Tidvis nummer 1 anno 2013 - Karlskoga kommun

Tidvis
#1 Anno 2013
Pilsner från Karlskoga
En berättelse om Karlskoga ångbryggeri
Centralhotellet
Den självklara mittpunkten
i Karlskogas nöjesliv
Året var 1914
Vad skrevs i tidningarna
för 99 år sedan?

2 Tidvis Tidvis
3
Att få vara en del
av något större
I
världshistoriens och
världsalltets svindlande
perspektiv är det lätt att sjunka
ner och drunkna i allt som finns
runtomkring. En känsla av att vara
liten och betydelselös när jaget ska
konkurera med världen och nuet
ska konkurera med historien och
framtiden. Det är lätt att känna
sig som ett dokument som enligt
dokumenthanteringsplanen
ska gallras vid inaktualitet.
Ett dokument utan värde för
framtiden eftersom det då kommer
ett nytt dokument som ersätter
mig. Eller fastnar jag som en tidens
vattenstämpel och aldrig helt går
att sudda ut?
Nu luktar det nobelpris i
litteratur lång väg så nu sätter jag
punkt för inledningen.
Vilka spår finns kvar?
Det jag undrar rent konkret är om
jag kommer att lämna något spår
efter mig annat än att mina betyg
finns i arkivhyllorna och att i ett
och annat protokoll står det att jag
deltagit och i bästa fall kanske yrkat
på något eller rent av reserverat
mig mot fattat beslut.
Förr i tiden
Förr i tiden så hade man
diskussionsprotokoll där det
faktiskt kunde stå saker som att
Bengt i backen blev förbaskad och
slog näven i bordet för att han ville
att grinden på landsvägen skulle
rustas upp och att det fick vara slut
på lösdriveriet runt hans ägor. Erik
i forsen tyckte att det var bättre
att flytta landsvägen lite längre
norrut till Sif på åsens marker.
Sen beslutades det sålunda,
efter att ordföranden varit på
dasset, att Sif på åsen skulle rusta
grinden och Bengt i backen fick
bli lösdrivare men landsvägen den
skulle allt vara kvar. Dessutom fick
ordföranden inskrivet i protokollet
att tidningspappret på dasset var
slut.
Framtiden opersonlig
Just det här exemplet hittade jag på
men liknande saker finns faktiskt
att läsa. Idag är protokollen så
opersonliga. På sin höjd bifogas
något yrkande och att någon eller
några reserverar sig till förmån för
sitt eget förslag. Men vad hände
däremellan? Det får vi aldrig
veta. En sak är dock säker, det
blir inte lika roligt att läsa gamla
mötesprotokoll i framtiden.
– Jag heter Janne Henriksson och
har skrivit denna text!
Omslaget
Bilden på omslaget visar
Ekmansdalen under
Karlskogafesten 2012.
Våra skolplanscher
Genom en skolreform år
1807 fick de moderna
språken plats som
läroämnen och engelska blev ett
frivilligt ämne. På privata skolor
hade dock engelskan funnits med
i undervisningen ända sedan
1700-talet. De första professurerna
i engelska inrättades i Uppsala och
Lund åren 1903-1904. Engelska blev
ordinärt läroämne i apologistskolan
år 1839, som var en skola som
enligt 1820 års skolordning var en
skola för ”allmän medborgerlig
utbildning”. Apologistskolan
blev senare realskola och år
1856 blev engelska obligatoriskt
på gymnasiets reallinje. Här i
Sverige var det vanligt att välja
franska och tyska före engelska
och det var inte förrän efter andra
världskriget som engelskan blev
det ledande världsspråket. År 1939
beslutades det att engelska skulle
vara andraspråk före tyska och
franska. Detta var genomfört i
hela Sverige år 1946. Engelska blev
sedan ett obligatoriskt skolämne
från årskurs 5 på 1950-talet i och
med de skolreformer som kom år
1950-1962.
1993 startades internationella
engelska skolan i vilken mer än
hälften av undervisningen sker
på engelska och idag är engelskan
det språk som de flesta svenskar
använder för internationell
kommunikation.
