Förstudie/Riskanalys - Halmstads Energi och Miljö AB

Daterad:
2013-02-01
Förstudie/riskanalys gällande skadedjur och mikrobiologiska
hälsofaror vid import av avfallsbränsle
Studie utförd av:
Anticimex Halmstad Alf Johansson Lall & Caroline Malmgren
2. Bakgrund
Halmstad Energi & Miljö (HEM) har en ambition att få ett underlag för kommande diskussioner gällande
skadedjur och mikrobiologiska hälsofaror vid import av avfallsbränsle. HEM har anlitat Anticimex Halmstad för
att utföra en förstudie/riskanalys för att kartlägga eventuella risker som kan finns med de process/
hanteringssteg som kommer att beröras.
2.1 Skadedjur
Skadedjur är alla djur som direkt eller indirekt utgör någon form av hot mot människan, hennes husdjur, miljö,
hälsa eller säkerhet.
För att skadedjur ska kunna överleva och föröka sig så behöver de oberoende på art tre faktorer, dessa är föda,
skydd/boplats och vatten. Då samtliga av dessa faktorer kan förekomma/finnas tillgängliga i, i sort sett samtliga
process/hanteringssteg vid import av avfallsbränsle är det relevant att redan i ett tidigt stadium kartlägga risker
med skadedjur. Det som är relevant att få reda på är vilka arter av skadedjur som kan tänkas förekomma
genom hela kedjan samt hitta förbyggande åtgärder för att minimera risken för att skadedjur blir ett stort
problem vid importen av avfallsbränsle. Bekämpning av skadedjur gör man bäst genom att arbeta
förebyggande med att eliminera ovanstående förutsättningar (föda, skydd och vatten). Om kontroll av dessa
miljöfaktorer inte är möjlig får man ta till antingen fysisk eller kemisk bekämpning.
Skadedjur och smittspridning
Överföring av sjukdomar från djur till människa benämns zoonoser. Skadedjur kan själva, eller via ohyra i
pälsen, sprida smitta till människor och husdjur. Många smittämnen finns huvudsakligen hos olika djurslag men
kan via vektorer (t.ex. insekter) föras över till människan. Viktiga vektorer för spridning av smitta är t.ex. loppor,
löss, fästingar och andra kvalster. Dessa vektorer bär smittämnet mer eller mindre permanent och utsöndrar
den via bl.a. saliv och avföring. Om vektorerna saknas eller uteblir försvåras smittspridningen.
Sjukdomar som sprids via vektorer i Sverige är t.ex. TBE och Borrelios som sprids med fästingar. I andra länder
förekommer t.ex. olika varianter av tyfus som sprids via loppor, lus och kvalster.
Enligt SVA (Statens Veterinär medicinska Anstalt) är gnagare viktiga smittspridare och reservoarer för
smittämnen. Gnagare har en mycket hög fruktsamhet och god anpassningsförmåga. De kan snabbt dra nytta av
ändrade miljöförhållanden och kan, i frånvaro av jagande djur, öka sina populationsstorlekar mycket snabbt
och kallas därför opportunister. Olyckligtvis är opportunistiska arter också mycket lämpade för att sprida
sjukdomar. Eftersom smågnagare i regel lever i närheten av mänsklig bebyggelse och gärna äter av vår föda,
utgör de en viktig länk i smittspridningen mellan vilda ekosystem, tamdjur och människor. Studier har visat att
en ökning av antalet gnagare direkt ger en ökning av infektionssjukdomar hos människor och tamdjur och
under de senaste årtiondena har antalet insjuknade människor kopplade till gnagarkontakter ökat globalt sett.
Vid avfallshantering kan gnagare föra med sig smitta genom att vara en passiv smittbärare dvs. de får med sig
smittämnet på kroppen och för det vidare. De kan också vara direkt bärare av smittämnet genom att de ätit
avfall som innehåller smittämnet exempelvis Salmonella. Gnagarna kan också vara bärare av olika vektorer.
Även fåglar kan sprida smitta på liknande sätt. Flugor kan sprida smitta genom att föra med sig smittämnen
från en plats till en annan t.ex. från avfall till livsmedel. Även andra insekter främst kackerlackor kan föra
smittämnen med sig.
Avföring från gnagare och fåglar kan innehålla både levande och döda mikroorganismer som kan orsaka
hälsofaror. Det är viktigt att känna till att det kan finnas en risk vid hanteringen av material där det kan
förekomma avföring från gnagare och fåglar. Smittvägarna kan vara via direktkontakt med avföringen eller via
bioaerosoler. Döda skadedjur kan också utgöra en smittkälla. Det finns ett antal zoonoser som kan förekomma
mellan gnagare och människa dessa är t.ex. harpest, Q-feber och leptospirainfektion. Av dessa orsakar harpest
flest sjukdomsfall i Sverige. Övriga två är relativt ovanliga. Papegojsjuka orsakas av bakterien Chlamydophila
psittaci och är allmänt förekommande bland vilda fåglar. Smittämnet sprids till människa från fåglar, främst
som luftburen smitta
Sida 4 av 47