Kyrkans klimatprogram (pdf)

Klimatprogram för 

Evangelisk-lutherska 

kyrkan i Finland 

1

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands publikationer 2008:3 

Tacksamhet, 

respekt, 

måttfullhet 

Klimatprogram för 

Evangelisk-lutherska 

kyrkan i Finland 

Kyrkostyrelsen 

Helsingfors 2008

Beställningar: 

Publikations- och AV-försäljning 

PB 185, 00161 Helsingfors 

Tel. (09) 1802 315 

Fax (09) 1802 454 

e-post: julkaisumyynti@evl.fi 

ISBN 978-951-789-274-2 

ISBN (pdf) 978-951-789-275-2 

ISSN 1237-279X 

Bilder: Shutterstock 

Layout och ombrytning: 

Ad Helena Oy | Helena Lyytikäinen 

Översättning till svenska: 

Henry Byskata 

Tryckeri: Esa Print Oy, Lahti 

1200 st, 11.2008

Innehållsförteckning 

Förord ................................................................................................................................................................................6 

Till Kyrkostyrelsen ..........................................................................................................................................................8 

Klimatprogram för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ............................................................................11 

1. Inledning .............................................................................................................................................................11 

2. Teologiska premisser ......................................................................................................................................17 

2.1. Kulturhistorisk översikt: 

Hur har den västerländska människans relation till naturen gestaltat sig? ........................17 

2.2. Bibeln som källa för miljöansvar och förnyelsevilja ...................................................................22 

2.3. Teologiska och etiska grundvalar för kyrkans klimatprogram .................................................32 

3. Rekommendationer ........................................................................................................................................42 

3.1. Rekommendationer till församlingarna ..........................................................................................42 

3.2. Rekommendationer till kyrkans medlemmar ...............................................................................52 

3.3. Rekommendationer till kyrkans förvaltning ...................................................................................57 

3.4. Rekommendationer till kyrkans service- och missionsorganisationer samt 

till Kyrkans utlandshjälp ........................................................................................................................59 

3.5. Utmaningar till det fi nländska samhället ........................................................................................60 

Bilagor: 

1. Övriga kyrkors samt kyrkoförbunds ställningstaganden i klimatfrågan .........................................62 

2. Unga vuxnas förslag till Kyrkostyrelsen .....................................................................................................65 

5

FÖRORD 

Vi människor som lever just nu har blivit ålagda ett 

aldrig tidigare skådat ansvar för framtiden. Det som vi 

nu gör eller låter bli att göra inverkar på de kommande 

generationernas, våra barns och barnbarns, liksom 

hela Guds skapelses liv. Vissa betydande sakkunniga 

uppskattar att vi endast har tio år på oss att vända den 

destruktiva utvecklingen och vidta åtgärder för att stävja 

klimatförändringen genom att på verkligt allvar begränsa 

utsläppen av växthusgaser. Om vi under den 

begränsade tiden inte tar denna utmaning på allvar, 

kommer det att krävas ännu svårare och mera radikala 

åtgärder. Och vad gäller deras möjlighet att vara 

effektiva skulle vi inte längre ha några garantier. 

Vår egen kyrka har tillsammans med andra kristna 

kyrkor tagit klimatförändringens utmaning på allvar. Kyrkorna 

har redan i många år ansett att klimatförändringen 

är den allvarligaste miljökrisen. Detta bekymmer härrör 

sig från den världsvida kyrkans erfarenheter. Klimatförändringen 

slår först och hårdast till redan nu mot de 

människor och folk som är de mest sårbara. Den åstadkommer 

översvämningar och torka, som utsätter miljontals 

av Söderns fattiga människors liv för stora risker. 

I det föreliggande klimatprogrammet fi nns kännbara 

rekommendationer till kyrkans centralförvaltning, 

församlingarna och också deras medlemmar. Med 

hjälp av dessa rekommendationer kan man vara med 

och bära ansvar för stävjandet av klimatförändringen. 

Dessa direktiv avviker nödvändigtvis inte från de 

direktiv andra aktiva instanser har gett, men de är viktiga 

för kyrkan och dess medlemmar. 

6 

Kyrkan har någonting eget att bidra med när det 

gäller talkoarbetet för miljön. Uttryckligen är det nu 

fråga om mänsklighetens gemensamma talko. Vår 

kristna tro talar förutom till förnuftet också till vårt hjärta. 

Det fi nns tre ord i rubriken för klimatprogrammet: 

tacksamhet, respekt, måttfullhet. Skuldkänslan förlamar, 

den får oss att stanna upp. Tacksamhet över 

Guds goda gåvor sätter oss däremot i rörelse. Tacksamheten 

väcker människan till att i sina lösningar 

högakta naturens egen balans samt prisa Skaparen för 

hans gåvor. 

Ett annat viktigt ord är respekt. I klimatprogrammet 

konstaterar man att Gud som är närvarande i skapelsen 

gör det skapade delaktigt av sin helighet. Människan 

förhåller sig till det heliga med känslor av högaktning, 

förundran och också fruktan. Respekt är någonting 

annat än att man obegränsat utnyttjar skapelsen. 

En respektfull inställning får oss att se människan som 

en del av naturen, den begränsar människans naturliga 

girighet och riktar uppmärksamheten mot ett 

mera ansvarsfullt liv som medlem av skapelsen. 

Klimatförändringen utmanar den enskilde kristne 

att tänka över det egna sättet att leva. Det kristna budskapet 

har i århundraden betonat att förutsättningarna 

för ett gott liv inte i första hand är beroende av materiell 

konsumtion. När vissa grundläggande behov har 

tillfredsställts, har den verkliga glädjen i livet att göra 

med människor som är oss kära och med rikedomen 

i den skapelse som omger oss. De är Guds stora gåva 

till oss. Därför vore det viktigt att beakta måttfullhet

när man eftersträvar materiell välfärd. Så uppmanar 

också kyrkans klimatprogram oss till att som medlemmar 

i kyrkan dryfta hur vi kan förändra vår livsstil så att 

den svarar mot den utmaning klimatförändringen nu 

ställer till oss. I fråga om dessa direktiv förlitar sig kyrkan 

på sakkunniga visavi miljöfrågorna. 

Kyrkans klimatprogram kallar församlingarna, kyrkans 

centralförvaltning och också kyrkans medlemmar 

med i detta klimattalko. Som tur är måste vi inte starta 

från noll. Kyrkan har sitt eget för församlingarna skräddarsydda 

miljösystem, Kyrkans miljödiplom. Detta har 

avlagts redan av cirka hundra församlingar och många 

nya församlingar håller på att komma med. Nu har 

systemet reviderats till att ännu djupare beakta den 

faktiska klimatförändringen. Vi kallas nu framför allt till 

tre saker: till tacksamhet över den goda Gudens gåvor, 

att visa respekt för livet och Guds skapelse samt att 

söka en måttfullhetens livsstil. 

Åbo den 3 juni 2008 

Jukka Paarma 

Ärkebiskop 

7

Till Kyrkostyrelsen 

Vid kyrkomötets vårsession 2007 behandlades en 

medlemsmotion 1/2007 som berörde uppgörandet 

av ett klimatprogram för kyrkan. I motionen konstaterades 

att den globala klimatförändringen och dess effekter 

har blivit ett betydande tema inom den offentliga 

diskussionen i Finland. För att kunna bromsa den 

hotfulla miljöförstörelsen som människan förorsakat 

förutsätter det att hon genomgår djupgående förändringar 

i sin inställning till naturen. Eftersom kyrkorna 

och den kristna teologin i miljödiskussionen innehar 

en betydande roll som värdepåverkare, bör kyrkorna 

kritiskt se över sin egen tradition, så att denna inte 

mot sin vilja sprider negativa tankemodeller visavi miljön. 

Det vore skäl för kyrkan att skapa en bibel- och 

lärotolkning som beaktar miljösynpunkterna. Kyrkan 

borde också utgående från sina egna synsätt delta i 

den etiska diskussion som förs i samhället och vad 

gäller sin egen praktiska verksamhet prioritera val som 

får klimatförändringen att framskrida långsammare. 

För att nå dessa mål borde Kyrkostyrelsen grunda en 

expertarbetsgrupp, vilken man skulle ge i uppgift att 

uppgöra kyrkans klimatprogram. 

8 

Som grund för behandlingen vid kyrkomötet låg 

konstitutionsutskottets betänkande 1/2007. Enligt 

detta är avvärjandet av klimatförändringen en samhällelig 

fråga, för vars lösning kyrkan inte för egen del har 

några särskilda redskap. Därför bör kyrkan i denna 

fråga eftersträva ett samarbete med politiska beslutsfattare, 

myndigheter och övriga samhälleliga påverkare. 

Kyrkan kan vara med och befrämja förverkligandet 

av de mål som uppställts i samhället när det gäller 

att skydda klimatet genom att påverka attityderna och 

genom att i sitt eget praktiska arbete förbinda sig till 

att stävja klimatförändringen. Genom att delta i avvärjningen 

av klimatförändringen visar kyrkan också att de 

kristna bör bära ansvar för skötseln av samhälleliga 

frågor. Utskottet konstaterade att klimatförändringen 

har visat sig vara ett hot för hela jordklotets ekosystem 

och avvärjandet av den är en central och allvarlig utmaning 

för mänskligheten. Vid uppgörandet av klimatprogrammet 

är det fråga om ett projekt som på ett 

naturligt sätt har att göra med de miljöprojekt som 

redan pågår inom kyrkan. Kyrkans miljöarbete stiger 

fram ur skapelsetron och det hör som en väsentlig del

med till förverkligandet av kyrkans samhällsansvar. 

Med dessa motiveringar ansåg utskottet motionen 

vara berättigad. 

Kyrkomötet beslöt 11.5.2007 att enligt konstitutionsutskottets 

förslag sända motionen till Kyrkostyrelsen 

för beredning och för åtgärder. 

Kyrkostyrelsen beslöt 15.8.2007 att tillsätta en arbetsgrupp 

att senast 31.3.2008 för Kyrkostyrelsen bereda 

en framställning till klimatprogram för Evangelisk-lutherska 

kyrkan i Finland, vilket 

ger kyrkan, församlingarna och kyrkans 

medlemmar klara rekommendationer och 

ur kyrkans synvinkel väcker diskussion kring 

klimatfrågorna samt 

inlemmar klimatfrågorna i kyrkans tro, 

lära och liv. 

Kyrkostyrelsen utsåg stiftsdekan Ouri Mattila till 

ordförande för arbetsgruppen och som medlemmar 

biskopens teologiska sekreterare Timo Helenius, TD 

Pauliina Kainulainen, kommunikationschefen för Finlands 

naturskyddsförbund Matti Nieminen, EM Sirpa 

Pietikäinen, professor Antti Raunio, NatK Hermanni 

Riikonen, meteorolog Markku Seppänen, koordinator 

för Kyrkans utlandshjälps (KUH) utvecklingspolitik 

Nina Suomalainen, sekreteraren för kyrkans barn- och 

familjearbete Mirkka Torppa samt som sekreterare 

sekreteraren för kyrkans samhällsarbete Ilkka Sipiläinen. 

Arbetsgruppen hade nio sammanträden. Som sakkunnig 

har i arbetet deltagit ledande branschsekreteraren 

vid Kyrkans central för det svenska arbetet Pia 

Kummel-Myrskog. Efter att Mirkka Torppa i december 

2007 blivit tjänstledig deltog hennes vikarie sekreteraren 

för ungdomsarbetet Pekka Tukeva. Nina Suoma- 

9 

lainens vikarie har från början av år 2008 varit Kyrkans 

utlandshjälps sakkunniga inom klimatförändring Katri 

Suomi. 

Som sakkunniga i specialfrågor rörande Bibeln och 

teologi har anlitats professor Lauri Thurén, TD, FM 

Pauli M.K. Niemelä samt professor emeritus Tuomo 

Mannermaa. När det har gällt att uppgöra praktiska 

rekommendationer till församlingsmedlemmarna har 

som sakkunnig anlitats miljöredaktör Pauli Välimäki 

och vid uppgörande av rekommendationer till församlingarna 

biolog Marja-Liisa Leinonen. Specialforskare 

Heikki Tuomenvirta från Meteorologiska institutet har 

kommenterat inledningskapitlets meteorologiska detaljer. 

Arbetsgruppens uppgift var att uppgöra klimatprogram 

för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Efter att 

ha slutfört sin uppgift överlämnar arbetsgruppen högaktningsfullt 

sitt betänkande till Kyrkostyrelsen. 

Helsingfors den 31 mars 2008 

Ouri Mattila 

Timo Helenius 

Pauliina Kainulainen 

Matti Nieminen 

Sirpa Pietikäinen 

Antti Raunio 

Hermanni Riikonen 

Markku Seppänen 

Nina Suomalainen 

Katri Suomi 

Pekka Tukeva 

Ilkka Sipiläinen

Klimatprogram för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 

1. Inledning 

Oron gällande förändringen av klimatet på jordklotet 

tilltar i världen. Också i Finland har man blivit medveten 

om att många av våra vanor och bruk hotar vår miljö 

och oss själva. Fler och fl er av oss kämpar dagligen med 

att träffa rätt val och frågar efter stöd att kunna leva på 

ett för klimatet och den övriga naturen skonsamt sätt. 

Klimatförändringen är ett vetenskapligt konstaterat 

faktum, som har undersökts i årtionden. Redan år 

1896 förutsade den svenske fysikern-kemisten Svante 

Arrhenius att koldioxidutsläppen skulle komma att 

värma upp atmosfären. Vetenskapssamfundet har under 

årtiondenas gång fått allt mer bekymmersamma 

kunskaper om styrkan i fenomenet. För att sprida denna 

kunskap till beslutsfattarna har FN:s interparlamentariska 

panel för klimatförändringen IPCC redan publicerat 

fyra omfattande och detaljerade rapporter 

(1990, 1995, 2001 och 2007). Budskapet i dem är 

tydligt: ett alltför omfattande utsläpp av växthusgaser 

i atmosfären leder till svåra problem. 

Många osäkerhetsfaktorer fi nns med i förutsägandet 

av klimatförändringen, på samma sätt gäller detta 

att förutspå vädret. Ändå vet man med stor säkerhet 

att medeltemperaturen på jordklotet stiger under detta 

århundrade åtminstone med en grad, även om 

man nästan skulle få stopp på utsläppen. Men såvida 

man tillåter att utsläppen ökar med nuvarande takt, 

kan klimatet uppvärmas rentav sex grader. Mänsklighetens 

utsläpp är den avgörande faktorn när det gäller 

klimatförändringen. 

11 

Vid sidan av uppvärmningen tilltar de extrema fenomenen 

vad gäller väderleken. Å ena sidan har vi 

översvämningarna, å andra sidan blir torrperioderna 

längre. Enligt IPCC stiger havsnivån fram till utgången 

av detta århundrade 20–60 cm, vilket bl.a. förstör låglänta 

jordbruksmarker och bosättningar. Effekterna av 

klimatförändringen syns redan nu på olika håll i världen 

och de förvärras med accelererande hastighet. Till 

en början känns effekterna i de fattigaste länderna och 

samfunden. Till de mest sårbara områdena hör små 

stater på öar, Afrika, de stora deltaområdena och de 

arktiska områdena. 

I Finland blir både somrarna och i synnerhet vintrarna 

kännbart varmare. Vintertid ökar nederbörden, 

men den kommer mest i form av regn. Vid århundradets 

slut har vi vanligtvis snöfria jular i en stor del av 

Finland. Trots att snötäcket blir tunnare torde risken för 

översvämningar tillta på grund av att skyfallen blir kraftigare. 

Klimatförändringen kommer att kosta. I Storbritannien 

uppskattar fd chefsekonomisten vid Världsbanken, 

Sir Nicholas Stern, i en rapport från år 2006 att 

om man ingenting gör, kommer klimatförändringen 

inom kort att årligen äta upp 5–20 % av mänsklighetens 

bruttonationalprodukt. Detta skulle förorsaka en 

obalans inom världsekonomin och denna obalans 

skulle starkt återverka också på Finland: så skulle t.ex. 

priset på mat stiga mycket snabbt. Om man ändå på 

fullt allvar sätter i gång med åtgärder för att minska

och anpassa sig till klimatförändringen nu, är det tillräckligt 

om man för dessa åtgärder använder 1 % av 

BNP (bruttonationalprodukten). Länder som utvecklar 

sin teknologi kan härvidlag till och med dra nytta av 

klimatförändringen. Däremot kommer alla att bli lidande 

av att man dröjer med att vidta åtgärder, eftersom 

den överlopps mängd koldioxid som kommit ut 

i atmosfären inte försvinner på årtusenden. 

Klimatförändringen påverkar djupt och oåterkalleligt 

skapelsens välfärd. Det att klimatet blir varmare 

och väderleken extremare utgör både direkt och indirekt 

ett hot mot livet. Allt fl era människor blir sjuka, 

många förlorar sitt hem, många dör. Ekosystemen tar 

skada och ett betydande antal biologiska arter försvinner 

helt. Naturen i Finland kommer att genomgå stora 

förändringar, när de nordiska biologiska arterna får 

stiga åt sidan för nya arter som utbreder sig söderifrån. 

Skadeinsekter och svampsjukdomar hotar jord- och 

skogsbruket. Förändringarna när det gäller nederbörden 

påverkar salthalten i Östersjön och fi skbestånden. 

Att perioderna med värmeböljor blir längre gör också 

problemet med blågröna alger värre. Klimatförändringen 

har talrika multieffekter, vilka i sin tur har sina 

egna oväntade multieffekter. 

Svårast är det att förutsäga människans beteende 

under förändrade förhållanden. Man känner till att vattenbristen 

på de fl esta torra områden kommer att bli 

allt svårare, vilket gör att fattigdomen tilltar, liksom 

sjukdomar och dödlighet. Däremot känner man inte 

till hurudana konfl ikter som blir följden av t.ex. vattenbristen 

och hur många människor som blir tvungna 

att fl ytta på grund av klimatförändringen. Men miljöproblemen 

åstadkommer en tilltagande fl yttningsrörelse: 

enligt FN:s uppskattning stiger antalet klimatfl 

yktingar redan vid utgången av detta årtionde till 50 

12 

miljoner. Flyttningsströmmarna från Afrika och Asien 

till Europeiska unionen, dvs. också till Finland, kommer 

att öka dramatiskt. Med ett sekellångt perspektiv 

kommer man troligtvis att tala om hundratals miljoner. 

En sådan fl yttningsrörelse är av aldrig tidigare skådad 

art och man förmår inte ens föreställa sig dess effekter 

på samhällena. Klimatförändringen gör att världen 

blir mycket instabilare och mer oberäknelig än i dag. 

För att undvika det värsta scenariot, måste man få 

stopp på klimatförändringen. Kyrkorna och medborgarrörelserna 

på olika håll i världen kräver att industriländernas 

växthusgasutsläpp sänks i betydligt och 

med en snabb tidtabell. Så har t.ex. biskoparna inom 

den lutherska kyrkan i Norge av sitt lands regering 

krävt omedelbara åtgärder för att minska utsläppen. 

Kyrkornas världsråds (KVR) exekutivkommitté har i sin 

kommuniké framhållit att växthusgasutsläppen i detta 

nu ligger på betydligt högre nivå än man kan klara av 

och att det för att minska dem krävs mycket kraftigare 

åtgärder än vad man nu har vidtagit. 

EU (Europeiska unionen) har förbundit sig att 

minska sina växthusgasutsläpp från nivån för år 1990 

med minst 20 % fram till utgången av år 2020. EU 

höjer sin målsättning till 30 %, ifall de övriga i-länderna 

förbinder sig till motsvarande mål och de ekonomiskt 

mera avancerade u-länderna förbinder sig till 

strävanden i tillräcklig utsträckning i förhållande till 

sina ansvars- och beredskapsområden. Under de 

kommande årtiondena bör man fortsättningsvis minska 

utsläppen. EU vill leda i-länderna till 60–80 %:s 

utsläppsminskningar fram till utgången av år 2050. 