Text: Annelíe Liljebjörn

4 Tidvis Tidvis
5
Karlskoga bryggeri
- sedermera ångbryggeri
På Näset, eller riktigare
Bregårdsnäset, nedanför
kyrkbyn grundades år 1851
ett bryggeri av C. J. Otterdahl,
som bildade bryggeribolag. 1875
inköptes bryggeriet av Karlskoga
Handelsaktiebolag och drevs av
detta till 1880, då det såldes till
kusinerna Adolf & Erik Bergsten,
vilka tillbyggde bryggeriet och
ökade tillverkningen. År 1892
ingick Petrus Nilsson såsom
delägare i Karlskoga bryggeri och
blev dess disponent. Den förste
bryggmästaren var Adolf Bergsten.
Ägare:
• C. J. Otterdahl 1851-1875
• Karlskoga Handels AB 1875-1881
• Adolf & Erik Bergsten 1881-1891
• Adolf Bergsten & Petrus Nilsson 1891-1899
Tillverkningen
bestod av pilsner,
baijerskt öl,
iskällar- och
svagdricka.
Bryggeriet
hade en årlig
tillverkning av
cirka 300 000
liter av lager-
och pilsneröl,
svensköl,
iskällardricka,
svagdricka och pilsnersvagdricka
samt alla slags läskedrycker och
artificiella vatten
till ett årligt
värde av 40
000 kronor.
För driften
användes
1897 inregistrerades även företagsnamnet
Bregårdens Bryggeri
en elektrisk
motor om fem
Ägare:
• Adolf Bergsten och Petrus Nilsson
• Petrus Nilsson 1899-1926
• Emil Blomqvist 1926-1954. Född 1865 i Söderköpinge. Inträdde
i bryggeribranchen vid 18 års ålder och blev efter utbildning
bryggmästare vid Norlunds & Holmgrens bryggeri i Göteborg,
sedan vid bryggerierna i Åmål och Vingåker. 1897 tillträdde han
befattningen som bryggmästare vid Karlskoga Ångbryggeri. Efter att
i 25 år innehaft denna befattning blev han på nyåret 1926 ensam ägare
till bryggeriet. Dog 1954.
• Herbert Blomqvist 1927-1958. Son till Emil. Arbetade i företaget
tillsammans med fadern. Övertog företaget efter faderns död 1954
tillsammans med Viktor Pehrson, gift med Emil Blomquists dotter
Carin.
• Viktor Pehrson(1901-1993) var utbildad bryggmästare i Tyskland
och skötte driften av bryggeriet från 1927 till 1952
hästkrafter.
Bryggeriet hade tio stycken
anställda 1918. Bryggeriet köptes
1958 av Pripps & Lyckholms AB
som lade ned verksamheten i
Karlskoga. Under namnet Pripps
Karlskogabryggeri flyttades
verksamheten den 20 juni 1962 till
de nybyggda lokalerna i Odlingen.
Lokalerna fungerade som nederlag
och distributionsplats för Pripps.
Föreståndare var John Åkerberg.
1963 revs bryggeribyggnaderna på
Näset.
Möckelnsborgs
Svagdricksbryggeri
I januari år 1891 försålde
änkefru Beata Boströms barn
lägenheten Möckelnsborg
till verkstadsarbetaren A. P.
Andersson i Bofors. Gården
benämndes då allmänt för
”Färgeriet” och i åtskilliga år där
förut hade i lokalerna därstädes
bedrivits färgerirörelse. I och med
överlåtelsen av Möckelnsborg
upphörde färgerirörelsen
eftersom Anderssons avsikt
var att tillsammans med en
kompanjon omändra färgeriet till
svagdricksbryggeri. Bryggeriet
startades
1893 under namnet A. P.
Anderssons Bryggeri.
A. P. Andersson
A. P. Andersson var aktiv
i nykterhetsrörelsen
som styrelseledamot
i Karlskoga Allmänna
Nykterhetsförbund. Han
var ledamot i Karlskoga
municipalnämnd och ordförande i
Örebro läns västra biodlarförening.
