Biblicum 2009-4.pdf

På andra ställen i vår Bibel får vi veta betydelsen av dessa bud. Vilken
betydelse har buden för oss? Ja, Jesus säger på ett ställe: Håll buden så får
du leva. På ytterligare ett annat ställe heter det: Förbannad är var och en
som inte förblir vid allt som är skrivet i lagens bok och inte gör därefter. Det
är klara och tydliga besked. Den som vill leva ska hålla buden.
Det största och främsta budet är: Du skall älska Herren din Gud av
hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Sedan kommer
ett bud som liknar det: du ska älska din nästa som dig själv. Dessa
bud säger hur vi bör vara. Men de säger inte hur vi är. Dessa bud säger
hur vi bör leva. Men de säger inte hur vi lever. Buden säger vad vi ska
göra och vad som bör ske men de säger inte vad vi kan göra och vad
som sker i våra liv. Bara i och med att lagen säger ”du skall älska Gud”
så är inte budet uppfyllt och gärningen utförd av oss. Nej, tvärtom, när
vi hör dessa bud hör vi samtidigt samvetets röst i våra hjärtan som säger
oss att vi inte gjort vad vi borde. Samvetet gör oss medvetna om att
Gud ska straffa oss för våra synder. Eftersom vi inte uppfyllt buden står
vi under Guds förbannelse. Samvetet drar denna slutsats utifrån lagen
som är skriven i människans hjärta. Det är en riktig slutsats. Gud säger
detsamma i den skrivna lagen: förbannad är var och en som inte förblir
vid allt som är skrivet i lagens bok och inte gör därefter.
Men vi ska inte stanna vid detta och bara sysselsätta oss med lagen
som fariseerna gjorde. Jesus visar tydligt i vår text att de gjorde fel som
bara ägnade sig åt lagen. Det räcker inte med kunskap om lagens lära,
och vilket bud som är störst. Vi måste också uppmärksamma läran om
Kristus. Därför ställde Jesus denna fråga till fariseerna sedan han klargjort
vad det största och främsta budet var: Vad anser ni om Messias?
Vems son är han? Det innebär att vi först ska lära oss buden och vad Gud
kräver av oss men vi får inte stanna vid det. Läran om Messias, eller
Kristus, måste komma till.
Fariseerna besvarade frågan med att säga att Messias är Davids son.
Tydligen tänkte de sig Messias enbart som en människa av Davids släkt.
Men Jesus överbevisade dem utifrån Skriften att Messias är mer än en
människa. Messias är Davids son men han är också Davids Herre. Han
är en gudomlig person. Ledd av den helige Ande kallar ju David honom
”min Herre” i en av psalmerna: Där heter det:
HERREN sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida,
till dess jag har lagt dina fiender
som en fotapall under dina fötter.”
161