KVINNOR OCH BARN I VÄSTERBOTTEN - Västerbottens museum

KVINNOR OCH BARN
I VÄSTERBOTTEN
STUDIEPLAN

Inledning
”En havande kvinna bör icke gå mellan skaklarna till en häst.
Hon bör även akta sig för att bli rädd för eldsvådor.
En katt fick ej gå under ett odöpt barns vagga, ty i så fall skulle barnet bli
utsatt för maran.
De skulle köra raskt till dopet för att barnet skulle bli raskt av sig.
Badvatten efter barn hälldes icke ut, förrän man ”kastat eld” i det eller
spottat 3 gånger i det.
Barn kastade lossnade mjölktänder i elden sägande att de skulle få en
bentand för en guldtand.”
(Ur ”Folktro och folkmedicin i Burträsk”, Västerbotten 1933, s. 126.)
Barn och kvinnor var förr omgärdade av mycket skrock. Ovanstående är bara en liten
del av den uppsjö på varianter av föreställningar hur kvinnor och barn skulle uppföra
sig och behandlas för att inte själva råka ut för ont eller sätta ont på någon annan.
Levnadsvillkoren var hårda för alla; för män som för kvinnor och barn. Aga tillgreps
ofta, dels för att föräldrar trodde att det var så en bra uppfostran bedrevs, dels p.g.a.
att föräldrar ofta var trötta och hårt ansatta av en krävande och otrygg försörjning.
Även en husbonde hade rätt att dela ut husaga mot sitt tjänstefolk. Att barn
lämnades ensamma hela dagar, inlåsta i stugan, när föräldrarna var på sina
dagsverken var inte ovanligt. Från tidig ålder gick barnen ut och arbetade och bidrog
till försörjningen så gott de kunde.
Syftet med studieplanen är att få en inblick i den värld som kvinnor och barn befann
sig i, vilka villkor som de var tvungna att anpassa sig efter och hur föreställningar,
arbetssituation m m har förändrats fram till idag. Uppfostran, arbete, kläder, hygien,
ogifta mödrar, barnmord, skrock och handarbete är exempel på diskussionsämnen
som förekommer. Även deltagarnas egna kunskaper och erfarenheter från den egna
bygden bör komma till diskussion vid varje avsnitt – både det man hört berättats från
äldre generationer och det man själv upplevt, tror, tycker och känner.
Dokumentera gärna det som diskuteras – tänk på att det som anses som självklart
idag inte kommer att vara det för nästa generation! Länets museer, Dialekt-,
ortnamns- och folkminnesarkviet (DAUM) m fl tar gärna emot er dokumentation.
Mycket nöje!
Västerbottens läns hembygdsförbund
Maria Paulsson
1

Många oönskade barn har gått hemska
öden till mötes. I våra dagar kan det
vara svårt att förstå hur man kan mörda
sitt eget barn, men den hårda samhällsmoralen
som rådde för 100 år
sedan bidrog till desperata åtgärder.
Ogifta kvinnor med barn blev oftast
föraktade och utstötta, något som
också med dagens mått kan vara svårt
att förstå. Det ansågs vara farligt att ha
en s k hora i sin omgivning, bl a för att
hon kunde ge barnen ”horeskäver”,
d v s rakitis. Men de kunde också i
vissa situationer föra lycka med sig,
t ex om en jägare på väg ut i skogen
mötte henne. Kvinnomöte var alltid
olyckligt, men hormöte kunde vara bra
DISKUSSIONSFÖRSLAG
Kvinna med eller utan barn
för jaktlyckan, för horan var trots allt
ingen ”riktig” kvinna…
Gifta kvinnor utan barn betraktades
inte heller som ”riktiga” kvinnor. Att
inte välsignas med ett barn, måste – i
grannskapets ögon – bero på något
som kvinnan straffades för, som t ex en
pakt med djävulen att slippa barn och
därmed smärtan att föda. En gravid
kvinna å sin sida levde med en massa
regler kring hur hon skulle föra sig för
att barnet skulle bli lytesfritt. Det fanns
t ex inte bara ”horeskäver”: ”likskäver”
fick barnet om modern under graviditeten
sett ett lik. Och om barnet hade
fräknar hade modern högst sannolikt
ätit ett ägg med fläckigt skal…
• Hur kunde en ogift och gravid kvinna behandlas? Vilket mottagande fick barnet?
Hur behandlades den blivande fadern, om han blev avslöjad?
• Vilka metoder för fosterfördrivning nyttjades?
• Vilka metoder för att bli gravid nyttjades inom folktron? Vilka metoder nyttjades
som preventivmetod inom folktron?
• Hur gick en förlossning till för 100 år sedan? Vem hjälpte till? Vilka risker fanns?
Hur försökte man undgå smärtan?
• Barnmord – anledningar, straff, änglamakerskor.
• Diskutera regler, tydor och sägner om hur t ex ofödda eller mördade barn straffar
sin mor, vad en segerhuva betydde, hur lyten och missbildningar förklarades,
faddrar och faddergåvor och avslöjandet av bortbytingar m.m. Vad berättar denna
folktro? Vad tror vi idag? Hur ser t ex faddergåvor ut idag?
LITTERATURFÖRSLAG
• Frykman, Jonas, Horan i bondesamhället.
• Nyström, C H, När bödelsbilan gick på Bureheden. Västerbotten 1936.
• Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s. 43–241.
• http://www.genealogi.se/avrattade/files/21.html
2

