You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Klimatprogram för<br />
Evangelisk-lutherska<br />
kyrkan i Finland<br />
1
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands publikationer 2008:3<br />
Tacksamhet,<br />
respekt,<br />
måttfullhet<br />
Klimatprogram för<br />
Evangelisk-lutherska<br />
kyrkan i Finland<br />
Kyrkostyrelsen<br />
Helsingfors 2008
Beställningar:<br />
Publikations- och AV-försäljning<br />
PB 185, 00161 Helsingfors<br />
Tel. (09) 1802 315<br />
Fax (09) 1802 454<br />
e-post: julkaisumyynti@evl.fi<br />
ISBN 978-951-789-274-2<br />
ISBN (<strong>pdf</strong>) 978-951-789-275-2<br />
ISSN 1237-279X<br />
Bilder: Shutterstock<br />
Layout och ombrytning:<br />
Ad Helena Oy | Helena Lyytikäinen<br />
Översättning till svenska:<br />
Henry Byskata<br />
Tryckeri: Esa Print Oy, Lahti<br />
1200 st, 11.2008
Innehållsförteckning<br />
Förord ................................................................................................................................................................................6<br />
Till Kyrkostyrelsen ..........................................................................................................................................................8<br />
Klimatprogram för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ............................................................................11<br />
1. Inledning .............................................................................................................................................................11<br />
2. Teologiska premisser ......................................................................................................................................17<br />
2.1. Kulturhistorisk översikt:<br />
Hur har den västerländska människans relation till naturen gestaltat sig? ........................17<br />
2.2. Bibeln som källa för miljöansvar och förnyelsevilja ...................................................................22<br />
2.3. Teologiska och etiska grundvalar för kyrkans <strong>klimatprogram</strong> .................................................32<br />
3. Rekommendationer ........................................................................................................................................42<br />
3.1. Rekommendationer till församlingarna ..........................................................................................42<br />
3.2. Rekommendationer till kyrkans medlemmar ...............................................................................52<br />
3.3. Rekommendationer till kyrkans förvaltning ...................................................................................57<br />
3.4. Rekommendationer till kyrkans service- och missionsorganisationer samt<br />
till <strong>Kyrkans</strong> utlandshjälp ........................................................................................................................59<br />
3.5. Utmaningar till det fi nländska samhället ........................................................................................60<br />
Bilagor:<br />
1. Övriga kyrkors samt kyrkoförbunds ställningstaganden i klimatfrågan .........................................62<br />
2. Unga vuxnas förslag till Kyrkostyrelsen .....................................................................................................65<br />
5
FÖRORD<br />
Vi människor som lever just nu har blivit ålagda ett<br />
aldrig tidigare skådat ansvar för framtiden. Det som vi<br />
nu gör eller låter bli att göra inverkar på de kommande<br />
generationernas, våra barns och barnbarns, liksom<br />
hela Guds skapelses liv. Vissa betydande sakkunniga<br />
uppskattar att vi endast har tio år på oss att vända den<br />
destruktiva utvecklingen och vidta åtgärder för att stävja<br />
klimatförändringen genom att på verkligt allvar begränsa<br />
utsläppen av växthusgaser. Om vi under den<br />
begränsade tiden inte tar denna utmaning på allvar,<br />
kommer det att krävas ännu svårare och mera radikala<br />
åtgärder. Och vad gäller deras möjlighet att vara<br />
effektiva skulle vi inte längre ha några garantier.<br />
Vår egen kyrka har tillsammans med andra kristna<br />
kyrkor tagit klimatförändringens utmaning på allvar. Kyrkorna<br />
har redan i många år ansett att klimatförändringen<br />
är den allvarligaste miljökrisen. Detta bekymmer härrör<br />
sig från den världsvida kyrkans erfarenheter. Klimatförändringen<br />
slår först och hårdast till redan nu mot de<br />
människor och folk som är de mest sårbara. Den åstadkommer<br />
översvämningar och torka, som utsätter miljontals<br />
av Söderns fattiga människors liv för stora risker.<br />
I det föreliggande <strong>klimatprogram</strong>met fi nns kännbara<br />
rekommendationer till kyrkans centralförvaltning,<br />
församlingarna och också deras medlemmar. Med<br />
hjälp av dessa rekommendationer kan man vara med<br />
och bära ansvar för stävjandet av klimatförändringen.<br />
Dessa direktiv avviker nödvändigtvis inte från de<br />
direktiv andra aktiva instanser har gett, men de är viktiga<br />
för kyrkan och dess medlemmar.<br />
6<br />
Kyrkan har någonting eget att bidra med när det<br />
gäller talkoarbetet för miljön. Uttryckligen är det nu<br />
fråga om mänsklighetens gemensamma talko. Vår<br />
kristna tro talar förutom till förnuftet också till vårt hjärta.<br />
Det fi nns tre ord i rubriken för <strong>klimatprogram</strong>met:<br />
tacksamhet, respekt, måttfullhet. Skuldkänslan förlamar,<br />
den får oss att stanna upp. Tacksamhet över<br />
Guds goda gåvor sätter oss däremot i rörelse. Tacksamheten<br />
väcker människan till att i sina lösningar<br />
högakta naturens egen balans samt prisa Skaparen för<br />
hans gåvor.<br />
Ett annat viktigt ord är respekt. I <strong>klimatprogram</strong>met<br />
konstaterar man att Gud som är närvarande i skapelsen<br />
gör det skapade delaktigt av sin helighet. Människan<br />
förhåller sig till det heliga med känslor av högaktning,<br />
förundran och också fruktan. Respekt är någonting<br />
annat än att man obegränsat utnyttjar skapelsen.<br />
En respektfull inställning får oss att se människan som<br />
en del av naturen, den begränsar människans naturliga<br />
girighet och riktar uppmärksamheten mot ett<br />
mera ansvarsfullt liv som medlem av skapelsen.<br />
Klimatförändringen utmanar den enskilde kristne<br />
att tänka över det egna sättet att leva. Det kristna budskapet<br />
har i århundraden betonat att förutsättningarna<br />
för ett gott liv inte i första hand är beroende av materiell<br />
konsumtion. När vissa grundläggande behov har<br />
tillfredsställts, har den verkliga glädjen i livet att göra<br />
med människor som är oss kära och med rikedomen<br />
i den skapelse som omger oss. De är Guds stora gåva<br />
till oss. Därför vore det viktigt att beakta måttfullhet
när man eftersträvar materiell välfärd. Så uppmanar<br />
också kyrkans <strong>klimatprogram</strong> oss till att som medlemmar<br />
i kyrkan dryfta hur vi kan förändra vår livsstil så att<br />
den svarar mot den utmaning klimatförändringen nu<br />
ställer till oss. I fråga om dessa direktiv förlitar sig kyrkan<br />
på sakkunniga visavi miljöfrågorna.<br />
<strong>Kyrkans</strong> <strong>klimatprogram</strong> kallar församlingarna, kyrkans<br />
centralförvaltning och också kyrkans medlemmar<br />
med i detta klimattalko. Som tur är måste vi inte starta<br />
från noll. Kyrkan har sitt eget för församlingarna skräddarsydda<br />
miljösystem, <strong>Kyrkans</strong> miljödiplom. Detta har<br />
avlagts redan av cirka hundra församlingar och många<br />
nya församlingar håller på att komma med. Nu har<br />
systemet reviderats till att ännu djupare beakta den<br />
faktiska klimatförändringen. Vi kallas nu framför allt till<br />
tre saker: till tacksamhet över den goda Gudens gåvor,<br />
att visa respekt för livet och Guds skapelse samt att<br />
söka en måttfullhetens livsstil.<br />
Åbo den 3 juni 2008<br />
Jukka Paarma<br />
Ärkebiskop<br />
7
Till Kyrkostyrelsen<br />
Vid kyrkomötets vårsession 2007 behandlades en<br />
medlemsmotion 1/2007 som berörde uppgörandet<br />
av ett <strong>klimatprogram</strong> för kyrkan. I motionen konstaterades<br />
att den globala klimatförändringen och dess effekter<br />
har blivit ett betydande tema inom den offentliga<br />
diskussionen i Finland. För att kunna bromsa den<br />
hotfulla miljöförstörelsen som människan förorsakat<br />
förutsätter det att hon genomgår djupgående förändringar<br />
i sin inställning till naturen. Eftersom kyrkorna<br />
och den kristna teologin i miljödiskussionen innehar<br />
en betydande roll som värdepåverkare, bör kyrkorna<br />
kritiskt se över sin egen tradition, så att denna inte<br />
mot sin vilja sprider negativa tankemodeller visavi miljön.<br />
Det vore skäl för kyrkan att skapa en bibel- och<br />
lärotolkning som beaktar miljösynpunkterna. Kyrkan<br />
borde också utgående från sina egna synsätt delta i<br />
den etiska diskussion som förs i samhället och vad<br />
gäller sin egen praktiska verksamhet prioritera val som<br />
får klimatförändringen att framskrida långsammare.<br />
För att nå dessa mål borde Kyrkostyrelsen grunda en<br />
expertarbetsgrupp, vilken man skulle ge i uppgift att<br />
uppgöra kyrkans <strong>klimatprogram</strong>.<br />
8<br />
Som grund för behandlingen vid kyrkomötet låg<br />
konstitutionsutskottets betänkande 1/2007. Enligt<br />
detta är avvärjandet av klimatförändringen en samhällelig<br />
fråga, för vars lösning kyrkan inte för egen del har<br />
några särskilda redskap. Därför bör kyrkan i denna<br />
fråga eftersträva ett samarbete med politiska beslutsfattare,<br />
myndigheter och övriga samhälleliga påverkare.<br />
Kyrkan kan vara med och befrämja förverkligandet<br />
av de mål som uppställts i samhället när det gäller<br />
att skydda klimatet genom att påverka attityderna och<br />
genom att i sitt eget praktiska arbete förbinda sig till<br />
att stävja klimatförändringen. Genom att delta i avvärjningen<br />
av klimatförändringen visar kyrkan också att de<br />
kristna bör bära ansvar för skötseln av samhälleliga<br />
frågor. Utskottet konstaterade att klimatförändringen<br />
har visat sig vara ett hot för hela jordklotets ekosystem<br />
och avvärjandet av den är en central och allvarlig utmaning<br />
för mänskligheten. Vid uppgörandet av <strong>klimatprogram</strong>met<br />
är det fråga om ett projekt som på ett<br />
naturligt sätt har att göra med de miljöprojekt som<br />
redan pågår inom kyrkan. <strong>Kyrkans</strong> miljöarbete stiger<br />
fram ur skapelsetron och det hör som en väsentlig del
med till förverkligandet av kyrkans samhällsansvar.<br />
Med dessa motiveringar ansåg utskottet motionen<br />
vara berättigad.<br />
Kyrkomötet beslöt 11.5.2007 att enligt konstitutionsutskottets<br />
förslag sända motionen till Kyrkostyrelsen<br />
för beredning och för åtgärder.<br />
Kyrkostyrelsen beslöt 15.8.2007 att tillsätta en arbetsgrupp<br />
att senast 31.3.2008 för Kyrkostyrelsen bereda<br />
en framställning till <strong>klimatprogram</strong> för Evangelisk-lutherska<br />
kyrkan i Finland, vilket<br />
ger kyrkan, församlingarna och kyrkans<br />
medlemmar klara rekommendationer och<br />
ur kyrkans synvinkel väcker diskussion kring<br />
klimatfrågorna samt<br />
inlemmar klimatfrågorna i kyrkans tro,<br />
lära och liv.<br />
Kyrkostyrelsen utsåg stiftsdekan Ouri Mattila till<br />
ordförande för arbetsgruppen och som medlemmar<br />
biskopens teologiska sekreterare Timo Helenius, TD<br />
Pauliina Kainulainen, kommunikationschefen för Finlands<br />
naturskyddsförbund Matti Nieminen, EM Sirpa<br />
Pietikäinen, professor Antti Raunio, NatK Hermanni<br />
Riikonen, meteorolog Markku Seppänen, koordinator<br />
för <strong>Kyrkans</strong> utlandshjälps (KUH) utvecklingspolitik<br />
Nina Suomalainen, sekreteraren för kyrkans barn- och<br />
familjearbete Mirkka Torppa samt som sekreterare<br />
sekreteraren för kyrkans samhällsarbete Ilkka Sipiläinen.<br />
Arbetsgruppen hade nio sammanträden. Som sakkunnig<br />
har i arbetet deltagit ledande branschsekreteraren<br />
vid <strong>Kyrkans</strong> central för det svenska arbetet Pia<br />
Kummel-Myrskog. Efter att Mirkka Torppa i december<br />
2007 blivit tjänstledig deltog hennes vikarie sekreteraren<br />
för ungdomsarbetet Pekka Tukeva. Nina Suoma-<br />
9<br />
lainens vikarie har från början av år 2008 varit <strong>Kyrkans</strong><br />
utlandshjälps sakkunniga inom klimatförändring Katri<br />
Suomi.<br />
Som sakkunniga i specialfrågor rörande Bibeln och<br />
teologi har anlitats professor Lauri Thurén, TD, FM<br />
Pauli M.K. Niemelä samt professor emeritus Tuomo<br />
Mannermaa. När det har gällt att uppgöra praktiska<br />
rekommendationer till församlingsmedlemmarna har<br />
som sakkunnig anlitats miljöredaktör Pauli Välimäki<br />
och vid uppgörande av rekommendationer till församlingarna<br />
biolog Marja-Liisa Leinonen. Specialforskare<br />
Heikki Tuomenvirta från Meteorologiska institutet har<br />
kommenterat inledningskapitlets meteorologiska detaljer.<br />
Arbetsgruppens uppgift var att uppgöra <strong>klimatprogram</strong><br />
för den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Efter att<br />
ha slutfört sin uppgift överlämnar arbetsgruppen högaktningsfullt<br />
sitt betänkande till Kyrkostyrelsen.<br />
Helsingfors den 31 mars 2008<br />
Ouri Mattila<br />
Timo Helenius<br />
Pauliina Kainulainen<br />
Matti Nieminen<br />
Sirpa Pietikäinen<br />
Antti Raunio<br />
Hermanni Riikonen<br />
Markku Seppänen<br />
Nina Suomalainen<br />
Katri Suomi<br />
Pekka Tukeva<br />
Ilkka Sipiläinen
Klimatprogram för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland<br />
1. Inledning<br />
Oron gällande förändringen av klimatet på jordklotet<br />
tilltar i världen. Också i Finland har man blivit medveten<br />
om att många av våra vanor och bruk hotar vår miljö<br />
och oss själva. Fler och fl er av oss kämpar dagligen med<br />
att träffa rätt val och frågar efter stöd att kunna leva på<br />
ett för klimatet och den övriga naturen skonsamt sätt.<br />
Klimatförändringen är ett vetenskapligt konstaterat<br />
faktum, som har undersökts i årtionden. Redan år<br />
1896 förutsade den svenske fysikern-kemisten Svante<br />
Arrhenius att koldioxidutsläppen skulle komma att<br />
värma upp atmosfären. Vetenskapssamfundet har under<br />
årtiondenas gång fått allt mer bekymmersamma<br />
kunskaper om styrkan i fenomenet. För att sprida denna<br />
kunskap till beslutsfattarna har FN:s interparlamentariska<br />
panel för klimatförändringen IPCC redan publicerat<br />
fyra omfattande och detaljerade rapporter<br />
(1990, 1995, 2001 och 2007). Budskapet i dem är<br />
tydligt: ett alltför omfattande utsläpp av växthusgaser<br />
i atmosfären leder till svåra problem.<br />
Många osäkerhetsfaktorer fi nns med i förutsägandet<br />
av klimatförändringen, på samma sätt gäller detta<br />
att förutspå vädret. Ändå vet man med stor säkerhet<br />
att medeltemperaturen på jordklotet stiger under detta<br />
århundrade åtminstone med en grad, även om<br />
man nästan skulle få stopp på utsläppen. Men såvida<br />
man tillåter att utsläppen ökar med nuvarande takt,<br />
kan klimatet uppvärmas rentav sex grader. Mänsklighetens<br />
utsläpp är den avgörande faktorn när det gäller<br />
klimatförändringen.<br />
11<br />
Vid sidan av uppvärmningen tilltar de extrema fenomenen<br />
vad gäller väderleken. Å ena sidan har vi<br />
översvämningarna, å andra sidan blir torrperioderna<br />
längre. Enligt IPCC stiger havsnivån fram till utgången<br />
av detta århundrade 20–60 cm, vilket bl.a. förstör låglänta<br />
jordbruksmarker och bosättningar. Effekterna av<br />
klimatförändringen syns redan nu på olika håll i världen<br />
och de förvärras med accelererande hastighet. Till<br />
en början känns effekterna i de fattigaste länderna och<br />
samfunden. Till de mest sårbara områdena hör små<br />
stater på öar, Afrika, de stora deltaområdena och de<br />
arktiska områdena.<br />
I Finland blir både somrarna och i synnerhet vintrarna<br />
kännbart varmare. Vintertid ökar nederbörden,<br />
men den kommer mest i form av regn. Vid århundradets<br />
slut har vi vanligtvis snöfria jular i en stor del av<br />
Finland. Trots att snötäcket blir tunnare torde risken för<br />
översvämningar tillta på grund av att skyfallen blir kraftigare.<br />
Klimatförändringen kommer att kosta. I Storbritannien<br />
uppskattar fd chefsekonomisten vid Världsbanken,<br />
Sir Nicholas Stern, i en rapport från år 2006 att<br />
om man ingenting gör, kommer klimatförändringen<br />
inom kort att årligen äta upp 5–20 % av mänsklighetens<br />
bruttonationalprodukt. Detta skulle förorsaka en<br />
obalans inom världsekonomin och denna obalans<br />
skulle starkt återverka också på Finland: så skulle t.ex.<br />
priset på mat stiga mycket snabbt. Om man ändå på<br />
fullt allvar sätter i gång med åtgärder för att minska
och anpassa sig till klimatförändringen nu, är det tillräckligt<br />
om man för dessa åtgärder använder 1 % av<br />
BNP (bruttonationalprodukten). Länder som utvecklar<br />
sin teknologi kan härvidlag till och med dra nytta av<br />
klimatförändringen. Däremot kommer alla att bli lidande<br />
av att man dröjer med att vidta åtgärder, eftersom<br />
den överlopps mängd koldioxid som kommit ut<br />
i atmosfären inte försvinner på årtusenden.<br />
Klimatförändringen påverkar djupt och oåterkalleligt<br />
skapelsens välfärd. Det att klimatet blir varmare<br />
och väderleken extremare utgör både direkt och indirekt<br />
ett hot mot livet. Allt fl era människor blir sjuka,<br />
många förlorar sitt hem, många dör. Ekosystemen tar<br />
skada och ett betydande antal biologiska arter försvinner<br />
helt. Naturen i Finland kommer att genomgå stora<br />
förändringar, när de nordiska biologiska arterna får<br />
stiga åt sidan för nya arter som utbreder sig söderifrån.<br />
Skadeinsekter och svampsjukdomar hotar jord- och<br />
skogsbruket. Förändringarna när det gäller nederbörden<br />
påverkar salthalten i Östersjön och fi skbestånden.<br />
Att perioderna med värmeböljor blir längre gör också<br />
problemet med blågröna alger värre. Klimatförändringen<br />
har talrika multieffekter, vilka i sin tur har sina<br />
egna oväntade multieffekter.<br />
Svårast är det att förutsäga människans beteende<br />
under förändrade förhållanden. Man känner till att vattenbristen<br />
på de fl esta torra områden kommer att bli<br />
allt svårare, vilket gör att fattigdomen tilltar, liksom<br />
sjukdomar och dödlighet. Däremot känner man inte<br />
till hurudana konfl ikter som blir följden av t.ex. vattenbristen<br />
och hur många människor som blir tvungna<br />
att fl ytta på grund av klimatförändringen. Men miljöproblemen<br />
åstadkommer en tilltagande fl yttningsrörelse:<br />
enligt FN:s uppskattning stiger antalet klimatfl<br />
yktingar redan vid utgången av detta årtionde till 50<br />
12<br />
miljoner. Flyttningsströmmarna från Afrika och Asien<br />
till Europeiska unionen, dvs. också till Finland, kommer<br />
att öka dramatiskt. Med ett sekellångt perspektiv<br />
kommer man troligtvis att tala om hundratals miljoner.<br />
En sådan fl yttningsrörelse är av aldrig tidigare skådad<br />
art och man förmår inte ens föreställa sig dess effekter<br />
på samhällena. Klimatförändringen gör att världen<br />
blir mycket instabilare och mer oberäknelig än i dag.<br />
För att undvika det värsta scenariot, måste man få<br />
stopp på klimatförändringen. Kyrkorna och medborgarrörelserna<br />
på olika håll i världen kräver att industriländernas<br />
växthusgasutsläpp sänks i betydligt och<br />
med en snabb tidtabell. Så har t.ex. biskoparna inom<br />
den lutherska kyrkan i Norge av sitt lands regering<br />
krävt omedelbara åtgärder för att minska utsläppen.<br />
Kyrkornas världsråds (KVR) exekutivkommitté har i sin<br />
kommuniké framhållit att växthusgasutsläppen i detta<br />
nu ligger på betydligt högre nivå än man kan klara av<br />
och att det för att minska dem krävs mycket kraftigare<br />
åtgärder än vad man nu har vidtagit.<br />
EU (Europeiska unionen) har förbundit sig att<br />
minska sina växthusgasutsläpp från nivån för år 1990<br />
med minst 20 % fram till utgången av år 2020. EU<br />
höjer sin målsättning till 30 %, ifall de övriga i-länderna<br />
förbinder sig till motsvarande mål och de ekonomiskt<br />
mera avancerade u-länderna förbinder sig till<br />
strävanden i tillräcklig utsträckning i förhållande till<br />
sina ansvars- och beredskapsområden. Under de<br />
kommande årtiondena bör man fortsättningsvis minska<br />
utsläppen. EU vill leda i-länderna till 60–80 %:s<br />
utsläppsminskningar fram till utgången av år 2050.<br />
Förverkligades en nivå på 80 %, skulle troligtvis jordklotets<br />
uppvärmning stanna på en nivå av högst två<br />
celsiusgrader. Enligt IPCC förutsätter detta att staterna<br />