Herr Andersson drev med stor
framgång rörelsen ända till sitt
frånfälle år 1927. I samma goda
regim drevs bryggeriet sedermera
av sönerna Bernhard och Harald
Andersson. Bryggeriet köptes av
Katrineholms bryggeri 1954, som
drev det fram till 1964, då Pripps
bryggerier tog över. Bryggeriet
upphörde med sin tillverkning
1961, men lokalerna användes
fram till 1966 som nederlag för
svagdricka och läskedrycker.
I april 1966 gick Möckelnsborg
upp i rök under Karlskoga
brandkårs överinseende. En epok i
Karlskoga näringsliv hade gått till
ända. Text: Jan Chistersson
Andra bryggerier
Etiketter från Karlskoga
ångbryggeri.
Bregårdstorps Bryggeri: Omnämns år 1897, ägare: A. P. Andersson.
Tillfälligt inregistrerat namn för Svagdricksbryggeriet.
Gustaf Sigurd Carlsson drev en saft- och vattenfabrik på 1920 talet,
Karlskoga Läskedrycksfabrik, i lokalen Johanneberg. Carlsson hade
tidigare arbetat som bryggare i Kungsbacka men var bördig från
Tällekullen.
Tidaholms Bryggeri hade nederlag i Sandviken 1942.
Granbergsdalstorps Bryggeri - Stenbacken Granbergsdal:
Omnämns år 1905. Ägare: Carl Henning Nyvelius och Carl Johan
Lindblad I Karlskoga Tidning anges den 5 april 1898 att Nyvelius
öppnat Speceri- & Diversehandel i Stenbacken. Han hade där eget
bryggeri och sålde svagdricka för 2 öre litern i träkaggar. Affären
stängdes 1939 p.g.a. kriget. Carl Johan Lindblad var född 1872 i Svartå
och dog den 18/9 1935 i Degerfors. Han kom tidigt till Degerfors och
fick anställning vid en svagdricks- och läskedrycksfabrik där. På
1890-talet övertog Lindblad fabriken och passade då på att ändra
namnet till Svenska Fruktförädlingsfabriken, Degerfors .

6 Tidvis Tidvis
7
Centralhotellet
Det finns många namn
på Karlskogas karta
som har fått prefixet
’central’. Namn som har tappat sin
ursprungliga betydelse. För många
kan det säkert ses som underligt
med namn som centralplan,
centralparken, centralbio på
platser som inte ligger särskilt
centralt idag. Men de var centralt
belägna en gång i tiden. Just vid
Centralplan sammanstrålade
flera vägar. Till Degerfors, mot
Värmland och Kristinehamn,
Karlstad och mot Örebro och
Karlskoga centrum. All trafik gick
igenom stadens centrala delar.
Det här är långt innan ens tanken
på det som är nuvarande E18 var
väckt.
Därför centralt
Platsen som sådan kan förklaras
geografiskt. Genom Karlskoga
gick Kungsvägen i underkanten
av Rävåsens mäktiga ås. Vid
Centralplan vek Kungsvägen av
söderut mot Torpdalen och vidare
mot Degerfors. Mot Värmland
måste man göra en större omväg
norr om och förbi de djupa
raviner som fanns där den stora
rondellen på E18 finns i dag. Det
var kraftfulla hinder för dåtidens
trafikanter. Detta vägmöte gjorde
just att platsen blev central.
Ett hotell behövdes
Och naturligtvis fanns det även
ett centralhotell där med adress
Kungsvägen 28. Byggnaden
uppfördes 1884-85 vilket var i
början av den allra första större
expansionsperioden i Karlskoga.
Byggherrar var några välkända
herrar i kyrkbyn – Axel Edgren,
Håkan Sandberg, fd handlare och
bokhållare samt Erik Bergsten.
Varför huset byggdes? Ja det
behövdes helt enkelt och de driftiga
herrarna visste säkert att det
skulle bli en lönsam verksamhet.
