Svanbergaenhetens krisplan pdf

SVANBERGAENHETEN
Svanbergaenhetens
Krisplan
Svanbergaskolan
Söderbykarlskolan
Reviderad oktober 2008

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning…………………………………… 3
Dödsfall, barn, elev………………………… 4-6
Direkt efter dödsfallet
Uppföljning
Inför begravningen
Dödsfall, personal………………………….. 7-8
Direkt efter dödsfallet
Uppföljning
Inför begravningen
Barn/elev som mister nära anhörig………… 9
Tiden närmast efter dödsfallet
Uppföljning
Vid allvarliga olyckor på enheten…………. 10-11
Akutåtgärder på olycksplatsen
Underrättande
Uppföljning
Barn/elev med allvarlig sjukdom………….. 12
Personal med allvarlig sjukdom
Barns/elevs försvinnande………………….. 13
Vid allvarliga olyckor i allmänhet………… 14
Bilagor 1 – 8
Klassrumssamtal, bil 1……………………. 15-17
Kriser och deras förlopp, bil 2……………. 18-20
Vanliga sorgereaktioner hos barn och ungdomar, bil 3…. 21-22
Betydelsen av ritualer i samband med dödsfall, bil 4…… 23
”Hjälparna” – de som arbetar med krisen, katastrofen, bil 5…. 24-25
Om du själv kommer i situation att ge känslomässig första hjälp,bil 6 26
Referenslista……………………………… 27
Sid
2

INLEDNING
Kriser är något som alla upplever i olika livsskeden. Kriser som den här krisplanen
handlar om, förorsakas av olika yttre händelser t ex genom att någon avlider eller är
med om en olycka.
Denna plan är tänkt att fungera som en handledning för enhetens personal om en
olycka eller ett dödsfall skulle inträffa.
Man skjuter gärna problemen om sorg och död framför sig därför att man hoppas att
sådant inte skall inträffa på den egna enheten. Med en sådan attityd kan det hända
att när en olycka eller ett dödsfall faktiskt händer står man där osäker och förvirrad.
Bästa möjliga mentala och praktiska förberedelse kan i en krissituation vara av
avgörande betydelse för både barn/elever och personal.
Alla på enheten måste känna till krisplanen, den den innehåller och var den finns. All
nyanställd personal får information om enhetens krisplan.
En förutsättning för att allt skall fungera någorlunda bra i en krissituation är att det
finns en tydlig rollfördelning. Kom ihåg att alla personalkategorier kan ha viktiga
funktioner att fylla i svåra situationer.
Vår förhoppning är att planen ska kunna användas också i andra krissituationer än
de vi behandlat i texten. Människor i kris reagerar på ett likartat sätt oavsett krisens
orsak. De förslag vi har till åtgärder kan därför vara till stöd i olika situationer.
Materialet är hämtat bl a från
- Atle Dyregrov: Beredskapsplan för skolan
Krisgruppens primära sammansättning är:
Svanbergaskolan:
Rektor Susanne Johansson, skolsköterska Ragnhild Karlsson, Ulla Olsson, Johan
Gustafsson, Gunnel Berchtold och Eva Mattsson. Gruppen kan utökas efter behov
med representanter från t ex stödteamet, socialtjänsten, räddningstjänsten, polisen
eller kyrkan.
Söderbykarlskolan:
Rektor Susanne Johansson, skolsköterska Ragnhild Karlsson, Annette Karlsson och
Ann-Marie Fogelberg. Gruppen kan utökas efter behov med representanter från t ex
stödteamet, socialtjänsten, räddningstjänsten, polisen eller kyrkan.
3

