Examensarbete Filosofie magisterexamen - Högskolan Dalarna

”Det är jättejobbigt. Så sitter man i gruppen och säger så här... det går inte när jag kommer
dit ... nej det går alltid när jag kommer... ja, men hur då? Ja men det går alltid... och man vet
att det inte funkar alltid när de går dit.” (person Y)
Tandhygienisten upplevdes som ett stöd av studiens informanter. Tandhygienisten kunde vid
utförandet av sin årliga munhälsobedömning undervisa och ge råd om hur den dagliga
munvården skulle utföras för personen med demenssjukdom.
”Tandhygienisten brukar sätta upp sin lapp över vad man bör göra, det står precis vad man
behöver göra.” (person C)
Informanterna menade att tandhygienisten inte möttes av samma motstånd i lika stor grad vid
genomförandet av sina undersökningar, som informanterna vanligtvis möttes av vid
utförandet av munvården. Tandhygienisten rekommenderade hjälpmedel och förmedlade
kunskapen om munvårdens praktiska utförande. Flertalet informanter upplevde dock att det
fanns brister i hur de skulle bemöta motstånd och svårigheter vid utförandet av munvård.
”Ja, men när de inte gapar och slår på dig när du ska dit, då spelar det ingen roll vad du har
för tandborste om du inte får dit den.” (person Y)
Några av studiens informanter upplevde ett behov av handledning där de fick utföra munvård
på varandra. Att själv få munvård förmodades underlätta omvårdnadspersonalens förståelse
för upplevelsen att få munvård utförd.
STRATEGIER
Ett av de fyra teman som utmynnade ur analysen var strategier. Det visade sig att studiens
informanter använde sig av olika tillvägagångssätt för att klara av och hantera situationen vid
utförande av munvård.
Att anpassa utförandet utifrån personer med demenssjukdom
För att kunna genomföra munvård hos personer med demenssjukdom använde sig
informanterna av olika strategier. Informanterna i studien var överens om att det var viktigt att
anpassa utförandet av munvård utifrån den demenssjukes kognitiva förmåga och det visade
18