Förverkligades en nivå på 80 %, skulle troligtvis jordklotets 

uppvärmning stanna på en nivå av högst två 

celsiusgrader. Enligt IPCC förutsätter detta att staterna 

samarbetar när det gäller att få stopp på klimatföränd-

ingen, att den teknologiska utvecklingen är snabb, att 

skillnaderna mellan u-länder och i-länder utjämnas, att 

befolkningstillväxten snabbt svänger i motsatt riktning 

och att den ekonomiska utvecklingen fortsätter stabil 

så att ekonomin i stället för varuproduktion inriktar sig 

på service-områden och utvecklandet av kunskapssamhället. 

Man bör betänka att följderna av också en tvågraders 

värmeökning är synnerligen allvarliga, men 

mänskligheten kan kontrollerat anpassa sig till dem – 

förutsatt att det utvecklas ny teknologi och att man är 

villig till detta. En rik nation såsom Finland har en tämligen 

god beredskap för till och med en större värmeökning, 

medan man i de fattiga länderna har ytterst 

små möjligheter att anpassa sig och förbereda sig för 

effekterna av klimatförändringen och de katastrofer 

dessa effekter innebär. Inte heller är det många ekosystem 

som skulle klara av ens en tvågradig ökning av 

uppvärmningen. Klimatförändringen torde också öka 

ojämlikheten i världen och försvåra uppnåendet av 

utvecklingsmålen, minskandet av fattigdomen och bevarandet 

av naturens biodiversitet. 

Att stävja klimatförändringen hör till den hållbara 

utvecklingen, vilket i folkmun innebär att man tillfredsställer 

de nuvarande generationernas behov utan att 

utsätta de kommande generationernas möjligheter att 

tillfredsställa sina egna behov för risker. Det råder enighet 

i världen kring detta att man bör sträva efter en 

hållbar utveckling, men i den politik som är rådande i 

praktiken är det de ekonomiska motiveringarna för en 

kort tidsperiod som dikterar beslutsfattandet. En orsak 

till klimatförändringen är onekligen att måtten på den 

ekonomiska utvecklingen i allmänhet inte tillräckligt 

väl noterar att allmännyttiga produkter såsom rent vatten 

och en gynnsam väderlek borde kunna stå till för- 

13 

fogande också för de kommande generationerna. Ofta 

ser man fortsättningsvis miljöskyddet som en utgift 

och inte som en placering. 

Å andra sidan har man inom den ekonomiska vetenskapen 

ända från 1930-talet undersökt den hållbara 

utvecklingen, även om själva termen ”hållbar utveckling” 

togs i bruk först på 1980-talet. När det gäller 

beslutsfattandet i vardagen har hållbarheten tillsvidare 

fått träda tillbaka. Klimatförändringen utmanar nu företagen, 

samfunden, de politiska beslutsfattarna och 

enskilda människor att värdera effekterna av sina utsläpp 

under en tidsperiod som är längre än vad som 

har varit brukligt. I stället för maximal ekonomisk tillväxt 

bör man börja sträva efter en skälig tillväxt. Detta 

förutsätter en attitydförändring, modiga politiska beslut 

och driftighet i fråga om nödvändiga förnyelser. 

Sterns rapport rekommenderar speciellt tre åtgärder 

som bör vidtas för att minska växthusgasutsläppen. 

Den första är att de som står för utsläppen betalar 

ett rättvist pris för sina utsläpp. Den utsläppshandelsmekanism 

som ingår i protokollet från Kyoto är ett 

framsteg, eftersom en del av industriländernas växthusgasutsläpp 

har börjat uttryckas i omkostnader, som 

det är skäl att minska. En höjning av miljöskatterna har 

gjort att omkostnaderna för utsläppen också nått 

många områden som ligger utanför utsläppshandeln, 

t.ex. trafi ken. Dessutom tar många företag och organisationer 

emot frivilliga avgifter, vilkas avkastning riktas 

till stävjande av klimatförändringen och anpassningen 

till förändringen. 

I globalt perspektiv är situationen ändå sådan att 

dagens generationer och i-länder inte betalar full avgift 

för sina utsläpp och skuldsätter sig således i förhållande 

till kommande generationer samt u-länderna. 

En annan rekommendation i Sterns rapport är en

snabb utveckling och ett snabbt ibruktagande av en 

ekoeffektiv teknologi. För att bli framgångsrik kräver 

den nya teknologin ett medvetet stöd så väl från den 

offentliga förvaltningen som från företag och konsumenter. 

Samtidigt bör man hålla i minnet, att teknologin 

inte ensam är tillräcklig som lösning på klimatförändringen, 

utan också sättet att leva bör förändras. 

Så bör t.ex. energianvändningen i i-länderna inom de 

närmaste åren vändas mot en minskning för att man 

tillräckligt snabbt skall kunna avstå från fossila 

bränslen. 

Dessa två rekommendationer kan Evangelisk-lutherska 

kyrkan i Finland tillämpa i sin egen praktiska 

verksamhet och i sina diskussionsinlägg, liksom också 

andra aktiva i samhället. Däremot berör den tredje 

rekommendationen i Sterns rapport på ett särskilt sätt 

kyrkan, dvs. att undanröja hindren för en positiv förändring 

av levnadsvanorna. Till det har kyrkan någonting 

alldeles speciellt att bidra, någonting som stiger 

fram ur dess egen tradition. 

I det föreliggande programmet framför kyrkan konkreta 

rekommendationer till alla sina medlemmar 

samt till sin förvaltning från församlingsplanet ända till 

kyrkomötet. Dessutom öppnar man i programmet 

diskussionen med det övriga samhället, eftersom 

stävjandet av klimatförändringen förutsätter ett nära 

samarbete. Det viktigaste i programmet är kyrkans 

stöd för en förändring av attityder och levnadssätt. Mitt 

i oron för klimatförändringen utkristalliserar sig i rubriken 

för klimatprogrammet ”Tacksamhet, respekt, 

måttfullhet” den evangelisk-lutherska kyrkans uppfattning 

om vad människan är kallad till. 

14 

LITTERATUR 

Climate Change 2007. Synthesis Report. Interparlamentariska 

klimatpanelen IPCC 2007. www.ipcc.ch/ipccreports/ar4-syr.htm 

The Economics of Climate Change. Stern Review, Cambridge 

University Press 2006. http://tinyurl.com/ye5to7 

Den nationella anpassningsstrategin gällande klimatförändringen. 

Jord- och skogsbruksministeriet 2005. www.mmm.fi /fi /index/ 

etusivu/ymparisto/ilmastopolitiikka/ilmastomuutos.html 

Europa-rådet 8–9.3.2007. www.consilium.europa.eu/ueDocs/ 

cms_Data/docs/pressData/fi /ec/93140pdf 

Environmental Economics for Sustainable Growth. 

För Världsbanken redigerat av Anil Markandya, Patricia Harou, 

Lorenzo Giovanni Bellù och Vito Cistulli. Edward Elgar 2002. 

The Theory and Practice of Environmental and 

Resource Economics, red. Tomas Aronsson, Roger Axelsson, 

Runar Brännlund. Edward Elgar 2006. 

Climate Change and Africa. Red. Pak Sum Low, 

Cambridge University Press 2005. 

Special Report on Emissions Scenarios (SRES). IPCC, 

Cambridge University Press 2000. 

www.grida.no/climate/ipcc/emission/index.htm 

As Ranks of “Environmental Refugees” Swell Worldwide, 

Calls Grow for Better Defi nition, Recognition, Support. Pressrelease. 

United Nations University, Institute for Environment and 

Human Security 2005. www.ehs.unu.edu/article:130 

Samtlige biskoper bak klimakrav. Pressrelease, Norska kyrkans 

utlandshjälp (NCA) 2007. www.nca.no/article/view/6891/1/564

15 

DATABANK: SKOGARNA I FINLAND 

Tillväxten i Finlands skogar har under senare tider legat 

kring 100 miljoner kubikmeter i året. De nuvarande 

skogstillgångarna är närmare 2000 miljoner kubikmeter. 

Man räknar med att våra skogars tillväxt klart ökar 

redan under de närmaste årtiondena, kanske till och 

med en tredjedel. En del av tillväxten beror på effektiviserad 

skogsvård, en del beror på att klimatet blivit 

varmare samt på att luftens koldioxidhalt har stigit. 

Särskilt Norra Finlands skogstillväxt ökar snabbt. 

Om förhållandet mellan olika trädslag i skogen bestämdes 

enbart utgående från klimatförhållanden, 

skulle förändringen vara betydande; björkens andel 

skulle fram till år 2100 i sydligaste Finland och på västkusten 

stiga till över 60 %, ställvis rentav 80 %. Granens 

förekomst skulle avta i Södra Finland, men den 

skulle bli vanligare i norr. Klimatuppvärmningen skulle 

också försvaga tallens möjligheter i Södra Finland. 

Ett hot för skogarna är att dagens skadeinsekter blir 

allmännare och att nya sådana kommer till landet. 

Speciellt det att vintertemperaturen stiger kan medföra 

en ökning av skogsskadorna; bl.a. kan den bruna 

tallstekeln sprida sig överallt i Finland. De biologiska 

arternas reaktioner på klimatförändringen varierar från 

art till art, varför det inte är möjligt att uppställa heltäckande 

prognoser. 

Esko Kuusisto i boken 

Maailmanlaajuiset ympäristöongelmat 

– Uhkakuvista yhteistyöhön 

(red. Jaana Gustafsson), 

Åbo universitets fortbildningscentral, 2005

2. Teologiska premisser 

2.1. KULTURHISTORISK ÖVERSIKT: 

Hur har den västerländska människans relation 

till naturen utformat sig? 

Översikt i ett nötskal 

I bakgrunden till klimatförändringen fi nns människans snedvridna relation till naturen och 

den ohållbara konsumtion som blivit en följd av detta. 

Ända från 1600-talet har det västerländska tänkandet dominerats av en mekanistisk syn 

på naturen, där verkligheten förstås som något av en maskin. 

Upplysningsfi losofi n betonade förnuftet, med vars hjälp människan kunde höja sig 

ovanför naturen och lära sig att dra nytta av den – man uppfattade inte längre naturen som 

en plats för Guds närvaro. 

Den teknologi som utvecklades möjliggjorde utsugning av naturtillgångarna. 

Kristendomens roll i den här utvecklingen är mångdimensionell: 

- Tanken på ett behärskande av naturen, som hör till den judisk-kristna tron, 

har tolkats lösgjord ur sitt saksammanhang så att man har motiverat människans 

rätt att i oskäligt hög grad utnyttja naturen. Den ursprungliga tanken på människans 

ansvar har åsidosatts. 

- I Bibeln fi nns det många ekologiskt betydande synsätt, som man inte i tillräckligt hög grad 

har lyft fram (t.ex. människans ansvar för djurens välmående). 

- Inom den kristna traditionen har man också upprätthållit uppfattningen 

om människans samhörighet med allt skapat (t.ex. Franciskus av Assisi). 

- Den nutida ekoteologin framhäver traditionens naturvänliga sidor. 

Den fi nländska kulturen och det lutherska teologiska arvet innehåller många ekologiskt 

betydelsefulla drag som betonar samhörigheten med naturen. Dessa lönar det sig att ta 

på allvar i kampen mot en accelererande klimatförändring. 

17

I bakgrunden till klimatförändringen och andra allvarliga 

miljöproblem ser man i allmänhet människans 

snedvridna relation till naturen. Ur den har det uppstått 

ett ideal som går ut på konsumtion, vilket ur naturens 

synvinkel är både ohållbart och oskäligt. Det 

gäller i synnerhet den kultur som utformats i västerlandet 

och som inriktat sig på vetenskap och teknik. 

Denna kultur har spritt sig överallt i världen. Kristendomen 

är en av de centrala strömningar som påverkat 

det västerländska tänkesättet. Det har påståtts att 

kristendomens roll i utformningen av relationen till 

naturen huvudsakligen har varit negativ. I följande 

översikt över huvudlinjerna inom den europeiska kulturhistorien 

granskas påståendet närmare. Senare 

preciseras den kristna trons förhållande till naturen vid 

en närmare genomgång av bibliska, teologiska och 

etiska aspekter. 

År 1967 publicerade den amerikanske idéhistorikern 

Lynn White Jr. sin artikel Den ekologiska krisens 

historiska rötter i den ansedda tidskriften Science. Enligt 

honom är den västerländska kulturtraditionen 

människocentrerad på ett överlägset sätt. Rötterna till 

en sådan skadlig attityd fi nns i hög grad inom den 

judisk-kristna traditionen. White beaktade framför allt 

den tanke på härskande över naturen som stiger fram 

ur Gamla testamentets skapelseberättelser. White refererade 

också i sin artikel till den kristna traditionens 

positiva betoningar, som syns till exempel i den helige 

Franciskus av Assisis (1200-talet) nära relation till naturen. 

Den omfattande diskussion som väcktes av 

Whites artikel har ändå haft sin tyngdpunkt i de negativa 

effekterna av den judisk-kristna traditionen. 

Whites artikel för fram den kristna traditionens 

mångskiftande tolkningshistoria. I synnerhet under 

nya tiden har den kristna traditionen använts för att 

18 

stöda människans strävan att dra nytta av naturtillgångarna 

så effektivt som möjligt. Den judisk-kristna 

traditionen innehåller ändå inte i sig själv denna betoning, 

utan det är andra kraftiga ideella strömningar 

som desto mera har påverkat ett effektivt utnyttjande 

av naturen. Som de viktigaste av dessa bör beaktas 

utvecklingen av den europeiska fi losofi n på 1600- 

och 1700-talen, dvs. under den vetenskaplig-tekniska 

revolutionens och upplysningens tid. 

Den västerländska uppfattningen om verkligheten 

började kraftigt förändras i början av 1600-talet. Men 

grunden härtill hade lagts redan i senmedeltidens 

tänkande. Från antikens Grekland ända till renässansen 

hade naturen uppfattats som en organisk helhet, 

där de olika delarna harmoniskt sammanföll. Inom 

kristendomen upplevde man att Gud var grunden för 

denna enhet. Å andra sidan inverkade det dualistiska 

sättet att indela verkligheten i två olika slags kategorier 

som sinne/kropp eller människan/naturen även på 

kristendomens och kulturens utveckling. Rötterna till 

en sådan tankemodell går tillbaka ända till Platon. 

De naturvetenskapliga insikterna började under 

1600-talets gång dirigera människans strävanden att 

gestalta den verklighet som omgav henne. I enlighet 

med den kunskap som var stadd i utveckling utkristalliserade 

sig verklighetsuppfattningen som mekanistisk 

– man tänkte sig att världsalltet är som en stor maskin, 

som lyder matematiska naturlagar. Ur den kristna teologins 

synvinkel ledde den nya mekanistiska verklighetsuppfattningen 

till en betydande förändring: det var 

inte längre möjligt att tänka sig att skapelsen var platsen 

för Guds närvaro. I och med upplysningsfi losofi n kom 

i stället tron på det nästan allsmäktiga förnuftet, med 

vars hjälp människan kan höja sig över naturen och lära 

sig att dra nytta av naturen för sina egna ändamål.

Behärskandet av naturen började man förstå så att 

människans uppgift var att höja sig till att bli överlägsen 

den övriga naturen och att hon hade rätt att tillgodo 

göra sig den för enbart egna syftemål och endast 

för sig själv. Ett sådant synsätt blev mera allmänt under 

1800-talet också inom den kristna teologin, även om 

detta inte går att utläsa ur de äldsta skapelseberättelsernas 

tolkning. Efter upplysningstiden har denna tolkning 

haft mycket stort infl ytande i västerlandet. Upplysningsfi 

losofen Francis Bacon t.ex. ansåg att människan 

med hjälp av vetenskapen och tekniken kunde få 

tillbaka sin ursprungliga makt över naturen, den makt 

som hon delvis förlorat i syndafallet. 

En betydelsefull bakgrund till detta tänkande utgjordes 

av René Descartes och hans fi losofi på 

1600-talet. Han åtskilde själen och anden (res cogitans) 

samt materien och kroppen (res extensa). 

Många representanter för den kristna tron godkände 

denna dualistiska indelning, ty den ansågs trygga andens, 

trons och moralens verklighet från den materialistiska 

vetenskapens tryck. En dualistisk indelning i 

ande och natur stärktes under 1800-talet i och med 

Kants åsikter. 

Som en motkraft till den mekanistiska gestaltningen 

av verkligheten uppkom under 1800-talet romantiken, 

som ville åstadkomma en återvändo till ett mera 

helhetsmässigt, organiskt sätt att förstå världen och 

19 

människoandens väsen. Romantikens strävanden var 

ändå på många sätt förbundna med det människocentrerade 

tänkandet och de förändrade inte den västerländska 

kulturens huvudströmningar. 

Den teknologiska utvecklingen har gått starkt framåt 

bland annat i världskrigens kölvatten. Den västerländska 

uppfattningen om den vetenskapliga kunskapens 

väsen och det mekanistiska förhållningssättet till 

naturen har under 1900-talet anammats i stor utsträckning 

också inom andra kulturer. I praktiken har 

man globalt sett nått en sådan konsumtionsnivå att 

den överskrider gränserna för naturens hållbarhet. Å 

andra sidan har t.ex. kvantfysiken blivit en utmaning 

för hela den klassiska vetenskaps- och verklighetsuppfattningen. 

Diskussionen om vetenskapens ansvar 

fortsätter. 

På senare tid har många människor inom vetenskapsvärlden, 

medborgarorganisationer och olika religioner 

på ett nytt sätt blivit intresserade av att ta reda 

på de yttersta orsakerna till miljöproblemen. I diskussionen 

är det viktigt att beakta de gamla teologiska 

och fi losofi ska modellernas påverkan på uppkomsten 

av människans tänkande och attityder. Kyrkornas roll

är att självkritiskt bedöma sin teologiska traditions konsekvenser 

samt målmedvetet sträva efter att ur sin 

tradition lyfta fram betoningar som försvarar livet på 

jorden. 

Otvivelaktigt har man använt vissa drag inom den 

kristna tron, såsom tanken på härska över naturen, 

som motiveringar för tankemodeller som är skadliga 

ur modernt perspektiv. Å andra sidan har det inom 

kristendomen vid sidan av särskiljandet mellan naturen 

och anden alltid löpt en linje som betonar människans 

och naturens samhörighet. Så är t.ex. många 

mystiker kända för sin nära relation till naturen, speciellt 

till djuren. Utöver Franciskus av Assisi kan man 

lyfta fram den keltiska kristendomens helgon från 

400–700-talen på de brittiska öarna samt många av 

den östliga kyrkans heliga män och kvinnor. Också 

inom Luthers teologi intar naturen en viktig plats. 

Också vår tid känner kristna som har betonat livsuppehållande 

drag som fi nns med i Bibeln och den 

kristna traditionen. T.ex. innebar Albert Schweitzers 

(1875–1965) ”etiska mystiks” ledande tanke aktning 

för allt levande. Ovan nämnda artikel av Lynn White Jr 

gav inspiration till en tilltagande förnyelserörelse inom 

den kristna teologin, en rörelse som är känd under 

namnet ekoteologin. Det handlar om en strävan att 

tolka den kristna traditionen inför moderna utmaningar 

så att den förmår utforma människans relation till 

naturen och hennes värderingar i en riktning som befrämjar 

livet. 

Inom diskussionen i Finland lönar det sig också att 

fästa blicken vid vår egen kulturs traditionella förhållningssätt 

till naturen, något som alltjämt påverkar otaliga 

fi nländares livsstil. Också i dag berättar många 

fi nländare att de upplever Guds närvaro när de rör sig 

i naturen, speciellt i skogen. Ett visst avståndstagande 

20 

till naturen förekommer också, men å andra sidan berättar 

t.ex. den blomstrande sommarstugekulturen om 

behovet att komma i beröring med naturen och dess 

skönhet och stillhet. 

Inom den fi nländska kristenheten stiger antalet 

andakter och gudstjänster som hålls ute i naturen. Det 

är möjligt att många fi nländare upplever sig möta 

samma goda Gud i skogen som vid kyrkans altare. En 

sådan andlig relation till naturen är en rikedom, som 

ger motivation och kraft att verka för naturens – och 

samtidigt för människans – bästa. 

De kristna kyrkornas infl ytande inom den västerländska 

kulturkretsen tar sig många uttryck. I dag kan 

man se att den kristna traditionen uppvisar en hög 

grad av en sådan positiv kraft till förändring som behövs 

när det gäller förnyelse av människans inställning 

till naturen. 