DÖDSFALL (barn/elev)
1 DIREKT EFTER DÖDSFALLET
De åtgärder som vidtas måste naturligtvis anpassas till barnen/eleverna och om det
är ett väntat dödsfall efter lång tids sjukdom eller om det är ett plötsligt dödsfall, t ex
genom olyckshändelse eller självmord.
1.1Den som får vetskap om att ett dödsfall inträffat, kontaktar ansvarig rektor och
klassföreståndare.
Rektor sammankallar enhetens krisgrupp.
Kontrollera alltid om eleven har syskon i skolan eller i annan skola.
- I så fall underrättas även den klassföreståndaren.
Bestäm vem som ska ha kontakt med hemmet. Vid dödsfall underrättar alltid
polisen de anhöriga.
Om dödsfallet kan ha intresse för massmedia är det rektor som har kontakt
med pressen.
Tänk på att hemspråksläraren är en bra resurs när det gäller barn av utländsk
härkomst.
Den berörda klassen underrättas av klassföreståndaren, som sedan håller
klassen samlad.
- Tala öppet och konkret om det som hänt.
- Låt eleven tala om sina tankar och känslor.
- Klassföreståndaren eftersträvar att ingen elev kommer hem till ett tomt hus.
Klassrumssamtalet – se bilaga 1
Även i syskonets klass/grupp bör tid avsättas för samtal.
Flaggan hissas på halv stång till solnedgången.
Skolans övriga klasser underrättas av ”sina” lärare.
Minnesstund hålles i skolan för elever och personal.
(Vid behov kontakta representant för kyrkan)
OBS! Det är viktigt att tala med de anhöriga om hur minnesstunden ska
utformas och vad den ska innehålla.
Minnesstunden kan t ex omfatta
- Minnesord från rektor
- Några ord från lärare
- Någon läser en dikt
- Sång
4

- Musik
2 UPPFÖLJNING
2.1 Det är viktigt att den närmaste personalen får mycket kollegialt stöd och
hjälp.
2.2 Var observant på elevens olika sorgreaktioner.
- Några kommer snabbt igång med sorgearbetet så fort dödsfallet blivit
känt. Hos andra uppträder inga märkbara reaktioner förrän längre fram.
- Skuldkänslor är ett typiskt inslag i sorgreaktioner hos barn och
ungdomar. Hos både barn och tonåringar kan skuldkänslor hänga
samman med ”magitänkande”. Dog hon för att jag sa att hon var dum?
Dog han för att jag sparkade honom en gång?
I dettta sammanhang är rådgivning och tillrättaläggande av största
betydelse.
2.3 Klassamtal, där man sätter ord på tankar och känslor i relation till det
som hänt, kommer även framöver att vara av stor betydelse.
Se bilaga 1
2.4 Det kan vara betydelsefullt för klassen att:
- Den avlidna elevens bänk eller motsvarande får stå tom en tid. Det kan
också finnas konkreta ting som påminner om eleven, som kan tas
tillvara.
- Att klassen vid bestämda tillfällen gemensamt besöker den avlidnas
grav.
2.5 Personerna i enhetens krisgrupp kan vara viktiga i uppföljningsarbetet,
om mer behov av hjälp finns, informera om de stödgrupper/team som
finns att tillgå.
2.6 Krisgrupp och övrig personal: glöm inte ta hand om er själva!
5

3 INFÖR BEGRAVNINGEN
3.1 Den som utsetts till att vara kontaktperson eller rektor tillfrågar de
anhöriga om de önskar låta elevens kamrater delta i begravningen.
3.2 Diskutera ingående i klassen vad som kommer att ske vid begravningen.
Detta är viktigt oavsett om eleverna ska delta eller inte!
Begravningsdagen samlas klassen. Elev som känner behov att vara med
sina anhöriga bör om så är möjligt få lov till detta.
3.4 Begravningsdagen hissas flaggan på halv stång. Efter begravningen
hissas flaggan i topp till solnedgången.
6

DÖDSFALL (personal)
1 DIREKT EFTER DÖDSFALLET
1.1 Rektor underrättar personalen och enhetens krisgrupp.
Om dödsfallet kan ha intresse för massmedia är det rektor som har
kontakt med pressen.
1.2 Klassen informeras.
Om det är klassföreståndare som avlidit ska klassen meddelas av en
lärare som är känd av eleverna i klassen och håller klassen samlad.
Samtala öppet och konkret om det som har hänt.
Låt eleverna tala öppet om sina tankar och känslor.
Läraren eftersträvar att ingen elev kommer hem till ett tomt hus.
Klassrumssamtalet – se bilaga 1
1.3 Flaggan hissas på halv stång.
1.4 Minnesstund hålles i skolan för elever och personal.
(Vid behov kontaktas representant för kyrkan).
Minnesstunden kan t ex omfatta
Minnesord från rektor
Några ord från lärare
Någon läser en dikt
Sång
Musik
1.5 Vid ett kort sammanträde diskuterar rektor/chef och arbetslaget
konkreta uppgifter i samband med dödsfallet.
7

