Sant eller falskt? Metoder i källkritik Sant eller falskt?

ingaste nazistsympatier. Det hela påminner om dyrkan av religiösa reliker. Den kärna
som bluffen byggde på var en händelse vid krigsslutet våren 1945 som beskrivits i litteraturen.
Några dagar före Tysklands definitiva sammanbrott skickades ett flygplan i
väg från Berlin mot Sydtyskland. Planet innehöll en hel del dokument. Avsikten var att
de skulle gömmas och bevaras för framtiden. Planet sköts emellertid ner över ett område
som senare kom att ligga i Östtyskland. Enligt vittnesmål skulle Hitler ha blivit
mycket upprörd när han fick veta detta, sagt att det rörde sig om hans privata arkiv och
kallat det en ”katastrof”. Detta kunde tolkas som att bland de viktiga dokumenten
skulle finnas Hitlers dagböcker. Det var ju inget bevis, det var ett indicium av allra
tunnaste slag. Det florerade visserligen en del rykten om att Hitler skulle ha fört dagbok,
men det fanns inga tillförlitliga vittnesmål om att så skulle ha varit fallet. Tvärtom
ansågs Hitler hysa motvilja mot att skriva för hand. Han använde maskin eller dikterade
i stället.
Nu hävdade antikhandlaren att han hade en bror som var general i den östtyska
armén. Brodern hade kommit över dokumenten från flygkraschen och börjat smuggla
ut dem. En stor del av de pengar Stern betalade ut skulle gå till mutor för att få ut
dokumenten, hävdade antikhandlaren. På detta minst sagt lösa underlag köpte alltså
Stern upp de förfalskade dagböckerna. Den verkliga förklaringen, att antikhandlaren
kände till flygningen och använde denna kunskap för att motivera sina förfalskningar,
tycks man inte ha tänkt på.
Att man inte lät undersöka dokumenten berodde på att man trodde det var nödvändigt
med den allra striktaste sekretess. Den östtyske leverantören skulle riskera sitt
liv om saken kom ut. Dessutom gällde det att hålla tänkbara konkurrenter utanför.
Först när en stor del av materialet redan var inköpt och man på Stern alltså hade
investerat mycket, både ekonomiskt och psykologiskt, lät man tre olika skriftexperter
göra en handstilsanalys. Alla tre kom fram till att dokumenten var äkta. Därmed ansåg
man sig kunna vara lugn. Men handstilsanalyserna var slarvigt gjorda. Expertisen hos
en av de s k experterna kunde ifrågasättas. En av dem kunde inte ens tyska.
Hugh Trevor-Roper var en mycket ansedd brittisk historiker. Att han anlitades i detta
fall berodde på att han som ung hade gjort en utredning om de många rykten som flo-
38