LITTERATUR 

Arto Haapala & Markku Oksanen (red.) (2000): Arvot ja luonnon 

arvottaminen. Helsingfors: Gaudeamus. 

Tarja Kallio-Tamminen (2006): Kvanttilainen todellisuus. Fysiikka ja 

fi losofi a maailmankuvan muovaajina. Helsingfors: Yliopistopaino. 

Markku Oksanen & Marjo Rauhala-Hayes (red.) (1997): 

Ympäristöfi losofi a: kirjoituksia ympäristönsuojelun eettisistä perusteista. 

Helsingfors: Gaudeamus. 

Kari Väyrynen (2005): Ympäristöfi losofi an historia: maaäitimyytistä 

Marxiin. Tammerfors: Sällskapet för europeisk fi losofi (Eurooppalaisen 

fi losofi an seura).

2.2. BIBELN SOM KÄLLA FÖR MILJÖANSVAR OCH FÖRNYELSEVILJA 

De bibliska utgångspunkterna i ett nötskal 

Kärnan för Bibelns budskap är Gud som har skapat 

allting gott och upprätthåller det han skapat. 

Människans uppgift är att tacka Gud för hans gåvor 

och ta väl hand om dem. Miljöproblemen berättar 

om att människan har försummat sitt ansvar. 

Skapelsen 

enligt skapelseberättelserna gav Gud människan 

i uppgift att bruka och bevara jorden 

människans syndafall förstörde hennes 

relation till sin Skapare, till andra människor 

och till den övriga skapelsen 

efter syndafl oden slöt Gud ett förbund med 

allt levande och gav regnbågen till ett tecken 

för detta förbund, hoppets tecken 

utöver urberättelserna är skapelsen ett viktigt 

tema bl.a. i psalmerna i Psaltaren, i Jobs bok 

och hos Jesaja 

skapelsen har i sig ett värde, som innehåller 

mer än enbart nyttoaspekten för människan 

enligt Paulus väntar hela skapelsen på sin 

befrielse 

Ansvaret 

människan är skapad till Guds avbild, vilket 

betyder att människan har skapats till att leva 

i gemenskap med Gud och ha ansvar för allt 

övrigt skapat 

22 

skapelseberättelserna talar om människans 

makt att råda över den övriga skapelsen – denna 

tanke innebär ändå aldrig makt att utsuga 

naturen 

människans lott är att råda över den övriga 

skapelsen, som har anförtrotts henne, lika klokt 

och milt som Gud som utger sig själv i kärlek 

också omsorgen om djuren och jorden ingår i 

de tio budordens lag och i den judiska 

praxisen med sabbatsår 

i Nya testamentet förmedlar Jesu Bergspredikan 

och liknelser bilden av en Jesus som levde 

i en nära relation till naturen och använde den 

som en källa för sina liknelser 

kärnan i Jesu budskap om Guds rike innebär 

en helhetsmässig omvändelse till att hörsamma 

Guds vilja 

nåden förnyar människan så att hon förmår 

genomgå förändring 

Bibeln som källa till förnyelsevilja 

Gud tilltalar människan i Bibeln; att läsa 

den förändrar människan och utmanar henne 

att se över sin livsstil 

liknelsen om Livets träd i början och slutet av 

Bibeln skildrar Guds goda vilja och nyskapande 

kraft 

den kristna tron omfattar också ett budskap 

om hopp inför de yttersta tiderna, ett budskap 

som uppmuntrar till att bära ansvar

Bibeltexter som behandlar skapelsen kan man fi nna i 

synnerhet i Gamla testamentet, men naturligtvis är 

Nya testamentets syn på temat viktigt för den kristna. 

Som utgångspunkt står den gode Guden, alltings 

skapare. Som ett resultat av Guds arbete är också skapelsen 

god. Synden kom in i världen som en följd av 

människans verksamhet. Människans del är att tacka 

Skaparen för hans gåvor och ha god omsorg om 

dem. 

Skapelsen och människans ansvar för den framgår 

t.ex. i följande bibelställen: 

Gud har uppenbarat sin allmakt och sin vishet i 

skapelsen, (Ps. 93:1, 96:5,10; 102:26–; 

Jes. 40:21; Jer. 10:16; Hebr. 11:3) 

som har blivit till genom Sonen. (Joh. 1:3; 

1 Kor. 8:6; Kol. 1:15; Uppb. 3:14) 

Gud har makt över naturen. (Ps. 65:10ff; 78:26; 

Job 9:4ff) 

Himlen och jorden är Herrens. (Ps. 24:1; Ps. 

89:12; Matt. 11:25; Apg. 17:24; Ef. 3:9) 

Inför Gud är människan enbart stoft (1 Mos. 2:7; 

Ps. 103:14; Jes. 40:7) 

och på allt sätt beroende av Honom. (Ps. 

139:13–16; Joel 2:21–24; 1 Kor. 4:7) 

Gud ger mänskligheten hopp, ett hopp som 

grundar sig på Guds förbund med jorden (1 Mos. 

9:12–17; Uppb. 22:1–5) 

Skapelsen och livet 

Gud berättar om sig själv för sina skapade genom sin 

skapelse, dess ordningar och fenomen. 

Guds närvaro i skapelsen gör den helig för människan, 

en verklighet som är värd att högakta och som 

man inte kan förtingliga till enbart ett objekt för 

23 

ansvarslös verksamhet. Miljökrisen och klimatproblemen 

berättar om hur människan har glömt det ansvar 

hon har fått av Skaparen. Profeten Hosea klagar över 

hur hela skapelsen lider av människans ondska och 

ogudaktighet (Hos. 4:1–3). Skapelsen är ändå inte gudomlig 

eller gud och i det avseendet helig. Panteismen 

hör inte till den judisk-kristna gudsuppfattningen. 

I Gamla testamentet berättas om skapelsen, utöver 

skapelseberättelserna i Första Mosebok, i synnerhet i 

psalmerna i Psaltaren, Jesajaboken (Jes. 40–55) och 

i visdomslitteraturen såsom Jobs bok. Skapelsen framställs 

där i samband med dåtidens uppfattning om 

världens uppkomst. Även om den moderna naturvetenskapens 

syn på saken är en annan, utesluter den 

ändå inte skapelsens verklighet. Bibeln berättar på religionens 

språk, genom berättelser och liknelser om 

relationen mellan människa och Gud. Den präglas av 

förundran och högaktning gentemot livets gåva. Människorna, 

djuren och hela skapelsen är delaktiga av det 

liv de har fått av sin skapare (se Ps. 139:13–16; Job 

10:8–12). Livet på jorden fi nns inte till enbart för 

människans behov. Människan som lever av den välsignelse 

hon fått bör högakta Guds befallningar. Att 

förbryta sig mot Gud leder till förlust av livet och dess 

mångfald (Jer. 12:7–13; Hab. 2:17). 

Urberättelsernas skapelseberättelser 

Människans relation till Gud och till skapelsen beskrivs 

framför allt i början av Bibeln, i de så kallade urberättelsernas 

skapelseberättelser. Ytterligare synvinklar på 

skapelsen ger psalmerna samt vissa texter som kommenterar 

skapelsen. 

Den första skapelseberättelsen i Bibeln återfi 

nns i början av första Mosebok (1:1–2:4a). Hela 

världsalltet har skapats på sju dagar, vilket redan i sig

innehåller synvinkeln på ansvar (jfr budet: ”Tänk på 

att hålla vilodagen helig”). Livet har fått sin början av 

Guds vilja. Gud har anvisat alla skapade varelser från 

växter till fåglar och djur deras egen plats och uppgift. 

Som en följd av skapelsearbetet har människan och 

djuren en speciell relation till varandra. De är varandras 

kumpaner som skapats på samma dag. Till skapandet 

av människan ansluter sig dessutom ett särskilt 

övervägande från Guds sida: Gud skapade människan 

till sin avbild, till att vara lika oss. Anmärkningsvärt 

är också att människans första hela dag var den 

sjunde dagen, som Gud satte att vara vilodag. Människan 

fi ck börja med det som utgångspunkt, som 

Gud tidigare hade berett henne. 

I den första skapelseberättelsen gavs åt människan 

rätt att härska över havets fi skar och himlens fåglar 

och över alla djur som myllrar på jorden, men till föda 

fi ck hon använda endast fröbärande växter och fruktträd 

(1 Mos. 1:28–29). Djuren gavs till föda först efter 

syndafl oden (1 Mos. 9:2–3). Syndafl oden var en följd 

av skapelsens ondska och våld, motstånd mot Guds 

vilja som skyddade livet (1 Mos. 6:5–13). Efter syndafl 

oden upprättade Gud ett förbund med allt levande 

och satte regnbågen i skyn som hoppets tecken: Detta 

är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig 

och er och alla levande varelser ni har med er, för 

alla kommande släktled. Förbundet innehöll löftet 

om att Gud inte längre låter fl oden dränka allt levande 

(1 Mos. 9:12–17). Gud som alltings Skapare skyddar 

hela skapelsen, men, som Bibelns helhetsbudskap visar, 

också människan bör bära sitt ansvar för att möjligheterna 

till liv skall tryggas. 

Den andra skapelseberättelsen i Bibeln (1 Mos. 

2:4b–24) betonar enheten mellan jorden och allt levande. 

Människan är bunden till den omgivande na- 

24 

turen och jorden, som har funnits till före henne: När 

Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske 

fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom 

Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden 

och ingen människa fanns, som kunde odla den. 

Som den första av de levande varelserna formade 

Gud människan av jord från marken och blåste in liv 

genom hennes näsborrar (1 Mos. 2:7). Vid sidan av 

det beroende som följde av skapandet betonas Guds 

omsorg om den människa han skapat: Herren Gud 

lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som 

var ljuvliga att se på och goda att äta av (1 Mos. 

2:9). Som livsmiljö skapade Gud en trädgård där 

människan fi ck bo. 

Den andra skapelseberättelsen defi nierar människans 

jordbundna grunduppgift genom att precisera 

människans och den omgivande naturens relation genom 

att berätta hur Herren Gud tog människan och 

satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda 

den (1 Mos. 2:15). 

Betoningen ligger på att människan från första början 

har skapats till att bruka jorden och arbeta med 

den samt vårda den. Att vårda innebär i Gamla testamentet 

ofta detsamma som att bevaka (1 Mos. 3:24), 

att följa Guds bud (2 Mos. 16:28; 5 Mos. 5:29) samt 

att överlåta egendom i annans omvårdnad eller att 

bevara annans egendom (2 Mos. 22:6,9). Att fullfölja 

den grunduppgift människan har fått att bruka, innebär 

således att ha omsorg om, att upprätthålla förutsättningarna 

för liv samt att stöda skapelsearbetet. 

Människan bör på ett helhetsmässigt sätt ha omsorg 

om det paradis hon har fått. 

Andra skapelsetexter 

Skapelsen och det skapade är utöver de egentliga

skapelseberättelserna framme också bland annat i 

Gamla testamentets visdomslitteratur. Gud skildras i 

en djupt personlig och kärleksfull relation också till den 

materiella världen. Skapelsen existerar inte endast för 

att tillfredsställa de mänskliga behoven, utan den är ett 

uttryck för Guds kärlek (se Job 38:2–38) och det kontinuerliga 

skapelsearbetet. 

Många av hela Bibelns viktigaste skapelsetexter 

återfi nns i Psaltaren, där man i lyriska bilder uttrycker 

skapelsetron. Jorden är inför Guds allmakt och i hans 

herravälde i en känslig balans (se t.ex. Ps. 46:4). De 

mäktiga naturfenomenen berättar om Guds ära och 

närvaro (Ps. 29). Gud är givaren och upprätthållaren 

av allt det goda som fi nns. 

I Jesajabokens andra del (Jes. 40–55) framställs 

Guds universella makt i förhållande till sin skapelse. 

Människan är en del av Guds skapelse och underställd 

hans makt. Gud har gjort jorden och skapat människan 

att vara dess invånare. Människans uppgift är att 

vara hörsam mot sin Skapare (Jes. 48:17–19). 

I kapitlen 38 och 39 i Jobs bok tillspetsas relationen 

mellan Gud, människa och skapelse i frågeform: 

Var var du när jag lade jordens grund? Har du någonsin 

kallat fram morgonen? Vem låter det regna över 

folktomt land, över öknen där ingen människa bor, så 

att öde trakter mättas med vatten och gräset spirar 

25 

ur den torra marken? Kan du knyta samman Sjustjärnorna 

eller lossa Orions bälte? Vem skaffar mat åt 

korpen när dess ungar ropar till Gud och skriker av 

hunger? 

Enligt Jobs bok har skapelsen i sig själv ett värde, 

som framför allt grundar sig på dess Skapare. 

Den ”Vishet” som är omnämnd i Ordspråksboken 

och som är skapad före himlen och jorden är en personlig 

kraft, genom vars medverkan världens ordning 

är skapad (Ords. 8:22–36). Det är människans uppgift 

att lägga märke till den Guds Vishet som varit med 

i skapandet och följa den: Hör nu på mig, mina barn. 

Lyckliga de som följer min väg. Lyssna till mina förmaningar 

och bli visa, förkasta dem inte. 

Nya testamentets speciella synvinkel i förhållande 

till Gamla testamentet är den att världen är skapad 

genom Kristi förmedling. Början av Johannesevangeliet 

(Joh. 1:3,10) utvecklar Gamla testamentets tema 

rörande Guds Vishet och talar om Guds Ord, genom 

vilket allt har skapats. Kolosserbrevets Kristushymn 

(Kol. 1:15–20) understryker också avsikten med skapelsen: 

”allt är skapat genom honom och till honom”. 

Kristus, genom vars förmedling och till vilken allting 

skapades, är huvudet för världsalltet. Kristi kropp är å 

sin sida församlingen, som i hörsamhet bär sitt ansvar.

Av Pauli brev behandlar Romarbrevet den nya skapelsen 

genom att förena människans och skapelsens 

historia med frälsningen (Rom. 8:19–22). Hela skapelsen 

väntar ivrigt på Herrens dag som skall komma, 

varvid också den skall frigöras ur slaveriet under förgängelsen 

till den frihet som Guds barn får när de 

förhärligas. Delaktigheten av försoningen frigör till förundran, 

lovsägelse och till att förvalta Guds stora skapargärningar. 

Skapelsens olika skeden och mänsklighetens 

historia från skapelsen till den slutliga befrielsens 

dag hör samman. 

Människans ansvar 

En äldre fi nskspråkig form av ordet för ansvar, ”vastuu”, 

är ”edesvastuu”, ungefär ”full ansvarighet”. Redan i 

det språk Mikael Agricola använde pekar ordet mot 

juridisk praxis och påvisar vad det är fråga om i synnerhet 

inom den bibliska etiken: inför Gud svarar 

människan både för sina gärningar och för sina försummelser. 

Guds avbild 

Skapandet av människan avviker från skapandet av 

alla övriga varelser däri att människan skapades till 

Guds avbild och Guds likhet (1. Mos. 1:26–27; jfr 1 

Kung. 22:19–20). Som bakgrund till existensen som 

26 

Guds avbild ligger de konungsliga föreställningarna, 

och dit hör också de i samma sammanhang nämnda 

begreppen ”härska” och ”råda över”. Människan är 

verksam som Guds avbild och är honom lik, vid Guds 

sida och som Guds representant i skapelsen. 

Skapandet av människan till Guds avbild (imago 

Dei) avser enligt Jesus framför allt det att människan 

tillhör Gud såsom ”kejsarens bild” tillhör kejsaren (Luk. 

20:24–25). På samma gång förmår människan stå i en 

dialogisk relation till sin Skapare. Skildrandet av människan 

som Guds avbild och lik honom förklarar just denna 

dimension. Centralt är att människan ges rätten att vara 

verksam som Guds representant mitt i skapelsen och 

att människan lever i en speciell relation till sin Skapare. 

Människan är skapad till att hela tiden med sitt liv svara 

på sin Skapares tilltal. Till detta hör också att vara ansvarig: 

människans uppgift är att vandra här på jorden så 

att hon vakar och lyssnar till Gud (Mika 6:3,8). 

I skapelseberättelserna ingår en tanke, att människan 

har större makt över skapelsen än andra väsen. 

Till den rätten hör likaså ett större ansvar för skapelsens 

välmående. Människan skapas först till Guds avbild 

och först sedan får hon makten att råda över skapelsen. 

Människans lott är att förvalta den jord som 

har anförtrotts henne lika klokt och milt som Gud som 

i kärlek ger ut av sig själv (se Ps. 104).

På grundval av skapelsen har människan rätt att 

använda det skapelsen tillhandahåller: odla jorden, 

fi ska, jaga och ha tamdjur (1 Mos. 1:29–30). Människan 

är likväl förpliktad att förutom att bruka jorden 

också vårda den. Detta innebär en ansvarsfullhet inför 

Guds vilja. Människan är inte den som självständigt 

ställer upp mål. Hon bör refl ektera bilden av den Gud 

som älskar människorna och skapelsen. 

Guds bud 

Enligt skapelseberättelserna skapade Gud i begynnelsen 

allting gott. De tio budordens lag eller dekalogen 

är ett uttryck för Guds vilja, vars avsikt är att skydda allt 

som skapats gott. Särskilt betydelsefullt är det tredje 

budet, det om att helga sabbaten eller vilodagen (2 

Mos. 20:8–11; 5 Mos. 5:12–15). 1 Det innebär att buden 

inte bara gäller relationen mellan människan och 

Gud utan också relationen mellan människan och skapelsen 

samt människans relation till sig själv. 

Till helgandet av sabbaten hör både en socialetisk 

aspekt och att skydda djuren: vilodagen skulle ges 

både de arbetande medmänniskorna, slavarna medräknade, 

och de djur som behövdes för arbetet. Detta 

motiveras uttryckligen genom skapelsen och Guds 

egen verksamhet: människan bör vara verksam på 

samma sätt som Gud som i sin kärlek ger ut av sig 

själv, solidariskt i förhållande till övriga människor och 

till skapelsen. 

I Israels tidiga historia utvidgades sabbatsfi randet 

till fi randet av sabbatsåret och jubelåret (3 Mos. 25). 

Beträffande dessa ideal framträder klart tanken på att 

högakta jorden och att skydda den. Under sex års tid 

skulle man så åkern, men det sjunde – sabbatsåret – 

hade man lov att endast åtnjuta de frukter som jorden 

frambar i sig själv. Vart femtionde år skulle man fi ra 

27 

jubelår, på sätt och vis som sabbatsårens sabbatsår. 

Dess särskilda budskap var att Gud är jordens verkliga 

ägare och jordegendomen har människan bara som 

lån. 

Bergspredikan 

Jesu undervisning behandlar egentligen inte ämnen 

som berör naturen. Ändå vittnar hans sätt att som exempel 

ta upp den omgivande naturen, växter och djur, 

om hans aktning för och hans nära relation till skapelsen. 

Jesus undervisade ofta ute i naturen, t.ex. i en båt 

på sjön (Mark. 4:1). Ur det skriftliga material som fi nns 

av Jesu undervisning är det möjligt att plocka fram en 

mera omfattande helhet, där både de yttre ramarna 

och innehållet i undervisningen uppmanar till en omfattande 

ansvarsfullhet, nämligen Bergspredikan som 

upptecknats i Matteusevangeliets 5–7 kapitel. 

I sin Bergspredikan uppmanar Jesus människorna 

att efterfölja lagen och framför allt att förstå dess anda: 

det är fråga om att fullfölja Guds vilja, att följa det innehåll 

i Guds bud som skyddar livet och att tillämpa 

detta (Matt. 5). Samtidigt uppmanar Bergspredikan 

att se på himlens fåglar och markens liljor och lita på 

att den himmelske Fadern på samma sätt har omsorg 

om de behov människan han skapat har (Matt. 7:11). 

Till detta ansluter sig också tanken på jämbördighet: 

Gud låter sin sol gå upp över såväl goda som onda 

och sänder regnet till såväl fromma som ogudaktiga 

(Matt. 5:45). 

Liknelserna 

Liknelserna är centrala i Jesu förkunnelse. De förmedlar 

en levande bild av det man inom bibelforskningen 

säger är Jesu kärnbudskap, dvs. budskapet om Guds 

rike. Liknelsernas språkliga bilder tas ofta från den om-

givande naturen. En av de mest kända är liknelsen om 

såningsmannen. Där blir de som hör glädjebudskapet 

jämförda med frön som sås på olika underlag (Mark. 

