lasergeväret. 

Solbergaleden 15 - Torsåker 0290-40240 

STÖVLAR 

Power original 

749:- 

Rek.utpris 850:- 

Öppettider: 

Vard 10-18 

Lörd 10-14 

Välkommen till en 

fulladdad butik! 


Älvor och troll 

Affärslunch 

Specialarrangemang 

Dagens rätt 

Bröllop 

Catering 

Firmafester 

Välkommen till oss! 


Föräldrarådet i Torsåker har anordnat maskerad i 

Torsåkers Bygdegård för förskolebarn. Det blev bra 

uppslutning av utklädda små pojkar och flickor, trots att 

många var sjuka och inte kunde delta. Där fanns älvor, 

troll, cowboys, Batman och spöken i en salig röra. 

Alla, även föräldrar som var med i bakgrunden, såg ut 

att trivas. Det bjöds på sång och musik av bland andra 

Marita Wickström, Leif Sunnebrandt och Jonas 

Kjellgren. Saft och kakor smakade bra efter att barnen 

lekt och stojat. Det fanns även fiskdamm med överraskningar. 

Allt 

var gratis tack 

vare sponsring 

av flera företag 

och privatpersoner. 

Föräldrarådet 

tyckte att responsen 

var så 

bra att man 

tänker göra om 

det igen. 

Reportage: MAH 

Det är kul att spöka ut sig. 

Butiken mitt i byn 

Paketutlämning 

ATG ombud 

Svenska Spel 

Apoteksutlämning 

Öppet 

Måndag - Fredag 9:30-20:00 

Lördag: 9:30-19:00 

Söndag: 11:00-19:00 

Svensk Kassaservice 

Måndag - Fredag 13:00-17:30 

Lördag: 10:00 - 14:00 

Söndagar stängt 

15


Torsåkersbo i förskingringen 

Han förverkligade 

sina drömmar 

Owe Eriksson är den person som förverkligade sina 

drömmar. Redan som sexåring bestämde han sig för 

att bli radioreporter, Owe Eriksson, född i Torsåker 

och som nu 40 år efter att han lämnat hembygden 

blickar tillbaka och minns. Märkligt nog är de två 

av höjdpunkterna i hans liv geografiskt knutna till 

Hästbo och Calgary. 

Han föddes på BB i Hofors 1946. 

Föräldrarna var lantbrukare i Wall, 

men Owe hade aldrig en tanke på 

att själv odla jorden. Han gick folkskolan 

i Torsåker och även om han 

aldrig nådde några framgångar 

som utövare var han mycket sportintresserad. 

– Jag hade ett enormt intresse, 

kunde alla resultat och tabeller 

utantill men såg med fasa fram mot 

de skidtävlingar som skolan anordnade. 

På lånade skidor från skolans 

vind kom jag alltid sist, minns 

Owe. 

Show som show 

Hans stora idol var Lennart Hyland 

och redan sex år gammal bestämde 

han sig för att bli radioman. 

Hans första försök på den inslagna 

vägen handlade dock inte om sport 

utan om tio-i-topp. I kommunalhuset 

i Torsåker samlade han invånarna 

till omröstning på de populäraste 

låtarna med sig själv som 

konferencier. 

Det var dock nära att han redan 

i starten övergett drömmarna om 

en karriär som radioman. Genom 

scouterna kom han i kontakt med 

kyrkoherden i Torsåker, Birger 

Andersson, som tyckte att Owe 

skulle bli präst. Han fick genom 

Birger hjälp att komma 

in på Fjellstedtska 

skolan i Uppsala, en 

plantskola för blivande 

gudsmän. Owe höll 

dock kvar en fot i 

showbusiness. När han 

fick höra att sångaren 

Owe Thörnqvist skulle uppträda i 

Gävle ringde han och engagerade 

honom för ytterligare ett framträdande 

samma kväll. 

Landsfiskal och korvkubbe 

– Jag blev heltänd på idén och hyrde 

idrottsparken i Hästbo. Jag fick 

tillstånd av landsfiskalen trots att 

jag bara var 17 år gammal, berättar 

Owe. Det var ändå ett vågspel. 

