Sant eller falskt? Metoder i källkritik Sant eller falskt?

– vara förfalskade. De döda kropparna i Timisoara var inte offer för en massaker.
– tolkas fel. DNA-tester är inte ofelbara, krutstänk på en jacka behöver inte vara
bevis på att den som bär jackan har skjutit och så vidare.
• Bevis måste givetvis vara äkta och inte förfalskade. Det gäller både kvarlevor som
liken i Timisoara och berättelser som ”Hitlers dagbok”, och fängelseläkarens brev i
Wallenbergfallet. Ibland kan gränsen vara diffus mellan äkta och falskt som i fallet med
den jublande palestinska kvinnan.
• Tidsaspekten är skenbart mycket enkel: ju längre tid som går, desto mer glömmer
man och desto mindre tillförlitliga blir vittnesmålen. Men verkligheten är betydligt
mer komplicerad.
– Äldre människor kan minnas händelser i det förflutna bättre än sådant som har
hänt nyligen.
– Man minns bättre det man är intresserad av än det man är likgiltig för.
– En del människor har bättre minne än andra. Den som har ett s k fotografiskt
minne är givetvis ett mycket bättre vittne än den som saknar sådant.
– Människor som befinner sig i chocktillstånd blir mer tillförlitliga när de har hunnit
lugna sig.
Och så vidare.
• När man använder information från Internet är det viktigt att kontrollera när uppgifterna
senast är uppdaterade.
• Om flera uppgifter är beroende av varandra minskar deras trovärdighet.
– Regeln är att man inte ska tro på något som inte har stöd av minst två källor som
är oberoende av varandra. Men den regeln gäller naturligtvis bara om det är fråga om
uppgifter som det kan finnas skäl att betvivla.
– Det finns flera olika slag av beroende. Flera personer kan ”prata ihop sig”. Någon
kan få veta något som påverkar honom eller henne (t ex att den misstänkte är alkoholist).
Ledande frågor kan påverka ett vittne. Man kan till och med suggerera fram
falska minnen. Förtroende för eller misstro mot den som intervjuar kan påverka ett
vittnesmål. Och så vidare.
– Om två berättelser är mycket lika varandra – om det finns ordagranna likheter eller
77