2 UPPFÖLJNING
2.1 Det är viktigt med kollegialt stöd och hjälp.
2.2 Var observant på olika sorgreaktioner.
Några kommer snabbt igång med sorgearbetet så fort dödsfallet
blivit känt. Hos andra uppträder inga märkbara reaktioner förrän
längre fram.
Skuldkänslor är ett typiskt inslag i sorgreaktioner hos barn och
ungdomar.
Hos tonåringar hänger de ofta samman med ”magitänkande”:
Dog hon för att jag sa att hon var dum? I detta sammanhang är
rådgivning och tillrättaläggande av största betydelse!
2.3 Klassamtal, där man sätter ord på tankar och känslor i relation till det
som hänt, kommer även framöver att vara av stor betydelse.
Se bilaga 1
2.4 Enhetens krisgrupp och elevvårdspersonal kan vara viktiga personer
i uppföljningsarbetet.
2.5 Krisgrupp och övrig personal: Glöm inte ta hand om er själva!
3 INFÖR BEGRAVNINGEN
3.1 Rektor tillfrågar de anhöriga om de önskar att arbetskamrater och
elever ska delta i begravningen.
3.2 Rektor informerar om begravningen.
3.3 Begravningsdagen samlas klasserna. Elev som känner behov av att
vara med sina anhöriga bör om så är möjligt få lov till detta.
3.4 Begravningsdagen hissas flaggan på halv stång. Efter begravningen
hissas flaggan i topp till solnedgången.
8

BARN/ELEV SOM MISTER NÄRA ANHÖRIG
1 TIDEN NÄRMAST EFTER DÖDSFALLET
1.1 I samband med att enheten underrättas om dödsfallet och rektor
informeras tillfrågas eleven om kamrater och lärare kan meddelas.
1.2 Det är bäst om man kan tala öppet med klassen om det som hänt.
Det kan dock finnas elever som föredrar att man inte nämner något,
men då de får veta varför det är viktigt att klassen känner till vad som
inträffat, brukar de ändra sig. Man bör särskilt noga tänka på vad som
ska sägas och till vem.
1.3 Elev som mist en nära anhörig mår oftast bäst av att börja i skolan så
snart som möjligt. Övergången underlättas genom tidig kontakt
mellan lärare/skola och elev/föräldrar. När skolan tar initiativet till
kontakt visar det att man bryr sig om det som hänt och vill hjälpa till
på bästa sätt.
1.4 Det är en fördel om klasskamrater får reda på vad de ska säga eller
göra när han/hon kommer tillbaka.
V.b. Klassrumssamtal se bilaga 1.
2 UPPFÖLJNING
2.1 Klassföreståndaren följer upp eleven.
2.2 Var observant på olika sorgreaktioner
Några kommer snabbt igång med sorgearbetet så fort dödsfallet
blivit känt. Hos andra uppträder inga märkbara reaktioner förrän
längre fram.
Skuldkänslor är ett typiskt inslag i sorgreaktioner hos barn och
ungdomar.
Hos tonåringar hänger de ofta samman med ”magitänkande”:
Dog hon för att jag sa att hon var dum?
I detta sammanhang är rådgivning och tillrättaläggande av
största betydelse!
2.3 Personer i skolans krisgrupp kan vara viktiga i uppföljningsarbetet.
9

VID ALLVARLIGA OLYCKOR PÅ ENHETEN
1 AKUTÅTGÄRDER PÅ OLYCKSPLATSEN
1.1 Den/de vuxna som kommer först till platsen ser till att någon tillkallar
ambulans och att någon som känner den skadade följer med till
sjukhuset. Man försöker i möjligaste mån hålla eleverna borta från
olycksplatsen.
1.2 Rektor meddelas.
1.3 Rektor uppdrar till personalen att ansvara för inventering av och
omsorg om barn/elever som varit vittne till olyckan.
Vid behov anlitas annan personal.
Behovet av eventuell skriftlig information till berörda barn/elevers
familjer värderas i varje enskilt fall.
2 UNDERRÄTTANDE
2.1 Rektor underrättar elevens/elevernas hem om olyckan.
Vid olyckor med dödlig utgång underrättas familjen av sjukhus,
polis eller präst.
2.2 Rektor informerar personalen.
2.3 Rektor underrättar krisgruppen.
2.4 Rektor underrättar samordnare/förvaltningschef.
2.5 Personalen informerar sina grupper.
Gruppen hålls samlad.
Tala öppet och konkret om vad som hänt.
Låt eleverna tala om sina tankar och känslor.
Personalen eftersträvar att ingen elev kommer hem till ett tomt
hus.
10