4:1–9; jfr Matt. 13:1–9 och Luk. 8:4–8). I fjärde kapitlet 

i Markusevangeliet har evangelisten sammanställt 

en mängd liknelser om Gudsriket: Riket är som 

ett frö som växer av sig självt eller som ett senapskorn. 

Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna (Mark. 

12:1–12) riktar blicken mot människans sätt att sköta 

den uppgift hon har tagit emot av Gud. Liknelsen om 

fi konträdet som grönskar (Mark. 13:28–32) skildrar 

Jesu efterföljares situation när de yttersta tiderna är 

förhanden. 

En granskning av likartade tal av Jesus som fi nns i 

evangelierna av Lukas och Matteus bekräftar bilden av 

att Jesus använder naturen som källa för sina liknelser. 

Hans språkliga bilder är jordnära och konkreta: natursymbolik 

och människors liv på landsbygden såsom 

rävarnas lyor, får och ulvar, sparvar, senapsfrön i den 

åker som brukas (t.ex. Luk. 9:58; 10:2–3; 11:11–13; 

12:6–7; 13:18–19; 15:4–7; 17:6; 17:23–24). 

Människan bör genom sin egen verksamhet främja 

Gudsrikets snara ankomst dvs. göra bättring, en helhetsmässig 

sinnesförnyelse och revidering av inriktningen 

på livet. Hon bör föra en helgelsekamp (t.ex. 

Luk. 13:24–27; 14:27). De mest centrala betoningarna 

i det stoff som har nedtecknats i evangelierna hos 

Lukas och Matteus är kravet att efterfölja Jesus och 

den etiskt-religiöst uppfordrande undervisningen. 

Materialet i Johannesevangeliet avviker till sin stil 

från de övriga evangelierna. I Johannesevangeliet 

framträder ”jag är”-meningarna, som uttrycker Jesu 

medvetenhet om sitt gudomliga väsen. Också på dessa 

ställen används skapelsen och dess gåvor som liknelser: 

livets bröd (6:35) och vinstocken (15:1–10). 

28 

Johannesevangeliets så kallade brödtal (Joh. 6) 

lyfter fram Jesus och hans betydelse: endast i gemenskap 

med honom är människan delaktig av det eviga 

livet. Ur skapelsetemats och människans ansvarighets 

synvinkel blir bruket av den kraftiga bröd-metaforen 

väsentlig. Guds bröd är det som kommer ner från 

himlen och ger världen liv (Joh. 6:33; jfr 2 Mos. 16:4 

om mannat). För människan som behöver dagligt 

bröd är det väsentligt att hon lyssnar till Guds vilja och 

förverkligar den. 

Bibeln som källa för viljan till förnyelse 

Gud talar till oss i Bibeln. Detta möte utmanar oss till 

att granska vår egen livsstil och ger oss kraft att förnya 

den. I Bibelns ordspråk t.ex. betonas rättrådighet och 

måttfullhet. Måttfullheten innebär att sätta värde på 

det man redan har. En måttfull människa undviker, för 

att ära Gud och hans skapade verk, all onödig konsumtion 

och påfrestning för den skapelse som möjliggör 

livet (Ords. 30:8–9). Till den rättrådighet som ordspråken 

i Bibeln skildrar hör också att träda upp till 

försvar för dem som är i en svagare ställning: Höj din 

röst för den stumme, till försvar för alla som sviktar. 

Höj din röst och döm rättfärdigt, försvara de fattiga 

och svaga (Ords. 31:8-9). 

Bibelns budskap ger kraft 

att förnya livet 

Genom hela Bibeln går budskapet om Guds goda 

vilja gentemot människan och hela skapelsen. I urberättelsernas 

paradis växte Livets träd (1 Mos. 2:9). 

Denna för många kulturer gemensamma liknelse bär 

bud om en Gud som vill se livet blomstra. Livets träd 

återfi nns också i Ordspråksboken (bl.a. Ords. 3:18) 

och får en viktig plats på de sista sidorna av Bibelns

oksamling, Uppenbarelseboken (22:2): Mitt på den 

stora gatan, med fl oden på ömse sidor, stod livets 

träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin 

skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för 

folken. I Uppenbarelseboken är Livets träd källan till 

evigt liv. 

Bibeln för med många bilder fram att Gud är den 

som skänker livet och delar ut sin godhet på många 

sätt. Också naturen som omger oss är Guds tilltal till 

oss (Ps. 19:2–7). Bibeln utmanar oss att också lyssna 

till detta tal så att i vår livsinställning syns kärlek 

och högaktning för det goda vi har fått: Du, vår Herre 

och Gud, är värdig att ta emot härligheten och 

äran och makten. Ty du har skapat världen, och genom 

din vilja blev den till och skapades den (Uppb. 

4:11). Vi förnyas, när vi möter beroendet av Guds 

godhet. 

Förnyelsens tema har också anknytning till Jesu 

kärnbudskap om Gudsriket. Att ta emot Jesu budskap 

– och budskapet om Jesus – innebär en helhetsmässig 

omvändelse, sinnesförändring. Det centrum i Nya 

testamentet som ger kraft är helheten av Jesu liv och 

undervisning, lidande, död och uppståndelse. Detta 

innebär möjlighet till frälsning för människan. 

Jesu liknelse om sig själv som Livets bröd och den 

nattvard han instiftade (Mark. 14:22–25) kan ses som 

den kristnes föda inför livets utmaningar. Den Guds 

frälsande kärlek gentemot oss, vilken manifesterat sig 

i Jesus, väcker kärlek till skapelsen och nästan. Nåden 

är en utgångspunkt i den kristnes liv, som föder tacksamhet 

och sätter i rörelse (se t.ex. Rom. 12:1–2). 

Delaktighet av hoppet om evigt liv ger en vision av 

den godhet som leder till högaktande av naturen och 

nästan. 

29 

Hoppet om förnyelse och en ny början 

I Bibelns urberättelser gav Gud regnbågen som ett 

tecken på det eviga förbund som också omfattar naturen: 

När jag hopar moln över jorden och bågen blir 

synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund, 

förbundet mellan mig och er och alla levande 

varelser av alla slag (1 Mos. 9:14–15). Mänsklighetens 

ondska dränktes under vattenmassorna (1 Mos. 

6:13–1 Mos. 7:10). I dopet är den kristne liksom nedsänkt 

i Kristi grav och med honom lyft upp också till 

evigheten (jfr Mark. 1:9–11). På så sätt ingjuter dopet 

tro på att kärleken skall återupplivas och att det goda 

som getts genom skapelsen skall högaktas, hoppet 

om möjlighet till en ny början.

Mose mötte den brinnande busken, som trots att 

den stod i lågor inte brann upp. Gud uppmanade 

Mose: Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står 

på helig mark (2 Mos. 3:5). Skapelsens helighet är 

heligheten hos skapelsens Herre, en helighet som påverkar 

människans verksamhet. Också i de apokalyptiska 

synerna i slutet av Bibeln bevaras detta radikala 

krav på högaktning och beskydd: Skada inte jorden 

eller havet eller träden (Uppb. 7:3) Här riktades uppmaningen 

till domsänglarna, men i dag är den uppmaningen 

aktuell för hela mänskligheten. Uppenbarelsebokens 

Livets träd växer enligt bokens författares 

framtidsvision i det Nya Jerusalem. Det 21:a kapitlet 

i Uppenbarelseboken ställer för läsarens ögon 

fram en hoppfull bild av världens framtid: Gud skapar 

en ny himmel och en ny jord (se också Jes. 65). Den 

kristne varken kan eller bör förlamas inför hotbilderna 

för framtiden. Han vill för den frälsande kärleks skull 

han får ta emot också utsätta sig själv för risker, när 

det gäller att på allt sätt bevara skapelsen. 

1 Vid numreringen följs Katekesens (2000) framställningssätt, även 

om Gamla testamentet (Ex. 20:4; Deut. 5:8) också för fram det 

ursprungliga andra budordet om att inte göra sig en bild av Gud. 

30 

LITTERATUR 

Dunderberg, Ismo (1997): ”Johanneksen evankeliumi”. 

I verket Varhaiskristilliset evankeliumit 

Red. Matti Myllykoski & Arto Järvinen. Helsingfors: Yliopistopaino. 

Hyttinen, Jaakko (2007): ”Maa psalmeissa: ekologisen raamattututkimuksen 

taustaa ja trendejä”. I verket Pyhän kosketus luonnossa: 

johdatus kristilliseen ekoteologiaan. 

Red. Pauliina Kainulainen. Helsingfors: Kirjapaja. 

Juntunen, Viljo (2007): ”Luomisen ihmeet”. 

I verket Meille annettu maa: pohjoisen kirkon ympäristökirja. 

Red. Timo Helenius. Helsingfors: Edita Publishing. 

Järvinen, Arto (1997): ”Jeesuksen lauselmien evankeliumi Q”. 

I verket Varhaiskristilliset evankeliumit. 


Myllykoski, Matti (1997): ”Markuksen evankeliumi”. 

I verket Varhaiskristilliset evankeliumit. 


Niemelä, Pauli (2007): ”Luomakunnan vastuulliseksi kuninkaaksi”. 



Nissilä, Keijo (2007): ”Ympäristöongelma kirkon haasteena”. 



Veijola, Timo (1993): Dekalogi: raamatullisen etiikan perusteita. 

SESJ 49. Helsingfors. 

Veijola, Timo (1998a): ”Jumalan todellisuus ja ihmisen vastuu 

Vanhassa testamentissa”. I verket Teksti, tiede ja usko. 

STKSJ 69. Helsingfors. 

Veijola, Timo (1998b): ”Jumala historiassa, Jumalan luonnossa”. 

I verket Teksti, tiede ja usko. STKSJ 69. Helsingfors. 

Veijola, Timo (1998c): ”Luominen biotekniikan aikakaudella”. 

I verket Teksti, tiede ja usko. STKSJ 69. Helsingfors.

2.3. TEOLOGISKA OCH ETISKA GRUNDER FÖR KYRKANS KLIMATPROGRAM 

Grunderna i ett nötskal 

miljöfrågorna handlar om människans 

relation till naturen och till Gud 

den kristna verklighetsuppfattningen är 

teocentrisk 

kärnfrågorna inom teologin är sammanfl ätade 

med de etiska lösningarna – tron och den 

kristna livsstilen går hand i hand 

den lutherska ”klimatteologin” öser ur kristenhetens 

gemensamma teologiska arv, ur de 

lutherska särbetoningarna och ur det nyare 

ekoteologiska tänkandet 

den traditionella kristna uppfattningen om 

Guds treenighet är ekologiskt rik 

Trinitarisk utgångspunkt 

Gud som Skaparen: Guds väsen är kärleken som 

skänker sig själv, som är närvarande i allt det skapade 

och som ger liv och upprätthåller det. Livet 

är beroende av Gud. På ett frälsande sätt är Gud 

närvarande i ordet, i sakramenten och i tron. Därför 

att skapelsen är platsen för den helige Gudens 

närvaro, är den helig och värd att högakta. Åt 

människan har getts rätten att härska över naturen 

som en ansvarig förvaltare, men inte att missbruka 

den. 

Gud som Frälsaren: Jesus Kristus bringade frälsning 

genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse, 

en frälsning som berör människan, de 

32 

mänskliga samfunden och hela skapelsen. Genom 

nåden orkar den kristna möta också stora 

utmaningar i livet och se ett hopp. Den för Jesus 

centrala principen om kärlek till nästan uppmanar 

oss att bära ansvar för världens fattigaste, vilkas liv 

klimatförändringen påverkar. Jesu förkunnelse av 

Gudsriket betyder i dag bl.a. en strävan efter rättvisa 

och måttfullhet. 

Gud som den Helige Ande: Gud verkar i världen 

också som Den som helgar/heliggör. Gud hjälper 

människan att känna igen de livsuppehållande 

och frälsande gåvor Gud som Skaparen och Frälsaren 

har gett. Gud leder människan att använda 

gåvorna rätt, dvs. med dem bära omsorg om alla 

skapade varelser. Den Helige Ande är en levandegörande 

Ande, som förenar de kristna med varandra 

och hela skapelsen. 

Tron och livsstilen 

Inför klimatförändringens utmaningar gäller det 

att återvända till den kristna traditionens helhetsmässiga 

grundläggande synsätt. Man behöver sätt 

att i ord ge uttryck för det gamla budskapet, ord 

som har kraft att förändra tänkesätten. 

Verklighetens kärna är den utgivande kärleken 

Guds utgivande kärlek håller samman hela 

kosmos och levandegör det 

kärleken är den starkaste kraft som förmår 

sätta i rörelse

människan behöver en djup motivationskälla för 

att kunna förändra sin livsstil i en mera ekologisk 

riktning – den djupaste kraftkällan är inte känslan 

av skuld, utan insikten rörande den yttersta 

samhörigheten med allt skapat och kärleken till 

naturen 

Gud är närvarande i det han har skapat 

Gud är samtidigt närvarande i sin skapelse och 

bortom den 

Gud är nära och ger människan hopp, som 

hindrar henne att förlamas inför utmaningarna 

Tacksamhet 

tacksamhet över de gåvor skapelsen ger och 

den kärlek som springer fram ur tacksamheten 

leder till att vi blir verksamma till förmån för 

naturen 

att möta Gud i naturens stillhet och skönhet är 

för mången fi nländare en viktig del av andligheten 

Respekt 

skapelsen är delaktig av sin Skapares helighet, 

men naturen är ingen gud, det är inte fråga 

om panteism, dvs. att allt vore gud 

till det som människan anser heligt förhåller 

hon sig med högaktning och förundran 

en högaktande inställning begränsar människans 

snikna strävan att utsuga naturtillgångarna 

33 

Måttfullhet 

till den kristna livsstilen hör också en enkel 

livsstil, där de väsentliga beståndsdelarna klart 

framträder 

när den kristna tron betonar måttfullhet, utgör 

den en motkraft till den överbetonade konsumtionskulturen 

Jesu förkunnelse innebär en kallelse till en 

helhetsmässig livsförändring och kontinuerlig 

helgelse 

stillhet och bön ger kraft och riktning åt den 

etiska verksamheten 

Kyrkans profetiska uppgift 

inför miljöhoten bör de kristna samfunden 

förnyas andligt och handla efter ett ekologiskt 

ansvar också i sina lösningar i praktiken 

på denna grund kan de och bör de använda en 

profetisk röst och kalla människor till förändring 

av livsstilen, dvs. till omvändelse 

kyrkorna är påverkare när det gäller värderingarna 

och de bör därför höja sin röst för de 

fattigaste människorna och för hela skapelsens 

framtid 

de kristna bör förena sina krafter sinsemellan 

inför denna uppgift och samarbeta med representanter 

för andra religioner 

kyrkans profetiska röst bör grunda sig på den 

forskning som rör naturens tillstånd

Klimatförändringens verklighet utmanar de kristna 

samfunden att på ett mera ekologiskt sätt än tidigare 

betona sitt tänkande och sin verksamhet. I det kommande 

avsnittet skisseras den lutherska teologins utgångspunkter 

när det gäller denna utmaning. 

Grunden för den kristna trons relation till naturen 

utgörs av uppfattningen om Gud samt om relationen 

mellan Gud och skapelsen. Den kristna verklighetsuppfattningen 

är inte människo- eller naturcentrerad 

utan teocentrisk. Betraktade från denna utgångspunkt 

bevarar Bibelns tolkningar sitt ursprungliga saksammanhang. 

De kan dirigera de kristna samfunden till ett 

ansvarsfullt liv. 

De kristnas verksamhet för naturens välmående 

förutsätter en förnyelse både av tänkande och livsstil. 

Denna förnyelse kan förverkligas endast genom den 

delaktighet tron medför i Guds kärlek. Därför går tron 

och den kristna livsstilen hand i hand. Att reagera på 

klimatförändringen förutsätter en återgång till de betoningar 

inom traditionen som allra klarast inriktar sig 

på en ekologiskt ansvarig livsstil och medför en kraft 

till förändring. Av denna orsak bör kyrkans ”klimatteologi” 

uppbyggas på de kärnfrågor tron utgör, dvs. utgå 

från den kristna gudsuppfattningen. Dagens lutherska 

teologi kan ösa ur kristenhetens gemensamma teologiska 

arv, ur de lutherska särbetoningarna och ur det 

nyare ekoteologiska tänkandet. 

Ett centralt kännetecken för den kristna tron är tron 

på den Treenige Guden, dvs. Fadern, Sonen och den 

Helige Ande. Denna traditionella gudsuppfattning är 

också ekologiskt rik. Människan känner inte den Treenige 

Gudens väsens hemligheter, men Gud har själv 

uppenbarat sig som kärleken och handlar i världen på 

tre sätt: som Skaparen, Frälsaren och Den som heliggör. 

Guds utgivande kärlek förverkligas genom tre per- 

34 

soners verksamhet: ”Fadern ger oss hela skapelsen, 

Kristus allt sitt verk och den Helige Ande alla sina gåvor.” 

Denna trinitariska gudsuppfattning är grunden för 

Luthers teologi. 

Gud som Skaparen 

Guds kärlek till skapelsen avser inte endast ett godtyckligt 

ställningstagande eller en godkännande inställning, 

utan Guds väsen innebär att han skänker sig 

själv. Gud skänker det som han själv är samt allt det 

han har: både sin kärlek och sina goda gärningar. Också 

skapandet är Guds utgivande verksamhet. Där ger 

Gud livet samt allt som behövs för uppehållandet och 

skyddandet av livet. 

Gud är själv närvarande i allt skapat. Hela skapelsen 

är uttryck för Guds utgivande väsen och arbete. 

Gud är närvarande i den värld han har skapat på två 

sätt. För det första är Gud närvarande överallt som 

den som ger och upprätthåller liv. I denna mening är 

allt skapat liv beroende av Gud. För det andra är Gud 

närvarande på ett frälsande sätt i ordet och sakramenten 

samt i tron. Guds närvaro överallt är således inte 

en frälsande verksamhet. Den frälsande närvaron förverkligas 

endast där Gud på ett speciellt sätt har lovat 

förverkliga frälsningen. 

Därför att skapelsen är platsen för den helige Gudens 

närvaro, kan vi säga att också skapelsen är helig. 

Skapelsens helighet leder inte till panteism, till ett likställande 

av gud och natur, ty enligt den kristna uppfattningen 

fi nns Gud i allt skapat, men på samma 

gång också över, under och utanför den. Skapelsen 

återspeglar ändå sin Skapares helighet, varav följer att 

människan bör högakta det skapade och ta emot det 

som Guds gåva. Varje enskild skapad, i vilken Gud är 

närvarande, är samtidigt en gåva, där Skaparen ger sig

själv. Inget skapat fi nns till för sig själv utan för andra, 

således för att främja de andra skapade varelsernas liv 

och välmående. Solen och månen lyser inte för sig 

själva utan för att ge andra ljus, vattnet blir inte regn 

för sin egen skull utan för att upprätthålla livet för växterna, 

djuren och människorna, luften existerar inte för 

sin egen skull utan för växternas, djurens och människornas 

andning. 

Detsamma berör också människan som en skapad 

varelse. Hon har inte avsetts att söka sin egen fördel, 

utan för att bära omsorg om det övriga i skapelsen och 

för att betjäna dem. Om detta berättar den morallag 

som i skapelsen skrivits in i människans hjärta, den lag 

som uppmanar att göra för andra det som man hoppas 

att andra skulle göra för en själv. Skapelsen utgör 

således ett slags ”den utgivande kärlekens ordning”, 

där var och en skapad fi nns till för andra. Utgångspunkten 

är tanken att Gud använder sig av den skapade 

verkligheten, när han fungerar i enlighet med sitt 

eget väsen som den som skänker det goda. 

Enligt den bibliska uppfattningen har åt människan 

getts makten att härska över naturen, men hon har 

inte fått tillstånd att förstöra den eller missbruka den. 

