Göran Berglund - den flygande professorn - Göteborgs universitet
Göran Berglund - den flygande professorn - Göteborgs universitet
Göran Berglund - den flygande professorn - Göteborgs universitet
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
– En dag när jag kom in på mitt rum hittade jag en lapp på skrivbordet<br />
där det stod ”Hia inte med oss”. Jag var kanske lite för energisk med att<br />
köra igång olika saker i början. Nu ”hiar” jag inte så mycket längre.<br />
<strong>Göran</strong> <strong>Berglund</strong> menar att han fick en annan roll när han kom till Malmö.<br />
Han blev ämnesföreträdare för ett mycket större medicinskt område<br />
(gastroenterologi, reumatologi osv.) än ”bara” det kardiovaskulära. Han<br />
blev ordförande i Centrum Medicin, en paraplyorganisation som försöker<br />
hålla ihop internmedicin och se till att läkarna på akutintaget har så<br />
breda kunskaper som möjligt. Tanken är att när Malmöbon söker<br />
akutintaget ska där finnas en doktor med bred kompetens och inte bara<br />
en ”sorterare”.<br />
– Detta har vi jobbat med i alla år, och jag tror att Malmö är det enda<br />
<strong>universitet</strong>ssjukhus där samarbetet mellan subspecialiteterna varit<br />
framgångsrikt. Vi har till och med lyckats få med kardiologerna.<br />
Överlämning på gång<br />
<strong>Göran</strong> <strong>Berglund</strong> har alltså varit professor i Malmö i 18 år men nu, efter<br />
fyllda 60 år, börjar han trappa ner för att, som han själv säger, bereda<br />
plats för yngre kollegor som väntat länge nog på att få axla större<br />
ansvar. Han vill lämna över och låta andra ta vid med nya krafter.<br />
Kanske borde han ha gjort det tidigare, resonerar han. Sanningen är<br />
också att man är inte lika kreativ vid 60 som vid 40 års ålder.<br />
<strong>Göran</strong> <strong>Berglund</strong> ser lätt bekymrad ut när han tänker på åldersstrukturen<br />
inom sjukvår<strong>den</strong>. Ansvaret har alltför länge legat på de äldre inom<br />
läkarkåren. De yngre, de över 50 år, har inte fått någon chans och det<br />
borde de haft för länge sedan, menar han. Han tror inte att det kommer<br />
att kännas tomt att lämna ifrån sig så mycket ansvar. Han kommer<br />
fortfarande att vara senior rådgivare, men ansvaret för bl.a. <strong>den</strong> kliniska<br />
forskningsenheten, biobanken och <strong>den</strong> dagliga verksamheten kommer<br />
att ligga på ”någon annan”, vilket innebär docenterna Bo Hedblad, Peter<br />
Nilsson, Olle Melander och sjuksköterskan Margaretha Persson, chef<br />
för klinisk forskningsenhet och samtidigt doktorand, samt kirurgen Jonas<br />
Manjer (Malmö Kost Cancer-studien) från 1 januari 2006.<br />
Epidemiologi<br />
Malmö Kost Cancer-studie är en epidemiologisk studie med 30 000<br />
individer som startade år 1991. Den studerar inte bara relationen mellan<br />
kost och cancer utan även mellan kost och andra sjukdomar.<br />
– Nu följer vi dessa individer och för register över vilka som får cancer,<br />
hjärtinfarkt och diabetes (via diabetesregister) samt alla dödsfall. Vart<br />
femte år får deltagarna svara på frågor bl.a. om hur de förändrat sin<br />
kost, hur vikten förändrats (egen uppskattning). I Malmö Kost Cancerstudie<br />
är 60 procent av deltagarna kvinnor, väldigt få är invandrare.<br />
Jämför man detta med <strong>den</strong> studie som Bertil Hood startade år 1974,<br />
Malmö förebyggande studie, är könsfördelningen omvänd och i <strong>den</strong><br />
ingår fler män. Männen var mer hälsorädda på <strong>den</strong> ti<strong>den</strong>, konstaterar<br />
<strong>Göran</strong> <strong>Berglund</strong>. Den egenskapen har kvinnorna tagit över och nu är det<br />
kvinnorna som kommer till undersökningarna. Orsaken till detta vet vi<br />
inte.<br />
I Sverige finns åtminstone tre stora epidemiologiska studier: i Göteborg<br />
1913-års män (med efterföljare), i Umeå Västerbottensprojektet och i<br />
Malmö Malmö förebyggande studie. I en bok av <strong>Berglund</strong>, Wilhelmsen<br />
och Rosén diskuteras likheter och skillnader mellan dessa prospektiva<br />
kohorter, följda under lång tid. Man kan bl.a. se att riskfaktorerna är<br />
ungefär desamma runt om i Sverige. Däremot varierar risken något och