samarbetar när det gäller att få stopp på klimatföränd-
ingen, att den teknologiska utvecklingen är snabb, att<br />
skillnaderna mellan u-länder och i-länder utjämnas, att<br />
befolkningstillväxten snabbt svänger i motsatt riktning<br />
och att den ekonomiska utvecklingen fortsätter stabil<br />
så att ekonomin i stället för varuproduktion inriktar sig<br />
på service-områden och utvecklandet av kunskapssamhället.<br />
Man bör betänka att följderna av också en tvågraders<br />
värmeökning är synnerligen allvarliga, men<br />
mänskligheten kan kontrollerat anpassa sig till dem –<br />
förutsatt att det utvecklas ny teknologi och att man är<br />
villig till detta. En rik nation såsom Finland har en tämligen<br />
god beredskap för till och med en större värmeökning,<br />
medan man i de fattiga länderna har ytterst<br />
små möjligheter att anpassa sig och förbereda sig för<br />
effekterna av klimatförändringen och de katastrofer<br />
dessa effekter innebär. Inte heller är det många ekosystem<br />
som skulle klara av ens en tvågradig ökning av<br />
uppvärmningen. Klimatförändringen torde också öka<br />
ojämlikheten i världen och försvåra uppnåendet av<br />
utvecklingsmålen, minskandet av fattigdomen och bevarandet<br />
av naturens biodiversitet.<br />
Att stävja klimatförändringen hör till den hållbara<br />
utvecklingen, vilket i folkmun innebär att man tillfredsställer<br />
de nuvarande generationernas behov utan att<br />
utsätta de kommande generationernas möjligheter att<br />
tillfredsställa sina egna behov för risker. Det råder enighet<br />
i världen kring detta att man bör sträva efter en<br />
hållbar utveckling, men i den politik som är rådande i<br />
praktiken är det de ekonomiska motiveringarna för en<br />
kort tidsperiod som dikterar beslutsfattandet. En orsak<br />
till klimatförändringen är onekligen att måtten på den<br />
ekonomiska utvecklingen i allmänhet inte tillräckligt<br />
väl noterar att allmännyttiga produkter såsom rent vatten<br />
och en gynnsam väderlek borde kunna stå till för-<br />
13<br />
fogande också för de kommande generationerna. Ofta<br />
ser man fortsättningsvis miljöskyddet som en utgift<br />
och inte som en placering.<br />
Å andra sidan har man inom den ekonomiska vetenskapen<br />
ända från 1930-talet undersökt den hållbara<br />
utvecklingen, även om själva termen ”hållbar utveckling”<br />
togs i bruk först på 1980-talet. När det gäller<br />
beslutsfattandet i vardagen har hållbarheten tillsvidare<br />
fått träda tillbaka. Klimatförändringen utmanar nu företagen,<br />
samfunden, de politiska beslutsfattarna och<br />
enskilda människor att värdera effekterna av sina utsläpp<br />
under en tidsperiod som är längre än vad som<br />
har varit brukligt. I stället för maximal ekonomisk tillväxt<br />
bör man börja sträva efter en skälig tillväxt. Detta<br />
förutsätter en attitydförändring, modiga politiska beslut<br />
och driftighet i fråga om nödvändiga förnyelser.<br />
Sterns rapport rekommenderar speciellt tre åtgärder<br />
som bör vidtas för att minska växthusgasutsläppen.<br />
Den första är att de som står för utsläppen betalar<br />
ett rättvist pris för sina utsläpp. Den utsläppshandelsmekanism<br />
som ingår i protokollet från Kyoto är ett<br />
framsteg, eftersom en del av industriländernas växthusgasutsläpp<br />
har börjat uttryckas i omkostnader, som<br />
det är skäl att minska. En höjning av miljöskatterna har<br />
gjort att omkostnaderna för utsläppen också nått<br />
många områden som ligger utanför utsläppshandeln,<br />
t.ex. trafi ken. Dessutom tar många företag och organisationer<br />
emot frivilliga avgifter, vilkas avkastning riktas<br />
till stävjande av klimatförändringen och anpassningen<br />
till förändringen.<br />
I globalt perspektiv är situationen ändå sådan att<br />
dagens generationer och i-länder inte betalar full avgift<br />
för sina utsläpp och skuldsätter sig således i förhållande<br />
till kommande generationer samt u-länderna.<br />
En annan rekommendation i Sterns rapport är en
snabb utveckling och ett snabbt ibruktagande av en<br />
ekoeffektiv teknologi. För att bli framgångsrik kräver<br />
den nya teknologin ett medvetet stöd så väl från den<br />
offentliga förvaltningen som från företag och konsumenter.<br />
Samtidigt bör man hålla i minnet, att teknologin<br />
inte ensam är tillräcklig som lösning på klimatförändringen,<br />
utan också sättet att leva bör förändras.<br />
Så bör t.ex. energianvändningen i i-länderna inom de<br />
närmaste åren vändas mot en minskning för att man<br />
tillräckligt snabbt skall kunna avstå från fossila<br />
bränslen.<br />
Dessa två rekommendationer kan Evangelisk-lutherska<br />
kyrkan i Finland tillämpa i sin egen praktiska<br />
verksamhet och i sina diskussionsinlägg, liksom också<br />
andra aktiva i samhället. Däremot berör den tredje<br />
rekommendationen i Sterns rapport på ett särskilt sätt<br />
kyrkan, dvs. att undanröja hindren för en positiv förändring<br />
av levnadsvanorna. Till det har kyrkan någonting<br />
alldeles speciellt att bidra, någonting som stiger<br />
fram ur dess egen tradition.<br />
I det föreliggande programmet framför kyrkan konkreta<br />
rekommendationer till alla sina medlemmar<br />
samt till sin förvaltning från församlingsplanet ända till<br />
kyrkomötet. Dessutom öppnar man i programmet<br />
diskussionen med det övriga samhället, eftersom<br />
stävjandet av klimatförändringen förutsätter ett nära<br />
samarbete. Det viktigaste i programmet är kyrkans<br />
stöd för en förändring av attityder och levnadssätt. Mitt<br />
i oron för klimatförändringen utkristalliserar sig i rubriken<br />
för <strong>klimatprogram</strong>met ”Tacksamhet, respekt,<br />
måttfullhet” den evangelisk-lutherska kyrkans uppfattning<br />
om vad människan är kallad till.<br />
14<br />
LITTERATUR<br />
Climate Change 2007. Synthesis Report. Interparlamentariska<br />
klimatpanelen IPCC 2007. www.ipcc.ch/ipccreports/ar4-syr.htm<br />
The Economics of Climate Change. Stern Review, Cambridge<br />
University Press 2006. http://tinyurl.com/ye5to7<br />
Den nationella anpassningsstrategin gällande klimatförändringen.<br />
Jord- och skogsbruksministeriet 2005. www.mmm.fi /fi /index/<br />
etusivu/ymparisto/ilmastopolitiikka/ilmastomuutos.html<br />
Europa-rådet 8–9.3.2007. www.consilium.europa.eu/ueDocs/<br />
cms_Data/docs/pressData/fi /ec/93140<strong>pdf</strong><br />
Environmental Economics for Sustainable Growth.<br />
För Världsbanken redigerat av Anil Markandya, Patricia Harou,<br />
Lorenzo Giovanni Bellù och Vito Cistulli. Edward Elgar 2002.<br />
The Theory and Practice of Environmental and<br />
Resource Economics, red. Tomas Aronsson, Roger Axelsson,<br />
Runar Brännlund. Edward Elgar 2006.<br />
Climate Change and Africa. Red. Pak Sum Low,<br />
Cambridge University Press 2005.<br />
Special Report on Emissions Scenarios (SRES). IPCC,<br />
Cambridge University Press 2000.<br />
www.grida.no/climate/ipcc/emission/index.htm<br />
As Ranks of “Environmental Refugees” Swell Worldwide,<br />
Calls Grow for Better Defi nition, Recognition, Support. Pressrelease.<br />
United Nations University, Institute for Environment and<br />
Human Security 2005. www.ehs.unu.edu/article:130<br />
Samtlige biskoper bak klimakrav. Pressrelease, Norska kyrkans<br />
utlandshjälp (NCA) 2007. www.nca.no/article/view/6891/1/564
15<br />
DATABANK: SKOGARNA I FINLAND<br />
Tillväxten i Finlands skogar har under senare tider legat<br />
kring 100 miljoner kubikmeter i året. De nuvarande<br />
skogstillgångarna är närmare 2000 miljoner kubikmeter.<br />
Man räknar med att våra skogars tillväxt klart ökar<br />
redan under de närmaste årtiondena, kanske till och<br />
med en tredjedel. En del av tillväxten beror på effektiviserad<br />
skogsvård, en del beror på att klimatet blivit<br />
varmare samt på att luftens koldioxidhalt har stigit.<br />
Särskilt Norra Finlands skogstillväxt ökar snabbt.<br />
Om förhållandet mellan olika trädslag i skogen bestämdes<br />
enbart utgående från klimatförhållanden,<br />
skulle förändringen vara betydande; björkens andel<br />
skulle fram till år 2100 i sydligaste Finland och på västkusten<br />
stiga till över 60 %, ställvis rentav 80 %. Granens<br />
förekomst skulle avta i Södra Finland, men den<br />
skulle bli vanligare i norr. Klimatuppvärmningen skulle<br />
också försvaga tallens möjligheter i Södra Finland.<br />
Ett hot för skogarna är att dagens skadeinsekter blir<br />
allmännare och att nya sådana kommer till landet.<br />
Speciellt det att vintertemperaturen stiger kan medföra<br />
en ökning av skogsskadorna; bl.a. kan den bruna<br />
tallstekeln sprida sig överallt i Finland. De biologiska<br />
arternas reaktioner på klimatförändringen varierar från<br />
art till art, varför det inte är möjligt att uppställa heltäckande<br />
prognoser.<br />
Esko Kuusisto i boken<br />
Maailmanlaajuiset ympäristöongelmat<br />
– Uhkakuvista yhteistyöhön<br />
(red. Jaana Gustafsson),<br />
Åbo universitets fortbildningscentral, 2005
2. Teologiska premisser<br />
2.1. KULTURHISTORISK ÖVERSIKT:<br />
Hur har den västerländska människans relation<br />
till naturen utformat sig?<br />
Översikt i ett nötskal<br />
I bakgrunden till klimatförändringen fi nns människans snedvridna relation till naturen och<br />
den ohållbara konsumtion som blivit en följd av detta.<br />
Ända från 1600-talet har det västerländska tänkandet dominerats av en mekanistisk syn<br />
på naturen, där verkligheten förstås som något av en maskin.<br />
Upplysningsfi losofi n betonade förnuftet, med vars hjälp människan kunde höja sig<br />
ovanför naturen och lära sig att dra nytta av den – man uppfattade inte längre naturen som<br />
en plats för Guds närvaro.<br />
Den teknologi som utvecklades möjliggjorde utsugning av naturtillgångarna.<br />
Kristendomens roll i den här utvecklingen är mångdimensionell:<br />
- Tanken på ett behärskande av naturen, som hör till den judisk-kristna tron,<br />
har tolkats lösgjord ur sitt saksammanhang så att man har motiverat människans<br />
rätt att i oskäligt hög grad utnyttja naturen. Den ursprungliga tanken på människans<br />
ansvar har åsidosatts.<br />
- I Bibeln fi nns det många ekologiskt betydande synsätt, som man inte i tillräckligt hög grad<br />
har lyft fram (t.ex. människans ansvar för djurens välmående).<br />
- Inom den kristna traditionen har man också upprätthållit uppfattningen<br />
om människans samhörighet med allt skapat (t.ex. Franciskus av Assisi).<br />
- Den nutida ekoteologin framhäver traditionens naturvänliga sidor.<br />
Den fi nländska kulturen och det lutherska teologiska arvet innehåller många ekologiskt<br />
betydelsefulla drag som betonar samhörigheten med naturen. Dessa lönar det sig att ta<br />
på allvar i kampen mot en accelererande klimatförändring.<br />
17
I bakgrunden till klimatförändringen och andra allvarliga<br />
miljöproblem ser man i allmänhet människans<br />
snedvridna relation till naturen. Ur den har det uppstått<br />
ett ideal som går ut på konsumtion, vilket ur naturens<br />
synvinkel är både ohållbart och oskäligt. Det<br />
gäller i synnerhet den kultur som utformats i västerlandet<br />
och som inriktat sig på vetenskap och teknik.<br />
Denna kultur har spritt sig överallt i världen. Kristendomen<br />
är en av de centrala strömningar som påverkat<br />
det västerländska tänkesättet. Det har påståtts att<br />
kristendomens roll i utformningen av relationen till<br />
naturen huvudsakligen har varit negativ. I följande<br />
översikt över huvudlinjerna inom den europeiska kulturhistorien<br />
granskas påståendet närmare. Senare<br />
preciseras den kristna trons förhållande till naturen vid<br />
en närmare genomgång av bibliska, teologiska och<br />
etiska aspekter.<br />
År 1967 publicerade den amerikanske idéhistorikern<br />
Lynn White Jr. sin artikel Den ekologiska krisens<br />
historiska rötter i den ansedda tidskriften Science. Enligt<br />
honom är den västerländska kulturtraditionen<br />
människocentrerad på ett överlägset sätt. Rötterna till<br />
en sådan skadlig attityd fi nns i hög grad inom den<br />
judisk-kristna traditionen. White beaktade framför allt<br />
den tanke på härskande över naturen som stiger fram<br />
ur Gamla testamentets skapelseberättelser. White refererade<br />
också i sin artikel till den kristna traditionens<br />
positiva betoningar, som syns till exempel i den helige<br />
Franciskus av Assisis (1200-talet) nära relation till naturen.<br />
Den omfattande diskussion som väcktes av<br />
Whites artikel har ändå haft sin tyngdpunkt i de negativa<br />
effekterna av den judisk-kristna traditionen.<br />
Whites artikel för fram den kristna traditionens<br />
mångskiftande tolkningshistoria. I synnerhet under<br />
nya tiden har den kristna traditionen använts för att<br />
18<br />
stöda människans strävan att dra nytta av naturtillgångarna<br />
så effektivt som möjligt. Den judisk-kristna<br />
traditionen innehåller ändå inte i sig själv denna betoning,<br />
utan det är andra kraftiga ideella strömningar<br />
som desto mera har påverkat ett effektivt utnyttjande<br />
av naturen. Som de viktigaste av dessa bör beaktas<br />
utvecklingen av den europeiska fi losofi n på 1600-<br />
och 1700-talen, dvs. under den vetenskaplig-tekniska<br />
revolutionens och upplysningens tid.<br />
Den västerländska uppfattningen om verkligheten<br />
började kraftigt förändras i början av 1600-talet. Men<br />
grunden härtill hade lagts redan i senmedeltidens<br />
tänkande. Från antikens Grekland ända till renässansen<br />
hade naturen uppfattats som en organisk helhet,<br />
där de olika delarna harmoniskt sammanföll. Inom<br />
kristendomen upplevde man att Gud var grunden för<br />
denna enhet. Å andra sidan inverkade det dualistiska<br />
sättet att indela verkligheten i två olika slags kategorier<br />
som sinne/kropp eller människan/naturen även på<br />
kristendomens och kulturens utveckling. Rötterna till<br />
en sådan tankemodell går tillbaka ända till Platon.<br />
De naturvetenskapliga insikterna började under<br />
1600-talets gång dirigera människans strävanden att<br />
gestalta den verklighet som omgav henne. I enlighet<br />
med den kunskap som var stadd i utveckling utkristalliserade<br />
sig verklighetsuppfattningen som mekanistisk<br />
– man tänkte sig att världsalltet är som en stor maskin,<br />
som lyder matematiska naturlagar. Ur den kristna teologins<br />
synvinkel ledde den nya mekanistiska verklighetsuppfattningen<br />
till en betydande förändring: det var<br />
inte längre möjligt att tänka sig att skapelsen var platsen<br />
för Guds närvaro. I och med upplysningsfi losofi n kom<br />
i stället tron på det nästan allsmäktiga förnuftet, med<br />
vars hjälp människan kan höja sig över naturen och lära<br />
sig att dra nytta av naturen för sina egna ändamål.
Behärskandet av naturen började man förstå så att<br />
människans uppgift var att höja sig till att bli överlägsen<br />
den övriga naturen och att hon hade rätt att tillgodo<br />
göra sig den för enbart egna syftemål och endast<br />
för sig själv. Ett sådant synsätt blev mera allmänt under<br />
1800-talet också inom den kristna teologin, även om<br />
detta inte går att utläsa ur de äldsta skapelseberättelsernas<br />
tolkning. Efter upplysningstiden har denna tolkning<br />
haft mycket stort infl ytande i västerlandet. Upplysningsfi<br />
losofen Francis Bacon t.ex. ansåg att människan<br />
med hjälp av vetenskapen och tekniken kunde få<br />
tillbaka sin ursprungliga makt över naturen, den makt<br />
som hon delvis förlorat i syndafallet.<br />
En betydelsefull bakgrund till detta tänkande utgjordes<br />
av René Descartes och hans fi losofi på<br />
1600-talet. Han åtskilde själen och anden (res cogitans)<br />
samt materien och kroppen (res extensa).<br />
Många representanter för den kristna tron godkände<br />
denna dualistiska indelning, ty den ansågs trygga andens,<br />
trons och moralens verklighet från den materialistiska<br />
vetenskapens tryck. En dualistisk indelning i<br />
ande och natur stärktes under 1800-talet i och med<br />
Kants åsikter.<br />
Som en motkraft till den mekanistiska gestaltningen<br />
av verkligheten uppkom under 1800-talet romantiken,<br />
som ville åstadkomma en återvändo till ett mera<br />
helhetsmässigt, organiskt sätt att förstå världen och<br />
19<br />
människoandens väsen. Romantikens strävanden var<br />
ändå på många sätt förbundna med det människocentrerade<br />
tänkandet och de förändrade inte den västerländska<br />
kulturens huvudströmningar.<br />
Den teknologiska utvecklingen har gått starkt framåt<br />
bland annat i världskrigens kölvatten. Den västerländska<br />
uppfattningen om den vetenskapliga kunskapens<br />
väsen och det mekanistiska förhållningssättet till<br />
naturen har under 1900-talet anammats i stor utsträckning<br />
också inom andra kulturer. I praktiken har<br />
man globalt sett nått en sådan konsumtionsnivå att<br />
den överskrider gränserna för naturens hållbarhet. Å<br />
andra sidan har t.ex. kvantfysiken blivit en utmaning<br />
för hela den klassiska vetenskaps- och verklighetsuppfattningen.<br />
Diskussionen om vetenskapens ansvar<br />
fortsätter.<br />
På senare tid har många människor inom vetenskapsvärlden,<br />
medborgarorganisationer och olika religioner<br />
på ett nytt sätt blivit intresserade av att ta reda<br />
på de yttersta orsakerna till miljöproblemen. I diskussionen<br />
är det viktigt att beakta de gamla teologiska<br />
och fi losofi ska modellernas påverkan på uppkomsten<br />
av människans tänkande och attityder. Kyrkornas roll
är att självkritiskt bedöma sin teologiska traditions konsekvenser<br />
samt målmedvetet sträva efter att ur sin<br />
tradition lyfta fram betoningar som försvarar livet på<br />
jorden.<br />
Otvivelaktigt har man använt vissa drag inom den<br />
kristna tron, såsom tanken på härska över naturen,<br />
som motiveringar för tankemodeller som är skadliga<br />
ur modernt perspektiv. Å andra sidan har det inom<br />
kristendomen vid sidan av särskiljandet mellan naturen<br />
och anden alltid löpt en linje som betonar människans<br />
och naturens samhörighet. Så är t.ex. många<br />
mystiker kända för sin nära relation till naturen, speciellt<br />
till djuren. Utöver Franciskus av Assisi kan man<br />
lyfta fram den keltiska kristendomens helgon från<br />
400–700-talen på de brittiska öarna samt många av<br />
den östliga kyrkans heliga män och kvinnor. Också<br />
inom Luthers teologi intar naturen en viktig plats.<br />
Också vår tid känner kristna som har betonat livsuppehållande<br />
drag som fi nns med i Bibeln och den<br />
kristna traditionen. T.ex. innebar Albert Schweitzers<br />
(1875–1965) ”etiska mystiks” ledande tanke aktning<br />
för allt levande. Ovan nämnda artikel av Lynn White Jr<br />
gav inspiration till en tilltagande förnyelserörelse inom<br />
den kristna teologin, en rörelse som är känd under<br />
namnet ekoteologin. Det handlar om en strävan att<br />
tolka den kristna traditionen inför moderna utmaningar<br />
så att den förmår utforma människans relation till<br />
naturen och hennes värderingar i en riktning som befrämjar<br />
livet.<br />
Inom diskussionen i Finland lönar det sig också att<br />
fästa blicken vid vår egen kulturs traditionella förhållningssätt<br />
till naturen, något som alltjämt påverkar otaliga<br />
fi nländares livsstil. Också i dag berättar många<br />
fi nländare att de upplever Guds närvaro när de rör sig<br />
i naturen, speciellt i skogen. Ett visst avståndstagande<br />
20<br />
till naturen förekommer också, men å andra sidan berättar<br />
t.ex. den blomstrande sommarstugekulturen om<br />
behovet att komma i beröring med naturen och dess<br />
skönhet och stillhet.<br />
Inom den fi nländska kristenheten stiger antalet<br />
andakter och gudstjänster som hålls ute i naturen. Det<br />
är möjligt att många fi nländare upplever sig möta<br />
samma goda Gud i skogen som vid kyrkans altare. En<br />
sådan andlig relation till naturen är en rikedom, som<br />
ger motivation och kraft att verka för naturens – och<br />
samtidigt för människans – bästa.<br />
De kristna kyrkornas infl ytande inom den västerländska<br />
kulturkretsen tar sig många uttryck. I dag kan<br />
man se att den kristna traditionen uppvisar en hög<br />
grad av en sådan positiv kraft till förändring som behövs<br />
när det gäller förnyelse av människans inställning<br />
till naturen.<br />
LITTERATUR<br />
Arto Haapala & Markku Oksanen (red.) (2000): Arvot ja luonnon<br />
arvottaminen. Helsingfors: Gaudeamus.<br />
Tarja Kallio-Tamminen (2006): Kvanttilainen todellisuus. Fysiikka ja<br />
fi losofi a maailmankuvan muovaajina. Helsingfors: Yliopistopaino.<br />
Markku Oksanen & Marjo Rauhala-Hayes (red.) (1997):<br />
Ympäristöfi losofi a: kirjoituksia ympäristönsuojelun eettisistä perusteista.<br />
Helsingfors: Gaudeamus.<br />
Kari Väyrynen (2005): Ympäristöfi losofi an historia: maaäitimyytistä<br />
Marxiin. Tammerfors: Sällskapet för europeisk fi losofi (Eurooppalaisen<br />
fi losofi an seura).