För 100–150 år sedan bestod de flesta
hushåll av självhushållning. Människor
på landsbygd och i glesbygd slet hårt
för sitt dagliga uppehälle. Samtidigt
förvandlades samhället runt omkring
– industrialismen gjorde sitt intåg,
människor drogs till tätorterna och
nya möjligheter och arbetstillfällen
uppstod.
Barnen stod för en viktig del av försörjningen.
Tidigt gav de sig ut och
arbetade som småpigor och lilldrängar,
ibland hemmavid, passande sina
småsyskon eller ute i getarskogen.
DISKUSSIONSFÖRSLAG
Förvärsarbete
Men de arbetade också hos andra
familjer med liknande sysslor. Vittnesmålen
om usel behandling och i vissa
fall ren misshandel är många, men
även om stoltheten att kunna bidra
till familjens försörjning.
För kvinnor fanns några ”typiska”
kvinnoyrken att utbilda sig till och
arbeta med, t ex sjuksköterska eller
lärarinna. Vissa av yrkena krävde en
ogift kvinna, vilket gjorde att man
emellanåt fick välja mellan familj och
yrkesliv.
• Vilken typ av förvärvsarbete kunde en kvinna i början av 1900-talet få anställning
på? Hur kunde en ev. familjebildning påverka hennes ”karriär”?
• Vilka utbildningar fanns för kvinnor? Hur gick barnen i skolan? Hur länge?
• Vilken typ av förvärvsarbete ansågs vara särskilt lämpliga för kvinnor? Vilken typ av
förvärvsarbete ansågs särskilt olämpliga för kvinnor? Finns det några
begränsningar idag? Skilde sig synen på lämpligt/olämpligt mellan stad och land?
• Diskutera skillnader och likheter beträffande pigor förr och ”pigor” i den s.k.
”pigdebatten” som har pågått med jämna mellanrum i våra dagar. Vad gör
begreppet ”piga” så laddat?
• Diskutera synen på barnarbete förr och nu med skillnader och likheter. Finns det
acceptabla former av barnarbete? Fanns det oacceptabla former av barnarbete?
LITTERATURFÖRSLAG
• Hallinder, Annika, Lantbrukskvinnan. Västerbotten 1990:3.
• Hallinder, Annika, Mejerska – yrket som försvann. Västerbotten 1994:3.
• Liliequist, Marianne, Hjälpgummor och barnmorskor. Västerbotten 1985:3/4.
• Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn, s. 46–81, 102–122.
• Lindroth, Helena, Metelius, Ingrid, Distriktssköterskor. Västerbotten 1985:3/4.
• Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s. 158–164.
• Västerbotten 1975:3, Kvinnors arbete och liv.
• Västerbotten 1982:1, Kvinnliga fotografer i Västerbotten.
• Västerbotten 1992:2, Folkskolan 150 år.
3

