Utbildningens historia

Deltagarna i industrisköterskekursen 1962. Längst fram står kursledaren Ingrid Junel. 

Utbildningen – nästan 50 år 

Arbetslivet förändras. Företag och myndigheter 

omstrukturerar sina verksamheter 

för att anpassa sig till en föränderlig 

omvärld. Det blir allt viktigare att 

förstå arbetsorganisationer med styrmekanismer 

samt deras betydelse för 

stress och hälsa. 

Utbildningens längd och kvalitet har successivt 

höjts i takt med förändringar i 

arbets livet, nya före skrifter, utredningar, 

kontinuerliga utvärderingar och framför allt, 

som ett resultat av kontakter med aktiva företagssköterskor. 

Nu omfattar utbildningen 

– alla SAF-företag var skyldiga att ansluta sig när tillfälle gavs. Avtalet 

innebar också att skyddskommittén fi ck en central ställning i styrningen 

av företagshälsovården. Återigen hade hotet om lagstiftning drivit fram 

en överenskommelse mellan parterna. Den nya arbetsmiljölagen trädde 

i kraft den 1 juli 1978 och innebar ett vidgat arbetsmiljöbegrepp. I den 

nya arbetsmiljölagen fanns dock inga regler om skyldigheten att anlita 

företagshälsovård. 

… men något förslag till lagstiftning blir det inte 

Under tiden arbetade 1976 års företagshälsovårdsutredning på och 

40 akademiska poäng på C-nivå, men dess 

framtid är i skrivande stund oviss! 

1950- och 1960-talen 

Två år efter att Industrisköterskesektionen 

bildats startade den första utbildningen på 

Institutet för folkhälsa. Industrisköterskorna 

upplevde att deras arbetsuppgifter krävde 

specifi k kunskap. Kursledare var dr Moje 

Magnusson och Ing-Marie Alarud. En av deltagarna 

var Ingrid Junel som under fl era decennier 

kom att bli en ledande gestalt för 

företagssköterskeutbildningen. 

Företagssköterskans utbildning blev den 

stora och ständigt aktuella frågan under hela 

1960-talet. För att organisera fortsatta kurser 

Företagssköterskan jubileumsnummer 1957 – 2007 

startade ett samarbete med Svenska Arbetsgivareföreningen 

(SAF). En utbildningsgrupp 

från Industrisköterskesektionen och professor 

Sven Forsman från SAF utvecklade utbildningen. 

Ingrid Junel anställdes och blev den 

självskrivna kursledaren för nästa kurs som 

hölls på Rosenön, utanför Stockholm 1962. 

Kurstiden var en sammanhållen 4-veckorsperiod 

och man läste även på lördagar! Det erfarenhetsutbyte 

och de nätverk som bildades 

under kurserna har genom åren betytt mycket 

för sköterskornas känsla av identitet. 

På kongressen 1963 slog man fast att företagssköterskans 

uppgifter var snarlika distriktssköterskans 

och att de båda utbildningarna 

Forts nästa sida 

levererade ett par delbetänkanden (SOU 1980:22, Utbyggnad av 

yrkes medicinen och DsA 1981:1, Mät- och laboratorieresurser för bättre 

arbetsmiljö). Först i maj 1983 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande 

(SOU 1983:32, Företagshälsovård för alla). 

Det är en grundlig genomgång av arbetsmiljön och risker, arbetsfält 

för företagshälsovården, personalbehov, utbildnings-, behörighets- och 

meritvärderingsfrågor. När det gäller utbyggnaden av företagshälsovården 

framgår att utredningen såg som sin främsta uppgift att lägga förslag 

som syftar till heltäckande företagshälsovård för landets alla arbetstagare. 

Frågan om lagreglering av skyldigheten att anordna företagshälsovård 

11

Forts från föreg sida 

skulle kunna samordnas. Företagssköterskans 

kunskapsbehov rörde områden som hälsovårdsundervisning 

och information, yrkeshygien, 

bioteknologi, arbetsfysiologi, psykologi, 

socio logi, kuratorsverksamhet, intervjuteknik, 

företagsinformation, arbetar skydd och 

arbets ledarproblem. Dr Lars Wirström, Industriläkareföreningen 

och överdirektör Olle 

Gunnarsson på Arbetarskyddsstyrelsen föreslog 

att ”Industriell aktivitet”, dvs hur ett före tag 

fungerar, och arbets marknads organisation skulle 

ingå i utbildningen. Företagssköterskans arbetsfält 

vidgades och man betonade vikten av ett 

mer självständigt och ansvarsfullt arbete. Kunskap 

om arbetsplatsen och förutsättningarna i 

arbetet ansågs nödvändigt. 

1970-talet – expansion 

Från 1968 till 1980 ökade antalet företagssköterskor 

med cirka 1 700 personer. Arbetsmedicinska 

institutet (AI) som redan utbildade 

läkare och ingenjörer för företagshälsovården 

(FHV) övertog 1967 ansvaret för utbildning 

av företagssköterskor. Vissa områden ansågs då 

vara lämpliga för gemensam utbildning. 

Behovet av kunskap växte och utbildningen 

utökades till åtta veckor samt delades nu upp 

på två kursperioder. Mellanperioden byggde 

i stor utsträckning på självstudier där deltagarna 

skulle fånga upp problem och frågor 

som under teoriperioden diskuterades 

med kurskamraterna. Denna utbildning var 

en av de första vidareutbildningar där stor 

vikt lades på ett individuellt projektarbete. 

Det skulle bygga på praktiska erfarenheter 

och utgöra ett stöd för företags sköterskan 

att lämna mottagningsrummet. 