Missbruk är just det att människan förhindrar det skapade 

att förverkliga sin uppgift som går ut på att upprätthålla 

livet och beskydda det. Just på detta sätt går 

det till när någon del av skapelsen förstörs: då förhindrar 

man den från att förverkliga sin uppgift att upprätthålla 

livet. Enligt Luthers uppfattning avsåg behärskandet 

av naturen det att människan förmådde känna 

till naturen och de krafter som där verkade samt förstå 

de behov de skapade hade och vara verksam i enlighet 

därmed. Ett sådant behärskande grundar sig då på 

att man känner de skapade varelsernas behov och 

främjar deras goda. 

35 

Det fi nns endast litet kvar av ett behärskande av naturen 

om man förstår det hela på detta sätt. Människan 

är benägen att täppa till sina öron och sitt förstånd för 

den kärlekens befallning som är inskriven i hjärtat och 

som riktar sig förutom mot människorna också mot allt 

övrigt skapat. Därför bör man förhålla sig till naturen 

med aktning och sträva efter att bruka den kunskap 

som berör den för att upprätthålla hela skapelsens liv 

och beskydda det. Detta kan t.ex. innebära att människan 

för jämvikten i naturen bör begränsa sin egen aktivitet 

och existens till förmån för allt det övriga levande. 

Gud som Frälsaren 

Enligt det kristna synsättet fi nns i sista hand syndafallet 

i bakgrunden till miljöproblemen. Till detta att vara 

människa hör en benägenhet till det onda, vilket leder 

till en snedvridning av relationen till Gud, till andra 

människor och till skapelsen. Synden är i dag också en 

”ekologisk synd”, som hindrar jordklotets liv från att 

blomstra och som förorsakar också människan lidande. 

Människans lott är att ångra sig, att göra bättring 

från sin synd och förlita sig på nådens budskap. Nådens 

verklighet fyller människan med tacksamhet och 

ger ny kraft att förändra livet mot en högaktande inställning 

till naturen. 

I kärnan av den kristna tron fi nns inkarnationens 

tanke: Gud blir människa i Jesus Kristus, kommer i 

människokroppen. Detta mysterium berättar om den 

kroppsliga och materiella verklighetens stora värde 

inom den kristna traditionen. Samma förmåga hos 

den materiella verkligheten att bära heliga ting syns i 

sakramenten, dvs. i dopet och i nattvarden, i vilka 

Guds Ord förenas med vattnet, brödet och vinet. Detta 

leder till att det blir viktigt att älska och högakta hela 

skapelsen, den materiella verkligheten.

Gud skänker sig själv på ett speciellt sätt genom 

att frälsa människan från det onda och från döden. 

Också detta förverkligas på två sätt. För det första förverkligas 

frälsningen, när Guds Ord, dvs. Jesus Kristus, 

blir en verklig människa, lever, lider och dör för människans 

skull och till sist besegrar döden. För det andra 

innebär frälsningen att han genom tron blir närvarande 

i människans hjärta och skänker henne personligen 

sig själv och sitt frälsande verk. Till frälsningen hör 

därför både det att man erkänner syndens realitet och 

att man griper tag om den gåva Guds nåd är. I dag 

syns syndens följder bl.a. i att skapelsen mår dåligt. 

I likhet med Bibelns, den gamla kyrkans och reformationens 

teologi bör frälsningen förstås som något 

som berör hela människan, till och med hela skapelsen. 

T.ex. enligt Paulus väntar hela skapelsen på att 

den skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen 

(Rom. 8:19–23). Människans fall tar sig bland annat 

uttryck i en lust att ställa sig själv på Guds plats. Detta 

inverkar begränsande på de övriga skapade varelsernas 

livsutrymme och möjligheter att förverkliga sina 

livsuppehållande uppgifter. Därför längtar hela skapelsen 

efter befrielse och frälsning. En sådan frälsningsuppfattning 

som berör hela verkligheten har också 

tydligt hört till den tidiga kyrkans betydande teologers 

tänkande. 

På grund av Kristi frälsningsverk kan den kristna 

fi nna hopp mitt ibland hotbilderna. Hon orkar möta 

livets stora utmaningar, till vilka hör också det att bära 

ansvar för jordklotets framtid. Delaktighet av nåden 

föder hos henne en tacksam kärlek till Guds bud och 

vilja att följa dem. En hållbar utgångspunkt för en sådan 

livsförändring och en kraft som sätter i rörelse är 

den nåd och kärlek som skänks i Kristus. Tack vare 

dem börjar den kristna även på skapelsen tillämpa 

36 

den uppmaning som är skriven i hjärtat: det som ni 

vill att andra skall göra för er, det skall ni också göra 

för dem. 

Hos Kristus samverkar hans gudomliga och mänskliga 

natur. Via dessa två skänker Gud frälsningen i Kristi 

person. Det centrala budskapet i Jesu mänskliga liv 

var hans förkunnelse om att Guds rike kommit nära. I 

Gudsriket förverkligas kärleken, rättvisan, freden och 

glädjen. Jesu budskap är ett gott budskap särskilt till 

alla fattiga och förtryckta. Frälsningen är verksam redan 

i detta liv så att den helar söndrade relationer 

mellan människorna och i deras relation till naturen. 

När man strävar efter att rättvisa och kärlek ska förverkligas 

i dagens värld, bör man beakta att klimatförändringen 

redan dramatiskt påverkar livet för världens 

fattigaste människor. Miljöproblemen fl ätas samman 

med frågor kring den globala rättvisan, eftersom fattigdomen 

driver människorna att utnyttja naturen på 

ohållbara sätt. Å andra sidan förvärrar klimatförändringen 

och de övriga miljöproblemen fattigdomsproblemet. 

Därför hör strävan efter mer rättvisa ekonomiska 

system till kampen mot klimatförändringen. 

Delaktighet i Guds utgivande kärlek dirigerar de kristna 

att mildra och avlägsna de fattigas nöd samt förhindra 

att naturen förstörs och så befrämja dess välmående. 

Den kristna kärleken till nästan tar sig bl.a. 

uttryck i att man vill avlägsna faktorer som åstadkommer 

och upprätthåller fattigdom, i att man vill dela 

med sig av det man har samt i att man nöjer sig med 

en måttfull konsumtion. 

Frälsningen omfattar alltså både en hinsides dimension 

och dess ”återspeglingseffekter” i den här 

världen. Arbetet för att bevara balansen i naturen är 

ur denna synvinkel en del av de kristna kyrkornas andliga 

liv. Klimatförändringen lyfter fram nutidens andlig-

het som en viktig delfaktor i omsorgen om de fattigaste 

människorna och naturen: atmosfären, vattnen, 

skogarna och djuren. De teologiska motiveringarna 

vävs samman med förnyelsen av livsstilen: det går inte 

att skilja tron och det praktiska livet från varandra. 

Gud som den Helige Ande 

Gud skänker sig själv också som Den som heliggör. 

Andens helgande arbete innebär att den hjälper människan 

att känna igen och ta emot de livsuppehållande 

och frälsande gåvor som Gud som Skaparen och Frälsaren 

har gett samt att bruka dem rätt. Det rätta bruket 

av gåvorna å sin sida förverkligas just då när gåvorna 

erkänns som givna av Gud och man via dem bär omsorg 

om de skapades materiella, psykiska och andliga 

behov. 

Enligt kyrkans tro skapar och upprätthåller Gud 

som den Helige Ande kyrkan, som till sitt väsen innebär 

gemenskap med Kristus och andra kristna. Den 

Helige Ande själv är den kärlek som förenar lemmarna 

i Kristi kropp med varandra. Också den natur som Gud 

har skapat är avsedd som en gemenskap, där alla 

fi nns till för varandra och för att skänka kärlek till varandra. 

Den faktor som förenar skapelsen och kyrkans 

väsen är således den utgivande kärleken. Genom det 

skapade skänker Gud livet åt de andra skapade och 

upprätthåller det. 

I kyrkan skänker Gud frälsningen och det eviga livet. 

Också detta sker genom förmedlingen av det skapa- 

37 

des verklighet, ordet, vattnet, brödet, vinet och de 

andra kristna. 

Mottagandet och bruket av Guds gåvor, som sker 

med hjälp av den Helige Ande, innebär att kyrkosamfundet 

och varje enskild kristen använder dem för 

främjandet och stärkandet både av det jordiska livet 

och det eviga livet. Med Andens hjälp förverkligar den 

kristna i skapandet den kärlekens lag som fi nns skriven 

i hjärtat: han ställer sig själv på en annan skapads 

plats och frågar vad han skulle önska att skulle göras 

mot honom, om han vore i samma situation. Ur denna 

synvinkel fi nns det ingen motsättning eller konfl ikt 

mellan att bära omsorg om skapelsen och människans 

längtan efter evigt liv. 

Den Helige Ande är Guds förnyande och uppmuntrande 

Ande. Han helgar allt med sin närvaro och 

gör därigenom av ändliga saker fönster mot Guds 

oändlighet. Anden verkar på ett särskilt sätt genom de 

heliga sakramentens förmedling, men samtidigt är 

han nödvändig för hela skapelsen på samma sätt som 

andningen är nödvändig. 

Den tro på den Treenige Guden som fi nns i kärnan 

för den kristna teologin förutsätter en jämvikt mellan 

Guds tre personer och deras verksamhet. Den kristnas 

liv som en del av skapelsen grundar sig på tron på 

Guds skapande, frälsande och helgande verk. På denna 

tro bygger också ett ekologiskt ansvarsfullt kristet 

tänkande och en kristen livsstil.

Tron och livsstilen 

Klimatförändringen och de övriga miljöproblemen utmanar 

de kristna samfunden att här i tiden söka en 

meningsfull tolkning av Bibeln och traditionen. För att 

möta det gamla kärnbudskapet på nytt behövs kraftiga 

liknelser och ordalydelser som får människan att 

söka en ny form av livsstil. Det är nödvändigt att på 

nytt och på nytt återkalla i minnet att Jesus, när han 

förkunnar Gudsriket, hos sina åhörare förutsatte en 

helhetsmässig sinnesförnyelse. 

1. Verklighetens kärna är Guds utgivande kärlek 

De ekologiska frågeställningarna leder fram till teologins 

kärnfrågor såsom frågan om gudsbilden. Ett exempel 

på en ekologiskt betydande teologisk uppfattning 

är tanken på Guds livsuppehållande närvaro i allt 

skapat. Detta var också en av Luthers centrala betoningar, 

men den senare lutherdomen har inte särskilt 

mycket dryftat dess betydelse och konsekvenser. Man 

kan säga att enligt Luthers verklighetsuppfattning är 

Guds djupaste väsen hans utgivande kärlek, och skapelsens 

ändamål är att ge uttryck för denna kärlek. 

Människans svar är tacksamhet, som leder till en kärleksfull 

livsstil. Det fi nns ekologisk potential inom den 

lutherska teologin, något som ännu inte på långt när 

har uttömts. 

2. Gud är närvarande i det han har skapat 

Klimatförändringen utmanar till att lyfta fram den traditionella 

men bortglömda gudsuppfattningen, enligt 

vilken Gud samtidigt är såväl närvarande som bortom 

det han skapat. Enligt den lutherska teologin är det 

möjligt att tänka sig att skapelsen är helig i det hänseendet 

att den är delaktig av sin Skapares helighet. 

Skapelsen uttrycker och förmedlar Guds godhet och 

38 

kärlek. Därför behöver människan inte skilt för sig helga 

skapelsen, utan hon kan låta den förverkliga sitt 

syftemål som förmedlare av Guds gåvor. Skapelsens 

helighet gör dock inte naturen till ett redskap för frälsningen. 

Ett sådant sätt att närma sig Guds mysterium betyder 

också att Gud är nära och ger människan hopp, 

ett hopp som hindrar henne från att förlamas inför 

utmaningarna. 

3. Tacksamhet 

Gud ger alla sina goda gåvor genom det skapades 

förmedling. Detta tar sig uttryck i att många fi nländare 

upplever naturen – skogarna, sjöarna, havet eller fjällandskapet 

– som också andligt viktig. Deras relation 

till naturen bygger på tacksamhet över Guds stora gåvor, 

en känsla av djup samhörighet med allt som existerar 

och kärlek till detta. En sådan kärlek är en stark 

drivkraft när man söker lösningar på klimatförändringen 

och andra miljöproblem. Att uppleva Guds närvaro 

i naturen motsvarar den kristna teologins uppfattningar. 

Till det andliga livet hör både att de kristna samlas 

till gudstjänst och inför de heliga sakramenten och att 

man stillar sig ute i naturen. Naturens helande kraft är 

en av Guds goda gåvor. Tacksamhet väcker människan 

till att högakta naturens egen jämvikt i hennes 

egna lösningar och prisa Skaparen för hans gåvor. 

4. Respekt 

Gud som är närvarande i skapelsen gör det skapade 

delaktigt av sin helighet. Människan förhåller sig till det 

heliga med känslor av högaktning, förundran och också 

fruktan. Till heligheten hör också att man på ett 

visst sätt lämnar den intakt – det är inte tillåtet att 

överskrida det heligas gränser på ett självsvåldigt sätt.

Att inse skapelsens värde begränsar människans snikna 

lust att på ett oskäligt sätt utnyttja naturen. En sådan 

attityd förändrar de nutida uppfattningarna om människans 

ställning som en del av naturen, tyglar människans 

naturliga snikenhet och riktar uppmärksamheten 

mot ett mera ansvarsfullt liv som en medlem av 

skapelsen. 

5. Måttfullhet 

En måttfull livsstil innebär en strävan att bruka Guds 

gåvor rätt. I dag betyder detta t.ex. att man gör livet 

enklare och betonar det väsentliga. Människan avstår 

från någonting gott för att få någonting bättre i stället 

– mera tid, utrymme, frid eller möjlighet att dela av sitt 

goda till de behövande. Så förstådd utgör den kristna 

tron en motkraft till den överdrivna konsumtionskulturen, 

som skadar människan och hela skapelsen. Den 

kristnes liv är en andlig kamp för en god och ansvarsfull 

livsstil, men det är ändå inget glädjelöst liv. Att kunna 

njuta av skapelsen hör också till det mänskliga livet. 

För att detta skall kunna vara möjligt, behövs en måttfull 

livsstil och etiska val när det gäller konsumtion. 

Stillhet och bön ger den etiska handlingen kraft och 

inriktning. 

Kyrkans profetiska uppgift 

Miljöhoten utmanar de kristna samfunden till en andlig 

förnyelse och till att återvända till de ursprungliga 

källorna och deras sätt att granska människans relation 

till naturen. På denna grund bör kyrkorna använda sin 

profetiska röst och kalla människorna till motstånd 

mot en ensidig konsumtionskultur. Till den kristna traditionen 

har alltid som ideal hört den enkla livsstilen: 

människan mår bättre, om hon inte hela tiden eftersträvar 

materiellt mer och mer i sitt liv. Den kristna tron 

39 

i Jesu fotspår kan erbjuda stoff för en nyorientering 

vad gäller livsstil, en hela livet omfattande sinnesförändring 

och kontinuerlig helgelsekamp. 

När kyrkan söker konkreta åtgärder som skyddar 

naturen, bör kyrkan stöda den vetenskapliga forskningens, 

de politiska beslutsfattarnas och övriga aktivas 

strävanden att inse naturens tillstånd och fi nna erforderliga 

åtgärder. 

Att vara profetisk och tala på ett trovärdigt sätt förutsätter 

att kyrkan förverkligar ekologisk ansvarsfullhet 

i sin egen verksamhet och beaktar de undersökningar 

som berör tillståndet i naturen. Samtidigt innebär en 

effektiv verksamhet ett ekumeniskt och också interreligiöst 

samarbete. Kyrkans förnyelse bör ske samtidigt 

på en dogmatisk, etisk och liturgisk nivå. I sitt 

gudstjänstliv som återverkar ända in på livet i vardagen 

ger kyrkorna det som de tror på en konkret form. I det 

fi nländska samhället är kyrkan en betydande påverkare. 

Till dess uppgift hör att höja sin röst för de fattigaste 

människornas och hela jordklotets framtid. 

Den kristna traditionen och kontakten med kyrkans 

sakramentala liv erbjuder djupa kraftkällor i kampen för 

jordklotets framtid. Ur traditionen stiger en stark betoning 

av ansvarskänsla fram: det är människans uppgift 

att bruka och i synnerhet i denna tid vårda sig om skapelsen. 

När skuldkänslorna tynger och syndens realitet 

gör sig starkt påmind, får människan ta till sig budskapet 

om Guds nåd och kravlösa kärlek. Kärleken är 

kanske den allra största i rörelsesättande kraften: Guds 

utgivande kärlek som tar människan i famn inom skapelsens 

ramar och väcker en vilja till genkärlek. Människan, 

som känner en djup samhörighet med allt skapat, 

vill bevara naturens mångfald och skönhet också 

till de kommande generationerna.

LITTERATUR 

Luthers Stora Katekes. Den evangelisk-lutherska kyrkans 

bekännelseskrifter, s. 325–423. 

SLEY-kirjat 1990. Jyväskylä. 

Meille annettu maa. Pohjoisen kirkon ympäristökirja. 

Red. Timo Helenius. Helsingfors: Edita 2007. 

Pyhän kosketus luonnossa. Johdatus kristilliseen ekoteologiaan. 

Red. Pauliina Kainulainen. 

Helsingfors: Kirjapaja 2007. 

Johdatus Lutherin teologiaan. 

Red. Pekka Kärkkäinen. 


Tuomo Mannermaa: Kaksi rakkautta. 

Johdatus Lutherin uskon maailmaan. 

Andra kompletterade upplagan 1995. STKJ 194. 

Helsingfors. 

Erwin Metzke: Jumala ja materia. 

Lutherin sakramenttiteologian maailmankatsomuksellinen merkitys. 

Övers. till fi nska: Anja och Heikki Kirjavainen. Pieksämäki: SLEY 1968. 

Juhani Veikkola: Yhdessä luomakunnan kanssa. Ekologinen tietoisuus 

haasteena kristilliselle jumalakuvalle ja ihmiskäsitykselle. 

Tammerfors: Kyrkans forskningscentral A 60, 1992. 

Ekologinen elämäntapa. Kristillisen uskon haaste ympäristövastuuseen. 

Red. Juhani Veikkola. Cenralen för kyrkans samhälleliga arbete. 


Larry Rasmussen (luthersk ekoteolog): 

Earth Community, Earth Ethics. 

Maryknoll: Orbis Books 1996. 

40 

FAKTARUTA: 

DEN ORTODOXA TEOLOGINS BIDRAG 

för den ortodoxa traditionen är det karakteristiskt 

att betona samhörigheten mellan den materiella 

och den andliga verkligheten 

som en skapad varelse är det människans uppgift 

att vara präst för skapelsen, dvs. den som ber för 

allt det skapade och uttrycker tack till Gud för det 

människans omåttliga strävan efter vinst är 

en ekologisk synd, ett splittrande av livet 

frälsningen innebär att skapelsens ursprungliga 

enhet mellan skapelsen, människan och Gud 

återställs 

i eukaristin, dvs. tacksägelsemåltiden 

(nattvarden), konkretiseras människans goda 

relation till skapelsen och materiens helighet 

askesen, dvs. den enkla livsstilen, klargör de 

materiella sakernas verkliga värde och lär 

att värdesätta de gåvor naturen skänker 

Som källa har använts Heikki Huttunen: Ihmisen luontosuhde 

ortodoksisessa traditiossa (Människans förhållande till naturen 

enligt den ortodoxa traditionen), återgett i verket Pyhän 

kosketus luonnossa.

3. Rekommendationer 

3.1. REKOMMENDATIONER FÖR FÖRSAMLINGARNA 

Rekommendationerna i ett nötskal 

Församlingarna rekommenderas att 

utan dröjsmål vidta åtgärder för att stävja 

klimatförändringen 

företa en energiöversikt samt ta i bruk kyrkans 

miljösystem, miljödiplomet. När man 

uppgör församlingens miljöprogram, vilket 

ingår i miljödiplomet, bör man fästa särskild 

uppmärksamhet vid den verksamhet som 

stävjar klimatförändringen samt vid miljöfostran. 