3 UPPFÖLJNING
3.1 Eleverna måste få ärliga upplysningar om vad som hänt.
Ibland kan det vara bra att bjuda in polisen eller andra personer som
kan ge eleverna direkt information.
3.2 Reaktionsmönstren efter en olycka varierar från person till person.
Tänk på att många av dem som inte omedelbart verkar reagera kan
drabbas av reaktioner längre fram.
Elev som behöver det ska erbjudas särskild uppföljning.
Se bilaga 1
3.3 Krisgrupp och övrig personal: Glöm ej att ta hand om er själva!
11

BARN / ELEV MED ALLVARLIG SJUKDOM
1 Då elev är borta från skolan på grund av allvarlig sjukdom är det
viktigt att både personal och kamrater regelbundet håller kontakt med
den sjuke.
2 Det är viktigt att eleven får känna sig delaktig i skolarbetet t ex genom
att få hem läxböcker och uppgifter.
3 Den sjuke eleven och dennes föräldrar bör alltid tillfrågas innan
information lämnas till klasskamrater.
4 Skolhälsovården bör alltid vara inkopplad och vara en bra resurs då
det gäller den sakliga informationen till klassen.
PERSONAL MED ALLVARLIG SJUKDOM
1 Då personal är borta från arbetet på grund av allvarlig sjukdom är det
viktigt att kontakt hålls med den sjuke.
2 Den sjuke bör alltid tillfrågas innan information lämnas till arbetskamrater
och berörda elever/barn/ungdomar.
3 Då det gäller den sakliga informationen till kollegor och elever bör
skolhälsovården vara inkopplad/tillfrågad.
12

BARNS/ELEVS FÖRSVINNANDE
1 Rektor sammankallar enhetens krisgrupp och kontaktläraren snarast
möjligt.
1.1 Rektor samarbetar med familj och polis. Rektor är sedan den som
ansvarar för information till berörd personal. Försök att undvika
ryktesspridning och spekulationer genom att lämna adekvat
information till såväl personal som elever.
1.2 Rektor är pressansvarig.
13

VID ALLVARLIGA OLYCKOR I ALLMÄNHET
1.1 Klassrumssamtal se bilaga 1.
1.2 Inventera om drabbade finns i skolan.
- Åtgärda enligt aktuell del i krisplanen.
1.2 Avvakta besked från Norrtälje kommuns krisgrupp.
14

Bilaga 1 (1:3)
KLASSRUMSSAMTAL
Syftet med att genomföra ett strukturerat klassamtal är att klarlägga vad som hänt,
ge eleverna möjlighet att dela sina reaktioner med andra, berätt för dem att
reaktionerna inte är onormala samt hjälpa dem att stötta varandra.
Ett sådant samtal kan ta upp till ett par timmar. Man bör ändå undvika att lägga in
pauser.
Det är alltså viktigt att du som lärare ger eleverna tid att samtala om det som hänt.
Du bör ta hjälp av någon vid skolan som är känd av ungdomarna.
Använd gärna symboliska handlingar. Genom att tända ett ljus som minne markeras
sorg och saknad på ett fint sätt.
Vid samtal med eleverna är det bra att ha en viss struktur:
Inledning
Faktadel
Tankar
Känslor
Avslutning
1 Inledning
Berätta vad som hänt så konkret som möjligt. Betona att det kommer många
reaktioner och intryck när någon dör och att det är naturligt och viktigt att prata om
vad som hänt och ge uttryck för sina känslor. Det är viktigt för det hjälper oss att
förstå vad som hänt.
OBS! Alla kamrater hade kanske inte goda relationer med den avlidne.
Du bör förmedla några regler för samtalet som innebär:
- Man får inte berätta för andra utanför klassen vad klasskamraterna har tänkt,
känt och upplevt.
- Ingen får efteråt kritiseras eller retas för vad han/hon sagt eller reagerat.
- Vem som helst kan tala för sig själv men inte för någon annan.
- Ingen måste säga något högt i klassen bortsett från att alla ska berätta om hur
de fått reda på vad som skett.
15