Evenemanget, den 10 juli 1963, 

annonserades ut både i Arbetarbladet 

och Gefle Dagblad. För att 

det skulle gå ihop krävdes nytt publikrekord 

på Hästbo. Och när Owe 

Thörnqvist kom och mötte den 

unge arrangören ville han ha sitt 

gage, 1400 kronor, i förskott. Det 

blev panik och de sista pengarna 

togs ur korvgubbens kassa. Det 

gamla publikrekordet, 450 personer, 

slogs med god marginal. 

– Det kom 714 betalande, minns 

Owe med exakthet. Det blev stor 

succé och är ännu en av höjdpunk- 

Owe Eriksson bor i dag i Sollentuna 

terna i mitt liv, säger Owe 

Eriksson. 

Enorm stolthet 

Framgången med konserten gjorde 

att Owe övergav tankarna på att 

bli präst. Han fortsatte istället sina 

studier i Sandviken och fyllde loven 

med extraknäck som reporter på 

Gefle Dagblads Hoforsredaktion 

och senare i Gävle. Men tankarna 

på radio övergav han aldrig. Han 

kom i kontakt med Sveriges Radio i 

Falun och 1965 gjorde Owe sitt 

första radioreportage, en intervju 

med mods på torget i Gävle. 

– Det var med en enorm stolthet 

jag kunde avlyssna det första egna 

reportaget i radion. 

Den legendariske radiomannen 

Allan Synnemark ordnade vikariat 

åt Owe vikariat på radion i Gävle. 

Hans första jobb för TV var när 

han assisterade Putte Kock på en 

bandymatch i Skutskär. 

Som alla unga män skulle Owe

göra 

lumpen. Han kom till 

Östersund Men lumpen tilläts inte 

bli något hinder i karriären. Under 

värnplikten extrajobbade han för 

Sveriges Radio, på XYZ-kvarten, 

ett samsänt nyhetsprogram över 

Hälsingland, Jämtland och Västernorrland. 

När så redaktionen i 

Sundsvall sökte en ung reporter 

med sportintresse var Owe 

Eriksson given. Han blev kvar i 

Sundsvall i nio år, fram till 1978. 

Med hjälp av Lars-Gunnar Björklund 

fick han sen jobb på radiosporten 

i Stockholm. Han hade nått 

sina drömmars mål. 

Guldjobb 

– Och, jag fick jobba ihop med och 

blev mycket god vän med min 

barndoms idol, Lennart Hyland, 

säger Owe med ödmjukhet. 

Som sportreporter 

fick 

Owe hela världen 

som arbetsfält. 

Han bevakadeVMtävlingar 

och 

åtta olympiska spel, 

vinter och sommar. Det var här 

som Owe Erikssons andra höjdpunkt 

i livet inträffade. 

– Det var när jag vid olympiska 

spelen i Calgary fick referera 

Tomas Gustafsons två OS-guld, på 

10 000 och 5 000 meter skridsko, 

säger han och tystnar för en stund. 

Tittar i taket, liksom för att återkalla 

minnet från händelsen. 

En annan stor händelse i Owes 

liv var när han fick ett stipendium 

för att åka till Sydafrika och i reportageform 

skildra apartheidregimen 

kontra idrotten. 

Hjärtat i hembygden 

1992 slutade Owe Eriksson på 

radiosporten och har idag ett eget 

produktionsbolag för dokumentärfilm. 

Bland de senaste produktionerna 

finns filmer om Anita Lindblom, 

ett porträtt av Börje Salming 

Försäsongsrabatt 

Upp till 30% 

under mars månad 

Lackförsegling fr. 1600:- 

Vaxning 1200:- 

Underredsbehandling 1600:- 

30% på servicearbeten (ej material) 

Annons ur Gefle 

Dagblad den 9 juli 

1963 

JB Bilvård 

0290-235 15 

070-414 66 03 


17 

och historien om Radio Nord. 

Under de senaste åren har han 

tillsammans med bland andra Ulf 

Elfing gjort årskrönikor, baserade 

på inslag ur det rika radioarkivet, 

som cd-skivor. 

Idag har Owe vissa kontakter 

med hembygden, har vänner kvar 

där. Själv bor han i Sollentuna 

utanför Stockholm. Här finns ändå 

den största höjdpunkten i hans liv – 

att bli pappa. Frågan om att en dag 

återvända till Torsåker blir oundviklig. 