42 

helt och hållet övergå till att använda förnybar 

energi eller åtminstone utöka användningen 

av den i den energi man köper 

göra upp en trafi k- och transportutredning 

som täcker alla funktioner samt en uppdatering 

av resestadgan så att man där prioriterar 

användningen av allmänna kommunikationsmedel 

uppdatera anskaffningsdirektiven så att 

stävjandet av klimatförändringen och beaktandet 

av miljöeffekterna utgör ett kriterium 

i hela anskaffningsprocessen. Det ideal som 

gäller när en enskild människa söker en 

måttfull livsstil gäller också församlingarna. 

utveckla alla funktioner så att de utgör ett 

exempel för församlingsborna och det omgivande 

samhället. Församlingens miljöfostran 

och gudstjänstliv bör stöda församlings- 

bornas vilja att förbinda sig till en ekologisk 

livsstil och ge dem motivation att ändra sin 

livsstil i en mera måttfull riktning. Det rekommenderas 

att församlingarna uppgör en plan 

för miljöfostran.

Församlingarna rekommenderas att ta i bruk 

miljösystemet, miljödiplomet (se www.evl.fi /ymparistodiplomi 

eller Handbok för kyrkans miljödiplom 

2005, julkaisumyynti@evl.fi ). I samband med 

anskaffningen av miljödiplomet utför man en miljööversikt 

och uppgör församlingens miljöprogram. 

I miljöprogrammet bör man fästa speciell uppmärksamhet 

vid åtgärder som stävjar klimatförändringen 

samt miljöfostran. 

Att stävja klimatförändringen har i synnerhet att 

göra med följande av församlingens funktioner: 

A. Att spara energi 

Energiöversikt 

För att stävja klimatförändringen rekommenderas 

att församlingarna utför en energiöversikt. 

Översikten kan man låta utomstående experter uppgöra 

eller så kan man utföra den själv. 

Energiöversikten innebär att man systematiskt 

granskar fastigheternas VVS- och elfunktioner ur energieffektivitetens 

synvinkel. Översikten berör också eldrivna 

apparater i kök och kontorsutrymmen. Översikten 

tar fram en utredning och förslag till förbättringar, 

vilka utöver klimatsynpunkter kan ha en avsevärd ekonomisk 

betydelse. 

43 

Redan det att man ändrar de praktiska vanorna och 

genom sparåtgärder som är praktiskt taget gratis, kan 

man avsevärt minska energi- och vattenförbrukningen. 

Som ett resultat av översikten bör man av de föreslagna 

åtgärderna förverkliga åtminstone de sparåtgärder, 

vilkas återbetalningstid är 0–3 år. 

En särskild fråga utgör de gamla kyrkobyggnaderna, 

som i allmänhet är höga, dåligt isolerade och gammalmodiga 

vad gäller tekniken. Särskilt under den kalla vinterperioden 

förbrukar uppvärmningen av gamla kyrkor 

för en enda gudstjänst avsevärt med energi. Vad gäller 

dessa kyrkor borde församlingarna överväga att för midvintermånaderna 

fl ytta gudstjänsterna till församlingsgårdarna, 

om det fi nns lämpliga utrymmen nära kyrkorna. 

Att fl ytta gudstjänsterna är ofta en känslig fråga, 

som det lönar sig att överväga så att man också beaktar 

församlingens tradition och församlingsbornas vanor. 

Vid sidan av de gamla kyrkorna är de kylda förvaringsutrymmena 

för avlidna en specialkomponent. I 

översikten bör man utvärdera kylutrymmenas kondition 

och förnyelsebehovet. Som nedkylningsämne har 

man tidigare allmänt använt freon, vilket bör tas tillvara 

i samband med renoveringar och bytas till mindre 

farliga ämnen, som inte påverkar atmosfären och klimatet 

lika mycket. 

När man uppgör en energiöversikt, bör man höra 

de anställda och tillsammans med dem söka punkter 

där man kan göra inbesparingar. Man informerar också 

de anställda om översiktens resultat och man delar ut 

direktiv hur var och en för egen del kan minska på 

energi förbrukningen. Den årligen återkommande 

Energi besparingsveckan är ett bra sätt att öka såväl de 

anställdas som församlingsbornas energikunskaper. 

Man kan läsa mera om energiöversikten i kapitel 8 i 

Handbok för kyrkans miljödiplom.

Att använda förnybar energi 

Man kan minska energiförbrukningens miljöeffekter 

genom att övergå till att använda förnybar energi. Församlingarna 

rekommenderas att helt övergå till 

att använda förnybar energi. Förnybar energi är vattenkraft, 

trä i olika former och övrig biomassa, vindkraft, 

solvärme och solel, jordvärme samt biogas. På 

lång sikt kan jordklotets energiförsörjning baseras endast 

på förnybara energikällor. Dessa tar inte slut och 

de är relativt rena. Inte heller ökar de växthusfenomenet 

(förutsatt att man förbränner virke högst lika 

mycket som tillväxten). Visserligen kan också användningen 

av förnybara energikällor ha märkbara effekter 

på naturen. 

44 

Det Vikarsäl-energimärke (”Norppaenergia”) som 

Finlands naturskyddsförbund beviljar är det enda förekommande 

inom miljömärkningen i Finland. Märket 

beviljas enligt vissa kriterier för den el och fjärrvärme 

som produceras ur förnybara energikällor. Idén med 

märket är att uppmuntra kraftbolagen att utöka andelen 

förnybar energi. Så hör också till märkets förpliktelser 

att sträva efter att utveckla dessa energikällor. I 

allmänhet har bolagen prissatt den ekomärkta energin 

litet högre än normalt. Skillnaden är ändå inte stor och 

den förnybara energin kan på en del orter rentav bli 

fördelaktigare än den traditionella energin. 

B. Avfallshanteringen 

Enligt lagen för avfallshanteringen bör man i all verksamhet 

så långt som möjligt förhindra att avfall uppkommer 

samt sträva efter att minska avfallsmängden 

och dess skadlighet. Avfallsproducenterna har förpliktelse 

att känna till de ämnen de använder och det 

avfall som uppstår av dem samt ordna en sakenlig 

avfallsservice. Avfallet bör också så vitt möjligt tillgodogöras 

i första hand som material och i andra 

hand som energi. Förutom av lagen förpliktas församlingarna 

också av de kommunala bestämmelserna 

kring avfallsservicen. I praktiken regleras sorteringen 

av vilket nyttoavfall som insamlas och tas emot i kommunen. 

Församlingarna rekommenderas uppgöra en 

utredning gällande avfallsservicen. Utredningen 

lägger grunden för de målsättningar man ställer upp 

att förhindra uppkomsten av avfall och kunna återvinna 

avfallet. I utredningen går man igenom såväl 

församlingens fastigheter, kök, begravningsplatser och 

grönområden som kyrkor och lägergårdar.

Man bör informera personalen och dem som använder 

matsalarna om den plan för avfallsservicen 

som uppgjorts på basis av utredningen. Angående 

sorteringen av avfallet bör man göra upp direktiv skilt 

för varje fastighet. Dessa direktiv bör vara framsatta 

t.ex. vid kökens och matsalarnas avfallspunkter. Noggrannare 

direktiv angående uppgörande av utredning 

och plan kring avfallsservicen fi nns i kapitel 6 i Handbok 

för kyrkans miljödiplom. 

En speciell betydelse ur klimatförändringens synvinkel 

har en sakkunnig behandling av biologiskt avfall 

(matrester, förmultnande jordbruks- och trädgårdsavfall). 

Att sortera det biologiska avfallet är viktigt bl.a. 

därför att det avfall som ruttnar på avstjälpningsplatsen 

skapar metangas, som är en gas som ökar växthusfenomenet. 

Om det är möjligt att kompostera det 

biologiska avfallet per fastighet, minskar man samtidigt 

på avfallstransporterna. 

C. Skötseln av fastigheterna 

Med en god fastighetsskötsel kan man på ett betydande 

sätt minska byggnadernas förbrukning av värme 

och el. När det gäller att avvärja klimatförändringen 

är det väsentligt att minska energiförbrukningen och 

övergå till att använda förnybara energiformer. Också 

användningen av varmvatten förbrukar energi. Också 

ventilationen är en betydande förbrukare av värmeenergi 

och el. Till och med en tredjedel av byggnadens 

värmeenergi kan gå åt till ventilationen. 

Det skulle gälla att regelbundet följa med förbrukningen 

av el, värme och vatten, något som man kan 

ordna på olika sätt beroende på fastighetsmassan och 

den teknik som används. Vid uppföljningen skriver 

man t.ex. månadsvis upp förbrukningssiffrorna för fas- 

45 

tigheternas energi och vatten. För att uppgifterna skall 

vara jämförbara är det skäl att rapportera dem som 

specifi k förbrukning (kWh/kubikmeter och l/kubikmeter). 

För värmens del uppger man också förbrukningssiffrorna 

korrigerade med siffrorna för uppvärmningsbehovet, 

varvid växlingarna i väderleken elimineras. 

Med hjälp av uppgiften för uppvärmningsbehovet korrigerar 

man den förverkligade förbrukningen av uppvärmningsenergin 

för att man skall kunna jämföra förbrukningen 

gällande samma fastighet under olika månader 

eller år med den specifi ka förbrukningen i byggnader 

som fi nns i olika kommuner. 

Med hjälp av uppföljningsrapporterna kan den personal 

som ansvarar för fastighetsskötseln följa med 

förbrukningen av energi och vatten och vidta åtgärder, 

om förbrukningssiffrorna av någon orsak stiger och blir 

exceptionellt höga. Med hjälp av uppföljningen är det 

också möjligt att jämföra olika fastigheters förbrukningssiffror 

och planera korrigerande åtgärder. Uppföljningen 

är viktig när det gäller att hålla energikostnaderna 

under kontroll, men samtidigt kan man förhindra 

en onödig tillväxt av förbrukningen och på så sätt 

minska också miljöutsläppen. 

Ekologiskt byggande 

Enligt jorddispositions- och byggnadslagen bör allt 

byggande iaktta god byggandepraxis och grunda sig 

på principerna för hållbar utveckling. Ekologiskt byggande 

avser uppställande av miljömål som sträcker sig 

längre än byggnadsnormerna. De kan ha att göra med 

bl.a. inbesparing av energi, att tillgodogöra sig förnybar 

energi, byggnadens hållbarhet, minimering av avfallet 

och återvinning, naturenlighet vad gäller byggnadsmaterialet 

och dess hälsosamhet eller beaktande av 

minimiljön och utvecklandet av grönområden.

Den ekologiska aspekten bör beaktas också vid 

församlingarnas byggnadsprojekt. Så är t.ex. energiinbesparingstekniken 

handelsmässigt konkurrenskraftig 

och med en liten tilläggsfi nansiering kan man avsevärt 

minska på husets driftskostnader. Så kan ett 

ekologiskt byggande också vara ekonomiskt motiverat. 

Vid renoveringsprojekt och när man förnyar instrument- 

och maskinparken bör man prioritera de produkter 

som är mest energieffektiva och har det minsta 

utsläppet. Jordvärme, solpaneler, fl is- eller annan biovärme 

och tillvaratagande av utsläppsluften är metoder 

som får en ökande betydelse när det gäller att 

spara på miljön. 

Byggandet har stora miljöeffekter ännu årtionden 

senare bl.a. vad gäller kostnader för uppvärmning och 

övrig energi. Innan beslutet att bygga fattas bör man 

utreda de nuvarande byggnadernas driftskoeffi cient 

och möjligheten att höja den. En del utrymmen kan 

man också hyra. 

När man företar energirenoveringar i gamla byggnader, 

bör man också utgå från byggnadernas kulturhistoriska 

värden. Detta kan begränsa de metoder 

man har till förfogande att modernisera energitekniken. 

Det gäller i varje fall att utreda energiläckor och 

energiinbesparingsmöjligheter och detta sker genom 

att man gör upp en energiöversikt. 

När man planerar helt nya utrymmen eller när 

man t.ex. förnyar belysningssystem, borde man av 

planeringen av elsystemet kräva en hög nivå av energiinbesparing. 

En s.k. intelligent styrning av belysningen 

inbesparar som mest t.o.m. 70 % energi och erbjuder 

samtidigt den bästa driftsbekvämligheten. I intelligent 

belysningsstyrning tar man automatiskt i beaktande 

t.ex. dagsljusets inverkan och lamporna slocknar av sig 

själva, när de inte behövs. Vad gäller den belysning 

46 

som redan fi nns inomhus och utomhus, är det möjligt 

att spara el genom att övergå till mera energieffektiva 

lampor, genom att minska onödig universalbelysning 

och genom att öka punktbelysningen. 

Läger- och kurscentraler samt sommarhemmen 

Verksamheten vid lägergårdar, kurscentraler och sommarhem 

påverkar på många sätt naturens tillstånd. 

Ofta ligger centralerna nära strändernas vatten och 

mitt i värdefulla områden i naturtillstånd. Lägergårdarna 

fungerar som exempel på miljöfostran – på gott 

och ont. Det är viktigt att göra upp en miljöutredning 

också över dessa ställen. Hur man gör upp en sådan 

utredning kan man läsa om i kapitel 12 i Handbok för 

kyrkans miljödiplom. 

På basis av miljöutredningen skriver man ett miljöprogram 

för lägergården/kurscentralen/sommarhemmet. 

Där uppställer man målen för att avlägsna 

förefi ntliga miljöproblem och föreslår redskap och 

tidtabeller för när förbättringarna skall göras. När det 

gäller att stävja klimatförändringen bör man speciellt 

fästa uppmärksamhet vid lägergårdarnas energihushållning. 

Om läger- eller kursgården befi nner sig i glesbygden 

är det svårt att ordna avfallshanteringen lika effektivt 

som ett tättbebyggt områdes dito för centraliserad 

avfallstransportering. Därför bör man fästa särskild 

uppmärksamhet vid att förhindra att avfall uppkommer. 

Detta innebär bl.a. att man minimerar 

användningen av engångskärl, förpackningar, plast 

och övrigt onedbrytbart material. Det är rekommendabelt 

att kompostera det biologiska avfall som kommer 

från kök och matservering i en för detta speciellt 

anskaffad värmekompostanläggning.

Gravgårdarna 

Skötseln av begravningsplatser och grönområden har 

stora effekter på miljön, vilka bör utredas. Om församlingen 

har ett krematorium, bör man också utreda 

dess utsläpp och möjligheterna att minska dem. Enligt 

miljöskyddsförordningen bör man ha miljötillstånd för 

krematorieverksamhet. 

På basis av utredningen gör man upp eller uppdaterar 

man skötseldirektiven för begravningsplatser och 

grönområden (eller de delar av direktiven som berör 

miljön). Målet är att utveckla skötseln av begravningsplatser 

och grönområden så att den blir mera naturenlig, 

trygga bevarandet av värdefulla naturdrag och minimera 

de skadliga miljöpåverkningarna. Noggrannare direktiv 

fi nns i kapitel 11 i Handbok för kyrkans miljödiplom. 

Ur klimatförändringens synvinkel lönar det sig att 

fästa uppmärksamhet också vid arbetsmaskinernas 

47 

energihushållning samt vid komposteringen av biobaserat 

avfall. Förmultnande trädgårdsavfall kan man 

kompostera själv eller föra till det komposteringsområde 

kommunen anvisat. 

Konditionen hos och kvaliteten på de redskap man 

har för skötseln påverkar direkt miljöutsläppen. Arbetsmaskiner 

med lågt utsläpp är bl.a. eldrivna eller mekaniska 

maskiner. Också katalysatorer eller motsvarande 

reningsanläggningar för avgaserna minskar mängden 

av skadliga utsläpp. Man bör följa upp utsläppen från 

fordon, grävmaskiner och lastmaskiner, traktorer, sopmaskiner, 

gräsklippare och mindre maskiner och man 

bör se till att dessa är i skick. Som bränslen och smörjmedel 

och motoroljor bör man använda de ur miljöns 

synvinkel bästa kvaliteterna. När det gäller arbetsmaskiner 

bör man använda svavelfritt bränsle alltid när 

detta är möjligt. I bensindrivna gräsklippare och i övriga 

små maskiner rekommenderas att man använder 

bränslen för små maskiner. 

Bevattningen av begravningsplatser och grönområden 

förbrukar mycket vatten. Om det inte fi nns egen 

brunn på begravningsplatserna, använder man vattenledningsvatten 

och rengöringen av det förbrukar energi 

och rengöringskemikalier. Man bör fästa uppmärksamhet 

vid behovet av bevattning och sträva efter att använda 

växter som kräver mindre vatten och göra upp 

en plan över trädgårdsområdet. 

D. Trafi ken 

Utöver sina många positiva effekter uppvisar trafi ken 

betydande miljöskador såsom utsläppen av avgaser 

samt energiförbrukningen. Särskilt den ständiga tillväxten 

inom bil- och fl ygtrafi ken får klimatförändringen att 

accelerera.

Församlingarna rekommenderas uppgöra en 

trafi k- och transportutredning över församlingens 

funktioner. 

Målet för den utredningen är att kartlägga huruvida 

trafi kbehoven har tillgodosetts ur miljöns och övriga 

funktioners synvinkel på bästa möjliga sätt eller huruvida 

man kunde effektivera trafi ken och transporterna 

eller öka andelen ur miljöns synvinkel förmånliga 

transportformer. 

Närmare direktiv för uppgörandet av en trafi kutredning 

ges i kapitel 14 i Handbok för kyrkans miljödiplom. 

På basis av utredningen uppgörs en verksamhetsplan, 

till vilken man väljer ut konkreta punkter för utveckling. 

Samtidigt bör man revidera församlingens 

resestadga. 

Fordon 

När man anskaffar bilar och arbetsmaskiner, bör man ta 

miljöegenskaperna som ett viktigt valkriterium. Det innebär 

att man fäster uppmärksamhet i synnerhet vid fordonens 

bränsleförbrukning, avgasernas reningsteknik 

och låga utsläppsnivåer samt vid rätt storleksklass och 

motoreffekt i förhållande till fordonets användning. 

Man bör regelbundet följa upp bränsleförbrukningen 

och hålla förbrukningen på en skälig nivå. En regelbunden 

service hjälper att hålla fordonet i skick och 

förlänger dess användningstid. Energieffekten hos ett 

fordon som är i gott skick är också bättre. 

Utbildning i ekonomiskt körsätt 

Med ett ekonomiskt (sparsamt) körsätt kan man 

märkbart påverka bränsleförbrukningen och via detta 

miljöutsläppen. I synnerhet i stadskörning har detta en 

stor betydelse. Ett så jämnt körsätt som möjligt, und- 

48 

vikande av onödiga accelerationer och inbromsningar, 

förutseende när det gäller trafi ken, planering av trafi krutterna 

och samordnande av resor för uträttande av 

ärenden, avlägsnande av extra last ur bilen och vintertid 

förvärmning av motorn med blockvärmare är exempel 

på faktorer som på ett avgörande sätt påverkar 

bränsleförbrukningen. 

De fl esta bilskolor arrangerar nuförtiden utbildning 

i ekonomiskt körsätt. Församlingen kan beställa en 

sådan kurs i synnerhet till de anställda som för sitt arbetes 

skull måste köra bil ofta. 

Kompiskörning och samtransporter 

Genom planering av trafi krutterna, tidtabellerna och 

transporterna kan man minimera behovet av att färdas.

Kompiskörningar som man kommer överens om i förväg 

och en minskning av antalet tillfällen minskar på 

ett väsentligt sätt mängden av totala körkilometrar. Det 

lönar sig att i fråga om arbetsplatsmöten och rådplägningar 

alltid ställa frågan: Vems bil tar vi i dag? 

Till läger och mål för exkursioner gäller det att alltid 

ordna gemensam transport. Många trafi kanter har nuförtiden 

kvalitets- och miljöcertifi kat. Sådana trafi kanter 

lönar det sig att gynna. 

Ökande av den lätta trafi ken och 

kollektivtrafi ken 

Att promenera och cykla hör till de mest rekommendabla 

färdmedlen såväl ur miljöns synvinkel som när 

det gäller den resandes hälsa. Under en bråd arbetsdag 

räcker promenadtakten till endast för korta färder, 

men cykling är i synnerhet i städerna på sträckor om 

några kilometer i praktiken ett lika snabbt sätt att färdas 

som bilen. 

Församlingen kan göra det lättare för de anställda 

att fl ytta från ratten till cykelsadeln genom att anordna 

goda förvaringsutrymmen för cyklarna och dusch- och 

klädbytesutrymmen för cyklisterna. För de anställdas 

bruk kan man anskaffa gemensamma cyklar för att 

utföra olika ärenden. Församlingen kan delta i händelsen 

Bilfri dag (22.9.) och liknande kampanjer för att 

främja den lätta trafi ken. 