Förutom ett nära samarbete mellan Riksföreningen 

för företagssköterskor och utbildningsanordnarna 

inrättades 1977 en 

permanent referensgrupp för att underlätta 

kontakt och informationsutbyte i frågor som 

rörde utbildning och arbetsmarknad. Ungefär 

samtidigt övertogs huvudmannaskapet för utbildningarna 

av Arbetarskyddsstyrelsen (ASS). 

För att organisera och genomföra företagssköterskeutbildningen 

anställdes fl era kursledare; 

Siv Törnqvist 1973, Christina Ekeberg 

1976, Karin Leche 1979 i samband med Ingrid 

hade uppenbart föranlett en del turbulens under utredningsarbetet. I betänkandet 

stannade utredningen för att inte lägga ett sådant förslag. 

Samtidigt med utredandet i företagshälsovårdsutredningen pågick ett 

arbete om ersättningsreglerna. Redan 1968 års utredning hade föreslagit 

ändringar i dessa så att ersättning skulle kunna utgå för förebyggande 

arbete. Inte heller det arbetet gick särskilt fort. 1972 gav regeringen 

Riksförsäkringsverket och Socialstyrelsen uppdrag att utreda frågan, och 

efter fem år lade verken 1977 fram sitt förslag (Ds 1977:3, Sjukförsäkringens 

ersättningsregler vid företagshälsovård), som bland annat innebar 

att ersättning skulle kunna utgå för förebyggande medicinska insatser. 

12 

Junels pensionering och Sara Saellström Bonnevier 

1981 när Siv Törnkvist gick till annan 

verksamhet. 

Efter många utredningar och diskussioner 

startade 1974 en Vidareutbildning till 

före tagssköterska som så småningom skulle 

ersätta utbildningen för redan anställda företagssköterskor. 

Utbildningen innebar ett samarbete med 

disktriktsköterskeutbildningen där kursdeltagaren 

först gick en termin på linjen för 

Öppen hälso- och sjukvård. Vidareutbildningen 

innehöll en termins heltidsstudier med åtta 

veckors teori och tolv veckors praktisk, handledd 

tjänstgöring på företagshälsovårdsenhet. 

Antalet sökande till dessa första utbildningar 

blev aldrig tillräckligt. Därför beslöt man 

att vidga antagningskraven till att gälla även 

andra vidareutbildningar. Antalet sökande per 

kurs ökade därefter kraftigt, som mest cirka 

800 till 35 utbildningsplatser. 

1980-talet – företagshälsovård åt alla 

1976 års arbetsmiljöavtal kom i hög grad 

att påverka företagshälsovårdens inriktning 

och verksamhet. Slutbetänkande av 1976 års 

FHV-utredning, SOU 1983:32, låg till grund 

för en expansiv utbildning under 80-talet. 

Man siktade på ”FHV åt alla” vilket innebar 

ett behov av ökad personaltäthet inom företagshälsovården 

eftersom statsbidrag gavs 

endast till enheter som uppfyllde vissa kvalitetskriterier, 

bland annat utbildad personal. 

Berit Ydreborg, Evy Fellenius, Barbro Hallerborn 

och Sonja Lindström var representanter 

för Riksföreningen och Siv Törnqvist från 

ASS medverkade i utredningen. Deras arbete 

resulterade i skriften “Företagssköterskornas 

arbetsfält” som kom att påverka utbildningens 

innehåll och uppläggning. De utvidgade arbetsuppgifterna 

som enligt arbetsgruppen skulle 

belysas i utbildningen och som sammanställdes 

i en ”typbeskrivning” var att: 

• utveckla och följa upp program för FHV:s 

medicinska arbete 

• planera och genomföra medicinska undersökningar 

vid kartläggning av riskmiljöer 

och riskgrupper 

• planera och genomföra hälsoundersökningar 

riktade mot arbetsmiljö och livsstil 


De höll i ut 

Lena Engman 

Utbildningsledare 

Företagssköterska och 

hälso strateg. Anställd 

i företagshälso vården 

1981-2002. Har drivit 

egna företag med inriktning 

mot hälsostrategiskt 

arbete. Har helhetsansvar 

för företagssköterskeutbildningen. 

Speciellt 

ansvar för arbetsmiljölagstiftning, 

företagshälsovård, kundnytta, hälsa och rehabilitering. 

Lärare inom och ansvarig för området ”Hälsopromotion i arbetslivet”. 

Var 2006 projektledare för att ta fram en ny utbildning 

inom området Arbetsliv och Hälsa. 

Monica Lagerström 

Universitetslektor 

Docent och företagssköterska. 

Arbetade som 

före tagssköterska under 

tio år på 1970-80-talen. 

Därefter vidareutbildning 

på Stockholms 

universitet och tjänst 

som forskare på Arbetslivsinstitutet 

1991- 

2000. Var där engagerad 

i företagssköterske utbildningen från 1995. Började 

vid KI år 2000 och var examinator för företagssköterske - 

utbildningen som bedrevs som uppdrags utbildning av KI till 

sista kursen 2007. 

• göra bedömningar och vidta åtgärder med 

hänsyn till psykiska och sociala faktorer 

• organisera och utbilda för första hjälpen vid 

olycksfall 

• utbilda och informera om FHV och förebyggande 

insatser 

• samordna och leda arbetet i arbetslaget. 

För att kunna erbjuda tillräckligt med utbildningsplatser 

gav ALI under åren 1984 - 

1992 Yrkesmedicinska institutionen i Lund i 

uppdrag att anordna en kurs per år. Det stora 

behovet av utbildade företagssköterskor 

inne bar därför att det under 80-talet årligen 

genomfördes fem kurser för verksamma företagssköterskor 

och en kurs för blivande företagssköterskor. 

Totalt utbildades cirka 220 

företagssköterskor per år. 