Menstruationsblod har varit en viktig
ingrediens i folktro och –medicin, som
kunde sätta både ont och gott på
mottagaren. Uppfattningen kring att
både mensblod och kvinnan under
menstruationsveckan varit orena har
varit utbredd. Det fanns vissa uppgifter
som en blödande kvinna inte fick göra,
t ex stå dopfadder.
Menstruationsskydd är numera en
diskret historia, till skillnad mot den tid
DISKUSSIONSFÖRSLAG
Menstruationer
när det tvättades s k stoppdukar runt
om i hemmen. För pigor kunde en
arbetsuppgift bestå i att tvätta sin
matmors använda stoppdukar. Längre
tillbaka i tiden användes troligen inga
skydd, utan blodet fick sugas upp i
kjolarna. Detta är en enorm kontrast
till dagens bindreklam, där man
framhåller vikten av att inget får synas
– läckage är en smärre katastrof – och
där bindan är diskret samt vikten av
att vara fräsch under dessa dagar.
• Hur ser utvecklingen av mensskydd ut: vad användes för 50–100 år sedan?
Hur ser de ut idag? Hur och var skaffades de? Hur användes äldre mensskydd?
Hur har man gjort reklam för mensskydd genom tiderna?
• Hur skötte man hygienen under dessa dagar förr? Hur rengjordes skydden?
• Hur kunde menstruationsblod användas inom folkmedicinen och folktron?
• Föreställningar kring den blödande kvinnan (rening, olämpligheten som fadder
etc). Vad trodde man om blödningens funktion?
• Första gången – hur, var och av vem fick man kunskapen om vad som hände eller
vad som skulle hända?
• Vad kallade man menstruationer för i er bygd? Jämför, om möjligt,
flickors/kvinnors respektive pojkars/mäns uttryck. Hur har uttrycken ändrats över
tid?
LITTERATURFÖRSLAG
• Malmberg, Denise, Skammens röda blomma? Menstruationen och den
menstruerande kvinnan i svensk tradition. Etnolore 11. Skrifter från Etnologiska
institutionen Uppsala universitet. Uppsala 1991.
• Tidnings- och tv-reklam genom tiderna, valfria tidningar och kanaler.
4

Slöjd, handarbete och hantverk
betraktas kanske idag främst som
hobbyverksamhet, men bara några
generationer bort var de en del av
självhushållningen: garn spanns och
tyg vävdes, bröd bakades, smör
kärnades och lades i förråd. Idag köper
vi våra kläder och vår mat, allt färre har
tid och kunskap att ägna sig åt ett
hantverk.
DISKUSSIONSFÖRSLAG
Kvinnliga handlag och hantverk
Spinning, virkning, stickning, vävning,
broderier, knyppling, mjölkning,
bakning, smörkärning, sömnad – dessa
uppgifter har alla tillhört den kvinnliga
sfären. Träslöjd tycks dock tillhört den
manliga sfären. Numera kan de flesta
ovan nämnda hantverk utföras av både
kvinnor och män, men en del av dem
har också upphört att utföras. Med
dem har därmed också både kunskap
och redskap gått förlorade.
• Hur ser dagens slöjd, hantverk och handarbeten ut? Hur såg era mammors
och/eller far- och mormödrars hantverk och handarbeten ut? Vad användes
hemma och vad såldes eller gavs bort i present?
• Ta reda på om er bygd har någon särskild slöjd- eller hantverkstradition, t ex en
viss teknik, ett vävmönster, plagg eller föremål som bär bygdens namn, bröd eller
kakor vars recept har ursprung från er bygd m.m.
• Vad var strikt kvinnligt respektive strikt manligt i slöjd-, handarbets- och
hantverksarbetet? Hur är det idag – finns det en uppdelning i manligt och
kvinnligt slöjd-, handarbets- och hantverksarbete?
• Diskutera slöjd-, hantverks- och handarbetskunnandet – när började detta avta?
Vad är vinsten? Vad är förlusten? Vem har och förvaltar kunskapen idag?
• Kan handarbete, slöjd och hantverk ha upplevts som lustfyllt för dem som var i
behov att göra allt själva eller var det enbart en nödvändighet?
LITTERATURFÖRSLAG
• Västerbotten 1972:3, Tre träslöjder.
• Västerbotten 1974:3, Hemvävt: gammalt och nytt i västerbottnisk textiltradition.
• Västerbotten 1983:4, Rotkorgar.
• Västerbotten 1998:3, Textilarvet.
• Västerbotten 2004:2, Slöjder och slöjdare.
5