– Det är en vacker bygd men 

att jag skulle flytta hem är inte 

troligt, säger Owe. Jag har etablerat 

mig här, har två barn, Henrika 

fem år och Karolina tio år, med 

sambon Gunilla. 

Familjen bor i en stor villa med 

kontor i bottenvåningen. Och även 

om Owe inte kan tänka sig att bryta 

upp för att flytta hem så bär han 

ändå med sig starka minnen från 

barndomen. Hjärtat har han kvar i 

Torsåker, den plats där drömmarna 

om en karriär som radioman en 

gång föddes. 

Reportage: Lars B. Pettersson 

Korpögats Stockholmsredaktion 

Vi fortsätter även med 

succén med 

utvändig handtvätt 

150:-


Greta 90-årig pärla 

Korpögat har tidigare rapporterat 

om 90-årsjubilarer i Torsåker som 

haft gemensamt att de alla råkar 

heta Greta. Den 23 december var 

det dags igen då Greta Carlsson på 

Spelmansvägen firade sin 90-årsdag. 

Vi knackade på dagen innan 

då förberedelserna inför högtiden 

var i full gång. Första frågan var 

hur det känns att fylla 90 år: 

– Det känns inte alls. Det känns 

som vilken födelsedag som helst, 

svarar Greta 

Greta föddes i Högbo 1913 som 

barn nummer nio i en syskonskara 

på elva. Idag är Greta ensam kvar 

av syskonen. Efter avslutad skolgång 

gjorde hon som många andra 

unga flickor på den tiden, for till 

Stockholm för att jobba som hembiträde. 

Det var en av Gretas storasystrar 

som lockade Greta till 

storstaden. Men efter några år där 

drog sig Greta hemåt igen och 

träffade Torsåkersgrabben Johan 

Carlsson som i arbetslöshetens 

tidevarv jobbade på AK-arbete. 

Bröllopet stod 1936 och innebar 

flytt till Johans hembygd Torsåker. 

Efter en tids anställning vid ett 

slakteri började Johan arbeta som 

chaufför vid Gustaf Englunds åkeri 

i Prästhyttan. Där arbetade han 

fram till att han blev åkare med 

egen bil. Greta och Johan fick tre 

barn och för Gretas del var det 

aldrig tal om annat 

än att vara 

hemmafru. 1952 

byggde Greta och 

Johan tillsammans 

en sommarstuga vid 

Malmjärn där man 

tillsammans med 

barnen tillbringade 

en stor del av somrarna. 

Efter ett sextio år 

långt äktenskap blev 

Greta ensam då 

Johan gick bort 

1966. Redan då 

bodde hon på Spelmannen 

och där 

Greta Carlsson 

trivs hon bra efter 

27 år som pensionär. 

– Jag har ingen hjälp med handling 

och städning. Det behöver jag 

inte, även om jag ibland funderar 

på att skaffa lite hjälp med städningen, 

berättar Greta. 

Dagarna tillbringar hon mest i 

lugn och ro i sin lägenhet. Ibland 

dricker hon kaffe med grannarna 

och spelar Bingo på Spelmannen. 

TV tittar hon inte så mycket på. 

– Nej, jag tycker det inte är så 

mycket att se, säger Greta, och det 

kanske man kan förstå. 

Första gången man kunde se 

TV i Torsåker hade Greta hunnit 

bli 43 år. Kommer man så sent in i 

TV-åldern kanske det här med TV 

inte blir så viktigt i livet. 

Greta berättar avslutningsvis att 

en av hennes mostrar blev 104 år, 

så det finns lite att brås på. 

Korpögat önskar Greta all lycka 

i framtiden och ber att få erinra 

om att Greta är en förkortad version 

av namnet Margareta som tillkom 

på 1100-talet. Det var kung 

Inge den äldre som fick en dotter 

som i hans ögon var så sagolikt 

vacker att han lät döpa henne till 

Margareta som är det persiska 

ordet för pärla! 

Text & foto: Staffan Berglind

Vi har intervjuat två duktiga 

ungdomar i Torsåker som har 

dolda talanger. 