Förslaget remissbehandlades, och såväl 1976 års företagshälsovårdsutredning 

som andra remissinstanser tillstyrkte, men förslaget ledde 

inte till någon åtgärd. 

I 1982 års budgetproposition aviserade regeringen att den i en kommande 

proposition tänkte ta upp frågan om avveckling av ersättningen. 

Detta ledde till kraftiga protester från parterna och ett uttalande från 

företagshälsovårdsutredningen att en avveckling vore olycklig. Regeringen 

backade och tillsatte en arbetsgrupp med uppdraget att ta fram 

förslag till ett ersättningssystem som skulle stimulera förebyggande 

verksamhet (budgetpropositionen 1982/83:100). Arbetsgruppen levere

ildningen 

Sara Saellström 

Bonnevier 

Kvalitetssamordnare 

Utbildningsledare, företags 

sköterska, lärare i 

hälso- och sjukvård, fi l 

kand i pedagogik, magister 

i ergonomi, psykosocial 

utbildning – St. Lukas 

stiftelsen. Var en av tre ansvariga 

utbildningsledare 

för företagssköterskeutbildningen 

i början av 80-talet och arbetade med planering, 

utveckling och genomförande av utbildning för verksamma 

företagssköterskor. Var även utbildningsledare för en tvärdisciplinär 

ergonomiutbildning på magisternivå. 

Christina Ekeberg 

Farmormormor/kyrkvärd/pensionär 

Leg sjuksköterska, lärare 

i hälso- och sjukvård. Fil 

mag (pedagogik och psykologi). 

I början på 70 talet 

anställd vid Röda Korsets 

Centralstyrelse med 

ansvar för utbildning av 

rödakorslärare och utveckling 

av kursplaner för 

första hjälpen. Utbildningsledare för företagssköterskeutbildningen 

åren 1978-1999. Har genomfört företagssköterskeutbildningar 

av olika längd med olika innehåll, specialistutbildningar, 

handledarutbildningar i olycksfallsvård. 

I samband med utbyggnaden av företagshälsovården 

förändrades företagssköterskans 

arbetssituation genom att nya yrkesgrupper 

med specialistkompetens och tydligare profi l 

anställdes, exempelvis företagsgymnaster och 

beteendevetare. När den generella kunskapen 

inte värderades som tidigare innebar det för 

många en tillbakagång till mottagningsarbete. 

En konsekvens för företagssköterskeutbildningen 

var att trots det stora antalet sökande, 

tog ledningen för Arbetsmiljöinstitutet (ALI) 

beslutet att lägga ner vidareutbildningen till 

företagssköterska till förmån för utveckling av 

en företagssjukgymnastutbildning. Den sista 

utbildningen för blivande företagssköterskor 

genomfördes 1989. Som skäl angavs att det 

var för få kursdeltagare som efter utbildningen 

rade i juni 1984 sitt betänkande (Ds A 1984:1, Nytt ersättningssystem för 

företagshälsovården). 

En regel om företagshälsovård tas in i AML 

I proposition 1984/85:89 om företagshälsovård och arbetsanpassning 

samlade nu regeringen de aktuella frågorna, och förslagen 

genomfördes efter riksdagsbeslut den 1 januari 1986. Företagshälsovårdsutredningens 

förslag om utbyggnadstakt, personal behov och 

utbildningsfrågor diskuteras ingående i propositionen utan att det 

fi nns konkreta förslag till riksdagen. I stort stödde departements- 

erhöll tjänst inom FHV, cirka 50 procent enligt 

en uppföljande utvärdering. 

Från 8 till 10 veckor 

Den statliga företagshälsovårdsutredningen 

genomförde en översyn av 1986 års FHVreform 

där arbetsgivarens ansvar för 

arbets miljöfrågorna betonades tydligare. 

Arbetsgruppen för översyn tog också upp 

frågan om innehåll och organisatorisk tillhörighet 

av FHV utbildningarna där man 

diskuterade företagssköterskornas koppling 

till den kommunala högskolan i enlighet 

med Högskolereformen 1977. ALI fi ck dock 

be hålla samtliga utbildningar för FHV-personal. 

Dags igen för en förändring av företags 

sköterske utbildningen, alltså! 

På en kontaktombudsträff 1988 i Gällöfsta 

drog Annette Jörgensen från Riksföreningen 

för företagssköterskor och kursledare från 

ALI och Lund upp riktlinjer. Man ville få en 

utbildningssituation som mer liknade andra 

vidareutbildningar; färre föreläsningar och 

mer grupparbete och erfarenhets utbyte. Detta 

resulterade i en ökning av utbildningen till tio 

veckor med start 1990. 

1990-talet – akademiska poäng 

Ingrid Junel besökte redan på 70-talet Finland, 

Norge och England (Royal College 

of Nursing), för att få impulser att utveckla 

utbildningen. Internationellt samarbete 

och idéutbyte har allt sedan dess varit en 

viktig källa för utveckling, där Sverige och 

Finland ofta visat vägen för en mer självständig 

företagssköterska och en specialiserad 

utbildning. Under en NIVA-kurs 

(Nordic Institute for Advanced Training 

in Occupational Health) i Hanasaari, Finland, 

med Rut Alston, England, som ledare. 

Där tog företagssköterskor och utbildare 

fram den sk Hanasaarimodellen. En teoretisk 

modell som beskriver den dynamiska funktion 

en företags sköterska kan utveckla. De 

begrepp, unika för en företagssköterska, 

som är viktiga att utveckla i utbildning var: 

• sambandet mellan individ – arbete – hälsa 

• möjlighet att stärka individens resurser och 

därmed självtillit 

• utbildning och hälsofrämjande arbete 


• kartläggning av olika riskmiljöer och riskgrupper 

• styrmekanismer för företag och samhälle. 