Erik Bergsten och hans kusin
Adolf Bergsten var även ägare av
Karlskoga bryggeri på Näset Man
kan ju anta att de insåg behovet av
ett bra hotell och restaurangrörelse
i det samhälle som då sjöd av liv
och framåtanda. Den framåtandan
visade sig även i att mellan hotellet
och bryggeriet på Näset gick
Karlskogas första telefonledning.
Lätt att få snabba leveranser om
dryckesförråden på hotellet sinade!
Självklara mittpunkten
När hotellet invigdes den 16 januari
1885 var det självklart en ordentlig
fest med över 100 inbjudna gäster
till den stora balen. Och herrarna
som satte igång verksamheten
hade rätt när det visade sig att
rörelsen blomstrade. Efter några
år anställde man en källarmästare,
den person som för alltid kom att
förknippas med Centralhotellet
nämligen John Liedberg, bördig
från Lindesberg. Han var
källarmästare mellan åren 1888
till 1917. Till en början arrenderade
han rörelsen men köpte den
senare. Liedberg hade stora planer
och förhoppningar och hotellet
var den självklara mittpunkten i
Karlskogas nöjesliv.
Christineborg
Centralhotellet är sedan länge borta
men den byggnad som Liedberg
själv tog initiativet till, nämligen
Christineborg vid Bankliden, finns
fortfarande kvar. Namnet fick
byggnaden efter Liedbergs hustru
Christine och det stod färdigt 1904.
Christineborg var privatbostad
men bottenvåningen användes
som festlokal och annex till
hotellet. Åtskilliga honoratiores
har poserat på trappen utanför
i samband med någon särskild
händelse som exempelvis en
ståtlig invigning. Då var middag
på Christineborg självklar efteråt.
Den självklara mittpunkten i Karlskogas nöjesliv.
Landshövding Bror Hasselrot
som ofta var i Karlskoga vid olika
evenemang kan ses på flera sådana
fotografier. På den övre våningen
flyttade provinsialläkaren
Knut Wistrand in 1904 och
fram till 1910 hade vikarierande
provinsialläkaren Bror Bjerner
både bostad och praktik i huset.
Senare kom huset att användas
även som tandläkarmottagning
under många år. Framför huset mot
Värmlandsvägen låg en vacker och
välordnad parkanläggning med
slingrande gångar, soffor att sitta
på, lekstuga och en mängd träd,
buskar och blomster. Det mesta
försvann när det nuvarande huset
längs Värmlandsvägen uppfördes.
Men det är ett fantastiskt hus och
man kan undra hur det kom sig
att Liedberg bestämde sig för att
bygga ett så udda hus i Karlskoga
för mer än 100 år sedan. Varifrån
kom idén?
Olika verksamheter
Efter John Liedberg drevs hotellet
av källarmästare John Åberg och
fröken B Kjellberg. På hotellet
hölls många fester och det var
under många år den absoluta
samlingspunkten för allt uteliv som
då fanns i Karlskoga – nyårsbaler,
femtioårsfester, invigningar och
så vidare. Listan kan göras lång.
Inte förrän det nya stadshotellet
stod färdigt i stadshuset vid
torget inför den formella
stadsbildningen 1940 upphörde
restaurangverksamheten. Då
hade huset sedan flera år tillbaka
delats upp i dels pensionat och
dels matsalar och nedervåningen
blev lokaler för ett antal olika
affärsverksamheter längs med
Kungsvägen.
Här har varit ekiperingsaffär,
tobakshandel, blomsteraffär, fiskaffär,
heminredning, damfrisör,
socialistisk bokhandel, garnbod,
modeaffären Elyzette, föreningsloka,
Västgöta frukt samt keramikverkstad
för att nämna några. Och
enligt de historier som berättas så
arbetade ofta originalet Kalle Thyras
som vedhuggare i hotellets källare
och kanske fick han betalningen
i form av en och annan flaska öl.
Kvinnornas hotell
Matsalarna arrenderade
hantverksföreningen under flera
decennier och där arrangerades
ofta fester. Centralhotellets historia
är också kvinnornas historia.
