här - Dagens Arbete

”Vi var en lönsam fabrik, varje spis vi
tillverkade gick med vinst. Men jobben
försvann ändå”, säger Peter Karlsson.
– Ofta får man intrycket av att aktieutdelningen är en slags gåva.
Men den är ju en avkastning som den får som tar en risk med sin investering.
Den ska sättas i relation till andra investeringar, till exempel
i guld.
Teknikföretagen brukar hävda att för höga löneökningar riskerar att
skada företagens konkurrenskraft. Aktiespararna har länge varnat
för att höga aktieutdelningar riskerar att dränera företagen och försvaga
deras långsiktiga konkurrenskraft. Finns det inga paralleller?
– Det är ju upp till ägarna att bestämma hur de disponerar sina pengar.
De kan göra bedömningen att pengarna ger bättre avkastning i ett
annat företag.
– I ett aktiebolag satsar enskilda och institutioner, de måste få avkastning
på sina pengar. Annars satsas pengarna någon annanstans.
Dessutom tjänar löntagarna själva på höga utdelningar, menar han.
»De måste få avkastning på
sina pengar, annars gör de
ett dåligt jobb.«
– En stor del av investerarna är löntagarnas egna pensionsförvaltare.
De måste få avkastning på sina pengar, annars gör de ett dåligt
jobb. De avkastningskraven sätts globalt, om inte vi har samma nivåer
på avkastningen kommer pengarna att försvinna från Sverige.
Men där skiljer han sig från IF Metalls förbundsordförande Stefan
Löfven. Ägarna har att se till det långsiktiga, anser han.
Löfven oroas över att företagen delar ut för mycket och investerar
för lite.
– Vi halkar efter när det gäller investeringar och det där har vi påpekat
länge. Investeringarna har sjunkit så pass mycket att det på sikt är
skadligt för svensk industri. Därför har bolagsstyrelserna till uppgift
att se långsiktigt också och därför investera pengarna.
Han understryker att han inte är emot utdelningar i sig.
– Det är självklart att aktieägare har rätt till utdelning. Annars har du
ingen som satsar i aktier. Men vi är ute efter balansen.
Hur mycket ska kapitalet få tycker du?
– Jag vill inte diskutera någon procentsats. Nivåerna går upp och ner
och det är mycket svårt att exakt säga vad som är rimligt.
Men det har skett en attitydförskjutning hos ägarna under de senaste
25 åren, menar han.
– Förr hade företagen ansvar mot aktieägarna, de anställda och mot
samhället. Det fanns en helhetssyn. I dag har företagen uteslutande
ansvar bara mot aktieägarna. Man drar sig ur helheten, ur sammanhanget
och det är alldeles fel.
Kan man göra så mycket åt avkastningskraven när de är globala?
Risken är väl att investeringarna försvinner någon annanstans om
vi inte har samma avkastningskrav här?
– Vi kan inte bortse från att vi lever i en global värld. Under lång tid
måste man ha någorlunda likvärdiga villkor, så är det. Men man måste
också se på vilken situation företagen befinner sig i och vad som behöver
investeras.
Var det för höga utdelningar innan krisen?
– Vi hade gärna sett mer investeringar. Företagen måste tänka långsiktigt
hur man rustar exempelvis för den konsumtionsökning som
kommer i länder som Kina, Indien, Ryssland, Brasilien. Den långsiktigheten
vill vi se.
Nu sitter ju fackliga representanter i bolagsstyrelser. Vad har du för
förhållningsorder till dem?
– Inga alls. De sitter där som personalrepresentanter, inte förbundets.
De vet nog vad som är bäst för företagen. Och jag vet att de tar
diskussionen om investeringar kontra utdelningar.
I Motala sätts nu hoppet till företaget BoRö som håller på att flytta in i
delar av de stora lokalerna. Ett 90-tal av 235 Electrolux-anställda har
anställts av företaget.
Där en gång spisar och kylskåp tillverkades ska nu ackumulatortankar
och solfångare produceras. Plus ett och annat leverantörsuppdrag
åt fabrikens utflyttade herrar, Electrolux.
Electrolux har slutgiltigt raderats från Motala, den svenska industrialismens
vagga.
Samtidigt har deras aktieägare fått nästan två nya miljarder att dela
på. •
DAGENS ARBETE SEPTEMBER 2011 9