En andra NIVA-kurs hölls i Aspenäs, 1991, 

med Hanasaarimodellen som utgångspunkt 

för diskussionerna. Flera av begreppen var 

fortfarande aktuella, men det fanns nya. Empowerment 

blev det centrala begreppet, som 

står för medvetandegöra, stärka, göra stark, 

visa på möjligheter. 

Empowerment belyser exempelvis hur en 

företagssköterskas kunskap om sam hällets sociala 

och sjukvårdsmässiga resurser skapar 

förutsättningar för helhetssyn på problem 

och lösningar och bidrar därmed till förebyggande 

av ohälsa och snabb återgång i arbete. 

I rehabiliteringsarbetet är företagssköterskans 

förmåga att se möjligheter i stället för hinder 

hos den anställde ett exempel på denna helhetssyn. 

De förändringar som detta tillförde 

utbildningen var: 

• att utveckla ett pedagogiskt förhållningssätt 

mot tydligare deltagarstyrning 

• att fl er lärare bör vara företagssköterskor 

• att observera och känna igen tidiga tecken 

på ohälsa 

• fokus på utveckling och forskning – speciellt 

om kvinnor och kvinnors villkor 

• att medverka till lokala nät verk, som blir regionala 

nätverk och banar väg för internationella 

kontakter 

Förändringar i utbildningen genomfördes 

också med tanke på EU-harmonisering 

för att bli formellt internationellt accepterad 

och med WHO:s beskrivning av arbetsuppgifter 

och kompetens för företagssköterskor 

som viktig påtryckare. Där framhåller man 

en företagssköterskas självständiga arbete (jfr 

barnmorskans) och att hennes expertis ligger i 

närheten till den anställde och betonar vikten 

av adekvat utbildning. 

Statsbidraget togs bort 

Den stora förändringen för företagshälsovårdens 

verksamhet kom 1992, då statsbidraget 

togs bort och arbetsmiljöavtalen 

upphörde. Det innebar en snabb strukturomvandling. 


chefen den i remissomgången redovisade ambitionen från de inblandade 

aktörerna att fortsätta den inslagna frivilliga vägen. Ett 

förslag till lagändring läggs dock: i 3 kap 2 § AML införs nu en regel 

om företagshälsovård: 

Om arbetsförhållandena påkallar det skall arbetsgivare föranstalta 

om företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver. 

Motivet till förändringen var att ge yrkesinspektionen möjlighet 

att i vissa enskilda fall gripa in med förelägganden mot en 

arbetsgivare att föranstalta om företagshälsovård för sina anställda. 

I praktiken hade förändringen ingen betydelse. Endast ett par fall 

13


Följden blev nedläggningar och sammanslagningar 

av många FHV-enheter. För 

företags sköterskorna försvann ungefär en 

tredjedel del av tjänsterna. För företagsläkare 

och skyddsingenjörer blev konsekvenserna 

desamma. En förändring i inriktningen från 

hälso- och sjukvård till en ökning av förebyggande, 

rehabiliterande verksamhet och friskvård 

blev följden. 

Utbildningsprogram 40 poäng. 

Antalet sökande till företagssköterskeutbildningen 

minskade och på nytt var det motiverat 

med en översyn av utbildningen. En enkät 

skickades till de 24 huvud kontak tombuden 

för Riksföreningen för företagssköterskor och 

en arbetsgrupp tillsattes för att utveckla utbildningen. 

Enkätsvaren kan sammanfattas i 

nedanstående punkter: 

• Intresse för gemensamma utbildningar för 

fl era yrkesgrupper 

• Karaktärsämnen: hälsofrämjande och förebyggande 

arbete, psykosociala frågor, omvårdnad 

och undervisning 

• Accepteras som annan akademisk högskoleutbildning 

• Ingen förkortning av utbildningen 

• Närhet till studieort 

Med detta som bakgrund kontaktade 

Christina Ekeberg, ALI, Rektorsämbetet för 

Hälsohögskolan i Stockholm för att undersöka 

möjligheten för företagssköterskor att kunna 

utnyttja sin utbildning för fortsatta akademiska 

studier. Den grundläggande sjuksköterskeutbildningen 

utökades 1993 till tre års studier 

om 120 poäng som en anpassning till EU:s 

krav. Det medförde en översyn av alla specialistutbildningar, 

som nu omvandlades till ”program” 

och i många fall utökades till 40 poäng. 

”Fördjupningskurs för sjuksköterskor 

inom företagshälsovård, 40 poäng” startade 

1994 vid ALI i samarbete med främst Harriet 

Persson på Hälsohögskolan. Den teoretiska 

undervisningen i utbildningen förlängdes 

inte, trots att man gick från en 20 poängsutbildning 

till 40 poäng. Den faktiska tiden 

förlängdes dock och stor vikt lades vid studier 

hemma – distansutbildning; man kunde 

både studera och arbeta, vilket hade varit 

där arbetsgivare fått föreläggande om att ansluta sig till företagshälsovård 

var 1997 kända hos Arbetarskyddsstyrelsen. Det nya ersättningssystem 

som infördes fr.o.m. 1986 baseras på att ersättningen 

beräknades efter det antal personer som vid anslutna arbetsplatser arbetade 

minst 15 timmar per vecka. Utöver denna grundersättning 

fanns ett småföretagartillägg och ett nyanslutningstillägg, för att 

stimulera anslutning av småföretag. 