Vi har först intervjuat häftiga Thea 

Andersson som är 12 år och håller 

på med en väldigt ovanlig sport, 

nämligen isjakt. 

Men hon har fler intressen än 

så, hon brukar simma och åka slalom 

b.l.a. Thea har hållit på med 

isjakt i 2 år nu. Det började när hon 

var 5 år då hennes pappa Håkan 

lovade henne att bygga en isjakt. 

Och så fick hon sin isoptimist. 

Vill man ut och träna måste man 

först och främst hitta en sjö som 

självklart ska vara frusen och så 

måste det vara bra vindar. Det får 

ju inte vara hård snö uppe på isen 

för då når inte medarna igenom. 

Thea Andersson 

Ungdomsredaktionen 

Fortast går det självklart om det är 

helt blank is. 

Thea har till och med varit i 

Ungern och tävlat vilket hon tyckte 

var väldigt kul och spännande. Hon 

kom 12:a av 17 deltagare på EM, 

och så kom hon 11 i VM. Hon är 

inte rädd trots att det går väldigt 

fort, nästan lika fort som en bil. En 

isjakt kan komma upp i farten 100 

km i timmen, till och med fortare. 

Men man måste ju ha skydd också 

som t.e.x hjälm, flytväst och isdubbar. 

Så ser ni någon som far förbi 

er på Malmjärn i världens fart så 

kan det vara Thea. 

Carl och tekniken 

Sen har vi intervjuat duktiga Carl 

Larsson som är 15 år och älskar 

att mecka 

med sin 

moped. Han 

är väldigt 

duktig när det 

gäller att laga 

elektriska 

saker. Det är 

just därför 

som hans 

favoritämne i 

skolan är 

teknik. Hans 


Carl sitter och meckar med sin isärplockade moped. 

Godkänd revisor 

Christina Johansson 

Tel. 0290-85290 

Vingesbacke Industrihus 

19 

moped håller han just nu på att 

renovera för sommaren. Han 

nästan bor nere i sitt garage. Han 

ska snart börja att rusta upp en 

epa, som han kan köra omkring i 

när han fyllt 16. 

Carl är väldigt bilintresserad och 

efter 9:an ska han gå på fordonsprogrammet 

med inriktning personbilsmekaniker. 

När Carl pryade nu i 9:an var 

han och hans kompis Daniel 

Nilsson hos Audio Video i Hofors. 

Det tyckte dom var väldigt roligt, 

speciellt Carl för han upptäckte en 

widescreen TV som var på väg att 

slängas för att förra ägaren tappat 

den i golvet och TV:n bara dog. 

Han frågade om han fick den 

eftersom den ändå skulle slängas 

och självklart lagade Carl TV:n 

utan några problem så nu har han 

en bra fungerande nästan ny TV 

som kostar ca 10 000 i affärerna 

på sitt rum tack vare sin talang. 

Så visst kan ungdomar mer än 

man tror! 

Reportage: Elin Johansson 

Therese Hanssen


På 1920-talet rykte det från milor i 

skogarna kring Kalvsnäs. Det var 

bönderna själva som under några 

veckor varje år valde att ikläda sig 

kolarens roll och få uppleva lite 

kolarromantik i bästa Dan 

Andersson-anda. Med hjälp av den 

egna familjen revs milan ut och den 

färdiga produkten fraktades till sin 

slutliga destination, hammarsmedjan 

i Hofors. Dit kördes kolet vintertid 

med kolstig, en släde med 

påmonterad spånkorg specialgjord 

för koltransporter. Längst fram på 

kolstigen satt bonden själv på en 

jutesäck innehållande hö till hästen. 

Resan till Hofors tog större delen 

av dagen i anspråk. Färdkosten 

utgjordes av kaffe och smörgås. 

Kanske ibland även lite andra 

drycker som kunde skänka lite 

värme åt en frusen bonde. Från 

Kalvsnäs gick färden på slingrande 

genvägar genom skogen, över berg 

och frusna sjöar upp mot Hofors, in 

på bruksområdet och förbi smedjan 

fram till inmätningen där kolets 

volym skulle mätas som underlag 

för bondens betalning för sitt lass. 

