Barn i Bohuslän under förhistorisk tid och medeltid Delrapport 1 ...

domen hänger ihop med den tidigmedeltida synen på ålder i Europa, då barn ansågs vara fullvärdiga
människor först när de passerat de kritiska uppväxtåren upp till sju års ålder. När barnen passerat
denna åldersgräns kunde de delta i de vuxnas vardagsliv (Lillehammer 1986:3f).
Under 18- och 1900-talen förändrades synen på barndomen, från att ha varit ett mer idealt tillstånd
till att bli mer uniformt. Barndomen fick ett egenvärde. Det är just under 1800-talet som begreppet
barndom uppfattas som en speciell tid i en människas liv (James & Prout 1990:7ff. Det är nu som
barnens tillvaro fylls av pedagogiska leksaker (Silvander & Bersten 1999:25ff). Det bör påpekas
att barn i äldre tider samt i senare tid främst setts i relation till de vuxna och då i huvudsak i relation
till sina mödrar. Ofta har och är barn obetingat förvisade till att vara ett passivt bihang till kvinnorna.
Tyvärr har man sällan studerat eller betraktat relationen mellan barn och modern/kvinnan närmare i
äldre arkeologisk forskning (Lillehammer 2000:17ff).
Debatten om hur man ser på barn och barndom har pågått sedan 1970-talet och framåt. Det synsätt
som förts fram är att barn och barndom är sociala konstruktioner. Barndom skall ses som en tolkningsmöjlighet
för att förstå en individs första år. Den biologiska omogenheten skall man bortse ifrån och det
finns ingen universell barndom. Konstruktionen barndom varierar i skepnad mellan olika samhällen och
kulturer. (James & Prout 1990:1ff). Det har förts fram att barn som grupp är en kulturell konstruktion.
En grupp som skapas genom ett nätverk av sociala relationer. Begreppen barn och barndom anses vara
allt för lika. Begreppen kan ses vara elastiska och det finns ingen bestämd definition (Derevenski 20/3
2002).
10
Bild 1:Lekande barn i träd.
Bild ur Bohusläns museums
bildarkiv, UMFA 54429:1133.