ILO:s konvention (nr 161) och rekommendation (nr 171) 

Internationella arbetsorganisationen (ILO) antog år 1985 rubricerade 

14 

Bilder från företagshälsovården 

före den moderna utbildningen 

Nedan: Behandling pågår hos Götaverken 1970. 

ett önske mål från kontaktombuden. Det fastlagda 

utbildningsprogrammet uppdelades i 4 

obligatoriska delkurser: 

• Folkhälsa och folkhälsoarbete - 10 poäng 

• Företagshälsovård, internkontroll och kvalitetssäkring 

- 10 poäng 

• Psykosocialt arbetssätt och arbetsorganisation 

- 5 poäng 

• Arbetsfysiologi, ergonomi och yrkesmedicin 

- 10 poäng 

• Valbar kurs - 5 poäng, ersattes till kursen 

1998 med Vetenskaplig metod - 5 poäng 

Pedagogik 

Att varva teori och praktik har varit den 

bärande idén för ALI:s alla utbildningar. Det 

möjliggör att teori omvandlas i praktisk handling 

och tvärtom, att praktiken får sin förståelse 

genom fördjupade kunskaper. Det ger 

tid till refl ektion över praktik och litteratur, 

framför allt om de kan förtydligas genom erfarenhetsutbyte. 

Basgruppsdiskussioner har därför varit ett 

viktigt inslag under teoriperioderna. Studiehandledningar 

för de olika delkurserna utvecklades. 

Examinationerna i delkurserna 


Industriläkare och industri 

som arbetare som skadats 

hade olika utformning, exempelvis hemarbetsuppgifter 

och det individuella projektarbetet. 

Hemarbetsuppgifter kopplades till 

den studerandes arbete för att därmed engagera 

kolleger och chefer. 

De studerande skulle genomföra en kartläggning 

av arbetsmiljön ur en viss aspekt, redovisa 

ett rehabiliterings ärende, planera en 

utbild ningsinsats eller ta fram en standard för 

en viss arbetsuppgift. 

Projektarbetet, som pågick under hela studietiden, 

var en fördjupning inom ett område 

men också övning i att självständigt driva 

och skriftligt utforma en rapport, samt tolka 

och värdera andras vetenskapliga arbete. Projektarbetet 

handleddes av forskare vid ALI. 

Det blev ofta ett ömsesidigt, fruktbart, erfarenhetsutbyte. 

Diskussioner i en referensgrupp och kursdel 

tagarnas utvärderingar var viktiga underlag 

till de kontinuerliga revideringar och förändringar 

av utbildningen som gjordes. 

Utvärdering 

En utvärdering av de två första kurserna som 

slutade 1996 respektive 1998 genomfördes 

dokument om företagshälsovård. Konventionen ratifi cerades av Sverige 

med ikraftträdande den 7 februari 1988. 

Då ansåg departementschefen att någon ändring inte erfordrades 

av svensk lagstiftning eller praxis med anledning av konventionen. 

Konventionen innebär att de medlemsstater som ratifi cerat densamma 

åtar sig att steg för steg bygga ut företagshälsovård för alla 

arbetstagare. 

Om detta inte kan ske omedelbart ska varje berörd medlemsstat 

utarbeta planer för införande av sådan service i samråd med de mest

sköterskor hos Domnarvfet tar hand 

i jobbet. Årtal okänt. 

som ett magisterprojekt och presenterades i 

tidningen Företagssköterskan. Få hade haft 

möjlighet att genomföra sitt projektarbete 

på arbetstid och ännu färre hade presenterat 

arbetet för sina kollegor. Brist på tid och intresse 

var de främsta anledningarna. I första 

hand blev resultatet av denna utvärdering en 

revidering av studie hand ledningarna med en 

tydligare uppmaning till interaktion med personalen 

på den egna enheten. 

En vetenskaplig grupp bildades med företagssköterskan 

Inger Nyman, Yrkesmedicinska 

kliniken, Sundsvall, som sammankallande. 

Syftet var att hitta möjliga ”spjutspetsar” bland 

företagssköterskorna, som kunde initiera och 

intressera andra för fortsatta, fördjupade studier 

med forskning och utveckling som mål. 

Regionala utbildningsmöjligheter 

Arbetslivsinstitutet arbetade under 90-talet 

intensivt för att öka regionala utbildningsmöjligheter 

för fl era yrkesgrupper, där ALI:s 

roll var att bevaka arbetslivsfrågor samt stödja 

utbildningen innehållsmässigt, administrativt 

och ekonomiskt, utvärdera och följa upp. 

Så genomfördes på initiativ från företagsskö- 

Ovan: Behandling pågår hos Götaverken 1970. 

representativa arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna, där sådana 

förekommer. 

Sista hälften av 1980-talet: ett intensivt utredande 

Under senare delen av 1980-talet pågick ett intensivt utredningsarbete. En 

utredare ägnade sig åt arbetsolyckor (SOU 1988:3 Arbetsolycka – ”olycka” 

eller arbetsmiljöbrott?), en arbetsgrupp såg över bestämmelser i AML (Ds 

1989:48 Produktkontroll enligt arbetsmiljölagen mm samt Ds 1990:6 Arbetsmiljöansvar 

vid projektering mm), men framförallt bedrevs ett brett arbete i 

Arbetsmiljökommissionen (SOU 1990:49 Arbete och hälsa). 

terskor i Örebro två 10-poängsutbildningar 

i Rehabiliteringsmetodik i samarbete mellan 

Högskolan Örebro, AMI och ALI samt två 

kurser i Psykosocialt arbetssätt i Jön köping 

och Sundsvall i samarbete med Högskolan 

i Jönköping respektive Mitthögskolan och 

ALI. I Stockholm genomfördes en särskild 

kurs i Folkhälsa och Folkhälsoarbete. 

Gemensam teamutbildning 

Önskemål fanns om fl er moment tillsammans 

med andra yrkesgrupper när det gäller 

företagshälsovårdsutbildningarna. Det har 

från statsmakternas sida också varit ett skäl till 

att behålla utbildningarna vid ALI. Att arbeta 

i team blev ett av företagshälsovårdens viktigaste 

argument, med samlad kompetens. Ett 

försök till team-utbildning var Introduktionsutbildningen. 