En gång skickade en bonde drängen 

till Hofors på en kolresa. Då 

drängen kom hem igen sken han 

som en sol och berättade att han 

Staffans krönika 

Milaresa med luft i lasten 

aldrig träffat så artiga människor 

som i Hofors. Då han stod vid inmätningen 

hade en av brukets förmän 

kommit och sagt. ”Flytta på 

dig bondjävel”! 

– Kan ni tänka er, och jag som 

bara är dräng, sa drängen med ett 

uttryck som vittnade om himmelsk 

salighet. 

Oftast körde bönderna i sällskap 

med varandra på de kylslagna och 

långtradiga resorna till Hofors. 

Hästbeståndet utgjordes av ardennerhästar 

och nordsvenskar varvid 

den senare var att föredra vid koltransporter 

eftersom den gick 

fortare. 

Jordbävning 

Betalningen för kolet beräknades 

utifrån dess kubikmassa. Därför 

gällde det att av förklarliga skäl 

lasta kolet så luftigt som möjligt i 

kolstigen. Men brukets inmätare 

var inte födda i farstun. Dom förstod 

hur en bonde tänkte och dom 

begrep också att åtgärda problemet 

med till buds stående medel. Förmannen 

i smedjan fick order om att 

hålla utkik efter annalkande kolstigar. 

Då han såg dem komma 

drog han igång hammaren som 

åstadkom ett jordbävningsliknande 

dån som hördes över halva Hofors. 

Hästarna satte nästan av i sken då 

hela marken vibrerade som vid det 

värsta vulkanutbrott. Innehållet i 

kolstigarna sjönk plötsligt ihop och 

reducerades med en femtedel 

lagom till att bonden bromsade in 

hästen vid inmätningen. Inmätaren 

flinade föraktfullt mot bönderna 

och tänkte att där fick ni allt era 

bondtölpar som tror att man kan 

komma till industrisamhällets hjärta 

och sälja luft. Bönderna kunde 

inget annat göra än att bita i det 

sura äpplet. 

Idén med att stampa ihop böndernas 

kol med hammaren blev 

dock i slutänden en dålig affär för 

Hofors bruk. Med jämna mellanrum 

tog man igen den förtjänst som 

stampades bort av den förhatliga 

hammaren. 

Skiftbyte på bruket 

Klockan två var det skiftbyte på 

bruket. Det var allmänt bekant. 

Halv två anlände bönderna till inmätningen 

medan hammaren dånade 

i bakgrunden som om domedagen 

hade kommit. Då lassen var 

inmätta tystnade hammaren varpå 

bönderna körde runt smedjan förbi 

pumphuset och upp till stallbacken 

där man tog en halvtimmes rast i 

väntan på att skiftbytet skulle bli 

avklarat. Kvart över två stod karavanen 

med kolstigar åter vid inmätningen 

som nu bemannats med ny 

och fräsch personal vars första 

uppgift på skiftet blev att ge bönderna 

betalt andra gången för 

samma lass. 

Bonden är en vis man, står det 

till och med i Bibeln 

Text: Staffan Berglind 

Foto: Gustaf Berglind

Dramatik i Eltebo 

Det var en alldeles vanlig 

onsdagseftermiddag i januari. 

Lite dimmigt, kanske, men 

annars var allt precis som 

vanligt. Annelie Johansson 

gick och pysslade på övervåningen 

i familjens hus i 

Eltebo. Hon hörde ett muller 

på avstånd, ungefär som från 

ett arbetsfordon på järnvägen. 

Mullrandet ökade i styrka och blev 

till ett rytande som strax övergick i 

ett vrål. Vrålandet kom närmre och 

fortsatte rakt över huset. 

– Det var riktigt obehagligt. Jag 

tittade ut genom fönstret och såg 

saker virvla upp och sedan dala ner 

igen längre bort. Ovanför huset 

fanns två kondensstrimmor som 

avgaserna efter ett flygplan. Och 

längre bort såg jag rök. 

Annelie tänkte att det måste 

vara något fel. Visserligen brukar 

det komma flygplan på låg höjd 

över Eltebo ibland. Men så här lågt 

brukar de inte komma. 

Räddningstjänsten 

– Jag visste ju inte vad som hade 

hänt. Men med tanke på röken 

tänkte jag att det kanske hade hänt 

en olycka. Eftersom jag inte var 

säker ville jag inte ringa 112, utan 

jag ringde räddningstjänsten på 

deras vanliga telefonnummer, 

berättar Annelie. 

