Riksdagen 1720 - Forskningsarkivet

Sedan dessa handlingar upplästs fick landshövding Grundel företräde,
"hwarefter H:r Landzhöfdingen Grundel sig yttradefat af alt det-
ta kan finnas,det eij wara practicabelt,at alla tingen ujsi Lappmar-
ken förrättas af en man,utan alla wederbörandes skada och afsaknad,
så at prästerskapet och Borgerskapets fullmächtige därutinnan hafwa
rätt,utan at förekomma slike swårigheter,när med raison och förra
förordningar denna quaestionen jämföras,så tykte H:r Landzhöfdingen
det wara bäst,såssom förr warit wahnligit,at förr än Sadlin utwärka-
de sig fullmacht uppå Justitiarie beställningen,hela Lappmarken läg-
ges under de twenne Häradzhöfdingarne uti Westerbotten,när där till
framdeles kunna komma unge och rörlige män,då Häradzhöfdingarne kun-
na hwar uti sin Lappmark,begynna tingen uti Januarii månad,Trettonde
eller Tiugunde dags tiden,då de kunna wara ändade åtminstone wid slu-
tet af Februarii månad,då häradzhöfdingarne sedan kunna förrätta
tingen uti Martii månad,neder uti landet,på hwilket sätt wederböran-
de,som resa fram till marknaderne,få fira Juhlehelgen,samt de som
föra godz ifrån marknaderne,uti god tid komma tillbaka,samt Cronans
skatt innan laga tid af lapparne kan infordras och således klagomåhl
på alla siflor kan f örekornrnas;"
Landshövdingen hade strax förut dragit fram de utländska intres-
sena som en stor fara: " det considerabelste är,at Danske och Ryske
fogdarne förut uptaga de bästa revenuerne af Lapparne." Det hade även
kommit till landshövdingens kännedom,att lappfogdarna vid senaste
skatteuppbörd icke erhållit speciemynt av lapparna,såsom förr warit
vanligt, "utan plåtar och femton örestycken."
Då Sadlin icke kunde berövas justitiarietjänsten,föreslog lands-
hövdingen en provisorisk lösning av frågan,innebärande att Sadlin be-
troddes me^ tingen i Umeå,Piteå och Luleå lappmarker och borgmästaren
Svanberg med tingen i Torneå och Kemi lappmarker, "och när Sadlin
blifwer promoverad eller död, så kunde des Justitiarie Löhpl af 120 D:r