2.2. BIBELN SOM KÄLLA FÖR MILJÖANSVAR OCH FÖRNYELSEVILJA<br />
De bibliska utgångspunkterna i ett nötskal<br />
Kärnan för Bibelns budskap är Gud som har skapat<br />
allting gott och upprätthåller det han skapat.<br />
Människans uppgift är att tacka Gud för hans gåvor<br />
och ta väl hand om dem. Miljöproblemen berättar<br />
om att människan har försummat sitt ansvar.<br />
Skapelsen<br />
enligt skapelseberättelserna gav Gud människan<br />
i uppgift att bruka och bevara jorden<br />
människans syndafall förstörde hennes<br />
relation till sin Skapare, till andra människor<br />
och till den övriga skapelsen<br />
efter syndafl oden slöt Gud ett förbund med<br />
allt levande och gav regnbågen till ett tecken<br />
för detta förbund, hoppets tecken<br />
utöver urberättelserna är skapelsen ett viktigt<br />
tema bl.a. i psalmerna i Psaltaren, i Jobs bok<br />
och hos Jesaja<br />
skapelsen har i sig ett värde, som innehåller<br />
mer än enbart nyttoaspekten för människan<br />
enligt Paulus väntar hela skapelsen på sin<br />
befrielse<br />
Ansvaret<br />
människan är skapad till Guds avbild, vilket<br />
betyder att människan har skapats till att leva<br />
i gemenskap med Gud och ha ansvar för allt<br />
övrigt skapat<br />
22<br />
skapelseberättelserna talar om människans<br />
makt att råda över den övriga skapelsen – denna<br />
tanke innebär ändå aldrig makt att utsuga<br />
naturen<br />
människans lott är att råda över den övriga<br />
skapelsen, som har anförtrotts henne, lika klokt<br />
och milt som Gud som utger sig själv i kärlek<br />
också omsorgen om djuren och jorden ingår i<br />
de tio budordens lag och i den judiska<br />
praxisen med sabbatsår<br />
i Nya testamentet förmedlar Jesu Bergspredikan<br />
och liknelser bilden av en Jesus som levde<br />
i en nära relation till naturen och använde den<br />
som en källa för sina liknelser<br />
kärnan i Jesu budskap om Guds rike innebär<br />
en helhetsmässig omvändelse till att hörsamma<br />
Guds vilja<br />
nåden förnyar människan så att hon förmår<br />
genomgå förändring<br />
Bibeln som källa till förnyelsevilja<br />
Gud tilltalar människan i Bibeln; att läsa<br />
den förändrar människan och utmanar henne<br />
att se över sin livsstil<br />
liknelsen om Livets träd i början och slutet av<br />
Bibeln skildrar Guds goda vilja och nyskapande<br />
kraft<br />
den kristna tron omfattar också ett budskap<br />
om hopp inför de yttersta tiderna, ett budskap<br />
som uppmuntrar till att bära ansvar
Bibeltexter som behandlar skapelsen kan man fi nna i<br />
synnerhet i Gamla testamentet, men naturligtvis är<br />
Nya testamentets syn på temat viktigt för den kristna.<br />
Som utgångspunkt står den gode Guden, alltings<br />
skapare. Som ett resultat av Guds arbete är också skapelsen<br />
god. Synden kom in i världen som en följd av<br />
människans verksamhet. Människans del är att tacka<br />
Skaparen för hans gåvor och ha god omsorg om<br />
dem.<br />
Skapelsen och människans ansvar för den framgår<br />
t.ex. i följande bibelställen:<br />
Gud har uppenbarat sin allmakt och sin vishet i<br />
skapelsen, (Ps. 93:1, 96:5,10; 102:26–;<br />
Jes. 40:21; Jer. 10:16; Hebr. 11:3)<br />
som har blivit till genom Sonen. (Joh. 1:3;<br />
1 Kor. 8:6; Kol. 1:15; Uppb. 3:14)<br />
Gud har makt över naturen. (Ps. 65:10ff; 78:26;<br />
Job 9:4ff)<br />
Himlen och jorden är Herrens. (Ps. 24:1; Ps.<br />
89:12; Matt. 11:25; Apg. 17:24; Ef. 3:9)<br />
Inför Gud är människan enbart stoft (1 Mos. 2:7;<br />
Ps. 103:14; Jes. 40:7)<br />
och på allt sätt beroende av Honom. (Ps.<br />
139:13–16; Joel 2:21–24; 1 Kor. 4:7)<br />
Gud ger mänskligheten hopp, ett hopp som<br />
grundar sig på Guds förbund med jorden (1 Mos.<br />
9:12–17; Uppb. 22:1–5)<br />
Skapelsen och livet<br />
Gud berättar om sig själv för sina skapade genom sin<br />
skapelse, dess ordningar och fenomen.<br />
Guds närvaro i skapelsen gör den helig för människan,<br />
en verklighet som är värd att högakta och som<br />
man inte kan förtingliga till enbart ett objekt för<br />
23<br />
ansvarslös verksamhet. Miljökrisen och klimatproblemen<br />
berättar om hur människan har glömt det ansvar<br />
hon har fått av Skaparen. Profeten Hosea klagar över<br />
hur hela skapelsen lider av människans ondska och<br />
ogudaktighet (Hos. 4:1–3). Skapelsen är ändå inte gudomlig<br />
eller gud och i det avseendet helig. Panteismen<br />
hör inte till den judisk-kristna gudsuppfattningen.<br />
I Gamla testamentet berättas om skapelsen, utöver<br />
skapelseberättelserna i Första Mosebok, i synnerhet i<br />
psalmerna i Psaltaren, Jesajaboken (Jes. 40–55) och<br />
i visdomslitteraturen såsom Jobs bok. Skapelsen framställs<br />
där i samband med dåtidens uppfattning om<br />
världens uppkomst. Även om den moderna naturvetenskapens<br />
syn på saken är en annan, utesluter den<br />
ändå inte skapelsens verklighet. Bibeln berättar på religionens<br />
språk, genom berättelser och liknelser om<br />
relationen mellan människa och Gud. Den präglas av<br />
förundran och högaktning gentemot livets gåva. Människorna,<br />
djuren och hela skapelsen är delaktiga av det<br />
liv de har fått av sin skapare (se Ps. 139:13–16; Job<br />
10:8–12). Livet på jorden fi nns inte till enbart för<br />
människans behov. Människan som lever av den välsignelse<br />
hon fått bör högakta Guds befallningar. Att<br />
förbryta sig mot Gud leder till förlust av livet och dess<br />
mångfald (Jer. 12:7–13; Hab. 2:17).<br />
Urberättelsernas skapelseberättelser<br />
Människans relation till Gud och till skapelsen beskrivs<br />
framför allt i början av Bibeln, i de så kallade urberättelsernas<br />
skapelseberättelser. Ytterligare synvinklar på<br />
skapelsen ger psalmerna samt vissa texter som kommenterar<br />
skapelsen.<br />
Den första skapelseberättelsen i Bibeln återfi<br />
nns i början av första Mosebok (1:1–2:4a). Hela<br />
världsalltet har skapats på sju dagar, vilket redan i sig
innehåller synvinkeln på ansvar (jfr budet: ”Tänk på<br />
att hålla vilodagen helig”). Livet har fått sin början av<br />
Guds vilja. Gud har anvisat alla skapade varelser från<br />
växter till fåglar och djur deras egen plats och uppgift.<br />
Som en följd av skapelsearbetet har människan och<br />
djuren en speciell relation till varandra. De är varandras<br />
kumpaner som skapats på samma dag. Till skapandet<br />
av människan ansluter sig dessutom ett särskilt<br />
övervägande från Guds sida: Gud skapade människan<br />
till sin avbild, till att vara lika oss. Anmärkningsvärt<br />
är också att människans första hela dag var den<br />
sjunde dagen, som Gud satte att vara vilodag. Människan<br />
fi ck börja med det som utgångspunkt, som<br />
Gud tidigare hade berett henne.<br />
I den första skapelseberättelsen gavs åt människan<br />
rätt att härska över havets fi skar och himlens fåglar<br />
och över alla djur som myllrar på jorden, men till föda<br />
fi ck hon använda endast fröbärande växter och fruktträd<br />
(1 Mos. 1:28–29). Djuren gavs till föda först efter<br />
syndafl oden (1 Mos. 9:2–3). Syndafl oden var en följd<br />
av skapelsens ondska och våld, motstånd mot Guds<br />
vilja som skyddade livet (1 Mos. 6:5–13). Efter syndafl<br />
oden upprättade Gud ett förbund med allt levande<br />
och satte regnbågen i skyn som hoppets tecken: Detta<br />
är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig<br />
och er och alla levande varelser ni har med er, för<br />
alla kommande släktled. Förbundet innehöll löftet<br />
om att Gud inte längre låter fl oden dränka allt levande<br />
(1 Mos. 9:12–17). Gud som alltings Skapare skyddar<br />
hela skapelsen, men, som Bibelns helhetsbudskap visar,<br />
också människan bör bära sitt ansvar för att möjligheterna<br />
till liv skall tryggas.<br />
Den andra skapelseberättelsen i Bibeln (1 Mos.<br />
2:4b–24) betonar enheten mellan jorden och allt levande.<br />
Människan är bunden till den omgivande na-<br />
24<br />
turen och jorden, som har funnits till före henne: När<br />
Herren Gud gjorde jord och himmel, när ingen buske<br />
fanns på marken och ingen ört hade spirat, eftersom<br />
Herren Gud inte hade låtit något regn falla på jorden<br />
och ingen människa fanns, som kunde odla den.<br />
Som den första av de levande varelserna formade<br />
Gud människan av jord från marken och blåste in liv<br />
genom hennes näsborrar (1 Mos. 2:7). Vid sidan av<br />
det beroende som följde av skapandet betonas Guds<br />
omsorg om den människa han skapat: Herren Gud<br />
lät alla slags träd växa upp ur marken, sådana som<br />
var ljuvliga att se på och goda att äta av (1 Mos.<br />
2:9). Som livsmiljö skapade Gud en trädgård där<br />
människan fi ck bo.<br />
Den andra skapelseberättelsen defi nierar människans<br />
jordbundna grunduppgift genom att precisera<br />
människans och den omgivande naturens relation genom<br />
att berätta hur Herren Gud tog människan och<br />
satte henne i Edens trädgård att bruka och vårda<br />
den (1 Mos. 2:15).<br />
Betoningen ligger på att människan från första början<br />
har skapats till att bruka jorden och arbeta med<br />
den samt vårda den. Att vårda innebär i Gamla testamentet<br />
ofta detsamma som att bevaka (1 Mos. 3:24),<br />
att följa Guds bud (2 Mos. 16:28; 5 Mos. 5:29) samt<br />
att överlåta egendom i annans omvårdnad eller att<br />
bevara annans egendom (2 Mos. 22:6,9). Att fullfölja<br />
den grunduppgift människan har fått att bruka, innebär<br />
således att ha omsorg om, att upprätthålla förutsättningarna<br />
för liv samt att stöda skapelsearbetet.<br />
Människan bör på ett helhetsmässigt sätt ha omsorg<br />
om det paradis hon har fått.<br />
Andra skapelsetexter<br />
Skapelsen och det skapade är utöver de egentliga
skapelseberättelserna framme också bland annat i<br />
Gamla testamentets visdomslitteratur. Gud skildras i<br />
en djupt personlig och kärleksfull relation också till den<br />
materiella världen. Skapelsen existerar inte endast för<br />
att tillfredsställa de mänskliga behoven, utan den är ett<br />
uttryck för Guds kärlek (se Job 38:2–38) och det kontinuerliga<br />
skapelsearbetet.<br />
Många av hela Bibelns viktigaste skapelsetexter<br />
återfi nns i Psaltaren, där man i lyriska bilder uttrycker<br />
skapelsetron. Jorden är inför Guds allmakt och i hans<br />
herravälde i en känslig balans (se t.ex. Ps. 46:4). De<br />
mäktiga naturfenomenen berättar om Guds ära och<br />
närvaro (Ps. 29). Gud är givaren och upprätthållaren<br />
av allt det goda som fi nns.<br />
I Jesajabokens andra del (Jes. 40–55) framställs<br />
Guds universella makt i förhållande till sin skapelse.<br />
Människan är en del av Guds skapelse och underställd<br />
hans makt. Gud har gjort jorden och skapat människan<br />
att vara dess invånare. Människans uppgift är att<br />
vara hörsam mot sin Skapare (Jes. 48:17–19).<br />
I kapitlen 38 och 39 i Jobs bok tillspetsas relationen<br />
mellan Gud, människa och skapelse i frågeform:<br />
Var var du när jag lade jordens grund? Har du någonsin<br />
kallat fram morgonen? Vem låter det regna över<br />
folktomt land, över öknen där ingen människa bor, så<br />
att öde trakter mättas med vatten och gräset spirar<br />
25<br />
ur den torra marken? Kan du knyta samman Sjustjärnorna<br />
eller lossa Orions bälte? Vem skaffar mat åt<br />
korpen när dess ungar ropar till Gud och skriker av<br />
hunger?<br />
Enligt Jobs bok har skapelsen i sig själv ett värde,<br />
som framför allt grundar sig på dess Skapare.<br />
Den ”Vishet” som är omnämnd i Ordspråksboken<br />
och som är skapad före himlen och jorden är en personlig<br />
kraft, genom vars medverkan världens ordning<br />
är skapad (Ords. 8:22–36). Det är människans uppgift<br />
att lägga märke till den Guds Vishet som varit med<br />
i skapandet och följa den: Hör nu på mig, mina barn.<br />
Lyckliga de som följer min väg. Lyssna till mina förmaningar<br />
och bli visa, förkasta dem inte.<br />
Nya testamentets speciella synvinkel i förhållande<br />
till Gamla testamentet är den att världen är skapad<br />
genom Kristi förmedling. Början av Johannesevangeliet<br />
(Joh. 1:3,10) utvecklar Gamla testamentets tema<br />
rörande Guds Vishet och talar om Guds Ord, genom<br />
vilket allt har skapats. Kolosserbrevets Kristushymn<br />
(Kol. 1:15–20) understryker också avsikten med skapelsen:<br />
”allt är skapat genom honom och till honom”.<br />
Kristus, genom vars förmedling och till vilken allting<br />
skapades, är huvudet för världsalltet. Kristi kropp är å<br />
sin sida församlingen, som i hörsamhet bär sitt ansvar.
Av Pauli brev behandlar Romarbrevet den nya skapelsen<br />
genom att förena människans och skapelsens<br />
historia med frälsningen (Rom. 8:19–22). Hela skapelsen<br />
väntar ivrigt på Herrens dag som skall komma,<br />
varvid också den skall frigöras ur slaveriet under förgängelsen<br />
till den frihet som Guds barn får när de<br />
förhärligas. Delaktigheten av försoningen frigör till förundran,<br />
lovsägelse och till att förvalta Guds stora skapargärningar.<br />
Skapelsens olika skeden och mänsklighetens<br />
historia från skapelsen till den slutliga befrielsens<br />
dag hör samman.<br />
Människans ansvar<br />
En äldre fi nskspråkig form av ordet för ansvar, ”vastuu”,<br />
är ”edesvastuu”, ungefär ”full ansvarighet”. Redan i<br />
det språk Mikael Agricola använde pekar ordet mot<br />
juridisk praxis och påvisar vad det är fråga om i synnerhet<br />
inom den bibliska etiken: inför Gud svarar<br />
människan både för sina gärningar och för sina försummelser.<br />
Guds avbild<br />
Skapandet av människan avviker från skapandet av<br />
alla övriga varelser däri att människan skapades till<br />
Guds avbild och Guds likhet (1. Mos. 1:26–27; jfr 1<br />
Kung. 22:19–20). Som bakgrund till existensen som<br />
26<br />
Guds avbild ligger de konungsliga föreställningarna,<br />
och dit hör också de i samma sammanhang nämnda<br />
begreppen ”härska” och ”råda över”. Människan är<br />
verksam som Guds avbild och är honom lik, vid Guds<br />
sida och som Guds representant i skapelsen.<br />
Skapandet av människan till Guds avbild (imago<br />
Dei) avser enligt Jesus framför allt det att människan<br />
tillhör Gud såsom ”kejsarens bild” tillhör kejsaren (Luk.<br />
20:24–25). På samma gång förmår människan stå i en<br />
dialogisk relation till sin Skapare. Skildrandet av människan<br />
som Guds avbild och lik honom förklarar just denna<br />
dimension. Centralt är att människan ges rätten att vara<br />
verksam som Guds representant mitt i skapelsen och<br />
att människan lever i en speciell relation till sin Skapare.<br />
Människan är skapad till att hela tiden med sitt liv svara<br />
på sin Skapares tilltal. Till detta hör också att vara ansvarig:<br />
människans uppgift är att vandra här på jorden så<br />
att hon vakar och lyssnar till Gud (Mika 6:3,8).<br />
I skapelseberättelserna ingår en tanke, att människan<br />
har större makt över skapelsen än andra väsen.<br />
Till den rätten hör likaså ett större ansvar för skapelsens<br />
välmående. Människan skapas först till Guds avbild<br />
och först sedan får hon makten att råda över skapelsen.<br />
Människans lott är att förvalta den jord som<br />
har anförtrotts henne lika klokt och milt som Gud som<br />
i kärlek ger ut av sig själv (se Ps. 104).