Det var flera kvinnor som var
drivande i verksamheterna. Först
ut var Stina Kajsa Johansson som
var den första källarmästarinnan
1885. Förut nämnda fröken B
Kjellberg och sedan John Liedbergs
hustru Christine givetvis som
under många år var husmor
på hotellet. En fru Eksten drev
pensionatsverksamheten ett tag.
Matsalarna kallades länge Karins
matsalar eller festsalar och det
var frun Karin Karlsson från
Linnebäck som mellan åren 1954
och 1975 skötte verksamheten med
den äran.
Så blev det sen
Sist ut är fru Ester Lundström som
drev pensionatet från 1965 fram till
det att byggnaden revs i september
1975. Det var fru Lundström som i
september 1972 välvilligt efter lite
förvecklingar ordnade nattlogi
åt undertecknad den allra första
natten i Karlskoga när ingen nyckel
fanns till den nya lägenheten på
Stråvägen och timmen var mycket
sen. Jag sov gott och fru Lundström
bjöd på choklad och smörgås till
frukost.
Vid den tidpunkten började huset
se lite förfallet ut. Kommunen
köpte 1973 fastigheten som då var
den största träfastigheten i centrala
Karlskoga. Det var sedan flera år
klart att huset skulle rivas för att
ge plats åt vad som då kallades
Södra länken, dagens centrumled.
Det var en del i den stora
ombyggnaden av trafikstråken
i staden. I det projektet byggdes
E18 från Viaduktgatan till
Selma Lagerlöfs väg. Den stora
rondellen iordningställdes och
den väg- korsning som skämtsamt
av befolkningen kallades för
’skärgården’ på grund av alla
refuger som fanns vid Dahlins
järnaffär och Centralbio
försvann. Den park som hette
Centralparken och som sträckte
sig från Karlskoga Praktiska
skola – nuvarande kulturskolan
– och upp till Värmlandsvägen
styckades sönder och det är endast
adressen till höghuset med adress
Centralparken 6, som vittnar om
den stora park som en gång fanns
där.
Det en gång så ståtliga
centralhotellet hann nätt och
jämnt fylla 90 år. Invigt i januari
1885, revs det i september 1975 och
där byggnaden stod är idag en liten
parkanläggning och den gamla
Kungsvägen är förvandlad till
gång- och cykelväg.
Text: Sif Eklund

8 Tidvis Tidvis
9
Ekmansdalen
Ekmansdalen har fått sitt
namn efter Garvare Gustav
Ekman, som flyttade sin
verksamhet till bäcken år 1869.
Bäcken är den ursprungliga
vattenfåran som gröpt ur den
lilla ravinen i Ekmansdalen. Den
rinner genom dalen för att sluta i en
droppformad näckrosdamm.
Stadsträdgårdsmästare Carl
Fredby satte sin prägel på staden
under sin verksamhetstid. Han
hade studerat i England och anlade
förutom parker, även kyrkogårdar
i Karlskoga och han återgav den
engelska parkens stora svepande
linjer, fria ytor och gröna oaser.
Parken är anlagd som stadspark av
denne Fredby i mitten av 1940-talet.
Parken planerades gemensamt med
bostadskvarteren mot hotellgatan.
Husen skulle uppfattas ligga i
parken och parken skulle mjukt
övergå i bebyggelse.
Skulpturen i slänten, av den lilla
gossen med ett segelflygplan, är
skulpterad av David Wretling.
Det blågula huset
Parken rustades upp under
1980-talet, då även bäcken fick
en ny fåra, och parken är nu en
blomstrande oas i stadslandskapet.
Vid ingången till Ekmansdalen
ligger ett litet blågult hus som
inte alls stilmässigt hör hemma
i området men den har ändå
fått kulturminnesstatus. Den
invigdes 1 juli 1946 och var då
avsedd som serveringsbyggnad.
Efter många år övergick den till
att bli blomsterhandel och är idag
frisersalong. Numera har den lilla
kiosken skyddsbestämmelser och
krav på bevarande.