Den planerades av en referensgrupp 

och genomfördes regionalt med nio försökskurser. 

Resultatet var positivt och man beslöt 

att den skulle ingå som ett första led i vidareut 

bildningarna. Introduktions utbildningen 

genomfördes under tre dagar regionalt, med 

inbjudan till nya yrkesgrupper, bland annat 


administrativ personal, arbets terapeuter och 

hälso upplysare. 

2000-talet – samhällsnytta 

Utbildningen på ALI ger 40 akademiska 

poäng i omvårdnad i samarbete med Karolinska 

Institutet (KI). Eftersom all vidareutbildning 

ska ge fördjupning i ett ämne 

nivåbestäms kurser; A-, B-, C- och D-nivå. 

Utbildning till företagssköterska har varit på 

B-nivå men i företagssköterskeutbildningen 

2004-2006 liksom 2005-2007 har utbildningen 

höjts till C-nivå enligt riktlinjer från 

KI. Detta ligger i tiden för under 2007 ska all 

utbildning på universitet och högskolor EUanpassas 

enligt Bologna-avtalet. Utbildning 

ska ske på tre nivåer; grund-, avancerad- och 

forskarnivå. 

Varje nivå förutsätter att man har utbildning 

på tidigare nivå. Specialist utbildning för 

sjuksköterskor kommer att ligga på avancerad 

nivå och ska leda till forskar nivå. 

Företagshälsovården och utbildningen 

betonar alltmer försäljning och marknadsföring 

av kunskap och tjänster. Kundnytta och 

kunddialog blir ännu viktigare än förut. Konkurrensen 

ökar mellan olika företagshälsovårdsenheter 

och fl era slås samman för att 

kunna vara starka och effektiva. Ökat inslag 

behövs av kvalitets- och verksamhetsutveckling. 

Föreningen svensk företagshälsovård 

(FSF) utformar god praxis och metoder för att 

utvärdera företagshälso vården både ur företags- 

organisations- och samhällsperspektiv. 

Innehåll i utbildningen 2004-2007 

ALI har genomfört ”Utbildningsprogrammet 

för Företagssköterska 40 poäng”, i översättning 

”Study Program in Occupational Health 

Nursing, 60 ECTS”, enligt KI:s utbildningsplan 

för uppdragsutbildning från 1994 till 

2007 med smärre förändringar under årens 

lopp. Det innehåller fem delkurser. Nedan 

beskriver vi de huvudsakliga förändringarna 

inom delkurserna. 

✦ Företagshälsovård 10 poäng 

Med anledning av samhällets och företagens 

ökade kostnader för ohälsa efterfrågas 


Företagshälsovården utreddes också samtidigt i en arbetsgrupp 

(översynsgruppen) med uppdraget att göra en översyn av 1986 års 

företagshälsovårdsreform. Framförallt var det effekterna av det nya 

bidragssystemet som skulle utvärderas. I sin rapport (Ds 1990:42, Företagshälsovård 

i omvandling), konstaterade gruppen att det tidigare uppsatta 

målet för utbyggnaden hade överträffats. 1988 hade cirka 80 

procent av samtliga anställda tillgång till företagshälsovård. Som tidigare 

var det små företag som inte var anslutna. Översynsgruppen avfärdade 

dock tanken på en allmän lagstiftning om företagshälsovård 

eftersom den inte skulle lösa de grundläggande problemen med de små 

15


alltmer hälsofrämjande insatser och ekonomiska 

beräkningar av företagshälsovården. 

Under 2003 utvecklades och förstärktes dessa 

områden, bland annat med en webbkurs i 

hälso främjande arbete: ”Hälsofrämjande på 

distans”. Kursens inriktning var arbetsliv och 

hälsa och omfattade både teoretiska och praktiska 

inslag. Kursens upplägg uppskattades av 

kursdeltagarna. Det gav dem möjligheter att 

tillämpa och omsätta nya kunskaper och färdigheter 

relativt omgående i praktiskt arbete. 

Samhällets system för rehabiliteringsutredning, 

samordning av rehabiliterande insatser, 

rätt till ersättning och stöd till den 

enskilde har inte fungerat tillfredsställande. 

Rehabilitering är en av företagssköterskans 

viktiga kompetensområden. Antalet timmar 

inom rehabilitering har därför ökats. 

✦ Vetenskaplig teori och metod 5 poäng 

Under 2000-talet har det blivit allt viktigare 

att kunna kritiskt värdera och granska vetenskaplig 

litteratur inom det egna området och 

verka för de förändringar som det visar sig 

fi nnas evidens för. Den kritiska granskningen 

av vetenskaplig litteratur hjälper företagssköterskan 

att bedöma hur trovärdig forskningen 

är, avgöra vad forskningen visar samt bedöma 

hur användbar forskningen är. 

✦ Folkhälsa och folkhälsoarbete 10 poäng 

Folkhälsovetenskap kan beskrivas inom 

arbetslivet som konsten att förebygga sjukdom, 

förlänga liv och främja hälsa genom 

organiserade insatser inom arbetslivet. Företagssköterskans 

perspektiv handlar om att i 

folkhälsoarbete fokusera på alla de faktorer 

som bestämmer individernas/arbetstagarnas 

hälsa för att skapa förutsättningar för individerna 

att leva ett gott liv och främja sin hälsa. 