På grundval av skapelsen har människan rätt att<br />
använda det skapelsen tillhandahåller: odla jorden,<br />
fi ska, jaga och ha tamdjur (1 Mos. 1:29–30). Människan<br />
är likväl förpliktad att förutom att bruka jorden<br />
också vårda den. Detta innebär en ansvarsfullhet inför<br />
Guds vilja. Människan är inte den som självständigt<br />
ställer upp mål. Hon bör refl ektera bilden av den Gud<br />
som älskar människorna och skapelsen.<br />
Guds bud<br />
Enligt skapelseberättelserna skapade Gud i begynnelsen<br />
allting gott. De tio budordens lag eller dekalogen<br />
är ett uttryck för Guds vilja, vars avsikt är att skydda allt<br />
som skapats gott. Särskilt betydelsefullt är det tredje<br />
budet, det om att helga sabbaten eller vilodagen (2<br />
Mos. 20:8–11; 5 Mos. 5:12–15). 1 Det innebär att buden<br />
inte bara gäller relationen mellan människan och<br />
Gud utan också relationen mellan människan och skapelsen<br />
samt människans relation till sig själv.<br />
Till helgandet av sabbaten hör både en socialetisk<br />
aspekt och att skydda djuren: vilodagen skulle ges<br />
både de arbetande medmänniskorna, slavarna medräknade,<br />
och de djur som behövdes för arbetet. Detta<br />
motiveras uttryckligen genom skapelsen och Guds<br />
egen verksamhet: människan bör vara verksam på<br />
samma sätt som Gud som i sin kärlek ger ut av sig<br />
själv, solidariskt i förhållande till övriga människor och<br />
till skapelsen.<br />
I Israels tidiga historia utvidgades sabbatsfi randet<br />
till fi randet av sabbatsåret och jubelåret (3 Mos. 25).<br />
Beträffande dessa ideal framträder klart tanken på att<br />
högakta jorden och att skydda den. Under sex års tid<br />
skulle man så åkern, men det sjunde – sabbatsåret –<br />
hade man lov att endast åtnjuta de frukter som jorden<br />
frambar i sig själv. Vart femtionde år skulle man fi ra<br />
27<br />
jubelår, på sätt och vis som sabbatsårens sabbatsår.<br />
Dess särskilda budskap var att Gud är jordens verkliga<br />
ägare och jordegendomen har människan bara som<br />
lån.<br />
Bergspredikan<br />
Jesu undervisning behandlar egentligen inte ämnen<br />
som berör naturen. Ändå vittnar hans sätt att som exempel<br />
ta upp den omgivande naturen, växter och djur,<br />
om hans aktning för och hans nära relation till skapelsen.<br />
Jesus undervisade ofta ute i naturen, t.ex. i en båt<br />
på sjön (Mark. 4:1). Ur det skriftliga material som fi nns<br />
av Jesu undervisning är det möjligt att plocka fram en<br />
mera omfattande helhet, där både de yttre ramarna<br />
och innehållet i undervisningen uppmanar till en omfattande<br />
ansvarsfullhet, nämligen Bergspredikan som<br />
upptecknats i Matteusevangeliets 5–7 kapitel.<br />
I sin Bergspredikan uppmanar Jesus människorna<br />
att efterfölja lagen och framför allt att förstå dess anda:<br />
det är fråga om att fullfölja Guds vilja, att följa det innehåll<br />
i Guds bud som skyddar livet och att tillämpa<br />
detta (Matt. 5). Samtidigt uppmanar Bergspredikan<br />
att se på himlens fåglar och markens liljor och lita på<br />
att den himmelske Fadern på samma sätt har omsorg<br />
om de behov människan han skapat har (Matt. 7:11).<br />
Till detta ansluter sig också tanken på jämbördighet:<br />
Gud låter sin sol gå upp över såväl goda som onda<br />
och sänder regnet till såväl fromma som ogudaktiga<br />
(Matt. 5:45).<br />
Liknelserna<br />
Liknelserna är centrala i Jesu förkunnelse. De förmedlar<br />
en levande bild av det man inom bibelforskningen<br />
säger är Jesu kärnbudskap, dvs. budskapet om Guds<br />
rike. Liknelsernas språkliga bilder tas ofta från den om-
givande naturen. En av de mest kända är liknelsen om<br />
såningsmannen. Där blir de som hör glädjebudskapet<br />
jämförda med frön som sås på olika underlag (Mark.<br />
4:1–9; jfr Matt. 13:1–9 och Luk. 8:4–8). I fjärde kapitlet<br />
i Markusevangeliet har evangelisten sammanställt<br />
en mängd liknelser om Gudsriket: Riket är som<br />
ett frö som växer av sig självt eller som ett senapskorn.<br />
Liknelsen om de onda vingårdsarbetarna (Mark.<br />
12:1–12) riktar blicken mot människans sätt att sköta<br />
den uppgift hon har tagit emot av Gud. Liknelsen om<br />
fi konträdet som grönskar (Mark. 13:28–32) skildrar<br />
Jesu efterföljares situation när de yttersta tiderna är<br />
förhanden.<br />
En granskning av likartade tal av Jesus som fi nns i<br />
evangelierna av Lukas och Matteus bekräftar bilden av<br />
att Jesus använder naturen som källa för sina liknelser.<br />
Hans språkliga bilder är jordnära och konkreta: natursymbolik<br />
och människors liv på landsbygden såsom<br />
rävarnas lyor, får och ulvar, sparvar, senapsfrön i den<br />
åker som brukas (t.ex. Luk. 9:58; 10:2–3; 11:11–13;<br />
12:6–7; 13:18–19; 15:4–7; 17:6; 17:23–24).<br />
Människan bör genom sin egen verksamhet främja<br />
Gudsrikets snara ankomst dvs. göra bättring, en helhetsmässig<br />
sinnesförnyelse och revidering av inriktningen<br />
på livet. Hon bör föra en helgelsekamp (t.ex.<br />
Luk. 13:24–27; 14:27). De mest centrala betoningarna<br />
i det stoff som har nedtecknats i evangelierna hos<br />
Lukas och Matteus är kravet att efterfölja Jesus och<br />
den etiskt-religiöst uppfordrande undervisningen.<br />
Materialet i Johannesevangeliet avviker till sin stil<br />
från de övriga evangelierna. I Johannesevangeliet<br />
framträder ”jag är”-meningarna, som uttrycker Jesu<br />
medvetenhet om sitt gudomliga väsen. Också på dessa<br />
ställen används skapelsen och dess gåvor som liknelser:<br />
livets bröd (6:35) och vinstocken (15:1–10).<br />
28<br />
Johannesevangeliets så kallade brödtal (Joh. 6)<br />
lyfter fram Jesus och hans betydelse: endast i gemenskap<br />
med honom är människan delaktig av det eviga<br />
livet. Ur skapelsetemats och människans ansvarighets<br />
synvinkel blir bruket av den kraftiga bröd-metaforen<br />
väsentlig. Guds bröd är det som kommer ner från<br />
himlen och ger världen liv (Joh. 6:33; jfr 2 Mos. 16:4<br />
om mannat). För människan som behöver dagligt<br />
bröd är det väsentligt att hon lyssnar till Guds vilja och<br />
förverkligar den.<br />
Bibeln som källa för viljan till förnyelse<br />
Gud talar till oss i Bibeln. Detta möte utmanar oss till<br />
att granska vår egen livsstil och ger oss kraft att förnya<br />
den. I Bibelns ordspråk t.ex. betonas rättrådighet och<br />
måttfullhet. Måttfullheten innebär att sätta värde på<br />
det man redan har. En måttfull människa undviker, för<br />
att ära Gud och hans skapade verk, all onödig konsumtion<br />
och påfrestning för den skapelse som möjliggör<br />
livet (Ords. 30:8–9). Till den rättrådighet som ordspråken<br />
i Bibeln skildrar hör också att träda upp till<br />
försvar för dem som är i en svagare ställning: Höj din<br />
röst för den stumme, till försvar för alla som sviktar.<br />
Höj din röst och döm rättfärdigt, försvara de fattiga<br />
och svaga (Ords. 31:8-9).<br />
Bibelns budskap ger kraft<br />
att förnya livet<br />
Genom hela Bibeln går budskapet om Guds goda<br />
vilja gentemot människan och hela skapelsen. I urberättelsernas<br />
paradis växte Livets träd (1 Mos. 2:9).<br />
Denna för många kulturer gemensamma liknelse bär<br />
bud om en Gud som vill se livet blomstra. Livets träd<br />
återfi nns också i Ordspråksboken (bl.a. Ords. 3:18)<br />
och får en viktig plats på de sista sidorna av Bibelns
oksamling, Uppenbarelseboken (22:2): Mitt på den<br />
stora gatan, med fl oden på ömse sidor, stod livets<br />
träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin<br />
skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för<br />
folken. I Uppenbarelseboken är Livets träd källan till<br />
evigt liv.<br />
Bibeln för med många bilder fram att Gud är den<br />
som skänker livet och delar ut sin godhet på många<br />
sätt. Också naturen som omger oss är Guds tilltal till<br />
oss (Ps. 19:2–7). Bibeln utmanar oss att också lyssna<br />
till detta tal så att i vår livsinställning syns kärlek<br />
och högaktning för det goda vi har fått: Du, vår Herre<br />
och Gud, är värdig att ta emot härligheten och<br />
äran och makten. Ty du har skapat världen, och genom<br />
din vilja blev den till och skapades den (Uppb.<br />
4:11). Vi förnyas, när vi möter beroendet av Guds<br />
godhet.<br />
Förnyelsens tema har också anknytning till Jesu<br />
kärnbudskap om Gudsriket. Att ta emot Jesu budskap<br />
– och budskapet om Jesus – innebär en helhetsmässig<br />
omvändelse, sinnesförändring. Det centrum i Nya<br />
testamentet som ger kraft är helheten av Jesu liv och<br />
undervisning, lidande, död och uppståndelse. Detta<br />
innebär möjlighet till frälsning för människan.<br />
Jesu liknelse om sig själv som Livets bröd och den<br />
nattvard han instiftade (Mark. 14:22–25) kan ses som<br />
den kristnes föda inför livets utmaningar. Den Guds<br />
frälsande kärlek gentemot oss, vilken manifesterat sig<br />
i Jesus, väcker kärlek till skapelsen och nästan. Nåden<br />
är en utgångspunkt i den kristnes liv, som föder tacksamhet<br />
och sätter i rörelse (se t.ex. Rom. 12:1–2).<br />
Delaktighet av hoppet om evigt liv ger en vision av<br />
den godhet som leder till högaktande av naturen och<br />
nästan.<br />
29<br />
Hoppet om förnyelse och en ny början<br />
I Bibelns urberättelser gav Gud regnbågen som ett<br />
tecken på det eviga förbund som också omfattar naturen:<br />
När jag hopar moln över jorden och bågen blir<br />
synlig bland molnen, då skall jag tänka på mitt förbund,<br />
förbundet mellan mig och er och alla levande<br />
varelser av alla slag (1 Mos. 9:14–15). Mänsklighetens<br />
ondska dränktes under vattenmassorna (1 Mos.<br />
6:13–1 Mos. 7:10). I dopet är den kristne liksom nedsänkt<br />
i Kristi grav och med honom lyft upp också till<br />
evigheten (jfr Mark. 1:9–11). På så sätt ingjuter dopet<br />
tro på att kärleken skall återupplivas och att det goda<br />
som getts genom skapelsen skall högaktas, hoppet<br />
om möjlighet till en ny början.
Mose mötte den brinnande busken, som trots att<br />
den stod i lågor inte brann upp. Gud uppmanade<br />
Mose: Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står<br />
på helig mark (2 Mos. 3:5). Skapelsens helighet är<br />
heligheten hos skapelsens Herre, en helighet som påverkar<br />
människans verksamhet. Också i de apokalyptiska<br />
synerna i slutet av Bibeln bevaras detta radikala<br />
krav på högaktning och beskydd: Skada inte jorden<br />
eller havet eller träden (Uppb. 7:3) Här riktades uppmaningen<br />
till domsänglarna, men i dag är den uppmaningen<br />
aktuell för hela mänskligheten. Uppenbarelsebokens<br />
Livets träd växer enligt bokens författares<br />
framtidsvision i det Nya Jerusalem. Det 21:a kapitlet<br />
i Uppenbarelseboken ställer för läsarens ögon<br />
fram en hoppfull bild av världens framtid: Gud skapar<br />
en ny himmel och en ny jord (se också Jes. 65). Den<br />
kristne varken kan eller bör förlamas inför hotbilderna<br />
för framtiden. Han vill för den frälsande kärleks skull<br />
han får ta emot också utsätta sig själv för risker, när<br />
det gäller att på allt sätt bevara skapelsen.<br />
1 Vid numreringen följs Katekesens (2000) framställningssätt, även<br />
om Gamla testamentet (Ex. 20:4; Deut. 5:8) också för fram det<br />
ursprungliga andra budordet om att inte göra sig en bild av Gud.<br />
30<br />
LITTERATUR<br />
Dunderberg, Ismo (1997): ”Johanneksen evankeliumi”.<br />
I verket Varhaiskristilliset evankeliumit<br />
Red. Matti Myllykoski & Arto Järvinen. Helsingfors: Yliopistopaino.<br />
Hyttinen, Jaakko (2007): ”Maa psalmeissa: ekologisen raamattututkimuksen<br />
taustaa ja trendejä”. I verket Pyhän kosketus luonnossa:<br />
johdatus kristilliseen ekoteologiaan.<br />
Red. Pauliina Kainulainen. Helsingfors: Kirjapaja.<br />
Juntunen, Viljo (2007): ”Luomisen ihmeet”.<br />
I verket Meille annettu maa: pohjoisen kirkon ympäristökirja.<br />
Red. Timo Helenius. Helsingfors: Edita Publishing.<br />
Järvinen, Arto (1997): ”Jeesuksen lauselmien evankeliumi Q”.<br />
I verket Varhaiskristilliset evankeliumit.<br />
Red. Matti Myllykoski & Arto Järvinen. Helsingfors: Yliopistopaino.<br />
Myllykoski, Matti (1997): ”Markuksen evankeliumi”.<br />
I verket Varhaiskristilliset evankeliumit.<br />
Red. Matti Myllykoski & Arto Järvinen. Helsingfors: Yliopistopaino.<br />
Niemelä, Pauli (2007): ”Luomakunnan vastuulliseksi kuninkaaksi”.<br />
I verket Meille annettu maa: pohjoisen kirkon ympäristökirja.<br />
Red. Timo Helenius. Helsingfors: Edita Publishing.<br />
Nissilä, Keijo (2007): ”Ympäristöongelma kirkon haasteena”.<br />
I verket Meille annettu maa: pohjoisen kirkon ympäristökirja.<br />
Red. Timo Helenius. Helsingfors: Edita Publishing.<br />
Veijola, Timo (1993): Dekalogi: raamatullisen etiikan perusteita.<br />
SESJ 49. Helsingfors.<br />
Veijola, Timo (1998a): ”Jumalan todellisuus ja ihmisen vastuu<br />
Vanhassa testamentissa”. I verket Teksti, tiede ja usko.<br />
STKSJ 69. Helsingfors.<br />
Veijola, Timo (1998b): ”Jumala historiassa, Jumalan luonnossa”.<br />
I verket Teksti, tiede ja usko. STKSJ 69. Helsingfors.<br />
Veijola, Timo (1998c): ”Luominen biotekniikan aikakaudella”.<br />
I verket Teksti, tiede ja usko. STKSJ 69. Helsingfors.
2.3. TEOLOGISKA OCH ETISKA GRUNDER FÖR KYRKANS KLIMATPROGRAM<br />
Grunderna i ett nötskal<br />
miljöfrågorna handlar om människans<br />
relation till naturen och till Gud<br />
den kristna verklighetsuppfattningen är<br />
teocentrisk<br />
kärnfrågorna inom teologin är sammanfl ätade<br />
med de etiska lösningarna – tron och den<br />
kristna livsstilen går hand i hand<br />
den lutherska ”klimatteologin” öser ur kristenhetens<br />
gemensamma teologiska arv, ur de<br />
lutherska särbetoningarna och ur det nyare<br />
ekoteologiska tänkandet<br />
den traditionella kristna uppfattningen om<br />
Guds treenighet är ekologiskt rik<br />
Trinitarisk utgångspunkt<br />
Gud som Skaparen: Guds väsen är kärleken som<br />
skänker sig själv, som är närvarande i allt det skapade<br />
och som ger liv och upprätthåller det. Livet<br />
är beroende av Gud. På ett frälsande sätt är Gud<br />
närvarande i ordet, i sakramenten och i tron. Därför<br />
att skapelsen är platsen för den helige Gudens<br />
närvaro, är den helig och värd att högakta. Åt<br />
människan har getts rätten att härska över naturen<br />
som en ansvarig förvaltare, men inte att missbruka<br />
den.<br />
Gud som Frälsaren: Jesus Kristus bringade frälsning<br />
genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse,<br />
en frälsning som berör människan, de<br />
32<br />
mänskliga samfunden och hela skapelsen. Genom<br />
nåden orkar den kristna möta också stora<br />
utmaningar i livet och se ett hopp. Den för Jesus<br />
centrala principen om kärlek till nästan uppmanar<br />
oss att bära ansvar för världens fattigaste, vilkas liv<br />
klimatförändringen påverkar. Jesu förkunnelse av<br />
Gudsriket betyder i dag bl.a. en strävan efter rättvisa<br />
och måttfullhet.<br />
Gud som den Helige Ande: Gud verkar i världen<br />
också som Den som helgar/heliggör. Gud hjälper<br />
människan att känna igen de livsuppehållande<br />
och frälsande gåvor Gud som Skaparen och Frälsaren<br />
har gett. Gud leder människan att använda<br />
gåvorna rätt, dvs. med dem bära omsorg om alla<br />
skapade varelser. Den Helige Ande är en levandegörande<br />
Ande, som förenar de kristna med varandra<br />
och hela skapelsen.<br />
Tron och livsstilen<br />
Inför klimatförändringens utmaningar gäller det<br />
att återvända till den kristna traditionens helhetsmässiga<br />
grundläggande synsätt. Man behöver sätt<br />
att i ord ge uttryck för det gamla budskapet, ord<br />
som har kraft att förändra tänkesätten.<br />
Verklighetens kärna är den utgivande kärleken<br />
Guds utgivande kärlek håller samman hela<br />
kosmos och levandegör det<br />
kärleken är den starkaste kraft som förmår<br />
sätta i rörelse
människan behöver en djup motivationskälla för<br />
att kunna förändra sin livsstil i en mera ekologisk<br />
riktning – den djupaste kraftkällan är inte känslan<br />
av skuld, utan insikten rörande den yttersta<br />
samhörigheten med allt skapat och kärleken till<br />
naturen<br />
Gud är närvarande i det han har skapat<br />
Gud är samtidigt närvarande i sin skapelse och<br />
bortom den<br />
Gud är nära och ger människan hopp, som<br />
hindrar henne att förlamas inför utmaningarna<br />
Tacksamhet<br />
tacksamhet över de gåvor skapelsen ger och<br />
den kärlek som springer fram ur tacksamheten<br />
leder till att vi blir verksamma till förmån för<br />
naturen<br />
att möta Gud i naturens stillhet och skönhet är<br />
för mången fi nländare en viktig del av andligheten<br />
Respekt<br />
skapelsen är delaktig av sin Skapares helighet,<br />
men naturen är ingen gud, det är inte fråga<br />
om panteism, dvs. att allt vore gud<br />
till det som människan anser heligt förhåller<br />
hon sig med högaktning och förundran<br />
en högaktande inställning begränsar människans<br />
snikna strävan att utsuga naturtillgångarna<br />
33<br />
Måttfullhet<br />
till den kristna livsstilen hör också en enkel<br />
livsstil, där de väsentliga beståndsdelarna klart<br />
framträder<br />
när den kristna tron betonar måttfullhet, utgör<br />
den en motkraft till den överbetonade konsumtionskulturen<br />
Jesu förkunnelse innebär en kallelse till en<br />
helhetsmässig livsförändring och kontinuerlig<br />
helgelse<br />
stillhet och bön ger kraft och riktning åt den<br />
etiska verksamheten<br />
<strong>Kyrkans</strong> profetiska uppgift<br />
inför miljöhoten bör de kristna samfunden<br />
förnyas andligt och handla efter ett ekologiskt<br />
ansvar också i sina lösningar i praktiken<br />
på denna grund kan de och bör de använda en<br />
profetisk röst och kalla människor till förändring<br />
av livsstilen, dvs. till omvändelse<br />
kyrkorna är påverkare när det gäller värderingarna<br />
och de bör därför höja sin röst för de<br />
fattigaste människorna och för hela skapelsens<br />
framtid<br />
de kristna bör förena sina krafter sinsemellan<br />
inför denna uppgift och samarbeta med representanter<br />
för andra religioner<br />
kyrkans profetiska röst bör grunda sig på den<br />
forskning som rör naturens tillstånd
Klimatförändringens verklighet utmanar de kristna<br />
samfunden att på ett mera ekologiskt sätt än tidigare<br />
betona sitt tänkande och sin verksamhet. I det kommande<br />
avsnittet skisseras den lutherska teologins utgångspunkter<br />
när det gäller denna utmaning.<br />
Grunden för den kristna trons relation till naturen<br />
utgörs av uppfattningen om Gud samt om relationen<br />
mellan Gud och skapelsen. Den kristna verklighetsuppfattningen<br />
är inte människo- eller naturcentrerad<br />
utan teocentrisk. Betraktade från denna utgångspunkt<br />
bevarar Bibelns tolkningar sitt ursprungliga saksammanhang.<br />
De kan dirigera de kristna samfunden till ett<br />
ansvarsfullt liv.<br />
De kristnas verksamhet för naturens välmående<br />
förutsätter en förnyelse både av tänkande och livsstil.<br />
Denna förnyelse kan förverkligas endast genom den<br />
delaktighet tron medför i Guds kärlek. Därför går tron<br />
och den kristna livsstilen hand i hand. Att reagera på<br />
klimatförändringen förutsätter en återgång till de betoningar<br />
inom traditionen som allra klarast inriktar sig<br />
på en ekologiskt ansvarig livsstil och medför en kraft<br />
till förändring. Av denna orsak bör kyrkans ”klimatteologi”<br />
uppbyggas på de kärnfrågor tron utgör, dvs. utgå<br />
från den kristna gudsuppfattningen. Dagens lutherska<br />
teologi kan ösa ur kristenhetens gemensamma teologiska<br />
arv, ur de lutherska särbetoningarna och ur det<br />
nyare ekoteologiska tänkandet.<br />
Ett centralt kännetecken för den kristna tron är tron<br />
på den Treenige Guden, dvs. Fadern, Sonen och den<br />
Helige Ande. Denna traditionella gudsuppfattning är<br />
också ekologiskt rik. Människan känner inte den Treenige<br />
Gudens väsens hemligheter, men Gud har själv<br />
uppenbarat sig som kärleken och handlar i världen på<br />
tre sätt: som Skaparen, Frälsaren och Den som heliggör.<br />
Guds utgivande kärlek förverkligas genom tre per-<br />
34<br />
soners verksamhet: ”Fadern ger oss hela skapelsen,<br />
Kristus allt sitt verk och den Helige Ande alla sina gåvor.”<br />
Denna trinitariska gudsuppfattning är grunden för<br />
Luthers teologi.<br />
Gud som Skaparen<br />
Guds kärlek till skapelsen avser inte endast ett godtyckligt<br />
ställningstagande eller en godkännande inställning,<br />
utan Guds väsen innebär att han skänker sig<br />
själv. Gud skänker det som han själv är samt allt det<br />
han har: både sin kärlek och sina goda gärningar. Också<br />
skapandet är Guds utgivande verksamhet. Där ger<br />
Gud livet samt allt som behövs för uppehållandet och<br />
skyddandet av livet.<br />
Gud är själv närvarande i allt skapat. Hela skapelsen<br />
är uttryck för Guds utgivande väsen och arbete.<br />
Gud är närvarande i den värld han har skapat på två<br />
sätt. För det första är Gud närvarande överallt som<br />
den som ger och upprätthåller liv. I denna mening är<br />
allt skapat liv beroende av Gud. För det andra är Gud<br />
närvarande på ett frälsande sätt i ordet och sakramenten<br />
samt i tron. Guds närvaro överallt är således inte<br />
en frälsande verksamhet. Den frälsande närvaron förverkligas<br />
endast där Gud på ett speciellt sätt har lovat<br />
förverkliga frälsningen.<br />
Därför att skapelsen är platsen för den helige Gudens<br />
närvaro, kan vi säga att också skapelsen är helig.<br />
Skapelsens helighet leder inte till panteism, till ett likställande<br />
av gud och natur, ty enligt den kristna uppfattningen<br />
fi nns Gud i allt skapat, men på samma<br />
gång också över, under och utanför den. Skapelsen<br />
återspeglar ändå sin Skapares helighet, varav följer att<br />
människan bör högakta det skapade och ta emot det<br />
som Guds gåva. Varje enskild skapad, i vilken Gud är<br />
närvarande, är samtidigt en gåva, där Skaparen ger sig
själv. Inget skapat fi nns till för sig själv utan för andra,<br />
således för att främja de andra skapade varelsernas liv<br />
och välmående. Solen och månen lyser inte för sig<br />
själva utan för att ge andra ljus, vattnet blir inte regn<br />
för sin egen skull utan för att upprätthålla livet för växterna,<br />
djuren och människorna, luften existerar inte för<br />
sin egen skull utan för växternas, djurens och människornas<br />
andning.<br />
Detsamma berör också människan som en skapad<br />
varelse. Hon har inte avsetts att söka sin egen fördel,<br />
utan för att bära omsorg om det övriga i skapelsen och<br />
för att betjäna dem. Om detta berättar den morallag<br />
som i skapelsen skrivits in i människans hjärta, den lag<br />
som uppmanar att göra för andra det som man hoppas<br />
att andra skulle göra för en själv. Skapelsen utgör<br />
således ett slags ”den utgivande kärlekens ordning”,<br />
där var och en skapad fi nns till för andra. Utgångspunkten<br />
är tanken att Gud använder sig av den skapade<br />
verkligheten, när han fungerar i enlighet med sitt<br />
eget väsen som den som skänker det goda.<br />
Enligt den bibliska uppfattningen har åt människan<br />
getts makten att härska över naturen, men hon har<br />
inte fått tillstånd att förstöra den eller missbruka den.<br />
Missbruk är just det att människan förhindrar det skapade<br />
att förverkliga sin uppgift som går ut på att upprätthålla<br />
livet och beskydda det. Just på detta sätt går<br />
det till när någon del av skapelsen förstörs: då förhindrar<br />
man den från att förverkliga sin uppgift att upprätthålla<br />
livet. Enligt Luthers uppfattning avsåg behärskandet<br />
av naturen det att människan förmådde känna<br />
till naturen och de krafter som där verkade samt förstå<br />
de behov de skapade hade och vara verksam i enlighet<br />
därmed. Ett sådant behärskande grundar sig då på<br />
att man känner de skapade varelsernas behov och<br />
främjar deras goda.<br />
35<br />
Det fi nns endast litet kvar av ett behärskande av naturen<br />
om man förstår det hela på detta sätt. Människan<br />
är benägen att täppa till sina öron och sitt förstånd för<br />
den kärlekens befallning som är inskriven i hjärtat och<br />
som riktar sig förutom mot människorna också mot allt<br />
övrigt skapat. Därför bör man förhålla sig till naturen<br />
med aktning och sträva efter att bruka den kunskap<br />
som berör den för att upprätthålla hela skapelsens liv<br />
och beskydda det. Detta kan t.ex. innebära att människan<br />
för jämvikten i naturen bör begränsa sin egen aktivitet<br />
och existens till förmån för allt det övriga levande.<br />
Gud som Frälsaren<br />
Enligt det kristna synsättet fi nns i sista hand syndafallet<br />
i bakgrunden till miljöproblemen. Till detta att vara<br />
människa hör en benägenhet till det onda, vilket leder<br />
till en snedvridning av relationen till Gud, till andra<br />
människor och till skapelsen. Synden är i dag också en<br />
”ekologisk synd”, som hindrar jordklotets liv från att<br />
blomstra och som förorsakar också människan lidande.<br />
Människans lott är att ångra sig, att göra bättring<br />
från sin synd och förlita sig på nådens budskap. Nådens<br />
verklighet fyller människan med tacksamhet och<br />
ger ny kraft att förändra livet mot en högaktande inställning<br />
till naturen.<br />
I kärnan av den kristna tron fi nns inkarnationens<br />
tanke: Gud blir människa i Jesus Kristus, kommer i<br />
människokroppen. Detta mysterium berättar om den<br />
kroppsliga och materiella verklighetens stora värde<br />
inom den kristna traditionen. Samma förmåga hos<br />
den materiella verkligheten att bära heliga ting syns i<br />
sakramenten, dvs. i dopet och i nattvarden, i vilka<br />
Guds Ord förenas med vattnet, brödet och vinet. Detta<br />
leder till att det blir viktigt att älska och högakta hela<br />
skapelsen, den materiella verkligheten.
