Sant eller falskt? Metoder i källkritik Sant eller falskt?

Hovrätten menade att det centrala för Lisbet Palme var att hennes make låg skjuten på trottoaren.
Hon visste inte att den person hon först vände sig till för att få hjälp var gärningsmannen.
Därför kan hon ”i det läget inte rimligen haft någon anledning att registrera detaljer
i mannens utseende; det centrala för henne var ju att skaffa hjälp till sin skadade make”,
ansåg hovrätten.
Men enligt Lars-Göran Nilsson feltolkade hovrätten forskningsrönen:
När Lisbet Palme tittade bort mot den man som stod närmast henne var ansiktet viktigast
– det var den centrala informationen i just detta ögonblick och den minns man. All forskning
visar att minnet fungerar automatiskt. Det är inte så att man i den stunden bestämmer
sig för att den här mannens ansikte ska jag minnas – eller glömma bort. ...
– Vi har ofta bättre minnesbilder av dramatiska händelser. De är ofta unika och minnet skapar
därför ofta mycket specifika ledtrådar som är effektiva under lång tid. Risken att minnesbilden
blandas ihop med andra intryck är liten. Den ursprungliga minnesbilden påverkas
inte av senare intryck. 12
Nilsson tror alltså att Lisbet Palme faktiskt kände igen Christer Pettersson som mördaren.
Frågan är hur säker man kan vara på den saken. Hovrätten kunde stödja sig på tidigare
fall då personer, som vittnen utan att tveka pekat ut som brottslingar, ändå har
visat sig vara oskyldiga.
I styckmordsfallet var två vittnesmål av stor betydelse. Det var ett gift par som ägde
en fotohandel i Solna, den ort där den döda kroppen hade påträffats. De berättade att
någon gång på sommaren 1984 hade en man kommit in i deras affär med några filmrullar
som han ville få framkallade. Filmrullarna föreställde en styckad människokropp.
Mannen förklarade att han var läkare och att bilderna var tagna i samband med ett projekt
som han var involverad i. Vid de två rättegångarna pekade de båda fotohandlarna
ut en av läkarna som den kund som hade lämnat in filmrullarna. Och de pekade ut
honom utan någon som helst tvekan. Detta var naturligtvis ett mycket starkt indicium
mot läkaren. Men kan vi vara helt säkra på att det var rätt person som pekades ut?
Rättegångarna ägde rum 1988, alltså fyra år efter mordet. Och det var strax före den
första rättegången som fotohandlarna anmälde sig som vittnen. Före rättegången fick,
som brukligt är, de båda vittnena identifiera den misstänkte på en videofilm. Ett antal
12 DN 2001-10-25.
47