Från musik till lugn
Under många år fanns en estrad
i parken och det anordnades
många musikarrangemang
under sommaren och fortfarande
anordnas ett och annat
sommarevenemang här. Men
numera är det lugnare i parken
och det porlande vattnet och den
lummiga grönskan ger istället en
plats för ro och eftertänksamhet
och de öppna ytorna manar till
skratt och lek.
Utställning om
Ekmansbacken
I sommar pågår en utställning
på Gråbo arbetarmuseum om
Ekmansbacken med bilder och
minnen därifrån. Gå gärna dit och
gör en tripp till minnenas allé i
gamla Karlskoga. Se även baksidan
av den här tidningen.
Text: Annelíe Liljebjörn
Året var 1914
År 1914 kan ses som en
vändpunkt i människans
historia. Detta främst
genom det världskrig som utlöstes
genom de så kallade skotten i
Sarajevo. Industrialismen hade
egentligen redan på 1700-talet
börjat sitt intåg, men den nya
tekniken användes för första
gången på ett skräckinjagande
sätt i detta krig. Vi brukar kalla
det att det moderna samhället gör
entré på allvar. Vapenindustrierna
kapplöpte med varandra i vem som
arbetade snabbast då det gick åt en
oerhörd mängd ammunition.
Det stora kriget
Sverige och Norge förklarade
sig neutrala och bestämde sig
för ”ömsesidig vänskap”och när
det rådde krigstillstånd mellan
Sveriges Allmänna Handelsförening
uppmuntrade till att köpa
närproducerat.
Lokaltidningarna i Karlskoga skrev regelbundet om ”Det stora kriget”.
Österrike och Serbien började
man inse att världen stod vid
randen för ett världskrig. I de
lokala tidningarna här i Karlskoga
rapporterade man regelbundet
under rubriken ”Det stora kriget”.
Man publicerade även artiklar där
man manade till sparsamhet –
”nu gäller det att spara hvartenda
öre, som ej
oundgängligen
behöfver
utgifvas. Nu
gäller det att
beg r ipa at t
den bruta la
verkligheten
med försakelser
Ord och inga visor!
och indragningar, kanske brist och
nöd, klappar äfven på vår dörr.”
Inte bara dystert
Och visst var 1914 ett dystert år
men inte bara, vilket man också
upptäcker när man förkovrar sig i
tidningsupplagorna från detta år!
En undersökning från
medicinalstyrelsen
Läkare i Sverige har yttrat sig
över en undersökning inom
medicinalstyrelsen rörande
kaffemissbruket i Sverige. Man
menar att det tagit sådana höjder
a t t h e l a
folkhälsan står
på spel! Det
gäller främst
de ”m i nd re
bemedlade
kroppsarbetande klasserna”
– arbetarna, torparna och
småbrukarna – som har hamnat i
detta missbruk. 10-20 koppar kaffe
per dag. Läkarna ville på grund
av detta tillämpa ett ”intensivt
upplysningsarbete” samt införa en
uppsats om saken i den vanliga 14öres
–almanackan. Man ansåg att

10 Tidvis Tidvis
11
En samling
tidningsannonser
från 1914.
”skolläkarne ej
böra sky någon
möda i kampen mot
kaffet”.
Råd inför sommaren
Under sommaren – som tydligen
verkar ha varit varm – gavs
råd om vad läkare ordinerar i
sommarvärmen och råden känns
lika aktuella idag! Artikeln heter
”Du skall icke…”.
”Du skall icke gå i höga kragar och
åtsittande tjocka kläder. Du skall
icke gå och ståta utan hatt, särskildt
om du genom en omild natur eller
missriktad konst beröfvats din rika
hårväxt. Du skall icke anstränga dig
öfver hövan. Du skall icke gluffa i
dig
mycken och hetsig föda, utan
spara gödkuren tills det blir svalare.
Du skall icke tro, att du tål sprit lika
bra nu som mellan jul och nyår. Du
skall icke röka lika många stora
och svarta cigarrer som du brukar.
Du skall icke häller tro att det är
nödvändigt att låta bli att dricka
vatten och att svettas. Båda sakerna
äro tvärtom högst nödvändiga.”
Och om man inte ”försyndade”
mot dessa bud hade man utsikt att
”bärga sin hälsa”.