Gud skänker sig själv på ett speciellt sätt genom<br />
att frälsa människan från det onda och från döden.<br />
Också detta förverkligas på två sätt. För det första förverkligas<br />
frälsningen, när Guds Ord, dvs. Jesus Kristus,<br />
blir en verklig människa, lever, lider och dör för människans<br />
skull och till sist besegrar döden. För det andra<br />
innebär frälsningen att han genom tron blir närvarande<br />
i människans hjärta och skänker henne personligen<br />
sig själv och sitt frälsande verk. Till frälsningen hör<br />
därför både det att man erkänner syndens realitet och<br />
att man griper tag om den gåva Guds nåd är. I dag<br />
syns syndens följder bl.a. i att skapelsen mår dåligt.<br />
I likhet med Bibelns, den gamla kyrkans och reformationens<br />
teologi bör frälsningen förstås som något<br />
som berör hela människan, till och med hela skapelsen.<br />
T.ex. enligt Paulus väntar hela skapelsen på att<br />
den skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen<br />
(Rom. 8:19–23). Människans fall tar sig bland annat<br />
uttryck i en lust att ställa sig själv på Guds plats. Detta<br />
inverkar begränsande på de övriga skapade varelsernas<br />
livsutrymme och möjligheter att förverkliga sina<br />
livsuppehållande uppgifter. Därför längtar hela skapelsen<br />
efter befrielse och frälsning. En sådan frälsningsuppfattning<br />
som berör hela verkligheten har också<br />
tydligt hört till den tidiga kyrkans betydande teologers<br />
tänkande.<br />
På grund av Kristi frälsningsverk kan den kristna<br />
fi nna hopp mitt ibland hotbilderna. Hon orkar möta<br />
livets stora utmaningar, till vilka hör också det att bära<br />
ansvar för jordklotets framtid. Delaktighet av nåden<br />
föder hos henne en tacksam kärlek till Guds bud och<br />
vilja att följa dem. En hållbar utgångspunkt för en sådan<br />
livsförändring och en kraft som sätter i rörelse är<br />
den nåd och kärlek som skänks i Kristus. Tack vare<br />
dem börjar den kristna även på skapelsen tillämpa<br />
36<br />
den uppmaning som är skriven i hjärtat: det som ni<br />
vill att andra skall göra för er, det skall ni också göra<br />
för dem.<br />
Hos Kristus samverkar hans gudomliga och mänskliga<br />
natur. Via dessa två skänker Gud frälsningen i Kristi<br />
person. Det centrala budskapet i Jesu mänskliga liv<br />
var hans förkunnelse om att Guds rike kommit nära. I<br />
Gudsriket förverkligas kärleken, rättvisan, freden och<br />
glädjen. Jesu budskap är ett gott budskap särskilt till<br />
alla fattiga och förtryckta. Frälsningen är verksam redan<br />
i detta liv så att den helar söndrade relationer<br />
mellan människorna och i deras relation till naturen.<br />
När man strävar efter att rättvisa och kärlek ska förverkligas<br />
i dagens värld, bör man beakta att klimatförändringen<br />
redan dramatiskt påverkar livet för världens<br />
fattigaste människor. Miljöproblemen fl ätas samman<br />
med frågor kring den globala rättvisan, eftersom fattigdomen<br />
driver människorna att utnyttja naturen på<br />
ohållbara sätt. Å andra sidan förvärrar klimatförändringen<br />
och de övriga miljöproblemen fattigdomsproblemet.<br />
Därför hör strävan efter mer rättvisa ekonomiska<br />
system till kampen mot klimatförändringen.<br />
Delaktighet i Guds utgivande kärlek dirigerar de kristna<br />
att mildra och avlägsna de fattigas nöd samt förhindra<br />
att naturen förstörs och så befrämja dess välmående.<br />
Den kristna kärleken till nästan tar sig bl.a.<br />
uttryck i att man vill avlägsna faktorer som åstadkommer<br />
och upprätthåller fattigdom, i att man vill dela<br />
med sig av det man har samt i att man nöjer sig med<br />
en måttfull konsumtion.<br />
Frälsningen omfattar alltså både en hinsides dimension<br />
och dess ”återspeglingseffekter” i den här<br />
världen. Arbetet för att bevara balansen i naturen är<br />
ur denna synvinkel en del av de kristna kyrkornas andliga<br />
liv. Klimatförändringen lyfter fram nutidens andlig-
het som en viktig delfaktor i omsorgen om de fattigaste<br />
människorna och naturen: atmosfären, vattnen,<br />
skogarna och djuren. De teologiska motiveringarna<br />
vävs samman med förnyelsen av livsstilen: det går inte<br />
att skilja tron och det praktiska livet från varandra.<br />
Gud som den Helige Ande<br />
Gud skänker sig själv också som Den som heliggör.<br />
Andens helgande arbete innebär att den hjälper människan<br />
att känna igen och ta emot de livsuppehållande<br />
och frälsande gåvor som Gud som Skaparen och Frälsaren<br />
har gett samt att bruka dem rätt. Det rätta bruket<br />
av gåvorna å sin sida förverkligas just då när gåvorna<br />
erkänns som givna av Gud och man via dem bär omsorg<br />
om de skapades materiella, psykiska och andliga<br />
behov.<br />
Enligt kyrkans tro skapar och upprätthåller Gud<br />
som den Helige Ande kyrkan, som till sitt väsen innebär<br />
gemenskap med Kristus och andra kristna. Den<br />
Helige Ande själv är den kärlek som förenar lemmarna<br />
i Kristi kropp med varandra. Också den natur som Gud<br />
har skapat är avsedd som en gemenskap, där alla<br />
fi nns till för varandra och för att skänka kärlek till varandra.<br />
Den faktor som förenar skapelsen och kyrkans<br />
väsen är således den utgivande kärleken. Genom det<br />
skapade skänker Gud livet åt de andra skapade och<br />
upprätthåller det.<br />
I kyrkan skänker Gud frälsningen och det eviga livet.<br />
Också detta sker genom förmedlingen av det skapa-<br />
37<br />
des verklighet, ordet, vattnet, brödet, vinet och de<br />
andra kristna.<br />
Mottagandet och bruket av Guds gåvor, som sker<br />
med hjälp av den Helige Ande, innebär att kyrkosamfundet<br />
och varje enskild kristen använder dem för<br />
främjandet och stärkandet både av det jordiska livet<br />
och det eviga livet. Med Andens hjälp förverkligar den<br />
kristna i skapandet den kärlekens lag som fi nns skriven<br />
i hjärtat: han ställer sig själv på en annan skapads<br />
plats och frågar vad han skulle önska att skulle göras<br />
mot honom, om han vore i samma situation. Ur denna<br />
synvinkel fi nns det ingen motsättning eller konfl ikt<br />
mellan att bära omsorg om skapelsen och människans<br />
längtan efter evigt liv.<br />
Den Helige Ande är Guds förnyande och uppmuntrande<br />
Ande. Han helgar allt med sin närvaro och<br />
gör därigenom av ändliga saker fönster mot Guds<br />
oändlighet. Anden verkar på ett särskilt sätt genom de<br />
heliga sakramentens förmedling, men samtidigt är<br />
han nödvändig för hela skapelsen på samma sätt som<br />
andningen är nödvändig.<br />
Den tro på den Treenige Guden som fi nns i kärnan<br />
för den kristna teologin förutsätter en jämvikt mellan<br />
Guds tre personer och deras verksamhet. Den kristnas<br />
liv som en del av skapelsen grundar sig på tron på<br />
Guds skapande, frälsande och helgande verk. På denna<br />
tro bygger också ett ekologiskt ansvarsfullt kristet<br />
tänkande och en kristen livsstil.
Tron och livsstilen<br />
Klimatförändringen och de övriga miljöproblemen utmanar<br />
de kristna samfunden att här i tiden söka en<br />
meningsfull tolkning av Bibeln och traditionen. För att<br />
möta det gamla kärnbudskapet på nytt behövs kraftiga<br />
liknelser och ordalydelser som får människan att<br />
söka en ny form av livsstil. Det är nödvändigt att på<br />
nytt och på nytt återkalla i minnet att Jesus, när han<br />
förkunnar Gudsriket, hos sina åhörare förutsatte en<br />
helhetsmässig sinnesförnyelse.<br />
1. Verklighetens kärna är Guds utgivande kärlek<br />
De ekologiska frågeställningarna leder fram till teologins<br />
kärnfrågor såsom frågan om gudsbilden. Ett exempel<br />
på en ekologiskt betydande teologisk uppfattning<br />
är tanken på Guds livsuppehållande närvaro i allt<br />
skapat. Detta var också en av Luthers centrala betoningar,<br />
men den senare lutherdomen har inte särskilt<br />
mycket dryftat dess betydelse och konsekvenser. Man<br />
kan säga att enligt Luthers verklighetsuppfattning är<br />
Guds djupaste väsen hans utgivande kärlek, och skapelsens<br />
ändamål är att ge uttryck för denna kärlek.<br />
Människans svar är tacksamhet, som leder till en kärleksfull<br />
livsstil. Det fi nns ekologisk potential inom den<br />
lutherska teologin, något som ännu inte på långt när<br />
har uttömts.<br />
2. Gud är närvarande i det han har skapat<br />
Klimatförändringen utmanar till att lyfta fram den traditionella<br />
men bortglömda gudsuppfattningen, enligt<br />
vilken Gud samtidigt är såväl närvarande som bortom<br />
det han skapat. Enligt den lutherska teologin är det<br />
möjligt att tänka sig att skapelsen är helig i det hänseendet<br />
att den är delaktig av sin Skapares helighet.<br />
Skapelsen uttrycker och förmedlar Guds godhet och<br />
38<br />
kärlek. Därför behöver människan inte skilt för sig helga<br />
skapelsen, utan hon kan låta den förverkliga sitt<br />
syftemål som förmedlare av Guds gåvor. Skapelsens<br />
helighet gör dock inte naturen till ett redskap för frälsningen.<br />
Ett sådant sätt att närma sig Guds mysterium betyder<br />
också att Gud är nära och ger människan hopp,<br />
ett hopp som hindrar henne från att förlamas inför<br />
utmaningarna.<br />
3. Tacksamhet<br />
Gud ger alla sina goda gåvor genom det skapades<br />
förmedling. Detta tar sig uttryck i att många fi nländare<br />
upplever naturen – skogarna, sjöarna, havet eller fjällandskapet<br />
– som också andligt viktig. Deras relation<br />
till naturen bygger på tacksamhet över Guds stora gåvor,<br />
en känsla av djup samhörighet med allt som existerar<br />
och kärlek till detta. En sådan kärlek är en stark<br />
drivkraft när man söker lösningar på klimatförändringen<br />
och andra miljöproblem. Att uppleva Guds närvaro<br />
i naturen motsvarar den kristna teologins uppfattningar.<br />
Till det andliga livet hör både att de kristna samlas<br />
till gudstjänst och inför de heliga sakramenten och att<br />
man stillar sig ute i naturen. Naturens helande kraft är<br />
en av Guds goda gåvor. Tacksamhet väcker människan<br />
till att högakta naturens egen jämvikt i hennes<br />
egna lösningar och prisa Skaparen för hans gåvor.<br />
4. Respekt<br />
Gud som är närvarande i skapelsen gör det skapade<br />
delaktigt av sin helighet. Människan förhåller sig till det<br />
heliga med känslor av högaktning, förundran och också<br />
fruktan. Till heligheten hör också att man på ett<br />
visst sätt lämnar den intakt – det är inte tillåtet att<br />
överskrida det heligas gränser på ett självsvåldigt sätt.
Att inse skapelsens värde begränsar människans snikna<br />
lust att på ett oskäligt sätt utnyttja naturen. En sådan<br />
attityd förändrar de nutida uppfattningarna om människans<br />
ställning som en del av naturen, tyglar människans<br />
naturliga snikenhet och riktar uppmärksamheten<br />
mot ett mera ansvarsfullt liv som en medlem av<br />
skapelsen.<br />
5. Måttfullhet<br />
En måttfull livsstil innebär en strävan att bruka Guds<br />
gåvor rätt. I dag betyder detta t.ex. att man gör livet<br />
enklare och betonar det väsentliga. Människan avstår<br />
från någonting gott för att få någonting bättre i stället<br />
– mera tid, utrymme, frid eller möjlighet att dela av sitt<br />
goda till de behövande. Så förstådd utgör den kristna<br />
tron en motkraft till den överdrivna konsumtionskulturen,<br />
som skadar människan och hela skapelsen. Den<br />
kristnes liv är en andlig kamp för en god och ansvarsfull<br />
livsstil, men det är ändå inget glädjelöst liv. Att kunna<br />
njuta av skapelsen hör också till det mänskliga livet.<br />
För att detta skall kunna vara möjligt, behövs en måttfull<br />
livsstil och etiska val när det gäller konsumtion.<br />
Stillhet och bön ger den etiska handlingen kraft och<br />
inriktning.<br />
<strong>Kyrkans</strong> profetiska uppgift<br />
Miljöhoten utmanar de kristna samfunden till en andlig<br />
förnyelse och till att återvända till de ursprungliga<br />
källorna och deras sätt att granska människans relation<br />
till naturen. På denna grund bör kyrkorna använda sin<br />
profetiska röst och kalla människorna till motstånd<br />
mot en ensidig konsumtionskultur. Till den kristna traditionen<br />
har alltid som ideal hört den enkla livsstilen:<br />
människan mår bättre, om hon inte hela tiden eftersträvar<br />
materiellt mer och mer i sitt liv. Den kristna tron<br />
39<br />
i Jesu fotspår kan erbjuda stoff för en nyorientering<br />
vad gäller livsstil, en hela livet omfattande sinnesförändring<br />
och kontinuerlig helgelsekamp.<br />
När kyrkan söker konkreta åtgärder som skyddar<br />
naturen, bör kyrkan stöda den vetenskapliga forskningens,<br />
de politiska beslutsfattarnas och övriga aktivas<br />
strävanden att inse naturens tillstånd och fi nna erforderliga<br />
åtgärder.<br />
Att vara profetisk och tala på ett trovärdigt sätt förutsätter<br />
att kyrkan förverkligar ekologisk ansvarsfullhet<br />
i sin egen verksamhet och beaktar de undersökningar<br />
som berör tillståndet i naturen. Samtidigt innebär en<br />
effektiv verksamhet ett ekumeniskt och också interreligiöst<br />
samarbete. <strong>Kyrkans</strong> förnyelse bör ske samtidigt<br />
på en dogmatisk, etisk och liturgisk nivå. I sitt<br />
gudstjänstliv som återverkar ända in på livet i vardagen<br />
ger kyrkorna det som de tror på en konkret form. I det<br />
fi nländska samhället är kyrkan en betydande påverkare.<br />
Till dess uppgift hör att höja sin röst för de fattigaste<br />
människornas och hela jordklotets framtid.<br />
Den kristna traditionen och kontakten med kyrkans<br />
sakramentala liv erbjuder djupa kraftkällor i kampen för<br />
jordklotets framtid. Ur traditionen stiger en stark betoning<br />
av ansvarskänsla fram: det är människans uppgift<br />
att bruka och i synnerhet i denna tid vårda sig om skapelsen.<br />
När skuldkänslorna tynger och syndens realitet<br />
gör sig starkt påmind, får människan ta till sig budskapet<br />
om Guds nåd och kravlösa kärlek. Kärleken är<br />
kanske den allra största i rörelsesättande kraften: Guds<br />
utgivande kärlek som tar människan i famn inom skapelsens<br />
ramar och väcker en vilja till genkärlek. Människan,<br />
som känner en djup samhörighet med allt skapat,<br />
vill bevara naturens mångfald och skönhet också<br />
till de kommande generationerna.
LITTERATUR<br />
Luthers Stora Katekes. Den evangelisk-lutherska kyrkans<br />
bekännelseskrifter, s. 325–423.<br />
SLEY-kirjat 1990. Jyväskylä.<br />
Meille annettu maa. Pohjoisen kirkon ympäristökirja.<br />
Red. Timo Helenius. Helsingfors: Edita 2007.<br />
Pyhän kosketus luonnossa. Johdatus kristilliseen ekoteologiaan.<br />
Red. Pauliina Kainulainen.<br />
Helsingfors: Kirjapaja 2007.<br />
Johdatus Lutherin teologiaan.<br />
Red. Pekka Kärkkäinen.<br />
Helsingfors: Kirjapaja 2002.<br />
Tuomo Mannermaa: Kaksi rakkautta.<br />
Johdatus Lutherin uskon maailmaan.<br />
Andra kompletterade upplagan 1995. STKJ 194.<br />
Helsingfors.<br />
Erwin Metzke: Jumala ja materia.<br />
Lutherin sakramenttiteologian maailmankatsomuksellinen merkitys.<br />
Övers. till fi nska: Anja och Heikki Kirjavainen. Pieksämäki: SLEY 1968.<br />
Juhani Veikkola: Yhdessä luomakunnan kanssa. Ekologinen tietoisuus<br />
haasteena kristilliselle jumalakuvalle ja ihmiskäsitykselle.<br />
Tammerfors: <strong>Kyrkans</strong> forskningscentral A 60, 1992.<br />
Ekologinen elämäntapa. Kristillisen uskon haaste ympäristövastuuseen.<br />
Red. Juhani Veikkola. Cenralen för kyrkans samhälleliga arbete.<br />
Helsingfors: Kirjapaja 1991.<br />
Larry Rasmussen (luthersk ekoteolog):<br />
Earth Community, Earth Ethics.<br />
Maryknoll: Orbis Books 1996.<br />
40<br />
FAKTARUTA:<br />
DEN ORTODOXA TEOLOGINS BIDRAG<br />
för den ortodoxa traditionen är det karakteristiskt<br />
att betona samhörigheten mellan den materiella<br />
och den andliga verkligheten<br />
som en skapad varelse är det människans uppgift<br />
att vara präst för skapelsen, dvs. den som ber för<br />
allt det skapade och uttrycker tack till Gud för det<br />
människans omåttliga strävan efter vinst är<br />
en ekologisk synd, ett splittrande av livet<br />
frälsningen innebär att skapelsens ursprungliga<br />
enhet mellan skapelsen, människan och Gud<br />
återställs<br />
i eukaristin, dvs. tacksägelsemåltiden<br />
(nattvarden), konkretiseras människans goda<br />
relation till skapelsen och materiens helighet<br />
askesen, dvs. den enkla livsstilen, klargör de<br />
materiella sakernas verkliga värde och lär<br />
att värdesätta de gåvor naturen skänker<br />
Som källa har använts Heikki Huttunen: Ihmisen luontosuhde<br />
ortodoksisessa traditiossa (Människans förhållande till naturen<br />
enligt den ortodoxa traditionen), återgett i verket Pyhän<br />
kosketus luonnossa.
3. Rekommendationer<br />
3.1. REKOMMENDATIONER FÖR FÖRSAMLINGARNA<br />
Rekommendationerna i ett nötskal<br />
Församlingarna rekommenderas att<br />
utan dröjsmål vidta åtgärder för att stävja<br />
klimatförändringen<br />
företa en energiöversikt samt ta i bruk kyrkans<br />
miljösystem, miljödiplomet. När man<br />
uppgör församlingens miljöprogram, vilket<br />
ingår i miljödiplomet, bör man fästa särskild<br />
uppmärksamhet vid den verksamhet som<br />
stävjar klimatförändringen samt vid miljöfostran.<br />
42<br />
helt och hållet övergå till att använda förnybar<br />
energi eller åtminstone utöka användningen<br />
av den i den energi man köper<br />
göra upp en trafi k- och transportutredning<br />
som täcker alla funktioner samt en uppdatering<br />
av resestadgan så att man där prioriterar<br />
användningen av allmänna kommunikationsmedel<br />
uppdatera anskaffningsdirektiven så att<br />
stävjandet av klimatförändringen och beaktandet<br />
av miljöeffekterna utgör ett kriterium<br />
i hela anskaffningsprocessen. Det ideal som<br />
gäller när en enskild människa söker en<br />
måttfull livsstil gäller också församlingarna.<br />
utveckla alla funktioner så att de utgör ett<br />
exempel för församlingsborna och det omgivande<br />
samhället. Församlingens miljöfostran<br />
och gudstjänstliv bör stöda församlings-<br />
bornas vilja att förbinda sig till en ekologisk<br />
livsstil och ge dem motivation att ändra sin<br />
livsstil i en mera måttfull riktning. Det rekommenderas<br />
att församlingarna uppgör en plan<br />
för miljöfostran.
