You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
innehåller synvinkeln på ansvar (jfr budet: ”Tänk på<br />
att hålla vilodagen helig”). Livet har fått sin början av<br />
Guds vilja. Gud har anvisat alla skapade varelser från<br />
växter till fåglar och djur deras egen plats och uppgift.<br />
Som en följd av skapelsearbetet har människan och<br />
djuren en speciell relation till varandra. De är varandras<br />
kumpaner som skapats på samma dag. Till skapandet<br />
av människan ansluter sig dessutom ett särskilt<br />
övervägande från Guds sida: Gud skapade människan<br />
till sin avbild, till att vara lika oss. Anmärkningsvärt<br />
är också att människans första hela dag var den<br />
sjunde dagen, som Gud satte att vara vilodag. Människan<br />
fi ck börja med det som utgångspunkt, som<br />
Gud tidigare hade berett henne.<br />
I den första skapelseberättelsen gavs åt människan<br />
rätt att härska över havets fi skar och himlens fåglar<br />
och över alla djur som myllrar på jorden, men till föda<br />
fi ck hon använda endast fröbärande växter och fruktträd<br />
(1 Mos. 1:28–29). Djuren gavs till föda först efter<br />
syndafl oden (1 Mos. 9:2–3). Syndafl oden var en följd<br />
av skapelsens ondska och våld, motstånd mot Guds<br />
vilja som skyddade livet (1 Mos. 6:5–13). Efter syndafl<br />
oden upprättade Gud ett förbund med allt levande<br />
och satte regnbågen i skyn som hoppets tecken: Detta<br />
är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig<br />
och er och alla levande varelser ni har med er, för<br />
alla kommande släktled. Förbundet innehöll löftet<br />
om att Gud inte längre låter fl oden dränka allt levande<br />
(1 Mos. 9:12–17). Gud som alltings Skapare skyddar<br />
hela skapelsen, men, som Bibelns helhetsbudskap visar,<br />
också människan bör bära sitt ansvar för att möjligheterna<br />
till liv skall tryggas.<br />
Den andra skapelseberättelsen i Bibeln (1 Mos.<br />
2:4b–24) betonar enheten mellan jorden och allt levande.<br />
Människan är bunden till den omgivande na-<br />
24<br />
turen och jorden, som har funnits till före henne: När<br />
Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske<br />
fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom<br />
Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden<br />
och ingen människa fanns, som kunde odla den.<br />
Som den första av de levande varelserna formade<br />
Gud människan av jord från marken och blåste in liv<br />
genom hennes näsborrar (1 Mos. 2:7). Vid sidan av<br />
det beroende som följde av skapandet betonas Guds<br />
omsorg om den människa han skapat: Herren Gud<br />
lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som<br />
var ljuvliga att se på och goda att äta av (1 Mos.<br />
2:9). Som livsmiljö skapade Gud en trädgård där<br />
människan fi ck bo.<br />
Den andra skapelseberättelsen defi nierar människans<br />
jordbundna grunduppgift genom att precisera<br />
människans och den omgivande naturens relation genom<br />
att berätta hur Herren Gud tog människan och<br />
satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda<br />
den (1 Mos. 2:15).<br />
Betoningen ligger på att människan från första början<br />
har skapats till att bruka jorden och arbeta med<br />
den samt vårda den. Att vårda innebär i Gamla testamentet<br />
ofta detsamma som att bevaka (1 Mos. 3:24),<br />
att följa Guds bud (2 Mos. 16:28; 5 Mos. 5:29) samt<br />
att överlåta egendom i annans omvårdnad eller att<br />
bevara annans egendom (2 Mos. 22:6,9). Att fullfölja<br />
den grunduppgift människan har fått att bruka, innebär<br />
således att ha omsorg om, att upprätthålla förutsättningarna<br />
för liv samt att stöda skapelsearbetet.<br />
Människan bör på ett helhetsmässigt sätt ha omsorg<br />
om det paradis hon har fått.<br />
Andra skapelsetexter<br />
Skapelsen och det skapade är utöver de egentliga
Change language