Även hos räddningstjänsten befarade 

man ett flygplanshaveri, så 

man började höra sig för efter saknade 

flygplan. Men man visste inte 

var man skulle leta. Så efter en 

stunds resultatlöst sökande efter ett 

litet flygplan kom en representant 

för räddningstjänsten hem till 

Annelie. 


Den här typen av flygplan var det som lågsniffade över Eltebo och som 

orsakade skrämselhicka hos många bybor. 

– Jag visste inte vart planet hade 

tagit vägen. Jag tänkte att Elin 

Sundstedt, på andra sidan järnvägen 

kanske hade sett något. Så 

jag ringde till henne. 

Jodå, Elin hade sett planet. Hon 

stod i ett stall och mockade när hon 

hörde vrålandet i luften. Hon tittade 

ut och såg ett Herculesplan 

flyga förbi bakom björkarna, ungefär 

i höjd med halva björkstammarna. 

Även hon hade trott att det skulle 

gå illa och hon drog en lättnadens 

suck när planet lyckades ta 

sig upp över trädtopparna i skogsbrynet 

och i alla fall inte störtade 

precis intill husen. 

– Jag lyssnade efter ljudet av 

knäckta träd, men jag hörde inga, 

säger hon. Så jag utgick från att 

planet klarade sig trots allt. Sedan 

tänkte jag inte mer på det. 

Men när Annelie ringde Elin 

efter någon timme hade hon räddningstjänsten 

där hemma. Hon 

21 

räckte över luren till den brandman 

som fanns där och Elin kunde per 

telefon berätta att det inte alls var 

fråga om ett litet plan utan ett riktigt 

stort, nämligen ett Hercules. 

Saknades inte 

Detta besked underlättade för 

räddningstjänsten som raskt kunde 

höra efter hos Flygvapnet om det 

saknade något Herculesplan. Nej, 

det saknades inget plan. Men en 

pilot från Såtenäs utanför Lidköping 

i Västergötland medgav efter 

en stund att han ”nog hade kommit 

lite lågt där”, vilket väl torde vara 

något av ett understatement. 

Ty de flesta som var på plats i 

Eltebo den dagen, vilket var ett par 

tiotal personer, trodde att något 

allvarligt varit på väg att inträffa. 

Vilket det dock inte hade gjort. 

Men dramatiskt var det. Och det 

slutade lyckligt den här gången. 

Text och foto: Ewa Kohlström


Torsåkers egen samuraj 

I Sverige utövas ett tjugotal olika 

kampsporter som alla har sitt ursprung 

i Asien. En av dessa är jujutsu. 

Genom maximalt utnyttjande 

av den levande kraften i kombination 

med att få tyngdpunkter att 

hamna på rätt ställe kan även den 

spädaste individ komma i åtnjutande 

av till synes omänskliga krafter. 

Det handlar om konsten att kunna 

försvara sig mot angrepp. Det kan 

Maria Seberg i Hoo, en av 

utövarna av ju-jutsu. Hon kan 

numera i kraft av sitt svarta bälte 

kalla sig mästare. 

Biten av en kompis 

– Det började när jag gick på gymnasiet 

i Sandviken. Jag hade en 

kompis som tränade ju-jutsu och en 

gång följde jag med henne på träning. 

Sedan blev jag fast, säger 

Maria och berättar om att hennes 

väg till mästartiteln varit både lång 

och mödosam. 

1986 graderades hon för första 

gången och fick sitt gula bälte som 

bevis för att hon slutfört elevstadiet 

Efter ytterligare några års 

träning kunde hon erövra blått 

bälte. Hon fick även utbildning 

som barninstruktör men 1990 

tvingades hon lägga ju-jutsun åt 

sidan. Tre barn, högskolestudier, 

yrkesarbete och politiskt engagemang 

stoppade planerna på en 

karriär inom kampsporten. 

– Men hela tiden kändes det 

som om något saknades. Då jag 

blev sjukskriven insåg jag att jag 

måste ge mer utrymme i livet åt 

mig själv. Genast kom ju-jutsun i 

tankarna efter tio års uppehåll, berättar 

Maria. 