Församlingarna rekommenderas att ta i bruk<br />
miljösystemet, miljödiplomet (se www.evl.fi /ymparistodiplomi<br />
eller Handbok för kyrkans miljödiplom<br />
2005, julkaisumyynti@evl.fi ). I samband med<br />
anskaffningen av miljödiplomet utför man en miljööversikt<br />
och uppgör församlingens miljöprogram.<br />
I miljöprogrammet bör man fästa speciell uppmärksamhet<br />
vid åtgärder som stävjar klimatförändringen<br />
samt miljöfostran.<br />
Att stävja klimatförändringen har i synnerhet att<br />
göra med följande av församlingens funktioner:<br />
A. Att spara energi<br />
Energiöversikt<br />
För att stävja klimatförändringen rekommenderas<br />
att församlingarna utför en energiöversikt.<br />
Översikten kan man låta utomstående experter uppgöra<br />
eller så kan man utföra den själv.<br />
Energiöversikten innebär att man systematiskt<br />
granskar fastigheternas VVS- och elfunktioner ur energieffektivitetens<br />
synvinkel. Översikten berör också eldrivna<br />
apparater i kök och kontorsutrymmen. Översikten<br />
tar fram en utredning och förslag till förbättringar,<br />
vilka utöver klimatsynpunkter kan ha en avsevärd ekonomisk<br />
betydelse.<br />
43<br />
Redan det att man ändrar de praktiska vanorna och<br />
genom sparåtgärder som är praktiskt taget gratis, kan<br />
man avsevärt minska energi- och vattenförbrukningen.<br />
Som ett resultat av översikten bör man av de föreslagna<br />
åtgärderna förverkliga åtminstone de sparåtgärder,<br />
vilkas återbetalningstid är 0–3 år.<br />
En särskild fråga utgör de gamla kyrkobyggnaderna,<br />
som i allmänhet är höga, dåligt isolerade och gammalmodiga<br />
vad gäller tekniken. Särskilt under den kalla vinterperioden<br />
förbrukar uppvärmningen av gamla kyrkor<br />
för en enda gudstjänst avsevärt med energi. Vad gäller<br />
dessa kyrkor borde församlingarna överväga att för midvintermånaderna<br />
fl ytta gudstjänsterna till församlingsgårdarna,<br />
om det fi nns lämpliga utrymmen nära kyrkorna.<br />
Att fl ytta gudstjänsterna är ofta en känslig fråga,<br />
som det lönar sig att överväga så att man också beaktar<br />
församlingens tradition och församlingsbornas vanor.<br />
Vid sidan av de gamla kyrkorna är de kylda förvaringsutrymmena<br />
för avlidna en specialkomponent. I<br />
översikten bör man utvärdera kylutrymmenas kondition<br />
och förnyelsebehovet. Som nedkylningsämne har<br />
man tidigare allmänt använt freon, vilket bör tas tillvara<br />
i samband med renoveringar och bytas till mindre<br />
farliga ämnen, som inte påverkar atmosfären och klimatet<br />
lika mycket.<br />
När man uppgör en energiöversikt, bör man höra<br />
de anställda och tillsammans med dem söka punkter<br />
där man kan göra inbesparingar. Man informerar också<br />
de anställda om översiktens resultat och man delar ut<br />
direktiv hur var och en för egen del kan minska på<br />
energi förbrukningen. Den årligen återkommande<br />
Energi besparingsveckan är ett bra sätt att öka såväl de<br />
anställdas som församlingsbornas energikunskaper.<br />
Man kan läsa mera om energiöversikten i kapitel 8 i<br />
Handbok för kyrkans miljödiplom.
Att använda förnybar energi<br />
Man kan minska energiförbrukningens miljöeffekter<br />
genom att övergå till att använda förnybar energi. Församlingarna<br />
rekommenderas att helt övergå till<br />
att använda förnybar energi. Förnybar energi är vattenkraft,<br />
trä i olika former och övrig biomassa, vindkraft,<br />
solvärme och solel, jordvärme samt biogas. På<br />
lång sikt kan jordklotets energiförsörjning baseras endast<br />
på förnybara energikällor. Dessa tar inte slut och<br />
de är relativt rena. Inte heller ökar de växthusfenomenet<br />
(förutsatt att man förbränner virke högst lika<br />
mycket som tillväxten). Visserligen kan också användningen<br />
av förnybara energikällor ha märkbara effekter<br />
på naturen.<br />
44<br />
Det Vikarsäl-energimärke (”Norppaenergia”) som<br />
Finlands naturskyddsförbund beviljar är det enda förekommande<br />
inom miljömärkningen i Finland. Märket<br />
beviljas enligt vissa kriterier för den el och fjärrvärme<br />
som produceras ur förnybara energikällor. Idén med<br />
märket är att uppmuntra kraftbolagen att utöka andelen<br />
förnybar energi. Så hör också till märkets förpliktelser<br />
att sträva efter att utveckla dessa energikällor. I<br />
allmänhet har bolagen prissatt den ekomärkta energin<br />
litet högre än normalt. Skillnaden är ändå inte stor och<br />
den förnybara energin kan på en del orter rentav bli<br />
fördelaktigare än den traditionella energin.<br />
B. Avfallshanteringen<br />
Enligt lagen för avfallshanteringen bör man i all verksamhet<br />
så långt som möjligt förhindra att avfall uppkommer<br />
samt sträva efter att minska avfallsmängden<br />
och dess skadlighet. Avfallsproducenterna har förpliktelse<br />
att känna till de ämnen de använder och det<br />
avfall som uppstår av dem samt ordna en sakenlig<br />
avfallsservice. Avfallet bör också så vitt möjligt tillgodogöras<br />
i första hand som material och i andra<br />
hand som energi. Förutom av lagen förpliktas församlingarna<br />
också av de kommunala bestämmelserna<br />
kring avfallsservicen. I praktiken regleras sorteringen<br />
av vilket nyttoavfall som insamlas och tas emot i kommunen.<br />
Församlingarna rekommenderas uppgöra en<br />
utredning gällande avfallsservicen. Utredningen<br />
lägger grunden för de målsättningar man ställer upp<br />
att förhindra uppkomsten av avfall och kunna återvinna<br />
avfallet. I utredningen går man igenom såväl<br />
församlingens fastigheter, kök, begravningsplatser och<br />
grönområden som kyrkor och lägergårdar.
Man bör informera personalen och dem som använder<br />
matsalarna om den plan för avfallsservicen<br />
som uppgjorts på basis av utredningen. Angående<br />
sorteringen av avfallet bör man göra upp direktiv skilt<br />
för varje fastighet. Dessa direktiv bör vara framsatta<br />
t.ex. vid kökens och matsalarnas avfallspunkter. Noggrannare<br />
direktiv angående uppgörande av utredning<br />
och plan kring avfallsservicen fi nns i kapitel 6 i Handbok<br />
för kyrkans miljödiplom.<br />
En speciell betydelse ur klimatförändringens synvinkel<br />
har en sakkunnig behandling av biologiskt avfall<br />
(matrester, förmultnande jordbruks- och trädgårdsavfall).<br />
Att sortera det biologiska avfallet är viktigt bl.a.<br />
därför att det avfall som ruttnar på avstjälpningsplatsen<br />
skapar metangas, som är en gas som ökar växthusfenomenet.<br />
Om det är möjligt att kompostera det<br />
biologiska avfallet per fastighet, minskar man samtidigt<br />
på avfallstransporterna.<br />
C. Skötseln av fastigheterna<br />
Med en god fastighetsskötsel kan man på ett betydande<br />
sätt minska byggnadernas förbrukning av värme<br />
och el. När det gäller att avvärja klimatförändringen<br />
är det väsentligt att minska energiförbrukningen och<br />
övergå till att använda förnybara energiformer. Också<br />
användningen av varmvatten förbrukar energi. Också<br />
ventilationen är en betydande förbrukare av värmeenergi<br />
och el. Till och med en tredjedel av byggnadens<br />
värmeenergi kan gå åt till ventilationen.<br />
Det skulle gälla att regelbundet följa med förbrukningen<br />
av el, värme och vatten, något som man kan<br />
ordna på olika sätt beroende på fastighetsmassan och<br />
den teknik som används. Vid uppföljningen skriver<br />
man t.ex. månadsvis upp förbrukningssiffrorna för fas-<br />
45<br />
tigheternas energi och vatten. För att uppgifterna skall<br />
vara jämförbara är det skäl att rapportera dem som<br />
specifi k förbrukning (kWh/kubikmeter och l/kubikmeter).<br />
För värmens del uppger man också förbrukningssiffrorna<br />
korrigerade med siffrorna för uppvärmningsbehovet,<br />
varvid växlingarna i väderleken elimineras.<br />
Med hjälp av uppgiften för uppvärmningsbehovet korrigerar<br />
man den förverkligade förbrukningen av uppvärmningsenergin<br />
för att man skall kunna jämföra förbrukningen<br />
gällande samma fastighet under olika månader<br />
eller år med den specifi ka förbrukningen i byggnader<br />
som fi nns i olika kommuner.<br />
Med hjälp av uppföljningsrapporterna kan den personal<br />
som ansvarar för fastighetsskötseln följa med<br />
förbrukningen av energi och vatten och vidta åtgärder,<br />
om förbrukningssiffrorna av någon orsak stiger och blir<br />
exceptionellt höga. Med hjälp av uppföljningen är det<br />
också möjligt att jämföra olika fastigheters förbrukningssiffror<br />
och planera korrigerande åtgärder. Uppföljningen<br />
är viktig när det gäller att hålla energikostnaderna<br />
under kontroll, men samtidigt kan man förhindra<br />
en onödig tillväxt av förbrukningen och på så sätt<br />
minska också miljöutsläppen.<br />
Ekologiskt byggande<br />
Enligt jorddispositions- och byggnadslagen bör allt<br />
byggande iaktta god byggandepraxis och grunda sig<br />
på principerna för hållbar utveckling. Ekologiskt byggande<br />
avser uppställande av miljömål som sträcker sig<br />
längre än byggnadsnormerna. De kan ha att göra med<br />
bl.a. inbesparing av energi, att tillgodogöra sig förnybar<br />
energi, byggnadens hållbarhet, minimering av avfallet<br />
och återvinning, naturenlighet vad gäller byggnadsmaterialet<br />
och dess hälsosamhet eller beaktande av<br />
minimiljön och utvecklandet av grönområden.
Den ekologiska aspekten bör beaktas också vid<br />
församlingarnas byggnadsprojekt. Så är t.ex. energiinbesparingstekniken<br />
handelsmässigt konkurrenskraftig<br />
och med en liten tilläggsfi nansiering kan man avsevärt<br />
minska på husets driftskostnader. Så kan ett<br />
ekologiskt byggande också vara ekonomiskt motiverat.<br />
Vid renoveringsprojekt och när man förnyar instrument-<br />
och maskinparken bör man prioritera de produkter<br />
som är mest energieffektiva och har det minsta<br />
utsläppet. Jordvärme, solpaneler, fl is- eller annan biovärme<br />
och tillvaratagande av utsläppsluften är metoder<br />
som får en ökande betydelse när det gäller att<br />
spara på miljön.<br />
Byggandet har stora miljöeffekter ännu årtionden<br />
senare bl.a. vad gäller kostnader för uppvärmning och<br />
övrig energi. Innan beslutet att bygga fattas bör man<br />
utreda de nuvarande byggnadernas driftskoeffi cient<br />
och möjligheten att höja den. En del utrymmen kan<br />
man också hyra.<br />
När man företar energirenoveringar i gamla byggnader,<br />
bör man också utgå från byggnadernas kulturhistoriska<br />
värden. Detta kan begränsa de metoder<br />
man har till förfogande att modernisera energitekniken.<br />
Det gäller i varje fall att utreda energiläckor och<br />
energiinbesparingsmöjligheter och detta sker genom<br />
att man gör upp en energiöversikt.<br />
När man planerar helt nya utrymmen eller när<br />
man t.ex. förnyar belysningssystem, borde man av<br />
planeringen av elsystemet kräva en hög nivå av energiinbesparing.<br />
En s.k. intelligent styrning av belysningen<br />
inbesparar som mest t.o.m. 70 % energi och erbjuder<br />
samtidigt den bästa driftsbekvämligheten. I intelligent<br />
belysningsstyrning tar man automatiskt i beaktande<br />
t.ex. dagsljusets inverkan och lamporna slocknar av sig<br />
själva, när de inte behövs. Vad gäller den belysning<br />
46<br />
som redan fi nns inomhus och utomhus, är det möjligt<br />
att spara el genom att övergå till mera energieffektiva<br />
lampor, genom att minska onödig universalbelysning<br />
och genom att öka punktbelysningen.<br />
Läger- och kurscentraler samt sommarhemmen<br />
Verksamheten vid lägergårdar, kurscentraler och sommarhem<br />
påverkar på många sätt naturens tillstånd.<br />
Ofta ligger centralerna nära strändernas vatten och<br />
mitt i värdefulla områden i naturtillstånd. Lägergårdarna<br />
fungerar som exempel på miljöfostran – på gott<br />
och ont. Det är viktigt att göra upp en miljöutredning<br />
också över dessa ställen. Hur man gör upp en sådan<br />
utredning kan man läsa om i kapitel 12 i Handbok för<br />
kyrkans miljödiplom.<br />
På basis av miljöutredningen skriver man ett miljöprogram<br />
för lägergården/kurscentralen/sommarhemmet.<br />
Där uppställer man målen för att avlägsna<br />
förefi ntliga miljöproblem och föreslår redskap och<br />
tidtabeller för när förbättringarna skall göras. När det<br />
gäller att stävja klimatförändringen bör man speciellt<br />
fästa uppmärksamhet vid lägergårdarnas energihushållning.<br />
Om läger- eller kursgården befi nner sig i glesbygden<br />
är det svårt att ordna avfallshanteringen lika effektivt<br />
som ett tättbebyggt områdes dito för centraliserad<br />
avfallstransportering. Därför bör man fästa särskild<br />
uppmärksamhet vid att förhindra att avfall uppkommer.<br />
Detta innebär bl.a. att man minimerar<br />
användningen av engångskärl, förpackningar, plast<br />
och övrigt onedbrytbart material. Det är rekommendabelt<br />
att kompostera det biologiska avfall som kommer<br />
från kök och matservering i en för detta speciellt<br />
anskaffad värmekompostanläggning.
Gravgårdarna<br />
Skötseln av begravningsplatser och grönområden har<br />
stora effekter på miljön, vilka bör utredas. Om församlingen<br />
har ett krematorium, bör man också utreda<br />
dess utsläpp och möjligheterna att minska dem. Enligt<br />
miljöskyddsförordningen bör man ha miljötillstånd för<br />
krematorieverksamhet.<br />
På basis av utredningen gör man upp eller uppdaterar<br />
man skötseldirektiven för begravningsplatser och<br />
grönområden (eller de delar av direktiven som berör<br />
miljön). Målet är att utveckla skötseln av begravningsplatser<br />
och grönområden så att den blir mera naturenlig,<br />
trygga bevarandet av värdefulla naturdrag och minimera<br />
de skadliga miljöpåverkningarna. Noggrannare direktiv<br />
fi nns i kapitel 11 i Handbok för kyrkans miljödiplom.<br />
Ur klimatförändringens synvinkel lönar det sig att<br />
fästa uppmärksamhet också vid arbetsmaskinernas<br />
47<br />
energihushållning samt vid komposteringen av biobaserat<br />
avfall. Förmultnande trädgårdsavfall kan man<br />
kompostera själv eller föra till det komposteringsområde<br />
kommunen anvisat.<br />
Konditionen hos och kvaliteten på de redskap man<br />
har för skötseln påverkar direkt miljöutsläppen. Arbetsmaskiner<br />
med lågt utsläpp är bl.a. eldrivna eller mekaniska<br />
maskiner. Också katalysatorer eller motsvarande<br />
reningsanläggningar för avgaserna minskar mängden<br />
av skadliga utsläpp. Man bör följa upp utsläppen från<br />
fordon, grävmaskiner och lastmaskiner, traktorer, sopmaskiner,<br />
gräsklippare och mindre maskiner och man<br />
bör se till att dessa är i skick. Som bränslen och smörjmedel<br />
och motoroljor bör man använda de ur miljöns<br />
synvinkel bästa kvaliteterna. När det gäller arbetsmaskiner<br />
bör man använda svavelfritt bränsle alltid när<br />
detta är möjligt. I bensindrivna gräsklippare och i övriga<br />
små maskiner rekommenderas att man använder<br />
bränslen för små maskiner.<br />
Bevattningen av begravningsplatser och grönområden<br />
förbrukar mycket vatten. Om det inte fi nns egen<br />
brunn på begravningsplatserna, använder man vattenledningsvatten<br />
och rengöringen av det förbrukar energi<br />
och rengöringskemikalier. Man bör fästa uppmärksamhet<br />
vid behovet av bevattning och sträva efter att använda<br />
växter som kräver mindre vatten och göra upp<br />
en plan över trädgårdsområdet.<br />
D. Trafi ken<br />
Utöver sina många positiva effekter uppvisar trafi ken<br />
betydande miljöskador såsom utsläppen av avgaser<br />
samt energiförbrukningen. Särskilt den ständiga tillväxten<br />
inom bil- och fl ygtrafi ken får klimatförändringen att<br />
accelerera.
Församlingarna rekommenderas uppgöra en<br />
trafi k- och transportutredning över församlingens<br />
funktioner.<br />
Målet för den utredningen är att kartlägga huruvida<br />
trafi kbehoven har tillgodosetts ur miljöns och övriga<br />
funktioners synvinkel på bästa möjliga sätt eller huruvida<br />
man kunde effektivera trafi ken och transporterna<br />
eller öka andelen ur miljöns synvinkel förmånliga<br />
transportformer.<br />
Närmare direktiv för uppgörandet av en trafi kutredning<br />
ges i kapitel 14 i Handbok för kyrkans miljödiplom.<br />
På basis av utredningen uppgörs en verksamhetsplan,<br />
till vilken man väljer ut konkreta punkter för utveckling.<br />
Samtidigt bör man revidera församlingens<br />
resestadga.<br />
Fordon<br />
När man anskaffar bilar och arbetsmaskiner, bör man ta<br />
miljöegenskaperna som ett viktigt valkriterium. Det innebär<br />
att man fäster uppmärksamhet i synnerhet vid fordonens<br />
bränsleförbrukning, avgasernas reningsteknik<br />
och låga utsläppsnivåer samt vid rätt storleksklass och<br />
motoreffekt i förhållande till fordonets användning.<br />
Man bör regelbundet följa upp bränsleförbrukningen<br />
och hålla förbrukningen på en skälig nivå. En regelbunden<br />
service hjälper att hålla fordonet i skick och<br />
förlänger dess användningstid. Energieffekten hos ett<br />
fordon som är i gott skick är också bättre.<br />
Utbildning i ekonomiskt körsätt<br />
Med ett ekonomiskt (sparsamt) körsätt kan man<br />
märkbart påverka bränsleförbrukningen och via detta<br />
miljöutsläppen. I synnerhet i stadskörning har detta en<br />
stor betydelse. Ett så jämnt körsätt som möjligt, und-<br />
48<br />
vikande av onödiga accelerationer och inbromsningar,<br />
förutseende när det gäller trafi ken, planering av trafi krutterna<br />
och samordnande av resor för uträttande av<br />
ärenden, avlägsnande av extra last ur bilen och vintertid<br />
förvärmning av motorn med blockvärmare är exempel<br />
på faktorer som på ett avgörande sätt påverkar<br />
bränsleförbrukningen.<br />
De fl esta bilskolor arrangerar nuförtiden utbildning<br />
i ekonomiskt körsätt. Församlingen kan beställa en<br />
sådan kurs i synnerhet till de anställda som för sitt arbetes<br />
skull måste köra bil ofta.<br />
Kompiskörning och samtransporter<br />
Genom planering av trafi krutterna, tidtabellerna och<br />
transporterna kan man minimera behovet av att färdas.