Idag är det en självklarhet och enkelt
med daglig hygien och tvättmaskiner i
hemmen. Förr var det varken lika
självklart eller enkelt. Att tvätta var ett
tungt arbete som utfördes vid någon
brygga eller i en tvättstuga med
tungrodda maskiner. Den bristande
personliga hygienen tillsammans med
fattigdom och trångboddhet gjorde att
sjukdomar spreds fortare.
DISKUSSIONSFÖRSLAG
Kläder och hygien
Kläderna tillverkades ofta i hemmen,
allt från det hemvävda tyget till färdigt
plagg. Bekvämligheten kan kanske
diskuteras, med dagens plagg i olika
följsamma material. Antalet plagg som
man hade skiljer sig också väsentligt
från hur det är idag. Möjligen hade
man några särskilda helgdagskläder för
att bära i kyrkan.
• Kvinnors kläder förr och nu – plagg, material, färger, former, funktion, förändring.
• Barnens kläder förr och nu – plagg, material, färger, former, funktion, förändring.
• Spädbarnets skötning förr och nu: blöjbyten, blöjkvalitet, tvättning, klädsel.
• Kunde man se på kläder förr varifrån man kom, om man var gift eller ogift osv?
Vilka budskap vill man signalera med kläder idag? Hur återanvände man kläder?
• Kroppslig hygien förr och nu, t ex tvätt av kropp och kläder, tandborstning, hygien
under menstruationer eller efter en hård arbetsdag eller motionstimme, vilka
tillfällen var/är viktigare än andra att vara ren vid, m.m.
• Läs beskrivningen av beckluva på s 349 i Barnet i folktron. Har något liknande
förekommit i vårt län? Hur genomfördes avlusning i er bygd? Hur ser man på löss
idag?
LITTERATURFÖRSLAG
• Barnens kläder. Västerbotten 1982:4.
• Klädernas färg. Västerbotten 1982:4.
• Kvinnornas kläder. Västerbotten 1982:4.
• Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn, s 82–101, 178–194.
• Malmberg, Denise, Skammens röda blomma? Menstruationen och den
menstruerande kvinnan i svensk tradition.
• Nybyggarens kläder. Västerbotten 1982:4.
• Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s 242–246, 344–358.
6

Dagens barnuppfostran skiljer sig
mycket från hur barnen uppfostrades
för ett sekel sedan. Aga ansågs t ex
vara en viktig del, något som är helt
oacceptabelt idag. Barn skulle synas,
men inte höras. Pojkar och flickor
uppfostrades olika. Idag anser vi att
det är viktigt för barnen att göra sig
hörda, att ta mycket plats och framförallt
görs ansträngningar för att
pojkar och flickor ska uppfostras
jämlikt.
DISKUSSIONSFÖRSLAG
Barnuppfostran och utbildning
En tidig debut i arbetslivet gjorde att
tiden för en sorgfri, lekfull barndom
blev kort för många barn. Gudfruktighet,
renlighet och respekt för auktoritärer
var viktiga delar att lära sig,
liksom att inte lägga till sig med några
vanor som kunde tolkas som förmätna
– att veta och hålla sin plats var viktigt.
Vi ser kanske som självklart att dagens
barn och ungdomar har helt andra
möjligheter att ta för sig och göra sin
röst hörd, men är det verkligen så?
• Skillnader och likheter i barnuppfostran förr och nu.
• När räknades ett barn som vuxet för 100 år sedan? När räknas ett barn som vuxet
idag? Gavs det utrymme för t ex pubertetskänslor och hur kan de ha hanterats?
• Vilken funktion hade skrämsel för diverse oknytt och vilddjur i barnuppfostran?
Hur förbereder vi barnen för omgivande faror idag? Hur påverkar vår rädsla för att
barn ska göra illa sig eller inte klara av saker?
• Vilken plats har lek och idrott i barnens uppfostran och utveckling?
Jämför förr och idag.
• Utbildningsmöjligheter för barn och ungdomar förr och nu. Var gick barnen i
skolan i er bygd? Hur länge?
• Berätta för varandra om vad ni lekte som barn samt vad ni hört och sett av äldre
och yngre generationers lektraditioner.
LITTERATURFÖRSLAG
• Andersson, Camilla, Rum för möten. Västerbotten 2006:4.
• Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn, s 123–177, 195–224.
• Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron, s 24–42, 314–358.
• Västerbotten 1979:1, Spela sten och andra lektraditioner i Västerbotten.
• Västerbotten 1992:2, Folkskolan 150 år.
• Västerbotten 1999:3/4, På tröskeln till ett nytt årtusende.
• Wallentinsson, Maine, Barnuppfostran i förändring. Västerbotten 2006:4.
• Åhrén, Christina, En liten hink med vatten ger kunskap för livet. Västerbotten
2006:4.
7