2 Faktadel Bil 1 (2:3)
- Hur eleverna fått veta om vad som hänt och när. Detta skapar en helhet. De
som vet mycket kan dela med sig till sina kamrater.
Framförallt får man här tillfälle att rätta till missförstånd och man kan förhindra
ryktesspridning.
Några är kanske mer drabbade än andra. Om det inträffat en olycka kan de t ex ha
varit vittne till den. Det är inte säkert att eleverna då spontant talar om sina tankar
och känslor, men genom att ställa direkta frågor kan man få fram deras reaktioner.
Vid en bussolycka kan man
t ex fråga ”Var det någon av er som hörde honom skrika när han blev påkörd av
bussen?”
3 Tankar
Genom att fråga eleverna vilka tankar de hade när de fick höra talas om det
inträffade får man ofta svar på deras reaktioner och intryck.
4 Känslor
Det är viktigt att tänka sig för om vilka frågor man ställer så att man inte bromsar
samtalet. Undvik frågor som ”vad kände du?”. Fråga istället ”vad var värst för dig”. Ta
hjälp av klassen eller gruppen genom att säga ”är det någon annan som reagerar på
samma sätt” istället för att säga ”det är normalt att reagera så”. Det är viktigt för
eleverna att se att de i många avseenden reagerat på likartat sätt.
Låt eleverna använda olika uttrycksmedel som t ex att skriva och rita/måla.
5 Avslutning
Samla ihop intrycken.
Påpeka likheter, känslor och reaktioner. Betona det normala i reaktionerna. Man
måste inte reagera på ett särskilt sätt för att vara normal.
Förbered eleverna på kommande reaktioner som svårigheter att koncentrera sig etc.
Rekommendera eleverna att samtala med föräldrar och kamrater. Ge eleverna
ytterligare en chans att komma med egna frågor och funderingar.
Fråga eleverna vad som händer när de kommer hem (så att ingen kommer hem till
ett tomt hus).
Uppmana eleverna att ta kontakt med dig om de behöver samtala ytterligare om vad
som hänt.
16

Planera för närmaste framtiden.
Slutligen:
Bil 1 (3:3)
GE ALLA TILLRÄCKLIGT MED TID OCH VAR OBSERVANT PÅ DERAS
REAKTIONER UNDER EN TID.
När en elev eller arbetskamrat dör drabbas man även som vuxen av sorg och andra
svåra känslor. Det är viktigt att ta detta på allvar och att man talar med varandra om
de känslor
som väcks.
17

KRISER OCH DERAS FÖRLOPP
Bilaga 2 (1:3)
Kriser är något som alla upplever i olika livsskeden. En del av dem, och det är
sådana kriser som detta kompendium handlar om, förorsakas av olika yttre
händelser, t ex genom att någon avlider eller är med om en olycka.
Reaktioner vid kriser följer oftast ett visst förlopp, som är bra att känna till.
1 CHOCKFASEN
Denna fas varar från ett kort ögonblick till några dygn.
- De drabbade har en känsla av overklighet. Man kan inte riktigt förstå vad som
hänt, det hela är som en ond dröm eller något som sker på film.
- De drabbade förefaller okänsliga, bedövade. Även om de på ytan kan verka
lugna, upplever de ett inre kaos och har i efterhand svårt att redogöra för vad
som hänt. Detta tillstånd är lätt att missförstå, utanförstående kan tolka
reaktionen ”Han tar det så bra” när verkligheten är att personen befinner sig i
ett chocktillstånd.
- I andra fall kan de drabbade reagera genom förtvivlan, förvirring.
- Det är sällan de drabbade grips av panik, men det kan inträffa vid hög grad av
livshot kombinerat med tidspress, som t ex vid brand. Man skall då isolera
dem som drabbats av panik, så att de inte kan ”smitta” övriga gruppen. Det är
också mycket viktigt att bekämpa rykten och sprida sann information för att
minska risken för panik.
- Många drabbas av förändrad tidsuppfattning. Man tycker att händelseförloppet
tar oändligt lång tid, när det i själva verket kanske rör sig om minuter. Detta
motverkas om de drabbade, t ex vid en bussolycka får så tät information som
möjligt om räddningsarbetet. ”Nu är ambulansen på väg”, ”Era föräldrar är på
väg hit” etc.
- Olika kroppsliga reaktioner under chockfasen inträffar: man kan få
hjärtklappning och hög puls, drabbas av muskelspänningar, darrningar och
skakningar, svettas, kan inte hålla urin och avföring, kräks, man blir yr, känner
sig matt eller svimfärdig.
Ofta är det känslor och tankar inför sin egen reaktion som gör att människor har svårt
att komma över kriser. ”Varför kände jag inte sorg?”, ”Är det fel på mig eftersom jag
inte blir tillräckligt ledsen?”. Svaret är att kroppen mobiliserar alla krafter och försvar
för att klara situationen eftersom man är i chock.
18