Arbetsgivaren kan skaffa de anställda säsongkort till 

bussar eller övrig kollektivtrafi k, med vilka de kan företa 

de resor som skall göras under arbetstid. När man anordnar 

möten och rådplägningar bör man fästa uppmärksamhet 

vid hur lätt platsen är tillgänglig med kollektiva 

trafi kmedel. 

49 

E. Anskaffningar och 

placeringsverksamhet 

Klimatförändringen och de begränsade naturtillgångarna 

kräver en förändring av konsumtionskulturen 

också i församlingarna. Varje församling bör göra upp 

en anskaffningsplan, vilket förutsätter beaktande av 

miljö- och klimatskyddsfaktorer vid alla anskaffningar. 

Att ta klimat- och miljöeffekterna som ett betydande 

urvalskriterium när man gör offertförfrågan på service, 

produkter och entreprenader, förutsätter att de som 

ansvarar för anskaffningarna får en tillräcklig miljö- och 

kvalitetsinformation om dessa. 

Vid anskaffningen av många produkter är det möjligt 

att ta kriterier för energi- och miljömärken till hjälp. 

Den miljöbelastning som förorsakas av livsmedlen kan 

man minska genom att anskaffa varor som producerats 

på nära håll och genom att utöka den vegetariska 

födans andel i dieten. 

Genom placeringsverksamheten är det möjligt för 

församlingarna att t.ex. stöda företag som satsar på 

miljöteknologi, återvinning eller förnybar energi. Man 

kan läsa mera om miljövänliga anskaffningar och etisk 

placeringsverksamhet i kapitel 4 i Handbok för kyrkans 

miljödiplom samt i de direktiv som Kyrkostyrelsen har 

gett för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands ansvarsfulla 

placeringsverksamhet (www.evl.fi /vastuullisen_%20sijoittamisen_%20ohjeet2007.pdf). 

F. Miljöfostran och gudstjänstlivet 

Församlingen bör med sitt eget exempel och genom 

sin verksamhet befrämja att de miljövänliga attityderna 

växer. Församlingens miljöfostran bör stöda församlingsbornas 

förbundenhet med en ekologisk livs-

stil och erbjuda dem kraftkällor till förändringar i livsstilen, 

vilka springer fram ur den kristna traditionen. 

Bäst förverkligas församlingens miljöfostran via genomslagsprincipen 

i all församlingsverksamhet. På ett 

naturligt sätt ansluter den sig till fostringsarbetet bland 

församlingens yngre medlemmar, ungdomsarbetet och 

skriftskolundervisningen. Den kan vara ett tema också 

för bibelstudiekretsar eller vid andra diskussionsaftnar. 

Till stöd för församlingens anställda är det bra att 

uppgöra en plan för miljöfostran som täcker alla arbetsformer, 

en plan där det fi nns konkreta exempel. 

För att de anställda skall kunna ta miljö- och klimatsynpunkter 

allvarligt i beaktande, bör man för dem 

anordna utbildning i miljöfrågor. 

Församlingens anställda kan ha en viktig roll som 

brobyggare i miljöstrider som delar upp invånarna i 

olika läger. De församlingsanställda eller arbetsformerna 

kan också lyfta fram synvinklar och värden som 

annars blivit mindre beaktade. Ett ställningstagande 

har en inverkan också i det fall att församlingen som 

samfund inte kan förbinda sig till någon av parterna i 

konfl ikten. Då kan församlingen vara förenande eller 

förlikande part – eller enskilda församlingsrepresentanter 

kan delta i verksamheten. 

Gudstjänstboken förutsätter att församlingen fi rar 

Skapelsens söndag under en söndag i maj-oktober. 

På våren kan man ordna välsignelse av sådden, på 

hösten ansluter sig tacket för skörden på ett naturligt 

sätt till skapelsetemat. Utöver fi randet av Skapelsens 

söndag bör miljö- och klimatfrågan också annars tas 

upp i församlingens årliga gudstjänstliv. Tacksamheten 

för och oron över skapelsen kan synas i gudstjänstens 

predikan, i psalmerna och i förbönerna. Gudstjänsterna 

ute i naturen eller skogskyrkorna är ett bra sätt 

att erfara Guds närvaro. 

50 

G. Miljöindikatorer 

Församlingens klimat- och miljöeffekter borde man 

kunna följa upp årligen och rapportera om dem i samband 

med årsberättelserna. Alla miljöeffekter är det 

inte möjligt att räkna i antal och föra statistik över, men 

uppföljningen av vissa miljöeffekter kan lyckas med 

siffror man tar fram ur statistiken. 

Miljöindikatorerna kan t.ex. vara den specifi ka förbrukningen 

av fastigheternas el, värme och vatten, 

arbets resornas mängd i kilometrar per anställd eller 

mängden avfall som förs till avstjälpningsplatsen. Väsentligt 

är att indikatorerna kopplas samman med en 

tydlig målsättning, t.ex. ”man strävar efter att minska 

värmeenergins specifi ka förbrukning med 1 % per år”. 

Då är det lätt att följa med huruvida målsättningen har 

uppfyllts och dryfta orsaker ifall målsättningen inte har 

uppnåtts. 

KÄLLOR: 

Handbok för kyrkans miljödiplom 2005: 

www.evl.fi /ymparistodiplomi 

Direktiv gällande Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands 

ansvarsfulla placeringsverksamhet: 

www.evl.fi /vastuullisen_%20sijoittamisen_%20ohjeet2007.pdf

3.2. REKOMMENDATIONER FÖR KYRKANS MEDLEMMAR 


bedöm och förändra din livsstil så att 

den blir mera måttfull. Klarlägg dina 

möjligheter att påverka stävjandet av 


håll ett familjesamråd (eller motsvarande), 

där ni kommer överens om förändringar 

i er livsstil 

be och bli stilla: det ger kraft och inriktning 

för en förändring av livsstil 

njut av naturen och dess under 

håll vilodagen helig. Sök annat innehåll 

för den än konsumtion. 

påverka i din församling, på din ort och 

din riksdagsledamot 

Hushållen i hemmen uppvisar en stor variation gällande 

utsläpp av växthusgaser. Utsläppen påverkas av 

många faktorer, bl.a. livsstil, boendeform, boplats och 

livssituation. Det är lättare att minska stora utsläpp än 

små. Måttfullhet hör till den kristnes livsstil. 

Kyrkans medlemmar rekommenderas att bedöma 

och förändra sin egen livsstil så att den blir 

mer måttfull samt att utreda sina möjligheter att 

påverka stävjandet av klimatförändringen. Här 

hjälper t.ex. den kortfattade lista som plockats samman 

här. Denna lista är naturligt nog inte fullständig. 

Stävjandet av klimatförändringen är en så viktig sak att 

kyrkan vill vara med och för sina medlemmar visa på 

konkreta sätt att fungera, även om kyrkan inte vad gäl- 

52 

ler de praktiska åtgärderna har annan kunskap än den 

som experterna på klimatförändring ger. Det är fråga 

om en likadan sak som förr i tiden under upplysningen, 

när prästerna i sina predikningar gav råd i hur odla 

potatis. Som en aktiv part är kyrkan med om att försvara 

människans och den övriga skapelsens villkor 

för ett gott liv. 

Det lönar sig för hela familjen att komma samman 

och gå igenom rekommendationerna och komma 

överens om de förändringar i livsstilen familjen vill 

göra. Detsamma kan också ensamboende eller boende 

i andra samfund göra. 

Stillhet och bön ger kraft och riktning åt den etiska 

verksamheten. Fastetiderna som föregår jul och påsk 

utgör en god möjlighet att pröva på ett enklare och 

mera måttfullt sätt att leva. Också det att man håller 

vilodagen helig sparar på miljön, om detta minskar på 

en onödig konsumtion. 

Utsläppen från hushållen i hemmen är betydande 

källor till växthusgaserna. Därför har de egna lösningarna 

betydelse. De människor som har ändrat sin livsstil 

i en mer måttfull riktning för klimatets och miljöns 

skull är ett uppmuntrande exempel på vad vi kan 

göra. När det egna boet är i bättre skick, kan man 

kräva detsamma av sin församling, sin kommun, sin 

kyrka, sitt land och EU.

Med hjälp av följande lista kan du gå igenom din 

familjs eller din egen livsstil: 

Sök en mera måttfull livsstil 

Måttfullheten är en traditionell kristen dygd. Delaktighet 

i Guds utgivande kärlek inriktar den kristna 

på att lindra och avlägsna de fattigas nöd samt att 

förhindra att naturen går under samt befrämja dess 

välmående. Den kristna kärleken till nästan tar sig 

uttryck bl.a. i strävan att avlägsna faktorer som 

åstadkommer och upprätthåller fattigdom, i en vilja 

att dela med sig av det som man har samt i att nöja 

sig med en måttfull konsumtion. 

Tänk över hur du och din familj kan njuta av Guds 

goda gåvor och förverkliga en måttfull livsstil. 

Stillhet och bön är ekogärningar. De ger kraft och 

riktning åt den etiska verksamheten. Att söka sig till 

stillhet smutsar inte ner och inte heller tär det på 

naturtillgångarna. Bönen är Guds immateriella gåva 

till människan. 

Tänk över hur ni kunde leva under fastetiden. De 

fastetider som föregår julen och påsken är en god 

möjlighet att söka och pröva på en enklare och 

mera måttfull livsstil. 

Håll vilodagen helig 

Tänk över hur du och din familj kunde tillbringa 

vilodagen. Att hålla vilodagen helig sparar på miljön 

och minskar uppkomsten av växthusgaser. 

I stället för en onödig konsumtion kan man använda 

söndagen på många andra sätt: genom att 

delta i högmässan, röra sig i naturen eller i staden, 

läsa, träffa familjen och vänner, besöka konserter 

och andra tillfällen. 

53 

Spara energi när du rör dig 

Tänk över ditt eget och din familjs sätt att röra sig. 

Rör du dig med egen bil, med kollektiva trafi kmedel, 

med cykel eller till fots? Många faktorer inverkar 

på valmöjligheten: 

− Bor du i staden, i en förort, på landet eller långt 

borta från allfartsvägarna? 

− Står kollektivtrafi k till buds, kan du promenera 

eller cykla en del eller hela vägen? 

− Har du små barn, vad har de som hobbyer? Kan 

man samåka till dessa hobbytillfällen eller kan man 

använda kollektivtrafi ken? 

− Hurudan är din kondition, din hälsa och dina 

möjligheter att röra dig med hjälp av din egen 

kropp? 

− Behöver du bil för att kunna utöva ditt yrke? 

− Gör nyttomotion till en vana, cykla eller promenera 

såvitt du har möjlighet alla kortare sträckor då 

du ska utföra ärenden. 

Om du köper en bil, båt eller annat kommunikationsmedel, 

tänk över huruvida dess bränsleförbrukning 

är skälig i förhållande till andra alternativ. 

Välj ett alternativ som åstadkommer låga utsläpp. 

Flyget är världens snabbaste ökande förorsakare av 

koldioxidutsläpp. Det lönar sig att prioritera att åka 

med tåg som alternativ till fl yget. Om du ändå bedömer 

en fl ygresa vara nödvändig, överväg då en 

kompensation av de koldioxidutsläpp du gett upphov 

till. Det fi nns organisationer som räknar ut 

mängden av dina utsläpp och du kan investera 

pengar på förnybar energi, effektiv energianvändning 

eller skogsvårdsåtgärder, som sparar in motsvarande 

mängd utsläpp.

Prioritera energisparande uppvärmning och uppvärmningsanläggningar 

samt spara på vatten 

Energiförbrukningen i hushållen i hemmen kan indelas 

i medelbar och i direkt förbrukning. Till den 

direkta förbrukningen räknas t.ex. uppvärmningen 

av bostäder, bränsleförbrukning i bilarna och varmvattenanvändningen. 

Till den medelbara energiförbrukningen 

räknas den förbrukning som förorsakats 

av hela produktionskedjan för inköpta varor och 

tjänster. Den statistikförs ofta som den energi industrin 

förbrukat. Ändå utgör industrin ingen särskild 

del, utan i slutändan är dess produktion sammankopplad 

med den privata förbrukningen. Andelen 

direkt förbrukning av hemmets energiförbrukning 

är ca 40 % och den medelbara ca 60 %. 

Den största delen av energiströmmarna sker således 

”i det fördolda” ur den privata konsumentens 

synvinkel, men man kan ändå påverka dem med 

egna konsumtionsvanor och -val, t.ex. genom att 

välja hållbara produkter som tillverkats så nära konsumenten 

som möjligt och genom att se vilka produkter 

som är energimärkta. 

Det lättaste sättet att påverka hemmets direkta 

energi förbrukning är att välja energieffektiva och 

hållbara anläggningar och undvika att skaffa onödiga 

produkter. Energiförbrukningen t.ex. hos kylmaskiner 

har på 25 år minskat med rentav en 

tredje del. 

Eluppvärmningen är en ineffektiv uppvärmningsform, 

som förorsakar stora utsläpp. Det lönar sig 

att överväga att avstå från den om man har möjlighet 

och välja en lösning som sparar in på energin, 

t.ex. luftvärmepumpar eller jordvärme, när 

man gör nyanskaffningar. 

54 

Släck apparater som förbrukar el och använd 

energisparlampor 

Kolla upp temperaturen i bostadsrummen och i 

ditt arbetsrum och ställ in den på högst 21–22 

grader. 

Anläggningar och lampor som blivit på utan att 

användas, liksom elanläggningar i vänteläge förbrukar 

energi i onödan. 

Glödlampor förbrukar mångfaldigt energi i jämförelse 

med energisparlampor eller LED-lampor 

med ännu lägre elförbrukning. Byt alltså lamporna 

i ditt hem! 

När du köper nya elanläggningar, välj då sådana 

som har den minsta förbrukningen med energimärket 

A.

Sortera och återvinn 

Sortera och återvinn avfall så mycket som din egen 

kommun och/eller bostadsbolagets service medger. 

Om möjligheterna är bristfälliga, försök påverka 

så att de blir bättre. 

Ett ännu bättre sätt är att förhindra att avfall uppkommer, 

därför att de fl esta produkter vi köper förorsakar 

utsläpp av växthusgaser i produktions- och 

distributionsskedet. 

Samla och återvinn eller kompostera biologiskt avfall. 

Avstjälpningsplatserna förorsakar ca 3 % av 

EU:s utsläpp av växthusgaser i metanform, vilken 

uppkommer av biomassan som bryts ner. Genom 

återvinning av bioavfallet eller kompostering i din 

trädgård kan du hjälpa till att avlägsna detta problem. 

Prioritera produkter från växtriket i din diet 

Prioritera växtrikets produkter, på nära håll och naturenligt 

odlad föda. Om du intar blandad föda, 

kan du gynna traditionell s.k. Medelhavsdiet, där 

köttprodukterna mera tjänar som krydda än utgör 

huvudsaklig föda. Genom att minska på köttintaget 

sker en stor insats för stävjandet av klimatförändringen. 

Redan en moderat vegetarisk livsstil innebär 

i världsperspektiv en hållbar diet. 

Under fastetiden kan du pröva på en köttfri diet. 

Du kan gå igenom dina möjligheter att minska utsläppet 

av växthusgaser t.ex. med hjälp av nedanstående 

EU-uträknare: www.mycarbonfootprint.eu/fi / 

carboncalculator1.asp 

55 

KÄLLOR: 

Största delen av de tips som ovan presenterats härstammar från 

sidorna 

www.ec.europa.eu/environment/climat/campaign/walk_fi .htm. 

Andra källor är bl.a.: 

www.sll.fi /luontojaymparisto/energiajailmastonmuutos/ukk2007 

www.motiva.fi (servicecenter för energibesparing) 

Wikipedia 

www.martat.fi /neuvonta/ymparisto/ilmasta_iloa 

Handbok för kyrkans miljödiplom 2005: 

www.evl.fi /ymparistodiplomi

3.3. REKOMMENDATIONER FÖR KYRKANS FÖRVALTNING 



Kyrkostyrelsens miljöprogram utvidgas till att 

omfatta hela centralförvaltningen 

resestadgan och anskaffningsstadgan uppdateras 

enligt de behov klimatförändringens 

stävjande och övriga miljöfaktorer har och 

utvidgas till att täcka hela centralförvaltningen 

inom Kyrkostyrelsen handhar man på ett 

koordinerat sätt projekt som ansluter sig till 

klimatet och miljön. Via genomslagsprincipen 

ingår dessa i alla enheters verksamhet. 

handboken för kyrkans miljödiplom uppdateras 

till att vara i överensstämmelse med 

kyrkans klimatprogram 


Kyrkostyrelsens miljöprogram utvidgas till att täcka 

alla centralförvaltningens funktionärer. 

Resestadgan för kyrkans centralförvaltning utvidgas 

till att täcka alla dem som är verksamma inom centralförvaltningen 

och uppdateras så att den tydligare 

än förut beaktar miljö- och klimataspekterna 

och gynnar användningen av allmänna kommunikationsmedel. 

Kyrkans centralförvaltnings stadga för anskaffningar 

uppdateras så att den tydligare än förut förutsätter 

57 

Kyrkomötet 

de åtgärder som föreslagits i klimatprogrammet 

intas med tillräckliga resurser i Kyrkans 

centralfonds budget 

Domkapitlen 

i domkapitlen företar man en miljööversikt och 

uppgör ett miljöprogram 

i stiften grundar man en miljöarbetsgrupp, om 

en sådan inte redan fi nns. Miljöarbetsgruppens 

uppgift är att stöda församlingarna i verksamheten 

att stävja klimatförändringen samt främja 

församlingarnas projekt med miljödiplomet 

vid biskopsvisitationerna tar man fram församlingarnas 

åtgärder för stävjandet av klimatförändringen 

beaktandet av miljö- och klimataspekter i samband 

med anskaffningarna. Klimat- och miljöeffekterna 

tas som ett urvalskriterium, när man inbegär offerter 

på service och anskaffningar. Man kollar upp 

att anskaffningsstadgan täcker hela centralförvaltningen. 

Sammanträden och rådplägningar som har med 

centralförvaltningen att göra förverkligas som fjärröverläggningar 

så att man använder sig av informationsteknik 

när detta är motiverat. Man prioriterar

anskaffningen av nödvändig teknik inom kyrkans 

strategi för kunskapsförvaltningen. 

De olika enheterna inom Kyrkostyrelsen fäster särskild 

uppmärksamhet vid klimat- och miljöfrågor 

när de övervakar församlingarna och ger dem direktiv 

t.ex. i byggnads- och jorddispositionsfrågor. 

Kyrkostyrelsen uppgör åt församlingarna direktiv 

som har med nybyggnation samt reparation och 

grundförbättringsarbeten att göra, i vilka en synvinkel 

är stävjandet av klimatförändringen samt anpassningen 

till klimatförändringen. 

Vad gäller placeringsverksamheten bör man tillämpa 

kyrkans direktiv för ansvarsfullt placerande, 

vilka innehåller beaktandet av miljöfrågorna. 

Koordineringen av klimat- och miljöfrågorna i 

Kyrko styrelsens olika funktioner bör ges tillräckliga 

resurser (ansvarsfrågor, arbetstid osv.). 

Kyrkostyrelsens verksamhetsavdelning tar med 

miljöfostran i tillämpliga delar i enheternas grunduppgift. 

Enheten för gudstjänstliv och musik producerar 

fortsättningsvis gudstjänstmaterial till församlingarna 

som har med skapelsen, miljö- och klimatfrågorna 

att göra (Skapelsens söndag, Böndag för 

freden m.m.). 

Kyrkans forskningscentral främjar och stöder forskning 

som ansluter sig till ekoteologin samt klimat- 

och miljöeffekterna i kyrkans verksamhet. 

Kyrkans informationscentral uppgör en kommunikationsplan 

som främjar klimatprogrammet. 

Kyrkostyrelsen följer med och deltar i den diskussion 

som förs kring klimat- och miljöförändringen. 

Kyrkans utbildningscentral tar med klimat- och 

övriga miljöfrågor som en del av sin utbildningsverksamhet. 