Hon anmälde sig till en nybörjargrupp 

och märkte snart att gamla 

takter ännu satt i. Till julen 2001 

graderades hon till brunt bälte. Nu 

återstod endast en ytterligare ut- 

maning, att erövra 

det svarta 

bältet som alltid 

hägrat som en 

-- dröm för alla 

kampsportare. I 

december förra 

året var det 

dags. Tillsammans 

med några 

kompisar for 

Maria till Bosön 

utanför 

Stockholm där 

hon under två 

timmar fick visa 

upp sina färdigheter 

inför den prestigefyllda Riksgraderingskomittén. 

Det blev tuffa 

tag. Två av sex deltagare underkändes 

och fick åka hem i besvikelse. 

Men för Maria gick det 

bättre. Hon klarade graderingen 

och blev under högtidliga former 

tilldelad sitt svarta bälte med tillhörande 

certifikat om att hon nu 

var mästare. 

Fortsatt utövning 

Maria fortsätter att träna för att 

ytterligare höja statusen på sitt 

svarta bälte. Två kvällar i veckan 

åker hon till klubben i Sandviken 

där hon kombinerar den egna träningen 

med sysslan som instruktör. 

På frågan om vad det ger henne, 

svarar hon: 

– Främst ger det rörelseglädje. 

Att jogga efter en landsväg skulle 

vara alldeles för långtråkigt. Med 

ju-jutsun får man rörelsebehovet 

tillgodosett samtidigt som man får 

använda alla sina sinnen till max. 

Det ger en inre tillfredställelse. På 

köpet får man kunskaper om självförsvar, 

goda vänner och framför 

allt roligt, säger Maria. 


Stolt mästare med diplom och svart 

bälte. 

Fakta om ju-jutsu: 

En av de så kallade “mjuka 

sporterna” inom begreppet 

kampsport med rötter i samurajkulturen. 

Syftet är att utveckla 

kunskap om hur man 

avvärjer ett fysiskt angrepp 

utan att vålla alltför stor 

skada på sig själv och på den 

som angriper. Till sin hjälp har 

man ett nittiotal olika rörelser 

bland annat inom begreppen 

fall, kast och fasthållning. 

Målet är att uppnå ett realistiskt 

självförsvar som håller 

sig inom både juridiska, medicinska 

och etiskt försvarbara 

gränser. Utövarna graderas 

efter sina kunskaper varvid 

färgen på bältet utvisar kunskapsnivån. 

Högsta nivån, 

svarta bältet, graderas i Dan i 

en skala från ett till tio. Högst 

graderad i Sverige är Hans 

Greger som efter fyrtio års 

utövning graderats till svart 

bälte, nio Dan.

BYMARKNADEN 

HUS KÖPES 

Vårat hus ska rivas när väg 

68 byggs om. Söker därför 

hus i Hästbo med omnejd. 

Gärna med stall eller 

möjlighet att bygga, men allt 

av intresse. 

Erik Norlin och Karin Boox 

0290-42316, 073-1812648 

Rida Rida Islandshäst? 

Islandshäst? 

Om du är en ansvarsmedveten, 

van ryttare, gärna med erfarenhet 

av att rida islandshäst, kan 

du få möjlighet att regelbundet 

rida vår islandshäst. 

Hon är snäll, lugn och otroligt 

samarbetsvillig. I utbyte vill jag 

att du under en helg i månaden 

släpper ut och tar in våra hästar. 

I stallet finns förutom islänningen 

även en shetlandsponny som är 

fantastiskt snäll. 

Är du intresserad? 

Ring Ing-Mari på 

tel. 0290-40401 

FORSMANS 

Velocipedaffär 

Den lilla affären med det stora utbudet 

Tel. 0290-40026 

Ett stort tack 

till alla er som gjorde 

Barnmaskeraden 

i Torsåker möjlig! 

Torsåkers Bygdegårdsförening 

Fors Byförening 

ICA Torcenter 

Sparköp 

Forsmans 

GEFAB 

LB Fritid 

Marita, Jonas och Leif 

Och sist men inte minst 

alla barnen! 

På återseende! 