Kompiskörningar som man kommer överens om i förväg<br />
och en minskning av antalet tillfällen minskar på<br />
ett väsentligt sätt mängden av totala körkilometrar. Det<br />
lönar sig att i fråga om arbetsplatsmöten och rådplägningar<br />
alltid ställa frågan: Vems bil tar vi i dag?<br />
Till läger och mål för exkursioner gäller det att alltid<br />
ordna gemensam transport. Många trafi kanter har nuförtiden<br />
kvalitets- och miljöcertifi kat. Sådana trafi kanter<br />
lönar det sig att gynna.<br />
Ökande av den lätta trafi ken och<br />
kollektivtrafi ken<br />
Att promenera och cykla hör till de mest rekommendabla<br />
färdmedlen såväl ur miljöns synvinkel som när<br />
det gäller den resandes hälsa. Under en bråd arbetsdag<br />
räcker promenadtakten till endast för korta färder,<br />
men cykling är i synnerhet i städerna på sträckor om<br />
några kilometer i praktiken ett lika snabbt sätt att färdas<br />
som bilen.<br />
Församlingen kan göra det lättare för de anställda<br />
att fl ytta från ratten till cykelsadeln genom att anordna<br />
goda förvaringsutrymmen för cyklarna och dusch- och<br />
klädbytesutrymmen för cyklisterna. För de anställdas<br />
bruk kan man anskaffa gemensamma cyklar för att<br />
utföra olika ärenden. Församlingen kan delta i händelsen<br />
Bilfri dag (22.9.) och liknande kampanjer för att<br />
främja den lätta trafi ken.<br />
Arbetsgivaren kan skaffa de anställda säsongkort till<br />
bussar eller övrig kollektivtrafi k, med vilka de kan företa<br />
de resor som skall göras under arbetstid. När man anordnar<br />
möten och rådplägningar bör man fästa uppmärksamhet<br />
vid hur lätt platsen är tillgänglig med kollektiva<br />
trafi kmedel.<br />
49<br />
E. Anskaffningar och<br />
placeringsverksamhet<br />
Klimatförändringen och de begränsade naturtillgångarna<br />
kräver en förändring av konsumtionskulturen<br />
också i församlingarna. Varje församling bör göra upp<br />
en anskaffningsplan, vilket förutsätter beaktande av<br />
miljö- och klimatskyddsfaktorer vid alla anskaffningar.<br />
Att ta klimat- och miljöeffekterna som ett betydande<br />
urvalskriterium när man gör offertförfrågan på service,<br />
produkter och entreprenader, förutsätter att de som<br />
ansvarar för anskaffningarna får en tillräcklig miljö- och<br />
kvalitetsinformation om dessa.<br />
Vid anskaffningen av många produkter är det möjligt<br />
att ta kriterier för energi- och miljömärken till hjälp.<br />
Den miljöbelastning som förorsakas av livsmedlen kan<br />
man minska genom att anskaffa varor som producerats<br />
på nära håll och genom att utöka den vegetariska<br />
födans andel i dieten.<br />
Genom placeringsverksamheten är det möjligt för<br />
församlingarna att t.ex. stöda företag som satsar på<br />
miljöteknologi, återvinning eller förnybar energi. Man<br />
kan läsa mera om miljövänliga anskaffningar och etisk<br />
placeringsverksamhet i kapitel 4 i Handbok för kyrkans<br />
miljödiplom samt i de direktiv som Kyrkostyrelsen har<br />
gett för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands ansvarsfulla<br />
placeringsverksamhet (www.evl.fi /vastuullisen_%20sijoittamisen_%20ohjeet2007.<strong>pdf</strong>).<br />
F. Miljöfostran och gudstjänstlivet<br />
Församlingen bör med sitt eget exempel och genom<br />
sin verksamhet befrämja att de miljövänliga attityderna<br />
växer. Församlingens miljöfostran bör stöda församlingsbornas<br />
förbundenhet med en ekologisk livs-
stil och erbjuda dem kraftkällor till förändringar i livsstilen,<br />
vilka springer fram ur den kristna traditionen.<br />
Bäst förverkligas församlingens miljöfostran via genomslagsprincipen<br />
i all församlingsverksamhet. På ett<br />
naturligt sätt ansluter den sig till fostringsarbetet bland<br />
församlingens yngre medlemmar, ungdomsarbetet och<br />
skriftskolundervisningen. Den kan vara ett tema också<br />
för bibelstudiekretsar eller vid andra diskussionsaftnar.<br />
Till stöd för församlingens anställda är det bra att<br />
uppgöra en plan för miljöfostran som täcker alla arbetsformer,<br />
en plan där det fi nns konkreta exempel.<br />
För att de anställda skall kunna ta miljö- och klimatsynpunkter<br />
allvarligt i beaktande, bör man för dem<br />
anordna utbildning i miljöfrågor.<br />
Församlingens anställda kan ha en viktig roll som<br />
brobyggare i miljöstrider som delar upp invånarna i<br />
olika läger. De församlingsanställda eller arbetsformerna<br />
kan också lyfta fram synvinklar och värden som<br />
annars blivit mindre beaktade. Ett ställningstagande<br />
har en inverkan också i det fall att församlingen som<br />
samfund inte kan förbinda sig till någon av parterna i<br />
konfl ikten. Då kan församlingen vara förenande eller<br />
förlikande part – eller enskilda församlingsrepresentanter<br />
kan delta i verksamheten.<br />
Gudstjänstboken förutsätter att församlingen fi rar<br />
Skapelsens söndag under en söndag i maj-oktober.<br />
På våren kan man ordna välsignelse av sådden, på<br />
hösten ansluter sig tacket för skörden på ett naturligt<br />
sätt till skapelsetemat. Utöver fi randet av Skapelsens<br />
söndag bör miljö- och klimatfrågan också annars tas<br />
upp i församlingens årliga gudstjänstliv. Tacksamheten<br />
för och oron över skapelsen kan synas i gudstjänstens<br />
predikan, i psalmerna och i förbönerna. Gudstjänsterna<br />
ute i naturen eller skogskyrkorna är ett bra sätt<br />
att erfara Guds närvaro.<br />
50<br />
G. Miljöindikatorer<br />
Församlingens klimat- och miljöeffekter borde man<br />
kunna följa upp årligen och rapportera om dem i samband<br />
med årsberättelserna. Alla miljöeffekter är det<br />
inte möjligt att räkna i antal och föra statistik över, men<br />
uppföljningen av vissa miljöeffekter kan lyckas med<br />
siffror man tar fram ur statistiken.<br />
Miljöindikatorerna kan t.ex. vara den specifi ka förbrukningen<br />
av fastigheternas el, värme och vatten,<br />
arbets resornas mängd i kilometrar per anställd eller<br />
mängden avfall som förs till avstjälpningsplatsen. Väsentligt<br />
är att indikatorerna kopplas samman med en<br />
tydlig målsättning, t.ex. ”man strävar efter att minska<br />
värmeenergins specifi ka förbrukning med 1 % per år”.<br />
Då är det lätt att följa med huruvida målsättningen har<br />
uppfyllts och dryfta orsaker ifall målsättningen inte har<br />
uppnåtts.<br />
KÄLLOR:<br />
Handbok för kyrkans miljödiplom 2005:<br />
www.evl.fi /ymparistodiplomi<br />
Direktiv gällande Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands<br />
ansvarsfulla placeringsverksamhet:<br />
www.evl.fi /vastuullisen_%20sijoittamisen_%20ohjeet2007.<strong>pdf</strong>
3.2. REKOMMENDATIONER FÖR KYRKANS MEDLEMMAR<br />
Rekommendationerna i ett nötskal<br />
bedöm och förändra din livsstil så att<br />
den blir mera måttfull. Klarlägg dina<br />
möjligheter att påverka stävjandet av<br />
klimatförändringen.<br />
håll ett familjesamråd (eller motsvarande),<br />
där ni kommer överens om förändringar<br />
i er livsstil<br />
be och bli stilla: det ger kraft och inriktning<br />
för en förändring av livsstil<br />
njut av naturen och dess under<br />
håll vilodagen helig. Sök annat innehåll<br />
för den än konsumtion.<br />
påverka i din församling, på din ort och<br />
din riksdagsledamot<br />
Hushållen i hemmen uppvisar en stor variation gällande<br />
utsläpp av växthusgaser. Utsläppen påverkas av<br />
många faktorer, bl.a. livsstil, boendeform, boplats och<br />
livssituation. Det är lättare att minska stora utsläpp än<br />
små. Måttfullhet hör till den kristnes livsstil.<br />
<strong>Kyrkans</strong> medlemmar rekommenderas att bedöma<br />
och förändra sin egen livsstil så att den blir<br />
mer måttfull samt att utreda sina möjligheter att<br />
påverka stävjandet av klimatförändringen. Här<br />
hjälper t.ex. den kortfattade lista som plockats samman<br />
här. Denna lista är naturligt nog inte fullständig.<br />
Stävjandet av klimatförändringen är en så viktig sak att<br />
kyrkan vill vara med och för sina medlemmar visa på<br />
konkreta sätt att fungera, även om kyrkan inte vad gäl-<br />
52<br />
ler de praktiska åtgärderna har annan kunskap än den<br />
som experterna på klimatförändring ger. Det är fråga<br />
om en likadan sak som förr i tiden under upplysningen,<br />
när prästerna i sina predikningar gav råd i hur odla<br />
potatis. Som en aktiv part är kyrkan med om att försvara<br />
människans och den övriga skapelsens villkor<br />
för ett gott liv.<br />
Det lönar sig för hela familjen att komma samman<br />
och gå igenom rekommendationerna och komma<br />
överens om de förändringar i livsstilen familjen vill<br />
göra. Detsamma kan också ensamboende eller boende<br />
i andra samfund göra.<br />
Stillhet och bön ger kraft och riktning åt den etiska<br />
verksamheten. Fastetiderna som föregår jul och påsk<br />
utgör en god möjlighet att pröva på ett enklare och<br />
mera måttfullt sätt att leva. Också det att man håller<br />
vilodagen helig sparar på miljön, om detta minskar på<br />
en onödig konsumtion.<br />
Utsläppen från hushållen i hemmen är betydande<br />
källor till växthusgaserna. Därför har de egna lösningarna<br />
betydelse. De människor som har ändrat sin livsstil<br />
i en mer måttfull riktning för klimatets och miljöns<br />
skull är ett uppmuntrande exempel på vad vi kan<br />
göra. När det egna boet är i bättre skick, kan man<br />
kräva detsamma av sin församling, sin kommun, sin<br />
kyrka, sitt land och EU.
Med hjälp av följande lista kan du gå igenom din<br />
familjs eller din egen livsstil:<br />
Sök en mera måttfull livsstil<br />
Måttfullheten är en traditionell kristen dygd. Delaktighet<br />
i Guds utgivande kärlek inriktar den kristna<br />
på att lindra och avlägsna de fattigas nöd samt att<br />
förhindra att naturen går under samt befrämja dess<br />
välmående. Den kristna kärleken till nästan tar sig<br />
uttryck bl.a. i strävan att avlägsna faktorer som<br />
åstadkommer och upprätthåller fattigdom, i en vilja<br />
att dela med sig av det som man har samt i att nöja<br />
sig med en måttfull konsumtion.<br />
Tänk över hur du och din familj kan njuta av Guds<br />
goda gåvor och förverkliga en måttfull livsstil.<br />
Stillhet och bön är ekogärningar. De ger kraft och<br />
riktning åt den etiska verksamheten. Att söka sig till<br />
stillhet smutsar inte ner och inte heller tär det på<br />
naturtillgångarna. Bönen är Guds immateriella gåva<br />
till människan.<br />
Tänk över hur ni kunde leva under fastetiden. De<br />
fastetider som föregår julen och påsken är en god<br />
möjlighet att söka och pröva på en enklare och<br />
mera måttfull livsstil.<br />
Håll vilodagen helig<br />
Tänk över hur du och din familj kunde tillbringa<br />
vilodagen. Att hålla vilodagen helig sparar på miljön<br />
och minskar uppkomsten av växthusgaser.<br />
I stället för en onödig konsumtion kan man använda<br />
söndagen på många andra sätt: genom att<br />
delta i högmässan, röra sig i naturen eller i staden,<br />
läsa, träffa familjen och vänner, besöka konserter<br />
och andra tillfällen.<br />
53<br />
Spara energi när du rör dig<br />
Tänk över ditt eget och din familjs sätt att röra sig.<br />
Rör du dig med egen bil, med kollektiva trafi kmedel,<br />
med cykel eller till fots? Många faktorer inverkar<br />
på valmöjligheten:<br />
− Bor du i staden, i en förort, på landet eller långt<br />
borta från allfartsvägarna?<br />
− Står kollektivtrafi k till buds, kan du promenera<br />
eller cykla en del eller hela vägen?<br />
− Har du små barn, vad har de som hobbyer? Kan<br />
man samåka till dessa hobbytillfällen eller kan man<br />
använda kollektivtrafi ken?<br />
− Hurudan är din kondition, din hälsa och dina<br />
möjligheter att röra dig med hjälp av din egen<br />
kropp?<br />
− Behöver du bil för att kunna utöva ditt yrke?<br />
− Gör nyttomotion till en vana, cykla eller promenera<br />
såvitt du har möjlighet alla kortare sträckor då<br />
du ska utföra ärenden.<br />
Om du köper en bil, båt eller annat kommunikationsmedel,<br />
tänk över huruvida dess bränsleförbrukning<br />
är skälig i förhållande till andra alternativ.<br />
Välj ett alternativ som åstadkommer låga utsläpp.<br />
Flyget är världens snabbaste ökande förorsakare av<br />
koldioxidutsläpp. Det lönar sig att prioritera att åka<br />
med tåg som alternativ till fl yget. Om du ändå bedömer<br />
en fl ygresa vara nödvändig, överväg då en<br />
kompensation av de koldioxidutsläpp du gett upphov<br />
till. Det fi nns organisationer som räknar ut<br />
mängden av dina utsläpp och du kan investera<br />
pengar på förnybar energi, effektiv energianvändning<br />
eller skogsvårdsåtgärder, som sparar in motsvarande<br />
mängd utsläpp.
Prioritera energisparande uppvärmning och uppvärmningsanläggningar<br />
samt spara på vatten<br />
Energiförbrukningen i hushållen i hemmen kan indelas<br />
i medelbar och i direkt förbrukning. Till den<br />
direkta förbrukningen räknas t.ex. uppvärmningen<br />
av bostäder, bränsleförbrukning i bilarna och varmvattenanvändningen.<br />
Till den medelbara energiförbrukningen<br />
räknas den förbrukning som förorsakats<br />
av hela produktionskedjan för inköpta varor och<br />
tjänster. Den statistikförs ofta som den energi industrin<br />
förbrukat. Ändå utgör industrin ingen särskild<br />
del, utan i slutändan är dess produktion sammankopplad<br />
med den privata förbrukningen. Andelen<br />
direkt förbrukning av hemmets energiförbrukning<br />
är ca 40 % och den medelbara ca 60 %.<br />
Den största delen av energiströmmarna sker således<br />
”i det fördolda” ur den privata konsumentens<br />
synvinkel, men man kan ändå påverka dem med<br />
egna konsumtionsvanor och -val, t.ex. genom att<br />
välja hållbara produkter som tillverkats så nära konsumenten<br />
som möjligt och genom att se vilka produkter<br />
som är energimärkta.<br />
Det lättaste sättet att påverka hemmets direkta<br />
energi förbrukning är att välja energieffektiva och<br />
hållbara anläggningar och undvika att skaffa onödiga<br />
produkter. Energiförbrukningen t.ex. hos kylmaskiner<br />
har på 25 år minskat med rentav en<br />
tredje del.<br />
Eluppvärmningen är en ineffektiv uppvärmningsform,<br />
som förorsakar stora utsläpp. Det lönar sig<br />
att överväga att avstå från den om man har möjlighet<br />
och välja en lösning som sparar in på energin,<br />
t.ex. luftvärmepumpar eller jordvärme, när<br />
man gör nyanskaffningar.<br />
54<br />
Släck apparater som förbrukar el och använd<br />
energisparlampor<br />
Kolla upp temperaturen i bostadsrummen och i<br />
ditt arbetsrum och ställ in den på högst 21–22<br />
grader.<br />
Anläggningar och lampor som blivit på utan att<br />
användas, liksom elanläggningar i vänteläge förbrukar<br />
energi i onödan.<br />
Glödlampor förbrukar mångfaldigt energi i jämförelse<br />
med energisparlampor eller LED-lampor<br />
med ännu lägre elförbrukning. Byt alltså lamporna<br />
i ditt hem!<br />
När du köper nya elanläggningar, välj då sådana<br />
som har den minsta förbrukningen med energimärket<br />
A.
Sortera och återvinn<br />
Sortera och återvinn avfall så mycket som din egen<br />
kommun och/eller bostadsbolagets service medger.<br />
Om möjligheterna är bristfälliga, försök påverka<br />
så att de blir bättre.<br />
Ett ännu bättre sätt är att förhindra att avfall uppkommer,<br />
därför att de fl esta produkter vi köper förorsakar<br />
utsläpp av växthusgaser i produktions- och<br />
distributionsskedet.<br />
Samla och återvinn eller kompostera biologiskt avfall.<br />
Avstjälpningsplatserna förorsakar ca 3 % av<br />
EU:s utsläpp av växthusgaser i metanform, vilken<br />
uppkommer av biomassan som bryts ner. Genom<br />
återvinning av bioavfallet eller kompostering i din<br />
trädgård kan du hjälpa till att avlägsna detta problem.<br />
Prioritera produkter från växtriket i din diet<br />
Prioritera växtrikets produkter, på nära håll och naturenligt<br />
odlad föda. Om du intar blandad föda,<br />
kan du gynna traditionell s.k. Medelhavsdiet, där<br />
köttprodukterna mera tjänar som krydda än utgör<br />
huvudsaklig föda. Genom att minska på köttintaget<br />
sker en stor insats för stävjandet av klimatförändringen.<br />
Redan en moderat vegetarisk livsstil innebär<br />
i världsperspektiv en hållbar diet.<br />
Under fastetiden kan du pröva på en köttfri diet.<br />
Du kan gå igenom dina möjligheter att minska utsläppet<br />
av växthusgaser t.ex. med hjälp av nedanstående<br />
EU-uträknare: www.mycarbonfootprint.eu/fi /<br />
carboncalculator1.asp<br />
55<br />
KÄLLOR:<br />
Största delen av de tips som ovan presenterats härstammar från<br />
sidorna<br />
www.ec.europa.eu/environment/climat/campaign/walk_fi .htm.<br />
Andra källor är bl.a.:<br />
www.sll.fi /luontojaymparisto/energiajailmastonmuutos/ukk2007<br />
www.motiva.fi (servicecenter för energibesparing)<br />
Wikipedia<br />
www.martat.fi /neuvonta/ymparisto/ilmasta_iloa<br />
Handbok för kyrkans miljödiplom 2005:<br />
www.evl.fi /ymparistodiplomi
3.3. REKOMMENDATIONER FÖR KYRKANS FÖRVALTNING<br />
Rekommendationerna i ett nötskal<br />
Kyrkostyrelsen<br />
Kyrkostyrelsens miljöprogram utvidgas till att<br />
omfatta hela centralförvaltningen<br />
resestadgan och anskaffningsstadgan uppdateras<br />
enligt de behov klimatförändringens<br />
stävjande och övriga miljöfaktorer har och<br />
utvidgas till att täcka hela centralförvaltningen<br />
inom Kyrkostyrelsen handhar man på ett<br />
koordinerat sätt projekt som ansluter sig till<br />
klimatet och miljön. Via genomslagsprincipen<br />
ingår dessa i alla enheters verksamhet.<br />
handboken för kyrkans miljödiplom uppdateras<br />
till att vara i överensstämmelse med<br />
kyrkans <strong>klimatprogram</strong><br />
Kyrkostyrelsen<br />
Kyrkostyrelsens miljöprogram utvidgas till att täcka<br />
alla centralförvaltningens funktionärer.<br />
Resestadgan för kyrkans centralförvaltning utvidgas<br />
till att täcka alla dem som är verksamma inom centralförvaltningen<br />
och uppdateras så att den tydligare<br />
än förut beaktar miljö- och klimataspekterna<br />
och gynnar användningen av allmänna kommunikationsmedel.<br />
<strong>Kyrkans</strong> centralförvaltnings stadga för anskaffningar<br />
uppdateras så att den tydligare än förut förutsätter<br />
57<br />
Kyrkomötet<br />
de åtgärder som föreslagits i <strong>klimatprogram</strong>met<br />
intas med tillräckliga resurser i <strong>Kyrkans</strong><br />
centralfonds budget<br />
Domkapitlen<br />
i domkapitlen företar man en miljööversikt och<br />
uppgör ett miljöprogram<br />
i stiften grundar man en miljöarbetsgrupp, om<br />
en sådan inte redan fi nns. Miljöarbetsgruppens<br />
uppgift är att stöda församlingarna i verksamheten<br />
att stävja klimatförändringen samt främja<br />
församlingarnas projekt med miljödiplomet<br />
vid biskopsvisitationerna tar man fram församlingarnas<br />
åtgärder för stävjandet av klimatförändringen<br />
beaktandet av miljö- och klimataspekter i samband<br />
med anskaffningarna. Klimat- och miljöeffekterna<br />
tas som ett urvalskriterium, när man inbegär offerter<br />
på service och anskaffningar. Man kollar upp<br />
att anskaffningsstadgan täcker hela centralförvaltningen.<br />
Sammanträden och rådplägningar som har med<br />
centralförvaltningen att göra förverkligas som fjärröverläggningar<br />
så att man använder sig av informationsteknik<br />
när detta är motiverat. Man prioriterar
anskaffningen av nödvändig teknik inom kyrkans<br />
strategi för kunskapsförvaltningen.<br />
De olika enheterna inom Kyrkostyrelsen fäster särskild<br />
uppmärksamhet vid klimat- och miljöfrågor<br />
när de övervakar församlingarna och ger dem direktiv<br />
t.ex. i byggnads- och jorddispositionsfrågor.<br />
Kyrkostyrelsen uppgör åt församlingarna direktiv<br />
som har med nybyggnation samt reparation och<br />
grundförbättringsarbeten att göra, i vilka en synvinkel<br />
är stävjandet av klimatförändringen samt anpassningen<br />
till klimatförändringen.<br />
Vad gäller placeringsverksamheten bör man tillämpa<br />
kyrkans direktiv för ansvarsfullt placerande,<br />
vilka innehåller beaktandet av miljöfrågorna.<br />
Koordineringen av klimat- och miljöfrågorna i<br />
Kyrko styrelsens olika funktioner bör ges tillräckliga<br />
resurser (ansvarsfrågor, arbetstid osv.).<br />
Kyrkostyrelsens verksamhetsavdelning tar med<br />
miljöfostran i tillämpliga delar i enheternas grunduppgift.<br />
Enheten för gudstjänstliv och musik producerar<br />
fortsättningsvis gudstjänstmaterial till församlingarna<br />
som har med skapelsen, miljö- och klimatfrågorna<br />
att göra (Skapelsens söndag, Böndag för<br />
freden m.m.).<br />
<strong>Kyrkans</strong> forskningscentral främjar och stöder forskning<br />
som ansluter sig till ekoteologin samt klimat-<br />
och miljöeffekterna i kyrkans verksamhet.<br />
<strong>Kyrkans</strong> informationscentral uppgör en kommunikationsplan<br />
som främjar <strong>klimatprogram</strong>met.<br />
Kyrkostyrelsen följer med och deltar i den diskussion<br />
som förs kring klimat- och miljöförändringen.<br />
<strong>Kyrkans</strong> utbildningscentral tar med klimat- och<br />
övriga miljöfrågor som en del av sin utbildningsverksamhet.<br />
58<br />
Till uppgifterna för de olika utbildningsområdenas<br />
uppföljningsgrupper lägger man befrämjandet av<br />
klimat- och övrig miljöfostran i samarbete med de<br />
läroinrättningar som ger utbildning till tjänster inom<br />
kyrkan.<br />
Handboken för kyrkans miljödiplom uppdateras i<br />
enlighet med kyrkans <strong>klimatprogram</strong>.<br />
Till församlingarnas och församlingsmedlemmarnas<br />
förfogande uppgör man mätare som räknar ut<br />
miljö- och klimatförändringens effekter t.ex. som<br />
en tillämpning som ansluter sig till evl.fi -tjänsten<br />
på nätet.