2 REAKTIONSFASEN
Bil 2 (2:3)
Denna fas pågår oftast någon eller några månader. Den drabbade har nu förstått vad
som hänt, har tvingats öppna ögonen för det inträffade. Nu kommer sorgereaktionen.
- Många får svårt att skilja mellan verklighet och det overkliga.
- Man återupplever och får påträngande minnesbilder. Man kan påminnas av
syn- och hörselintryck, lukter, smaker och beröringar. Det kan t ex vara helt
outhärdligt att känna lukten av grillat kött om man varit med om en brand.
- Man drabbas av ångest i varierande grad och omfattning:
Man blir mer sårbar och är rädd för nya olyckor.
Man kan känna rädsla inför framtiden. Många barn tänker: ”Jag
kommer nog aldrig att bli vuxen”.
Man får ökad faroberedskap, spritter till vid minsta ljud. Detta
gäller speciellt våldsoffer.
Generell ångest. Krissituationer sätter så gott som alltid spår i
skolsituationen, t ex sänkta prestationer eller oförklarliga
reaktioner i klassrummet (man vågar kanske inte längre sitta
nära dörren etc.).
Man kan få svårt att komma ihåg, koncentrationssvårigheter.
Skola och arbetsgivare bör informeras om detta.
Sömnsvårigheter, man har svårt att somna eller vakna,
mardrömmar.
Skuld, skam och självförebråelser. Man kan känna skuld över att
själv ha överlevt eller förblivit oskadd, likaså över sina egna
reaktioner eller ouppklarade relationer.
Aggressivitet och ilska gentemot den döde, mot den som försökt
hjälpa, mot den skyldige.
Isolering. Man isolerar sig gentemot omvärlden, drar sig tillbaka.
Isolering kan också ta sig uttryck i förnekande av känslor. Man
kan t ex prata tillsynes lugnt om dödsfallet eller den egna
sjukdomen och förneka betydelsen av det inträffade. Problemet
med denna typ av reaktioner är att sorgen inte kan
genomarbetas på ett riktigt sätt. Känslorna behöver komma fram!
19

Bilaga 2 (3:3)
Olika kroppsliga reaktioner, t ex nedsatt immunförsvar, olika
psykosomatiska symtom, vilka i sin tur kan leda till sjukdomar.
Existensiella problem. Man frågar sig om meningen med livet,
upplever livet meningslöst, man kan tycka sig återse den döde,
överge sin tro, eller ge sig hän åt religiösa rörelser, spritism.
Självmordsförsök kan förekomma.
3 REPARATIONSFASEN
Denna fas pågår från någon eller några månader efter händelsen till cirka ett halvt
eller ett år senare. Nu börjar de drabbade på nytt att vända sig utåt och se framåt. De
har accepterat det inträffade och börjar se nya möjligheter i livet. Det är viktigt att
tiden före händelsen inte skönmålas, utan att man ser på verkligheten sådan som
den var – att man orkar minnas att tiden före krisen också hade sina svårigheter och
problem.
4 NYORIENTERINGSFASEN
Denna fas har ingen avslutning. De drabbade lever nu vidare med det förgångna
som ärr som finns kvar. Ärren är dock inget hinder för ett relativt normalt liv. Ibland
upplever man korta perioder med smärta.
20