Bli av med fräknar
I en annan artikel gavs även
råd om hur man kunde bli av
med sommarens
fräknar. Man rekommenderade då
en blandning av oxgalla, alun, salt,
kandisocker, borax och kamfer,
vilken man skulle stryka i ansikte
och på händer innan man gick ut.
Detta skulle man göra i minst 14
dagar. Tack och lov står det även
att denna mystifika blandning ska
tvättas av innan kvällen!
Landet runt
I Lenhovda fick en 90-årig gumma
tillbaka synen efter en operation
för grå starr! Och detta för redan
hela 100 år sedan. Imponerande.
De nya enkronorssedlarna
släpptes i rörelse och pansarbåten
Tapperheten grundstötte utanför
Sandhamn.
Krigsgrubbel
I Storvik blev en skogsarbetare
plötsligt vansinnig efter att ha
gripits av ”krigsgrubbel”. Han
såg fiender överallt och gick
bärsärkagång i en fabrik innan
polisen grep honom och förde
honom till en sinnesjukavdelning.
Okynneslek
med dödlig utgång
En bilolycka med dödlig utgång
skedde i Hälsingborg. Tre pojkar
ställde sig vid vägkanten och när
bilen var nära sprang man över till
andra sidan gatan. Tyvärr föll den
ena pojken och blev påkörd och
dog av skadorna. Tydligen förekom
detta ”okynne” även i andra delar
av landet och med notisen om
pojkens öde hoppades man kanske
att det skulle upphöra.
Även 1914 bjöds det på vitsar i tidningen.
Fängelse istället för
bröllop
I Varberg hade ett par
butiksbiträden stulit varor från
affären. Historien kom fram då
den ena av biträdena varit sjuk
och föreståndarinnan hittade en
mängd av de
stulna varorna
i den sjukes hem. Flickorna
häktades och den 23-åriga,
höggravida Jenny Johansson som
just stod i begrepp att gifta sig,
fick istället skaka galler. Notisen
avslutas med att tillägga att Jenny
fick ta med sig sitt barn i fängelse.
Karlskoga
Det rapporteras om en förseelse
mot ”automobilförordningen”.
Det är en ingenjör vid Bofors
som åtalas för att har kört en
bil utan namnskylt angående
bilens ägare. Han förklarade
detta med att ägaren helt
enkelt inte hunnit skaffa
namnskylt ännu – han
hade
dock
nummerskylt!
Bofors gymnastikförening
söker nya
medlemmar
och biografen
visar ”Pompejis
sista dagar”,
”När människor
hata”, ”En
kokosnöts historia”, ”För fäderneslandet”
samt ”De rysliga biograferna”.
En man skriver en insändare om
alkohol med en skräckhistoria
om en man som blev misstänkt
för mordbrand ”för några
glas öl”. ”Hvem tar varning?
Förblindelsen och träldomen äro
för stora. O, vakna upp, du som
sofver.” Samtidigt rapporteras
att brännvinstillverkningen ökat
från 43,1 miljoner liter till 45
miljoner. Befolkningen var ca 5,6
miljoner vilket gör dryg åtta liter
per invånare. Kanske inte låter så
väldigt mycket men genom att till
exempel räkna bort barnen så får
vi nog säga att det fanns ett behov
av nykterhetsföreningar eftersom
det förutom brännvin tillkommer
vin- och ölförbrukning.
Text: Annelíe Liljebörn

12 Tidvis
Kommer du ihåg?
Ekmansbacken
Kontaktuppgifter
Kommunarkivet
Folkrörelsearkivet
Kyrkbacken 9
691 83 KARLSKOGA
Telefon 0586-615 18
kommunarkiv@karlskoga.se
www.karlskoga.se
Öppettider
September–maj
Tisdagar 13.00–18.00
Torsdagar 10.00–14.00
Övrig tid enligt överenskommelse
Tidvis
utges av Folkrörelsearkivet i Karlskoga
Ansvarig utgivare
Annelíe Liljebjörn
Research
Katarina Jonsson
Layout
Anton Dyberg