Föräldrarådet Torsåker 

Magasinsgatan 20 Storvik 

www.wiiksror.se 

Tel. 0290-31610, 31700 

Fax. 0290-12160 

Gammelstillavägen 67 


GARNBOD 

Solbergaleden 22 Torsåker 0290-40325 

STICK- & VIRKGARN 

Uppritade BRODERIER 

DMC Moulinegarner - KEMTVÄTT 

MATTRASOR - MATTVARP 

Må-Fr 9:30-18:00 (Lunch 12:30-14) Lö 10-13 

Sökes 

Cirkelutbud 

2004 


medarbetare till välrenommerad, 

framgångsrik sockentidning. Vi 

söker dig som är villig att jobba 

med bl.a. redigering. De program 

vi använder är PageMaker och 

Photoshop. 

Medtag egen rödpenna. 

Kontakta redaktionen 0290-40887. 

Köpes 

Höj- och sänkbart skrivbord, 

konferensbord och klädda stolar 

köpes till bra pris 

Tel. 0290-40173 

Snart sommar 

Glöm ej badankan! 

Jaktskyttets ABC 

kolvanpassning & skjutteknink 

Vildsvinsjakt 

Fällor & fällfångst 

Räv, Lo, Mink & Mård 

Älgen 

Jakten, Jaktledning & viltvård 

Eftersöksjakt 

Knivslöjd 

Gör din egen kniv 

Handladdning 

Uffes Etikkurs 

Flugbindning 

Gör en rökkåta 

Målning 

Musik m.m. 

Studiefrämjandet Hofors 

Centralgatan 9 - 81330 Hofors 

Info o.anm. 0290-28208,10412 

/Korpögat 

23


Du får hjälp med 

finansiering, betalningar, 

försäkringar, sparande, 

placeringar, rutiner m.m. 

Vem ser till att du får en 

bra pension? 

Du som driver egen rörelse 

har ofta sämre pensionsskydd 

än den som är anställd. 

Vi pratar om din tjänstepension. 

Har du rätt finansiering 

från grunden? 

När du vill finansiera köp av 

skogsoch lantbruksfastighet 

eller om- och tillbyggnad 

är bottenlån i 

Jordbrukskredit ett bra 

alternativ. 

Behöver du säkert och 

lönsamt placera pengar för en 

kortare eller längre period? 

Fasträntekonto Lantbruk är 

ett bra alternativ. 

Mer tid för det roliga? 

Med e-bokföring förenklar du 

din vardag som företagare. 

Förskott på inkomsterna? 

Kostnader har du hela året, 

intäkter årsvis i efterskott. 

Det är klart att likviditetsbrist 

kan uppstå. 

En EU-kontokredit kan vara 

lösningen – kanske är det ett 

topplån eller en kontokredit? 

Fördelad inkomst 

och sänkt skatt. 

Skogskonto. 

Koll på ekonomin, 

ordning och reda? 

Men internet gör du enkelt 

dina betalningar och 

bestämmer själv när de ska 

betalas. 

Din ekonomiska 

partner i skogsoch 

lantbruket. 

Att driva skogs- eller lantbruk handlar 

om att leva med sitt företagande 

dygnet runt året om. Du är ständigt 

beroende av omvärlden. Det kan vara 

vädret, priserna etc. Det i sin tur 

kräver att bankärendena kan skötas 

när det passar dig och där det passar 

dig. 

Att du har en bankkontakt som 

fungerar och som har tjänster 

anpassade för din verksamhet är ett 

måste. 

För dig som är skogsoch lantbrukare 

i Gästrikland har vi kompetens när 

det gäller finansiering, lån, 

EU-kontokredit, placeringar, skattefrågor, 

betalningar, elektroniska 

rutiner m.m. 

Här kan du läsa lite vad vi kan hjälpa 

dig med och hur du får tag i oss som 

är specialister inom skog och lantbruk. 

Välkommen in till oss 

om du vill veta mera! 

Nu kan du 

träffa banken 

direkt på din 

arbetsplats 

Du kan också besöka 

www.foreningssparbanken.se/ 

lantbruk 

Hofors-Torsåker 

Yngve Hadin 

tfn direkt 0290-40244 

yngve.hadin@foreningssparbanken.se

Untitled - Korpögat

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?