LTU - HV - EX - - 04/12 - - SE - Luleå tekniska universitet

4 Kommunernas bemötande av ansökningar om särskilt boende
När undersökningen inleddes var tanken att göra en jämförande studie mellan de
båda kommunernas sätt att möta ansökningar om särskilt boende. Vi hade förväntat
oss att finna skillnader i antalet beviljande, avslag och överklagningar mellan
kommunerna, vilket dock inte framkom. Undersökningen presenteras därför utifrån
de olika kategorierna det egna boendets betydelse, ansökningar och överklaganden,
de psykiskt funktionshindrade, ekonomiska förutsättningar och handikappråd och
individuella planer, som framkommit vid analysen av materialet. Vi har även
försökt se skillnader i synsätt mellan representanter för kommunen respektive
brukare. Citat används för att förstärka vad som framkommit under intervjuerna och
för att tydliggöra vad intervjupersonerna avsett att beskriva.
4.1 Det egna boendets betydelse
På frågan om vilken betydelse det egna boendet har för den enskilda individen
framkom att de olika intervjupersonerna har en uppfattning som skiljer sig beroende
på om de representerar brukarna eller kommunerna.
Cheferna och handläggarna i de båda kommunerna uppgav att boendet är en del av
det normala livet för alla vuxna människor. De betonade även vikten av att ha en
egen nyckel, vikten av ett eget kontrakt och att därigenom respekteras som vuxen.
En egen bostad tillhör ett av människans grundläggande behov och är en rättighet
som kan skapa goda livsvillkor. Representanterna från intresseorganisationerna
ansåg att det egna boendet innebär trygghet och att det för en utvecklingsstörd
person även innebär omvårdnad, tillsyn, aktivering och stöttning för att klara sin
vardag. De menade också att funktionshindrade och utvecklingsstörda numera ses
som individer, till skillnad från tidigare när de betraktades som ett stort kollektiv.
Detta beskrivs i följande citat:
”…man hade salar med sexton personer i varje. Och jag känner en
kille som har vuxit upp på, han är ju vuxen nu, på institution, som
kom till en fyrasal, från en sexton till en fyrasal och vår herre hade
nog ett finger med, för han fick ha sin säng vid väggen och så började
han gråta och vi förstod inte vad han grät för. Han hade i hela sitt liv
legat i mitten av salen och då ägde han inga väggar. Så han började
gråta när han fick veta att han ägde väggen där”.
21