58 

Till uppgifterna för de olika utbildningsområdenas 

uppföljningsgrupper lägger man befrämjandet av 

klimat- och övrig miljöfostran i samarbete med de 

läroinrättningar som ger utbildning till tjänster inom 

kyrkan. 

Handboken för kyrkans miljödiplom uppdateras i 

enlighet med kyrkans klimatprogram. 

Till församlingarnas och församlingsmedlemmarnas 

förfogande uppgör man mätare som räknar ut 

miljö- och klimatförändringens effekter t.ex. som 

en tillämpning som ansluter sig till evl.fi -tjänsten 

på nätet.

Kyrkomötet 

Kyrkans klimatprogram antecknas kyrkomötet för 

kännedom. De åtgärder som föreslås i klimatprogrammet 

ges tillräckliga resurser i Kyrkans centralfonds 

budget. 

Kyrkomötets verksamhet tas med i det klimatprogram 

för centralförvaltningen som Kyrkostyrelsen 

har uppgjort. De direktiv som har getts om resor 

och sammanträden berör också kyrkomötets verksamhet. 

Biskopsmötet 

Kyrkans klimatprogram antecknas av biskopsmötet 

för kännedom. 

Biskopsmötets verksamhet fi nns med i det klimatprogram 

för centralförvaltningen, vilket har uppgjorts 

av Kyrkostyrelsen. 

Domkapitlen 

I domkapitlen utför man en miljööversikt och upp- 

För kyrkans service- och missionsorganisationer 

samt för Kyrkans Utlandshjälp (KUH) rekommenderar 

man uppgörandet av ett miljöprogram eller 

vid behov en uppgradering av det program som 

redan fi nns. I programmet borde man beakta stävjandet 

av klimatförändringen både i arbetet i hemlandet 

och utomlands och att hjälpa dem som 

redan nu lider av klimatförändringen. 

59 

gör ett miljöprogram, där man särskilt beaktar stävjandet 

av klimatförändringen. 

Man intar som ett ordinarie inslag i stiftets utbildnings- 

och utvecklingsverksamhet stödandet och 

befrämjandet av församlingarnas miljöfostran. 

Domkapitlet rekommenderar församlingarna att 

anskaffa kyrkans miljödiplom och stöder församlingarna 

med sakkunnighjälp vid anskaffningar. 

I alla stift inrättar man en miljöarbetsgrupp, som i 

egenskap av sakkunnig arbetsgrupp följer upp och 

utvecklar verksamhet som ansluter sig till miljö- 

och klimatfrågor (i de fl esta stift fi nns det redan en 

dylik arbetsgrupp). 

Vid biskopsvisitationerna går man igenom församlingarnas 

åtgärder för att stävja klimatförändringen 

och om det fi nns brister rekommenderar man 

uppgörandet av en miljööversikt samt anskaffning 

av miljödiplomet. 

3.4. REKOMMENDATIONER FÖR KYRKANS SERVICE- OCH MISSIONS- 

ORGANISATIONER SAMT KYRKANS UTLANDSHJÄLP 

När JÄRKI-avtal ingås (avtal mellan organisationerna 

och Kyrkostyrelsen), förutsätts av organisationerna 

att de i sin egen verksamhet beaktar klimat- 

och miljöaspekter. I avtalen defi nieras kyrkans 

service organisationers uppgift i fråga om miljöfostran 

och den verksamhet som stävjar klimatförändringen.

3.5. UTMANINGAR TILL DET FINLÄNDSKA SAMHÄLLET 

Klimatförändringen ställer konsumenterna inför en 

värdeförändring och kräver av näringslivet stöd för 

mera hållbara konsumtionsvanor. En tredje central 

faktor är den offentliga förvaltningen: kommunerna, 

staten, Europeiska Unionen och övriga nationella och 

övernationella system som stiftar lagar och lotsar utvecklingen 

i samhällena. Evangelisk-lutherska kyrkan i 

Finland stöder beslutsfattarnas strävanden att stävja 

klimatförändringen. T.ex. följande åtgärder är utmaningar 

för det fi nländska samhället: 

Man prioriterar klimatvänliga produkter med 

lagstiftningsmässiga och skattemässiga medel. 

I synnerhet i samband med energiproduktionen och 

i trafi ken bör användningen av fossila bränslen snabbt 

fås att minska. De fossila bränslena kan inte i fortsättningen 

vara billigare än förnybar energi. Man bör investera 

kraftigt i den förnybara energin. Biobränslen 

och klimatvänlig el bör också ur konsumentens synvinkel 

erhållas som ekonomiskt konkurrenskraftiga 

alternativ. 

Man satsar på klimatvänlig trafi k. Kommunerna 

och staten befi nner sig i en nyckelposition när 

det gäller att utveckla en klimatvänlig trafi k. Att cykla 

borde när det gäller kortare sträckor vara ett lockande 

och tryggt alternativ. På längre sträckor är spårtrafi ken 

det effektivaste sättet att färdas. Det är viktigt att man 

upprätthåller det riksomfattande järnvägsnätet och utvecklar 

det. En förmånlig och trygg anslutningsparkering 

i närheten av stationerna får bilisterna att 

gärna byta till tåg eller buss. I de stora städerna kan 

man behöva överväga också vägtullar. 

60 

Energiförbrukningen minskas. Trots en snabb 

utveckling av en utsläppsfri energiteknologi har man 

inte tillgång till hållbara och kostnadsmässigt effektiva 

medel för en obegränsad ökning av energiproduktionen. 

För att inte priset på energi ska stiga alltför mycket, 

bör man i Finland under de närmaste åren enligt 

modell från Sverige få totalanvändningen av energi att 

minska. Detta kan komma att kräva skärpningar i bestämmelser 

kring byggandet, att man sätter tyngdpunkten 

inom fastighetsskatten vid fastigheter som 

inte används helt ut och vid dåligt isolerade fastigheter 

samt förändringar i fordonsbeskattningen. Genom 

regionpolitiska lösningar och via samhällsplanering 

kan man minska och förkorta de vägsträckor människorna 

och varorna kräver för rörelse och transport. 

Ekonomin tillåts tillväxa på ett hållbart sätt. 

Månget företag har redan i sina etiska principer förbundit 

sig till samhälleligt ansvar, till vilket hör en ekonomisk, 

social och ekologisk dimension. Principerna 

för måttfullhet bör synas mera än förut i praktiken så 

att ansvaret också kan bäras i framtiden. Inom näringspolitiken 

är det viktigt att uppmuntra alla företag 

att åstadkomma tillväxt på ett energieffektivt sätt. Genom 

nya investeringar är det klokt att satsa på miljöinnovationer, 

informationsteknologi och servicesektorerna 

så att nationalekonomins beroende av en produktion 

som är skadlig för klimatet skulle minska. 

Kolbindande funktioner ökas. Kol binds i jorden 

i olika biologiska och fysikaliska processer. Genom en 

teknik som tillvaratar kol (CCS) kan man fylla en del 

av behovet att minska utsläppen. Man bör stärka allt

som på ett naturligt sätt binder kolet: man kan öka 

skogarnas och kärrens innehåll av kol. Genom internationellt 

samarbete stoppar man förstöringen av de tropiska 

regnskogarna. Vid användningen av naturtillgångarna 

bör man fästa särskild uppmärksamhet vid 

att inte försvaga naturens anpassningsförmåga i klimatförändringen. 

Man hjälper andra länder och deras medborgare 

att träffa klimatvänliga val. En snabb övergång 

till ett klimatvänligt samhälle kräver investeringar, 

vilka mindre bemedlade inte har råd med. De justeringsmekanismer 

som ingår i Kyoto-protokollet är ett 

medel, genom vilket i-länderna kan hjälpa mindre utvecklade 

länder att åstadkomma behövliga reformer, 

men att erhålla utsläppsrättigheter får inte vara huvudmotivet 

till utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbetet 

mellan kulturerna bör förstås som en ömsesidig 

process: lika väl behöver fi nländarna utvecklingshjälp 

för att kunna frigöra sig från en konsumentcentrerad 

livsstil. 

Man behöver offentligt stöd också för hemlandets 

61 

materiella utvecklingsprojekt. Man kan t.ex. bevilja 

lantbruksföretagarna investeringsstöd för att på sin 

gård uppföra ett biogaskraftverk. Med hjälp av statsstöd 

kan man i småhus och sommarvillor installera 

sol-, vind- och jordvärmeenheter. Ingens förutsättningar 

att tillfredsställa sina grundbehov får dock försvagas 

för att stävja klimatförändringen. Det mest rättvisa vore 

att de som konsumerar mera än för det egna behovet 

är de som bär ansvaret. 

Den skada man har förorsakat, ersätter man. 

De industrialiserade länderna har en moralisk förpliktelse 

att ersätta den skada de genom sina utsläpp har 

förorsakat dem som lider av klimatförändringen mera 

än de är skyldiga till den. Detta innebär ett kraftigt deltagande 

i utvecklingsprogrammen, genom vilka u-länderna 

anpassar sig till den klimatförändring som redan 

har tillåtits ske. Man bör därutöver bereda sig att ta 

emot klimatfl yktingar. Inte heller i hemlandet kan statsmakten 

fl y sitt ansvar för eventuella översvämnings- 

och skogsskador, såvida man dröjer med att avvärja 


Kyrkan stöder attitydförändringen. Klimatförändringen är på såväl nationell 

som global nivå en av de viktigaste utmaningarna som makthavande på alla 

förvaltningsnivåer måste ta ansvar för. Lyckligtvis fi nns det redan fl era lösnings- 

möjligheter. Nu krävs det mod att våga ta itu med dem. De kommande 

generationerna kommer säkert att ställa dagens beslutsfattare till svars; 

gjorde man allt man kunde för att avvärja klimatförändringen eller sköt man 

upp att skrida till åtgärder av bekvämlighetsskäl?

BILAGA 1: 

ÖVRIGA KYRKORS SAMT KYRKOFÖRBUNDS 

STÄLLNINGSTAGANDEN I KLIMATFRÅGAN 

Svenska kyrkan 

Sveriges ärkebiskop Anders Wejryd har i november 

2008 sammankallat till en interreligiös konferens som 

koncentrerar sig på frågor som ansluter sig till klimatförändringen. 

Uppsala interreligiösa klimatkonferens 

(The Uppsala Interfaith Climate Conference) är uppbyggd 

kring insatser av internationella sakkunniga, 

men man avser att kring konferensen samla också till 

seminarier och annat program. Enligt ärkebiskopen 

bör man svara på utmaningen tillsammans med de 

övriga konfessionerna: ”Vi har en gemensam uppgift 

i att förmedla framtid och hopp, men också i att göra 

allt det man kan göra för klimatet och miljön. Det 

behövs ett riktigt ’kraftmöte’.” 

Den anglikanska kyrkan i Australien 

Det vart tredje år sammankommande kyrkomötet 

inom den anglikanska kyrkan i Australien diskuterade 

klimatförändringen och dess effekter på fattigdomen 

och beslöt att varje stift bör förbinda sig att minska 

sina ekologiska fotspår. Hädanefter bör stiften till de 

kommande kyrkomötena rapportera om effekten av 

sina egna åtgärder. Kyrkomötet förpliktade också 

kyrko mötets ständiga kommitté att grunda en expertgrupp 

för att undersöka möjligheterna att klara sig ur 

de svårigheter som uppstår av den tilltagande torkan. 

Dessutom uppmanade kyrkomötet förbundsregering- 

62 

en att som grund för sitt utvecklingsarbetsprogram 

anta FN:s milleniummål och öka budgetanslagen för 

utvecklingshjälpen till 0,7 procent av bruttonationalprodukten. 

Den katolska kyrkan 

Den katolska kyrkan är mycket bekymrad över klimatförändringen. 

Vid FN:s generalförsamling i New York 

hösten 2007 presenterade monsignore Pietro Parolin 

den katolska kyrkans syn i fl era sammanhang. ”Klimatförändringen 

är en allvarlig och ofrånkomlig utmaning 

för forskarna och övriga experter, politiska 

och administrativa ledare, lokala myndigheter liksom 

för varje sektor av samhället och för människan.” Den 

katolska kyrkan påminner om att det fi nns ett moraliskt 

imperativ som berör alla (en ofrånkomlig etisk 

förpliktelse) att bära ansvar för skyddandet av miljön. 

Monsignore Parolin efterlyste ett internationellt samarbete 

för att söka en lösning på de problem som 

ansluter sig till klimatförändringen och ta dessa lösningar 

i bruk. I synnerhet via miljöfostran på olika sätt 

har man ett behov att söka olika för majoriteten av 

jordklotets invånare ekonomiskt möjliga sätt att minska 

växthusgasutsläppen och anpassa sig till klimatförändringen, 

att betona den hållbara utvecklingen och 

bära omsorg om den rena miljön. Påven Benedikt XVI 

har konstaterat: ”Skyddandet av miljön, stödandet av

en hållbar utveckling och att fästa särskild uppmärksamhet 

vid klimatförändringen är en gemensam, 

sannskyldig utmaning för den familj som utgörs av 

hela mänskligheten.” 

Den ortodoxa kyrkan 

Den ekumeniska patriarken i Konstantinopel Bartolomeus 

är känd för sin aktivitet i miljöfrågor. Som påverkningskanaler 

för honom fungerar bl.a. organisationen 

Religion, Science and Environment (Religion, vetenskap 

och miljö). Organisationens målsättning är att 

organisera symposier, genom vilka man strävar efter 

att främja samarbetet mellan olika religioner, vetenskapssamfund 

och miljörörelser. Från år 1995 har 

man anordnat sex symposier, bl.a. år 2003 på Östersjön 

och senast år 2006 på Amazonfl oden. I sin promemoria 

år 2005 till klimatmötet i Montreal ansåg 

patriark Bartolomeus att klimatförändringen är ett symtom 

på ett grundläggande moraliskt och andligt tillstånd 

av störning. Han sammankopplade uppvärmningen av 

klimatet och situationen för världens fattiga. 

Världsförbundet för de reformerta kyrkorna 

Världsförbundet för de reformerta kyrkorna (The World 

Alliance of Reformed Churches) rekommenderar inför 

fi randet av den centrala personen i reformationen i 

Schweiz Jean Calvins 500-årsminne år 2009, att man 

kompenserar och skär ner växthusutsläppen. I den 

kommuniké som världsförbundets exekutivkommitté 

publicerat konstaterar man att Calvin värdesatte skapelsen 

som Guds verk. ”Att slösa med naturtillgångarna 

är en skymf mot Gud. Vi bör leva som ansvariga 

förvaltare av skapelsen.” 

63 

Lutherska världsförbundet 

Rådet för Lutherska världsförbundet (LVF) samlades i 

juni-juli 2008 i Tanzania. Mötets tema var: ”Melting 

Snow on Mount Kilimanjaro: Christian Witness amidst 

the Suffering Creation” (Snön på Kilimanjaro smälter: 

kristet vittnesbörd mitt bland den lidande skapelsen). 

LVF uppmanade sina medlemskyrkor att fi ra 27.7.2008 

som ”klimatförändringens söndag” och annars också 

att på allt sätta fästa uppmärksamheten vid de frågor 

som berör den lidande skapelsen. 

Kyrkornas världsråd 

Kyrkornas världsråds (KVR) exekutivkommitté uppmanar 

i sin kommuniké om klimatförändringen alla 

undertecknare av Kyoto- avtalet till ett ”fullt genomförande”. 

Kommittén konstaterar att det behövs betydligt kraftigare 

åtgärder till minskning än vad Kyoto-avtalet går ut 

på. Enligt kommittén är utsläppen av växthusgaser 

fortfarande betydligt större än en hållbar nivå förutsätter, 

och de till och med växer. Exekutivkommittén kallar 

kyrkorna, kyrkornas organisationer och ekumeniska 

aktörer till att förstärka sitt samarbete i frågor som berör 


Dessutom uppmanar KVR sina medlemskyrkor att 

i sitt liturgiska liv ta i bruk en speciell ”skapelsens tid” 

(Creation Time). Skapelsens tid börjar i början av september 

och tar slut andra söndagen i oktober. I den 

ortodoxa världen är 1 september dagen för skyddandet 

av skapelsen. Vid gudstjänsterna under skapelsens 

tid bör man fästa speciell uppmärksamhet vid frågor 

kring skapelsen och människans ansvar.

BILAGA 2: 

UNGA VUXNAS FÖRSLAG 

Förslagen har samlats in i Joensuu 14.11.2007 och i 

Helsingfors 15.11.2007 vid unga vuxnas klimatkvällar 

arrangerade av Changemaker. 

Kyrkan kunde årligen bevilja ett miljöpris. 

I konfi rmandundervisningen kunde man tydligare 

än vad nu är fallet undervisa i skapelsens teologi 

sammankopplad med miljöfrågorna. För detta behöver 

man mera material, med vars hjälp också 

den som inte är insatt i miljöproblemen kunde 

hålla mångsidiga lektioner kring temat. 

Man borde minska på de inrikes fl ygresorna. Det 

skulle inte vara praxis att utbetala reseersättningar 

för fl ygresor. 

När det gäller klimatfrågor borde man idka ett nära 

internationellt samarbete mellan olika kyrkor, därför 

att problemet är globalt. 

Kyrkornas lokaler borde användas mera. Mera 

samanvändning med andra instanser i samhället. 

Klimatförändringen kräver att man avstår från någonting, 

men när man avstår får man någonting 

bättre i stället. 

65 

Man bör få ordning på de värderingar som styr 

användningen av extra pengar både i kyrkans och 

i dess medlemmars ekonomi. 

Ödmjukhet, sparsamhet och anspråkslöshet bör 

fås tillbaka som ideal. 

Man bör ta exempel av kyrkans äldre medlemmar, 

som vet hur man skall leva anspråkslöst. 

Inom folkkyrkotraditionen behövs mera ”tvång” än 

nu, eftersom frivilliga insatser för att stävja klimatförändringen 

inte räcker till. 

Kyrkan bör vara en föregångare i samhället, rentav 

en vägvisare. 

Kyrkan bör höja sin röst i riktning Arkadiebacken 

(riksdagshuset står på Arkadiebacken) så mycket 

det bara är möjligt. 

När det gäller att färdigställa kyrkans klimatprogram 

och verkställa det, måste man sträva efter öppenhet 

genom att ge medlemmarna möjlighet att 

komma med kommentarer och diskutera. 

Sammanställningen gjord av Hermanni Riikonen, 

medlem i arbetsgruppen för Kyrkans klimatprogram

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands publikationer 2008:3 

Tacksamhet, respekt, måttfullhet är rubriken på klimatprogrammet för Evangelisklutherska 

kyrkan i Finland. Tacksamhet mot den gode Gudens gåvor väcker högaktning 

för hans skapelse och gör att människan vill skydda den. Det gör att hon vill söka efter 

en måttfullhetens livsstil. 

Ett initiativ om ett klimatprogram för kyrkan togs vid kyrkomötet våren 2007. Kyrkostyrelsen 

beslöt samma höst tillsätta en arbetsgrupp att bereda en framställning om kyrkans 

klimatprogram. 

Kyrkostyrelsen har vid sin plenarsession 3.6.2008 godkänt kyrkans klimatprogram. 

Kyrkans klimatprogram innehåller rekommendationer till kyrkans medlemmar att dryfta 

den egna livsstilen för att stävja klimatförändringen. Där ingår rekommendationer till 

församlingarna och kyrkans centralförvaltning samt till hela det fi nländska samhället. 

”Kyrkan har någonting eget att bidra med när det gäller talkoarbetet för miljön. Uttryckligen 

är det nu fråga om mänsklighetens gemensamma talko. Vår kristna tro talar förutom 

till förnuftet också till vårt hjärta. Det fi nns tre ord i rubriken för klimatprogrammet: 

tacksamhet, respekt, måttfullhet. Skuldkänslan förlamar, den får oss att stanna upp. 

Tacksamhet över Guds goda gåvor sätter oss däremot i rörelse. Tacksamheten väcker 

människan till att i sina lösningar högakta naturens egen balans samt prisa Skaparen för 

hans gåvor”, säger ärkebiskop Jukka Paarma i förordet till boken. 

ISSN 1237-279X 

ISBN 978-951-789-274-2 (nid.) 

ISBN 978-951-789-275-2 (PDF)

Kyrkans klimatprogram (pdf)

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?