LTU - HV - EX - - 04/12 - - SE - Luleå tekniska universitet

2.3 Brister i samhället
Regeringens proposition Från patient till medborgare – en nationell handlingsplan
för handikappolitiken (1999/2000:79) fastslår att samhället än idag ser personer
med funktionshinder som vårdobjekt. Följaktligen utgår handikappolitiken utifrån
ett vårdperspektiv eller till att betraktas som ett socialt problem. Fokus läggs på att
tillgodose människors vård- och omsorgsbehov. Hur utbildnings-, bostads- och integrationspolitiken
och så vidare utformas är därför avgörande för möjligheterna att
överbrygga klyftor i livsvillkoren mellan olika grupper och individer. Handikapperspektivet
ryms således inom hela det politiska fältet och ska bidra till att skapa ett
samhälle där alla medborgare är delaktiga på likvärdiga villkor. För att samtliga
medborgare ska kunna vara delaktiga krävs att den fysiska miljön är tillgänglig.
Dessutom måste tillgången till information, service, stöd, kultur och fritidsaktiviteter
vara möjlig. Otillräcklig tillgänglighet leder till att funktionshindrade
personer inte kan delta i olika sammanhang tillsammans med andra. För en rörelsehindrad
kan ett trappsteg vara lika utestängande som en låst dörr. En sådan utestängning
leder till att alla människor inte får samma möjligheter att ta del av
samhällslivet (ibid.).
När samhället inte öppnar sig för alla människors erfarenheter och kunskaper går
viktiga bidrag till samhällsutvecklingen förlorad. När människor inte får möjlighet
att mötas kan fördomar och negativa attityder växa, vilket slutligen kan leda till
diskriminering.
Normaliseringsprincipen slår fast att såväl utvecklingsstörda som fysiskt och
psykiskt funktionshindrade har rätten att leva ett så normalt liv som möjligt.
Principen ska gälla alla människor och innebär till exempel en normal dagsrutin,
veckorytm och årsrytm innehållande traditioner samt även livets alla faser från
barndom till vuxen ålder. Normaliseringsprincipen innebär även att dessa grupper
ska tas på allvar och att deras behov ska bli hörsammade och tillgodosedda (Bakk &
Grunewald, 1998). Som en följd av normaliseringsprincipen kommer integrering.
Integrering förutsätter att människan lever i gemenskap med andra och inte isoleras
från familjen, släkten och vänner.
Enligt det miljörelaterade handikappbegreppet är det inte funktionsnedsättningen i
sig som är avgörande för om en person ska ha rätt till samhällets insatser, utan de
konsekvenser som funktionshindret medför i personens liv (Norström & Thunved,
2003).
15