VANLIGA SORGEREAKTIONER HOS BARN OCH UNGDOMAR.
Bilaga 3 (1:2)
Sorgereaktionen kan se olika ut beroende på ålder, vilket släktskap eller relation
eleven hade med den döde, vilket stöd eleven får från omgivningen. Barn ser
annorlunda på döden, just för att de är barn, men de sörjer lika djupt som en vuxen.
Vi har försökt göra en sammanställning av olika sorgereaktioner hos barn och
ungdomar, och vilka symtom de kan visa då de sörjer. Vi har här närmast tänkt på
sorgereaktioner då det gäller dödsfall, men dessa reaktioner kan även förekomma
vid sjukdom, olyckor och andra separationer.
ÅNGEST
- rädd att vara ensam
- rädd för mörker
- rädd att bli sjuk
- mardrömmar, sömnsvårigheter
FÖRNEKELSER
Förnekanden kan förhindra att elevens sorgebearbetning kommer igång. Vanliga
uttryck från tonåringar kan vara: ”Spelar roll…”, Vem bryr sig?”
SKULD, SJÄLVFÖREBRÅELSER, SKAM
Elever kan t ex skämmas för att de inte talat om för den döde hur mycket de tyckt
om denne. Särskilt svåra skuldkänslor kan uppträda då en förälder begått
självmord, eleven kan då inte få någon förklaring till det inträffade. Det kan vara
svårt att få hjälp av den kvarvarande föräldern eller andra släktingar, eftersom
dessa har fullt upp att själva bearbeta sina egna skuldkänslor.
SOCIAL TILLBAKADRAGENHET
Eleven drar sig undan och vill t ex inte vara med på raster eller träffa kamrater på
fritiden.
21

TRISTESS, DEPRESSION, LÄNGTAN, SAKNAD OCH VREDE
Bilaga 3 (2:2)
Eleven kan känna sig övergiven, ensam och längta efter en gemenskap, som inte
längre kan uppfyllas. Dessa känslor kan omvandlas till vrede. Det kan t o m vara så
att vreden kan riktas mot den allvarligt sjuke eller döende föräldern. Eleven blir hjälpt
om man låter den uttrycka sin vrede och klä sina känslor i ord, samtidigt som man
bejakar elevens känslor.
UPPMÄRKSAMHETSKRÄVANDE BETEENDE
Eleven kan t ex bli hyperaktiv i skolan och ständigt pocka på omgivningens
uppmärksamhet.
SKOLSVÅRIGHETER
- som kan yttra sig i passivitet eller svårigheter att koncentrera sig.
PSYKOSOMATISKA SYMTOM
- som t ex magont, huvudvärk.
Litteratur: Maare Tamm, 1986
Atle Dyregrov, 1990
22

BETYDELSEN AV RITUALER I SAMBAND MED DÖDSFALL
Bilaga 4 (1:1)
Vi har många olika ritualer, som vi kan bli hjälpta av. Sådana ritualer är t ex att se
den döde, hålla minnesstunder, besöka olycksplatsen, deltagande i begravning,
hissa flaggan på halv stång tillsammans.
Ritualer har olika funktioner:
1 Ritualer gör det overkliga verkligt. Vid dödsfall skall man försöka
påverka de sörjande att se den döde. Även om kroppen är skadad
slipper de efterlevande plågsamma fantasier om hur skadorna ser ut.
2 Ritualerna hindrar fantasier (t ex om ohyggliga skador). Det kan vara
bra om någon som varit med kan berätta inför klassen, t ex om ett
barn omkommit. Barnen får svar på hur skadorna såg ut och
händelserna däromkring. Då dämpas ångesten och traumat blir
mindre.
3 Ritualerna främjar reaktioner, sätter igång t ex sorgearbetet.
4 Ritualerna markerar övergång från ett tillstånd till ett annat.
5 Ritualerna gör det möjligt att ta farväl.
6 Ritualerna mobiliserar stöd från nätverket, man känner att man är
många tillsammans, att man har omgivningens stöd.
7 Ritualerna är symboliska uttryck, de hjälper oss att uttrycka känslor
som vi annars har svårt att visa. Pojkar och män har ofta svårare att
uttrycka sin sorg och ångest. Detta kan leda till kriser inom familjen –
kvinnorna tror inte att männen sörjer lika mycket, männen säger ”vi
måste gå vidare”. Separationer är vanliga.
8 Ritualerna stimulerar minnen.
23

Bilaga 5 (1:2)
”HJÄLPARNA” – DE SOM ARBETAR MED KRISEN, KATASTROFEN
HUR BEMÄSTRAS VERKLIGHETEN DÅ MAN ÄR MITT UPPE I SITUATIONEN
”Hjälparna” mobiliserar olika typer av psykiskt försvar, såsom
- overklighetskänsla
- distansering, dehumanisering (t ex det är inte delar av människokroppar man
går och samlar ihop efter en bilolycka).
- extrem aktivitet för att förhindra tankar på vad det är man håller på med.
- Humor även om situationen knappast inbjuder till det. Ibland måste man ta till
skämt för att över huvudtaget orka arbeta vidare.
Vidare behövs nedanstående för att bemästra verkligheten:
- Några få arbetsuppgifter som kräver koncentration.
- Socialt stöd, kontakt med andra.
- Självförstärkande utsagor både från arbetsledning, (man behöver mycket
uppmuntran) och från sig själv. Det är t ex vanligt att räddningsmanskapet
under arbetet hela tiden talar högt till sig själva för att orka kämpa vidare.
- Säkerhetsritualer.
24