Kyrkomötet<br />
<strong>Kyrkans</strong> <strong>klimatprogram</strong> antecknas kyrkomötet för<br />
kännedom. De åtgärder som föreslås i <strong>klimatprogram</strong>met<br />
ges tillräckliga resurser i <strong>Kyrkans</strong> centralfonds<br />
budget.<br />
Kyrkomötets verksamhet tas med i det <strong>klimatprogram</strong><br />
för centralförvaltningen som Kyrkostyrelsen<br />
har uppgjort. De direktiv som har getts om resor<br />
och sammanträden berör också kyrkomötets verksamhet.<br />
Biskopsmötet<br />
<strong>Kyrkans</strong> <strong>klimatprogram</strong> antecknas av biskopsmötet<br />
för kännedom.<br />
Biskopsmötets verksamhet fi nns med i det <strong>klimatprogram</strong><br />
för centralförvaltningen, vilket har uppgjorts<br />
av Kyrkostyrelsen.<br />
Domkapitlen<br />
I domkapitlen utför man en miljööversikt och upp-<br />
För kyrkans service- och missionsorganisationer<br />
samt för <strong>Kyrkans</strong> Utlandshjälp (KUH) rekommenderar<br />
man uppgörandet av ett miljöprogram eller<br />
vid behov en uppgradering av det program som<br />
redan fi nns. I programmet borde man beakta stävjandet<br />
av klimatförändringen både i arbetet i hemlandet<br />
och utomlands och att hjälpa dem som<br />
redan nu lider av klimatförändringen.<br />
59<br />
gör ett miljöprogram, där man särskilt beaktar stävjandet<br />
av klimatförändringen.<br />
Man intar som ett ordinarie inslag i stiftets utbildnings-<br />
och utvecklingsverksamhet stödandet och<br />
befrämjandet av församlingarnas miljöfostran.<br />
Domkapitlet rekommenderar församlingarna att<br />
anskaffa kyrkans miljödiplom och stöder församlingarna<br />
med sakkunnighjälp vid anskaffningar.<br />
I alla stift inrättar man en miljöarbetsgrupp, som i<br />
egenskap av sakkunnig arbetsgrupp följer upp och<br />
utvecklar verksamhet som ansluter sig till miljö-<br />
och klimatfrågor (i de fl esta stift fi nns det redan en<br />
dylik arbetsgrupp).<br />
Vid biskopsvisitationerna går man igenom församlingarnas<br />
åtgärder för att stävja klimatförändringen<br />
och om det fi nns brister rekommenderar man<br />
uppgörandet av en miljööversikt samt anskaffning<br />
av miljödiplomet.<br />
3.4. REKOMMENDATIONER FÖR KYRKANS SERVICE- OCH MISSIONS-<br />
ORGANISATIONER SAMT KYRKANS UTLANDSHJÄLP<br />
När JÄRKI-avtal ingås (avtal mellan organisationerna<br />
och Kyrkostyrelsen), förutsätts av organisationerna<br />
att de i sin egen verksamhet beaktar klimat-<br />
och miljöaspekter. I avtalen defi nieras kyrkans<br />
service organisationers uppgift i fråga om miljöfostran<br />
och den verksamhet som stävjar klimatförändringen.
3.5. UTMANINGAR TILL DET FINLÄNDSKA SAMHÄLLET<br />
Klimatförändringen ställer konsumenterna inför en<br />
värdeförändring och kräver av näringslivet stöd för<br />
mera hållbara konsumtionsvanor. En tredje central<br />
faktor är den offentliga förvaltningen: kommunerna,<br />
staten, Europeiska Unionen och övriga nationella och<br />
övernationella system som stiftar lagar och lotsar utvecklingen<br />
i samhällena. Evangelisk-lutherska kyrkan i<br />
Finland stöder beslutsfattarnas strävanden att stävja<br />
klimatförändringen. T.ex. följande åtgärder är utmaningar<br />
för det fi nländska samhället:<br />
Man prioriterar klimatvänliga produkter med<br />
lagstiftningsmässiga och skattemässiga medel.<br />
I synnerhet i samband med energiproduktionen och<br />
i trafi ken bör användningen av fossila bränslen snabbt<br />
fås att minska. De fossila bränslena kan inte i fortsättningen<br />
vara billigare än förnybar energi. Man bör investera<br />
kraftigt i den förnybara energin. Biobränslen<br />
och klimatvänlig el bör också ur konsumentens synvinkel<br />
erhållas som ekonomiskt konkurrenskraftiga<br />
alternativ.<br />
Man satsar på klimatvänlig trafi k. Kommunerna<br />
och staten befi nner sig i en nyckelposition när<br />
det gäller att utveckla en klimatvänlig trafi k. Att cykla<br />
borde när det gäller kortare sträckor vara ett lockande<br />
och tryggt alternativ. På längre sträckor är spårtrafi ken<br />
det effektivaste sättet att färdas. Det är viktigt att man<br />
upprätthåller det riksomfattande järnvägsnätet och utvecklar<br />
det. En förmånlig och trygg anslutningsparkering<br />
i närheten av stationerna får bilisterna att<br />
gärna byta till tåg eller buss. I de stora städerna kan<br />
man behöva överväga också vägtullar.<br />
60<br />
Energiförbrukningen minskas. Trots en snabb<br />
utveckling av en utsläppsfri energiteknologi har man<br />
inte tillgång till hållbara och kostnadsmässigt effektiva<br />
medel för en obegränsad ökning av energiproduktionen.<br />
För att inte priset på energi ska stiga alltför mycket,<br />
bör man i Finland under de närmaste åren enligt<br />
modell från Sverige få totalanvändningen av energi att<br />
minska. Detta kan komma att kräva skärpningar i bestämmelser<br />
kring byggandet, att man sätter tyngdpunkten<br />
inom fastighetsskatten vid fastigheter som<br />
inte används helt ut och vid dåligt isolerade fastigheter<br />
samt förändringar i fordonsbeskattningen. Genom<br />
regionpolitiska lösningar och via samhällsplanering<br />
kan man minska och förkorta de vägsträckor människorna<br />
och varorna kräver för rörelse och transport.<br />
Ekonomin tillåts tillväxa på ett hållbart sätt.<br />
Månget företag har redan i sina etiska principer förbundit<br />
sig till samhälleligt ansvar, till vilket hör en ekonomisk,<br />
social och ekologisk dimension. Principerna<br />
för måttfullhet bör synas mera än förut i praktiken så<br />
att ansvaret också kan bäras i framtiden. Inom näringspolitiken<br />
är det viktigt att uppmuntra alla företag<br />
att åstadkomma tillväxt på ett energieffektivt sätt. Genom<br />
nya investeringar är det klokt att satsa på miljöinnovationer,<br />
informationsteknologi och servicesektorerna<br />
så att nationalekonomins beroende av en produktion<br />
som är skadlig för klimatet skulle minska.<br />
Kolbindande funktioner ökas. Kol binds i jorden<br />
i olika biologiska och fysikaliska processer. Genom en<br />
teknik som tillvaratar kol (CCS) kan man fylla en del<br />
av behovet att minska utsläppen. Man bör stärka allt
som på ett naturligt sätt binder kolet: man kan öka<br />
skogarnas och kärrens innehåll av kol. Genom internationellt<br />
samarbete stoppar man förstöringen av de tropiska<br />
regnskogarna. Vid användningen av naturtillgångarna<br />
bör man fästa särskild uppmärksamhet vid<br />
att inte försvaga naturens anpassningsförmåga i klimatförändringen.<br />
Man hjälper andra länder och deras medborgare<br />
att träffa klimatvänliga val. En snabb övergång<br />
till ett klimatvänligt samhälle kräver investeringar,<br />
vilka mindre bemedlade inte har råd med. De justeringsmekanismer<br />
som ingår i Kyoto-protokollet är ett<br />
medel, genom vilket i-länderna kan hjälpa mindre utvecklade<br />
länder att åstadkomma behövliga reformer,<br />
men att erhålla utsläppsrättigheter får inte vara huvudmotivet<br />
till utvecklingssamarbete. Utvecklingssamarbetet<br />
mellan kulturerna bör förstås som en ömsesidig<br />
process: lika väl behöver fi nländarna utvecklingshjälp<br />
för att kunna frigöra sig från en konsumentcentrerad<br />
livsstil.<br />
Man behöver offentligt stöd också för hemlandets<br />
61<br />
materiella utvecklingsprojekt. Man kan t.ex. bevilja<br />
lantbruksföretagarna investeringsstöd för att på sin<br />
gård uppföra ett biogaskraftverk. Med hjälp av statsstöd<br />
kan man i småhus och sommarvillor installera<br />
sol-, vind- och jordvärmeenheter. Ingens förutsättningar<br />
att tillfredsställa sina grundbehov får dock försvagas<br />
för att stävja klimatförändringen. Det mest rättvisa vore<br />
att de som konsumerar mera än för det egna behovet<br />
är de som bär ansvaret.<br />
Den skada man har förorsakat, ersätter man.<br />
De industrialiserade länderna har en moralisk förpliktelse<br />
att ersätta den skada de genom sina utsläpp har<br />
förorsakat dem som lider av klimatförändringen mera<br />
än de är skyldiga till den. Detta innebär ett kraftigt deltagande<br />
i utvecklingsprogrammen, genom vilka u-länderna<br />
anpassar sig till den klimatförändring som redan<br />
har tillåtits ske. Man bör därutöver bereda sig att ta<br />
emot klimatfl yktingar. Inte heller i hemlandet kan statsmakten<br />
fl y sitt ansvar för eventuella översvämnings-<br />
och skogsskador, såvida man dröjer med att avvärja<br />
klimatförändringen.<br />
Kyrkan stöder attitydförändringen. Klimatförändringen är på såväl nationell<br />
som global nivå en av de viktigaste utmaningarna som makthavande på alla<br />
förvaltningsnivåer måste ta ansvar för. Lyckligtvis fi nns det redan fl era lösnings-<br />
möjligheter. Nu krävs det mod att våga ta itu med dem. De kommande<br />
generationerna kommer säkert att ställa dagens beslutsfattare till svars;<br />
gjorde man allt man kunde för att avvärja klimatförändringen eller sköt man<br />
upp att skrida till åtgärder av bekvämlighetsskäl?
BILAGA 1:<br />
ÖVRIGA KYRKORS SAMT KYRKOFÖRBUNDS<br />
STÄLLNINGSTAGANDEN I KLIMATFRÅGAN<br />
Svenska kyrkan<br />
Sveriges ärkebiskop Anders Wejryd har i november<br />
2008 sammankallat till en interreligiös konferens som<br />
koncentrerar sig på frågor som ansluter sig till klimatförändringen.<br />
Uppsala interreligiösa klimatkonferens<br />
(The Uppsala Interfaith Climate Conference) är uppbyggd<br />
kring insatser av internationella sakkunniga,<br />
men man avser att kring konferensen samla också till<br />
seminarier och annat program. Enligt ärkebiskopen<br />
bör man svara på utmaningen tillsammans med de<br />
övriga konfessionerna: ”Vi har en gemensam uppgift<br />
i att förmedla framtid och hopp, men också i att göra<br />
allt det man kan göra för klimatet och miljön. Det<br />
behövs ett riktigt ’kraftmöte’.”<br />
Den anglikanska kyrkan i Australien<br />
Det vart tredje år sammankommande kyrkomötet<br />
inom den anglikanska kyrkan i Australien diskuterade<br />
klimatförändringen och dess effekter på fattigdomen<br />
och beslöt att varje stift bör förbinda sig att minska<br />
sina ekologiska fotspår. Hädanefter bör stiften till de<br />
kommande kyrkomötena rapportera om effekten av<br />
sina egna åtgärder. Kyrkomötet förpliktade också<br />
kyrko mötets ständiga kommitté att grunda en expertgrupp<br />
för att undersöka möjligheterna att klara sig ur<br />
de svårigheter som uppstår av den tilltagande torkan.<br />
Dessutom uppmanade kyrkomötet förbundsregering-<br />
62<br />
en att som grund för sitt utvecklingsarbetsprogram<br />
anta FN:s milleniummål och öka budgetanslagen för<br />
utvecklingshjälpen till 0,7 procent av bruttonationalprodukten.<br />
Den katolska kyrkan<br />
Den katolska kyrkan är mycket bekymrad över klimatförändringen.<br />
Vid FN:s generalförsamling i New York<br />
hösten 2007 presenterade monsignore Pietro Parolin<br />
den katolska kyrkans syn i fl era sammanhang. ”Klimatförändringen<br />
är en allvarlig och ofrånkomlig utmaning<br />
för forskarna och övriga experter, politiska<br />
och administrativa ledare, lokala myndigheter liksom<br />
för varje sektor av samhället och för människan.” Den<br />
katolska kyrkan påminner om att det fi nns ett moraliskt<br />
imperativ som berör alla (en ofrånkomlig etisk<br />
förpliktelse) att bära ansvar för skyddandet av miljön.<br />
Monsignore Parolin efterlyste ett internationellt samarbete<br />
för att söka en lösning på de problem som<br />
ansluter sig till klimatförändringen och ta dessa lösningar<br />
i bruk. I synnerhet via miljöfostran på olika sätt<br />
har man ett behov att söka olika för majoriteten av<br />
jordklotets invånare ekonomiskt möjliga sätt att minska<br />
växthusgasutsläppen och anpassa sig till klimatförändringen,<br />
att betona den hållbara utvecklingen och<br />
bära omsorg om den rena miljön. Påven Benedikt XVI<br />
har konstaterat: ”Skyddandet av miljön, stödandet av
en hållbar utveckling och att fästa särskild uppmärksamhet<br />
vid klimatförändringen är en gemensam,<br />
sannskyldig utmaning för den familj som utgörs av<br />
hela mänskligheten.”<br />
Den ortodoxa kyrkan<br />
Den ekumeniska patriarken i Konstantinopel Bartolomeus<br />
är känd för sin aktivitet i miljöfrågor. Som påverkningskanaler<br />
för honom fungerar bl.a. organisationen<br />
Religion, Science and Environment (Religion, vetenskap<br />
och miljö). Organisationens målsättning är att<br />
organisera symposier, genom vilka man strävar efter<br />
att främja samarbetet mellan olika religioner, vetenskapssamfund<br />
och miljörörelser. Från år 1995 har<br />
man anordnat sex symposier, bl.a. år 2003 på Östersjön<br />
och senast år 2006 på Amazonfl oden. I sin promemoria<br />
år 2005 till klimatmötet i Montreal ansåg<br />
patriark Bartolomeus att klimatförändringen är ett symtom<br />
på ett grundläggande moraliskt och andligt tillstånd<br />
av störning. Han sammankopplade uppvärmningen av<br />
klimatet och situationen för världens fattiga.<br />
Världsförbundet för de reformerta kyrkorna<br />
Världsförbundet för de reformerta kyrkorna (The World<br />
Alliance of Reformed Churches) rekommenderar inför<br />
fi randet av den centrala personen i reformationen i<br />
Schweiz Jean Calvins 500-årsminne år 2009, att man<br />
kompenserar och skär ner växthusutsläppen. I den<br />
kommuniké som världsförbundets exekutivkommitté<br />
publicerat konstaterar man att Calvin värdesatte skapelsen<br />
som Guds verk. ”Att slösa med naturtillgångarna<br />
är en skymf mot Gud. Vi bör leva som ansvariga<br />
förvaltare av skapelsen.”<br />
63<br />
Lutherska världsförbundet<br />
Rådet för Lutherska världsförbundet (LVF) samlades i<br />
juni-juli 2008 i Tanzania. Mötets tema var: ”Melting<br />
Snow on Mount Kilimanjaro: Christian Witness amidst<br />
the Suffering Creation” (Snön på Kilimanjaro smälter:<br />
kristet vittnesbörd mitt bland den lidande skapelsen).<br />
LVF uppmanade sina medlemskyrkor att fi ra 27.7.2008<br />
som ”klimatförändringens söndag” och annars också<br />
att på allt sätta fästa uppmärksamheten vid de frågor<br />
som berör den lidande skapelsen.<br />
Kyrkornas världsråd<br />
Kyrkornas världsråds (KVR) exekutivkommitté uppmanar<br />
i sin kommuniké om klimatförändringen alla<br />
undertecknare av Kyoto- avtalet till ett ”fullt genomförande”.<br />
Kommittén konstaterar att det behövs betydligt kraftigare<br />
åtgärder till minskning än vad Kyoto-avtalet går ut<br />
på. Enligt kommittén är utsläppen av växthusgaser<br />
fortfarande betydligt större än en hållbar nivå förutsätter,<br />
och de till och med växer. Exekutivkommittén kallar<br />
kyrkorna, kyrkornas organisationer och ekumeniska<br />
aktörer till att förstärka sitt samarbete i frågor som berör<br />
klimatförändringen.<br />
Dessutom uppmanar KVR sina medlemskyrkor att<br />
i sitt liturgiska liv ta i bruk en speciell ”skapelsens tid”<br />
(Creation Time). Skapelsens tid börjar i början av september<br />
och tar slut andra söndagen i oktober. I den<br />
ortodoxa världen är 1 september dagen för skyddandet<br />
av skapelsen. Vid gudstjänsterna under skapelsens<br />
tid bör man fästa speciell uppmärksamhet vid frågor<br />
kring skapelsen och människans ansvar.
BILAGA 2:<br />
UNGA VUXNAS FÖRSLAG<br />
Förslagen har samlats in i Joensuu 14.11.2007 och i<br />
Helsingfors 15.11.2007 vid unga vuxnas klimatkvällar<br />
arrangerade av Changemaker.<br />
Kyrkan kunde årligen bevilja ett miljöpris.<br />
I konfi rmandundervisningen kunde man tydligare<br />
än vad nu är fallet undervisa i skapelsens teologi<br />
sammankopplad med miljöfrågorna. För detta behöver<br />
man mera material, med vars hjälp också<br />
den som inte är insatt i miljöproblemen kunde<br />
hålla mångsidiga lektioner kring temat.<br />
Man borde minska på de inrikes fl ygresorna. Det<br />
skulle inte vara praxis att utbetala reseersättningar<br />
för fl ygresor.<br />
När det gäller klimatfrågor borde man idka ett nära<br />
internationellt samarbete mellan olika kyrkor, därför<br />
att problemet är globalt.<br />
Kyrkornas lokaler borde användas mera. Mera<br />
samanvändning med andra instanser i samhället.<br />
Klimatförändringen kräver att man avstår från någonting,<br />
men när man avstår får man någonting<br />
bättre i stället.<br />
65<br />
Man bör få ordning på de värderingar som styr<br />
användningen av extra pengar både i kyrkans och<br />
i dess medlemmars ekonomi.<br />
Ödmjukhet, sparsamhet och anspråkslöshet bör<br />
fås tillbaka som ideal.<br />
Man bör ta exempel av kyrkans äldre medlemmar,<br />
som vet hur man skall leva anspråkslöst.<br />
Inom folkkyrkotraditionen behövs mera ”tvång” än<br />
nu, eftersom frivilliga insatser för att stävja klimatförändringen<br />
inte räcker till.<br />
Kyrkan bör vara en föregångare i samhället, rentav<br />
en vägvisare.<br />
Kyrkan bör höja sin röst i riktning Arkadiebacken<br />
(riksdagshuset står på Arkadiebacken) så mycket<br />
det bara är möjligt.<br />
När det gäller att färdigställa kyrkans <strong>klimatprogram</strong><br />
och verkställa det, måste man sträva efter öppenhet<br />
genom att ge medlemmarna möjlighet att<br />
komma med kommentarer och diskutera.<br />
Sammanställningen gjord av Hermanni Riikonen,<br />
medlem i arbetsgruppen för <strong>Kyrkans</strong> <strong>klimatprogram</strong>
Evangelisk-lutherska kyrkan i Finlands publikationer 2008:3<br />
Tacksamhet, respekt, måttfullhet är rubriken på <strong>klimatprogram</strong>met för Evangelisklutherska<br />
kyrkan i Finland. Tacksamhet mot den gode Gudens gåvor väcker högaktning<br />
för hans skapelse och gör att människan vill skydda den. Det gör att hon vill söka efter<br />
en måttfullhetens livsstil.<br />
Ett initiativ om ett <strong>klimatprogram</strong> för kyrkan togs vid kyrkomötet våren 2007. Kyrkostyrelsen<br />
beslöt samma höst tillsätta en arbetsgrupp att bereda en framställning om kyrkans<br />
<strong>klimatprogram</strong>.<br />
Kyrkostyrelsen har vid sin plenarsession 3.6.2008 godkänt kyrkans <strong>klimatprogram</strong>.<br />
<strong>Kyrkans</strong> <strong>klimatprogram</strong> innehåller rekommendationer till kyrkans medlemmar att dryfta<br />
den egna livsstilen för att stävja klimatförändringen. Där ingår rekommendationer till<br />
församlingarna och kyrkans centralförvaltning samt till hela det fi nländska samhället.<br />
”Kyrkan har någonting eget att bidra med när det gäller talkoarbetet för miljön. Uttryckligen<br />
är det nu fråga om mänsklighetens gemensamma talko. Vår kristna tro talar förutom<br />
till förnuftet också till vårt hjärta. Det fi nns tre ord i rubriken för <strong>klimatprogram</strong>met:<br />
tacksamhet, respekt, måttfullhet. Skuldkänslan förlamar, den får oss att stanna upp.<br />
Tacksamhet över Guds goda gåvor sätter oss däremot i rörelse. Tacksamheten väcker<br />
människan till att i sina lösningar högakta naturens egen balans samt prisa Skaparen för<br />
hans gåvor”, säger ärkebiskop Jukka Paarma i förordet till boken.<br />
ISSN 1237-279X<br />
ISBN 978-951-789-274-2 (nid.)<br />
ISBN 978-951-789-275-2 (PDF)