✦ Arbetsfysiologi, Ergonomi och yrkesmedicin 

10 poäng 

I Arbetsfysiologi genomfördes de praktiska 

övningarna i samarbete med Gymnastik- 

och idrottshögskolan. Belastningsbesvär 

är fortfarande det dominerande problemet 

inom arbetslivet och därför har de ergonomiska 

kurserna fokuserats mot detta multi- 

företagens anslutning. Översynsgruppen lyfte fram betydelsen av att 

tyngdpunkten i företagshälso vårdens arbete ligger i det förebyggande 

arbetet. Dessutom lyftes dess alltmer ökande roll i anpassnings- och rehabiliteringsverksamheten 

fram. När det gäller sjukvård konstaterade 

gruppen att den är uppskattad, men att detta behov bör tillgodoses på 

annat sätt än genom företagshälsovården. 

Samtidigt med de ovannämnda utredningarna fanns fl era, främst 

1985 års rehabiliteringsutredning, som levererade betänkandet SOU 

1988:41 Tidig och samordnad rehabilitering. Regeringen samlade nu 

ihop de olika betänkandena i två propositioner, 1990/91:140 Arbets- 

16 

Industrisköterskor i arbete på Volvo 

Skövde verken. Årtal okänt. 

dimensionella område. Antalet hemuppgifter 

och gruppredovisningar har utökats. 

✦ Arbetspsykologi och arbetsorganisation 

Arbete och arbetsorganisation blir mer 

gränslösa. Tidigare stabila normer och tekniker 

för att organisera arbetet upplöses eller omvandlas. 

Individen måste i större utsträckning 

själv initiera, motivera, genomföra och ta ansvar 

för det egna arbetet. Det betyder för många att 

arbetslivet blir mer omväxlande, men också 

mer komplicerat. Psykosociala arbetsmiljöfaktorer 

som ger besvär är exempelvis stress och 

hög arbetsbelastning. De ökar mest procentuellt 

i arbetslivet och är också nära sammankopplade 

med arbetets organisation och hälsa. 

Den sista ordinarie utbildningen 

Den 16 oktober 2006 kom ett tungt besked 

från den nya regeringen att Arbetslivsinstitutet 

skulle läggas ned och avvecklas redan till 

den 30 juni 2007. Kostnaderna för utbildningen 

hade Näringsdepartementet stått för under 

alla år och beviljat medel till ALI, med förhoppningen 

att utbildningarna skulle bidra till 

att minska ohälsan i samhället. Utbildningarna 

har därmed varit kostnadsfria men kurslitteratur, 

internat, resor och uppehälle bekostades av 

deltagaren eller dennes arbetsgivare. 

På ALI sades 400 personer upp. Ingen ny 

huvudman för utbildningarna var utsedd. De 

redan påbörjade FHV-utbildningarna fi ck fullföljas. 

Det innebar att den kurs som startat 2005 

och avslutas i maj 2007 blev den sista företags- 


sköterskeutbildningen på ALI i Stockholm. 

Kursen hade 27 deltagare från hela landet. 

Vad är min utbildning värd? 

Alla som är legitimerade sjuksköterskor har 

rätt att genomgå en specialistutbildning. Vad 

gäller magister- och masterutbildning bör 

man ha en kandidatexamen (bachelor’s degree) 

som grund. Sjuksköterskor med examen 

efter 1993 har kandidatutbildning, medan de 

med examen före detta år måste komplettera. 

Framtidsplaner som gick i stöpet 

✦ Ingen ny ordinarie utbildning 

Inga nya kurser fi ck påbörjas på ALI med 

följd att ordinarie utbildning till Företagssköterska, 

som skulle ha startat i januari 2007, där 

även deltagarna hade blivit antagna, blev stoppad 

på grund av att ny huvudman saknades. 

✦ Planerad start för nytt koncept 

Hösten 2007 planerades kursstart för en ny 

utbildning inom området Arbetsliv och Hälsa 

för sjuksköterskor som inte hade anställning 

inom företagshälsovården. 150 personer hade 

hunnit lämna sin intresseanmälan när ALI:s 

hemsida fi ck stängas i oktober. Det har funnits 

behov av denna typ av utbildning under många 

år, men vid denna tidpunkt hade ALI fått klart 

med fi nansiering för utbildningen. 

✦ Yrkesgemensamma utbildningsmoment 

På ALI har genom åren funnits arbetsgrupper 

för översyn av utbildningarna, ofta 

med mandatet att samordna innehåll och 

uppläggning i de olika yrkesspecifi ka utbildningarna 

t ex ”FUTURE” där samtliga intressenter 

hade ställt sig positiva till förslaget 

om en kortare yrkesgemensam del. 

Den 15 februari 2007 meddelade regeringen 

att företagshälsovårdsutbildningarna ska utredas 

vidare med Anna Hedborg som utredare. 

För den som vill läsa mer fi nns en referenslista att 

beställa genom författarna. Denna är ett bevis på 

företagshälsovårdens ständiga behov av förnyade utbildningar, 

för att följa förändringar i omvärlden. 

Fotnot: Texten har skrivits av utbildningsledarna tillsammans 

som tackar tackar Hélène Sturzenbecker 

och Walter Lenz för goda synpunkter. 

miljö och rehabilitering och 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning 

mm. Propositionerna innehöll förslag om omfattande 

och långtgående förändringar och måste delvis betraktas som ett slags 

perspektivförändring. 

Kraven skärptes på arbetsmiljön och infl ytandet för de anställda, 

men framförallt lyftes arbetsgivarens ansvar fram. Det var nu reglerna 

om internkontroll (senare ändrat till systematiskt arbetsmiljöarbete) 

infördes med skyldighet för arbetsgivaren att systematiskt planera, leda 

och kontrollera arbetsmiljöarbetet. 

Företagshälsovården avhandlades i ett avsnitt i propositionen

I Företagssköterskan nr 3 - 2005 berättade vi om utbildningen i Örebro och Lund. 