Bilaga 5 (2:2)
HUR HJÄLPARNA BEMÄSTRAR VERKLIGHETEN I ETT LÄNGRE PERSPEKTIV
Det har alltmer klart framstått att även de som varit inblandade i t ex olyckor eller
andra händelser som ”hjälpare” behöver ha stöd för att komma över vad som hänt.
Exempel på detta är
- Omedelbar samling efteråt i arbetsgruppen.
- Planlagt återvändande till de vanliga arbetsuppgifterna.
- Psykologisk debriefing, ett gruppmöte som organiseras för att detaljerat gå
igenom de intryck och reaktioner som upplevs av överlevande (efterlevande)
eller hjälpare under och efter kritiska händelser, olyckor eller katastrofer. (Max
15 pers). Avsikten är att hindra onödiga psykologiska efterverkningar.
Genomgången kan också ske individuellt. OBS! Man kan inte leda debriefing
om man själv varit involverad, det måste vara någon utifrån! Ansvaret för
debriefing ligger hos skolledningen.
- Kollegialt stöd.
- Fysisk träning för att bli av med all energi som kroppen samlar i och med
krisen, kombinerat med vila.
- Deltagande i ritualer.
25

Bilaga 6 (1:1)
OM DU SJÄLV KOMMER I SITUATIONEN ATT GE KÄNSLOMÄSSIG FÖRSTA
HJÄLP
1 Tillrättalägg klimat runt den hjälpbehövande så gott det går: Välj en
plats där man kan vara ostörd. Ha tillgång till pappersnäsdukar och
något att dricka
Omsorg
Värme
Lugn
Trygghet
Förståelse
Accepterande
2 Ge saklig information
Vad har hänt och när?
Familjen – vad har hänt med den
Redogör så gott du kan, för vad som skall ske
Var beredd på chockreaktioner
3 Låt informationen vara kort, precis och taktfull
4 Ge dig tid att
Lyssna
Lugna
Trösta
Verkliggöra det overkliga
5 Låt personen tala om händelsen
6 Undvik tomma fraser (det kunde varit värre….etc), acceptera
tystnaden
7 Lova inte för mycket. Ta inte över, utan låt de drabbade göra så
mycket de
själva kan. Främja aktivitet i stället för passivitet.
8 Varsam beröring lugnar, t ex sitt nära, håll handen, håll om.
9 Skydda mot ytterligare stress genom att försöka hålla massmedia och
nyfikna
åskådare på avstånd. Den drabbade bör besparas fler starka intryck.
10 Om du inte orkar – tag gärna hjälp eller be om avlösning.
26

REFERENSLISTA
Bilaga 7 (1:1)
Cederblad, M Barn- och ungdomspsykiatri, Esselte, 1986
Cullberg, J Kris och utveckling, Natur och Kultur, 1980
Dyregrov, A Barn i sorg, Studentlitteratur, 1990
Katastrofpsykologi, Studentlitteratur, 1992
Jonsson, S/ Hagström, A Bro över mörka vatten, Cordia, 1990
Tamm, M Barnet och döden, Esselte, 1986
Första minuten, Folksam, 1995
Förslag på annan lämplig litteratur
Bohle, S Någon blir kvar (familjer som upplevt självmord)
Larson, 1990
Dyregrov, A Sorg hos barn; handbok för vuxna
Studentlitteratur, 1990
Holm, K Julia är död, Almqvist & Wiksell, 1990
Lewis, C S Anteckningar under dagar av sorg, Libris, 1988
Ribberfalk, B-G Låt oss tala om döden, Folksam, Fonus, 1989
Socialstyrelsen Allmänna råd 1991:2, Psykiskt och socialt
Omhändertagande vid stora olyckor och
Katastrofer.
Sverkström, L Livet omkring döden, Verbum AB, 1991
Ekvik, S Skolan och elever i sorg, Studentlitteratur
27