Sista träffen
Denna sista träff föreslås bli en aktivitets-, utflykts-, föreläsnings- eller filmkväll.
Låt er inspireras av förslagen nedan.
1. Besök er närmaste hembygdsgård och sök efter barn- och kvinnohistoria bland
miljöer och föremål.
2. Gör ett besök på Västerbottens Medicinhistoriska Museum i Umeå, om bl a
sjuksköterskor och förlossningsvård. Boka besöket på www.medhistumea.se.
3. Se en film som belyser kvinnors arbete.
http://www.vbm.se/imuseet/fotoarkivet/film.php visar vilka filmer som går att hyra
från Västerbottens museum.
4. Besök DAUM och sök efter barn- och kvinnohistoria i deras samlingar.
5. Boka föreläsare från eller hos DAUM, er närmaste hembygdsförening,
universitetet, museet, Rädda Barnen, Västerbottens läns hemslöjdsförening m fl.
6. Lek lekar, t ex de som finns i Västerbotten 1979:1, eller lekar från er egen
barndom. Bjud in era barn eller barnbarn till den här träffen.
7. Gå eller anordna en kurs i något ”kvinnligt” hantverk som intresserar er eller visa
och berätta för varandra om ni själva har en hobby som anses vara ”typiskt kvinnligt”
hantverk.
8. Hyr en bagarstuga (går att göra hos flera hembygdsföreningar) och baka bröd
tillsammans.
9. Boka ett besök i textilmagasinet på Västerbottens museum och titta på kläder från
förr.
8

Litteraturlista
Titel markerad med asterisk (*) finns att köpa på Västerbottens museum.
Titel markerad med dubbel asterisk (**) finns enbart i årsboken av tidskriften
Västerbotten.
* Andersson, Camilla, Rum för möten. Västerbotten 2006:4, Barndomar.
Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2006.
Barnens kläder. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens kläder.
Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982.
Frykman, Jonas, Horan i bondesamhället. Carlssons Bokförlag. Stockholm 1993.
* Hallinder, Annika, Lantbrukskvinnan. Västerbotten 1990:3, Lantbruk.
Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1990.
* Hallinder, Annika, Mejerska – yrket som försvann. Västerbotten 1994:3, Om ost
och ystning. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1994.
Klädernas färg. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens kläder.
Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982.
Kvinnornas kläder. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens
kläder. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982.
Liliequist, Marianne, Nybyggarbarn. Barnuppfostran bland nybyggare i
Frostvikens, Vilhelmina och Tärna socknar 1850–1920. Umeå universitet. Umeå
1991.
* Liliequist, Marianne, Hjälpgummor och barnmorskor. Västerbotten 1985:3/4,
Sjukvård. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1985.
* Lindroth, Helena, Metelius, Ingrid, Distriktssköterskor. Västerbotten 1985:3/4,
Sjukvård. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 1985.
Malmberg, Denise, Skammens röda blomma? Menstruationen och den
menstruerande kvinnan i svensk tradition. Etnolore 11. Skrifter från Etnologiska
institutionen Uppsala universitet. Uppsala 1991.
Nybyggarens kläder. Västerbotten 1982:4, Om kvinnans, mannens och barnens
kläder. Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1982.
Nyström, C H, När bödelsbilan gick på Bureheden. Västerbotten 1936, s 61–81.
Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1936.
Tillhagen, Carl-Herman, Barnet i folktron. Tillblivelse, födelse och fostran. LTs
förlag. Stockholm 1983.
9

* Västerbotten 1972:3, Tre träslöjder. Västerbottens läns hembygdsförening.
Umeå 1972.
Västerbotten 1975:3, Kvinnors arbete och liv. Västerbottens läns
hembygdsförening. Umeå 1975.
Västerbotten 1979:1, Spela sten och andra lektraditioner i Västerbotten.
Västerbottens läns hembygdsförening. Umeå 1979.
** Västerbotten 1982:1, Kvinnliga fotografer i Västerbotten. Västerbottens läns
hembygdsförening. Umeå 1982.
* Västerbotten 1983:4, Rotkorgar. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå
1983.
* Västerbotten 1992:2, Folkskolan 150 år. Västerbottens läns hembygdsförbund.
Umeå 1992.
* Västerbotten 1998:3, Textilarvet. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå
1998.
* Västerbotten 1999:3/4, På tröskeln till ett nytt årtusende. Västerbottens läns
hembygdsförbund. Umeå 1999.
* Västerbotten 2004:2, Slöjder och slöjdare. Västerbottens läns hembygdsförbund.
Umeå 2004.
* Wallentinsson, Maine, Barnuppfostran i förändring. Västerbotten 2006:4,
Barndomar. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2006.
* Åhrén, Christina, En liten hink med vatten ger kunskap för livet. Västerbotten
2006:4, Barndomar. Västerbottens läns hembygdsförbund. Umeå 2006.
WEBBPLATSER
http://www.genealogi.se/avrattade/files/21.html
10