Uppdragsutbildning 

i Lund och Örebro 

Företagssköterskeutbildningen har under 

olika perioder funnits i Lund med start 

1985, först 14 kurser, 20 poäng, samt 

under åren 1997 – 2005 med 4 kurser, 

40 poäng. För närvarande pågår en utbildning 

i Lund och en i Örebro. 

I Lund har professor Staffan Skerfving varit 

examinator. Örebro hade sin första utbildning 

2003 – 2005. För dessa har docent 

Carl-Göran Ohlson varit examinator. Under 

de tre senaste utbildningarna i Lund har Högskolan 

i Kristianstad ansvarat för delkursen i 

Folkhälso vetenskap. Kursansvarig Eva Hansson 

är ut bildad företagssköterska och har 

för ståelse för företagssköterskans folkhälsoarbete. 

Teori avsnitten har hållits i Lund. I 

Örebro genomförs hela utbildningen som en 

uppdragsutbildning vid Hälsovetenskapliga 

institutionen, Örebro universitet. 

Handledning av projektarbeten sker på 

respektive yrkesmedicinsk enhet i landet. 

På så sätt byggs ett regionalt nätverk mellan 

före tagshälsovård och yrkesmedicin, vilket är 

värde fullt för båda parter. 

1990/91:140 Arbetsmiljö och rehabilitering, med översynsgruppens 

rapport som underlag. Propositionen följde i stort gruppens förslag. 

Departementschefen slog fast att den fortsatta utbyggnaden ska ske 

på frivillig väg genom avtal mellan arbetsmarknadens parter och inte 

genom lagstiftning. 

Arbetsmiljöfondens företagshälsovårdsprogram 

Arbetsmiljöfonden bedrev under 1980-talet ett sjuårigt företagshälsovårdsprogram, 

omfattade sammanlagt 60 projekt. Det avslutades vid 

årsskiftet 1990/91. Ur slutrapporten från Arbetsmiljöfondens företags- 

I Lund introducerades 2002 LUVIT 

(Lund University Virtual Interactive Tool) 

som interaktivt verktyg i utbildningen. I Örebro 

används på liknande sätt WebCT (Web 

Course Tool) som en plattform för kommunikation. 

Eftersom kursdeltagarna fysiskt befi nner 

sig spridda i hela Sverige, fi nns en naturlig 

träffpunkt för kursdeltagarna på nätet. Viktiga 

är dock teoriperioderna då alla träffas på 

respektive kursort både för det formella 

kunskapsinhämtandet och för informella kontakter 

med kollegor. Efter avslutad utbildning 

har kursdeltagarna haft tillgång till sin websida 

för fortsatt utbyte. 

Hemtentamina i vissa ämnen testades för 

första gången i Lund 2002 . Utvärderingarna 

var positiva, och upplägget har fortsatt. 

Ett inslag som uppskattats mycket har 

varit de många studiebesök som anordnats 

inom varierande områden som t ex tillverkningsindustri, 

restaurant, kärnkraftverk, inbyggd 

företagshälsovård, Bispebjergs hospital 

och Arbejdsmiljøinstituttet i Köpenhamn. Att 

se arbetsplatser som kanske inte fi nns i den 

egna verkligheten upplevs berikande. 


De leder 

utbildningen 

i Örebro 

och Lund 

Sofi a Loodh 


Företagssköterska, regionmiljösköterska 

och 

enhetschef. Har arbetat 

inom företagshälsovård 

mellan 1973 och 

1990. Gick utbildning 

till företags sköterska 

1974-75 vid dåvarande 

Arbetarskyddsstyrelsen. 

Första uppdraget var 

att bygga upp en intern företagshälsovård i en livsmedelsindustri. 

Deltog 1981-1989 i uppbyggnad och utveckling 

av friskvård i Örebro län, arbetade som hälso rådgivare/ 

friskvårdare på timtid. 

Kerstin Diab 


Företagssköterska och 

regionmiljösköterska. 

Var anställd inom FHV 

1982-1991 och därefter 

regionmiljösköterska 

på Yrkes- och miljömedicin 

i Lund. Gick som företagssköterska 

den första 

utbildningen i Lund 

1985-86. Har som utbildningsledare 

haft helhetsansvar för företagssköterskeutbildningen, 

40 p, i Lund 1997 - 2005. Kursansvarig för 

delkursen Företagshälsovård, 10 p under utbildningen 

2005 – 2007. 

Ulla Andersson 


Vårdlärare, företagssköterska 

och regionmiljösköterska. 

Anställd 

inom företagshälsovård 

och utbildad till företagssköterska 

2000-2005. 

Har tidigare under många 

år arbetat som vårdlärare, 

framförallt med 

vuxen utbildning. Anställdes 

våren 2005 som region miljösköterska på Yrkes- 

och miljömedicin i Lund och blev utbildningsledare när 

nu pågående företagssköterskeutbildning startade i november 

2005. 

hälsovårdsprogram citeras här ett stycke som fortfarande är tänkvärt: 

Företagshälsovården utgör inget mål i sig och har inte något existensberättigande 

enbart genom sin historiska bakgrund eller sin nuvarande 

strukturella uppbyggnad. Endast i den mån företagshälsovården förmår 

utgöra en användbar resurs, vara ett ändamålsenligt medel i 

arbetsmiljöarbetet – och kan tydliggöra sin nyttighet för brukarna – är 

den värd att satsa på för framtiden. 

De sista åren på 1980-talet inträder alltså något nytt i diskussionen 

om företagshälsovård – nyttan börjar ifrågasättas och kritiken är rätt 

bitande. Dittills hade det ju varit en sanning som sällan ifrågasatts att 

17

Utbildningens historia

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?